Igår var det fastlagssöndag och vi är nu inne i den tredagarsperiod som kallas fastlag. Fastlagsbullar har bakats och sålts redan i flera veckor - i Sverige kallas de ju semlor, vilket är en källa till ofta återkommande förvirring.. Fastlagen är en festperiod innan fastan inleds. Speciellt i katolska och ortodoxa kyrkorna är fastan en tid av avstående och kontemplation, men också i de reformerta kyrkorna har man i allmänhet högtidlighållit fastan på något sätt.

Så det har ju gällt att äta, dricka och ha roligt innan fastetiden kom. Enligt mycket gammal kyrklig tradition börjar fastetiden 40 dagar (plus periodens söndagar som inte är fastedagar) före påsk. Men före fastan ställde sina krav på försiktighet med mat och dryck och allmän stillhet fick man alltså förr i världen leva om rejält och fira s.k. fasteafton i dagarna tre. Vastelavent är det gamla tyska ord som vårt svenska fastlag kommer från. Fastlagen består av söndagen, som förr också kallades köttsöndagen, blåmåndagen (också det av tyskans blauer Montag, vilket troligen syftade på att tyska kyrkor pryddes med blå textiler under fastan) och fettisdagen, dvs dagen då det fick ätas mycket fet och kraftig mat, som t.ex. ärtsoppa med fläsk, lyxmat för allmogen förr.

Det finns en del variationer på namnen – i Österbotten och Åboland t.ex. talas det också om mulimåndag, i Österbotten dessutom om kråkmåndag. Korvmåndag är ganska vanligt i Sverige. Fastlagstisdag talar vi om i Svenskfinland, medan man i Sverige kallar den fettisdag eller vita tisdagen – vit därför att man då åt bulle bakat på vitt mjöl, vilket var en sällsynthet före 1900-talet.

Den protestantiska kyrkan satte i tiden stopp för mera seriöst festande under fastlagen, men i katolska länder är det ju verklig karneval inför fastan, speciellt karnevalerna i Rio och Venedig är storslagna tillställningar som involverar hela staden och en mängd tillresta turister. Själva ordet karneval kommer av latinets carne vale - farväl till köttet. På onsdag, askonsdagen, är fastlagen över och fastan börjar.

I kyrkorna är fastlagssöndagen en vändpunkt – julglädjen lämnas och uppmärksamheten vänds mot fastan, den tid som förbereder församlingsmedlemmarna för påskens lidande och fröjd. Den liturgiska texten talar om hur Jesus säger till sina lärjungar att det är dags för honom att gå till Jerusalem och fullborda det han kommit för att göra.

"..allt som profeterna har sagt om Människosonen skall gå i uppfyllelse. Han skall utlämnas åt hedningarna och de skall håna och skymfa honom , och de skall prygla och döda honom, och på den tredje dagen skall han uppstå". (Lukasevangeliet kapitel 18)

Småskalig livsmedelsförädling kan ge upphov till nya småföretag. Det är ett av målen för den mathantverksutbildning som börjar i mars i Svenskfinland.

Mathantverk passar speciellt bra här i Åboland där odlingsarealerna inte är speciellt stora men råvarorna bra. Det säger Julia Scheinin som är projektets kontaktperson i Åboland.

Som mathantverkare kan man bli egen företagare eller skaffa sig en välkommen biinkomst.

Småskalig livsmedelsförädling

Konceptet till mathantverket kommer från Sverige och det handlar om småskalig förädling av livsmedel och man ska kunna göra det här av lokala råvaror på den egna gården.

Produkterna ska kännetecknas av bra smak och vara högklassiga.

Orsaken till att mathantverk är ett bra alternativ till exempel i Åboland är att här finns inte speciellt stora odlingsarealer, men nog fina råvaror.

Ännu finns inte tillräckligt många produkter ute på marknaden, trots att efterfrågan på närmatsprodukter är stor.

I glesbygden passar dessutom en småskalighet som ändå kan bli lönsam, plus att mathantverket kan fungera som bisyssla.

En ny yrkeskår utbildas

I mars börjar en ny utbildning för mathantverkare i Åboland, Österbotten och Åland. Den arrangeras av Novia i Raseborg och i Åboland är Julia Scheinin vid Skärgårdshavets biosfärområde den som håller i trådarna.

Utbildningen räcker ett och ett halvt år och har nu fler inriktningar än det pilotprojekt som ordnades för några år sedan.

Totalt handlar det om sex inriktningar man kan specialisera sig på. De är kött, fisk, mjölk, spannmål, frukt & bär och grönsaker & svamp.

Utbildningen är dels teoretisk där man lär sig allt från mikrobiologi och hygien, till lagstiftning och marknadsföring. Den delen av utbildningen är närstudier som kan följas med på internet där utbildaren sitter någon annanstans i Svenskfinland.

Den praktiska utbildningen hålls sedan i något kök och då är det händerna i grytan som gäller. Sådana sammankomster ordnas främst under ett antal veckoslut.

Julia Scheinin säger att man börjar specialisera sig direkt på något livsmedel, men man kan också ha flera inriktningar, vilket förstås ger lite mera jobb.

Anmälningstiden till kursen pågår under februari och i Åboland finns ännu platser kvar. Hela utbildningen räcker ungefär ett och ett halvt år.

Utbildningen kostar 600 euro och för det priset får man de bästa lärarna både från Sverige och frånTyskland.

Inom ramen för det här projektet ska det också ordnas mathantverksdagar som en större allmänhet kan ta del av.

Dessutom kommer man att ordna olika kortkurser och tävlingar. Till exempel i oktober hålls öppna finska mästerskap där folk från övriga Norden också får delta.

Pilotprojektet föll väl ut

För några år sedan hölls den första mathantverkskursen i Åboland och Julia Scheinin säger att det var ett lyckat projekt.

I den utbildningen började 25 personer och av dem hängde 16 med till slutet av utbildningen.

Via den fick vi flera nya företag till exempel i form av närbodar och de närbodar som redan fanns fick ett ordentligt lyft.

Det projektet fick bra synlighet och har lett till att många nu allt oftare frågar efter lokalt producerat mathantverk.

Intresserade kan kontakta Julia Scheinin på tfn 040 3562 655 eller via julia.scheinin(at)pargas.fi

Mera information om utbildningen hittar man på ttps://www.novia.fi/kustensmat

Det är många som kommer med önskemål om vad vi ska göra i Strömsö och det händer också att vi får in konkreta tips. I mån av möjlighet försöker vi förverkliga så många vi kan. Irma Jungerstam kom med förslaget att göra om en klädgalge till smyckesförvaring och här är min version på den idén.

Du behöver:
klädgalge i trä
målarfärg (jag använde kalkfärg)
pensel
skruvdragare med borrbett anpassat till krokarna
önskat antal små krokar i metall
fint papper/glansbilder eller dylikt till dekoration
decoupagelack
stämpel
stämpelfärg

1. Måla hela galgen i valfri färg. Använder du kalkfärg så behöver du inte slipa eller grundmåla. Kalkfärgen fäster på både omålat och lackat trä och metall. Låt torka.

2. Dekorera med någon fin bild. Limma fast en glansbild med decoupagelack eller stämpla en figur på hängaren. Låt torka.

Smyckesförvaring Bild: Yle/Lee Esselström

4. Förborra hål där krokarna ska skruvas i.

5. Skruva fast krokarna.

6. Häng upp!

Smyckesförvaring Bild: Yle/Lee Esselström

Smyckesförvaring Bild: Yle/Lee Esselström

- Fetma är den största individuella riskfaktorn för diabetes typ två. Och många feta vuxna har inte varit överviktiga som barn utan blivit det i 25-35-års åldern.

Mikael Fogelholm är professor i näringslära vid Helsingfors universitet och den som håller i trådarna för en pågående dietundersökning med 2500 deltagare från åtta olika länder, däribland Finland.

Diabetes typ två är ett sjukdomstillstånd som förvärras av modern livsstil, åtminstone i de fall där modernt är det samma som bilåkning, snabbmat och läsk.

Områden som Afrika och Kina hör till dem där forskarna förväntar sig t.o.m. en dubblering av antalet insjuknade de kommande tjugo åren.

Forskning om hur man kan förebygga sjukdomen behövs alltså.

- Det blir alltid billigare att förebygga än att bota sjukdomar, konstaterar Fogelholm.

Du är vad du äter

Men hurdan mat skyddar då mot diabetes typ två? Därom tvista både de lärda och en mängd andra intresserade.

De gamla myndighetsråden, med ett tjugotal år på nacken, talar för en kost som är rik på fiber och kolhydrater från spannmål samt sparsamt med fett.

- Tidigare forskning har visat att om man följer en sådan diet halveras risken att drabbas. (Se t.ex. DPS och DPP.)

