Byaföreningar är viktiga för den lokala identiteten och för att göra något tillsammans på ett bestämt geografiskt område. Emil Oljemark har varit med och rott iland många byaprojekt.
Det frapperande med den här verksamheten är att det hela tiden tycks uppstå nya byaföreningar. Enligt Emil Oljemark som är verksamhetsledare för leaderprojektet I samma båt beror det på olika saker. De nyaste tillskotten har med kommunsammanslagningarna, och omorganiseringen i samband med dem, att göra.
-Folk har hittat en ny identitet i den nya storkommunen på sitt gamla lilla område. Och sedan tänkt sig att aktivera sig för området där de bor och verkar.
Emil Oljemark, verksamhetsledare för leaderprojektet I samma båtEmil Oljemark är verksamhetsledare för leaderprojektet I samma båtBild: Yle/Nilla Hansson
Finansiering
Leaderprojektet I samma båt jobbar med lokal utveckling och kan bidra med finansiering av byaföreningars projekt. Emil Oljemark har arbetat med många olika byaprojekt och är också styrelsemedlem i Egentliga finlands byar som exempelvis genomförde ett stort projekt kring Åbolands byar. Det projektet sköttes av Pia Prost för några år sedan.
Yle Åboland besökte nyligen Kårlax samfällda byaförening som för ett tjugotal år sedan fick finansiell hjälp för att bygga sitt eget föreningshus Sandbacka. Och nu är det dags igen; föreningshuset ska renoveras och få rinnande vatten.
Byaverksamhet för alla
Byaföreningarna är inte sammanlänkade med någon viss verksamhetsform, eller med någon viss ålder. De berör dem som bor på ett visst område och är en viktig kanal att få saker och ting gjorda genom.
-Typexempel på byaverksamhet är att man håller lokaler och idrottsanläggningar i skick och ordnar evenemang.
-Man sköter också intressebevakningen gentemot kommunen.
När det händer något i byn och finns utvecklingsplaner berörande planläggning eller servicelösningar brukar kommunen gärna lyssna på en part som kan föra talan för just den byn.
De stora nya kom efter kommunsammanslagningen
De 60 byaföreningarna i Åboland är av väldigt olika storlek. En del har några tiotal medlemmar medan andra har flera hundra.
Dalsbruks byalag på möteBild: Yle/Monica Forssell
De byaföreningar som grundades efter kommunsammanslagningarna 2010, som Dalsbruks byalag och Västanfjärds byaråd och Pro-föreningarna i Houtskär, Nagu Korpo är alla rätt nya föreningar och fyller ett tomrum efter att den egna kommunala verksamheten försvann.
-Om det kommer in en stor förening på ett gammalt kommunområde bör föreningarna på orten sinsemellan diskutera vilken förening som sköter vad.
Det är ju inte så lyckat om verksamheterna överlappar varandra.
Det finns stora brister i hur produktionen av rättvisemärkta varor kontrolleras. Flera av kontrollsystemen som finländska företag använder är bristfälliga, konstaterar organisationen Finnwatch i en rapport.
I rapporten jämförs 16 finländska företags certifiering eller märkning för att visa socialt ansvar.
Bäst klarar sig Rättvis handel-märkningen. Svagast är SGF-övervakningssystemet, som saftindustrin använder för sina produkter. Man har också undersökt märkningar för bland annat bomullsproduktion, trävaror, palmolja och soja.
Enligt Finnwatch har många av märkningarna problem, till exempel att arbetarna trots certifieringen inte får organisera sig fackligt eller att de inte får en lön som de kan försörja sig på.
Övervakningen av certifieringarna är ofta bristfällig, både då det gäller dess öppenhet och vilka kriterier som används.
Finnwatchs verksamhetsledare Sonja Vartiala säger att övervakningen av företagens sociala ansvar i flera år har fått kritik för att strukturerna som leder till dåliga arbetsförhållanden upprätthålls.
- Trots kritiken har man knappt alls försökt ta tag i problemen, säger Sonja Vartiala.
För lite långsiktighet
Globalt finns över 170 olika standarder för rättvise- och ansvarsmärkningar och övervakningen av dem har blivit en miljardbusiness. Det görs tusentals auditeringar eller kontroller av hur rättvisemärkta varor produceras varje år, men man följer sällan upp hur arbetarnas rättigheter förändras över en längre tid.
Finnwatch vill att myndigheterna ska göra mer för att övervaka företagens sociala ansvar. Organisationen tycker att man begär för mycket av kunderna i affären om man väntar sig att det är konsumenten som vid varje köp ska jämföra alla de olika rättvisemärkningarna och fatta sina köpbeslut utgånde från dem.
Munkvikföreningen är en av de äldre byaföreningarna i Pargas. Den grundades redan 1984. Då hörde 50 hushåll till föreningen. Idag är det 110 hushåll som hör till föreningen.
Föreningen är ett bra exempel på intressebevakande och trivselskapande. Under åren har föreningen fått till stånd många saker; en cykelväg, en sportplan med förråd, en naturstig och vägbelysning.
Kurre Långbacka hittade sin dröm i MunkvikenKurt-Erik Långbacka intervjuas i MunkvikenBild: Yle/Nina Bergman
Munkvikföreningen har också startat en byakamp som ifjol vanns av Kårlax samfällda byaförening och därför i år ordnas i Kårlax. Det är också Munkvikföreningen som ser till att det varje år finns en flotte för brasan som tänds under Forneldsnatten i gästhamnen i Pargas.
Varje år städas simstranden i Munkvik av föreningsgänget och andra frivilliga på städtalko. I år ordnas det talko den 17.5.
Föreningen ordnar också vattengymnastik i Folkhälsanhuset, ett hus som munkvikarna betraktar som ”sitt”.
Lars Andersson har bott hela sitt liv i Munkviken!Lasse Andersson har bott hela sitt liv i MunkvikenBild: Yle/Nina Bergman
När man en gång har flyttat till Munkviken, vill man inte flytta därifrån. Det är gänget Yle Åboland får träffa ett bra exempel på. Lars Andersson har bott här hela sitt liv och har absolut inga planer på att flytta, Lasse Alhonen är född i Munkviken och bodde där under sin uppväxt. Han har nu återvänt och det verkar ha varit självklart för honom att flytta tillbaka. Kurre Långbacka och Jörgen Hollsten har trivts bra här i vuxna år, liksom Harry Henriksson som har flyttat hit från Gamla Malmen.
Lasse Alhonen är född i Munkviken och har flyttat tillbakaLasse Alhonen i MunkvikenBild: Yle/Nina Bergman
Berith Engman som är den enda kvinnliga föreningsrepresentanten har bott i Munkviken i 50 år och om henne talar alla de andra munkvikarna med stor beundran: hon har varit föreningens ryggrad på många sätt. Så aktiv, gör allt det hon säger att hon ska göra. Hon har varit en kraft som har hållit igång föreningen i vått och torrt.
Berith Engman har varit med i Munkvikföreningen ända från början.Berith Engman är ordförande i Munkvikföreningen Bild: Yle/Nina Bergman
Varför Munkviken heter just så är en gåta. Kanske för att föreningen i samband med sina evenemang säljer munkar? Nåja… troligen är namnet bra mycket äldre än så. Att Munkviken har sjöfartsbakgrund är klart. Här utanför i viken låg i tiden många skepp och skutor förankrade och husen längs vägen mot udden beboddes av kaptener och annat sjöfolk.
Jörgen Hollstén trivs i MunkvikenJörgen Hollstén i MunkvikenBild: Yle/Nina Bergman
Enligt munkvikarna själva är det förståeligt att bostadspriserna är lite högre här: Munkviken är ju Pargas svar på Westend! Ladda ned Ladda ned
Vetet har en lång och komplex historia. Sedan stenåldern har människan odlat enkorn, emmer, durum, spelt och brödvete. Idag odlas mest brödvete, men gamla sorter har blivit populära igen och berikar utbudet av detta viktiga sädesslag.
Vanligt vete eller brödvete (Triticum aestivum aestivum) är det mest utbredda sädesslaget som odlas i världen idag, men också ett av de absolut viktigaste. Det skördas ca 600 miljoner ton vete i världen per år, odlat på över 200 miljoner hektar land.
Det är en mycket stärkelserik och billig råvara med otaliga användningsområden. Det ingår i de flesta människors vardag, men är också ett viktigt livsmedel i t ex biståndsarbetet över hela världen. Bröd och pasta är basen i all mathjälp tack vare sitt låga pris och sina höga halter av proteiner..
Ett stort antal vanliga vetesorter har anpassats efter olika klimat och odlingsförhållanden.
Höst- och vårveten
Sedan slutet av 1800-talet har man idkat systematisk förädling av vanligt vete för att få fram sorter med bästa möjliga avkastning och högt näringsinnehåll. I Finland odlas i första hand vår- och höstvete som är anpassat efter vårt tempererade inlandsklimat med kort växtperiod med mycket ljus.
Höstvete sås i september, så att det hinner gro innan frosten kommer. Det går sedan i dvala och fortsätter växa när vårsolen värmer och torkar upp marken. Höstvete odlas främst i Finlands södra delar.
Vetefält från ovan.Vetefält från ovanBild: Five Corners Production
Vårvete sås så fort det är möjligt på våren. Vissa sorter kan odlas ända upp till Uleåborgstrakten.
Odlare lägger speciellt stort fokus på proteinhalt, avkastning och falltal. När det gäller höstveten beaktar man proteinhalt, men också tillväxtstiden eftersom det påverkar skördetiden. Tidiga sorter mognar redan innan vårvetet och senare sorter skördas först i slutet av augusti.
