Med folkets hjälp kommer våren tidigt till Strömsö i år. Vi har samlat in virkade blommor till en virkningsinstallation i Strömsös trädgård.

Vi ville göra något helt nytt tillsammans med vår publik och så föddes idén till detta virkprojekt. Genom ett enkelt upprop på Facebook och Instagram har vi bett folk bidra med virkade blommor och blad till en installation som vi tänker förgylla Strömsös trädgård med. En mjuk blomsterprakt i väntan på grönskan och våren nu när allt ännu mest är svart, grått och förhoppningsvis lite vitt.

Inspirationen kommer från USA och Yarnbomber, en konstnär som gör installationer av virkade bidrag som folk skickar in till honom från alla världens hörn. Enda skillnaden är att vi inte har en klar plan ännu för vad vi riktigt kommer att göra av blommorna eftersom slutresultatet hänger ihop med de bidrag som kommer in. Vad det slutgiltigt blir ser vi först på filmningsdagen den 2.2 2016. Bidrag borde nå oss om de postas senast 28.1 2016. Adressen är Strömsö Yle, PB 1000, 65101 Vasa.

Strömsö har idag över 22.000 följare på Facebook och folk är engagerade men vi ville göra något riktigt konkret, göra tv tillsammans och med fysiska bidrag av foket och era hantverk. Tanken är att en liten del tillsammans med alla andras små delar blir en ny och fin helhet. På ett par veckor har vi fått in allt från stora paket till små brev med en eller flera blommor. Vi hade aldrig kunnat föreställa oss all den kärlek som vi mött varje dag när vi kommit till jobbet och öppnat alla mjuka paket och läst alla handskrivna personliga brev och hälsningar.

För att tacka alla och ge synlighet till alla kreatörer har vi fotograferat alla bidrag och lagt ut dem på vårt instagramkonto @ylestromso för att sprida ännu mer inspiration och skaparglädje. Dessutom gör vi små korta filmer av allas bidrag. Allas bidrag hedras på något sätt och det här är ett sätt att visa vår tacksamhet för allas engagemang.

Några av blommakarna har valt att vara anonyma och det går också bra, men de som uppgett sitt namn och deltagit i vårt projekt hittills är;

Carina Ahlskog, Minna Virtanen, Anna Dahlberg, Tiina Vainio, Jeanette Granberg, Hely Sukanen, Outi Vuolle, Katja Meriluoto, Eva Norberg-Zetterfeldt, Iris Finck, Kati Puranen, Sanna Karvo-Mursu, Merja Kuusela, Barbro Lindström, Kangaspuutarhaterhi, Niina Sainio, Eva Borg-Lundgren, Päivi, Piritta, Soili Lenkkeri, Ritva Riekkinen, Merituuli Jaakkola, @100olika pyssel, Pirjo Mesiäinen, Agneta Backman, Irene Andersson, Lotta, Terhi Korhonen, Ute Kehrs, Ritva Ruusunen, Annika Karhu, Gunilla Halldin, Annika Lindergren, Nina Schöring, Tuula Leivo och Lina Nyberg-Heiniö.

Ett varmt tack till er! Det är helt och hållet er förtjänst att denna installation kommer att förverkligas. Tillsammans med en grupp handarbetande unga kvinnor kommer vi att göra ett program på upphängningen av installationen. Hur det blev kan du se den 21.2. 2016 med start kl 8.00 på Arenan eller i Yle fem kl 17.25 och repris tisdag 23.2. 2016 kl. 21.30.

Pulled havre ser ut som billig burktonfisk som stått framme på diskbänken i ett par dagar. Vi är bland de första i världen att testa denna produkt. Kolla in vår film för att se vad vi tycker att det nya veganköttet smakar.

Pulled havre består av havre, ärtprotein och bondbönsprotein.
Tanken är att produkten ska fungera som köttersättning i diverse rätter. Hur tillreder man det nya köttsubstitutet och vad smakar det egentligen? I filmen ser du när vi jämför pulled havre med tofu och kyckling.

Näringsfakta

Naturell tofu
100g innehåller:
Protein 6,0
Kolhydrater 2,1
Fett 2,5

Naturell kyckling
100g innehåller:
Protein 19
Kolhydrater 0
Fett 7,8

Pulled havre smaksatt med lime, sesam och ingefära
100g innehåller:
Protein: 30,4
Kolhydrater: 9,6
Fett: 4,7

Salo svenska skola har vunnit tävlingen Inget spill!

