En väggodling är ett perfekt blickfång på en kanske annars trist och kal väggyta. Att odla på väggen i den lilla trädgården, på balkongen eller på terrassen är både intressant, dekorativt och framförallt utrymmessnålt.

En solig vägg är en ypperlig odlingsplats. Det är varmt, ljust och skyddat från vind och väder. För att starta en likadan väggodling som vi gjorde på Strömsö behöver du odlingssäckar, armeringsgaller, lite juteväv, stabila upphängningskrokar, lämpliga växter och lite armstyrka.

Gör såhär:

Kom ihåg att säckarna väger en hel del så upphängningsanordningen bör vara tillräckligt stabil. Hänger du säckarna på en uthusvägg, så som vi gjorde, kan det finnas behov att förstärka väggen. Odlingssäckar innehåller den näring som växterna behöver för en växtsäsong. Det enda du behöver göra är att se till att växterna får tillräckligt med vatten.

Att odla på väggen i en odlingssäck är både enkelt och förmånligt. Stommarna av armeringsgaller håller i många år, men själva odlingssäcken skall bytas varje år.

Vi valde att odla örter och blommor, men låter det inte lockande med t.ex. en salladsvägg utanför köksdörren?

Bakom björkdungen skymtar ett hav av röda små klot. Den söta doften av jordgubbe retar näsan och väl genom snåren öppnar sig fältet med rader av plantor som dignar av mogna bär. Ämbaren fylls snabbt, men samtidigt som händerna söker sig under bladen, gäller det att hålla ögonen öppna för huggormar i jakt på möss och sorkar. Ikväll är efterrätten plättar med färska jordgubbar och vispad grädde.

Vi kallar jordgubben (Fragaria x ananassa) för ett bär, men den är inte ett bär utan en skenfrukt, d v s ett fruktförband med nötter. De egentliga frukterna är bärets gula prickar.

När jordgubben introducerades i Sverige på 1700-talet var den mer vit än röd och kallades för ananassmultron efter sitt latinska namn. I talspråk kallades både jordgubbe och smultron (Fragaria vesca) länge för jordbär.

Jordgubben fann sin väg till Finland på 1800-talet, men det var först på 1920-talet som den började odlas allmänt i trädgårdar. Övergången från odling på små jordlotter till kommersiell fältodling inleddes på 1960-talet. Idag ligger medeltalet för de finländska skördarna på 14 miljoner kg jordgubbar. Odlingen är koncentrerad till Suonenjoki i Norra Savolax.

Olika sorters gubbar

En jordgubbe är inte bara en jordgubbe, utan det finns stora variationer i färg, storlek och smak. Vissa är runda, andra hjärtformade eller riktigt knubbiga. Smak och doft kan ha drag av smultron, honung, körsbär, lime, aprikos och mull.

Jordgubbssäsongen infaller vid midsommar och pågår i ungefär en månad. Tidiga sorter är i regel mogna kring midsommar, medeltidiga i början av juli och sena sorter i mitten av juli.

De mest odlade jordgubbarna i Finland är de tidigare sorterna Polka och Honeoye. Polka har fasta, stora eller medelstora jordgubbar. De är starkt röda och söta i smaken. Honeoye och Sonata mognar tidigare än Polka. Gubbarna är klar- eller mörkröda, saftiga och söta med lämplig syrlighet.

Rumba är också en mycket tidig sort som håller på att vinna terräng. Den är en klassisk jordgubbe med klarröd färg och en vacker, hjärtformad frukt. Smaken har toner av solvarma, sötmogna smultron och honung.

Jonsok är en tidig, norsk jordgubbe som odlas i första hand i Norge och Finland. Den har varit mycket populär, men håller på att försvinna ur kommersiell odling p g a liten avkastning. Jordgubbarna är fasta och mörkröda och utmärkta att frysa ned eller kokas till fin sylt.

Jordgubbar i sommarvärmen. Jordgubbar i sommarvärmen. Bild: Five Corners Production

Medeltidig Korona är den jordgubbe som, tillsammans med Rumba, har mest smak av smultron. Den är en all-round jordgubbe som kan ätas färsk, frysas ner och kokas till sylt.

Köper du polska, djupfrysta jordgubbar är de med största sannolikhet starkt röda och syrligt aromatiska, medeltidiga Senga Sengana. Den har varit populär även i Finland, men minskat bland odlarna eftersom den är mycket mottaglig för gråmögel och ger små skördar. Är den djupfrysta jordgubben spansk är den sannolikt en Camarosa.

Bland sena sorter kan nämnas Bounty Salsa och Malwina. När finländaren är på jakt efter sommarens sista jordgubbar är det oftast en mörkröd Bounty som köps hem. Salsa är en smakrik nykomling med stora, klarröda frukter och Malwina känner man igen som den mycket stora och mycket knubbiga, mörkröda jordgubben som knappt ryms i asken.

Recept:

Jordgubbar är goda som sådana, men passar också i bakverk och efterrätter, sallader och smoothies samt som glass, sylt och saft. De är lätta att frysa in och använda under hela året. Inlagda eller picklade jordgubbar är många restaurangkockars favoriter, t ex jordgubbar med balsamicovinäger eller inlagda i ättikslag. Och vem kan motstå färska jordgubbar doppade i rinnande, uppvärmd choklad?

Det finns knappast ett barn som tackar nej till en tårta med vispgrädde, jordgubbar och levande ljus. Här är receptet till Filip Langhoffs fylltårta med smak av jordgubbar och banan.

Niklas Ekstedts recept på mormors rabarber- och jordgubbskräm. För oss finländare en naturlig och oslagbar kombination av sommarens bästa bär och grönsaker.

Marthornas stekta risgrynsgröt med jordgubbssås. Ett fint sätt att ta vara på gröt som blivit över från frukosten.

Maggie Lindholms oemotståndliga plättkaka med jordgubbar, pistager och sirap. Stek plättar, fyll dem med en smet av mascarpone, pistagenötter och jordgubbar. Häll över libanesisk sirap med smak av apelsinblomma.

Michael Björklunds jordgubbssmoothie. En läcker, fräsch och kall efterrätt som får alla bordsgäster att le förnöjt.

Michael Björklunds jordgubbssmoothie Michael Björklunds jordgubbssmoothie Bild: YLE/Strömsö

Brygg te av bladen

Té på torkade blad av vilda smultron och jordgubbar är inte bara gott utan i folkmedicinen har de använts mot bl a blodbrist, nervositet, gikt och urinvägsbesvär.

När du plockar blad för att torkas, titta extra noga att de ser friska ut och inte har svarta fläckar. Jordgubbar, både frukt och blad, drabbas lätt av olika svampsjukdomar, t ex mjöldagg, ögonfläckssjuka, bladbränna, kronröta eller vissnesjuka.

Miljontals ton jordgubbar

Det produceras över sju miljoner ton jordgubbar i världen varje år. Hälften kommer från Asien. EU står för ca 25% av hela produktionen, d v s omkring en miljon ton årligen. FAO:s och Eurostats statistik från 2013 visar att det odlas mest jordgubbar i Spanien (312 000 ton), Polen (195 000 ton) och Tyskland (149 000 ton).

I Finland varierar skördarna mellan nio och 20 miljoner kg per år, beroende på väder och vind. I medeltal säljs omkring 14 miljoner kg jordgubbar varje år, vilket kan omskrivas till ca 27 miljoner liter. Försäljningen består i första hand av färska jordgubbar.

Det odlas dryga 2 000 sorter i hela världen. Urvalet varierar kraftigt mellan länderna. I Europa odlar vi flera sorter som har sitt ursprung i Tyskland eller Holland, medan t ex amerikanska jordgubbar ofta har sitt ursprung i USA eller Storbritannien.

I Finland odlas ett 30-tal sorter. De mest populära är Polka (70 %) och Honeoye (15 %). Polka uppskattas eftersom den inte bara är god utan även hållbar. Tidigare föredrog man Senga Sengana, som fortfarande är den mest odlade kommersiella sorten i Polen.

Melanie plockar jordgubbar i Mörskom. Melanie plockar jordgubbar i Mörskom. Bild: Johannes Östergård / Five Corners Production

Ekologiska jordgubbar

Fyra procent av landets jordgubbar odlas ekologiskt. Ifjol skördades närmare 250 000 kg ekojordgubbar på det hundratalet gårdar som valt denna odlingsform. Ekologiska jordgubbar blir allt mer eftertraktade så i dagens läge möter inte utbudet riktigt efterfrågan från både konsumenter och livsmedelsindustrin.

Inom ekologisk odling är de viktigaste sorterna Polka, Honeoye, Bounty, Jonsok och Kaunotar. Kaunotar är en finsk, tidig sort som inte drabbas av mjöldagg. Den är söt i smaken, men behöver bevattning för att inte producera små bär.

Bin ger bättre jordgubbar

Jordgubbar drabbas lätt av olika svampsjukdomar, t ex gråmögel. Det är inte bara frukten som drabbas utan även blad, blommor och rötter, Gråmögel i blommorna kan bekämpas med hjälp av bin och humlor. Ett biologiskt växtskyddsmedel som innehåller svampen Gliocladium catenulatum sprids med hjälp av pollinerare och förhindrar att bären ruttnar och täcks av en gråbrun svamppäls.