Här är några exempel på vetesorter. Vårveten kan ha namn som Anniina, Epos, Kruunu, KWS Scirocco, Trappe, Wanamo, Wappu och Wellamo, medan höstveten kan kännas igen vid namnen Arktika, Dorota, Gunbo, Tarso, Tryggve, Skagen och Urho.
Gammalt på nytt
Äldre vetesorter som spelt och emmer har åter blivit populära bland konsumenter. Helt vete, gryn eller mjöl hittas lättast hos lokala producenter eller i hälsokostaffärer. Speltmjöl finns ofta i större marketar och vissa bagerier säljer färska speltbröd. Spelt innehåller mer fibrer och proteiner än vanligt vete och bröden är något söta och nötiga i smaken. Endel bryggerier brygger också öl av spelt.
Vetet växer så det knakar.Vetet växer så det knakar.Bild: Five Corners Production
Spelt är den mest robusta av alla vetesorter och tål både mycket regn och tunga jordar. Vill du odla den finns både gamla kultursorter och hybrider (spelt/vete) till försäljning. Spelt eller dinkel odlas betydligt mer söder om Norden, så därför kommer sorterna ofta från Belgien, Tyskland, Schweiz eller Danmark.
Du som söker efter en hybridsort lystrar till namn som Hercule, Franckenkorn, Rouquin, Redoute, Ressac, Poeme, Spy, Heroj, AD133.1 eller Hubel.
Du som önskar äkta spelt eller en kultursort söker Holstenkorn, Schwabenkorn, Baulander, Oberkulmer-Rotkorn eller Ostro.
Recept:
Vete är ett mycket mångsidigt sädesslag som används till bl a bröd och bakverk, öl, brännvin, safter, såser och plättar, pasta, couscous, bulgur och kamut. Vete är också en viktig komponent i den moderna livsmedelsindustrin och finns i bl a processad mat.
Här visar Filip Langhoff hur du lagar en gryta av oxsvans, rotfrukter och helt speltvete. Ett fint exempel på långkok och gedigen mattradition.
Paul Svenssons kalljästa bröd som bakas på ekologiskt emmermjöl med låg glutenhalt. Brödet väger tre kg, har jäst i tre dagar och är väldigt aromatiskt.
Paul Svenssons blinier på speltmjöl, där du helt enkelt byter ut bovetet till spelt- och vetemjöl. Bovete (Fagopyrum esculentum Moench), är inte ett sädesslag, utan en växt som är nära släkt med rabarber och ängssyra.
Paul Svenssons råsaft med vetegräs, en uppfriskande dryck med friska smaker av vårgrönt. Grodda själv hemma på köksbänken och kör hjärtbladen i råsaftcentrifugen. Vetegräs innehåller inte gluten.
Paul Svenssons pastafestival. Det finns minst lika många pastasorter som det finns kreativa italienare. Köp durummjöl och ge dig tid att göra hemlagad pasta.
Veteodlingens historia i Norden
Enkornsvete och emmervete började odlas i Norden omkring 3 900 f.Kr. Vanligt brödvete, möjligen kubbvete, kom några hundra år senare och spelt ytterligare 1000 år senare. Vete odlades till strax efter vår tideräknings början, varefter korn började ta över. Fram till medeltiden odlas endast små mängder spelt, enkorn, emmer och kubbvete på begränsade områden. .
Från mitten av 1600-talet började de tidiga vetesorterna, enkorn och emmer, ersättas med vanligt vete. Då inleddes odlingen av olika underarter bl a borstvete, kubbvete, kavelvete eller långvete och engelskt vete (t ex squarehead).
Mellan 1750 och 1870 pågick den agrara revolutionen i Sverige som märkbart förändrade jordbruket. Vid 1800-talets slut inleddes sedan en intensiv förädling av brödvetet för att få mer klimathärdiga och näringsrika sorter i Norden. Både inhemska och utländska sorter korsades för att hitta tåligt höst- och vårvete med stor avkastning.
Man misslyckades först med att korsa svenska sorter med engelska och tyska. De gav god avkastning, men försämrad bakförmåga. Då återgick man till att korsa och förbättra gamla lantveten med höga proteinhalter och god glutenbildande förmåga.
Sällsamma veteax på fältet.Ett sällsamt veteax på fältet.Bild: Five Corners Production
Odling i Finland
Odlingen av vete i Finland följer i stort samma utveckling som i övriga Norden.
Vete var också mycket dyrare än t ex råg och korn. Den som förr i tiden odlade eller hade vete i förråden var rik eller rent av en ståndsperson. Vetebröd åts främst vid högtidligare tillfällen och ju vitare brödet var desto lyxigare. Vanligt folk åt sällan vetebröd utan fick nöja sig med råg- och kornbröd.
Fram till 1700-talet odlades främst råg, korn och havre. Vete odlades småskaligt i Egentliga Finland. Höstvete odlades längs kusten och vårvete längre in i landet.
Höstvetet var det kortaxiga kubbvetet, som på finska även kallades för lesipäävehnä och pyylyvehnä. Kubbvete odlades i vissa regioner fram till slutet på 1800-talet tills det ersattes av vanligt höstvete med längre ax och bättre avkastning. Höstvetet gav visserligen sämre avkastning än vårvetet, men ett ljusare mjöl.
Övergången till vanligt vete var i början på 1900-talet trög, men i samband med en het sommar på 1930-talet fick odlingen sitt genombrott och då gick samtidigt vårvetet förbi höstvetet.
Förädlingen av vanligt vete i Finland inleddes på 1910-talet av centralandelslaget Hankkija med betoning på höstvetesorter. De första sorterna lanserades på 1920-talet, bl a Rusopäävehnä (1920), Villavehnä (1922), Sukkula (1928) och Sukkula II (1933). Centralandelslagets senaste höstvete är Otso från 1989.
Vetet skördas och samlas upp i kvarnen.Vetet har skördats och samlas i kvarnen.Bild: Five Corners Production
De första vårvetesorterna var Hankkijan Ruskea (1919), Tammi (02) (1922) och Pika (1927). 1967 lanserades Ruso och efter det låg fokus på vårvetesorter. Den senaste sorten heter Manu och kom 1992.
Det finska brödvetet är idag uppskattat även utomlands då det har höga proteinhalter och gluten.
I Finland odlas knappa 22 000 hektar höstvete och dryga 180 000 hektar vårvete. Den årliga skörden ligger på mellan 700 och 800 miljoner kg. 2014 skördades den hittills största mängden vete på över en miljard kg. Finland exporterar också dryga 250 miljoner kg vete per år.
Vetets taxonomi och historia
Vetets botaniska släktträd är mycket komplicerat. Det anses finnas omkring 30 000 variationer av vete idag. För att göra det enklare att greppa indelas vete i tre huvudgrupper beroende på ursprung och genetisk sammansättning. De tre huvudgrupperna är: vilt vete eller enkornsvete, emmervete och brödvete, med underarter varav durumvete och speltvete är de mest kända.
Vete är ett gräs som under sin utveckling har fått fler kromosomuppsättningar. Det första vilda vetet, enkorn hade två uppsättningar, medan brödvetet vi odlar idag är en hexaploid med sex kromosomuppsättningar. Vetet har under tidens gång inte bara korsats inom släktet Triticum utan också med släktet Aegilops, ett annat gräs som kallas bockvete eller getgräs.
Detalj från en kvarn.Detalj från en kvarn.Bild: Five Corners Production
Från enkorn till brödvete
Det vilda vetet, enkorn (Triticum monococcum boeticum), tros ha funnits i miljoner år. Det var en av de första växterna som började odlas i Främre Orienten under sen mesolitikum och tidig neolitikum för ca 11 700 år sedan (ca 10 000 – 9000 år f.Kr).
De äldsta fynden av vilt enkorn har hittats i nordöstra Syrien och beräknas vara ca 11 500 år gamla. De äldsta fynden av odlat enkorn har hittas södra Turkiet och är mellan 10 600 och 9 900 år gamla (8650 – 7950 f.Kr).
Fram till ca 5000 f.Kr spreds odlingen av enkornsvete från de östra Medelhavsländerna till Syd- och Centraleuropa där det odlades i större skala ända in på 1700-talet.
Enkornsvetet saknar de bakegenskaper som finns i modernt mjöl p g a en mycket lägre glutenhalt.
Emmer
För mindre än en miljon år sedan korsades ett vilt enkornsvete (Triticum urtartu) med ett vilt bockvete (Aegilops speltoides) och ur detta föddes tetraploiden (fyra kromosomuppsättningar) vilt emmer (Triticum turgidum dicoccoides). Emmer härstammar från den s k Bördiga halvmånen, som sträcker sig över den arabiska halvön från Egypten till Irak.
Vilt emmer åts av jägare-samlare flera tusentals år för det började odlas. Spår av vilt emmer har hittats vid arkeologiska utgrävningar i Israel och daterats till ca 17 000 f.Kr, medan andra fynd i Israel och Syrien har varit mellan från 12 000 och 10 400 f.Kr, d v s ca 10 000 år gamla.
Det äldsta fyndet av odlat emmer (Triticum turgidum dicoccum) är från Damaskus i Syrien och dateras till mellan 7 650 och 8 200 f.Kr. Botaniker tror att emmer började odlas ca 10 000 - 9 000 år f.Kr i samma region, eftersom stora mängder emmer har hittats vid boplatser från neolitikum (yngre stenåldern på flera håll i den Bördiga halvmånens länder.
Känslan av grovt vete.Känslan av grovt vete.Bild: Five Corners Production
Emmer blev ett uppskattat sädesslag och odlingen spreds sig snabbt både västerut och österut. Emmer kom till Europa mellan 6 000 och 5 000 f.Kr och har hittats vid flera stenåldersboplatser. Romarna kallade det för adoreum och senare far. Det var heligt och användes bl a i offerceremonier.