I slutet av november arrangerade Sydvästra Finlands Avfallsservice en Inget spill-kampanj för lågstadierna i Åbo och Salotrakten. Målet var att minska på mängden matavfall, och skolorna skulle i en veckas tid rapportera mängden matspill från tallriken.

I utlottningen vann Salo svenska skola och Meritalon koulu, som verkar i samma utrymmen i Salo. Vinnarskolorna får besök av Solbaletten (Aurinkobaletti) och föreställningen Kejsarens nya kläder. I sagan har Solbaletten bakat in frågeställningar kring ojämlikhet, gemenskap och återvinning.

Skoleleverna är duktiga på att äta upp sin mat!

Den genomsnittliga mängden matavfall per elev var endast 7 gram per måltid. Många skolor rapporterade också dagar helt utan matspill, berättar Sydvästra Finlands Avfallsservice i ett pressmeddelande.

Allt matavfall som uppkom i skolorna var inte onödigt matspill. Bioavfallskärlet fick mer innehåll de dagar då det serverades till exempel potatis med skal på eller mandariner till efterrätt.

Av nejdens skolor returnerade över hälften av skolorna, sammanlagt 94 stycken, blanketten där de rapporterade mängden matspill.

Överbliven mat slängs bort

Skolorna tillfrågades också under kampanjen om de ger eller säljer överbliven mat från köket. I de flesta skolor går den mat som blir över i soporna.

Fjorton skolor uppgav att överbliven mat säljs eller ges till personalen. Några skolor uppgav att maten köps av åldringar eller av någon specifik klubb eller förening. Några antog att mängden överbliven mat är så liten att det inte finns tillräckligt för försäljning. I en av skolorna uppgav personalen att det är en trist regel att maten inte får ges vidare.

Det började en höst när Prisca Leclerc skulle baka Tarte Tatin. Äppelpajen doftade inte riktigt såsom pappas. Hon ringde upp honom till Frankrike och frågade hur han bakar sin ljuvliga paj. Nu finns den vackraste franska kokboken på finska.

en chokladkaka med vanilsås på en gammaldags porslinstallrik Bild: Yle/Eero Poskela

Somrarna i pappas franska kök

Varje vår började lilla Prisca längta till Loire-dalen i Frankrike. Det var på somrarna som hon fick bo hos sin pappa i en gammal vattenkvarn från 1600-talet. Där var det terrakottakaklade köket det bästa hon visste. Hon kunde sitta i timtals och titta på hur pappa bakade croissanter och andra franska läckerheter, klassiker. Prisca fick ofta hämta örter från trädgården och blanda en sås.

- Idén till den här kokboken föddes för länge sedan. Jag fick en skokartong full med recept av min pappa. De var inte handskrivna, utan ingenjör som han var, så var de detaljerade och skrivna på dator.

Tarte Tatin började ta form. Prisca bakade i sitt kök i Helsingfors och pappa bakade i södra Frankrike.

- Jag bakade och ringde upp honom. Sedan skickade jag foton på croissanterna och frågade av honom om de såg bra ut.

en croissant och en marmeladburl på en skärbräda Bild: Yle/Eero Poskela

Franska klassiker

I boken finns klassiska recept på tomatsoppor, pajer och chokladkakor. I början av boken finns en nyttig lista på vad det alltid skall finnas i ett cuisine francaise:

Olivolja, vinäger, havssalt, svart- och vitpeppar i kvarn,färska örter, Herbes de Provence, lagerblad, muskotnöt, smör, crème fraiche, ägg, Dijon-senap, tomatpuré, fonder, färska tomater, olika lökar,ostar, getost,rödvin, vittvin.

tomatsoppa i en tallrik Bild: Yle/Eero Poskela

- Recept är inte bara mått, det handlar också om att mötas tillsammans runt matbordet. Jag skulle hellre äta senare på kvällen, såsom i Frankrike, tyvärr går det inte i Finland med barnens alla fritidsintressen.

Alla ingredienser till bokens recept går att hitta i vanliga mataffärer i Finland. Det var viktigt för Prisca vars mamma är finsk.

risotto på en antik vit tallrik Bild: Yle/Eero Poskela

Farmors tallrikar

I augusti åkte Prisca med sina tre barn till Frankrike. Då frågade en släkting om hon ville ha farmors gamla porslinstallrikar. Visst villle hon ha de vita, redan lite krackelerade tallrikarna med snäckdekorationer.