Jordgubbar som pollinerats av bin har också större kommersiellt värde än de som befruktats på annat sätt. De är tyngre, fastare och rödare och håller sig längre, menar forskare vid FN:s miljöorgan Unep.

Mogna, vilda smultron Mogna smultron i skogsdunge. Bild: Yle/Public domain

Från smultron till jordgubbe

För att förstå jordgubbens historia måste vi först bekanta oss med smultronsläktet (Fragaria) som hör till rosväxterna. Rosväxter, som är besläktade med smultronet, finns utspridda över hela det norra halvklotet, men smultronet i sig härstammar troligen från bergstrakterna i Sydostasien och kring Himalaya. Idag räknar man med att det finns 11 vilda arter inom smultronsläktet.

På basis av fynd från arkeologiska utgrävningar i Westward Ho! i Devon, England antas, att människan har ätit vilda smultron sedan mesolitikum (4000 - 10 000 f Kr). Det finns också två brittiska fynd från bronsåldern.

Smultron började odlas i det forna Persien under benämningen tootfarangi. Frön spred sig sedan längs med Sidenvägen till Fjärran Östern och Europa. Smultron nämns som medicin i latinsk litteratur under Romerska rikets tid, men det var fransmännen som på 1300-talet började med systematisk odling av smultron. De tog vilda smultron (Fragaria vesca) från skogarna och planterade dem i sina trädgårdar. Den franske regenten Karl V 'den vise* hade 1 200 smultronplantor i sin trädgård.

Mot slutet av 1500-talet blev också det betydligt större parksmultronet (Fragaria moschata) en vanlig trädgårdsväxt. Hundra år senare nåddes européerna av det nordamerikanska scharlakanssmultronet (Fragaria virginiana). Det togs emot med skepsis och uppskattades först mot slutet av 1700-talet, när det hade blivit en beståndsdel i vår moderna jordgubbe.

Jordgubben är en hybrid

Vår moderna jordgubbe är alltså en hybrid som odlades fram i Bretagne i Frankrike på 1740-talet. Den är en korsning mellan smakfulla scharlakanssmultron (F. virginiana) från östra Nordamerika och stora jättesmultron (F. chiloensis) från Chile och Argentina.

Jättesmultron hämtades till Europa av den franske ingenjören, spionen och upptäcksresanden Amédée-François Frézier (1682 – 1773). I Sydamerika rapporterade han sina upptäckter till sin kung Ludvig XIV, men också till den katolska kyrkan. I sina anteckningar nämner han iakttagelser över odlade livsmedel, bl a olika sorters smultron som han senare hämtade med sig till Frankrike. Om jättesmultron skrev han:

De odlar stora fält av jordgubbar som är främmande våra. Den har rundare blad, bättre fruktkött och starka utlöpare (sidoskott). Dess frukt är vanligtvis stor som en valnöt och ibland som ett mindre ägg. Den har en vit-röd färg och är inte riktigt lika delikat som vårt smultron.

Frézier återvände från Chile med smultronplantor som han gav till hovets trädgårdsmästare. Smultronen var vita, stora som små ägg och inte särskilt goda. Trädgårdsmästarna skickade smultronen vidare till Bretagne, där de korsades med andra smultron som växte runt Plougastel-Daoulas, nära Brest. Resultatet blev föregångaren till de läckra jordgubbar vi känner och tycker om idag.

Jordgubbstårta med penséer. Fylltårta med jordgubbar med penséer. Bild: Five Corners Production

Jordbär, smultrebär och jordgubbar

Den nya jordgubben introducerades i Sverige i slutet på 1700-talet. Den kallades för ananassmultron och fick därför det latinska namnet Fragaria ananassa. Det var först 1841 som just denna jordgubbe fick benämningen jordgubbe i det svenska språket,

Fram tills dess kallades både jordgubbe och smultron för jordbär eller jordgubbe (jmf tyskans Erdbeer). Jordbär var ett allmännt begrepp på växter nära marken och gubbe är gammal svensk dialekt och betyder liten klump. Jordgubbe har dessutom betytt potatis i vissa regionala dialekter.

Jordbär är fortfarande det gemensamma ordet för jordgubbar och smultron (markjordbaer resp. skov-jordbaer) i norskan och danskan.

I det svenska talspråket användes jordbär och jordgubbe för små bär parallellt sedan åtminstone 1530-talet. Det var sammanhanget som bestämde vad personen avsåg. Jordbär kunde betyda olika sorters smultron, men också hjorton eller åkerbär.

Jordbär, i bemärkelsen smultron, ansågs i mitten på 1550-talet bl a kunna bota gulsot om man lät växtens bär och rötter sjuda i öl eller vin och sedan gav dekokten till den sjuke. På 1600-talet benämns backsmultron som Små hwijta söta Jordgubbar och parksmultron som Stora hwijta jordgubbar.

Bål med jordgubbar i. Bål med jordgubbar i. Bild: Five Corners Production

Ordet smultron existerar visserligen redan på 1500-talet som smultre(bär) och senare schmultron och smoltron, men det är först på 1800-talet som det finns orsak att semantiskt skilja på jordgubbar och smultron. Då börjar man prata om smultebär och smulterbär och menar då de mjuka små röda bären som snabbt smälter i munnen.

Det forna ananassmultronet eller rättare sagt Ananasgubben existerar fortfarande och kallas vit jordgubbe. Den härstammar från ett vilt bär från Sydamerika som räddades från utrotning i början av 2000-talet av holländska bärodlare. Denna ursprungsplanta korsades sedan med andra sorter, men påminner faktiskt om de smultron Frézier beskrev på 1700-talet.

Förutom anansgubben dök även hallongubben upp i slutet av 2000-talet. Hallongubben är en mindre jordgubbe som till smaken påminner om just hallon.

Vit jordgubbe eller ananasgubbe Vit jordgubbe eller ananasgubbe Bild: Yle/Public domain

Näringsrik gubbe

Jordgubbar är inte bara goda utan även nyttiga. Jordgubbar är en bra källa till i synnerhet C-vitamin, folat (vitamin B9) och antioxidanter.

De innehåller mer C-vitamin än citrusfrukter som apelsin och citron, men ligger på samma nivå som t ex papaya och kiwi. Den riktiga näringsbomben är nypon som innehåller fyra gånger mer C-vitamin än jordgubbar.

Antioxidanter i livsmedel minskar oxidativ stress och hämmar inflammationer i kroppen. Bär och frukter innehåller goda mängder antioxidanter och vissa röda bär, grönsaker och frukter innehåller dessutom antocyaniner (flavonoider som räknas till antioxidanterna). Det är antocyaniner som ger jordgubben dess röda färg. Tack vare antocyanin är också aroniabär, blåbär, kråkbär, svarta vinbär, björnbär, svarta hallon, lingon och tranbär är röda, blå och violetta.

Antioxidanter i livsmedel uppges bl a genom ett ORAC-värde. ORAC (oxygen radical absorption capacity) är det sammanlagda värdet för alla antioxidanter som ett livsmedel innehåller per 100 gram.

Jordgubben har en ORAC-värde på 1540. Den ryms med bland 20-talet livsmedel med ett ORAC-värde högre än 1000. Tabellen toppas av torkade gojibär med ett värde på mellan 20 000 och 30 000. Andra bär och frukter med höga ORAC-värden är t ex tranbär (1750), blåbär (4460), hallon (1220), katrinplommon (5570) och granatäpple (3307).

Jordgubben har en kort hållbarhetstid så för att optimera näringsintaget skall de förvaras kallat, gärna i +2 grader och ätas inom ett par dygn efter skörd.

Fruktstånd i Barcelona. Frukter och grönsaker på La Boqueria i Barcelona. Bild: Yle/Public domain

Jordgubbar bra för hjärtat

Spanska och italienska forskare har lyckats visa på, att jordgubbar minskar risken för stroke och hjärtinfarkt. Forskarna lät 27 friska försökspersoner äta 500 gram jordgubbar om dagen och efter en månad hade LDL-kolesterolet minskat med 13,72 procent och triglyceriderna i blodet hade minskat med 20,8 procent.

Jordgubbarna förbättrade också blodfetterna, värden för antioxidativ status samt cellers och blodplättars funktion. Forskarna antar att antocyaninerna kan ha delorsak i resultatet med sin antioxidativa inverkan.

Studien genomfördes vid universitetet UNIVPM i italienska Ancona och spanska universitet i Salamanca och Sevilla.

Melanie plockar jordgubbar. Melanie plockar jordgubbar. Bild: Johannes Östergård / Five Corners Production

Jordgubbstrivia

Den tyngsta jordgubben vägde 250 gr och odlades av Koji Nakao i Japan. Vikten bekräftades den 28 januari 2015. Jordgubben var en japansk Amaou. Den var 8 cm hög, 12 cm lång och en diameter på 25 till 30 cm.

Jordgubbsfestivaler hålls på olika håll runt om i världen. En av de mest uppmärksammade är den franska festivalen i Beaulieu-sur-Dordogne, Limousin, där höjdpunkten är världens största jordgubbspaj. Pajen bakas av stadens alla bagare och konditorer. Den är åtta meter i diameter och görs på 800 kg jordgubbar.

En annan omtyckt festival hålls i Pasadena, Texas i USA där den största jordgubbstårtan bakades 2014. Tårtan vägde 9787.7808 kg och var dekorerad med jordgubbar, glasyr och vispgrädde. Tårtan bakas varje år och konsumeras under festivalens öppningsdag.