I klassisk litteratur blandas emmer och spelt ofta ihop, trots att spelt började odlas betydligt senare än emmer. När man hänvisar till odlad spelt på biblisk tid eller i antikens Egypten, Mesopotamien och Grekland talar om far som spelt är det en förväxling med emmervete.
Emmer började odlas i Norden omkring 3 900 f Kr och var det viktigaste sädesslaget vid sidan om enkorn och korn. I Åbo och Pemar har arkeologer funnits emmer som har daterats till ca 500 f.Kr.
Emmer odlades i större skala i Norden fram till 1700-talet, då det ersattes med brödvete.
Idag odlas emmer främst i bergstrakter, eftersom det ger god skörd i fattig jord samt att det är tåligt mot svampsjukdomar och svartrost. Emmer odlas i länder på båda sidor om Medelhavet samt i Tjeckien och Slovakien, Schweiz och Tyskland. Odlingen av emmer (farro) har t ex ökat markant i den italienska regionen Garfagnana i Toscana.
Emmer används främst som mjöl för brödbak i Turkiet och Egypten, men också i Italien, Holland och Schweiz. I vissa delar av Italien ingår hela emmergryn i soppor.
Durum
Durumvete (Triticum turgidum durum) är en underart till emmer. Det är också en hybrid av vilt vete (Triticum urtartu) och ett bockvete besläktat med Aegilops speltoides, men är förädlat ur odlat emmer från Centraleuropa och Mellanöstern ca 7 000 f.Kr. Durumvete är det enda av tetraploiderna som odlas kommersiellt i större skala idag.
Durum betyder hård på latin och durumvetet är det hårdaste av alla vetesorter. Det innehåller mycket protein, men saknar de egenskaper som gör att glutenet får en bröddeg att jäsa och bli elastisk. Durummjöl används i första hand till pasta och bröd.
Mjölnaren Mika Merisaari i sin kvarnMjölnaren i sin kvarn.Bild: Five Corners Production
Det mesta som odlas idag är s k bärnstensdurum (amber durum), med stora och gyllenbruna korn samt en gul frövita som ger pasta sin ljusgula färg.
Kommersiell, torkad pasta (pasta secca) görs nästan uteslutande av vetekross eller semolina (manna), medan hemlagad, färsk pasta (pasta fresca) ofta görs på en blandning av durum och någon mjukare vetesort.
Krossat durumvete används också till couscous och bulgur samt olika rätter från Nordafrika och Levanten, t ex tabbouleh, kishk och kibbeh. Durum ingår också i många soppor, fyllningar, efterrätter, bakverk, grötar och vällingar.
Idag odlas durum främst i Mellanöstern, Västeuropa, Nordamerika och Nordafrika. Durummjölet som importeras till Finland kommer oftast från Italien.
Kubbvete
Det kortaxiga kubbvetet (Triticum aestivum compactum) är en domesticerad art och nära släkt med speltvetet. Det härstammar troligen från Syrien under neolitikum (yngre stenåldern), varifrån det spreds sig till Sydeuropa, ända till Spanien ca 4 600 f.Kr, d v s en kort tid efter emmervetet.
Spår av odlat kubbvete i Portugal och Frankrike visar på att romarna odlade kubbvete på den Iberiska halvön på 200- och 100-talen f.Kr. Kubbvete spred sig norrut och blev ett uppskattat vete i stora delar av Europa.
Det finns också arkeologiska bevis på att kortaxat kubbvete odlades i östra Finland mellan 400- och 600-talen. Huruvida det introducerades västerifrån eller österifrån är något oklart. Kubbvete odlades regionalt som höstvete fram till slutet av 1800-talet då det ersattes av vanligt vete.
Brödvete
Vanligt vete eller brödvete (Triticum aestivum aestivum) är ett kultiverat vete som tros ha sin härstamning i Sydvästasien ca 6 000 f.Kr.
Brödvetet är en hexaploid, (sex kromosomuppsättningar) och är en korsning av enkorn (Triticum urartu), bockvete (Aegilops speltoides), och emmer/durum (Triticum turgidum) för ca 5800 - 8200 år sedan samt bockvetet (Aegilops tauschii) för 2300 - 4300 år sedan.
Filip och Linda blåser malet vete i luften.Filip och Linda blåser malet vete i luften.Bild: Five Corners Production
Brödvetet följde med romerska soldater och började under medeltiden (500 - 1400-talen) ersätta det tidigare speltvetet i delar av Syd- och centraleuropa, Spelt var fram till 1800-talets slut det viktigaste sädesslaget i Schweiz och Tyskland, men det nya vetet hade god avkastning och lämpade sig väl för intensivt jordbruk.
De tidigate arkelogiska fynden av vanligt vete i Finland har hittats i Salo och Pemar i Egentliga Finland och daterats till 300-talet. Brödvetet började odlas i större mängd på 1800-talet och ersatte efter hand spelt och kubbvete, men genomslaget först på 1900-talet med nya förädlade sorter.
Spelt / Dinkel
Spelt (Triticum spelta eller Triticum aestivum spelta) har en komplicerad historia. Det finns en teori som anser att vilt spelt är en korsning mellan ett emmervete (Triticum turgidum) och ett bockevete (Aegilops tauschii) som ägde rum i Främre Orienten för ca 8 000 år sedan (6 000 - 5 000 f.Kr).
En annan teori, som får stöd av genetiken, visar att spelt också kan uppstå genom korsning av vanligt vete (Triticum aestivum) och emmer (Triticum turgidum). Spelt introducerades sent i Europa och kan därför vara en senare hybridisering. Spelt ses alltså ibland som en egen art, men också som en underart till brödvetet.
De äldsta arkeologiska fynden av vilt spelt är från ca 4 000 f.Kr i Transkaukasus, nordost om Svarta havet. De bäst dokumenterade fynden är från Centraleuropa, från senare neolitikum (2 500 – 1 700 f.Kr).
Spelt var en viktig stapelvara i delar av Centraleuropa och Britannien mellan bronsåldern (2200 – 950 f.Kr.) och medeltiden (500 - 1400). Vilt speltvete blev t ex det viktigaste sädesslaget i Schweiz och södra Tyskland under järnåldern (750 – 15 f.Kr).
Spelt började odlas i delar av Schweiz, Tyrolen och Tyskland under medeltiden, men har under århundradenas lopp ersatts med brödvete. Speltvete upplever dock en renässans i Centraleuropa och i Norden. I synnerhet ekologiska odlare uppskattar spelt eftersom det kräver mindre mängder gödningsmedel.
Linda och Filip vid Svartå kvarn.Linda och Filip vid Svartå kvarn.Bild: Marika Hill / Five Corners Production
Näringsvärden i vete
Vete innehåller stora mängder kolhydrater och proteiner, men om man kombinerar olika former av vete kan man märkbart öka intaget av t ex B-vitaminer och mineraler.
Det är mera näringsrikt att äta något som är bakat med t ex spelt- graham- eller jästbrödsvetemjöl än halvtgrovt eller specialvetemjöl. Kombinerar du fullkorns- eller speltbröd med en sallad som innehåller vetegroddar och vetekli ökar du dessutom intaget av bl a niacin (vitamin B3), tiamin (vitamin B1), folat (vitamin B9), fosfor, zink och fibrer betydligt.
Ökad intolerans mot gluten
Vete innehåller mest gluten av alla sädesslag och med nya, förädlade sorter har också mängderna gluten ökat. Gluten ger goda bakegenskaper, men orsakar samtidigt svåra symptom hos människor med glutenintolerans (celiaki) och glutenöverkänslighet. Vete finns i allt fler livsmedelsprodukter, vilket gör att den moderna människan får i sig betydligt större mängder vete än för några generationer sedan, men samtidigt har svårt att undvika gluten när man är tvungen till det.
Glutenfri mat har fått ett stort uppsving under senare år, trots att den är relativt dyr. Såväl patienter med olika kroniska sjukdomar som människor med metaboliska problem vittnar om en markant förbättring i sitt hälsotillstånd när de undviker glutenhaltiga spannmål.
För mera information och fördjupning:
Naturresursinstutets hemsida med information om vete.
Företaget NE Nationalencyklopedins hemsida med information om olika vetesorter.
Lantbrukarnas portal Farmits hemsida med information om odling av vete och andra sädesslag
Föreningen Matinformation rf:s matportal Ruokatietos hemsida med information om Finlands alla sädesslag.
Portalen Ruoka.fis sida med beskrivning av vanliga mjölsorter.
Pro Agrias broschyr med tips om och råd för odling av spelt och bovete. (pdf)
Elina Tenhus uppsats om speltvetets egenskaper och odling i Finland. Åbo yrkeshögskola, 2011
Svenska Jordbruksverkets program för odlad mångfald av Katarina Holstmark, med tips för dig som vill odla gamla kultursorter.
Gunnar Svenssons artikel om förädlingen av höst- och vårveten i Sverige fr o m 1800-talet.
Debattinlägg på portalen Hälsa som livstil om hur mängden gluten har ökat när vetet utvecklats
Wikipedias hemsida om ploiditet, d v s antalet kromosomuppsättningar som ingår i en cell.
Valborg är här och X3M har tröttnat på den klassiska picknickmaten. Med hjälp av vår amerikanska medarbetare Gregory söker vi nya kulinariska höjdpunkter. Vad sägs om en söt karelsk pirog?
Våren är här, fåglarna sjunger, blommorna spirar och middagarna flyttar utomhus. Inte för att finländarna nödvändigtvis behöver vackert vårväder för att kasta kläderna och äta ute. Vappen är ett praktexempel.