Men nu har nya forskningsrön visat att det eventuellt finns ett ännu bättre dietalternativ, nämligen färre kolhydrater och mer protein.

- Ett litet förhöjt proteinintag kan eventuellt vara bättre för vikten på lång sikt. Det kan vara lite lättare att hålla den. Och det är av stor betydelse eftersom övervikt och fetma utgör en markant risk för diabetes typ två, förklarar Mikael Fogelholm.

Skrei med gravlax och löksås Bild: YLE/Strömsö

Två hälsosamma dieter

I forskningsprojektet som just nu pågår och där några hundra av deltagarna är finländare så ställer man de ovannämnda dieterna mot varandra. Den ena gruppen äter alltså mer kolhydrater och speciellt från spannmål, medan den andra gruppen äter färre kolhydrater (och prioriterar sådana med lägre glykemiskt index) och mer protein än de förstnämnda. Dessutom motionerar de olika deltagarna på olika sätt, hög- eller lågintensivt.

Resultatet då det är klart om några år, hoppas forskarna att ska kunna ge en ännu bättre uppfattning om dietrekommendationerna för folk i riskzonen för diabetes (t.ex. de som har förhöjda sockervärden). Visar resultatet på att t.ex. färre kolhydrater och mer protein är mer effektivt än den tidigare rekommenderade dieten så får man anledning att se över näringsrekommendationerna.

Paul grillar bacon Bild: YLE/Strömsö

Ett stöd för lågkolhydratskost?

Förespråkare för lågkolhydratsdieter har ju redan i flera år förespråkat en sådan kost också åt de som redan har insjuknat i diabetes typ två, medan de etablerade näringsrådgivarna förhållit sig försiktigt avvaktande till det alternativet.

Betyder forskningsprojektet att de två lägren nu närmat sig varandra?

- Intressant fråga, men det vet jag nu inte. De som är riktigt entusiastiska över lågkolhydratskost tycker inte att vi går tillräckligt långt. Och även för gruppen som äter färre kolhydrater så rekommenderar vi fullkornsspannmålsprodukter för att få tillräckligt med fiber.

- En annan sak är att vi absolut inte vill att människor ska öka intaget av djurfett utan vi förespråkar vegetabiliska oljor och fisk som innehåller rikligt med omättade fettsyror.

Favabönor

Mindre bröd och mer bönor

Dieten med färre kolhydrater handlar bl.a. om att äta mindre mängd bröd. Det bröd som äts ska helst vara bakat på fullkorn, råg eller graham. Potatis utesluts helt p.g.a. högt glykemiskt index. Istället rekommenderas pasta.

Gällande proteinerna rekommenderas baljväxter, fisk, mjölk och fågel.

Dietundersökningen som förutom i Finland som bäst pågår i Danmark, Storbritannien, Holland, Spanien, Bulgarien, Australien och Nya Zeeland involverar folk från olika matkulturer. Interventionen är anpassad efter den situationen, så att deltagarna kan äta enligt egen kultur så länge kolhydrat-protein-balansen hålls inom undersökningsramarna. I Finland dricker vi t.ex. mer mjölk och äter mer rågbröd jämfört med flera av de andra undersökningsländerna, även om de flesta nog äter mjölkprodukter.

- Om vi får resultat som går i samma riktning på varje ställe, då har vi samtidigt resultat som duger i hela Europa, konstaterar Fogelholm.

spegelbild Bild: YLE/Strömsö

Se dig i spegeln vid 30

Risken för diabetes typ två ökar rejält i 40-50-års åldern för att vara störst kring 55, men grunden läggs betydligt tidigare. Kilo för kilo.
Fetman är som redan nämndes en av de största riskfaktorerna och redan genom att bli av med eventuell övervikt minskar man markant risken för att insjukna.

- Någon gång mellan 25 och 35 då ska man förstå att man borde titta på vad man äter och se till att man motionerar tillräckligt, säger Mikael Fogelholm.

I Finland befinner vi oss mitt i statistiken då det kommer till diabetes typ två-fall. Det kunde vara bättre men också sämre. T.ex. är finländska barn inte lika drabbade av typ två-diabetes som vissa barn ute i världen.

- Våra barn rör sig lyckligtvis ganska mycket, de promenerar och cyklar. I internationell jämförelse är Finland tryggt för barnen. Du kan låta en tioåring röra sig ensam här, men det kan man inte göra i många internationella storstäder.

Ont i magen? Bild: iStock/MarsBars

Trendiga tarmbakterier

Just nu pågår en hel del forskning runt om i världen kring vilken betydelse de s.k. goda bakterierna i tarmarna har för vårt hälsotillstånd. Också här finns den aspekten med, berättar Mikael Fogelholm och listar frågeställningar.

- Vilken effekt har de två olika dieterna på tarmfloran? Och avspeglar det sig på de metaboliska reaktioner som vi ser? Finns det en viss typ av tarmflora som kunde utnyttja högre kolhydratkost? Finns det en annan typ som kanske kunde utnyttja en kost med färre kolhydrater? Det här för oss in på frågor om individuella fodringar på kost, "personalized nutrition" som man pratar om. Man tänker förbi de generella kostråden och de generella slutsatserna, visionerar Fogelholm.

Men vad forskarna kommer fram till får vi vänta på ännu i ett par år, till 2018/2019.

21 miljoner europeer har diabetes typ två. I Finland är antalet omkring en halv miljon.
Här kan du på engelska läsa mer om den internationella undersökningen som är en del av forskningsprojektet Preview.

Nu är det igen den tiden på året, då språkpoliserna får gotta sig i den fruktansvärt felaktiga fennicismen vändagen, som av slentrian eller av ren dumhet används istället för det korrekta alla hjärtans dag.

Precis som det amerikanska firandet av alla helgons dag har slagit rot hos oss till följd av ivrigt lobbande från kommersiellt håll, firar vi i Norden sedan 80-talet alla hjärtans dag enkom för att kedjorna skall få sälja mera saker.

Den romantiska kärleken är tydligtvis mera lukrativ än den tystlåtna, trogna och tåliga vänskapen. Vänskap säljer inga dyra smycken eller hjärtformade konfektaskar. Vänskap nöjer sig med en kram, eller ett långt förtroligt samtal – alldeles gratis.

Därför tycker jag det är enormt fint att Finland går sin egen väg och vill betona vänskap i stället för tvåsamhet. Tvåsamheten och den romantiska kärleken får tillräckligt uppmärksamhet ändå, utan en egen dag. Den är målet och meningen i varje Hollywoodfilm. Den matar marknaden med alla förlovnings- och vigselringar och bröllop och parmiddagar och tjohej som den ger upphov till. Den är redan en ekonomisk succé och ett mönster som så många lever efter: Söka par, bilda par, vara två, bli fler.

Så har ju den romantiska kärleken och tvåsamheten sina egna problem också. Jag skall inte uppmuntra till skilsmässa igen, för det har jag redan gjort – men ta debatten om den moderna mannens underläge, som den här artikeln gav upphov till, som exempel.

Att en (kvinnlig) forskare på Väestöliitto målade upp en bild av mannen som nedtryckt och förminskad av en allt bestämmande general till kvinna, ledde till en skitstorm i spalterna och på sociala medier.

Utan att ta ställning i frågan vill jag lyfta upp just vänskapen som en möjlig nyckel till att många män mår dåligt i sina relationer.

Jag tror, och här får ni rätta mig om jag har fel, men jag tror att det är vanligare att kvinnor har ett stabilt nätverk av nära vänner. Och då menar jag riktigt nära vänner, som man kan tala med om det djupaste, mest såriga, allra mest skämsiga.

Det är helt enkelt svårt att leva med en annan människa. Om man ändå går in för det, behöver man få ventilera svårigheterna. Man behöver vänner som orkar lyssna på ens klagovisa, som tar den för vad den är och aldrig för den vidare.

Om man saknar riktigt nära vänner, då blir det partnern som får spela rollen av både älskling och bästa vän. Det kan bli för mycket för en person.

Mycket kan en människa ställa upp på, men inte på att prata skit om sig själv.

Därför slår jag ett slag för vändagen. Riktig vänskap behövs, oberoende av hur mycket man parar ihop sig och oberoende av hur många barn man får. Den behövs bara mer.

PS. Om du vill klaga på din partner eller ditt sexliv, eller om du är hur nöjd som helst, delta i Svenska Yles enkät om kärlek och sex i Svenskfinland!

Efter Nio om relationer, torsdagen den 11.2 i Yle Fem samt på Arenan.

Det går inte att förstå hur löjlig man ser ut då man börjar åka snowboard, säger författaren Kristina Alstam, som gjorde just det - började snowboarda då hon var 44 år.

Varför denna förnedring? På grund av medelålderskris?