För mera information och fördjupning:

Portalen The Plant Lists hemsida med information, klassificering och uppgifter om världens växter.

Databasen Wiplant med uppgifter om växtsorter i Finland, bl a jordgubbar.

Trädgårdsportalen Puutarhas hemsida med uppgifter om smultrons och jordgubbars historia i Finland.

Professor Vernon Grubingers artikel om jordgubbens historia. 2012. University of Vermont, USA.

Föreningen Inhemska Trädgårdsprodukters hemsida med information om jordgubbar i Finland.

Frukt- och bärodlarnas förbunds hemsida med information om odling av frukter och bär samt länk till platser för självplock och försäljning i Finland.

Heltäckande engelsk Portal för jordgubbar och jordgubbsodling.

Wikipedias engelska hemsida om jordgubben och dess historia.

Naturreursinstitutet Lukes statistik över bl a frilands- och växthusodling samt bär- och fruktodling från 2015.

​Teknologiska forskningscentralens (VTT) utredning över handeln med bär i Finland och EU, 2007.

Institutet för språk och folkminnens hemsida och Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) på internet om jordbärets, jordgubbens och smultronets etymologi i svenska språket.

Virpi Rauhala-Cormier: Luontoäidin kotiapteekki, WSOY, 2004. med information om hur man kan använda jordgubbar till olika kurer.

Henrik Ennarts hälsoblogg i Svenska Dagbladet om jordgubbars inverkan på hjärtsjukdomar. 27.2.2014.

Företaget VitalBerrys hemsida om den vita jordgubben, Ananasgubbe.

Det är härligt att få omvärdera sin verklighet och slå hål på envisa myter. Att sherry skulle vara ett sötsliskigt starkvin tillskriven en specifik ålderskategori är långt ifrån sanningen. Sherry kan vara torrare än torrt och sötare än sött – och allting på skalan däremellan. Här bjuder sherryambassadör Ella på kunskap om sherry i gastonomin och i historien.

Dryck med anor

Med öppna sinnen ska man närma sig denna vintyp utan att jämföra den med någon annan. Aromerna är unika därför att sättet att producera sherry är unikt. Sherry är en mångsidig kvalitetsdryck från Andalusien i Spanien där historia, hantverk och gastronomiska möjligheter trängs i varje butelj – och dessutom till ett pris som inte bråkar med vardagsbudgeten. Flera av de torra sherrystilarna får utveckla sin särpräglade stil i stora, mycket gamla ekfat under en tjock jästhinna som kallas flor. Jästhinnan skyddar från syreangrepp och vinet genomgår en så kallad biologisk vinmakningsprocess. De sherrystilar som får utveckla sin karaktär med tillgång till syre får en mörkare färgton och ett intensivare arom.

Noggrannt hantverk

Årgångar blandas med varandra för att skapa ett djup i smakerna, en process som kallas solera. Den kräver stora hantverksinsatser av vinmakaren och det är en ärofull roll att få vara den som blandar de olika komponenterna till den slutgiltiga produkten. Det färdigjästa vinet förstärks med destillerad druvsprit och blir därmed ett starkvin. Denna metod utvecklades ursprungligen för att göra vinerna mer hållbara vid export, men idag används denna typ av varsam fortifiering också för smakens skull.

Perfekt i det skandinaviska köket

Sherryns allra bästa sida är att den verkar passa in i alla de gastronomiska sammanhang där andra viner får kämpa. I vårt skandinaviska kök finns flera sådana utmaningar. Sill, ättikströmming, romröror med rå lök, äggrätter, skaldjur, gravat, rökt, kryddstarkt och inlagt är bara några exempel där umami, besma och hetta ställer till det när en vinpartner ska väljas. Sherry älskar den utmaningen, och klarar den ofta med bravur.

Elin och Ella Bild: Yle/Carina Ahlskog

Strömsös smakäventyr

Manzanilla Sherry
Denna sherrytyp är (precis som Fino) en utmärkt följeslagare till fisk och skaldjur, till t.ex. toast skagen, rom, musslor, kräftor, ostron och till midsommarbordets sillrätter.
I programmet fick denna sherry bli basen i en läskande sommardrink skapad av Sonja Eklund, studerande vid barmästarlinjen vid Ålands yrkesgymnasium. Se fler drinkrecept här.

Amontillado Sherry
Att följa den spanska smaktraditionen och äta små munsbitar, tapas, till sherry är ett vackert och roligt sätt att äta. Och ännu bättre blir det om vi hittar lokala läckerheter att forma våra tapas av. Amontillado passar till både fisk- och kötträtter med intensiva smaker. Här hittar du receptet på Ellas böcklingtapas.

böcklingtapas Bild: Yle/Carina Ahlskog

Palo Cortado Sherry
Denna kraftiga, smakrika sherrytyp behöver samma intensitet i sin smakkombination. I programmet provade vi läckra lokala köttprodukter som framställts genom lufttorkning à la medelhavsregionerna, så som älgsalami och salami av lokalt griskött smaksatt med fänkål, grönpeppar eller ramslök. Även lagrade ostar är gott till en Palo Cortado.

salami och ost Bild: Yle/Carina Ahlskog

Oloroso Blend Medium Sherry
Oloroso är vanligen en kraftig, torr sherrytyp som passar utmärkt till kötträtter och kryddstark mat. Just denna sherry är sötad till en medium och trivs därför med mat som gömmer någon form av sötma. I programmet provade vi Oloroso med tärnad emmentalerost toppad med hjortron, som fått marinera i samma vin. Dessutom ringlade vi på lite kanelhonung och strödde över lite flingsalt. Här går det fint att byta ut osten mot en annan smakrik, saltig ost.

ost Bild: Yle/Carina Ahlskog

De olika sherrytyperna:

Torr sherry:

• Fino. Har fått sin karaktär under en florhinna. Den är halmgul med distinkt doft av rostad mandel, surdeg, örter och snäckskal.
• Manzanilla. Får bara lagras i staden Sanlúcar de Barrameda under en tjock hinna av flor. Den är blekgul i färgen och doftar hav, nötter, bröd och kamomill.
• Amontillado. Har mognat först under flor och sedan kommit i kontakt med syre. Vinet är bärnstensfärgat med djupa toner av hasselnötter, torkade örter och läder.
• Oloroso. Har inte varit i kontakt med flor och får därför en djupare mahognyfärg. Oloroson är fyllig och eldig med mustiga toner av torkad frukt, peppar och cigarr.
• Palo Cortado. En prestigefylld sherrystil som brukar beskrivas som en elegant Amontillado, som har utvecklat ett Oloroso-djup i smaken. En mytomspunnen sherry som betingar ett högre pris än de andra.

Söt sherry:

• Pedro Ximénez (PX). Framställs av druvan med samma namn. Druvorna torkas i solen innan de pressas. Vinet blir nästan trögflytande och brunsvart med intensiva dofter av russin, choklad, kaffe, kola och lakrits. Sherryn har en restsötma på runt 400 gram socker per liter.
• Moscatel. Framställs av druvan med samma namn, blir läderbrun i färgen och doftar torkade aprikoser, karamell och blommor. Moscatel har en restsötma på runt 300 socker gram per liter.

Söta blends:

• Pale Cream. En ljusgul sötad Fino med en sockerhalt på runt 45 gram per liter.
• Medium. Består ofta av Amontillado som sötats med PX. Bärnstensfärgad med en sockerhalt på upp till 115 gram per liter.
• Cream. Mycket söt med toner av torkad frukt och nötblandning. Mahognybrun med en sockerhalt på mer än 115 gram per liter. Basen är ofta en Oloroso som sötats med PX.

Serveringstemperaturer:

• Fino, Manzanilla och Pale Cream serveras kalla, runt 7-9 grader.
• Amontillado, Oloroso och söta blends serveras runt 12-14 grader.
• Palo Cortado, VOS och VORS (Very Old Sherry & Very Old Rare Sherry) serveras runt 15-16 grader.

Glastyp:
Servera sherry ur vitvinsglas eller ur traditionella ”catavinos” som påminner om lite större vinprovarglas.

Att vara emot körer går egentligen inte riktigt för sig. I synnerhet i Svenskfinland. Det är lite som att svära i kyrkan. Eller att vara emot sjukhusclowner. (Vilket jag i och för sig också är, men det är en annan historia.)

Men jag är alltså emot körer. Och körsång. Och människor som sjunger i kör. Inte alla, men många. Människor i kör alltså.

Det blir ofta väldigt tyst runt omkring mig, när jag berättar att jag har svårt med körer. Folk tittar oförstående på mig. I bästa fall. I värsta fall blir folk riktigt arga på mig.

Vill man ha många vänner skall man helst tycka om körsång. Gör man inte det får man vara i fred.

Godkända körer

Jag vet inte när jag började tycka illa om körer. Jag sjöng själv i församlingens ungdomskör. Kanske inte för att jag tyckte att det var roligt utan mera för att alla mina kompisar sjöng där. Men nog tyckte jag om det för det mesta då.

Jag sjunger dessutom ganska bra, tycker jag. Jag hör alltså inte till gruppen tondöva som inte kan sjunga i kör. (Angående tondöva har jag många gånger hört körsångare säga att alla kan sjunga. Det stämmer inte. Jag har en tondöv bekant som kunde få en hel kör ur balans bara genom att sjunga med i refrängen.)