Finländarna är väldigt förtjusta i sina traditioner under högtider. Vissa högtider lämnar ändå något att önska, i alla fall när det kommer till mat. Blotta tanken på kållåda kan ge en rysningar. Våren däremot innebär att det är dags för något nytt, något annat än sill - och vappen är naturligtvis det ultimata tillfället att fylla picknickkorgen med något fräscht. Om du själv har svårt att hitta på idéer för hur du kan pimpa din korg så följer här några förslag.
Jordgubbslemonad
Hör upp alla ni hipstrar vars skägg konkurrerar med Ragnar Lotbroks och alla ni som hyllar mjödens många fördelar medan ni dricker den - mjöd var kanske vikingarnas favorit, men om det är fyllan ni är ute efter finns det bättre alternativ. Jordgubbslemonad dansar lätt på din tunga och tillsätter du valfri mängd vodka dansar du snart på borden med de andra.
Lemonad. Mmmmm.Sparkling Strawberry LemonadeBild: ?? Jette Vesterager, Familie Journalen, DK
Österrikisk potatissallad
Potatissallad är en kär favorit när vi dukar upp utomhus. Men en sallad som innehåller majonnäs klarar varken solljus eller längre transporter. Så varför inte satsa på en österrikisk potatissallad utan varken mjölk, ägg eller majonnäs. Perfekt tilltugg till nästan allt!
Karelska piroger
Finlands svar på den mexikanska tacon - den karelska pirogen - förgyller varje picknick. Den kan ätas varm eller kall, dag eller natt, i nyktert tillstånd eller inte. Ett problem återstår dock. Ingen serverar dem med något annat än äggsmör. På samma dag som vi klär våra statyer med lustiga mössor kunde det kanske vara på sin plats att utmana oss själva och toppa Finlands mest traditionella maträtt med något lite mer spännande.
1) Karelska piroger med pulled pork Mexican style
Variation är livets krydda, och inget tillför lika mycket liv till en picknick som mexikansk mat. Alla har en personlig uppfattning om vad mexikansk mat egentligen är, men alla är överens om att mexikansk mat får smaklökarna att jubla. Lätt kryddad, eller stark och mustig pulled pork, tillför en saftighet till det här annars så klassiskt finländska kulinariska påhittet.
2) Karelska piroger med muhammara
Inget påminner så mycket om vår som soltorkade tomater och paprika. Varför inte slå ihop dessa ingredienser och dessutom krydda lite med en gnutta muhammara. Denna klassiker från Mellanöstern tillför en behaglig hetta till allt den kombineras med – så varför inte testa det på en karelsk pirog?
Muhammara. Gott med allt.Muhammara
Vattenmelonsallad
Olika sorters sallader har upplevt något av en renässans de senaste åren. Problemet med att ta sallad till en picknick är att bladen snabbt blir trötta och tråkiga. Och ingen gillar ett visset salladsblad. Så i år kan du skippa den klassiska salladen och i stället förse dina vänner med en krispig, uppfriskande vattenmelonsallad. Feta, mynta och vattenmelon blir en perfekt kombination som fullkomligen skriker ”våren är här”.
Det här smakar sommar.Watermelon SaladBild: ?? Bj??rn Jakobsen, S??ndag, DK
Plockmat
En picknick är ingen snabbt överstökad programpunkt, speciellt inte på vappen. Vänner och familj kan slå sig ner på filten i fem minuter, eller i fem timmar. Det här innebär att du måste ha enkla tilltugg som håller blodsockret uppe länge. Färsk frukt, grönsaker och ost går att variera i det oändliga. Andra förslag på tilltugg är till exempel oliver, fikon, chorizo, vindruvor och kålrabbi. Förutom muhammara kan du också prova mango chutney för lite variation. Picklad mango och masala passar nämligen utmärkt med såväl chorizo som brie.
Det gäller att hålla blodsockret uppe.PlockmatBild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press
Ceviche
På varje finländsk picknick måste det ju finnas lite nyttig fisk. Vanligtvis är det en glasmästarsill i en burk. Den peruanska fiskrätten Ceviche är inte inlagd som sillen. Den styr festen i en helt annan riktning. Du kan tillreda den direkt på picknickfilten och iaktta dina imponerade vänner. Citrussmakerna blandas med en chilihetta som dansar på tungan för varje tugga du tar. Ifall du vill göra den här tangon ännu vildare så lägger du till lite avocado. Avocadon ger nämligen en krämigare smak.
Ett alternativ till glasmästarsillen?Ceviche
Bär-, citron- och rosmarinmuffins
De här muffinsarna är det perfekta för vappen. De kombinerar nämligen vinterns och vårens smaker med sommaren i en smaskig tugga, som får dig att längta till varma julidagar. Sommarens sötma kommer från torkade tranbär eller till och med färska björnbär. Den kombineras med vårens syrlighet från citronerna. Det milda rosmarinet fungerar som en stillsam påminnelse om vintern. Det svåraste med de här muffinsarna är att äta bara en.
Fram med maten. Nu blir det picknick.PicknickBild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press
Ett nytt sött pirogativ
Här är en ny version på en finländsk klassiker - söta karelska piroger. Ja, vi vet att vi redan har packat ner priogre till den här picknicken. Eftersom priogerna alltid har varit den salta klassikern på finländska matbord så bestämde vi oss för att göra en söt version. Många har kanske svårt att föreställa sig en söt karelsk pirog, men vi lovar att det är värt besväret. För att hjälpa din fantasi på traven har vi gjort en video som förklarar hur du gör dina egna söta karelska prioger.
Det har länge varit pop att odla i lastpallar. Man ser ständigt nya varianter på hur man kan göra.
En orsak till populariteten är säkert att lastpallar är lätta att få tag på för en billig peng, ibland till och med helt gratis. En annan fördel är att de är lättplacerade. Det finns alltid en plats för en lastpallsodling i den lilla trädgården, på balkongen eller på terrassen.
Växter med ett grunt rotsystem som sallad, persilja, dill och olika örter lämpar sig väl att odla i lastpall. Bland prydnadsväxterna funkar olika gräs och stenpartiväxter bra.
Vår version av lastpallsodling bygger på mobilitet, ordning och reda samt mönster. Genom att placera flera lastpallar bredvid varann och vända odlingsraderna i olika riktningar så kan du skapa ett varierande mönster.
Camillas tips att måla växternas namn på brädorna ger den lilla extra visuella avrundningen och är ett bra stöd för minnet. Observera att det inte ryms så mycket mylla i en lastpall, så var noga med att växterna får tillräckligt med vatten.
Så här anlägger du en lastpallsodling:
Börja med att skaffa en lastpall. (OBS använd inte tryckimpregnerat material)
Nita fast en lättpresenning på undersidan av lastpallen. Vik upp presenningen på sidorna och nita fast.
Spika eller skruva fast bräder på sidorna av lastpallen så att presenningen döljs.
Placera lastpallen på önskat ställe och fyll den med mylla.
Var noga med att få in jorden även under brädorna så att hela lastpallen fylls med jord.
Välj mylla enligt de växter du tänker odla. Har du egen matjord så går det bra att använda även den.
Så eller plantera och kom ihåg att vattna när du är färdig.
En liten lastpall med sallad och örter utanför köksdörren är väl inte så illa för den som gillar matlagning. Och den som gillar att skapa mönster och större helheter kan placera ut ett dussin lastpallar och fylla dem med örter, sommarblommor, gräs och perenner.
En del väljer växtmjölk för att de är laktosintoleranta eller veganer – andra bara för att de tycker att det är gott. Till skillnad från komjölk kan växtmjölk smaka väldigt olika beroende på vilken sort man väljer.
Sojamjölk smakar ganska neutralt och passar till allt som man brukar använda komjölk till. Havremjölk har en tydlig smak av havre och passar bra till gröt, pannkakor och smoothies. Rismjölk är ofta lite tunn och smakar sött, den blir tjockare och godare om man blandar med vit quinoa. Mandelmjölk smakar mycket kalcium och väldigt fräscht. Sesammjölk smakar, just det - sesamfrön.
Växtmjölk kostar ungefär dubbelt så mycket som komjölk i affären. Men gör man den själv blir priset ungefär en femtedel av butikspriset. Priset på ekologisk hemgjord växtmjölk varierar beroende på råvara – ekologiska havregryn och sojabönor kostar inte så mycket mer än traditionellt odlade, medan ekologisk mandel kostar en mindre förmögenhet. Ändå blir till och med ekologisk mandelmjölk billigare att göra själv än om man köper färdig mandelmjölk i butik.
Hemgjord mjölk är också mycket miljövänligare eftersom man slipper frakta en massa vatten kors och tvärs över världen.
Vilken sort man väljer att göra beror förstås på egna smakpreferenser. Det bästa är att testa olika sorter tills alla i familjen har hittat sin favorit. Mjölken man köper i affären är nästan alltid sötad och ofta smaksatt. Här får man förstås göra som man vill, men en liten nypa havssalt och en matsked råsocker i mjölken lyfter verkligen fram smaken på ett helt annat sätt.
Det är också väldigt gott att röra ner ett kryddmått vaniljpulver i mjölken, men då får man förstås leva med att mjölken har små svarta prickar.
Den populära serien Stugor blir bara bättre och bättre för varje avsnitt som går. Avsnitt fyra som handlar om arv är inget undantag. Kasper besöker bl.a. Lars Soncks och Tove Janssons sommarstugor.
