En lekyta, en magisk värld, cirkusartister och leksaksdjur, allt kan rymmas i en gammal kappsäck! Med hjälp av lite färg, papper och fantasi kan du göra en egen cirkus som är både lätt att plocka fram och gömma undan.

Förutom en kappsäck (eller portfölj) behöver du:

• en bit frigolit
• säckväv
• silvertejp
• hobbyfärg och penslar
• sax
• limstift
• klädnypor
• snöre
• tunn kartong
• tyg
• vackert band
• stiftapparat
• grillpinnar
• bilder på cirkusartister
• leksaksdjur och klossar

För att skapa illusionen av cirkus behövs en manege och tältduk. Den nedre delen av kappsäcken får bli manegen med hjälp av en bit frigolit som är anpassad efter kappsäckens mått, aningen mindre. Klipp till säckväv och ”paketera” in frigoliten med hjälp av silvertejp. Tryck ner i botten av kappsäcken.

Måla insidan av det övre locket vitt och låt torka. När det är torrt målar du in ränder i rött och vitt som ger känslan av tältduk. Måla in lite skuggor med hjälp av grå färg.

Klipp ut cirkusfigurer i papper. På webben hittar du fina vintagebilder från förr som passar fint till den gamla stilen. Du kan hitta bilder på både cirkusartister och gamla posters. Det går alldeles utmärkt att rita egna också!

Limma figurerna på tunn kartong och figurklipp ut dem. Limma fast en klädnypa på baksidan med hobbylim. Du kan även fästa en halv grillpinne på baksidan av några figurer så du kan picka ner dom i manegen. Tejpa fast grillpinnarna med silvertejp. Fäst ett snöre i det övre lockets kanter. Jag satte fast det med häftstift eftersom kappsäcken hade en lämplig träkant runt hela locket. Kläm klädnyporna med cirkusartisterna på snöret och du har några lindansöser!

Klipp till två rektangulära bitar i rött sammetstyg eller det tyg du själv gillar. De ska bli ridådraperier. Stifta därför fast dem i övre kanten på det övre locket. Knyt ett vackert band runtom vardera draperi.

Klipp till vimplar och fäst dem i ett snöre som knyts i några grillpinnar. Stick ner dem i managegolvet. Rada in barnens leksaksdjur, klossar och sånt som passar på en cirkus. Låt leken börja!

När leken är klar är det bara att plocka ner vimplarna och figurerna och stänga kappsäcken.


Gör din egen cirkusväska

Sex månader av hårt jobb i det fördolda bar slutligen frukt då panama-läckan kom i dagen den tredje april. De senaste veckorna har varit kaotiska för grävande journalisten Minna Knus-Galán, en av två finländska journalister som fick tillgång till materialet.

Minna Knus-Galan har alltid varit driven. Redan i lågstadiet gjorde hon och en kamrat en tidning, som osade av ilska över sina obefintliga läsare.

Som ung fick hon sommarjobb på Yles nyheter. Men Minna Knus-Galán kände redan då en dragning mot långsammare journalistik. Hon var från början intresserad av att fördjupa sig i olika frågor.

– Jag hade tidigt en längtan efter att gå mera på djupet. Jag blev också inspirerad av duktiga kolleger med det specialkunnandet.

Världens roligaste jobb

Tack vare sin driftighet och goda producenter fick Minna Knus-Galán möjlighet att delta i olika internationella konferenser för grävande journalister, där hon fick goda råd, ett nätverk och konkreta verktyg för sitt grävande.

– Det har varit den bästa skolan. De senaste tio åren har jag samarbetat internationellt med grävande journalister. Jag pratar spanska, vilket har gjort det lättare att få kontakter i till exempel Latinamerika.

Under merparten av de senaste 20 åren har hon jobbat med landets främsta program för grävande journalistik, Spotlight på svenska och MOT på finska. År 2014 fick hon motta utmärkelsen Årets journalist, en del av Bonniers stora journalistpris.

– Jag tycker bara att det är det absolut roligaste man kan göra. Jag kan inte hitta på något roligare, hur tungt det än är.

Panama-läckan en lång process

Första gången hon hörde om Panamadokumenten var i maj för ett år sedan. Hon fick ta del av materialet i juni, mitt under familjens semester. Sedan dess har hon arbetat med projektet, de sex senaste månaderna på heltid.

– Vi fick inte tala med någon om vad vi höll på med, och det är ju väldigt trist att gå omkring och vara mystisk.

När vänner frågade vad hon gjorde på jobbet måste hon svara svävande, och hon kunde inte berätta om vart hon reste när det bar av till Panama. Bara hennes man och en kärngrupp av kolleger visste vad som var i görningen.

Framtidens grävande journalistik

Det var ursprungligen tyska Süddeutsche Zeitung som anförtroddes panamamaterialet, som bestod av 11 miljoner sidor sprängstoff. Ganska snabbt stod det klart att materialet var alltför digert för en enskild redaktion att ta itu med, och dokumenten lämnades över till den internationella organisationen för grävande journalistik ICIJ.

Allt som allt var det 400 journalister runtom i världen som jobbade med materialet, och alla skulle publicera samtidigt – den tredje april klockan nio på kvällen finsk tid. Inget fick läcka ut före det.

– Vi var nästan åttio olika medier som publicerade på samma gång, och det var orsaken till att det blev en sådan tsunami av nyheter. Utan samarbetet hade projektet aldrig fått ett sådan styrka.

Orsaken till att Minna Knus-Galán var involverad från början är att hon är en av två finländare som tillhör ICIJ. Pensionerade journalisten Timo-Erkki Heino är den andra.

– Jag tror att det här är framtiden för grävande journalistik. De ämnen som vi borde gräva mer i är internationella – korruption, skattesmitning, medicin, jordbruk – de är ämnen som går över landsgränserna.

Hot och hat hör till

När man arbetar med så brännande frågor som Minna Knus-Galán gör, får man ta emot mycket kritik. Finansminister Alexander Stubb gick ut på twitter och bad journalisterna strunta i källskyddet och ge panamamaterialet offentlighet.

– Hot får man också ta emot. Jag har blivit hotad av jurister och företag och tittare. I sociala medier förekommer mycket ilska, och det blir vanligare hela tiden. Men åtminstone behöver jag inte vara lika försiktig som mina kolleger i Ryssland, Panama och Venezuela.

Det är svårt att få Minna Knus-Galán att tala om annat än sitt arbete. Men några saker nämner hon som utgör en bra motvikt till jobbet.

– Jag dansar och går på pilates, umgås med familjen och så älskar jag böcker!

Så väldigt mycket fritid verkar det inte bli, men familjen har vant sig vid arbetstakten och att gräva efter sanningen verkar vara mer än ett jobb för Minna Knus-Galán.

– Jag tror att det är via den här typen av projekt som vi kan visa att grävande journalistik behövs. Så här får vi ordentligt debatt, och kanske även en förändring till stånd i samhället.

Efter Nio om sanning, den 21 april på Yle Fem samt på Arenan.

På Arenan kan du se Stugor, den efterlängtade serien för alla oss som älskar arkitektur men inte nödvändigtvis älskar stugliv. Programmet fokuserar på de mera unika sommarboendena, och vem är bättre lämpad att leda detta program än årets grafiker 2013, Kasper Strömman?

Antagligen en hel massa människor. Men det har aldrig hindrat Kasper från att göra saker hittills, så varför skulle det göra det nu?

I seriens första avsnitt bekantar vi oss hur som helst med tre vilt olika byggen.

Alvar Aaltos Provhus är ju nästan ett måste om man gör sommarstugeprogram. Vi pratar ju trots allt med all sannolikhet om Finlands mest kända sommarvilla. Men blev vi imponerade? Stugor-fotograf Mikkos min säger mer än tusen ord:

Fotografen Mikko Kelloniemi filmar huset Muuratsalo, ritat av Alvar Aalto. Bild: Kasper Strömman

Detalj av fasaden på huset i Muuratsalo. Detalj av fasaden på fritidshuset på Muuratsalo, ritat av Alvar Aalto. Bild: Kasper Strömman

"Neljän tuulen tupa", ritad av Ville Hara. Sommarstugan "Neljän tuulen tupa", ritad av arkitekt Ville Hara. Bild: Kasper Strömman

Detalj av interiören i sommarstugan "Neljän tuulen tupa", ritad av arkitekt Ville Hara. Bild: Kasper Strömman

Arkitekt Ville Hara och Kasper Strömman, programledare för "Stugor". Bild: Kasper Strömman

Stugan "Vikulyk" utanför Tavastehus, ritad och byggd av Eetu Puurtinen. Bild: Kasper Strömman

Eetu Puurtinen och Kasper Strömman inne i stugan "Vikulyk". Bild: Kasper Strömman

I avsnitt två av serien Stugor tar vi reda på vilka som är dagens trender i stugarkitektur? Svaret vet Olavi Kujanen, mannen som sålt några tusen stugor i sitt liv. Vi besöker också Fölisö hembygdsmuseum och en modulstuga från 1970-talet.

Olavi Kujanen har sålt färdigstugor sen slutet av 1980-talet Olavi Kujanen har sålt färdigstugor sen slutet av 1980-talet Bild: Kasper Strömman

Olavi Kujanen sitter på en terass med Kasper Strömman Olavi Kujanen sitter på en terss med Kasper Strömman Bild: Kasper Strömman

Det bör påpekas att det här lilla huset dock inte är ett av Olavis verk. Det här är ett hus för MYROR*.
*Inte helt sant. I verkligheten är det antagligen en liten vattenpump med skojigt ytterhölje.