Gospelkören Ichtys blir så här glad när den får sjunga psalmer. Kören Ichtys i Österbotten. Bild: Ichtys

Jag tycker inte lika illa om alla körer. Det finns körer som jag kan förlika mig med. Körer som har en funktion: Kyrkokörer eller operakörer. Jag njuter av körmusik och körsång i Bachs Juloratorium eller Händels Messias. Beethovens Ode an die Freude förtjänar sin plats i slutet av den nionde symfonin och Orffs Carmina Burana ger mig kalla kårar. Typiskt för alla de här exemplen är att körverken finns i ett sammanhang.

Manskör är värst

Men vilka körer tycker du då illa om, Peter, hör jag er fråga. Körkörer. Körer som sjunger i kör så där bara. Körer som håller vår- och julkonserter. Körer som fyller en social funktion snarare än en musikalisk.

Manskörer är snäppet värre än kvinnokörer. Framför allt manliga studentkörer som Akademen i Helsingfors och Brahe Djäknar i Åbo. Körer där sitsen är viktigare än sången och fracken viktigare än stämman.

Akademen finns högt upp på min värstinglista Akademiska sångföreningen 160 år i TV1 03.05.1998 Bild: Yle

Två gånger om året far man på körläger. På läger, herregud. Vuxna far inte längre på läger. Barn och ungdomar far på läger. Vuxna på körläger eller scoutläger är pinsamma. Fråga era barn.

När man är på körläger sjunger man på dagen och super på kvällen. När man är på studentkörläger sjunger man på dagen, super på kvällen och ligger med varandra på natten. Sjungandet är det minst viktiga av dessa tre ting.

Min kollega Matias Jungar skriver att sjunga i kör är lite som bra sex då man är nyförälskad. Förlåt Matias, men det där tror jag inte på. Inte på något sätt. Men Matias åsikter är på sätt och vis representativa för körsångare. När körsångare talar om sin hobby liknar berättelserna ofta dem jag hört och läst om väckelsemöten. Om att bli frälst. Om en andlig gemenskap.

Ett socialt kitt

Jag tror att majoriteten av finlandssvenskarna som sjunger i kör gör det för gemenskapens skull. För att få höra till ett sammanhang. Det handlar alltså inte främst om sången. Det är lite samma som med den finlandssvenska handbollen, där de flesta spelar handboll för att ha det kiva med varandra. Resultaten är därefter.

Akademen spexar. Akademiska sångföreningen Bild: Emil Floman

Undersökningar visar att de som sjunger i kör lever längre. Är jag förvånad? Den typiska körsångaren tar inga risker och lever ett konservativt medelklassliv. Hen finns alltså från förut i den samhällsklass och -grupp som tenderar att bli äldst.

Frågan är om de lever lyckligare? Det är inte så per automatik. Danskarna kallas ofta för det lyckligaste folket i världen men sett på den förväntade livslängden ligger de förvånansvärt långt efter alla sina nordiska grannar.

Att sjunga i kör kräver inte värst mycket eget initiativ. Förutom att man masar sig till repetitionerna. Man sjunger tryggt i sina stämmor, dirigenten håller i taktpinnen och visar när det är ens tur att ta ton. Och så börjar man.

Det viktigaste för en kör är att man underordnar sig. Att man fogas i sina stämmor. Att man håller sig till noterna. Att lyda dirigenten. Att inte sjunga solo. Det finns ingen plats för privat finlir och finess. För kreativitet och geni. Det är lite som att vara i armén. Du skall sjunga det du blir tillsagd att sjunga. Du kan göra det bra eller dåligt. Du kan bli bättre på det. Men du kan inte göra något annorlunda. Rebeller och revolutionärer sjunger inte i kör. Inte Zlatan heller. Körsångare är musikvärldens taxikuskar.

Runebergskören gör allt efter som dirigenten gör före Runebergskören BSB Bild: Yle/Sune Bergström

I tid och otid

En annan sak som är jävligt störande är att vara på fest med körsångare. Körsångare har ovanan att i tid och otid brista ut i stämsång. Snälla ni, gör inte det. Vi som inte sjunger i kör tycker inte om det. Tro mig. Ett antal körsångare på en kräftskiva som brister ut i snapsvisor är en fruktansvärd syn. Jag skriver här med avsikt syn eftersom de flesta människor inte blir vackrare när de sjunger. Ett gäng finlandssvenskar som sjunger Helan går med vilt förvridna ansikten är en upplevelse som du inte kommer att glömma i första taget.

Jag kunde skriva så mycket mera om körer och deras avigsidor. Om barnkörer och gaykörer. Om barbershop och a capella-sång. Om gospelkörer och veterankörer. Jag kunde fortsätta att gräva mig en körgrop stort nog att jag faller själv däri. Troligen finns jag redan däri. Men en sak är klar: om körer tycker jag inte.

Kronoby veterankör är inte heller bra. veteransångarna Bild: YLE/Ida-Maria Björkqvist

P.S. Till sist skall jag be alla mina vänner som sjunger i kör om ursäkt. Det jag har skrivit här ovan gäller förstås inte er. Ni är alla urbra typer och hör till de undantag som bekräftar mina många regler. Och så kan jag ju ha fel också.

#MINKÖR

Många studerande kan inte lägga mer än 100 euro per månad på mat. Går det verkligen att få ihop en näringsrik och mångsidig kost med en så snäv budget? Vi bollar över frågan till Susanna Strandback, sakkunnig inom kost och hälsa.

- Visst kan man äta nyttigt som studerande, men man måste kanske tänka lite mer på budgeten. En viktig grej kan vara att man struntar i trender som tyvärr tenderar att vara rätt dyra. Vanliga råvaror ska vara utgångspunkten.

Av de personer som svarade på Radio X3M:s enkät förra veckan uppgav 59 procent att de inte har råd att lägga mer än max 150 euro på mat per månad.

Har du i ditt jobb märkt av att det skulle finnas en större risk för att man äter mindre mångsidigt om man har en liten budget?

- Jo, framför allt har jag träffat studerande som kanske flyttat hemifrån ganska nyligen och som har lite av ett trotsår när det kommer till mat. De har enbart sig själv att ta hänsyn till och äter bara sådant som de tycker är billigt och gott. Men i något skede vaknar de allra flesta upp och vill ha något annat än fryspizza. Lite variation helt enkelt.

I något skede vaknar de allra flesta upp och vill ha något annat än fryspizza.― Susanna Strandback

Susanna påpekar ändå att man kan äta både nyttigt och gott även om man inte har så många extra slantar att röra sig med.

- Det gäller att hitta en rytm. Det klassiska rådet om att äta regelbundet är viktigt, tre huvudmål och två mellanmål där emellan. Jag förespråkar studentrestauranger om man har möjlighet att äta vid en sådan. Då får man ett riktigt bra mål mat för en billig peng. Ibland tänker man att stora förpackningars kilopris är billigare och köper därför sådana, men det stämmer inte alls alltid. Små burkar kan vara billigare så det lönar sig att kolla. Ekologiskt är förstås ett bra, men dyrt, val. I många fall kan det räcka med att köpa inhemkt.

Om man tycker att matlagning är dyrt eller tråkigt kan det vara en idé att göra det till en gemensam programpunkt tillsammans med vänner.

- Allra roligast är det förstås om man kan kocka ihop med andra. Kanske man till och med kunde ordna en tävling, vem lagar billigast och godast mat?

Vi har lösningen på Finlands ekonomiska problem. Får vi presentera; STUDENTLÅDAN - Finlands nästa stora exportvara. Men saknas det något i lådan?! Tyck till!

Vår studentlåda innehåller följande grejer för tillfället:

• Reserv-studentmössa
• Spontan-frack
• Aftonklänning
• Rolig hatt för sillisen
• Mössa
• Vantar
• Vit halare som kan färgas till önskad färg + olika färgburkar
• Hjälm
• Kondomer
• Dagenefter-piller
• Fiskleverolja
• Kaffe
• Microvågsugn
• Huvudvärkspiller
• C-vitaminbrustablett
• Ketchup
• Durkslag
• Snusdosa
• Öronproppar
• Panik 20 euro

Vad saknas? Vad kan du inte leva utan som studerande? Kommentera!

Under april månad kommer en hel del flyttfåglar till landet. Hur är det med fågelkunskapen? Den sanna fågelexperten fixar testet bara genom att lyssna på lätet. Eller så använder du både bild och läte.

Blev du sugen på fler test ? Då kan du kolla vilken holkfågel du är.

Turistsäsongen i skärgården har ännu inte kommit i gång, men vid Skärgårdsbokningen har man redan nu fullt upp med att sälja sommaren.

Viveca Smeds-Aalto vid Skärgårdsbokning i Nagu säger att de nu har fullt upp med att hitta på program åt folk som ringer och säger att de vill komma ut i skärgården i sommar.

Det område som Skärgårdsbokning har hand om sträcker sig över hela Åboland, den finska skärgården och Ekenäs skärgård. Dessutom erbjuds olika gruppresor över till Åland.

Jobbar med helheter

Viveca Smeds-Aalto säger att man försöker erbjuda olika helheter till dem som hör av sig. Det är inte bara att erbjuda inkvartering utan också komma med förslag om vad man kan göra i skärgården.

Hon säger att hon också försöker förklara man ska välja just den holmen och frågar folk vad de vill göra. För utlänningar erbjuder hon också guidade bärplockningsturer eller att man tillsammans med någon som vet tillreder den fisk man har fångat. Det behöver inte betyda några stora saker.