Regissör Anna-Karin, fotograf Mikko och researcher-Ida tittar på "Lasses villa" ritad av Lars Sonck.Regissör Anna-Karin, fotograf Mikko och researcher-Ida tittar på "Lasses villa" ritad av Lars SonckBild: Kasper Strömman
Först besöker vi Lasse Stengård ute på Åland. Han har ärvt en av Finlands kanske mest berömda sommarboenden, "Lasses villa". Den är ritad av morfar Lars Sonck som var en berömd arkitekt i början av 1900-talet. Hur ser där ut idag? Regissör Anna-Karin, fotograf Mikko och researcher-Ida är mållösa av beundran.
Kasper Strömman och Lars Soncks barnbarn, Lasse Stengård.Kasper Strömman och Lars Soncks barnbarn, Lasse Stengård.Bild: Kasper Strömman
Lasse den yngre har skött om stället väl, men medger såklart att det alltid är mycket underhåll i ett gammalt hus. Det är oklart vad den den begåvade programledaren försöker säga på bilden, men vi får gissa på ”hur mycket pengar har du använt på reparationer? Är det en femsiffrig summa?”
Inspelning av Stugor pågår.Två bilar står parkerade under en inspelning av Stugor. En fotograf står på den ena bilens tak.Bild: Kasper Strömman
Vad som är extra intressant är ju såklart att fast Lasse den äldre friskt kombinerade intryck från både Karelen och Schweiz i sin arkitektur, så har huset senare fått representera en slags prototyp för finska stugarkitektur. Ett mycket fascinerande ställe.
Kasper Strömman och Lasse Stengård åker båt.Kasper Strömman och Lasse Stengård åker båtBild: Kasper Strömman
Från Lasses villa fortsätter resan till en liten ö utanför Mariehamn, där arkitekt Stig Svahnström i slutet av 1960-talet har ritat en sommarstuga i betong.
En sommarstuga helt i betong ritad av arkitekt Stig Svahnström.En sommarstuga helt i betong ritad av arkitekt Stig SvahnströmBild: Kasper Strömman
Huset står stadigt där det restes för femtio år sedan, och återseendets glädje är stor. Huset kallas för Klostret, och det är lätt att tänka sig att det inte är många sommarstugeägare i vårt land som har fallit för detta pragmatiska material.
Fotograf Mikko filmar Stugor inifrån sommarstugan kallad Klostret.Fotograf Mikko filmar Stugor innifrån sommarstugan kallad Klostret.Bild: Kasper Strömman
Väl inomhus är stämningen dock totalt annorlunda än ute. Husets hjärta är brasvrån med sina väggfasta bänkar, också i betong såklart. Ålands flagga påminner oss om att vi nästan är utomlands.
Programmet rundas av med en färd ut till Pellinge skärgård, för att bekanta oss med en stuga ute på en trädlös kobbe. Stugan är ritad av Reima och Raili Pietilä, och är kanske mest känd för att ha varit Tove Janssons och Tuulikki Pietiläs sommarställe.
Tove Janssons och Tuulikki Pietiläs sommarhus på Klovharun.Tove Janssons och Tuulikki Pietiläs sommarhus på KlovharunBild: Kasper Strömman
Med oss har vi Tove Janssons brorsdotter Sophia Jansson, som själv har spenderat tid ute på ön som barn. Det bör sägas att fast stugan kan se anspråkslös ut på bild, så var den otroligt hemtrevlig. Från köksbordet har man utsikt åt tre olika väderstreck, och stället har bevarats i samma skick som invånarna lämnade det när de slutade komma ut i början av 1990-talet.
Sofia Jansson intervjuas inne i huset på Klovharun.Sofia Jansson intervjuas inne i huset på KlovnharunBild: Kaper Strömman
Via golvluckan kommer man dessutom ner i bastun som ligger under huset. Något som researcher-Ida genast ville undersöka, men å andra sidan är det ju det som researchers gör. Undersöker.
Luckan i golvet på Klovharun som leder till bastun under huset.Luckan i golvet på Klovnharun som leder till bastun under husetBild: Kasper Strömman
Dessutom vimlade stället av vardagsnostalgiska bruksföremål för alla oss vänner av Tove Janssons konst, som den här pepparsprayen med tillhörande Lilla My-illustration. Den kan man tänka sig har varit praktisk då måsarna blev för närgångna.
Pepparspray med tillhörande Lilla My-illustration gjord av Tove Jansson.Pepparspray med tillhörande Lilla My -illustration gjord av Tova JanssonBild: Kasper Strömman
Med andra ord ett toppenavsnitt, om inte till och med det bästa hittills. Och då tar det ju dessutom inte slut här, för vi har ju faktiskt hela sex avsnitt ännu att se fram emot. Visst är det sanslöst med så här mycket bra TV i världsklass?
Avsnitt fyra av Stugor är tillgänglig på Yle Arenan fram till år 2099.
Människor talar oerhört grymt till sig själva. Vi ser med obarmhärtiga ögon på våra egna kroppar och tror att vi måste vara på ett visst sätt innan vi förtjänar att bli älskade, känna glädje och njuta av sex.
Det säger läraren, möbeldesignern, formgivaren och fotografen Milla Vaahtera, som också är en av krafterna bakom den erotiska konsttidskriften Rivo.
I det senaste numret av Rivo poserar hon naken i skogen i en serie självporträtt. Hon ville undersöka sin egen utsatthet som konstnär, ensam i den stora skogen med bara kameran som sällskap.
Inga kroppsnojor längre
Utsattheten i att vara avklädd var en mindre sak för Milla Vaahtera. Hon har en bakgrund som fotomodell, har även suttit nakenmodell och är trygg i sin kropp. Men så har det inte alltid varit.
– Innan jag började känna mig okej inuti mitt eget skinn, tänkte jag mycket på hur hemskt det skulle vara om någon såg mig naken ur fel vinkel. Jag tänkte att jag såg helt “fel” ut. Mina bilder av en person som såg “rätt” ut hade jag fått från medier, reklam och pornografi.
Så många går omkring och tror att de måste se ut och vara på ett visst sätt för att vara värda glädje, kärlek och njutning.― Milla Vaahtera
Men hur lär man sig att titta på sin kropp utan att känna skam?
– Alla känslor är till för att kännas, svarar Milla Vaahtera. Skammen blir man kvitt genom att känna den, tala om den och möta den. Man kan inte bara trolla bort den.
Hon nämner som exempel skammen för cellulitrumpan eller för att musklerna inte är tillräckligt stora. Först måste man erkänna sin skam för sig själv, sedan våga prata om den med andra. Det är då den börjar smälta bort. Att inse hur många människor som skäms över sådana här saker kan vara befriande.
– Tänk på hur många som går omkring och tror att de måste se ut och vara på ett visst sätt för att vara värda glädje, kärlek och njutning.
Olika sorters förebilder behövs
Milla Vaahtera menar att det är enkelt att genomskåda varför vi matas med bilder som får oss att känna oss missnöjda, för att inte säga misslyckade. Det är för att det då går att sälja oss mera saker. Där det finns missnöje, där finns det också pengar.
– Tänk på alla TV-program där också lindrigt överviktiga personer får höra att livet börjar först när de blivit av med extrakilona. Det vi köper är en värld, där vi måste vara högpresterande och ha perfekta kroppar innan vi får tillåtelse att njuta av livet. Eller av sex.
Enligt Milla Vaahtera finns det en grundinställning som säger att om något är “fel” med ens kropp, så måste det korrigeras innan man får lov att älska sig själv. På något plan förstår alla hur dumt det här är, men för att lyckas inse det till fullo behövs rollmodeller.
– Modeller i storlek XL är ett viktigt steg, liksom äldre modeller och kortväxta sådana. Det finns numera Barbie-dockor med olika kroppsform. Valfriheten blir större. Själv följer jag t.ex på Instagram bara sådana personer som jag kan identifiera mig med.
Erotisk underhållning utan etiketter
Den erotiska tidskriften Rivo kom ut med sitt första nummer i fjol och nu är andra numret här.
Tidskriften föddes på formgivningsinstitutet i Lahtis, där Milla Vaahtera undervisar. Hennes elever skapade en hel del material som var erotiskt eller sexrelaterat, men det saknades en vettig publikation där materialet kunde ingå. Alla finska porrtidningar hade lagts ner och samhället var redo för nästa steg – en vacker sextidning.
– Rivo är ingen porrtidning utan en konsttidskrift som tangerar sex och erotik, inte alltid i syfte att upphetsa läsaren. Man kan bli besviken om man köper den och förväntar sig att allt material är sexuellt upphetsande.
Däremot är de konstnärliga ambitionerna höga och diversiteten stor – det är inte en tidning för enbart homo- eller heterosexuella, för människor med en bestämd hudfärg eller särskilda preferenser.
Älska era korvar
Tidskriftens redaktion har strävat efter skönhet och känslighet. Den vill också framställa kvinnor som aktiva i sitt eget sexliv, som motvikt till hur de ofta avporträtteras i media och i pornografi.
– Därmed inte sagt att man inte får leka vad man vill och göra sådant man tycker om. Men det ska bottna i glädje, inte i självhat.
Milla Vaahtera menar att alla borde börja med att tala lite snällare till sig själva – det hjälper rent konkret mot självföraktet.
– Jag vill inte enbart vara en kurvornas ambassadör, men jag har ett budskap: Människor, älska er själva med korvar och allt! Och njut av era kroppar!
Efter Nio om sex, den 2 maj kl 21 i Yle Fem samt på Arenan.
Radio X3M föreställer sig en nykter första maj. Det här är vad som händer.
I år infaller första maj på en söndag, utan extra lediga dagar. Du bestämmer dig för att vara nykter hela veckoslutet. Det måste väl gå att fira vappen och första maj nykter?
Det här händer.