Ett litet pumphus Ett litet pumphus Bild: Kasper Strömman

Kommer ni ännu ihåg hur värme känns? När vi filmade Stugor sken solen varje dag och det regnade aldrig, precis som i minnen från barndomen. Och Saaben som vi filmade med slutade aldrig fungera mitt i natten på en regnig åker.

En utomhus termometer visar att det är 30 grader varmt En utomhus termomter visar att det är 30 grader varmt Bild: Kasper Strömman

I avsnitt två får vi i varje fall också träffa Karoliina Periäinen som har forskat i stuglivets historia. Hon tog oss till Fölisön för att bryta arm. Alltså helt konkret. På ett intellektuellt plan lyssnade vi däremot noga, nickade ofta och lärde oss en massa om stuglivets fascinerande historia.

Kasper Strömman och Karoliina Periäinen funderar på stugornas historia Kasper Strömman och Karoliina Periäinen funderar på stugornas historia Bild: Kasper Strömman

Stuglivets historia är också något som intresserar Anna Kaila, som fascineras av 1960-talets sluts modulkonstruktioner. Hon har därför i forskningssyfte räddat och restaurerat ett exemplar av Juhani Pallasmaas och Kristian Gullichsens Modul 255 och smällt upp den på egen tomt, där hon använder den som skrivarlya.

Ett exemplar av Juhani Pallasmaas och Kristian Gullichsens hus Modul 255 Ett exemplar av Juhani Pallasmaas och Kristian Gullichsens hus Modul 255 Bild: Kasper Strömman

Å hela Stugor-teamets vägnar ska vi också nu be om ursäkt för alla pilar som vi kastade in i skogen under filmningen, och som aldrig mera kommer att hittas. Verkligen ledsen. Men Modul 255 var ju ändå magisk.

Kasper Strömman kastar pil i skogen Kasper Strömman kastar pil i skogen Bild: Kasper Strömman

Modulbyggandet har dock upplevt något av en renässans på senare år. Detta förkroppsligas av Robin Falcks mikrostuga Nido, som är ett premiumexempel på modern kompakt arkitektur.

Kasper Strömman och Robin Flack vid en mikrostugan Nido Kasper Strömman och Robin Flack vid en mikrostugan Nido. Bild: Kasper Strömman

Eftersom Nido har en bottenyta på bara nio kvadratmeter behöver den inget bygglov, men ändå har Robin lyckats rymma in allt vad en person eller till och med par behöver, inklusive kokvrå.

En bild tagen uppifrån på modulstugan Nido En bild tagen uppifrån på modulstugan Nido Bild: Kasper Strömman

Avsnitt två av Stugor kan ses på Yle Arenan fram till år 2099

Hur gör man när man inte vill ha en färdig paketstuga, utan ett personligt, arkitektritat hus? Vi träffar tre arkitekter och får höra hur de tänker: Jukka Sirén, Juha Ilonen och Markus Lindroos

Kasper Strömman sitter i en roddbåt Kasper Strömman sitter i en roddbåt Bild: Kasper Strömman

Del tre av den utmärkta serien Stugor tar igen nya tag för att analysera finländarnas brinnande intresse för sommarboende. Och återigen får vi bekanta oss med den bästa fritidsarkitekturen vårt land har att erbjuda.

Kasper Strömman och arkitekt Juha Ilonen sitter i en bil Kasper Strömman och arkitekt Juha Ilonen sitter i en bil Bild: Kasper Strömman

Det här avsnittet fokuserar på fördelarna med att anlita en arkitekt för sitt bygge istället för att välja en färdiglösning. Därför plockar vi i början av programmet upp arkitekt Juha Ilonen, och kör ut till en ö för att inspektera ett stugbygge han ritat åt familjen Träskman.

Arkitekt Juha Ilonen och regissör Anna-Karin Grönroos vid en gammal röd Saab Arkitekt Juha Ilonen och regissör Anna-Karin Grönroos vid en gamma röd Saab

Detta såklart med vår pålitliga Saabis från 1987. Men kommer någon ännu ihåg hur det är att köra bil utan luftkonditionering en varm sommardag? Det blir hett. Och det fick tyvärr också stackars Juha en påminnelse om, speciellt som regissör Anna-Karin beordrade att fläkten skulle stängas av och fönstren skulle stängas så att ljudet skulle bli skapligt medan man filmar i bilen.

Villa Abuela på Kimitoön Villa Abuela på Kimitoön Bild: Kasper Strömman

I avsnittet besöker vi hur som helst också Villa Abuela på Kimitoön, ritad av Markus Lindroos. Utgångspunkten för planeringsarbetet är det kolossala flyttblocket som står på tomten. För en gångs skull låter det inte pretentiöst att säga att stugan för en intressant dialog med stenen. ”Tjenis”, tycks blocket säga. ”Verkligen angenämt.”

Som plats sedd måste man ändå säga att huset ligger fint. Tomten är en direkt förlängning av den naturliga sandstranden, och hela stället ligger i lä vid en hög klippvägg. Fotograf Mikko tackar dessutom för exotiska bildvinklar.

Fotograf Mikko tar bilder med annorlunda bildvinklar. Fotografen Mikko tar bilder på en stugan uppifrån ett berg Bild: Kasper Strömman

Till och med stugans ritning ger lika mycket värde åt stenbumlingen som själva stugan. Men så är det ju det såhär som arkitektur ska vara när den är som allra bäst. Platsspecifik, och ryggar inte tillbaka för oväntade lösningar.

Ritning på Villa Abuela på Kimitoön gjord av Markus Lindroos Ritning på Villa Abuela på Kimitoön gjord av Markus Lindroos Bild: Kasper Strömman

Jukka Siréns Villa Puente är också ett lysande exempel på detta. Han han nämligen valt en helt annan infallsvinkel på problemet, och har placerat Villa Puente som en liten bro över en damm. Varför? För att han kan.

Jukka Siréns Villa Puente Jukka Siréns Villa Puente Bild: Kasper Strömman

När Villa Puente var nybyggd höll sig invånarna till och med med fisk i dammen som man kunde meta upp från terassen, men det har man lagt av med idag. Men stugan står såklart kvar, som ett monument till att allt är möjligt och att man inte behöver nöja sig med standardlösningar om man inte så vill.

Inspelning av Stugor med arkitekt Jukka Sirén Inspelning av Stugor med arkitekt Jukka Sirén Bild: Kasper Strömman

Så med andra ord bästa avsnittet hittills helt enkelt – och då ska man ändå komma ihåg att det är hela sju avsnitt kvar. Otroligt.

Tredje avsnittet av Stugor kan ses på Arenan i 83 års tid.

Annika Lund är en mångkonstnär men hennes absoluta paradgren är konstkviltning. Oftast tänker man på lapptäcken med många olika rutor när man hör ordet kvilt men det är väldigt långt ifrån det som Annika sysslar med. Hon gör delikata konstverk i olika storlekar och målar sina bilder med textila material och en stor variation andra hantverkstekniker. En av hennes moderna konstkviltar har precis vunnit första pris i den moderna kategorin i Finn kvilts nationella tävling och vi besökte henne hemma i Jakobstad.

Annika Lunds konstkvilt som vunnit första pris i en tävling. konstkvilt Bild: Yle/Lee Esselström

Annika Lunds symaskinsbroderier symsakinsbroderi Bild: Yle/Lee Esselström

Enkelt sagt så betyder kvilt att man har ett bottentyg, ett mellantyg (ofta vadd) och ett yttertyg och dessa tre lager sys ihop. Annika använder oftast ännu fler tyglager ovanpå varandra och många olika broderitekniker för att sy ihop lagren med varandra och skapa sina alster. När hon börjar med sina konstverk gör hon ibland enklare skisser och ibland fulländade akvareller innan hon alls börjar fundera på vilka textila tekniker hon ska använda för att få fram det hon vill.

Annika Lunds skiss till en konstkvilt skiss Bild: Yle/Lee Esselström

Annika Lunds akvarell till en konstkvilt akvarell Bild: Yle/Lee Esselström

När visionen står klar färgar hon sina egna tyger med många olika färgningstekniker. Hon tycker om att testa på nya saker och gör själv olika schabloner för att få olika effekter på tygerna när hon färgar dem. Andra gånger sprayar hon färg på tygerna eller använder olika sorters batik. Allt för att få levande färgytor med olika lyster, djup och känsla. Provlapparna blir ofta många och ibland tycker hon att det känns som att hon bara gör en massa prover för att det är så intressant och det behöver inte alltid bli ett slutresultat av varje test. Hon är nyfiken på det mesta och tycker om att experimentera.

Annika Lunds handfärgade tyger Färgade tyger Bild: Yle/Lee Esselström

Annika Lunds bottentyg börjar ta form med flera lager tyg och färg. konstkvilt Bild: Yle/Lee Esselström

Organzatyget Annika Lund färgat och målat konstkvilt Bild: Yle/Lee Esselström

Organza tyget ovanpå de andra tyglagren. konstkvilt Bild: Yle/Lee Esselström

De timmar Annika lägger på ett enda verk går inte att räkna. Men vem räknar väl timmar när man sysslar med sin passion.

Läs mer om Annika Lund på hennes egen blogg och följ hennes instagramkonto @annika.c.lund för att få se den här konstkvilten bli färdig och vilka andra textilprojekt hon gör.

Monica Hänninen älskar sitt jobb på lunchrestaurangen Hanna-Maria i gamla stan i Borgå. I år firar restaurangen 30 år.

Redan som barn fick Monica Hänninen hjälpa sin mamma med bakning och matlagning. Efter studenten blev det Högvalla seminarium i Borgå och lärarutbildningen där.