En annan möjlighet är att besöka någon bondgård och se hur livet på landet fungerar. Viveca Smeds-Aalto säger att man vid Skärgårdsbokning har hittat fina samarbetsparter som gör att man kan förverkliga allt möjligt. Båtutfärder, fiske, svampplockning, cykling och paddling är andra möjligheter som kan erbjudas.

Vy från vit kajak på öppet lugnt hav. Bild: Yle/Bertil Blom

Bråd vinter bakom

Viveca Smeds-Aalto säger att det har varit mycket jobb med att hitta på nyheter som kan locka fler turister ut i skärgården.

Det som fortfarande är en eftertraktad nyhet är turer till Örö, som öppnades ifjol. Hit vill familjer, vänsällskap, företag och olika grupper. Tidigare kunde man bara komma med speciella grupper hit men nu kan man både bo och äta där.

Jobbet vid Skärgårdsbokning ser väldigt olika ut beroende på årstid. Under vinterhalvåret gäller det att göra nya broschyrer och flyers, uppdatera hemsidorna och byta ut bilder. Sommartid har man sedan fullt upp med att ge sista minuten råd, sälja och finslipa.

På frågan om vilka sevärdheter det finns i skärgården säger Viveca Smeds-Aalto att det finns ganska mycket beroende på vad man är intresserad av. Här finns många fina kyrkor, jungfrudanser, sjöfartsmuseum, alla små handelsbodar, minnesmärken, hembygdsmuseer och nu finns i Pargas dessutom den nya Salvador Dali-utställningen, som har lockat många människor.

Vidare kan man ta en förbindelsbåt ut till någon ö och här hjälper turistinfon nog att tolka tidtabellerna så man inte blir fast på någon ö som man inte kommer tillbaka från. Till vissa öar kan man åka på en dagstur och på andra går det att övernatta. Då folk kommer personligen kan de få en utprintad tidtabell plus att de får se en karta och får anvisningar om hur de ska bete sig.

Bild: YLE/ Marie Söderman

Stugor finns fortfarande

Tidigare handlade turismen i skärgården mycket om tillgången på stugor att hyra för längre eller kortare tid. Skärgårdsbokning förmedlar fortfarande stugor och har ett brett utbud från enkla stugor till lyxvillor. Nu finns dessutom en hel del övernattningsmöjligheter med hotellstandard också på mindre orter plus att det finns en hel del pensionat och ställen med Bed & Breakfast.

Viveca Smeds-Aalto säger att det finns nästan vad som helst för vilken resebudget som helst. En del vill övernatta bara en natt och sedan fortsätta medan andra vill vara kvar lite längre och tar en vecka eller två i en stuga.

Det finns gott om stugor för uthyrning i hela skärgården, men gärna tar Skärgårdsbokning emot fler att förmedla. Det får gärna också vara stugor som man själv använder under någon tid under sommaren och kan tänka sig att hyra ut under de tider man själv inte kan hålla till där. Stugorna behöver definitivt inte vara byggda speciellt för uthyrning.

Viveca Smeds-Aalto betonar att också hösten och våren är intressant i skärgården till exempel om man vill fiska eller plocka bär och svamp.

Skärgårdsbokning får också förfrågningar om stugor på årsbasis och har också annonser om sådana på sin hemsida. Då någon är intresserad får den kontaktuppgifter till ägaren så får de inblandade själva komma överens.

En av de stugor som konflikten kring Sandbacka Vind i Vörå handlar om. Bild: YLE/Marcus Lillkvist

Skärgårdsbokning har också visat upp sig på olika resemässor under våren för att marknadsföra skärgården. Det har då handlat om resemässor i Helsingfors, Estland och Tammerfors.

Förhoppningen är att kunna förlänga turistsäsongen i skärgården och i viss mån har man redan lyckats med det tack vare vårens fåglar och fisket. Det har blivit livligare i till exempel Nagu i och med att det också finns butiker och caféer här.

Viveca Smeds-Aalto tror att världsläget också gör att man kanske börjar upptäcka de många pärlor vi har på olika håll i Finland och att man inte alltid behöver resa långt bort.

Hunden är som bekant människans bästa vän och Kennelförbundet kan inget annat än intyga då de uppger att det i Finland finns ungefär 650000 hundar. 50000 nya hundar registreras varje år och trots att 80 % av våra fyrfota vänner är renrasiga uppskattar man att 300 raser finns representerade i vårt land.

Edit Suominen är hundvän sedan barnsben och idag är hon inte bara hundägare utan driver även ett hunddagis i centrala Helsingfors dit hundägare kan föra sina älsklingar för skötsel och umgänge då de inte själva hinner.

- Vi sköter dagligen om 15-20 hundar. Mest handlar det om att övervaka att de leker snällt tillsammans. Om någon hund börjar gå på övervarv tar vi den till sidan och försöker lugna den. En kram och vänliga ord räcker långt. Precis som med småbarn.

Hundar som trivs med sina dagiskompisar. Hundar på hunddagiset All Fur Dogz i Helsingfors. Bild: Edit Suominen

Schemat som på barnens dagis

Då hunddagiset öppnar sju på morgonen börjar hundarna droppa in och förmiddagarna går ofta ut på fri lek i dagisets källarutrymmen. Vid lunchtid går alla ut på promenad varefter det är dags för eftermiddagsvila. Ägarna plockar upp sina hundar senast halv sex då dagiset stänger.

I Sverige har Jordbruksverket gett en rekommendation på att hundar bör rastas var sjätte timme, valpar och äldre hundar oftare. Hur länge kan hundar vara ensamma?

- Vissa hundar klarar sig bra och sover mest hela dagen medan andra hundar får ångest redan efter en timme. Man får helt enkelt se till hundens eget behov och sin egen livsstil.

Dagishundar på promenad med dagshusse Tim Leham Tim Leham på promenad med fyrfota vänner från hunddagiset All Fur Dogz. Bild: Edit Suominen

Lydnad och hundhobbyer

Många hundägare kämpar med att få sin lilla älskling att lyda och ofta ser man situationer i vilken hunden mer eller mindre tar sin ägare ut på promenad. Hur får man en hund att lyda?

- Hunden måste känna att det är värt att göra som ägaren vill. Det kräver mycket träning och ibland kanske man behöver proffshjälp. Det handlar inte enbart om skillnaden mellan raser utan även från hund till hund. Deras personlighet avgör hur lätt de kuvar sig.

Edit Suominen med en av sina egna hundar Lemmy. Edit Suominen och hennes hund Lemmy. Bild: Minna Rossi - Pets&People Photography

- Vissa hundar klarar sig utmärkt enbart med motion och att vara med i människornas vardag medan andra njuter av utmaningar i olika former. Man måste hitta sin egen grej.

Hund tränas för räddningsuppgifter Bild: EPA/ERIK S. LESSER

Hunden värd varenda euro

Att vara hundägare är långt ifrån gratis. Förutom de vanliga utgifterna som mat, koppel, leksaker och veterinärbesök satsar allt fler pengar på att lyxa till tillvaron för sina hundar med trimning och massage. Edit håller med om att folk verkar vara beredda att ge sina hundar både tid och pengar.

- Många tar hand om sina hundar på ett annat sätt än förr. De ger så mycket innehåll och glädje att folk vill satsa pengar på dem. Många säger att det man får tillbaka av dem inte kan mätas i pengar.

Förälskar du dig i prylar eller samlar du annars bara på dig massvis med saker som du egentligen skulle klara dig bra utan? När behovet att skaffa och spara saker blir ohälsosamt kan det handla om sjukligt samlande, som drabbar rentav två av hundra.

Människan har en naturlig drift att samla, det har varit viktigt för evolutionen. Den västerländska människan verkar i allmänhet gilla saker och hela tiden vilja ha fler sådana.

Jyrki Korkeila, professor i psykiatri vid Åbo universitet, tycker ändå att det snarare är tvärtom.

- I dag fäster sig människor inte längre vid saker på samma sätt. Tidigare fick man en klocka av sin farfar och det var mer betydelsefullt, eftersom det fanns färre saker överlag. Förr vallfärdade man till en plats och tog med sig en stenbit som man sparade. Nu kan man flyga till samma plats och ta med sig första bästa sten, säger Korkeila.

Lätt att köpa

Många njuter av att shoppa, en aktivitet som väldigt långt handlar om att försöka kontrollera sina impulser.

- Man ser något man gillar och kan enkelt köpa det med ett kreditkort. Man förlorar uppfattningen om vad saker faktiskt kostar.

Ofta börjar det maniska samlandet redan i ung ålder och försvåras när man blir äldre. Det går från generation till generation.

Människor som har vuxit upp i kristider kan ha ett annat förhållande till saker än de generationer som vuxit upp med billiga slit och släng-grejer. För förmögna är minimalism däremot en statussak, man ska ha få saker av hög kvalitet.

Saker förlorar sitt värde om man har råd med allt.

- Jag såg en dokumentär om Michael Jackson en gång. Han gick omkring i en antikaffär och pekade bara ut saker som han skulle ha. När man har det så finns det inte längre ett värde i att någon sak är speciellt viktig, säger Korkeila.

En sak som ligger på ett lopptorg eller på en återvinningscentral kan vara ett riktigt fynd för någon.