Första maj
07.00 Du vaknar med en oro i magen. Du kollar vädret på telefonen. Två grader och regn. Kanske picknicken är inställd? Ingen vill väl sitta och frysa i en park när det är två grader varmt.
07.05 Du går till balkongen och tittar ut. Staden är öde. Folk har trots allt lite vett i skallen. Du går tillbaka och försöker sova lite.
08.30 Den första kompisen ringer. Hon är uppenbart berusad och låter grötig. Du förstår inte riktigt vad hon säger.
08.55 En halvtimme senare förstår du att hon försöker få receptet på chokladknyten av smördeg. Du säger att smördeg måste jäsa när man tar den ur frysen.
Det är inte sant. Det är för hennes eget bästa. En människa i hennes tillstånd ska inte använda en ugn.
09.30 Du tittar ut genom fönstret. Du ser det här.
Folkmassa i Åbo på första majBild: Creative Commons / Jontts
Du tittar ut genom fönstret. Du ser det här.
09.45 En kompis ringer. Han försöker samla gänget i parken. Du svarar undvikande.
09.47 En annan kompis ringer och undrar om du vet vem hon hade sex med igår eftersom du var nykter. Hon vet inte. Du säger att du inte heller vet. Hon frågar när du kommer till parken.
09.57 Två kompisar ringer från samma telefon. Budskapet är klart. De vill att du kommer till parken.
11.00 Den femte kompisen ringer.
11.05 Du ger upp. Det är ju bara en picknick. Man kan väl gå nykter på en picknick?
11.30 Det här händer.
Nedskräpad park på första majBild: yle
11.45 Du hittar dina kompisar. De bjuder på en snaps. Du ställer snapsglaset på picknickfilten och det tar precis en tretton sekunder innan någon knuffar omkull det och spiller ut spriten. Ingen märker det.
11.50 Du blir bjuden på öl. Du säger att du tänkte ta ett glas mjöd.
11.52 Du har ingen studentmössa. Någon tillverkar en av en ölkartong. Folk tycker att det är roligt. Det gör inte du.
11.55 Folk undrar varför du inte dricker. Du säger att du tänkte ta det lite lugnt. Du blir tvungen att spilla upp ett nytt glas med mjöd trots att du just druckit upp ett.
12.00 Du kommer på att du inte tycker om mjöd.
12.05 Gänget vid filten byts ut. En ny picknickdeltagare undrar om du vill ha en öl. Du säger att du är snål på mjöd och frågar om han kan bjuda på det istället. Han häller upp ett glas.
12.15 En okänd kvinna lägger sig ner på filten och somnar. Hon vänder på sig i sömnen och lägger en arm på din croissant som du just fyllt med laxröra.
12.30 Folk pratar om att gå vidare.
13.05 Du blir bjuden på bubbel. Du tackar nej och frågar efter mjöd.
13.30 Folk pratar fortfarande om att gå vidare. Ingen har pratat om något annat på en timme.
13.45 En gapig hipster frågar varför du bara dricker mjöd. Du säger att det kommer från ett mikrobryggeri. Han är för full för att fatta skämtet.
14.20 Du vinner fem kubbmatcher på raken mot fyra rojalistiskt berusade hankeiter i leriga studenthalare. Det är som att stjäla godis av femåringar. Du känner efter i djupet av din själ och märker att du inte får ut något av att stjäla godis av femåringar.
14.25 Det börjar regna. Nu går folk säkert hem. Nähä.
Första maj 2003Bild: Yle/Eila Haikarainen
14.35 Du säger att du kanske ska gå hem. Big mistake. Folk bjuder på öl och du känner dig tvungen att dricka lite mera mjöd.
14.40 Du är sjukt kissnödig.
14.45 En av hankeiterna försöker berätta en rolig historia men det är oklart vad som är roligt eftersom han blandar ihop dig med en annan typ och tror att du redan hört början av historien.
15.15 Du stöter på en salongsberusad kvinna i prydlig trenchcoat som skjuter en barnvagn framför sig. Hon förklarar upprört för dig att du lever den bästa delen av ditt liv och att du ska ta vara på den. Du vet inte vad du ska svara.
16.00 Du tar mod till dig och glider iväg från picknicken utan att säga något. Någon börjar sjunga snapsvisor.
16.05 Någon har försökt stjäla din cykel utan att lyckas. Låset går att öppna med en penna och kostade tre euro. Tjuvarna har försökt vrida av det utan att lyckas och har därför blivit arga och sparkat sönder framhjulet.
16.30 Du kommer hem och kollar en hel säsong av Bojack Horseman med nedfällda persienner. Imorgon är allt som vanligt igen.
Valborg är här! Därför passar det bra att testa i vilket fett man steker de godaste munkarna. Solrosolja, rypsolja eller kokosfett?
Kungskonsumenten har provat på att koka munkar i tre olika fetter. Solrosolja, rypsolja och kokosfett är alla milda till smaken och lämpar sig därför bra till att steka munkar. Till exempel olivolja lämpar sig mindre bra för munkar på grund av sin starka smak.
När man ska steka en omgång munkar behöver man ungefär en liter olja eller ett kilo hårt kokosfett, beroende på storleken på kastrullen som man använder. De fetter som används i testet är så pass förmånliga att man ids steka munkar i dem, medan till exempel kokosoljan, som är en trendprodukt, hade varit avsevärt mycket dyrare att använda.
Testgruppen bestod denna gång av tre marthor, som alla har erfarenhet av att steka munkar: Ulla Jokinen från Domsbys marthor, Anja Simonen från Räckhals marthor och Hilkka Huttunen från Nylands marthor.
Bild: vapaa
Mjuka fetter versus kokos
Traditionellt stekar man munkar i hårt kokosfett. Det här gäller speciellt för munkar, testgruppen kunde inte komma på någon annan rätt som tillreds på samma sätt.
Solros- eller rypsolja finns i de flesta kök. Oljor är mer mångsidiga och kan återanvändas efter munksteket när man vill fritera något annat, som fisk eller räkor.
Traditionellt steks munkar i hårt kokosfett.
Testgruppen tyckte att oljorna var mer praktiska att använda än kokosfettet, som tar tid att smälta och hettas upp. Själv har marthorna redan länge använt olja när de steker munkar - och ännu i stekskedet såg testgruppen ingen orsak att ändra på sina uppfattningar.
Ulla Jokinen, Anja Simonen och Hilkka Huttunen.Kungskonsumenten testar munkar.Bild: Yle
Smaken bjöd på en överraskning
När munkarna var färdiga blev det dags att bedöma deras smak, utseende och konsistens. För att smakerna skulle vara mer framträdande sockrades munkarna inte. Alla munkar bakades ur samma deg och provsmakningen var ett blindtest, så marthorna visste inte vilken munk de smakade på när.
Det fanns inga radikala skillnader i munkarnas färg eller utseende, alla såg bra ut.
Sedan var det dags att smaka. Först i tur var en munk som hade stekts i solrosolja. Den gillade Ulla Jokinen. De andra tyckte däremot att de kände oljesmaken för starkt. Anja Simonen tyckte att oljan fastnade i tandköttet.
Munken som hade stekts i rypsolja gillade ingen. Den var seg och direkt svår att svälja.
Sist smakade gruppen på munken som stekts i kokosfett och nu blev det annan ton i klockan. Munken hade bra konsistens, den var frasig, god och inte alls flottig.
Munken hade bra konsistens, den var frasig, god och inte alls flottig.
Munken var också den luftigaste, medan rypsoljsmunken var på tok för tät. Det kunde man se när munkarna halverades. Det beror på att det hårda, mättade kokosfettet inte sugs in i munken på samma sätt som de mjuka fetterna - det hävdar åtminstone kokosfettets importör.
Vissa munkar var mycket tätare till konsistensen än andra.Munkar i test hios Kuningaskuluttaja.Bild: Yle
Ändrade vanor
Testgruppen var överraskad. Hilkka Huttunen konstaterade att rypsoljan, som hon alltid hittills hade tyckt att var den bästa stekoljan, nu kom på sista plats. Anja Simonen hade bestämt sig för att ändra på sina vanor och ta i bruk kokosfettet.
(Det gäller att notera att hälsoaspekter beaktades inte i testet, utan utgångsläget var att man steker munkar relativt sällan. Därför har poängen delats ut enbart utgående från smaken.)
I denna veckas avsnitt av Vegas vardagsetikett tar vi oss an en situation som skapar gott om huvudbry runt om i världen vid 12-snåret.
Föreställ dig följande: du är hungrig som en varg och har dessutom bråttom till ett möte som börjar om 20 minuter. Du har köpt en din wienerschnitzel i personalmatsalen och ser dig nu om efter en ledig plats.
Det är så gott som fullt, för du har råkat pricka in lunchruschen. Där borta finns i och för sig ett bord som ingen sitter vid, men istället är bordsytan belamrad av jackor och väskor. Någon har reserverat bordet och sedan ställt sig längst bak i den långa kön. Det kommer att ta dem lika länge att komma tillbaka till bordet som det skulle ta för dig att äta din schnitzel!
Får man göra så? En hastig gallup på redaktionen visar att meningarna går isär.
"Jovisst får man det om man har mycket grejer med sig" anser en.
"Absolut inte, man får se sig om efter sittplats först då man hämtat sin mat!" hävdar en annan.
Hjälp oss få klarhet i saken! Rösta och kommentera gärna!
Är det okej att reservera bord i lunchrestaurangen?
Valborgsmässoafton firades traditionsenligt med pompa och ståt på Vårdberget i Åbo. Brahe Djäknar sjöng in våren mitt i havet av bubbel, ballonger och glada miner på finlandssvenskarnas inofficiella vårträff.