Våren 1986 frågade Monica en kollega om de tillsammans kunde starta en lunchrestaurang på Simolinhusets bakgård. Det var så Hanna-Maria började.

- Det var ganska stressigt i början men sedan växlade lågkonjunkturerna och högkonjunkturerna. Vi har nog sett ett och annat.

Hanna-Marias uteterrass är populär sommartid Gata i Borgå Bild: Mikael Crawford

- Det är medvetet, många frågar om den mexikanska grytan är för eldig för att de ska kunna äta den. Vi försöker krydda maten så att alla kan äta den.

Sätter sig kring midjan

Nackdelen med att arbeta med god mat varje dag är att maten har en tendens att sätta sig vid midjan. Monica har testat olika bantningsmetoder med varierande framgång.

- Om du inte har självdisciplin så går det inte, nog är det ju fast i vad du sätter i dig. Du måste tänka på att äta ofta och litet.

Monica Hänninen genomgick en lyckad operation där magsäcken förminskades så att hon måste äta små portioner och ofta.

- Jag är mycket nöjd med min operation. För den som har mycket övervikt rekommenderar jag en sådan operation efter att man har diskuterat med sin egen läkare.

Lykta

För att göra en lykta behöver du:

• en bok
• lim
• pensel
• en glasburk
• sax
• blyertspenna

Gör så här:

1. Riv ut två sidor ur boken
2. Mät papperssidorna runt glasburken, vik in överlopps papper och riv bort
3. Rita en figur på baksidan med blyertspenna och klipp ut bilden
4. Pensla lim på pappret och limma fast på glasburken
5. Ställ ett värmeljus i glasburken, tänd ljuset och njut

Det doftar friskt och starkt av löken och rotfrukterna som sakta sjuder på spisen. När man tittar ner i den i den stora kastrullen blinkar morötterna till när de når ytan. För en knapp timme sedan var de omgivna av fuktig mull. Nu kokas de till buljong och soppor. Resten av dagens skörd skall rivas till en läcker morotkaka.

Moroten (Daucus carota sativus) hör till våra mest populära rotfrukter och i Finland äts den mest av alla frilandsgrönsaker. Vi äter upp till nio kilo morot per person och år. Morot är också en av de första rotfrukterna vi ger till riktigt små barn, i form av puré. Den är mycket rik på karoten, som i våra kroppar ombildas till A-vitamin.

Moroten är tvåårig och det är under det första året som den tjocka roten med en bladrosett av parflikiga blad bildas. Morot finns i olika former och färger och de är i huvudsak cylindriska, koniska eller runda. Färgerna är orange, lila, gul och vit.

Morotssorter

Morötter delas in i tidiga, medeltidiga och sena sorter. Man talar om sommar- och vintermorötter, där de senare skördas sent på hösten. Morötterna kan skördas så snart de fått tydlig orange färg. Då har också smaken utvecklats. Morötter skall förvaras svalt, t ex i en jordkällare. Varva morötterna med sand i lådor eller hinkar. En hög luftfuktighet är också bra så att morötterna inte skrumpnar.

Förutom sommar- och vintermorötter indelas de också enligt olika typer med diverse egenskaper, bl a Amsterdam, Nantes, Chantenay och Berlikum/Flakeer. Från sådd till skörd tar det i regel mellan 55 och 80 dagar. De längsta kan ta ca 130 dagar innan de är redo att skördas.

Att hitta en god morot bland olika fröpåsar hos trädgårdshandlaren eller på nätet är litet som att söka efter en bra bok på biblioteket. Det gäller att läsa omdömet på påsen, odla och hoppas på det bästa.

I Finland är t ex tidiga, orangea nantesmorötter väldigt omtyckta. Nantes Express är den tidigaste av dem, men Early Nantes är en veteran i vårt land. Den har spröda och jämnt cylindriska rötter och växer bra både på friland och i drivbänkar.

Amsterdam Forcing är inte en extra tidig morot, den är också den snabbaste och är klar för skörd på 55 dagar. Den är ca 12 cm lång, cylindrisk, spröd och kraftigt orange. Amsterdam Forcing är en gammal, söt kultursort som lämpar sig skörd i växthus, drivbänkar och på friland.

Sugarsnax 54 är världens sötaste morot. Den har upp till 25 cm långa, smala, rötter med extra mycket betakaroten. Den är perfekt till sallader och att dippa i gräddfil framför tv:n.

Olika sorters morötter i olika färger. Morötter i olika färger. Bild: Yle/Public domain

Bolero är en populär, medeltidig sort av Nantes/Berlikumtyp som odlas av både privata odlare och kommersiellt. Den är kraftig och ger god skörd och bra att lagra om den sås sent.

Autumn King är en vacker höst- och vintermorot med något koniska rötter. Den används både som färskmorot och fleras favorit när det gäller långlagring. Autumn King är en stor och god morot.

För flera odlare är Berlicum 2 en favorit bland sena morötter för sin goda lagringshållbarhet. Berlicum 2 är en klassisk, stor och kraftig höstmorot med fast kött och utmärkt smak. Tillsammans med vintermoroten Karotan hör den till sorterna med mest karotininnehåll.

London Torg är halvlång, bredaxlad, rödorange och mycket saftig. London Torg är lättodlad och en mycket god vintermorot och lämpar sig bästa att saftas.

Höstmoroten Eskimo är cylindrisk och har orange rötter med slätt skal. Den är god och söt för både färskkonsumtion och matlagning. Den uppskattas i Norden eftersom den har frosttåliga och starka rötter som kan skördas långt in på säsongen.

Moroten klyvs på längden. Bild: Five Corners Production

Gula, vita och röda sorter

Till de gula sorterna är Yellowstone en av de mer odlade. Den är en slät, söt och jämnt konisk, gul höstmorot. Istället för karoten innehåller Yellowstone lutein som är en karotenoid, men som hör till xanthofyllerna.

De gula morötternas nestor är i alla fall Jaune du Doubs, en fransk gourmetmorot som är delikat som ung, men en god matmorot som fullt utväxt. Anorna går långt tillbaka. Redan på 1600-talet odlades de gula rötterna till folk och fä i hela Frankrike. Jaune du Doubs har en mildare och rundare morotssmak än de oranga.

White Satin är en vit morot, mild och litet söt i smaken. Den har ett mycket sprött och saftigt, helt vitt kött. Den här moroten kan ätas både färsk och tillagad.

Till de röda morötterna hör Atomic Red med en kraftigt, mörkt rosa färg på både ut- och insida. Atomic Red smakar bäst som tillagad och behåller dessutom sin färg efter kokning.

De riktigt mörkt, purpursvarta morötterna med orangefärgat fruktkött är sommarmorötterna Deep Purple, Purple Haze och Purple Dragon. Deep Purple har spetsiga rötter, intensiv genomfärgning och liten vit kärna. Den är en fantastisk morot med mycket söt och god smak, perfekt för juice, grytor och råkost.

Purple Haze har purpurröda, koniska rötter med orangefärgat fruktkött. De är spröda och söta och lämpar sig i sallader och gourmeträtter. Purple Dragon är en sen sommarmorot med konformade, purpurröda rötter med orange fruktkött, men kan också skördas tidigt som minimorot. Purple Dragon är söt och gör sig bra som dekoration i sallader eller som tillbehör.

Recept:

Moroten är en mångsidig rotfrukt och tack vare sin sötma, vackra färg och milda smak är den användbar i allt från sallader, soppor till efterrätter. Den är god som sådan, men obligatorisk som smaksättare i en buljong eller soppa, Moroten har en given plats i wokrätter, grytor och lådor. Som stuvad eller glaserad får du ett fint tillägg till biffen. En råriven morot kan bli sallad, plättar, gröt, sylt eller paté. Restaurangkocken lägger gärna in den i 1-2-3-lag, men hemma bakas den ofta in i bröd eller en kaka med varma kryddor.

Här är receptet till Linda Stenman-Langhoffs morotskaka med varma kryddor och en glasyr med mascarpone.

Richard McCormicks morotssallad lämpar sig som en liten förrätt eller som tillägg till en huvudrätt. Den kan tillredas dagen innan och dra i kylskåpet så den får fylligare smak.

Paul Svenssons morotstartar med friterad kapris är en förrätt i linje med hållbarhetstänk. Den är komplett med den klassiska smakbilden av en vanlig oxtartar. Ge tartaren rätt konsistens av att bara sjuda moroten lätt och kombinera sedan med ljuvlig sälta och knaprighet från både kapris och bröd.

Leo Gammals morotssoppa med kummin är en enkel soppa lagad efter ett medeltida recept. Den här soppan var en raritet på herr- och prästgårdar.

Bloggaren Malin Båtmästars engelska morotskaka är glutenfri, men tummar inte på sötma och kryddighet.

Odling i Finland

I Finland odlas morötter av privata odlare för eget bruk och av kommersiella odlare för försäljning. Den genomsnittliga skörden varierar mellan 25 och 80 ton per år. Utmaningarna inom den kommersiella odlingen ligger främst i förmågan att kunna kombinera lämpliga morotsorter och odlingsmetoder som tål finländska förhållanden. Kraven är höga, eftersom en stor del av skörden lagras långt in på följande år.

Skördade morötter i trälåda. Skördade morötter i trälåda. Bild: Five Corners Production

Antik medicinalväxt

Vildmorot (Daucus carota) har funnits i flera tusen år. Morotfrön från 2 000 - 3 000 f.Kr. har hittas i Schwitz och södra Tyskland. Ursprungligen odlades inte moroten för sin rot, utan för sina aromatiska blad. Men roten har efter hand blivit uppskattad och morot har odlats selektivt för att minska bitterhet, öka sötma och minimera den träiga kärnan.