- Jag hade ännu en bild på en maträtt som skulle fotograferas. Tallrikarna passade perfekt!

Två veckor före boken kom ut ur tryckeriet dog Priscas pappa plötsligt.

- Jag hann aldrig fråga om han hade drömt om att ge ut en kokbok.

De sista fem åren hade han i alla fall fått leva ut en av sina drömmar. Han hade en liten restaurang i södra Frankrike vid havet.

- Jag hoppas att de som läser min bok förstår hur viktigt det är att känna till matens kemi och låta sinnena vara öppna vid spisen. Sist och slutligen handlar det ändå om kärlek till maten och till dem du tillreder den.

Prisca Leclerc sitter på ett café Bild: Yle/Eero Poskela

Prisca Leclerc är gäst i Belle Epoque på Yle Fem fredagen den 29.1.2016 kl.19.55. och på Arenan.

En rolig nyhet är att Strömsö alltid publiceras först på Arenan, redan klockan 8.00 på söndagsmorgnarna. Du kan alltså välja Strömsö som sällskap till morgonkaffet om du har lust.

Vill du titta på Strömsö på söndagen den 31 januari skall du klicka in dig på Arenan i stället för att slå på tv:n 17.25. EM i konståkning pågår i Bratislava och Strömsö har tillfälligt lånat ut sin tv-tid. Programmet är det sista i raden med inslag från i fjol. Reprisen den 2 februari visas som vanligt på Yle Fem klockan 21.30.

Den 7 februari inleder Strömsö vårsäsongen med sprillans nya program på vanliga sändningstider och alltid på Arenan.

Aktuella fjolårsgrejer

Allra först bör det påpekas att man aldrig skall stämpla ett litet barn som psykopatiskt. Med det sagt finns det en rad kännetecken som tillsammans kan ge upphov till oro. Det säger Taina Laajasalo, doktor i psykologi och docent i rättsvetenskap, som forskar i den personlighetsstörning som kallas psykopati.

– Forskning visar att man kan känna igen vissa drag väldigt tidigt i livet, redan i tre- fyraårsåldern. De här dragen är känslokyla, brist på empati och ingen eller fel reaktion på andra barns känslor. En annan sak vi har märkt är att de här barnen inte reagerar på bestraffning.

Professionell bedömning behövs

Om ett barn uppvisar alla de här dragen, kan det vara ett tecken på att barnet har förhöjd risk att i vuxen ålder utveckla psykopati. Då gäller det att snabbt vidta de rätta åtgärderna för att bromsa utvecklingen. Det behövs först och främst en professionell bedömning av vad som felas barnet, eftersom det lika väl kan vara frågan om en tillfällig beteendestörning eller egenskaper som hör under autism-spektret. Vården anpassas sedan till familjens situation, och föräldrarna ges råd i uppfostringsfrågor. Sådana här barn är inte betjänta av en auktoritär uppfostringsmetod, som byggs upp av regler och straff.

– Det är nog inga barn som mår bra av en sådan uppfostran, säger Taina Laajasalo. När det gäller barn med psykopatiska drag är det särskilt skadligt. Därför är det oerhört viktigt med ett varmt och sensitivt föräldraskap.

Det handlar bland annat om att berömma barnet när det finns fog för det, istället för att gräla och straffa när barnet betett sig illa.

Ju förr desto bättre

Ju tidigare man kan identifiera personer med de här egenskaperna desto bättre, inte minst för att vuxna psykopater inte är mottagliga för vård. De upplever nämligen inte att det är något fel på dem – tvärtom. En psykopat anser sig ofta vara förmer än andra och ha rätt att använda andra människor för sina egna syften. De kan vara väldigt manipulativa, bra på att ljuga och sakna empati.

– Om vi kan förhindra att de barn som är i riskzonen utvecklar mer känslokyla och andra psykopatiska drag, så kan vi säkert minska mängden våldsbrott, säger Taina Laajasalo. Det är ganska uppenbart, eftersom ju allvarligare våldsbrott det är frågan om, desto sannolikare är förövaren en psykopat.