Roger Lundell och Mikael Nelson.Valborg på Vårdberget.Bild: Yle/Lotta Sundström
Mikael Nelson från Kristinestad stod för kvällens mest spektakulära kostym. Den med spelkort och spelbrickor prydda kostymen plockas fram bara för speciella tillfällen, som valborgsmässoafton. Nelson firade för första gången Valborg i Vårdbergsparken och gillade stämningen. Att vädret visade sig från sin bästa sida i Åbo fick också beröm.
- Vi hade ju snö i måndags!
Kompisen Roger Lundell trivdes också bra i soliga Åbo.
- Det enda konstiga är att russinen inte syntes till i er mjödfärgade å, skämtar Lundell.
Jockum Törnqvist och Caijus Ahlroth bjöd på munkar.Valborg på Vårdberget.Bild: Yle/Lotta Sundström
Nyländska nationens bagarbröder, här representerade av Jockum Törnqvist och Caijus Ahlroth, bjöd festfolket på munkar de själv hade bakat. Bagarbröderna har tidigare bjudit på bland annat lussekatter och pepparkakor, på valborgsmässoafton var sockerprydda munkringar ett givet val.
Carita och Rolf Lundin.Valborg på Vårdberget.Bild: Yle/Lotta Sundström
Carita och Rolf Lundin firar vanligen valborg i Helsingfors. Festligheterna på Vårdberget har de tidigare följt med på tv, men i år var de första gången de själva var på plats i Åbo och tyckte det var överraskande hur många människor som tagit sig till parken. Det var ändå inte valborg som lockat hit paret, utan barnbarn nummer sex!
- Vi kom till Åbo för hälsa på sonen, vi har fått vårt sjätte barnbarn, berättar en glad Carita Lundin.
Kalevi Linko.Valborg på Vårdberget.Bild: Yle/Lotta Sundström
Kalevi Linkos studentmössa pryddes av en imponerande rad majblommor.
- Jag började samla år 1979, berättar Linko.
Christoffer Grahn, Samuel Parkkinen och Simon Westerlund.Valborg på Vårdberget.Bild: Yle/Lotta Sundström
Brahe Djäknarna Samuel Parkkinen och Simon Westerlund har redan i flera år varit med och ställt sig på estraden för att sjunga in våren. Nästa konsert hägrar om knappa två veckor. Då bjuds det på välgörenhetskonsert tillsammans med Florakören.
Kompisen Christoffer Grahn hade fixad med vappmiddag som väntade efter konserten. Plockmat i valborgsstil stod på menyn.
Hundvalpen Bosse från Pargas.Valborg på Vårdberget.Bild: Yle/Lotta Sundström
Lilla berner sennenhunden Bosse hörde med sina 13 veckor till de absolut yngsta valborgsfirarna. Godmodig och glad var han, som fick lite valborgsgodis av matte Catja Sell-Fernelius medan han poserade framför kameran.
Birgitta och Martti Mäkinen.Valborg på Vårdberget.Bild: Yle/Lotta Sundström
Valborgsfirande på Vårdberget har långa anor. För Birgitta och Martti Mäkinen är det tradition och komma till Vårdbergsparken och träffa bekanta medan våren sjungs in av Brahe Djäknar. Martti, som studerat vid det som då hette Kemisk-tekniska fakulteten vid Åbo Akademi, har besökt evenemanget sedan 1963. Birgitta studerade i Helsingfors men disputerade senare vid Åbo universitet. De tycker att det mesta är sig likt i Vårdbergsparken, festligheterna har inte ändrat mycket under årens gång.
- Men nuförtiden är det fler som har med sig champagne till parken, inte bara studerande, utan också medelålders människor, konstaterar Birgitta Mäkinen.
Ralf Ågren, Kei Heikkilä och Sven Åström.Valborg på Vårdberget.Bild: Yle/Lotta Sundström
Ralf Ågren, Kei Heikkilä och Sven Åström firade med stil och hade packat med både riktiga skumpaglas och en cooler fylld med is. Ågren är bosatt i Åbo medan Åström och Heikkilä var på besök.
- Jag har bott 25 år i Åbo men har nu bott länge i Helsingors. En dag ska jag flytta tillbaka till Åbo, senast då jag blir pensionär, säger Heikkilä som känner varmt för staden.
Folkfestens folkhav.Valborg på Vårdberget.Bild: Yle/Lotta Sundström
Efter att skarorna skingrat sig i Vårdbergsparken var det många som ville stanna ute och njuta av solskenet. Både parken och åstranden bara ett stenkast från konsertplatsen var fulla av vårglada människor..Valborg på Vårdberget.Bild: Yle/Lotta Sundström
Fönstret sprack! Vem betalar? Bolaget, bostadsägaren eller persiennmontören? Grannakuten fick ett brev:
Hej Grannakuten! Jag sitter i styrelsen för ett AB-radhus och för en tid sedan ställdes jag inför ett svårt problem. En persiennmontör hade monterat in en ny persienn i en av våra aktieägares fönster. Fönstret i fråga är två meter brett och byggt i början på 70-talet.
Monteringen i sig gick bra men när han efteråt skulle stänga fönstret sprack det! Montören framhåller att han inte varit ovarsam, utan att det var konstruktionen på fönsterkarmarna, alltså gångjärnen, som gav vika då han måste lyfta fönsterbågen för att få fönstret på plats.
Disponenten hävdar att Bostads AB inte står för innerfönster. Bostadsägaren vill inte heller betala för en ny ruta. Så vem betalar?
Marina Furuhjelm, jurist på DisponentförbundetBild: YLE / Peter Fahllund
Jurist Marina Furuhjelm svarar:
Här får man utreda vem som har underhållsansvar för vilken del av fönstret. Nu anser man för det mesta att det yttre fönstret är en del av fasaden, och därmed hamnar det på bolagets ansvar. Innerfönstret i sin tur anses höra till insidan av lägenheten och är därför aktionärens underhållsansvar,
Med andra ord, om innerfönstret, dess karmar eller gångjärnen gått sönder är det aktionären som ska betala, inte bolaget.
Vem som har ansvar för vilken del av ett fönster kan ju också variera beroende på hurdan fönsterkonstruktionen är. En fönsterhelhet där ytter- och innerfönster inte kan öppnas separat räknas som bolagets ansvar, men så fort fönsterrutorna går att öppna var för sig är det aktionären som ansvarar för det inre fönstret. Samma sak gäller balkongdörrar, om det är fråga om en inre och yttre dörr ansvarar bolaget för den yttre och aktionären för den inre, men om det bara är en dörr ansvarar bolaget för allt. Det finns i bostadsaktiebolagslagen ganska exakta bestämmelser för vem som ansvarar för vad.
Men det som inte framgick här var vem som beställt persiennen och monteringen. Om det var aktionären själv som ville ha en persienn och dennes entreprenör som hade sönder fönstret är det aktionären som betalar. Men om det var så att bolaget beställt persiennen och lät utföra arbetet måste bolaget förstås betala för missödet.
Thang Nguyen gick i lågstadiet när han såg ett spöke första gången. Det satt uppe i ett träd, hemma i Vietnam. Hans föräldrar är buddhister och Thang visste att de brukade tillbe döda släktingar, men han hade inte själv haft så många tankar på Gud. Och inte på spöken heller, för den delen.
- Livet gick mest ut på att leka, säger han. Stränderna var långa och vita och havet var grönt.
Nära hemmet fanns det också ett stort träd och det var därifrån han hörde barngråt när han sprang förbi.
- Så jag stannade upp och såg en kvinna sitta där med ett barn i famnen. Hon hade långt hår och var genomskinlig, så jag blev rädd och sprang hem till föräldrarna.
Då de tröstade mig sa de att det fanns massor av spöken i just det trädet. Att de känner många som sett spöken där.― Thang om att bli tröstad av föräldrarna
Det var hemskt i början, men med tiden har han försonat sig med tanken på att det finns andar överallt.
- Jag kan inte se dem, men jag tror att de är här med oss, säger han.
För det mesta är det också en trygg känsla, eftersom många andar är hans egna döda släktingar. Sedan han fyllde femton har han tillbett dem regelbundet.
- Alla får varsin släkting att be till, säger Thang. Farfar är min Gud, så jag ber till honom minst två gånger i månaden.
Fast det är inte bara farfar som är min Gud, utan alla mina döda släktingar, säger Thang Nguyen.Thang Nguyen står vid altaretBild: Yle/Hanna Klingenberg
Hemma på Åvägen i Närpes finns ett altare som Thang och resten av familjen brukar stå vid då de ber. För att räckas dit måste de stå på en pall, eftersom altaret är uppskruvat på väggen, nära taket.
- Det är för att andarna svävar ovanför oss, på en högre nivå, säger Thang.
I andarnas värld är också tiden lite annorlunda.
- De vandrar i en annan takt, säger Thang. Alltid lite efter oss.
Andarnas tideräkning syns i familjens almanacka, där varenda dag har dubbla datum. Ett datum för den västerländska tiden, och ett datum för den buddhistiska tiden, som är den tid som andarna rättar sig efter.
- Alla våra högtider och bönedagar går enligt den buddhistiska kalendern, säger Thang.
Andarna har egna datum i almanackan, säger Thang Nguyen. De går alltid en halv månad efter oss.Thang nguyen visar almanackan i närbild Bild: Yle/Hanna Klingenberg
Bönedagar är den första och den femtonde varenda månad, liksom den dag som hans farfar dog.
- Då serverar vi god mat på altaret, säger Thang.
- Och frukt och presenter. Precis som på en födelsedag, fast tvärtom, eftersom det är dödsdagen vi firar. Dagen som han blev en Gud.