Vissa morotväxter odlas fortfarande för sina aromatiska blad och frön, t ex persilja, fänkål, dill och spiskummin.

Första gången själva roten nämns i den klassiska litteraturen är på 100-talet, så det sannolikt att antikens greker och romare även använde roten som medcinalväxt. Enligt antikens författare växer både gula och morötter vilda, men dessvärre nämner de sällan i hur stor utsträckning morot odlas.

Den romerska botanikern Plinius den äldre (23 - 79) skrev om en odlad växt i Syrien och som de kallade gingidium. Den är slät och bitter, äts rå eller tillredd och är väldigt bra för magen. Den påminner om en plasternacka. Vi kallar den gallicam, men grekerna kallar den daucon.

Enligt dagens klassifiering är Daucus gingidium and Daucus carota synonyma och avser vildmorot. Namnet gallicam tros avse att den kom till Italien från Frankrike (Gallien).

Både Plinius d.ä och den grekiska läkaren Galenos (129 - 199) ansåg att den vilda moroten varken var lika god som den odlade eller ens lämpad som livsmedel.

Antikens författare förväxlade ständigt vit morot med palsternacka, vilket också var vanligt i Norden ännu på 1600-talet. I kokboken De re coquinaria från ca 200-talet ger Apicius recept på Carota sen pastinaca, vilket med största sannolikhet borde avse morot. Den grekiske naturforskaren Dioskorides (40 - 90) använder ordet karota i meningen Pastinaca silvestris.

Nyskörade biodynamiska morötter. Nyskördade biodynamiska morötter. Bild: Five Corners Production

Den odlade morotens historia

Domesticieringen av vildmorot (Daucus carota) sägs ha skett i Mindre Asien, varifrån föregångarna till denna också tros ha kommit. När det gäller den kultiverade moroten talar botaniker om en östlig typ (Daucus carota subsp. afghanicus) med färgade rötter i rött, gult och lila samt en västlig, (Daucus carota subsp. sativus) med gula och vita rötter, senare även orange.

Den östliga moroten tros ha kultiverats i Persien, i området kring dagens Iran och Afghanistan på ca 900-talet, möjligen tidigare. Med domesticeringen uppträdde också en samlad, konisk rot. Denna odlade morot spred sig sedan sig runt om i Asien, till Europa och senare till Amerika,

Ursprunget till den västliga moroten är något oklart, men flere botaniker räknar den holländska, orangea moroten (Daucus carota subsp. sativus) från 1600-talet som den västliga varianten.

Morer hämtar moroten tillbaka

Man kan säga att moroten återvände till Europa på 800-talet, då en kultiverad, röd variant etablerades i det moriska Spanien. Den orange-gula moroten kan ha uppstått redan på 600-talet som en mutation av den asiatiska, violetta moroten, men en kultiverad, gul variant från Afganistan finns dokumenterad på 1000-talet. Den moriske agronomen Ibn al-'Awwam bekräftar olika färgers morötter i 1100-talets Spanien.

Moroten spreds västra Europa under 1300- och 1400-talen och nådde Amerika där den började odlas småskaligt i början av 1600-talet i bl a Virginia och Massachusettes. Fram till 1500-talet var moroten främst violett, purpur, röd eller svart till färgen, men smakade lika bra som våra morötter idag.

Så lyckades holländarna framkalla en mutation och en blekgul morot såg för första gången dagens ljus i västra Europa. 1600-talet är alltså århundradet när holländarna kultiverade den moderna, ätbara varianten som är föregångaren till de morötter vi odlar och äter idag. Sedan dess har européer dominerat forskningen och utvecklingen av denna rotfrukt.

Moroten hade redan nått Norden på 1400-talet, via Tyskland, men den orangea moroten var en välkommen nyhet på 1700-talet. Trädgårdsmästaren i Stockholm, Petter Lundberg, nämner år 1776 att det fanns tre typer av morot: långa röda holländska, röda hornska och gula leidiska, direkta källor till alla de sorter vi har idag.

Olika orangea och rölliga morötter. Bild: Five Corners Production

Morot eller karott?

Vi kallar den avlånga rotfrukten för morot och inte karott, efter latinets carota eller grekiskans karoton som betyder huvud eller horn. Karott på svenska förekommer under 1700- och 1800-talet, men ofta preciserat till små och helrunda morötter, t ex Paris Market.

Ordet morot kan härledas från tyskans morwortel, möhre och mohrrübe fast tyskarna talar också om die karotte, gelbrübe, gelbe rübe, rüebli, riebli eller wurzel. I ryskan kallas moroten för morkva.

Morot förekommer i svenskan på 1530-talet och avsåg då hela växten som också användes i medicinskt syfte. Röda morötter och Wild Moroot med en ludin root förekommer på medeltiden, men i Svenskt dialektlexikon från 1638 var Guul Moroot den allmänna betydelsen för rotfrukten.

Fram till början av 1800-talet kallas även flera andra flockblommiga växter för morötter. Säfferot kallas för libanotisk morot, athamanta för kretisk morot och sockeranis (pimpinella sisarum) för välsk morot och

Eftersom en av de tidiga varianterna av morot var vit förväxlades den lätt med palsternacka, vilket också är defintionen av en vit morot i Frankenius dialektlexikon från 1635.

Filip och Linda plockar morötter. Linda och Filip med morötter. Bild: Five Corners Production

Rik på betakaroten

Moroten är en speciell rotfrukt i den bemärkelse att den är rik på betakaroten och kalium, i synnerhet om man torkar och t ex lagar rotfruktchips av den. Som torkad stiger alla näringsvärden, men i synnerhet Vitamin A (RAE).

En jämförelse mellan torkad morot och andra tillstånd visar bl a att karotenoider i kokt morot med salt är 11 498,6 µg (mikrogram) och i torkad 98 876,8 µg. A-vitaminerna i stekt morot är 808,4 µg mot 6 758,0 µg i torkad. Vitamin K i stekt morot är 27,66 µg och 165,87 µg i torkad. Vitamin C i rå morot är 6,5 mg och i torkad 11,0 mg. Folaterna (Vitamin B9) stiger från 16,4 µg i rå morot till 143,0 µg i torkad och mängden kalium stifer från 441,9 mg i stekt morot till 1 950,0 mg i torkad.

Morot är inte det enda livsmeel som innehåller karotenoider. Goda källor är också paprikapulver, grönkål, tomatpuré, torkad nypon, persilja, tomatketchup och torkad havstång (nori).

Morot, paprikapulver och torkad havstång (nori) är en goda vegetariska källor till Vitamin A (RAE), men den stora vitaminbomben är lever i alla dess former.

Det sägs att man skall äta morot eftersom de är bra för synen. Det här är sanning med en viss modifikation. Om man lider brist på A-vitamin kan betakarotenet, som i kroppen kan omvandlas till A-vitamin (retinol), återställa mörkerseende och förebygga nattblindhet. Däremot menar läkare att dåligt mörkerseende på grund av A-vitaminbrist inte förekommer hos friska personer.

Inom folkmedicinen betonas att moroten ökar urinutsöndringen, lindrar luftbesvär och diarré samt olika mag- och tarmbesvär, vilket är i linje med vad de gamla grekerna redan konstaterade. Morotssaft används också inom naturmedicinen för att bl a sköta njursten och för att behandla A-vitaminbrist.

För mera information och fördjupning:

Friluftsföreningen Sierra Club Potomac Region Outings artikel om den vilda morotens historia.

Runåbergs Fröers hemsida med information om morötter och odlingstips.

Wikipedias hemsida om xantofyll, karotenoiden som gör moroten gul, men också äggulan.

Wikipedias hemsida om retinol som ett annat av A-vitaminets förstadium förutom karoten.

Portalen Farmits finska hemsida med jordbruksekonomisk information om professionell odling och djurhållning.

Örtexperten Henriette Kress hemsida med information om morotens historia.

Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) på internet om etymologin bakom ordet morot.

Det brittska morotsmuseet, The World Carrot Museums hemsida med all världens information om morötter.

Trädgårdsportalen Odla.nu:s hemsida med uppgifter om den svenska trädgårdsmästaren Petter Lundberg.

Portalen Alternativ.nu:s hemsida med information om morötter och självhushållning.

Portalen Nyttigt.nu:s hemsida med information om morötter och annat nyttigt.

Företaget Capio Medoculars blogg om myter och sanningar om ögon och syn.

Virpi Raipala-Cormier, Luontoäidin kotiapteekki, WSOY, 2004

Institutet för hälsa och välfärds databas med uppgifter om livesmedels näringsvärden. Här kan du också jämföra olika livsmedel med varandra.

Nu behöver Borgåborna inte längre resa österut eller västerut för att kunna köpa närproducerade matprodukter från en rekoring.

Sedan tidigare fungerar det en rekoring i Liljendal och en annan i Sibbo. På fredag kör Rekoringen i Borgå igång i och med sitt första utdelningstillfälle.

Projektets eldsjäl, Sanna Lehto, berättar att utdelningstillfället går av stapeln i Östermalm i Borgå hos företaget Pakkaus Broman Ab.

- Vi kallar det för ett utdelningstillfälle, för det är under det jippot som de på förhand beställda varorna levereras, berättar Sanna Lehto, som är en av de fyra som håller i trådarna för rekoringen i Borgå.

Sanna Lehto är en av eldsjälarna i rekoringen i Borgå. sanna lehto som startat reko/porvoo 2016 Bild: Yle/Stefan Härus

Hur fungerar det?

På Facebook finns en sida med namnet Reko Porvoo/Borgå. På sidan sätter producenterna upp ett inlägg med vad som säljs vid nästa utdelningstillfälle.