Se hur hon funderar kring den yttre blicken och åldersförväntningar.

Se mera av Kristina i Vierge Moderne om Tid på fredag klockan 20 i Yle Fem och på Arenan.

När Amanda Löfman var 27 år tedde sig framtiden skimrande ljus. Hon hade inlett en lovande karriär som scenartist, hon var förlovad med sin sambo och väntade deras första barn. Senare skulle det visa sig att livet inte blev som hon hade tänkt sig. Det blev totalt annorlunda.

Det barn som föddes, på fredagen den trettonde, tretton dagar över tiden, var älskat och efterlängtat. Men i ett ganska tidigt skede började Amanda Löfman känna på sig att hennes son var speciell. Den motoriska utvecklingen dröjde liksom talet. Vid sex månaders ålder hade han ännu inte svängt sig från mage till rygg. Amningen, ätandet och tuggandet var också svårt och skiljde sig från andra spädbarns.

Amanda Löfman. Amanda Löfman Bild: Yle/Parad Media

– Jag har säkert förträngt en del från den tiden eftersom jag var så orolig. Jag visste hela tiden att det var något. Men att få det bekräftat och få en diagnos är inte alltid lätt. Det finns föräldrar till barn med specialbehov som aldrig får veta orsaken. I vårt fall märkte jag att han var känslig för ljud, han kunde börja storgråta på dagisets julfest då alla plötsligt började applådera. Att krypandet kom sent berodde inte bara på motoriska begränsningar utan också på att han hade överkänsliga händer och inte ville sätta handflatorna i marken.

Fragilt X-syndromet

Rådgivningen och bekanta försökte lugna ner föräldrarna och sa att de oroade sig i onödan. Då babyn var åtta månader kom familjen i kontakt med barnkliniken och neurologerna och fysioterapeuterna där. Äntligen började det hända saker, men det gick långsamt. Pojken hade hunnit fylla två år när han fick sin diagnos: Ett syndrom vid namn Fragilt X.

– Det var en stor lättnad att äntligen få veta. Jag var ganska ensam då, eftersom jag och barnets pappa nyligen hade separerat av helt andra skäl. Vi befann oss på psykiatriska barnsjukhuset för undersökningar och klockan var åtta på morgonen. Jag satt där med en stor bunt papper om Fragilt X i handen och försökte komma på frågor att ställa. Jag grät inte. Trots att alltihop med ärftlighet och syndrom och utvecklingshämning kom ganska överraskande, så var det skönt att få veta att det inte var mitt fel. Jag hade inte gjort något fel under graviditeten eller förlossningen, eller i pojkens uppfostran. Det var helt enkelt ett litet genetiskt under som gjorde denna lilla människa till den han är.

Ärftligheten knepig

Fragilt X är den vanligaste ärftliga orsaken till utvecklingsstörning. Syndromet beror på en förändring i en gen i X-kromosomen. Därför blir symptomen oftast lindrigare hos flickor än hos pojkar, eftersom flickor har två X-kromosomer medan pojkar bara har en. Hos flickor kan alltså den friska X-kromosomen i många fall gottgöra för den som avviker.

Både män och kvinnor kan vara helt symptomfria anlagsbärare. I släkten Löfman hade ingen tidigare hört talas om Fragilt X när tvååringen fick sin diagnos.

Komplicerad byråkrati

Är man både ensamstående mamma och närståendevårdare är det svårt att få dygnets timmar att räcka till. Amanda Löfman har fått avstå ifrån en hel del, till exempel innebär hennes yrke ofta kvälls- och veckoslutsarbete och hon har varit tvungen att tacka nej till många roller. Inte heller kan hon resa så mycket i jobbet eller ta emot längre jobb på annan ort, på grund av pojkens stora behov av rutiner och det kommunala stöd han får.

– En annan riktigt stor utmaning är att gå igenom hela den byråkrati som krävs för att få det stöd vi är berättigade till. Varje år skall man fylla i minst 20 blankettsidor för varje enskild terapi- och stödform man ansöker om. Man skall veta vad man söker om och varifrån, det är otaliga olika ställen, och man skall ha alla utlåtanden från alla instanser och de skall undertecknas i rätt tid. Det är en sådan djungel att man får nippor. Det är handikappbidrag, fyra olika typer av terapi, skolskjuts, eftermiddagsverksamhet, lovvård, närståendevårdbidrag, korttidsvård, avlastning, resetjänst, och så vidare... Idag förstår jag inte hur jag orkade med det i början, men jag måste ha prioriterat bort allt annat.

Amanda Löfman poängterar hur viktig den där stämpeln från läkaren är, den som bevisar att ens barn har en viss diagnos som kräver olika stödformer. Har man inte den så riskerar man bli utan hjälp från samhället.

Stöd av tecken och föräldrar

Amanda och hennes ex-man får stöd i vardagen också från andra håll. Speciellt morföräldrarna har hela tiden har varit närvarande och ställt upp. Stödtecken har varit ett viktigt hjälpmedel som sattes in i rätt tid och gjorde vardagen lättare. Hon betonar hur viktigt det är att ett specialbarns nätverk, som far- och morföräldrar, tar i bruk stödtecken och andra verktyg för barnets skull.

– Vi använder också Pecs-bilder i vardagen, förut för att stöda kommunikationen då han inte ännu hade ord, numera för att skapa struktur. Vi har ett schema med bilder som visar när han är hos mamma, när han är hos pappa, mormor och morfar, korttidsboende och terapier. Han får själv ordna bilderna i rätt följd.

Amanda Löfman hade isolerat sig hemma under den tid hon väntade på sitt barns diagnos. Hon orkade inte gå på barnkalas eller i lekparker med sin son, eftersom andra föräldrar enligt henne är besatta av att jämföra sina barn med varandra.

– Jag minns särskilt en pappa, som antagligen bara ville öppna upp för diskussion, som kom fram till mig i parken då jag ledde min tvååriga son genom snödrivorna i båda händerna eftersom han ännu inte kunde gå. Pappan sa "Hur gammal är han? Säkert snart ett, då han strax lär sig gå?".

Underliga reaktioner från bekanta

I den stunden bestämde Amanda sig för att sluta med alla förklaringar. Hon umgicks hellre med pojken och med de vänner som kände dem väl. När läget ändrades och hon plötsligt visste hur man skulle förklara syndromet för andra, började hon småningom berätta för vänner och bekanta.

– Det är väldigt olika hur folk reagerar då jag berättar om vår situation. En del blir bara tysta och man vet inte vad de tänker. En del tycker det är sorgligt och tycker synd om mig, medan andra är överdrivet positiva och försöker "muntra upp" mig. Ytterligare andra ställer några sakliga men intresserade frågor. Det är den mest uthärdliga reaktionen för mig.

Utvecklingen har hunnit ikapp

Idag är pojken sju och ett halvt år. Med tiden har han utvecklat alla färdigheter, bara på sitt eget sätt och i sin egen takt. Han pratar och springer, sjunger och tar kontakt med andra barn och vuxna. Han kan bokstavera sitt namn på teckenspråk och skriva det med bokstäver. Han har dessutom en helt unik egenskap när det gäller att kommunicera med djur – det verkar som att han och djuren förstår varandra på ett sätt som är svårt att förklara. Pojken är också förtjust i siffror och tider och har lärt sig klockan perfekt helt på egen hand.

Samhället söker "fel"

Under all frustration för att folk jämför barn och reagerar underligt på diagnoser kan man ana en stor vanmakt inför samhällets sökande efter "fel". Allt som är avvikande ses som negativt, istället för att understryka rikedomen i att vi alla är olika.

– Det finaste i hela denna tidskrävande vardag är att min son överraskar mig varje dag. Med något han säger, gör eller lärt sig. Eller bara det att han kommer och kramas och pussas och visar sin kärlek. Jag är så tacksam över att jag fick ett så fint, känsligt och positivt barn, som har så mycket att lära mig. Han bevisar varje dag att livet är värt att leva.

Framtiden oviss

Samhället i stort är också fixerat vid framtidsprognoser, vid att sätta etiketter på vad utvecklingshämmade barn kommer att klara av i framtiden, om de kommer att kunna bo ensamma eller om det blir anstaltboende, hur mycket hjälp de kommer att behöva, och om de kommer att klara av ett eget jobb.

– Det viktigaste för mig är att han är och blir lycklig, inte vad han kan eller inte kan bli som stor. Jag bryr mig inte om vilken sport han utövar, vilken grupp han tillhör eller vilken åsikt han har, jag hoppas att han hittar sina intressen och är lycklig i sitt liv och får vänner han tycker om som tycker om honom. Jag skulle önska att alla föräldrar tog lärdom av sina barn och insåg att det viktigaste är hälsan och att må bra, oavsett hur och med vem man är det, säger Amanda Löfman.