Alla skolskjutare är inte psykopater

Däremot kan man inte säga att till exempel skolskjutningar går att förutse genom att sålla bort möjliga psykopater.

– När man undersöker ungdomar som gör brott av den typen, så hittar man en väldigt heterogen grupp av människor. En del av dem uppvisar känslokyla men alls inte alla. I bakgrunden finns också ångest, depression och skolmobbning.

Det är väldigt svårt att hitta en gemensam nämnare som kunde identifiera förövaren och förhindra brottet.

Både gener och miljö spelar in

När det gäller psykopati är det en gång för alla fastslaget att störningen beror både på gener och uppväxtmiljö, menar Taina Laajasalo.

– Det nya inom vårt jobb är just att vi fokuserar allt mer på hur man kan påverka de här dragen i ett tidigt skede. Och det är naturligtvis väldigt intressant och viktigt.

Efter Nio om kyla, måndagen den 1 februari i Yle Fem samt på Arenan.

Ett barn i min bekantskapskrets blev så illa mobbat i sin skola, att familjen måste flytta till en annan stad för att slippa plågoandarna, skriver Matilda Gyllenberg i en kolumn.

Föräldrarna gjorde allt som stod i deras makt för att hjälpa barnet. Det var oändliga möten med skolkuratorn, klassläraren, mobbarna och deras föräldrar, det var terapi och medicinering, men barnet var så psykiskt misshandlat att hen gick i självmordstankar.

Våld och hat och utfrysning bildar lätt en ond cirkel. Man behöver inte slå ett barn särskilt många gånger för att det skall bli skrämt. Det rädda barnet är sedan mycket enklare att bearbeta. Utan risk för straff eller reprimander kan mobbarna härja fritt med ett skört psyke, och ett ord eller bara en blick kan ge näring åt det självhat som alla i den här situationen utvecklar.

Vissa barn är tacksammare mobbningsoffer än andra. Vissa har trassel i sin familj som gör dem utsatta, andra är fattiga och har därför fula kläder, de kan ha annorlunda utseende eller härkomst som gör det extra lätt att klanka på dem. Dessa barn vet att de står lägst i hackordningen. De visste det redan på dagis. De har något i blicken, ett stråk av underkastelse eller ett jag-förtjänar-det. Likt vältränade tryffelsvin nosar sig alfa-individerna direkt fram till dessa barn.

Jag har fått en ny vokabulär om mobbning av min nioåriga son. Han berättar om mobbare, medlöpare och tysta godkännare, fenomen som man talar öppet om under projektet KiVa skola. Det är fantastiskt fint att skolorna avsätter timresurser för mobbningsförebyggande arbete. Men vettiga åtgärder att ta till då situationen ändå går åt skogen saknas.

Varje cell i varje empatisk människas kropp ropar att det inte är den mobbade som skall behöva byta skola, än mindre skall en hel familj behöva byta boningsort. Den då jag var liten rådande uppfattningen att det är mest synd om den som mobbar har motbevisats av forskningen. Barn mobbar för skojs skull, för att säkerställa sin maktposition i klassen eller för att undvika att själv bli retade. Det är mobbarna som borde byta skola!

På nära håll har jag också sett hur långt barn är beredda att gå för att få vara med. Ett barn i min närhet har beskyllt skolpersonal för pedofili och till och med hotat dem till livet, för att få höra de hett eftertraktade skrattsalvorna från klassens starkare. Barnet gör i princip vad som helst, skadar sig självt och smädar andra, på befallning. Allt för att inte hamna ute i kylan.

För det är där ute i kylan som det är riktigt farligt. Hur många barn som verkligen begår självmord till följd av skolmobbning är inte klarlagt. Ingen statistik finns att tillgå. Men det finns de som fryser ihjäl.

Efter Nio om kyla, måndagen den första februari i Yle Fem samt på Arenan

Det här är reflektioner som jag under mina åtskilliga seglatser i snart 50 år ofta har återkommit till. När jag gjorde Rivet ur arkivet, ”Båten”, märkte jag att jag inte är ensam. Båten har kallats frihetens instrument. Det är sant! Men, inte alltid problemfritt.