- En del människor hamstrar något fruktansvärt och förälskar sig i prylar medan andra ser saker som nödvändiga nyttigheter. De köper det de gillar och inget extra. Många söker också saker som har en intressant historia, berättar Nelli Räsänen från Kestävän Kehityksen Yhdistys, som driver ett lopptorg i Åbo.

Hur känner man igen samlarmani?

Många hinner eller orkar inte gå igenom alla sina ägodelar och därför hopas sakerna sakta. Det kan bland annat vara svårt att kasta bort böcker och presenter man fått av nära och kära. Normalt försämrar det inte livskvaliteten att man sparar saker på det här sättet.

Men när man börjar ha tidningar, papper, kläder, koppar, skålar och diverse prylar i varendaste knut i hemmet - och dessutom får ångest av tanken att göra sig av med dem - då kan det handla om sjukligt samlande.

FLickr/Lwp Kommunikáció Bild: FLickr/Lwp Kommunikáció

Korkeila beskriver allvarliga fall:

- Hemma finns så mycket saker att man inte kan ta sig fram i rummen och fler saker dyker upp trots att man inte behöver dem. Det kan finnas allt från blöjor och strumpbyxor till ämbar och sådana saker som någon gång kan vara nyttiga att ha, men inte i mängder. Och mitt bland allt finns sedan kattbajs eller i värsta fall ligger där en död katt.

Ofta börjar det maniska samlandet redan i ung ålder och försvåras när man blir äldre. Det går från generation till generation.

Sjukligt samlande har en förödande effekt på livskvaliteten. Speciellt för äldre medför samlandet hälsoproblem på grund av dålig hygien och risk för eldsvåda eller att man faller och stöter sig.

De som lider av samlarmani upplever ofta att problemen fått sin början av en svår tid i livet eller en traumatisk upplevelse. Har man haft en uppmärksamhetsstörning i barndomen kan det öka risken för samlarmani som vuxen.

Människor som skaffar något har normalt en plan, till exempel är det deras hobby att samla på gamla skivor, frimärken eller pengar. Det hela är organiserat, inte patologiskt.― Jyrki Korkeila, professor i psykiatri vid Åbo universitet

Sjukligt samlande inte en tvångsneuros

Som sjukdom skiljer sig sjukligt samlande eller hamstrande från en tvångsneuros både till förloppet och vården. Majoriteten av dem som lider av samlarmani skulle inte få en tvångsneurosdiagnos.

Enligt den medicinska tidskriften Duodecim förutsätter en hamstringsdiagnos att beteendet inte är en biprodukt av en annan psykisk störning. Hamstrande förekommer nämligen som ett symtom för tvångsneuros och depression liksom i samband med vanföreställningar vid psykos, ätstörningar och svåra neurologiska sjukdomar. Har man en organisk hjärnsjukdom som en minnessjukdom kan liknande beteende också vara vanligt.

- Men en minnessjuk människa beter sig ändå lite annorlunda. Sjukligt samlande i sig är något annat, det beror inte på någon annan sjukdom utan är en självständig åkomma, förklarar Korkeila.

En människa med samlarmani kan känna väldigt stark ångest utan att förstå att den har problem. Det enda som har konstaterats hjälpa mot hamstrande är kognitiv beteendeterapi, som man också kan få hemma hos sig.

- Det finns människor som kan hjälpa en att göra sig av med alla onödiga saker. Det kan vara mycket jobbigt att se när sakerna förs bort från hemmet. Då har man någon att tala med om de här känslorna, om hur man ska handskas med dem och påverka dem.

Hamstrare kan få professionell hjälp med att göra sig av med saker och hantera svåra känslor. Bild: Tommi Pesonen/YLE

En samlarhobby är organiserad

Som psykisk störning är sjukligt samlande ändå svår att vårda, men att ha förståelse både för samlaren själv och de närstående hjälper.

Maniskt samlande är inte detsamma som att ha en systematisk samlarhobby där man är inriktad på vissa utvalda objekt.

- Människor som skaffar något har normalt en plan, till exempel är det deras hobby att samla på gamla skivor, frimärken eller pengar. Det hela är organiserat, inte patologiskt. Gränsen mellan dessa två kan såklart vara hårfin och det kan vara svårt att peka ut var ett problembeteende har fått sin början. Men ju mindre organiserat det hela är, desto mer patologiskt är det, säger Korkeila.

Lea Froloff
Ursprungstexten på Yle Akuuttis sidor.

Under de senaste åren har det kommit allt fler ekologiska lösningar och apparater, som kan fungera i vanliga hushåll. Torrdass inomhus finns idag av flera olika slag och kompostorerna blir allt effektivare.

Idag går det att leva med torrdass inomhus utan stanker. Det finns nu till och med sådana som bränner avföringen till aska på nolltid och så finns det sådana som fryser den och tar bort alla bakterier.

Men visst finns det ännu gammaldags utetuppar även om det nu går att finna något lättare tömningslösningar än tidigare. Leena Vaula-Lindroos förevisar stolt allt möjligt man idag kan skaffa sig.

utedass Bild: Yle/Maud Stolpe

Komposten är lika spännande som televisionen var då den kom

Årets nyhet hos Leena Vaula-Lindroos och hennes mans firma är en elektrisk kompost som ser ut ungefär som en liten tvättmaskin. Inom några timmar ser man inte längre en bukett tulpaner man lagt in i den och efter 25 timmar är de bara mull. Det här tack vare de mikrober som verkar i apparaten.

Den fungerar så att en vev hela tiden rullar på och blandar det man har lagt i komposten. En svag lukt känns nära apparaten, men den lukten påminner mest om memma och är inte störande.

Komposten kan hållas till exempel inne i ett garage eller till och med i ett kök, men då kan man gärna ha ett avloppsrör som för ut lukten. Den här komposten rymmer fem kilo organiskt avfall och den är den minsta i sitt slag.

Det finns också liknande komposter som är mycket, mycket större och kan has till exempel i något köpcentrum och då talar vi om tusentals kilo avfall per dag.

Leena Vaula-Lindroos säger att hon själv är så imponerad av den här apparaten så det är ungefär som förr i världen när pappa tände hemmets första glödlampa eller då den första TV-apparaten kom.

torrtoaletter Bild: Yle/Maud Stolpe

Torrtoaletten är huvudsaken

Det som i alla fall är den främsta produkten i den här firman är torrtoaletter av olika slag och sådana finns det många olika sorter av idag. Både för användning inomhus och utomhus.

Av dem man kan ha inomhus finns både sådana som separerar och fungerar med en fläkt, sådana som fryser avföringen, sådana som bränner den och sådana som fungerar med kemikalier och komposterar direkt.

För en brännande toalett behövs en stöpsel och ett vägguttag plus en skorsten för röken som kommer ut. Den fungerar så att man sätter en påse i behållaren innan man uträttar sina behov, sedan spolar man ner den, trycker på en knapp och det som blir kvar är en mycket liten mängd aska.

Av de brännande toaletterna finns idag fyra olika typer, men de är alla förhållandevis dyra både i drift och att köpa. Man kan räkna med at få lägga ut mellan tre och fyra tusen euro för en dylik toalett, så det kan vara bra att komplettera med ett utedass.

Den frysande toaletten fungerar så att man sätter en ekologiskt nerbrytbar plastpåse i toalettbehållaren och då den börjar bli full tömmer man påsen i komposten, där det hela blir mull inom ungefär ett år.

Inne i byttan blir det ungefär minus femton grader och det betyder att alla bakterier från urinen och avföringen dör och är därför mycket hygienisk.

Separerande toaletter har funnits redan i ganska många år och är fortfarande populära. Här blåser en fläkt ut odörerna och urinen separeras ut genom ett rör i väggen eller samlas upp i någon kanister, medan avföringen kommer i en bytta som kan tömmas i komposten.

Leena Vaula-Lindroos påpekar att den här är ganska lättskött och den drar heller inte mycket el i och med att det bara är för fläkten elen behövs. Hon påpekar att många idag gärna skaffar sig torrdass som man kan ha inne eftersom det är mycket bekvämare än att gå ut.

Nytt för i år är också en behållare för utetuppar, som är mindre än de tidigare och därför lättare att rulla bort och byta då behållaren börjar bli full. Den behållare man rullar bort kan sedan fungera som kompost.

utedass Bild: Yle/Maud Stolpe

Gråvattenreningen kan gå ganska behändigt

Många stugägares mardröm är ju vad man ska eller borde göra åt det gråvatten som man producerar, men det lär inte behövas stora, dyra och komplicerade reningsverk om man får tro Leena Vaula-Lindroos.

Hon säger att om man behöver vattenreningen under vintern behöver man elektricitet så att reningsanordningen inte fryser och de behöver också isolering.

Men om det bara är sommaren det gäller klarar man sig med lättare typer. Dem kan man själv koppla så att vattnet kommer in i en behållare, renas genom biofilter, sågspån eller torv och rinner ut.

Med de enklare vattenreningsanläggningarna kan man komma undan med några hundra euro.

vattenrenare Bild: Yle/Maud Stolpe

I juli träffas upp till tre hundra motorcyklister i Lovisa. Mc-klubben Goldwing Club Finland står värd för motorcykelträffen.

Kenneth Bergqvist har en alldeles egen sommarmaskin. Den glänser, spinner, brummar och lovar fria färder i öppna landskap.