Efter Nio om relationer, torsdagen den 11 februari kl 21 i Yle Fem samt på Arenan.

Polisens kampanj mot den grå brottsligheten fick i oktober 2015 stor medial uppmärksamhet. Så här i efterskott kan vi konstatera att pizzagate, som den kallades i folkmun, inte ledde till en enda brottsanmälan. I sin kampanj uppmanade polisen allmänheten att meddela om de stötte på misstänkt billiga pizzor. Hos polisen tar man fortfarande emot tips.

Polisstyrelsens polisinspektör Tarmo Lamminaho glömmer sent den 12 oktober förra året. Det var då polisens första kampanj mot den grå brottsligheten startade. Kampanjen koncentrerade sig på sociala medier och hittades på Facebook, Twitter, Instagram och Snapchat.

Låt oss nu ännu säga, och förstärka, att kampanjens mål inte var att provocera folk till att tjalla.― Tarmo Lamminaho

Mediala uppmärksamheten större än utdelningen

Alla de mediala mål polisen satt upp för sin pizzakampanj möttes, och spräcktes, redan under kampanjens första timmar. Allmänheten rasade och chefen för somekampanjens ledningsgrupp, Tarmo Lamminaho, fick också veta hut. Plågan räckte ungefär en vecka.

- Låt oss nu ännu säga, och förstärka, att kampanjens mål inte var att provocera folk till att tjalla, säger Lamminaho i ett e-postmeddelande.

Yle frågade polisstyrelsen hur många tips om billiga pizzor det sist och slutligen kom in. Lamminaho svarade att det “lär vara frågan om några tiotals meddelanden”.

- Enbart på basen av de tips och den information vi fått i samband med dem har det inte gjorts en enda brottsanmälan, skriver polisinspektören.

Det tajta samarbetet med medborgarna fortsätter

Trots att kampanjen fick det förlöjligande namnet pizzagate i folkmun låter sig polisen inte nedslås. Fortfarande litar man på folket och hoppas på samarbete.

Förstås kan man i fortsättningen också tipsa om misstänkt eller onormal verksamhet, till exempel när det gäller pizzerior.― Tarmo Lamminaho

- Förstås kan man i fortsättningen också tipsa om misstänkt eller onormal verksamhet, till exempel när det gäller pizzerior.

Polisen meddelar att medborgarnas pizzatips ändå ledde till “fortsatta utredningar, oftast tillsammans med skattemyndigheterna”. Slutligen hittade man inga pizzerior som gjort sig skyldiga till skattebedrägeri.

Även om medborgartipsen inte ledde till resultat, undersöker polisen för tillfället flera fall där krögare är misstänkta för ekonomisk brottslighet.

Så här är en pizza som kostar 6,50 uppbyggd. Pizza, kostnader Bild: Yle

Fem månader efter kampanjen har i alla fall de ekonomiska utredarna Anne och Jutta tagit time out från sociala medier. Den sista tweeten är skickad i mitten på november.

Text: Marcus Zieman
Artikeln är översättning från finska Yle.

Några veckor efter pizzagate undersökte Yle huvudstadsregionen på publikens begäran var i Helsingfors de dyraste respektive de billigaste pizzorna finns.

Mauritz Möller bytte det hektiska livet som yrkesmusiker till ett betydligt lugnare tempo som möbeltapetserare i Lovisa.

Han spelade med i gruppen Claudia som vann Rock-FM år 1985. Efter det blev det mycket turnerande runt om i Finland, 1987 var han 290 dagar borta hemifrån.

Mauritz Möller spelade också med i Puolikuu och spelar fortfarande i The Mies och i några band i Lovisa och Borgå. När han vill koppla av tar han ned sin gitarr från väggen och börjar meditera.

Mauritz Möller var yrkesmusiker i sitt tidigare liv Möbeltapetserare Mauritz Möllers verkstad och butik Krinti vid Saltbodstorget i Lovisa med hans gitarrer på väggarna Bild: Yle/Sune Bergström

Möbeltapetseringsverkstaden och butiken Krinti vid Saltbodstorget i Lovisa Möbeltapetserare Mauritz Möllers verkstad och butik Krinti vid Saltbodstorget i Lovisa Bild: Yle/Sune Bergström

Livsstilsbutiken Krinti i Lovisa Möbeltapetserare Mauritz Möllers verkstad och butik Krinti vid Saltbodstorget i Lovisa Bild: Yle/Sune Bergström

- Min fru är från Kelviå femton kilometer från Karleby. Många av den dialektens ord kommer från svenskan, krinti, krunni, kranni, det är bara att ändra g till k och sätta ett i på slutet.

Den här gamla stolen skall renoveras med varsam hand Möbeltapetserare Mauritz Möllers verkstad och butik Krinti vid Saltbodstorget i Lovisa Bild: Yle/Sune Bergström

Det finns dyrare och billigare möbeltyger att välja mellan Möbeltapetserare Mauritz Möllers verkstad och butik Krinti vid Saltbodstorget i Lovisa med många möbeltygprover Bild: Yle/Sune Bergström

Den gamla industrisymaskinen är guld värd säger Mauritz Möller Möbeltapetserare Mauritz Möllers verkstad och butik Krinti vid Saltbodstorget i Lovisa Bild: Yle/Sune Bergström

Det här skåpet med delar och verktyg har Mauritz fått i arv av sin morbror Möbeltapetserare Mauritz Möllers verkstad och butik Krinti vid Saltbodstorget i Lovisa Bild: Yle/Sune Bergström

I vår har alla som är intresserade av livsmedel möjlighet att söka till en utbildning inom mathantverk. Under ett och ett halvt år lär sig deltagarna bland annat att förädla produkter på livsmedlens egna villkor.

Det är Yrkeshögskolan Novia i Raseborg står för utbildningen i samarbete med lokala aktörer i Österbotten, Åboland och Åland.

Förädling utan tillsattsämnen

Utbildningen arrangeras inom ramen för projektet Kustens Mat berättar Ann-Louise Erlund, projektledare för utbildningen i Raseborg.

- Mathantverk handlar om produkter som skiljer sig från de massproducerade produkterna. Man förädlar de här produkterna försiktigt på livsmedlens egna villkor, utan tillsatsämnen. Det är produkter som konsumenterna frågar efter i dag, berättar hon.

Kuser i hela Svenskfinland

Utbildningen riktar sig till exempel till lantbrukare och livsmedelsföretagare som är intresserade av den här typen av livsmedelsförädling.

Ann-Louise Erlund är kontaktperson i Västnyland. Ann-Louise Erlund Bild: Yle/Christoffer Westerlund

Under utbildningen deltar studerandena bland annat i en smakskola och får information om livsmedelslagstiftning, livsmedelskemi och företagsekonomi. Föreläsningarna hålls på olika håll i Svenskfinland och deltagarna kan studera på distans med hjälp av videoteknik i sin egen region.

Dessutom har deltagarna möjlighet att specialisera sig inom flera olika förädlingsområden: kött, fisk, mjölk, spannmål, grönsaker och svamp samt frukt och bär. Köttmodulen arrangeras i Västnyland.

Kurserna som går inom öppna yrkeshögskolan kör igång i mars.

Köpmannen Johan "Jontte" Holmström laddar sin butiksbil med livsmedel för en ny kundgrupp - de asylsökande vid flyktingförläggningarna i Västnyland.

Han kör runt ett tiotal flyktingförläggningar i bland annat Kyrkslätt, Ingå, Sjundeå och Raseborg.

Startskottet kom när asylsökande vandrade tio kilometer från Evitskog till hans bybutik i Lappböle.

Bybutiken i Lappböle har fått en ny och viktig kundkrets. Bybutiken i Lappböle har fått en ny och viktig kundkrets i asylsökande. Bild: Yle/Monica Slotte

En butiksbil införskaffades i Toholampi i Österbotten. Efter en del strapatser är bussen nu nere på rätt adress och i fungerande skick. Den rullar fram också när vanliga busschaufförer tycker att det är för dåligt före.

Exotiska varor

I frysdisken samsas halalkorv med höna och fisk. På hyllorna trängs burkar med dadelsirap och oliver, på golvet väntar stora säckar med ris.

Jag satte en lapp vid kassan med en förfrågan på arabiska om vad mina kunder vill ha.― Köpmannen i butiksbussen

Exotiska produkter i butiksbil Bild: Yle/Monica Slotte

Okra och kyckling i frysdisken Bild: Yle/Monica Slotte

Han är i tät kontakt med butiker och leverantörer i huvudstadsregionen som har det som efterfrågas.

