- Nog är det ju en spännande dag som vi länge har förberett och väntat på. 
Operationen pågick hela arbetsdagen och krävde ett minutiöst handarbete då de många hundra kilo tunga rekonstruktionerna sidlänges skulle föras in med lyftkran genom fönstergluggen flera meter ovan marken.
Men på sätt och vis kan man ju säga att det var bra att de väl tilltagna mammutarna faktiskt inte rymdes in genom dörren på den gamla museibyggnaden- på det här sättet blev inflyttningen lite extra pikant och uppmärksamheten kring händelsen större. En bra start för en utställning som öppnar först om ett drygt år!
Mammutarna är byggda i Sibbo (här intill ser du hur de flyttas från Sibbo på måndag kväll), innehåller trä och gips och är täckta med ett tiotal myskoxepälsar per exemplar. De är dessutom fyllda med polyuretan enkom med tanke på lyftet genom fönstret, för att inte sjunka ihop.
De större mammutrekonstruktionerna väger 800 kilo styck, men det är egentligen ganska lite.
- Levande mammutar kunde väga 2000-3000 kilo, konstaterar museidirektör Leif Schulman.
Inte bara i kilo mätt utan även annars är det här ett stort projekt för museet. Underhandlingarna med istidsföreningen i Sibbo som ursprungligen lät bygga rekonstruktionerna har pågått en längre tid och den kommande utställningen om klimatförändringen kommer nu att förverkligas som ett samarbete, dock så att föreningen samtidigt donerar mammutarna till Naturhistoriska centralmuseet. Här kommer de enligt planerna att förbli.
- Mammutarna är bra exempel på vad som händer då klimatet ändrar. De dog ut i slutet av istiden eftersom de var anpassade till ett kallare klimat, konstaterar Schulman.
I utställningen ska man på basen av Helsingfors universitets forskning fundera kring vad vi vet om klimatförändringen tidigare, just nu och i framtiden.
Kommer mammuten tillbaka?
- Säkert inte. Om inte vi människor hittar på att återuppliva den med genteknik.
- Nej, men då arter dör ut så är det slutligt. Det är en orsak till varför vi forskare är mycket bekymrade över den pågående klimatförändringen; den hotar naturens mångfald. Det i sin tur kommer att försvåra människans möjlighet att leva på jorden.
Hur vet man att de faktiskt såg ut såhär?
- I Sibirien har man kunnat hitta infrusna kadaver så man vet faktiskt ganska bra hur de såg ut. Det handlar både om skelettfynd, päls och t.o.m. hela kadaver.
Mammuten en snäll gräsätare
- Den kan jämföras med den afrikanska elefanten, men i ett kallare klimat och det var därför den ullhåriga mammuten hade tjock päls. Den vandrade i flockar i öppen terräng på stäppen i Sibirien, betade gräs och örter, kanske också blad från buskar. Antagligen flera hundra kilo per dag, säger Schulman.
Antagligen fruktade människan mammuten, men rädslan eller respekten var ömsesidig.
- Man vet mycket väl att människan har jagat mammutar. Vi kan inte säkert säga vad som ledde till mammutarnas slutliga utrotning, men antagligen en kombination av miljöförändring och människan.
Yle följde med veckans händelse fr.o.m. flytten från Sibbo. Här intill ser du bild- och ljudmaterial av Yle Östnyland, Yle Huvudstadsregionen/ Morgonöppet, Kvanthopp och Yle Uutiset. Via länkarna nedan kommer du även till respektive artiklar.
Yle Östnyland
Yle Huvudstadsregionen Morgonöppet
Yle Uutiset
Naturhistoriska centralmuseets hemsida