Som köpare beställer man sina produkter genom att kommentera inlägget. När det är dags för utdelningstillfället är det bara att åka till den plats dit producenterna för de beställda varorna. I rekoringen i Borgå är för närvarande 26 producenter med.

Andra gången gillt

Sanna Lehto har erfarenhet av systemet med rekoringar från Vichtis, där hon tillsvidare bor.

– Jag var en av initiativtagarna till rekoringen i Vichtis och eftersom jag nu ska flytta till Borgå så tänkte jag att det skulle vara idé att försöka köra igång en sådan också där. Märkligt nog fanns det ingen sådan från tidigare, säger Lehto.

Via rekoringen i Borgå kan man köpa till exempel kött och ägg, saft och choklad, honung och senap samt rot- och grönsaker.

Sanna Lehto och Anna Paahtama är två av de fyra som håller igång rekoringen i Borgå. De två andra är Petra Kraufvelin-Bergman och Minna Zilliacus. sanna lehto och anna paahtama som startat reko/porvoo 2016 Bild: Yle/Stefan Härus

Explosiv start i Borgå

Rekoringen i Borgå har fått en riktig rivstart, berättar Sanna Lehto.

- I jämförelse med den ganska blygsamma starten i Vichtis, har rekoringen i Borgå fått en närmast explosiv start, säger Lehto.

I början av april hade rekoringen 500 medlemmar i sin Facebookgrupp. Nu närmar vi oss 800 medlemmar.

- Jag hade nog inte kunnat föreställa mig en så svindlande start, säger Lehto.

Å andra sidan har Lehto drömt om att till en början kunna få med 1 000 personer i ringen.

- Så långt ifrån det målet är vi inte. Jag är glatt överraskad, säger Lehto.

Sanna Lehto och Anna Paahtama. sanna lehto och anna paahtama som startat reko/porvoo 2016 Bild: Yle/Stefan Härus

Varför populärt?

Att det verkar vara inne nu med rekoringar och att kunna köpa närproducerade livsmedel direkt av producenterna har många orsaker, tror Lehto.

- Dels vill konsumenterna minimera antalet mellanhänder, dels handlar det om att konsumenterna nu i högre grad vill vara lojala mot producenterna, säger Lehto.

I och med att de stora livsmedelskedjorna dramatiskt har sänkt priserna på vissa livsmedel så har det här drabbat producenterna.

- Det är här som Reko-ringens verksamhetsidé kommer in, säger Lehto.

Modellen på den här konsolhyllan är kopierad, rakt av.

Originalet finns i gamla hamnkontoret i Kristinestad. Hyllan är grov och stadig men ändå rätt så luftig. Gamla snickerier har oftast bra proportioner, om man stöter på en gammal fin detalj kan det vara bra att rita och mäta upp den, man vet aldrig var den kommer att passar i framtiden.

Konsolerna till hyllan är byggda av 60 x 50mm tjockt virke. Trädelarna är infällda i varandra vilket gör hyllan mycket stadig. Hyllplanen är 40 mm tjocka, man kan nästan förvara vad som helst på den utan att det börjar knaka. Det som är viktigt är att konsolerna skruvas fast i väggen på ett hållbart sätt.

Det finaste med denhär hyllan enligt mej är att den trots sina klumpiga mått känns lätt och att en konsol i hörnet stöder hyllorna på båda väggarna. Praktiskt och snyggt!

Ritning på delarna till hyllan 1:1

Det finns etikettsregler för en hel del situationer i vår vardag. Du har lärt dig att inte tala med mat i munnen och undvika att ha armbågarna på bordet. Du fattar att inte gå på kalas i jeans om klädkoden var "mörk kostym". Den som är skröpligast ska få den sista lediga sittplatsen på bussen. Det håller du förhoppningsvis med om.

Men det finns också otaliga situationer där det saknas regler för hyfs och pli. Situationer du hamnar i dagligen, i mataffären, i tvättstugan eller på gymet.

Ibland står du säkert och förfasar dig över att dina medmänniskor beter sig så tölpigt, ibland kanske du noterar att medmänniskorna ser bistra ut och att det är du som anses vara tölpen.

I vår serie Vegas vardagsetikett ska vi dyka ner i några sådana här situationer. Med gemensamma krafter och konstruktiv diskussion kanske vi kan skapa etikettsregler där sådana ännu inte går att finna!

Dagens konfliktzon: kylskåpet på arbetsplatsen

På många arbetsplatser finns ett kök där det går att koka kaffe. Det kanske rent av finns ett system för vem som köper kaffet, måhända en lista på väggen där man kan stoltsera med att man minsann köpte tre paket mörkrostat förra månaden. Och kaffe är ju hållbart och går bra att köpa i stora partier så lagret räcker.

Värre är det med mjölken. Alla vill ju inte ha mjölk i sitt kaffe, så mjölkdrickarna tenderar skaffa egna förpackningar. De som kommer ihåg att göra det, vill säga.

För så finns ju de som aldrig hämtar mjölk, men ändå alltid har en dekorativt ljusbrun dekokt i sin kaffemugg. Kan det vara så att de har tagit för sig av kollegans mjölk? Får man göra så? Frågade de om lov? Är kollegan en generös typ som alltid delar med sig?

Kan den som vill ha sin mjölk för eget bruk gardera sig på något sätt? Kanske genom att skriva något smått hotfullt i stil med "Pelles mjölk, bort med tassarna" på förpackningen. Fungerar det?

Hur resonerar du? Hur gör man på din arbetsplats? Kommentera gärna!

Strömmingsfiskarna i sina vinteroveraller är ett säkert vårtecken.

- Det nappar helsikes dåligt den här morgonen! Det är inte min dag.

Kring tio strömmingar ligger i mannens ämbar. Överst ligger hans handske som han har slängt dit för att ha händerna fria trots den ilande kylan.

Fjäll från strömmingen fastnar på händerna, som är bara trots aprilkylan. Hand med fiskfjäll på, i bakgrunden vatten Bild: Yle/ Karin Filén

- Här är fint och bra att vara! Man får frisk luft. Det är det bästa. Fast jag hör inte vad jag säger.

Här är fint och bra att vara! Fast jag hör inte vad jag säger.

- Nu nappar det! Aj nej, den ena rymde.

Samtidigt trasslar Toijalabons tackel in sig i brons underrede, och han rycker och river tills reven går av. Det är inte hans dag.

Otursdag: först nappade det dåligt, sen fastnade linan i brons underrede så att den gick av. Besviken fiskare har inte fått napp Bild: Yle/ Karin Filén

Drumsö bro unikt fiskeställe

Trots Toijalabons otur är Drumsö bro och Märaholmskajen unikt bra ställen i Helsingforstrakten för att fånga just strömming, berättar Hannu Routio från fritidsfiskeföreningen Kallion kalamiehet.

Strömmingen simmar in under bron och vidare in in Fölisöfjärden för att leka. Från Fölisön kan man också fånga en och annan fisk, tipsar han, och från bron mellan Granö och Lövö.

Inget bete behövs

Janne Hellström har bättre tur. Han har kommit från Ingå till Drumsö bro för att fiska strömming. Just nu prövar han sin lycka på Märaholmskajen på Gräsvikssidan.

- Här kommer det bra med strömming, och det är lätt att fiska. Strömmingen finns vid sådana här broar och bryggor.

Det är bara att stå och knycka en liten stund så kommer det fisk.

- Ett par hundra fiskar har jag nog fått på en och en halv timme! Jag ska röka dem och laga biffar. Och halstra. Fast jag delar nog med mig när jag far härifrån, inte kan jag äta så där mycket själv.

Janne Hellström Man fiskar från Märaholmskajen i Gräsviken Bild: Yle/ Karin Filén

Inget bete behövs

Det är när isarna har farit som man börjar fånga strömming, säger Hellström, och kastar i strömmingstacklet - en rev som har flera krokar och ett sänke. Han lägger inget bete - strömmingen nappar ändå på de skinande krokarna.

- De fastnar precis hur som helst! I magen och i ryggen, ibland i munnen. Det är bara att stå och knycka en liten stund så kommer det fisk.

Det händer att det nappar på alla krokar samtidigt.

Just då drar grannen, en ung estnisk man, upp sex fiskar på en gång. Om Hellström är imponerad visar han det inte.

- Det är ingenting. Det händer att det nappar på alla krokar samtidigt. Och en gång fick jag två på samma krok!

Märaholmskajen i Gräsviken är ett populärt ställe att stå på. Populärt är också att fiska uppifrån Drumsö bro. Män fiskar strömming från kajen i Gräsviken Bild: Yle/ Karin Filén

Tre till!

Livsmedelssäkerhetsverket Evira rekommenderar att personer i fertil ålder och dessutom barn och unga inte ska äta stora strömmingar oftare än 1-2 gånger i månaden. Det här för att undvika att de får i sig för mycket dioxiner.

För en man i Janne Hedströms ålder är det fritt fram att äta strömming, och han är hur som helst inte särskilt oroad över eventuella gifter.

- Miljögifter - äh! Ja ja, man får ju tro på vad man vill.

Hellström drar igen upp tre små strömmingar på en gång. Den estniske mannen kontrar med fem. På bron försöker Toijalabon reda ut ett trassel på linan. Det är inte hans dag. Nere under ytan, osynliga, simmar strömmingarna.

Att tvätta fönster med vatten och en skvätt diskmedel låter väldigt gammaldags. Reklamerna prisar olika sprayprodukter och tvättmaskiner som finns på marknaden i dag, men en jämförelse visar att fönstertvätt med rikligt med vatten ger bättre resultat än nyare metoder.