Bild: Yle

Lyckan kommer…

Jag är en lyckligt lottad människa. Jag är född i ett land med enorma förutsättningar för båtliv. Våra skyddade skärgårdar och stora insjöar lockar till upptäcktsfärder i alla sorters flytetyg – små och stora båtar, för segel och för motor. Mitt eget båtliv började i min morfars motor- (putt-putt) båt Regina i slutet av 50-talet. Ränderna på en tiger går aldrig ur. Jag sitter fast i samma underbara känsla, kärlek till båten, havet och färden.

Hav Bild: Creative Commons / Unsplash

Besättningen

Ombord på ”Båten” i Rivet ur arkivet är Nisse Häggblom, han kan allt om motorer. Thomas Thesleff, tidigare kommodor i N.J.K. behärskar båtlivets historia. Johanna Kölli, seglare i själ och hjärta inom Sailing Ladies. Och Lennart Söderlund som bygger sina båtar själv på Brännskär i Åbolands skärgård.

Och i Yle Fem på måndagen den 1.2. kl. 22

Saftcentrifuger av olika märken har väldigt varierande kvalitet och egenskaper, och en saftpress skiljer sig ytterligare från dem. Philips saftcentrifug vann över testets andra maskiner bland annat med sin effektivitet och goda saft.

Kungskonsumenten lät en hälsomedveten grupp testa saftcentrifuger i ett par veckors tid. De maskiner som testades var råsaftcentrifugerna Bosch MES20A0, Kenwood JE680 och Philips HR1869/30 samt saftpressen Wilfa Juice Master SJ-150A.

Råsaftcentrifuger och saftpressar fungerar på olika sätt. Saftcentrifugen slungar runt frukterna och grönsakerna som man lägger in i den, medan saftpressen långsamt pressar ut saften, vilket gör att den blir mindre syresatt.

Råsaftcentrifug i Kungskonsumentens test Bild: Yle

Saftcentrifuger har en effekt på 700 watt medan saftpressens effekt är 150 watt. Priserna på råsaftcentrifuger varierar mellan 129 och 165 euro, men ibland kan man såklart hitta ifrågavarande maskiner också till bättre priser än så.

Testet fokuserade på hur användarvänliga maskinerna är, hurudan saften blir och tekniska egenskaper som maskinens ljud och storlek.

Philips favoriten på många plan

Philips' saftcentrifug fick poäng av alla i testgruppen. Gruppen uppskattade speciellt maskinens långa inmatningsrör som rymde mycket på en gång, bland annat hela äpplen och päron. Vissa upplevde till och med att maskinen var för hög, medan andra tyckte att den tog minst utrymme av alla testets saftcentrifuger.

Philips' maskin hade dessutom enligt testgruppen ett bättre låssystem än de andra maskinerna. Bosch' maskin hade däremot det rymligaste inmatningsröret och fick poäng för det.

Av alla saftcentrifuger förde Philips minst oväsen, men den allra tystaste saftmaskinen var saftpressen Wilfa. Philips' centrifug och Wilfas saftpress framställde också den godaste saften. Saften som pressades med Wilfa-pressen hade den bästa färgen, och Philips' saft följde som god tvåa. Intressant var att det var stor skillnad på de olika safternas konsistenser - och i den här frågan gick också testgruppens åsikter isär.

Råsaftcentrifuger i Kungskonsumentens test Bild: Yle

Wilfas juice kändes mest fiberrik medan Bosch-maskinen åstadkom len saft med mycket skum. Färgen på just den här saften lämnade en del att önska.

Alla gillade saften från Philips-centrifugen medan Kenwoods saft var en besvikelse både för färgens och smakens del.

Stort och effektivt versus litet och långsamt

Kenwood delade åsikterna annars också. Dels kändes centrifugen lätt och kompakt, dels plastig och ohållbar. Maskinens kanna läckte när man hällde saft ur den och de andra delarna var svåra att rengöra på grund av formen. Delarna missfärgades snabbt när man använde grönsaker med stark färg.

Men trots all kritik kammade Kenwood hem en andra plats i testet - mest på grund av att testgruppen inte kunde enas om maskinerna.

Råsaftcentrifuger i Kungskonsumentens test Bild: Yle

För en barnfamilj kan Bosch vara ett bra val. Maskinen arbetade snabbt och effektivt, inte minst tack vare det breda inmatningsröret. Maskinen har stora gummidelar som gör att den står stabilt på en yta. Men en del av gruppen tyckte att maskinen var för stor och hade många lösa delar som skulle rengöras.