- De första vårturerna är alltid lika sköna, säger Bergqvist. Det börjar klia i fingrarna redan i februari.

Kenneth Bergqvist med sin Goldwing. motorcykel Bild: Yle/Mikael Kokkola

- De tre senaste åren har premiärturen faktiskt skett på samma datum. Det är härligt med tidiga vårar och bar asfalt.

Den nytvättade motorcykeln glänser i aprilsolen vid den gamla danspaviljongen på Kokonudden i Borgå. Små spår av sand, damm och vatten gör att trädgårdsslangen snart behövs igen.

motorcykel Bild: Yle/Mikael Kokkola

- Varje vår är det likadant. Alltför många bilister tycks ha väldigt svårt att upptäcka oss motorister i tid, säger Kenneth Bergqvist.

Senaste år blev det omkring 8 000 kilometer med motorcykeln, en Honda Goldwing från 1998 på 1 500 cc. En motorcykel som är gjord för långa färder.

motorcykel Bild: Yle/Mikael Kokkola

Längst bak sitter ofta Kenneths nio år gamla son. Han hänger gärna med.

- Det var min son som fick mig att välja just den här säkra modellen. Han hålls bra på plats där bak och tycker om att hänga med till olika motorcykelträffar.

motorcykel Bild: Yle/Mikael Kokkola

Goldwing Club Finland möts tre gånger under körsäsongen. Sommarträffen i Lovisa är den största och också en del utländska gäster är på plast.

- Vi kommer troligtvis att köra i kortege från Lovisa till Borgå för att mötas på torget. Det blir mäktigt.

motorcykel Bild: Yle/Mikael Kokkola

motorcykel Bild: Yle/Mikael Kokkola

motorcykel Bild: Yle/Mikael Kokkola

Radio X3M listar åtta fördelar med att vara pollenallergiker. Atchoooo!

1. Du slipper urinvägsinfektion på ölterassen

Sugen på öl? Nej.

Som pollenallergiker är du inte tvungen att sitta på stadens enda öppna terass och med stelfrusna fingrar försöka ta ett foto som berättar för dina vänner hur härligt det är med årets första terassöl. Du slipper också urinvägsinfektionen nästa dag.

2. Det är okej att spela GTA hela månaden

Ingen tycker att det är konstigt om du låser in dig i lägenheten och spelar GTA i en månad. Maj är förresten en perfekt månad att kolla genom alla säsonger av Game of Thrones och Friends. Dra ner persiennerna och isolera fönsterspringorna med tejp.

3. Joggingrunda i parken? Skulle inte tro det!

Alla behöver vi vilodagar mellan träningspassen. Pollenallergiker behöver en vilomånad. Eller två.

Som pollenallergiker har du alltid en bra ursäkt för att inte träna. Att ge sig iväg på en joggingrunda i parken under de nyvakna björkarna och alarna är uteslutet. Så länge ditt gym finns i en annan byggnad än den du bor i har du också en ursäkt för att skippa besöket där. Se bara till att sälja vikterna för hemmaträning på facebookloppiset senast i mars.

4. Gratis zombielook

Dina rödsprängda ögon och din halvsovande uppsyn ger dig en gratis zombielook. Hoppas någon ordnar maskerad. Eller Walking Dead-maraton.

5. Populär i Karis undergroundkretsar

Dina rödsprängda ögon ger dig dessutom nyvunnen respekt hos din gamla högstadiekompis som numera försörjer sig på att odla gräs i Karis. Räkna dock med oförutsedda urintest under pollensäsongen.

6. Din självkontroll når zenmästarstandard

Inte peta sig i ögat.
Inte peta sig i ögat.
Inte peta sig i ögat.

7. Du har frikort hela månaden

Du har väl förklarat för din partner att pollenallergi är ungefär som en riktigt jobbig förkylning? När man är förkyld behöver man hjälp. Man behöver någon som fixar maten och diskar och stoppar om en när man är trött.

Det här frikortet utnyttjar du under hela pollensäsongen. Du är värd det.

8. Din sommar är bäst

När sommaren kommer är din sommar precis som alla andras sommar. Plus att du kan andas igen. Den känslan. Så jävla bra.

Dags för ett nytt fall för Grannakuten. Frågeställaren har en stor och vacker trädgård, och misstänker att avundsjuka grannar försöker krångla till saker för henne.

Hej Grannakuten!

Skaffade för ca fem år sedan en s.k. kompostor, dvs ett helt slutet komposteringkärl med endast ventilationshål.

Den har stått på min radhusbakgård sedan dess, tills jag häromdagen fick ett meddelande från disponenten om att kompostorn bör tas bort, eftersom husbolagets styrelse bestämt så. Till saken hör att i vårt stora bolag finns det alltid sådana som är avundsjuka på att just min huslänga har en stor bakgård, vars gränser fastställdes då huset byggdes år 1975. Den stora gården var en orsak till att vi ursprungligen köpte aktierna.

Jag har en blomstrande trädgård som folk nog berömmer, men sedan är de snabba med att klaga på att fåglarna stör eller att det faller prydnadsäpplen på asfalten, som barnen plockar upp och kastar på husväggarna (tydligen också mitt fel!).

Mitt komposteringskärl är klanderfritt, vilket man inte kan säga om bolagets allmänna avfallsutrymme, som folk ofta behandlar lite hur som helst.

Min fråga är om bolaget har rätt att plötsligt kräva att mitt slutna, hygieniska kärl avlägsnas?

Jurist Marina Furuhjelm svarar:

Det som inte framgår här är vem som besitter bakgården. Juridiskt sett är det oftast bolaget som besitter alla utrymmen då det gäller bostadsaktiebolag. Det vill säga, vanligtvis äger bolaget bygganden och antingen äger eller hyr tomten.

Marina Furuhjelm Marina Furuhjelm, jurist på Disponentförbundet Bild: YLE / Peter Fahllund

Om det visar sig att frågeställaren har besittningsrätt till gården ger det henne rätt att använda gården, till och med göra ändringarbeten. Så länge hon anmäler om saken på förhand får hon också skaffa exempelvis kompost, hundkoja eller fast grill. Bolaget kan inte motsätta sig det här, såvida man inte kan påvisa att förfarandet skulle orsaka en skada av något slag för grannarna eller byggnaden.

Men om frågeställaren inte har besittningsrätt har hon egentligen inte rätt att göra någonting på sin gård utan bolagets tillstånd. I så fall har bolaget rätt att säga att ingen enskild auktionär får ha en egen kompost och att all sortering ska ske i de gemensamma avfallsutrymmena.

Det att gårdens gränser fastslogs redan 1975 säger tyvärr ingenting, förut såldes lägenheter ofta på lite felaktiga grunder. Man kanske sade att den stora gården ingick i köpet men slarvade med att kolla upp besittningsrätten.

Årets beskäring av äppelträd i Söderlångvik är inne på slutrakan. Söderlångvik, på Kimitoön, hör till de största äppelodlarna i Finland och om vårarna är det ungefär 20 000 träd som ska beskäras.

Det är ett drygt jobb som en handfull personer utför varje vår.

Träden har redan knoppar. Äppelträd med knopp. Bild: Yle/Monica Forssell

För fem år sedan började Söderlångvik förnya sina äppelodlingar och av sexton hektar består fem hektar nu av unga träd.

De nya träden är planterade tätt bredvid varandra i spaljéliknande rader. Äppelträd planeterade på rad. Bild: Yle/Monica Forssell

I motsats till de gamla träden står de nya träden tätt bredvid varandra och för att underlätta den framtida beskärningen av träden strävar man nu efter att få alla träden att se likadana ut.

Arbetet utförs tre i omgångar, berättar trädgårdsmästare Karin Arfman.

- I det första skedet tar vi bort en eller två stora grova grenar så att det skjuter ut en ny gren igen, sedan beskär vi toppen och till sist då man ser vad som är blomknopp och vad som är bladknopp görs en finbeskärning då en del blomknoppar tas bort så att det blir en bra balans i trädet.

Då varje träd inte behöver granskas var för sig, utan alla ser likadana ut och ungefär samma grenar tas bort på alla träd blir beskärningsarbetet mycket effektivare och det krävs också mindre expertis för att beskära träden.

- Olika människor har beskurit de gamla träden och alla har haft lite olika teorier då det gäller hur träden ska beskäras.

- Det här systemet underlättar äppelodlingen mycket, säger Arfman som också tror att skörden kommer att bli mycket bättre än tidigare.

Söderlångvik, som har äppelodlingar i Dragsfjärd och Kimito kommer så småningom att förnya alla sina träd. I år planeras nya plantor på två hektar och nästa år börjar man förnya hela sju hektar i Tofsnäs. Av de gamla äppelträden görs det flis.

Mars månad bjöd på många mulna dagar i år och det var bra för äppelträden eftersom alltför soliga dagar tidigt på våren kan göra att äppelträden kommer i gång för tidigt och sedan torkar på försommaren. Nu hoppas Karin Arfman på sol - men också lite regn. Äppelträd i Söderlångvik. Bild: Yle/Monica Forssell

Arbetsgruppen som utreder vart koloniträdgården i Kuppis ska flytta är nu klar med sin rapport. - Korois är det bästa alternativet, slår markanskaffningschef Ilkka Uusi-Uola fast.

Framtiden för koloniträdgården i Kuppis är oviss. Hyreskontraktet går ut om ett par år och Åbo stad håller som bäst på att kartlägga om man ska flytta koloniträdgården eller inte.