Full rulle i bussen

Då Holmström parkerar vid Mjölbolsta flyktingförläggning fylls butiksbilen snabbt av ivriga kunder. Kex, chips, ägg och mjöl har god åtgång. Framme vid kassan har de asylsökande möjlighet att praktisera sin spirande finska.

- Moi! Kaksi ja kolmekymmentä, kiitos! Ole hyvä!

Oday Mehde och Ahmed Kohailed handlar av köpman Johan Holmström. Oday Mehde och Ahmed Kohailed handlar i Johan Holmströms butiksbil. Bild: Yle/Monica Slotte

Framme vid kassan har de asylsökande möjlighet att praktisera sin spirande finska.

- Här finns arabisk mat som vi gillar och som passar oss. Det är praktiskt att slippa ta sig in till Karis för att handla, och billigare också.

Nytt ben att stå på

Butiksbilen startar sin färd vid bybutiken i Lappböle i Kyrkslätt. Här har man redan tidigare hittat på olika sätt att få verksamheten att bära sig i kärva tider. Det har handlat om att sälja havre till hästar och att hyra ut bilar.

Också andra kan handla i butiksbilen. Det kunde vara något av en retro-upplevelse för många.― Köpmannen

- Också andra än asylsökande kan handla i butiksbilen. Det kunde vara något av en retro-upplevelse för många.

Butiksbilen kommer varje vecka. Butiksbilen betjänar kunder vid Mjölbolsta flyktingförläggning i Raseborg. Bild: Yle/Monica Slotte

Holmström kör runt förläggningarna varje vecka. På vissa ställen kan kunderna vara färre men det jämnar ofta ut sig vid nästa anhalt. Efter att dagens kunder har betjänats pustar en trött men lycklig köpman ut.

- Att lära sig köra bussen har varit en utmaning men att träffa de här människorna är en stor upplevelse. Efter flera år i branschen är det roligt att lära sig nytt om andra kulturer och livsmedel.

Mahmood Tea har god åtgång i butiksbilen. Bild: Yle/Monica Slotte

Ägg har ett rykte om sig som kolesterolhöjande mat som är dålig för hjärtat. Men det här stämmer inte, enligt finländska forskare.

Ett ägg per dag, eller annan kolesterolhaltig mat, ökar inte risken för hjärtattack ens om man på grund av sina gener är extra känslig för kolesterol i maten.

Ovanligt många finländare har gentypen APOE4 som gör att kolesterol i maten höjer kolesterolhalten i blodet mer än hos andra.

Ett ägg per dag är ok

Forskarna följde drygt tusen 42- till 60-åriga män i Kuopio i över 20 års tid. Av dem fick 230 en hjärtinfarkt under forskningsperioden. En tredjedel av de undersökta männen bar på APOE4-genen.

Enligt resultaten hade kolesterolet i maten ingen inverkan på vilka män som fick en hjärtinfarkt. Infarktrisken var inte högre bland dem som åt minst ett ägg per dag, och inte heller bland dem som bar på kolesterolgenen.

De här forskningsresultaten, i kombination med tidigare forskning kring samma ämne, tyder på att man inte behöver undvika ägg och annan kolesterolrik mat i rädsla för hjärtproblem.

Om kolesterolmängderna blir riktigt stora kan det ändå vara skadligt, påpekar forskarna.

Forskningsresultaten har publicerats i den ansedda tidskriften American Journal of Clinical Nutrition.

Det är bara du och jag just nu. Vi sitter mittemot varandra och spänningen finns i luften. Det outtalade svävar över våra huvuden och vi båda vet att det bara är en tidsfråga innan det börjar pirra sådär ljuvligt och det oundvikliga kommer att ske. Du sträcker ut din hand... för att kolla den senaste aviseringen på mobilen.

Få saker gör mig lika irriterad som då den människa jag valt att spendera min tid med fokuserar mer på sin mobil än på mig. Då jag mitt i en mening ser hur personens blick får något glasartat över sig för att sedan snegla ner på telefonen för att antagligen inte kunna motstå frestelsen att genast kolla upp vad pipsignalen var fråga om istället för att lyssna på det jag har att säga.

Alla har vi suttit på kaffe eller vid matbordet då någons telefon plötsligt avbryter gemenskapen och ens medmänniska bara inte kan låta samtalet passera obesvarat. Man sitter där och känner hur maten och hjärtat kallnar medan den andra prioriterar något högst ordinärt samtal och babblar på hur länge som helst.

För mig personligen är överdriven telefonanvändning en röd flagga. Det börjar krypa i mig av irritation och jag känner mig helt enkelt bortprioriterad. Som att jag – som ändå bemödat mig att ta tid för att personligen mötas – inte är lika viktig som person X som finns någonstans där ute.

”Jag vill inte tävla om uppmärksamheten med en telefon. Det är oschyst och helt enkelt respektlöst.”

År 2016 är det knappast någon av oss som med handen på hjärtat kan leka Jesus och säga att vi alltid agerar just korrekt i alla situationer. Men den allmänna, socialt accepterade attityden att fri mobilanvändning i princip alla situationer är okej bekymrar mig. Är det fråga om ett nödfall så kan man givetvis svara men handen på hjärtat, hur ofta är det fråga om saker som inte kan vänta en liten stund?

På dagis har det satts upp en lapp på alla dörrar som uppmanar föräldrar att lämna telefonen i fickan då de hämtar sina barn, en uppmaning som man kunde tänka sig var snudd på absurd men antagligen behövs då den nu finns där. Jag hör hur bekanta gruffar om män och kvinnor som vid matbordet hellre skrockar åt bekantas uppdateringar på Facebook istället för att se sina egna barn i ögonen.

Lapp på dagisport i Esbo. Uppmaning till föräldrar på dagisporten. Bild: Yle / Hannah Norrena

Då vi låter våra riktiga s.k. IRL-relationer lida till förmån för att ständigt vara uppkopplade är det någonting som är fel. Låt inte mobilen vara orsaken som får din flickvän att himla med ögonen eller dina barn att vända sig till någon annan för att du inte är närvarande.

Om dina nära och kära alltid hamnar att se ditt ansikte upplysas av ett blåvitt sken och nöja sig med ett frånvarande ”Mhmmm....” kan det faktiskt hända att en dag då du kollat igenom alla dina aviseringar, lusläst alla kvällstidningar, skickat alla dina mejl och slutligen lägger ifrån dig telefonen så finns det ingen kvar.

Hur många olika fågelarter har du observerat i Finland? Kari Penttinen i Pargas hör till eliten med sina 320 olika arter, men en del fågelskådare har sett 450!

Kari Penttinen säger att hans intresse för fåglar och naturen väcktes då han redan som liten pojke gick ensam i skogarna i Purmo i Österbotten.

Han säger att han sökte fågelbon och samlade fågelägg, vilket inte var förbjudet på den tiden.

Redan som liten lärde han känna olika fågelarter, trots att han inte hade några vetenskapliga namn på dem, då hette de "sjuoru" och "kroåko" och vad de nu råkade vara.

Som 11-åring flyttade han till Jakobstad och intresset svalnade för några år.

Gräsänder Gräsänder Bild: Mikael Kilpi

Änder återuppväckte intresset

I tonåren åkte han med sina kompisar på en fågelutflykt och hittade en stor samling änder, som fick honom fullständigt begeistrad.

Han talar andäktigt om de gräsänder, stjärtänder och krickor han då såg genom sin kikare och hur de olika kännetecknen på fåglarna framträdde.

Efter det här började Kari Penttinen ägna sig åt fåglar på allvar och började göra anteckningar efter varje utflykt om vilka fåglar han sett.

Det betydde prydliga anteckningar som han systematiskt mappade in.

Det här intresset har hållit i sig hela tiden och då han började studera biologi vid Åbo Akademi hittade han likasinnade och fick ännu mera vatten på sin kvarn.

Han var med och grundade biologföreningen Dendriticum som ordnade uggleexkursioner och vårexkursioner till Jurmo varje vår.

Trots sitt stora fågelintresse inriktade han sig på fiskarnas fysiologi, medan fåglarna fick fortsätta som en kär hobby.

Vitnackad svärta Vitnackad svärta Bild: Pekka Malinen

Fåglar i Fiskis

Kari Penttinen var med och grundade det som på den tiden hette Statens fiskeriläroanstalt och här var han rektor i 22 år.

Under hans tid infördes grundutbildning i natur och miljö och i den utbildningen ingick också fågelkännedom, som han passade på att bli lärare i.

Det här var jätte bra för en rektor som annars bara sitter med en massa pappersarbete.

Med skolans båt åkte de ut på Gullkronafjäden och sökte fram fåglar att visa studerande, av vilka många kom från inlandet och aldrig hade sett havsfåglar förr.

Det de då fick uppleva utanför Rödharun var t.ex. nyfikna tobisgrisslor, svarta cigarrer med vita fläckar på vingarna och lackröda fötter.