Kungskonsumentens testgrupp kommer från huvudstadsregionen och består av Heli Halava, Soile Sydänmäki och Jaakko Laasanen.

De börjar med att testa en batteridriven fönstertvättmaskin. Kärchers små tvättmaskiner kom ut på marknaden för fem år sedan och i dag finns det också andra små tvättmaskiner tillgängliga i större matbutiker och i järnaffärer. Priserna rör sig kring 60-80 euro.

Kärchers vita VW 75 Plus valdes ut till dagens fönstertvättstest. Alla Kärcher-tvättmaskiner har samma grunddel som suger upp vattnet, men annars varierar maskinernas utrustning.

Som andra alternativ testar gruppen en färdig spray som torkas upp med en trasa. Det finns många olika sprayprodukter för det här ändamålet i butikerna.

Testgruppen använde Tolu, en produkt som klarade sig bra i ett av Kungskonsumentens tidigare test. Enligt Tolu-tillverkaren Henkel har man ändrat väldigt lite på produkten sedan år 2008.

Den tredje metoden som testades är den mest traditionella: Fönstren rengörs med en skvätt diskmedel, en trasa och en skrapa som man torkar med till slut.

Testarna tvättade fönster i två omgångar, både hemma hos sig och hemma hos Heli Halava på den själva testdagen. De utvärderade hur snabba och enkla de olika metoderna är.

Renast med vatten och diskmedel

Testet blev mer av en jämförelse än ett regelrätt test och man lät bli att räkna exakta poäng, men resultatet var klart: Det gick långsammast att tvätta med vatten, men på det viset blev fönstren ändå renast och man använde minst kemikalier.

Den färdiga sprayen gjorde det också relativt rent, men testgruppen tyckte att den lämpade sig bäst för att rengöra mindre glasytor i hemmet, som speglar och glasdörrar.

Den batteridrivna tvättmaskinens svaghet var att den inte kom åt fönstrens kanter ordentligt, bland annat blev det fula ränder på fönstren. På testdagen var resultatet direkt eländigt.

- Jag tvättade den yttre sidan av fönstret tre gånger och ändå blev det ränder kvar. Kanske det är fel på min teknik? Jag försökte nog trycka både lättare och hårdare med sugdelen, säger Heli Halava.

Man testade de olika metoderna också hos Heli Halava. Kungskonsumenten testar fönstertvättsmetoder. Bild: Yle / Kuningaskuluttaja

Bäst resultat med neutralt tvättmedel

Tvättmedlets surhetsgrad gör en skillnad när man tvättar glasytor. Om medlets pH-värde är högt och ämnet basiskt kan ytorna bli matta. Neutrala medel med ett pH-värde nära 7 fungerar bäst. Färdiga sprayprodukter är ofta rätt basiska och kan i det långa loppet skapa en yta på fönstret.

De tvättmedel som hör till Kärchers tvättmaskin är överraskande olika. Medlet som följer med förpackningen har pH-värdet 5 medan halvlitersflaskan som finns att köpa separat har pH-värdet 9.

Handtvättmedel är ofta rätt neutrala, men ändå kan pH-värden variera mellan 4 till 9.

Här är testgruppens tips till den som ska tvätta fönster:

Som de flesta av oss har också testgruppen sina små knep när det kommer till att tvätta fönster.

- Jag torkar för det mesta av fönstren med tidningspapper. Om man använder en helt ny tidning kan det dock fastna tryckfärg på fönstren. Det lönar sig att låta tidningen torka i ett par veckor innan man använder den, berättar Heli Halava.

Jaakko Laasanen använder två mikrofiberdukar när han tvättar fönster. Han har en som är lite fuktig som han använder för att tvätta fönstret och en som är torr som han finslipar och torkar av skrapan med.

Soile Sydänmäki föredrar att använda en ångtvättmaskin för sina fönster.

- Man behöver inga tvättmedel alls och skaftet är tillräckligt långt.

Plus och minus

Vatten + tvättmedel och skrapa

Kungskonsumenten testar fönstertvättsmetoder. Bild: Yle / Kuningaskuluttaja

- den långsammaste metoden
- vattenfläckar i kanterna och hörnen måste torkas bort
- skrapan kräver en hel del skicklighet
- golvet måste skyddas om man använder mycket vatten

Färdigt spraymedel (i detta fall Tolu Fönster- och glastvättmedel) + duk

Kungskonsumenten testar fönstertvättsmetoder. Bild: Yle / Kuningaskuluttaja

- inte tillräckligt effektivt för de smutsigaste fönstren
- svåra fläckar lossade inte ordentligt
- lämnade grumliga fläckar efter sig
- stark doft
- spred sig också annanstans än bara på fönstret
- inte miljömärkt, liksom inget annat fönstertvättmedel i butiken heller är
- rätt högt pH-värde: 10,7, vilket kan göra fönstren matta på lång sikt

Fönstertvättmaskin (Kärcher VW 75 Plus)

Kungskonsumenten testar fönstertvättsmetoder. Bild: Yle / Kuningaskuluttaja

- maskinerna är stora och klumpiga och når inte alla kanter och hörn
- batteriet till sugdelen håller bara i 20 minuter, tar 2 timmar att ladda
- sugdelen kan kännas tung (väger 0,7 kg)
- lämnar ränder efter sig, men det hjälper att fukta moppen och torka av skrapan
- knappen som kopplar sugdelen placerad på svår plats
- svårt att montera ihop och ta i bruk sprayflaskan
- spray kom också annanstans än på fönstret
- moppen blev började droppa när den blev våt
- stark tvättmedelsdoft
- irriterande ljud från sugdelen
- ett gummiband vid moppen gick sönder på en maskin
- dyrt tvättmedel (flaskan på 500 ml som Kärcher rekommenderar kostar 8-9 euro, men det går också att använda vanliga fönstertvättmedel som inte skummar)

Katja Solla
Ursprungsartikeln på Kungskonsumentens sidor.

Grannakuten fick ett brev från en orolig mamma som är rädd för att förlora sitt hem bara för att barnen är pigga och glada på veckoslutsmorgnarna. I övrigt lever familjen stillsamt. Marina Furuhjelm tycker det verkar orimligt.

Hej Grannakuten!

Vi har hamnat på kollisionskurs med grannarna som bor under oss. De klagar på att det hörs så mycket ljud från våra barn.

Grannarna har skiftesjobb och vill sova på helgerna (vem vill inte det?) och våra barn brukar vakna 7-8 tiden och är ju igång direkt. Barnen är 2 och 4 år gamla så det går inte att få dem att sitta stilla inomhus.

Nu har grannarna klagat till disponenten som skickade en varning till oss för "högljutt liv i bostaden", hyresvärden sade att vi kan bli uppsagda ifall det kommer flera varningar.

Det låter orimligt att vi skulle bli vräkta från vårt hem för att barnen leker och vaknar tidigt om helgerna.

Vi erkänner att det ibland hörs ljud från oss då 2-åringen får sina trotsutbrott eller då barnen kräver uppmärksamhet - men i övrigt lever vi ett väldigt stillsamt liv. Barnen sover middag på dagen, går och lägger sig kl 20 och så är vi ju ute mycket. På vardagarna är vi inte hemma på dagen.

Var är våra rättigheter i frågan? Inte kan vi väl bli vräkta för att grannarna vill sova en lördagsmorgon?

Jag har gett upp hoppet om att etablera en god kontakt till grannarna eftersom de inte mera hälsar på oss - men vill gärna veta vem som har rätten på sin sida ifall det skulle bli mer problem.

Orolig Mamma, Helsingfors

Marina Furuhjelm, jurist på Disponentförbundet Bild: YLE / Peter Fahllund

Jurist Marina Furuhjelm svarar:

Här får man ställa sig frågan vad som kan räknas som normalt boende. Det att någon har skiftesjobb är en specialsituation som ett husbolag inte kan beakta. Man måste utgå ifrån hur de flestas dygn ser ut, till exempel att nattystnad ofta är från kl 23 - 07.

Det här gäller ju ljud som hörs under dagtid, och det att ett barn till exempel stökar med legoklossar tidigt en lördagsmorgon måste helt enkelt grannarna kunna acceptera.

Det låter lite väl hårt att disponenten gav frågeställarens familj en varning. Det är nog inte något jag skulle ha rekommenderat ifall det bara gäller barn som leker och springer.

Jag kommer ihåg ett fall för några år sedan då en granne ringde polisen på grund av grannarnas oväsen och när polisen kom till platsen var det en ledsen kolikbaby som förorsakade ljudet. Det blev en ordentlig diskussion om att grannen borde ha förstått att varken föräldrar, disponent eller polis nödvändigtvis kan få tyst på en babys skrik.

Om det verkligen skulle gå så långt som till en hävning av hyresavtal är bevisbördan på bolaget eller hyresvärden. Det betyder att de måste bevisa att frågeställarens familj har fört ett störande liv som avviker från det normala. Enligt vad frågeställaren beskriver har jag svårt att tro att det skulle gå att bevisa något sådant.

Mitt förslag är att frågeställaren själv tar kontakt med disponenten, styrelseordföranden eller hyresvärden och förklarar situationen. Det kanske inte går att resonera med grannen, men förhoppningsvis är ledningen mera förstående.

Om det sedan verkligen går så långt att det blir flera varningar och man vill häva hyresavtalet måste frågeställaren förstås ställa sig emot detta. Och i så fall går fallet till rätten.

I ghettot i Jamaica lärde han sig tidigt att han måste kämpa hårt, och varje dag, för att komma vidare i livet. Han flyttade hemifrån redan som tolvåring och hann både sälja resväskor och kocka på lyxkryssare innan han kom fram till Närpes. Nu bor Oneil Walker här tillsammans med sin hustru Lotten och deras två barn, och har inga planer på att flytta tillbaka.