Koloniträdgården kan flytta från Kuppis

Koloniträdgården ligger i dag bredvid Citymarket i Kuppis och butiken har meddelat att man gärna skulle bygga ut sin parkering över området. Markanskaffningschef Ilkka Uusi-Uola lyfter också fram Nylandsvägens betydelse för kollektivtrafiken, som en orsak till att man överväger en flytt.

- Men det handlar också om att de som använder koloniträdgården ska få en lugn och ostörd plats att odla på, säger Uusi-Uola.

Kartläggningen av alternativen är nu klar

Ilkka Uusi-Uola sitter som ordförande för den arbetsgrupp som jobbat med att kartlägga alternativa placeringar av Kuppis koloniträdgård.

Det är många faktorer som måste tas i beaktande. För det första måste området vara lämpligt för odling. För det andra måste området vara stort nog för att ersätta den över två hektar stora koloniträdgården i Kuppis. För det tredje får området inte ligga för långt från centrum. Dessutom måste man ta i beaktande allt från kostnader för kommunal teknik, till hur lokaltrafiken i området fungerar.

- Det är inte så svårt som det låter. Vi har kartlagt alla större områden där det inte finns bebyggelse, och har nu kommit fram till ett par alternativ som skulle lämpa sig för odling, säger Uusi-Uola.

Ett alternativ är att utnyttja det faktum att staden redan har en koloniträdgård i Illois på Hirvensalo och utvidga det området. Nackdelen är det relativt långa avståndet till centrum jämfört med den nu centrala placeringen i Kuppis. Detsamma gäller alternativet att placera koloniträdgården i stadsdelen Skansen.

Blir det en flytt är Illois, Korois, Muhkuri, Raunistula, Skansen och Vätti aktuella områden för en koloniträdgård. Karta över de olika alternativa placeringarna av koloniträdgården i Kuppis. Bild: Yle

"Korois är det bästa alternativet"

Kvar finns då fyra alternativ; Korois, Muhkuri, Raunistula och Vätti. Av de alternativen tycker Uusi-Uola att Korois, bredvid Vähäjoki, är det bästa alternativet.

- Det fyller alla kriterier. Det är öppet och ljust, jorden är bra och området ligger nära centrum.

Ilkka Uusi-Uola lyfter också fram det faktum att det finns gång- och cykelvägar till området och att man kan ta sig dit med kollektivtrafik som en stor fördel. Så också att man kan ta vatten från ån.

- Den enda eventuella nackdel som jag kan se är närheten till järnvägen, säger Uusi-Uola.

Är alternativet bättre än nuvarande placering i Kuppis?

- Det är svårt att säga. För dem som bor i Kuppis så är förstås nuvarande alternativ bäst. Men om man vill ha ett långsiktigt och hållbart alternativ för en koloniträdgård så finns det bättre alternativ än Kuppis. I mitt tycke kunde Korois vara ett bra alternativ, säger Uusi-Uola.

En viktig faktor är att jorden lämpar sig för ordling. Hela familjen deltar i odlandet. Bild: YLE/Strömsö

Framtiden för koloniträdgården avgörs inom kort

Beslutet om huruvida koloniträdgården kommer att flytta är ännu inte fattat. Vart det lutar vill markanskaffningschefen inte ta ställning till, den frågan bollar han vidare till stadens politiker som på det här årets sida ska fatta beslut om koloniträdgårdens framtid. Han hoppas dock på ett snabbt beslut så man kan komma igång med planeringen av en eventuell ny koloniträdgård, och stå redo då kontraktet går år 2020.

- Om stadens beslutsfattare väljer att flytta koloniträdgården från Kuppis måste vi veta vart den ska flytta. Markplanering tar länge så det gäller att vara ute i god tid.

Hur skall pengarna räcka till bra mat? Hur ska jag äta för att orka? Kostråden – vem har råd eller tid att följa dem?

I mitt jobb som hushållsrådgivare på Marthaförbundet försöker jag tillsammans med frågeställaren komma fram till hållbara lösningar som gynnar både det egna välbefinnandet och plånboken, men också miljön. Det må vara en klyscha, men genom dina val i vardagen kan du påverka.

Genom att själv tillreda maten av säsongsanpassad råvaror blir maten, godare, hälsosammare, förmånligare och mera ekologiskt hållbart. Rätt mycket klarar man sig utan i vardagen, men riktig mat, sömn och måttligt med motion behövs dagligen. Den gemensamma måltiden kan vara dagens höjdpunkt!

Det finns mycket du kan göra som är både rejält gott och billigt. Hur låter det med linssoppa eller en matig lunchsallad? Med ett välutrustat grundförråd är det lätt att skapa läckra middagar med få färskvaror.

Grundförrådet:
Skafferi
Kaffe, te, kakao

Torrjäst

Knäckebröd, surskorpor
Grötflingor
Mjöl

Korn, ris, pasta
Linser, bönor, ärter
Socker, salt
Kryddor
Tomatkross

Olja
Kylskåp
Mjölk och mjölkprodukter, mejeriprodukter
Ägg
Potatis, rotsaker, lök
Grönsaker enligt säsong

Linssoppa
4 portioner

2 gula lökar

2 vitlöksklyftor

1 morot

1 msk olja

2 dl röda linser

1 lagerblad

1 tsk spiskummin

1–2 krm ingefära
Persilja

500 g tomatkross 
(på tetra)

1⁄2–1 l grönsaksbuljong

Skala och finhacka löken. Pressa vitlöken. Skala
 och riv moroten på den grövsta sidan av rivjärnet. Fräs lök, vitlök och morot i olja i en gryta eller tjockbottnad kastrull. Tillsätt tomatkross och buljongen. Spola av linserna i kallt vatten och tillsätt dem. Krydda. Låt soppan småkoka i cirka 10 minuter. Justera vätskan för önskad konsistens. Dekorera med finklippt persilja.
På recept.martha.fi finns lättlagade recept för alla säsonger.

Minska matsvinnet – spara pengar

Genom att undvika matsvinn sparar du pengar. I medeltal slänger finländare 23 kg mat ämnad att äta per person och år. I pengar blir det 125 euro. Läs mer om matsvinnet i Finländska hemhushåll och hur du kan undvika det på svinnkampen.fi.

Elisabeth Eriksson, hushållsrådgivare, Marthaförbundet

Chatta ikväll (18.4) och imorgon kväll (19.4) med Elisabeth på Sluta Panta. Du hittar chatten HÄR.

Fisk finns inte i utbildningen hur djur skall behandlas vid slakt. Men nu skall ett unikt projekt i åländska fiskodlingar råda bot på det.

Det är Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala som i samarbete med Husö Biologiska station på Åland skall undersöka hur fisken mår, från livet i odlingskasse till filé på slaktbänken. Undersökningen görs i samarbete med Ålands fiskodlarförening och projektledare är Albin Gräns vid lantbruksuniversitetet.

Bättre hantering

- Vi hoppas få fram data som gör att hanteringen av fisken kan göras bättre i framtiden. Fisk som behandlas bra smakar också bättre, säger han.

I Sverige finns det en avgiftsfri webbaserad utbildning för de som sysslar med slakt av djur, men hittills har hanteringen av fisk saknats.

Det som gör undersökningen i de åländska fiskodlingarna unik är att man använder ny teknologi. En sändare opereras in i fisken. Den mäter fiskens puls, blodflöden till delar av fisken som är känsliga för stress, vattentemperatur med mera.

- Vi hoppas följa dem hela vägen och jämföra olika odlingar som har lite olika metoder och upplägg på sin hantering av fisken, säger Albin Gräns.

Flerårsprojekt

I september inleds projektet på Åland. Det beräknas ta flera år.

- Om det visar sig att hanteringen är väldigt stressande för djuren så hoppas vi få en indikation på hur länge man måste vänta mellan olika moment i hanteringen för att de skall må så bra som möjligt.

Text: Ulf Weman, Ålands Radio och Tv

Godisgömma / krukväxthus

För att göra en godisgömma eller låda för dina små krukväxter behöver du:

• en bok
• en ny och vass mattkniv
• papperslim
• penna
• aluminiumfolie
• jord
• plantor

Gör så här:

1. Rita på frihand upp en ruta i boken eller ta hjälp av en linjal. Det måste lämna åtminstone 1,5 cm av boksidan kvar runt hela sidan.
2. Skär längs den ritade kanten. Ta bort de urskurna bitarna och vik försiktigt undan de urskurna sidorna och fortsätt skära på samma ställe tills du bara har några sidor kvar i boken.
3. När alla sidor är skurna, börjar man bakifrån och stryker lim längs kanterna på de urskurna sidorna en efter en och limmar ihop sidorna med varandra.

Använd som godisgömma, eller lägg aluminiumfolie i bottnen och plantera några små plantor i jord.

hur man gör en godisgömma av en gammal bok Bild: Yle/Hajbo

X3M kartlade finlandssvenska studerandes matvanor. Vi insåg ganska fort att ni inte har så mycket pengar över i slutet av månaden. Låt oss därför presentera kostpyramiden för studerande. För visst kan väl ketchup gå under kategorin grönsak? Länge leve fiskpinnen!

Här kan du läsa mer om vad studerande prioriterar, hur du äter billigt och hur många som klarar sig på under 100 euro i månaden.