Dessutom fanns här labbar, grågäss, trutar, fiskmåsar, tärnor och en del vadare. Det såg helt enkelt ut som ett fågelberg.

Tobisgrisslan Tobisgrissla Bild: Pekka Malinen

Noggranna register

Olika fågelskådare för olika slags register och Kari Penttinen räknar bara sådana fåglar som han ser i Finland.

Andra kan vara ännu mer begränsade och räknar bara det de ser i sin egen kommun eller kanske bara från sin balkong.

En ny trend är att bara räkna ekopoäng, vilket innebär att de bara räknar fåglar de ser när de går, cyklar, simmar, paddlar eller ror.

Genast någon motor är med i det hela diskvalificeras fågelobservationerna. Det här kallar Kari Penttinen för positiv ekofanatism.

Han har för sin egen del sett en hel del fågelarter i t.ex. Sverige som han inte räknar eftersom hans register endast berör Finland.

Exempel på sådana är gröngöling, som inte alls förekommer i Finland. En annan är fjällpiparen som han sett tio kilometer från finländska gränsen.

Den har han i alla fall bestämt sig att han ska se i Lappland i sommar eftersom den finns där någonstans.

Fjällpipare Möte med fjällpiparen Bild: Ingmar Lind

Eliten av fågelskådare

I Finland häckar ungefär 250 olika fågelarter och i sitt register har Kari Penttinen ungefär 320 av de fåglar som visat upp sig i landet.

Han påpekar att det här inte är något rekord eller ens nära toppen i Finland.

För tio år sedan kom de första över 400 arter i Finland och då var det stort jubileum och de här blev hyllade som verkliga hjältar, eftersom det hade varit en väldig kamp bland toppfågelskådarna om vem som skulle spräcka 400-strecket.

Nu finns det i alla fall en människa som har sett över 450 olika arter i Finland, men för att komma i närheten av det här ska man sticka iväg genast man hör om någon ovanlig fågel.

Kari Penttinen säger att det finns folk som hyr helikopter eller eget flygplan för att hitta en fågel.

Han har nyligen också läst om en kvinna som årligen kör 40 tusen kilometer med sin bil just i jakten på fåglar, vilket knappast kan betecknas som ekologiskt.

Själv är han beredd att köra ungefär 200 kilometer för en fågels skull, men passar nog på att avvika någonstans om han annars är ute och kör.

Till exempel en gång under en resa till Jakobstad avvek han till Kauhajoki för att se en vitnackad svärta.

Nyligen åkte han till Helsingfors för att se på en azurmes som höll till på samma ställe i flera veckor och under den tiden hade hundratals människor varit och sett den.

Då han själv var där hade det kommit dit två engelsmän som hade kommit från London enbart för att se denna ovanliga fågel och då de hade sett den åkte de tillbaka.

På frågan hur bråttom man har då någon har observerat en ovanlig fågel säger Kari Penttinen att den som känner fåglar och deras beteende nog vet ungefär hur länge de håller till på samma plats, men visst missar man ibland.

Azurmes fotograferad med mobiltelefon genom tubkikare. Fågeln ser ut som en blåmes som har tappat den gula färgen. Azurmesen är något större än blåmesen och har strävare ljud. Fågeln fanns ett par månader på Fastholmen i Helsingfors Azurmes Bild: Kari Penttinen

Fågelskådarna har ett eget nätverk där de meddelar varandra om olika ovanliga observationer och ger noggranna direktiv om var fågeln finns.

Någon direkt tävling mellan fågelskådarna finns inte annat än bland den allra främsta eliten.

Fågelskådarkurser

Kari Penttinen säger att det inte är svårt att lära sig att känna igen olika fåglar, det gäller bara att vara systematisk och det lär han ut på kurser.

Man börjar med att skapa sig ett allmänt intryck. Såg det ut som en kråka, en stork, en trana eller en svan det man såg? Så mycket vet alla.

Då det gäller storlek jämför man med det man känner till, typ var det större eller mindre än en kråka? En sparvhök är t.ex. mindre än en kråka medan en duvhök är större.

Dessutom jagar kråkor gärna sparvhökar men har respekt för duvhökar.

Nästa steg är att titta på vingteckningarna som är ganska lätta att uppfatta i och med att fåglarna ofta flyger iväg.

Högt uppe i skyn är det avgörande ofta vingformen och t.ex. en havsörn har raka breda vingar som gör att stjärten och huvudet ser korta ut.

Beteendet berättar också en hel del. Havsörnen kretsar med stela raka vingar medan en fiskgjuse stannar upp och ryttlar.

Havsörn flygande havsörn Bild: Timo Lumme

Om man har möjlighet att se fågeln på nära håll eller med tubkikare kan man se på teckningen på huvudet och lägga märke till de minsta detaljerna, som på en millimeter när kan skilja en besläktad fågel från en annan.

Lätet är också en avslöjande detalj. T.ex. lövsångare och gransångare kan vara svåra att skilja åt beträffande utseendet men sångerna är totalt olika.

På Kari Penttinen låter det här mycket enkelt, vilket det ändå inte är.

Han säger att man ska ha tillgång till en fågelbok, som man ändå inte behöver bära med sig hela tiden. Men det gäller att göra anteckningar så fort som möjligt.

När man kommer hem och bläddrar i en fågelbok är det nämligen lätt att ändra sig ganska fort om man inte har antecknat.

Kort och gott gäller det att vara systematisk och lägga märke till så många detaljer som möjligt, det räcker inte med att konstatera att fågeln var vackert röd!

Det är viktigt att man gör noggranna anteckningar då man observerar en fågel man inte genast känner igen. Bilden föreställer en mellanspett som observerades i Litauen i en park nära Kaunas Tekniska Universitet. Den vita "kanalen" på halsen är ett säkert kännetecken! Mellanspetten är ytterst sällsynt i Finland och den lyckats han se år 2011 i Asikkala nära Lahtis. Azurmes Bild: Kari Penttinen

Dagens teknik ger nya möjligheter

Den som vill lära känna olika fågelarter behöver idag inte ens gå ut i naturen.

På nätet finns en uppsjö av möjligheter att bekanta sig med olika fågelarter och fågelböcker har det funnits hur länge som helst.

Kari Penttinen tipsar om en länk där man kan testa sina kunskaper på olika nivåer på olika språk.

Här kan man också jämföra sina resultat med andra och själv ligger han i toppen på expertnivå.

På den här sidan kan man också träna upp sig i fågelskådning men det gäller att förse sig med en fågelbok.

Kari Penttinen håller en fågelskådarkurs i Kombi i Korpo 7 mars.

kari penttinen Kari Penttinen Bild: Marita Penttinen

http://www.computerbirding.com/what/cbirding73_e.php

Du går in på ett café och beställer din favorit av alla tänkbara kaffesorter som numera finns på de flesta ställen. Baristan möter dig i samförstånd och du får just den lattevariant du längtat efter hela dagen.

Tedrickare har hittills oftast hänvisats till ett litet utbud av Forest Fruits men nu börjar även tevärlden florera i västvärlden. Finlands enda tésommelier Stefan Sjöholm är glad att se en tekultur vakna upp.

- Folk har under årens lopp blivit mer medvetna vad gäller kaffe och mat men även tedrickandet har fått ett uppsving. Man behöver inte längre nöja sig med den tråkiga tepåsen, allt fler caféer och restauranger erbjuder många alternativ.

- Även butikerna börjar ha ett ganska brett sortiment, vi börjar se mer lösté och det finns också specifika tebutiker och terum som kan ha 500 sorter. Gå in och diskutera med personalen så får du rekommendationer på sorter som passar just din smak.

Stefan Sjöholm är Finlands enda tesommelier. Stefan Sjöholm är tesommelier. Bild: Stefan Sjöholm privat.

Te som måltidsdryck

Stefan har alltid varit en te-entusiast men under sina år på anrika restaurangen Savoy i centrala Helsingfors tog nya sätt att avnjuta denna historiska dryck ta form.

- Till tjusiga middagar är det vanligtvis viner som gäller och de alkoholfria alternativen begränsar sig oftast till olika mineralvatten och läskedrycker. Vi började leka runt med tanken på att servera te som måltidsdryck som man faktiskt gör i stora delar av världen och folk har tagit emot initiativet glatt överraskade.

Te beskrivs ofta som hälsofrämjande med alla sina oxidanter men nu talar man även om en koffeinliknande molekyl vid namn L-teanin och dess inverkan på kropp och själ.

- Vissa kallar det ett mirakelämne men det är lite omtvistat. Den här molekylen är mycket lik koffein men kroppen reagerar på ett annat sätt på den. Man blir inte lika stressad och skakig som man blir av kaffe utan istället lugn och kreativ.