Närpes är ett härligt ställe, säger Oneil Walker. Här tillsammans med frun Lotten Walker och sonen Lucas. oneill walker går med sin familj på åvägen Bild: Yle/Matti Palmu

- Närpes är perfekt för familjer. Och det finns härliga mänskor här också, bara man träffar rätt person vid rätt tillfälle.

För tänk om du träffar en bra person som råkar vara på dåligt humör. Du kommer ju att tro att det är en dålig person då!― Oneil

Jag kan också vara på dåligt humör ibland, säger Oneil Walker. Och inte vilja prata med någon. Om det dyker upp en trevlig person då är det ju väldigt otur för mig. Oneil förklarar Bild: Yle/Matti Palmu

Även om Oneil är nöjd med Närpes som sin slutdestination, så vill han inte vara utan ghettot i Kingston. Det var där allt började, och där han lärde sig allt om kärlek, överlevnad och respekt.

- Folk förstår inte innebörden av ett ghetto, säger Oneil. Vissa har råd med allt de behöver och mycket till. Andra har råd med det nödvändigaste. Men i ett ghetto har man knappt råd med mat ibland. Och då behöver man grannarna.

Du kan ha fem eller sex barn och inget jobb i sikte, säger Oneil Walker. Vad gör du då? Som förälder? Som ett par? Med så många barn? Kan du föreställa dig? oneil walker ser in i kameran Bild: Yle/Matti Palmu

För Oneil gick dagarna ut på att klara sig, även då han var utan allt.

- Varje mänska behöver den erfarenheten, säger Oneil.

Du måste vara stark. Du måste ha fokus och veta vad du vill, redan som barn.― Oneil

- Grannarna behövde varann och hjälpte varann. Det är fattigdom i ghetton, men också massor av kärlek.

Oneil bodde med sin mormor tills han fyllde tolv och flyttade in hos en dam som sålde resväskor.

- Hon tog mig som sin extra son och jag hjälpte henne att sälja och städa.

Efter det fanns det ingen återvändo till ghettot längre. Livet tog fart och Oneil började studera till elektriker och jobba som kock på en kryssningsbåt.

Du studerar för att skaffa dig ett liv, säger Oneil Walker. oneill walker lagar mat Bild: Yle/Matti Palmu

- Så jag är inte rädd för att hamna tillbaka i ghettot igen. Mentaliteten har jag kvar, men jag jobbade mig därifrån för länge sen.

Fast Oneil trives aldrig som elektriker.

- Eller jag var inte så bra på det, skrattar han.

Istället märkte han att han ville bli kock när han jobbade som diskare på ett hotell. Ju snabbare han diskade, desto mera tid lämnade över till att lära sig mera av kockarna. Och till sist blev han anställd på kryssningsfartygen.

- Det var perfekt. För om du ska bli en bra kock måste du också röra på dig.

Du måste resa. Se olika mänskors kulturer, smaka på deras mat, förstå vad allting handlar om.― Oneil

På båten samlades runt sextio nationaliteter och Oneil kockade allt från asiatiskt och amerikanskt till indiskt och skandinaviskt.

- Om du ber mig definiera finländsk mat säger jag köttbullar, potatismos och gräddig fisksoppa.

- Men jag är ingen bra skandinavisk kock. Jag försöker koka finländskt, men problemet med mig är att jag inte kan hålla mig från att krydda.

Därför driver han ingen skandinavisk cateringfirma i Österbotten, utan en jamaicansk.

Den jamaicanska maten är magisk, säger Oneil Walker. Den är kryddig, men inte stark. Smakfull. Den tar tid att laga. jamaicansk mat Bild: Yle/Matti Palmu

För Oneil räcker det inte med ett recept och några ingredienser när han lagar mat.

- Man måste skapa den jamaicanska atmosfären. Hela stämningen.

Någon ringer och säger att de ska ha kalas, eller en studentfest, säger Oneil Walker. Redan då börjar det magiska. Stämningen kryper på och menyerna tar form i huvudet. jamaicansk mat Bild: Yle/Matti Palmu

Oneil Walker brukar bjuda sina vänner på jamaicanskt. Här äter han tillsammans med kompisen Mensur Mehmedagic. oneill walker bjuder mensur på mat Bild: Yle/Matti Palmu

Sonen Lucas hjälper ofta till då Oneil kockar, och även hustrun Lotten. Lotten är hemma från Närpes och henne träffade han på en av kryssningsfartygen.

- Hon jobbade också där och förändrade mitt liv då vi blev ihop.

Lotten var som en gul blomma i en röd trädgård, säger Oneil Walker. oneill walker och hans flickvän lotten på bild när de var unga Bild: Yle/Matti Palmu

- Jag visste det direkt. Hon är min drottning.

Det viktigaste är familjen, säger Oneil Walker. Så gör bara så här om resten av världen inte tycker om dig. oneil walker håller händerna för öronen Bild: Yle/Matti Palmu

Oneil var ännu ute till havs när Lucas föddes, men tre månader senare kom han till Finland för att titta på honom, och det var då han förstod att han skulle stanna i Närpes för gott.

- Det var ju min familj jag såg på, säger han.

Lotten är min drottning, säger Oneil Walker. Vår son är vår prins, vår nyfödda dotter vår prinsessa. Och själv är jag familjens kung. lotten och oneill gapskrattar Bild: Yle/Matti Palmu

När dottern Celine föddes tre år senare var Oneil med under själva förlossningen.

- Att sitta bredvid drottningen och se prinsessan komma var fantastiskt.

- En förlossning är nog både söt och lite bitter, säger kocken.

Familjen Walker på café. familjen walker sitter på cafe Bild: Yle/Matti Palmu

Lotten, Celine, Lucas och Oneil Walker. Lotten Walker med sin nyfödda bebi och familjen i bakgrunden Bild: Yle/Matti Palmu

Vi ska se till att barnen har tak över huvudet, säger Oneil. Att de får en bra utbildning och att de lär sig både den jamaicanska och den finländska kulturen. Resten är upp till dem. Oneil förklarar Bild: Yle/Matti Palmu

Vi är det förflutna och barnen är framtiden, säger Oneil. Vi måste hjälpa barnen ut i livet och det här är vad jag önskar dem: hälsa, lycka och välsignelse. hela familjen walker på cafe Bild: Yle/Matti Palmu

Familjen Walker är med i Svenska Yles dokumentärserie Bakom parabolen.
Läs mer om produktionen här.

Celine. familjen walkers nyua bebi celine sover Bild: Yle/Matti Palmu

I Mattlidens gymnasium växer kön till specialdieterna medan kön till den vanliga maten blir kortare för varje dag. Detta är en tydlig trend i gymnasiet.

En undersökning bland cirka 40 studerande i åldern 17-19 i Mattlidens gymnasium visar att de som är vegetarianer eller veganer har blivit det nyligen.

Det har blivit enklare att vara vegetarian eller vegan eftersom utbudet är mera mångsidigt och brett än förr. Matbutiker säljer fler vegetariska produkter och den vegetariska menyn på restauranger blir allt längre.

I undersökningen visade det sig vara endast flickor som är vegetarianer eller veganer och de har blivit det under det senaste året.

- Under de senaste fem åren har ökningen varit jämn, berättar Grace Poomah, som jobbar i köket i Mattlidens skolcentrum.

I undersökningen visade det sig vara endast flickor som är vegetarianer eller veganer och de har blivit det under det senaste året. Flickorna som är vegetarianer eller veganer väljer den kosten av många olika orsaker.

Först blev jag inspirerad av det jag läste på sociala medier, ju mera jag lärde mig desto mera ville jag göra det av etiska skäl.― Rebecka Oriander

Rebecka Oriander är ett exempel på hur ny trenden är då hon själv blivit vegan för åtta månader sedan. Att vara vegan kostar mera påpekar hon, men skillnaden är inte märkvärdig.

Rebecka Oriander tycker hyn har blivit bättre av den veganska kosten. Rebecka Oriander Bild: Yle/Greta Wirén

Inspiration från sociala medier

- Först blev jag inspirerad av det jag läste på sociala medier, ju mera jag lärde mig desto mera ville jag göra det av etiska skäl, säger Oriander.

Sedan hon blev vegan har hon haft mer energi, hennes hy har blivit bättre och dessutom tycker hon att det är enkelt att hålla kosten mångsidig.

Enligt Livsmedelsverket Evira (Statens näringsdelegation) medför en vegetarisk diet ett längre liv och ett lägre blodtryck. Vegetarianer motionerar mera och röker mindre, och därför löper de en mindre risk att få diabetes typ 2.

Däremot finns det risker med vegankost om man inte är kunnig och ersätter proteinkällorna med bra vegetariska källor, berättar Susanna Strandback, näringsterapeut på Folkhälsan.

Veganer och vegetarianer äter inte kött, men veganer lämnar bort allt från djurriket som t.ex. ägg och mjölk.

Greta Wirén, Emma Holmberg och Rebecka Oriander, Mattlidens gymnasium
Den här texten är skriven av Yle Nyhetsskolans unga reportrar.

Osäkerheten som många ungdomar känner kring den egna kroppen, framför allt i de tidiga tonåren, kombinerat med rådande skönhetsideal och de sociala mediernas obegränsade publik, gör livet svårt för många unga.

Många unga försöker råda bukt med sin osäkerhet genom att försöka kontrollera eller förändra sin kropp, säger utvecklingspsykologen Rasmus Isomaa som är specialiserad på ätstörningar.