När Thang stiger upp på pallen för att be, så börjar han med att tända rökelse och presentera sig.
- Jag säger hej, jag heter Thang. Sen säger jag också min pappas namn, så att farfar ska veta vems son jag är. Och efter det kommer själva bönen.
Bönerna kan gälla vad som helst.
- Om jag ska på resa till exempel, så ber jag att han sköter om mig hela vägen.
Thang kan också önska sig saker, som förra hösten då han han gärna ville ha finländskt medborgarskap. Då lade han ansökningsblanketten på altaret innan han förde den till polisstationen.
- Ansökningsblanketten och en massa frukt, säger Thang. Och så bad jag om att farfar skulle hjälpa mig.
Sedan gick det snabbt, bara någon månad senare kom beskedet om att Thang fick bönesvar och då köpte han genast mera frukt, och kakor och godis, åt farfar.
- Jag ville visa hur tacksam jag var, säger Thang.
Farfar äter den andliga delen av kakan
När gåvorna stått på altaret en liten tid, ett par timmar eller några veckor ibland, är det tillåtet att äta eller dricka upp dem själv.
- Vi får inte ens smaka på maten innan vi serverar den på altaret, men efteråt får vi äta upp resterna, säger Thang.
Han tänker sig att farfar ätit upp den andliga biten av maten då, och att han själv tar del av den fysiska.
- Vissa mänskor påstår att maten smakar annorlunda efter att den serverats på altaret. Att den blivit mindre söt. Men jag har svårt att tro på det. Det kan ju aldrig undersökas eftersom vi inte får smaka på maten innan och jämföra.
Egentligen är Thang inte så noga med alla regler.
- Jag är buddhist, men inte till hundra procent, säger han.
Och till Buddha ber han bara i templet, hemma i Vietnam.
- Då ber jag att han ska ta hand om alla mina döda släktingar.
Vid altaret hemma ber Thang Nguyen bara till de döda släktingarna. Till Buddha ber han i templet.Thang Nguyen förbereder bönenBild: Yle/Hanna Klingenberg
En gång om året eldar Thang Nguyen upp en bunt sedlar ute på balkongen. Det är hans sätt att skicka pengar till andra sidan och den andliga världen där hans farfar och alla andra döda släktingar finns.
- De behöver ju något att leva på där också, säger Thang och förklarar att pengarna han skickar är som en slags lön.
- Vi får lön då vi arbetar, och farfar arbetar för oss eftersom det är honom vi ber till. I fjol gav han mig många bönesvar, dessutom.
Traditionen är buddhistisk och har blivit extra viktig för Thang sedan han flyttade hit för sex år sedan.
Altaret påminner mig om Vietnam, säger Thang Nguyen.altare på nyår för thang nguyenBild: Yle/Matti Palmu
Egentligen hade han aldrig tänkt stanna i Närpes, utan bara hälsa på sin pappa som jobbade här, i växthus, redan då.
- Närpes verkade så underligt, minns Thang. Man gick jättelångt, sen såg man kanske ett hus och så gick man jättelångt igen.
Hemma i Vietnam var han van vid stora städer, mycket ljud och mycket folk. Men här såg han nästan inga mänskor alls när han gick ut.
- Här stod det bara träd istället.
- Så jag tänkte nä, här stannar jag bara tre månader och sedan åker jag tillbaka.
Men ännu har han inte åkt tillbaka. Han fick sommarjobb, studieplats, finskt medborgarskap och märkte att livet började rulla på. Han lärde sig svenska och engelska, fick en finlandssvensk flickvän och märkte till sist att han inte ens ville åka tillbaka.
Vietnam är mitt hemland, säger Thang Nguyen. Och jag vill gärna resa dit igen, men det är i Finland jag vill bo nu. För det var här som livet började fungera.thang nguyen sitter vid nyårsbufféBild: Yle/Matti Palmu
Hans föräldrar har köpt två lägenheter på Åvägen i Närpes och där trivs han också bra nu.
- Åvägen är ganska speciell, säger Thang. Det bor flera bosnier och vietnameser här och alla kommer bra överens.
Vi brukar spela fotboll på somrarna. Bosnierna mot vietnameserna.― Thang
- Vi förstår varandra bra, för vi är alla främlingar i ett nytt land och har egna traditioner som vi ändå vill bevara. Bosnierna har sina traditioner och vi har våra.
Att elda upp sedlar ute på balkongen hör till det vietnamesiska nyårsfirandet.
I år inträffade nyåret den sjunde februari, enligt vår västerländska almanacka. Enligt den buddhistiska kalendern var det den sista december år 2015 då.altare på nyår hos thang nguyenBild: Yle/Matti Palmu
Nyåret innebär alltid att hela släkten samlas.
- Det blir extra viktigt att tänka på släkten då vi är så här utspridda, säger Thang som har familj både här, i England och i Vietnam.
En stor del av släkten är också i himlen, eller i andevärlden, och även dem ser alltså Thang till att träffa på nyåret.
- Det är en högtid för både levande och döda, säger han. Alla umgås. Vissa syns inte, men jag tror att de är här i alla fall.
Nyårsfirandet börjar egentligen redan ett par dagar innan, med alla maträtter som skall lagas och förberedas och altaret som skall pyntas med frukter, pengar, blommor, godis och alkohol. På själva nyårsafton serveras också maten där, på altaret.altare på nyår för thang nguyenBild: Yle/Matti Palmu
- Först tänder vi rökelse och redan då känner jag att nu är det äntligen nyår. Att nu doftar det precis som i Vietnam.
Det är många känslor. Känslor som man behöver. Att man är lycklig. Att man är varm i hjärtat för att man har en familj.― Thang
Medan maten står serverad på altaret brukar Thang och hans familj också be till de döda släktingarna.
- Vi presenterar oss och säger hej, idag är det nyår och nu är ni välkomna hit för att äta och njuta. Vi tackar också för förra året och ber att det nya ska bli minst lika bra. Att vi ska vara friska och att de ska fortsätta att skydda oss.
Då man dör far man antingen till himlen eller ner till det dåliga stället. Mina släktingar for nog till himlen, för de var snälla allihop.― Thang
När farfar och resten av släktingarna ätit upp den andliga delen av maten, så dukas rätterna fram på en stor duk på golvet.
- Och sedan sitter vi där och bara äter och umgås i flera timmar.
På nyår tänker vi tillbaka på saker som hänt och undrar vad som ska hända i framtiden, säger Thang Nguyen.vietnamesisk nyårsbuffeBild: Yle/Matti Palmu
Då och då stiger också någon upp för att gå ut och elda upp sedlar och servetter på balkongen.
- Det är vårt sätt att skicka post till himlen, säger Thang.
- Hemma i Vietnam brukar vi också elda upp små pappershus och pappersbilar, för vi tänker att allt som vi eldar upp här skickas upp till dem i himlen. Och de behöver ju hus och bilar och pengar lika mycket som vi.
- Men just hus och bilar har vi aldrig skickat härifrån. För sådana miniatyrer finns inte att köpa i Finland.
Vi skickar alltid lite pengar och servetter till farfar i slutet av året, säger Thang Nguyen. Så att han ska klara sig.thang nguyen eldar pengar på balkongenBild: Yle/Matti Palmu
I början av året åkte Julia Bäck iväg till Fijiöarna för att volontärarbeta i tio veckor. Med många erfarenheter rikare ger hon sina tips för de som funderar på volontärarbete.
- Jag visste inte mycket om Fiji innan jag åkte dit. Det kändes som en spännande destination. IVHQ var volontärorganisationen jag valde att åka med. De var säkra och jag rekommenderar dem varmt till andra.
Julia hjälper till efter orkanen som drabbade Fiji i februariEtt omkullblåst träd och en bild på Julia Bäck som hugger av grenar på ett träd. Bild: Julia Bäck
Konkreta tips
Förbered dig på att allting inte kommer att gå “som på Strömsö”. Nånting kommer att gå snett. Frågan är inte om det händer, frågan är när det händer.
Var modig och boka din flygbiljett. Det är det största steget. Efter det ordnar sig allting på ett eller annat sätt.
Var noggrann med vilken volontärorganisation du väljer. Hör dig för med andra volontärer och vilka intryck de har fått av organisationen.
Det här var inte Julia Bäcks sista volontärresa. Hon vill gärna åka iväg på nya äventyr. När och till vilket land är ännu inte bestämt.
Det är ingen hemlighet att jag gillar allt som är gjort av garn och gärna också klär mig i garn för att hålla mig varm. Benvärmare använder jag ofta och nu ville jag göra ett par som passar till allt och så föddes idén till de här med hjärtan i regnbågens färger. Vill du sticka likadana? Då hittar du instruktionerna här!
Du behöver;
Strumpstickor nr 2,5 och garn som passar till dem eller enligt ditt eget handlag. Jag använde Drops Alpacka garn i följande färger:
grått 2 nystan a 50 g och mindre än 1/4 dels nystan i färgerna:
lila
mörklila
mörkrosa
ljusrosa
gul
ljusgul
ljusgrön
mörkgrön
mörkturkos
ljusturkos
Så här gör du:
1. Lägg upp 96 maskor på dubbla strumpstickor.
2. Fördela maskorna jämnt på fyra stickor.
3. Sticka resårstickning med 2 r, 2 a i sex varv.
4. Sticka sedan slätstickning med mönsterstickning enligt diagrammet. Det börjar med två helt gråa varv och sedan kommer första färgen som är lila. Byt färg för varje ny rand med hjärtan enligt ordningen i listan här ovanför.
5. Avsluta med samma resårstickning, avmaska och fäst alla trådändor.
6. Fukta och lägg att torka plant.