Wilfa prisades för sin goda saft, sin praktiska, lilla storlek och sin enkla rengöring. Men den var inte lika snabb att använda som testets andra maskiner. Ett extra arbetsmoment var att man fick skära frukten och grönsakerna i bitar för att få dem att rymas i maskinen.

En unik egenskap för Wilfas del i det här testet var att saftpressen var den enda maskinen som kunde pressa ny saft ur gamla fruktrester, som redan hade gått genom maskinen en gång. Man kunde alltså återanvända resterna för att pressa ännu mer juice ur dem, och därför blev det minst avfall från Wilfan.

Testresultat:

Plus och minus

1. Philips HR1869/30 råsaftcentrifug

Råsaftcentrifug i Kungskonsumentens test Bild: Yle

+ brett och långt inmatningsrör: rymlig
+ lätt att låsa och använda
+ lätt att montera ihop och rengöra
+ tyst
+ åstadkommer mindre rester än Bosch
+ resterna hamnar i separat behållare
+ klar saft
+ snygg
+ receptbok på köpet

- skapar mycket skum
- resterna är våta
- stor, ryms inte i alla kök

2. Kenwood JE680 råsaftcentrifug

Råsaftcentrifug i Kungskonsumentens test Bild: Yle

+ står på bra gummitassar
+ bra droppstopp
+ kompakt till storleken

- lås av plast som lätt går sönder
- för mest oväsen
- rester fastnar i locket
- stora bitar av frukten och grönsaken blir över och resterna är våta
- dålig kanna: bred och opraktisk, för liten och läcker när man häller juice
- fortsätter att droppa saft efter att man stängt av maskinen
- grumlig, vattnig saft med mycket skum
- färggranna grönsaker orsakar missfärgningar
- svår att rengöra
- hal on-off-knapp

3. Bosch MES20A0 råsaftcentrifug

Råsaftcentrifug i Kungskonsumentens test Bild: Yle

+ har det bredaste inmatningsröret
+ snabb att montera ihop och ta i bruk
+ effektiv
+ mjuk, god saft
+ torra rester
+ bra borste följer med i förpackningen
+ bra kanna

- onödigt stor behållare, hälften av alla rester fastnar i locket
- stora bitar bland resterna
- grumlig saft, inget fruktkött
- mycket skum
- droppar trots att man stängt av maskinen
- så stor att den är svår att rengöra och opraktisk att förvara
- jobbiga aluminiumlås med plastdelar som inte verkar hållbara
- lite onödigt effektiv och mest högljudd

4. Wilfa Juice Master SJ-150A saftpress

Saftpress i Kungskonsumentens test Bild: Yle

+ stadig liten manick
+ tystast
+ lätta instruktioner
+ snygg
+ lämnar minst rester
+ resterna är torra och kan användas i matlagning
+ bästa färgen på saften
+ inget skum
+ fruktkött i saften
+ ger ett ljud ifrån sig när den pluggas in i väggen
+ recepthäfte på köpet

- framställer saft långsammast
- för smalt inmatningsrör, allt ska skäras i bitar
- för liten restbehållare, kan svämma över
- ingen kanna, snarare en behållare för saften

Tiina Lappalainen
Ursprungstexten på Kungskonsumentens sidor

Kallas också hexamin eller HMTA. Används bland annat som konserveringsmedel, som medicin mot urinvägsinfektion, och i fyrverkerier och sprängämnen.

Medges, det här låter ju inte som en värst sympatisk substans. Jag menar, någonting som tillverkas utav formaldehyd och ammoniak, vilket HMTA tillverkas av, det låter ju inte värst aptitretande. Fast å andra sidan, natrium och klor låter ju också som en sällsynt obehaglig kombination - dödligt giftiga var för sig - men tillsammans bildar de som vi vet vanligt koksalt, natriumklorid.

Men nu talar vi inte om bordssalt, utan om hexa-metylen-tetramin eller HMTA. USA, Ryssland, Australien och Nya Zeeland tillåter inte överhuvudtaget användningen av HMTA i livsmedelssammanhang, men här i EU är det alltså tillåtet (men även här med begränsningar). Och därför har det sitt eget E-nummer, 239. Det är alltså bara ämnen som är godkända som livsmedelstillsatser i Europa som överhuvudtaget har E-nummer.

Lystring, ostvänner!