- Om jag ser ut på ett visst sätt, tränar mera och får mera lajks, då kan jag kontrollera min osäkerhet. Så här tänker många unga idag, säger Isomaa, som forskar kring ungas självbild.

Men tänk om ingen lajkar

De orealistiska idealen; den smala Barbie-midjan kombinerad med de stora brösten eller den muskulösa He-Mankroppen är inga nya fenomen säger Isomaa. Men möjligheten att få direkt feedback på sitt utseende av en till synes obegränsad publik, är nytt.

- Tidigare måste man gå till skolan för att visa upp sina nya kläder eller sin nya frisyr och det skedde för en ganska begränsad publik. Idag kan du lägga ut en bild på Instagram som får hundratals kommentarer. Och sen finns det ju den stora risken, tänk om ingen gillar eller kommenterar, säger Isomaa.

Jag jagade lajks, ju flera som såg mina bilder och gillade dem, desto bättre kändes det.― Tjej, 17 år.

Sminkade varje rast

Ett gäng gymnasieflickor minns sin högstadietid som ytterst utseendefixerad.

- På åttan och nian var vi jätteosäkra. Varje rast gick vi till toaletten för att sminka oss och spreja håret. Vi gick ut i -20 grader iklädda små toppar för att ta bilder på oss för att lägga på Instagram.

Ida, Elin, Emma, Miranda och Karolina undrar varför alla modeller måste vara så smala. Det är onaturligt, anser de. fem flickor sitter på trappa Bild: Annika Sylvin-Reyter, Yle

En stor del av livet kretsade kring de bilder som lades ut på sociala medier.

- Jag jagade lajks, ju flera som såg mina bilder och gillade dem, desto bättre kändes det.

Some skapar inte ätstörningar

Rasmus Isomaa säger att det inte finns någon forskning på hur sociala medier påverkar ungdomars självbild på längre sikt. Han tror inte att sociala medier i sig skapar ätstörningar men nog att de kan bidra till ett utökat kroppsmissnöje.

- Ungdomar i högstadieåldern börjar bli skickliga på att gissa sig till vad andra tänker. Man kan skifta perspektiv och fundera på vad man själv kan göra för att påverka andras åsikter och synsätt.

I samma tonårsperiod kan det kännas väldigt jobbigt att få uppmärksamhet eller att utsättas för andras bedömning.

- Pressen på ungdomar har säkert ökat i och med att fokus idag ligger så mycket på kroppen. Ångestrelaterade störningar som social fobi, ökar just i den här åldern, säger Isomaa.

“Det är svårt att veta vad man ska sträva efter”

Många ungdomar efterlyser vettiga förebilder med normala kroppsideal, så även 17-åriga Elin.

- Dagens kroppsideal är så onaturliga, men man förstår inte det. Alla får de här idealen inmatade i sitt huvud och för vissa blir det verklighet. Varför kan modellerna inte se ut som normala människor?

16-åriga Edvard, som tränar på gym fem gånger i veckan och är mån om sitt utseende håller med. Han anser att sociala medier och fitnessindustrin ger en helt fel bild över hur man ska se ut och vad man kan uppnå.

- Det är svårt att hitta bra idealbilder. Man blir så förvirrad av allting, Det är svårt att veta vad man ska sträva efter, säger han.

Det är populärt för både killar och tjejer att styrketräna och gå på gym. kvinna i konditionssal ser sin muskulösa kropp i spegeln Bild: Pixabay

Vad kan man som förälder göra om man märker att ens tonåring har en osund inställning till mat eller motion?

Utvecklingspsykologen Rasmus Isomaa anser att man som förälder ska se efter beteendeförändringar hos barnet. Faller kompisarna bort för att man hela tiden ska träna?

- Många föräldrar är nöjda när tonåringen äntligen, efter en period av att inte orka göra så mycket, börjar motionera. Men hur stor del av livet slukar tränandet? Ser man på mer traditionella ätstörningar gäller samma frågeställning; hur mycket upptar maten och ätandet? Det måste finnas balans i allt, säger Isomaa.

Om barnet plötsligt börjar träna mycket eller spenderar en stor del av sin fritid på gymmet, är det som förälder viktigt att vara med i processen från början, genom att diskutera och visa intresse.

- En ungdom som beter sig på det här sättet går omkring med stora frågor, säger Isomaa.

Läs också:
Jag trodde att Gud hatade mig när jag inte varlika snygg som andra

En vedeldad bastu i en gammal brandbil. En liten bar. En mongolisk jurta. En iskall dusch. En vattenfylld plastkub att doppa sig i. En rostig tunna att elda i. En gammal bensinstation och kolhandel. Se där: Ett finskt smultronställe mitt i Berlin.

En äkta mongolisk jurta där man kan byta om eller värma sig. Freie Internationale Tankstelle i Berlin Bild: Yle/Peter Lüttge

Jurtan inifrån Freie Internationale Tankstelle i Berlin Bild: Yle/Peter Lüttge

Konstnären Dida Zendes Freie Internationale Tankstelle (FIT) finns sedan år 2003 på Schwedter Strasse i kvarteret Prenzlauer Berg. Det Prenzlauer Berg som var kulturoppositionens vattenhål i Östberlin. Det Prenzlauer Berg som var det mest spännande kvarteret efter murens fall.

Här fanns mängder av fallfärdiga hus där ägarsituationen var minst sagt oklar. Hus som ockuperades av aktivister som organiserade klubbar, lönnkrogar, gallerier. Prenzlauer Berg var under det andra milleniets sista årtionde the place to be i det forna Östberlin.

Gården är otroligt stämningfull på kvällen Freie Internationale Tankstelle i Berlin Bild: Yle/Peter Lüttge

Man kan till och med ta sig ett dopp på FIT Freie Internationale Tankstelle i Berlin Bild: Yle/Peter Lüttge

Gentrifieringens Berlin

Jag skriver var eftersom det var det då. I dag är Prenzlauer Berg genomgentrifierat. Husen är renoverade och stadsdelen bebos av den välmående vita medelklassen. Dagens Prenzlauerbergbor har blivit synonym för tråkiga tyska besserwissrar som äter ekologisk mat, går omkring i ekologiska kläder och skuffar sina bortskämda telningar omkring i absurt stora barnvagnar.

Invånarna i Prenzlauer Berg har blivit skämtobjekt. I böcker som Anja Maiers Lassen sie mich durch, ich bin Mutter (Får jag komma förbi, jag är en mor) och Anke Stellings Bodentiefe Fenster (Fönster som räcker till golvet) fick de sig en och annan elak känga.

Som en fläkt ur en försvunnen tid. Freie Internationale Tankstelle i Berlin Bild: Yle/Peter Lüttge

Mitt i det här till tråkighet uppstädade kvarteret finns Dida Zendes Freie Internationale Tankstelle som en påminnelse om den vilda roliga tiden. Ett levande fossil som vittnar om ett Prenzlauer Berg som det en gång har varit.

Brandbilen som förvandlades

I början var det bara den gamla bensinstationen som utgjorde den fria internationella bensinstationen. Sedan år 2012 finns den gamla kolhandeln bakom stationen med. Och så brandbilen. Och i brandbilen bastun.

Brandbilen som inhyser Berlins bästa bastu Freie Internationale Tankstelle i Berlin Bild: Yle/Peter Lüttge

Bastun byggdes i Lahtis år 2012 av Dida Zende och lokala hantverkare på uppdrag av tyska Goethe-Institut som ett led i Helsingfors Designhuvudstad-firandet.

Konstnären Dida Zende, ägaren av Freie Internationale Tankstelle i Berlin Konstnären Dida Zende, ägaren av Freie Internationale Tankstelle i Berlin Bild: Yle/Peter Lüttge

Freie Internationale Tankstelle i Berlin Freie Internationale Tankstelle i Berlin Bild: Yle/Peter Lüttge

Numera är brandbilen parkerad på Freie Internationale Tankstelle. Och varje söndag värms bastun. Om brandbilen är hemma. Brandbilen är nämligen registrerad och körduglig och är ibland ute på turné. (Du kan kolla om bastun är varm på FIT's fb-sida.)

Men om brandbilen är hemma och bastun är varm skall du absolut besöka det finsk-tyska smultronstället. Ta med en handduk eller låna en handduk på plats. I baren finns gott öl, i jurtan kan man klä om sig och värma sig på vintern.

Bier, Sauna und Gesang

Bastusällskapet är mycket blandat. En och annan finländare, folk som bor i grannskapet, kulturpersonligheter, folk som bara gick förbi och tittade in. Då och då bjuds det på program: singer/songwriters, dj:ar, utställningar. Men det är alltid bastun som har huvudrollen.

Musiker Alex Istschenko spelar på sin Moog på Freie Internationale Tankstelle i Berlin Musikern Alex Istschenko på Freie Internationale Tankstelle i Berlin Bild: Yle/Peter Lüttge

I bastun ryms ett dussin personer. Då är det trångt. Och mysigt. Bastun är härligt het och ett fantastiskt fint bygge. Män och kvinnor badar tillsammans enligt den tyska seden. Mellan omgångarna står eller sitter man på gården eller hänger vid baren. Stammisarna har badrockar på sig. Stämningen är alltid härligt avslappnad och tillbakalutad.

Baren som tagen ur en bild av Edward Hopper Freie Internationale Tankstelle i Berlin Bild: Yle/Peter Lüttge

Vi ses nästa söndag på Freie Internationale Tankstelle i Berlins bästa och häftigaste bastu, eller hur? Du kommer inte att vara besviken. Jag lovar.

Freie Internationale Tankstelle i Berlin Bild: Yle/Peter Lüttge