Det omdebatterade gröna teet

Det gröna teets hälsoeffekter har länge varit kända men för den ovana drickaren av grönt te kan smaken och doften lätt kännas lite otrevlig. Vissa beskriver det som akvarievatten och andra menar att det är som att slicka på undersidan av en gräsklippare.

Grönt te är en skör råvara och kan enligt Stefan jämföras t.ex. med en bit fisk eller en inre filé, en bra kock kan förvandla dem till något fantastiskt men det är lika lätt att förstöra dem.

- Jag skulle börja med milda varianter och prova mig fram. Om du aldrig har druckit te skulle jag dock inte börja med grönt utan med ett mörkt. De är inte lika lätta att förstöra.

Tre olika sorters te. Bild: Yle / Hannah Norrena

Finns det ett rätt sätt att brygga?

- Tebryggande är en process och var och en ska göra det som de själva känner för. Jag hoppas dock att vi kom ifrån det finska sättet att låta tepåsen dra i tio minuter för att sedan ännu klämma ur de sista dropparna. En annan klassiker är att dricka det så hett att man inte känner någon smak alls. Själv föredrar jag att dricka mina teen svalare och svagare, då är de mer läskande och i ett svalare te öppnar sig helt andra smakupplevelser.

Te-entusiasterna är allt mer medvetna om varifrån teen kommer men Stefan menar att vi här i Norden ännu bara skrapar på ytan. Det är svårt att få tillförlitlig information om teets ursprung men att vi kanske i framtiden börja se teprovningsresor till Japan och Kina, upplevelser som man jämföras med klassiska vinprovningar.

Te som lyxvara

Om man vill ha en mer exklusiv upplevelse än att dippa påsen från marketen i trotjänarmuggen finns det finare varianter. Det vita teet är förhållandevis lätt att få tag på medan t.ex. ett lagrat Pu´er-te kan vara både svårt att få tag på men även ganska dyrt.

- Pu´er-te är ett det enda som kan lagras precis som viner. Det äldsta jag har druckit var från 50-talet. Själv har jag hemma ett pu´er-te från 80-talet som jag ännu väntar på rätt tillfälle att få smaka på. Dessa prissätts lite enligt vad konsumenten är beredd att betala men de rör sig om ca. 300-500 euro/kg.

Vill man inte sätta en förmögenhet på lyxte rekommenderar Stefan löste som en dryg och prisvärd lösning. Bladen kan bryggas flera gånger vilket innebär att man inte bara sparar pengar utan även får en ny upplevelse varje gång.

- Det är just det som är så fantastiskt med te, du kan inte brygga två likadana koppar. Det finns en ljuvlig mystik i det faktum att ingen någonsin kommer att dricka just precis samma kopp te, varje kopp är unik.

Då sädesrisotto från Lovisa och knäckebröd från Borgå presenterades i Paris väckte det genast stort intresse bland finsmakarna på Frankrikes bästa restauranger.

De krävande franska marknaderna håller på att öppna sig för finländska företag. I början av februari presenterade sig ett antal utvalda producenter för parisiska mästerkockar, restaurangägare och inköpare.

Kristina Creutz från Malmgård visade upp sina produkter i Frankrike. Kristina Creutz på Malmgård. Bild: Yle / Hanna Othman

Företagen Malmgård var på plats och visade upp en risottoblandning på tre spannmål, olika vinegrar gjorda på bär och en kaka gjord på emmer och spelt.

– Kakan är kanske vårt säkraste kort just nu. Fransmännen gillade smaken av de gamla spannmålen, säger Kristina Creutz från Malmgård.

För fransmännen står finländska produkter för kvalitet och rena smaker, men också för någonting spännande och nytt. De finska råvarorna har ofta fått mogna långsamt, i lugn och ro och har fylligare smaker än de franska.

Malmgårds gårdsbutik ligger omringad av åkrar. Malmgårds gårdsbutik i Lovisa. Bild: Yle / Hanna Othman

Creutz säger att de inte satsat speciellt mycket på att slå igenom internationellt, men är glad ifall de också kan göra det.

Det andra östnyländska företaget som presenterade sina varor i Frankrike var Åby foods som producerar knäckebröd. Johanna von Wright säger att hon inte tidigare gjort så mycket reklam för sitt företag internationellt eftersom hon just nu inte producerar knäckebröd i tillräckligt stora mängder. Varje bröd behandlas skilt för sig flera gånger och kräver mycket hantverk.

Åby knäckebröd säljs i en storlek i butikerna, men kan bakas till mindre coctailstorlekar. Åby knäckebröd. Bild: Yle / Hanna Othman

Just nu jobbar förutom von Wright bara en annan person med knäckebrödsproduktionen i Borgå. Orsaken är de dyra personalkostnaderna i Finland.

Om Åby knäckebröd börjar få stora beställningar från kontinenten måste von Wright tänka på att anställa fler och kanske börja göra en del av processen maskinellt.

På Malmgård i Lovisa funderar man också på att köpa in mera maskiner för att hinna med i produktionen.

Malmgårds vinegrar fascinerade fransmännen. Kristina Creutz i Malmgårds gårdsbutik. Bild: Yle / Hanna Othman

– Vi har mycket råvaror på fälten och stora silon för förvaring, men våra hände räcker inte snart till för att packa varorna.

Johanna von Wright på Åby foods säger att speciellt cateringföretag varit intresserade av hennes knäckebröd i coctailstorlek. Redan tidigare har hon haft en del beställningar från Frankrike.

– De som var på plats i Paris då vi presenterade våra produkter var toppskiktet, och jag har förstått att om något slår igenom hos dem så sprider det sig småningom neråt i hierarkin. Lite rädd är jag nästan om vi riktigt slår igenom, då får jag baka dygnet runt.

Malmgårds gårdsbutik. Malmgårds gårdsbutik. Bild: Yle / Hanna Othman

– Jag vågar inte säga att Malmgård slagit igenom i Frankrike men vi har fått en bra synlighet, säger Kristina Creutz. Nu krävs det av oss att vi levererar i tid och i tipp topp-kvalitet.

Det finns väggfärger, fönsterfärger, möbelfärger och alla möjliga andra färger. Det finns kalkfärger, limfärg, äggoljetempera, linoljefärg, akrylat, latex, ja, det finns hur många alternativ av färger som helst. Att välja vilken typ som passar till just det som du skall måla kan vara svårt.

Börja målningsprojekt med att göra en check lista. Var skall färgen användas? Hur slitstark behöver färgen vara? Skall ytan vara matt eller blank? Har ytan varit målad eller är det en trären ny yta? Torktider och hur starkt färgen luktar medan den torkar kan ha betydelse. Hur som helst, när listan är klar är det mycket lättare att hitta rätt typ av färg.

Alla ytor som skall målas behöver lite förberedelse. Smuts och fett skall tvättas bort, ibland skall ytan ruggas upp och ibland skall ytan slipas riktigt slät. Vissa färger fäster bättre om man stryker på en grundfärg och andra skall spädas ut och målas flera gånger i tunna lager.

För att få en nysnickrad möbel fint målad måste man först jobba med själva träytan.

• Sandpappra hela ytan med ett lagom grovt sandpapper för att få bort de grövsta skavankerna.

• Sanpappra sedan hela möbeln med ett finkornigt sandpapper.

• Stryk ytan med en fuktig trasa eller svamp. Det här kallas vattenstrykning. Fukten gör att träfibrerna reser sig. När ytan torkat skall fiberresningen sandpappras bort med ett finkornigt sandpapper. Om man inte gör en eller två vattenstrykningar reser sig fibrerna av fukten i färgen. Vattenstrykningsmomentet kan också göras med en grundfärg. När grundfärgen torkat kan ytan sandpappras och då får man också en slät och fin yta för den slutliga färgen.
• Kvistlacka. Kvistar innehåller kåda och speciellt oljefärg har en benägenhet att lösa upp kådan som sedan tränger genom målfärgen. Ett eller två varv kvistlack täpper till kvisten.

• Ytan kan målas med en grundfärg som ger god vidhäftning. Ett annat alternativ är att förtunna den slutliga färgen och måla ett riktigt tunt lager vid första strykningen.

• Om man målar med pensel får man bäst resultat med oljefärger och speciellt med linoljefärger. Oljefärger har lång torktid vilket gör att färgen hinner flyta ut och bli jämn och fin.

Pulsklockor har blivit jättetrendigt. Det känns som om var och varannan på gymmet bär på en sådan. Men vad säger siffrorna egentligen om vår träning och hjälper klockan oss att följa med våra framsteg?

Amanda Bruce är utbildad gyminstruktör och personlig tränare. Hon tycker att trenden med pulsklocka är både bra och dålig. Enligt henne är en pulsklocka jättebra om man ska springa ett långt lopp eller för sådana som tränar hårt och vill hålla koll på sin puls, men den är inte jätteviktig. För att börja löpa måste man inte ha en pulsklocka, menar hon.

- Det har blivit så trendigt och folk kan inte springa ett maratonlopp utan en pulsklocka. Det är nästan som om en löprunda inte hänt om klockan inte mätt vad man sprungit. Lite som att uppdatera Facebook. Det har inte hänt om man inte skrivit det på Facebook.

Vad avslöjar pulsklockan?

Men om man ändå är nyfiken och vill testa en pulsklocka för att hålla koll på sin puls då man till exempel springer, kan det vara bra att förstå vad siffrorna på skärmen egentligen betyder.

Pulsklockor har oftast 220 insatt som maxpuls. Klockan ber dig mata in din ålder och tar 220 minus din ålder. Enligt klockan motsvarar alltså siffran din maxpuls.

- Om jag skulle leda en löpargrupp för folk mellan 35 och 40 år och göra ett träningspass för alla, kan det vara bra att räkna efter det här systemet. Då är det jättesvårt att individuellt räkna ut pulsen för alla. Men jag har till exempel själv en jättehög maxpuls. Och om du hör till dem som har en hög maxpuls och tar 220 minus din ålder så kan det plötsligt bli fel med nästan tjugo slag. Det spelar ändå en ganska stor roll, säger Amanda.

Så om din pulsklocka påstår att du legat på 85 procent av din maxpuls under största delen av ditt löppass kan du ta det lugnt, det behöver alltså inte stämma.

Ett tröskelpass är alltså det optimala.

Amanda Bruce är utbildad gyminstruktör och personlig tränare. Myteriets gäst Bild: Claudia Rybin/Yle

Ett tröskelpass är alltså det optimala. Det är då du tränar på tröskeln till att inte orka, men ändå orkar göra det i en jämn takt.

Man ska alltså enligt personliga tränaren Amanda Bruce inte blint lita på det pulsklockan säger och inte heller följa något räknesystem man hittat på nätet, för vi har alla olika vilo- och maxpuls.

Hur testar man sin vilo- och maxpuls?

- Det är viktigt att kolla upp sin egen vilo- och maxpuls för att ha koll på sin tröskelpuls eller tröskelfart om man vill hålla kolla på sin puls när man tränar, säger Amanda.

Du kan själv räkna ut din vilopuls och maxpuls. Då vet du när du tränar för lugnt eller när du har en för hög puls och riskerar att passera din så kallade tröskelpuls och bli utmattad och inte orka.

Vilopulsen kan du räkna ut genom att ha pulsklockan bredvid sängen och tre dagar under en vecka kolla vad din puls är på morgnarna.

- Pulsen stiger ganska snabbt när du börjar röra på dig, så man ska mäta den direkt när man vaknar före man stiger upp. Vissa sover till och med med pulsklockan på för att direkt på morgonen kunna kolla vad ens puls är.

Man ska också komma ihåg att stress och hur du har sovit påverkar din puls, så det lönar sig att välja den lägsta pulsen av de tre testtillfällena.

Men det är svårt, det är verkligen få som tränar på sin maxpuls, det brukar komma ett stopp emot före det.

- Men det är svårt, det är verkligen få som tränar på sin maxpuls, det brukar komma ett stopp emot före det. Då man tror att man uppnått sin maxpuls är man oftast bara på tröskeln, och i själva verket mitt i ett tröskelpass. Att springa 45 minuter på sin maxpuls är inte riktigt möjligt, säger Amanda.

Amanda poängterar också att ens maxpuls inte har något att göra med i vilket skick man är, utan att det är väldigt genetiskt. Man kan alltså testa sin maxpuls, men inte ligga på sin maxpuls då man tränar.

Vad annat mäter pulsklockan?

Förutom pulsen beräknar de flesta klockor ens fart, det vill säga hur snabbt du springer. Den här funktionen tycker personliga tränaren Amanda Bruce att är jättebra.

- Då jag själv använder pulsklocka är det nog farten jag håller koll på. Man kan kolla om man alls sprang fortare än förra gången man sprang samma sträcka. Framsteg taggar ju en och man blir mer motiverad att springa.

Hur komma i form?

Oavsett pulsklocka är de flestas mål ändå att komma i form och få bättre kondition. Amandas tips är ganska enkla. Man ska regelbundet göra tröskelpass och intervallpass. Tröskelpass förbättrar din uthållighet och intervallpass höjer farten.

- Men nästan ännu viktigare är att bara känna efter hur mycket lättare det känns att göra samma pass. Man kan regelbundet göra samma konditionstest, till exempel cykelpass, springpass, styrkepass eller rodd och kolla med en månads mellanrum hur man har utvecklats. Det är jättemotiverande att märka hur mycket man utvecklas!

Engelsmännen byter stadig frukost med bacon och ägg mot yoghurt. Raisio tackar och tar emot.

Livsmedelskoncernen Raisio redovisar ett bra resultat för fjolåret. Rörelseresultatet var till och med 48 procent bättre än året innan. Rörelsevinsten var på nästan 52 miljoner euro och omsättningen uppgick till 521 miljoner euro.

En stor del av det lysande resultatet berodde på att de kolesterolsänkande Benecol-produkterna sålde väl i koncernens största marknadsområde Storbritannien.

Efter Nio gör ett program om Svenskfinland. Hur skall man tänka då?

Vad är Svenskfinland överhuvudtaget? Är det ett geografiskt område, en språklig minoritet eller kanske genetik?

Är det en ekonomisk och kulturell elit eller ett gäng hederliga bönder och fiskare? Är begreppet exkluderande, inåtvärmande och beroende av bäste-bror-politik där styrelsemedlemmar och fondpampar håller varandra om ryggen och äter kräftor på varandras yachter? Eller är det frågan om ett lite öppnare och mer accepterande Finland, där själva minoritetsstatusen ger förståelse för utanförskapets stigma? Byter vi till flytande finska så fort det gynnar oss, eller kan vi knappt beställa tid hos frissan på det andra inhemska?

Efter Nios populära programledare Sonja Kailassaari fick frågan varför vi väljer att lyfta upp ett så eldfängt och svårfångat ämne.

– Det finns lika många olikheter bland finlandssvenskarna som bland majoritetsbefolkningen, det är jag säker på. Men vi har något gemensamt som är svårt att sätta fingret på. Det hänger ihop med vår gemensamma historia och våra rötter.

Det finns ingenting som gör Sonja Kailassaari så frustrerad som klichébilden av svenskspråkiga med rosa pikétröjor och segelbåtar, som pappa betalar.

– Jag känner minst lika många finskspråkiga som seglar, så det där stämmer helt enkelt inte. Och det leder inte till något konstruktivt att fortsätta odla den bilden.

Sonja Kailassaari själv, som troget tjänat Svenskfinland varje måndag och torsdag sedan Efter Nio började sändas för ett och ett halvt år sedan, kommer inte att medverka i programmet utan tar en välförtjänt semester (hon skall äta kräftor på en alptopp i Verbier och lira tennis med Kobbe och grabbarna).

Veckan därpå är det Efter Nios andra programledare Mårten Svartströms tur att ta en paus från sändningarna (Han skall söka sina rötter, gräva i den österbottniska myllan och sjunga snapsvisor på nedervetilska). När de är borta kommer Eder Tillgivna att hoppa in som vikarierande programledare. Det blir stora skor att fylla så önska mig lycka till. Sonja har 39 i skostorlek.

Men tillbaka till Svenskfinland. Med jämna mellanrum dyker den upp, frågan om vem som får kalla sig finlandssvensk. Är man till exempel finlandssvensk om man gifter sig med en svenskspråkig och därmed ingår i Svenskfinland via sin släkt? Det är så lustigt att den här frågan lyckas uppröra många människor. Det låter som om det skulle vara milslånga köer till Svenskfinlands port, och folk av alla slag skulle vifta med ansökningsblanketten och vara rädda att få avslag.

Hur som helst har jag hittat på ett bra sätt att avgöra vem som får kalla sig finlandssvensk. I mitt researcharbete inför det här programmet stötte jag på sidan Ankdammen.com – en sida där eldsjälar har samlat ihop finlandssvenska vitsar. Geografiskt sträcker sig vitsberättandet från Hangö i söder till Karleby i norr, och tonen är härligt och hjärtligt ofin. Som den här:

– Förvi låftar fjärte?
– Nå, he e ju fö tömde döuv!

Om man skrattar åt de här vitsarna, får man kalla sig finlandssvensk. Och om man är finlirare finns en del av historierna också som mp3, till exempel den här.

Efter Nio om Svenskfinland, torsdagen den 18 februari i Yle Fem samt på Arenan.