Lyckligtvis så behöver man inte vara orolig för att ens frukostflingor innehåller HMTA. Det enda livsmedlet som får innehålla HMTA är nämligen italiensk provoloneost. Den maximala mängden HMTA som du tryggt kan få i dig per dygn är 0,15 milligram per kilo kroppsvikt. Med andra ord: har du inte ett sjukligt begär efter provoloneost så borde du vara trygg.

Men lider du däremot av urinvägsinfektion så kan HMTA vara hur nyttigt som helst. Användningen av HMTA som aktivt ämne i mediciner mot urinvägsinfektion bygger på att molekylen är stabil i blodets neutrala pH, men vid pH 5,5 eller mindre, som till exempel i urinblåsan, så sönderfaller den och bildar formaldehyd som tar kål på bakterierna.

HMTA finns också i så kallade Esbit-tabletter, ”Erich Shumms Brennstoff in Tablettenform”, ett slags torrbränsle som består av HMTA i tablettform. Brukar användas i till exempel små hobbyångmaskiner och campingkök. De här tabletterna används också av tillverkare av mattor som testar mattornas eldbeständighet med hjälp av dem.

Skyddspolisen hajar till

Men gå bara inte till butiken och be om att få köpa en hel skottkärra full av Esbit-tabletter för då ringer skyddspolisen strax på din dörr. Att bunkra upp med Esbit-tabletter räknas som misstänkt förberedelse till terrorism.

Om du behandlar HMTA med salpetersyra så får du nämligen trimetylentrinitramin, också känt som hexogen, vilket är ett högexplosivt sprängämne som huvudsakligen används för militära ändamål. Kanske bäst att hålla sig till provoloneost.

Ett nytt E-nummer lottas ut nästa vecka.

I Grundskolan Norsen har vi märkt att många elever inte äter skolmaten. Vad är orsaken till detta? Vi har intervjuat elever och lärare för att få svaret på denna viktiga fråga.

De flesta tycker att skolmaten inte är speciellt bra, att den skulle kunna vara lite bättre. Några tycker ändå att maten är helt okej. Vi frågade elever och lärare hur de tycker att man skulle kunna förbättra skolmaten. Så här svarade de:

− Maletkött istället för soja, och att eleverna skulle få önska vilka maträtter som serveras varje vecka, kommenterar specialläraren Lia Sirelius.

Julius Rehn och Oscar Bermejo avskyr vegetarisk lasagne. Julius Rehn och Oscar Bermejo. Bild: Yle

Rebecca Sjölund är inte nöjd med dem som sköter skolmaten i Grundskolan Norsen. Rebecca Sjölund Bild: Yle

Eleverna i Norsen har hört av kompisar att det finns bättre alternativ i andra skolor.

− Sätt mera pengar på skolmaten, säger Ciara Yrjö-Koskinen och Alexander Brummer.

Vi frågade också elever och lärare vad den bästa och sämsta maträtten i skolan är. De populäraste maträtterna är fiskpinnar och makaronilåda. Salladsbordet fick också mycket beröm. De minst omtyckta rätterna var vegetarisk lasagne och pestofisk.

Celia Seppänen, Emma Lindberg, Gabriel Ehrnrooth och Taneli Poutanen, Grundskolan Norsen
Den här texten är skriven av Yle Nyhetsskolans unga reportrar.

Det nya destilleriet i Fiskars vänder sig nu till allmänheten och först sedan till banker för att finansiera den nya spritfabriken. Oberoende varifrån kapitalet kommer är det troligt att man kan dricka västnyländsk gin och akvavit i framtiden.

För tillfället jobbar Ägräs Distillery på att samla in kapital via gräsrotsfinansiering.

Målet är att samla in 198 000 euro av privatpersoner. För tillfället har bolaget Ägräs Distillery lyckats samla nästan 75 000 euro via sajten Invesdor.

Bankerna tror på spritfabriken

Insamlingen från allmänheten pågår ännu i en dryg vecka, men även om summan inte uppnås tänker Ägräs Distillery fortsätta bygga upp destilleriet.

- Två banker har redan gett löfte om lån utgående från tilltänkta volymer, säger Susanna Kankare, en av grundarna av Ägräs.

Susanna Kankare och Jari Leinonen tänker använda lokala örter som krydda. Susanna Kankare och Jari Leinonen vill skapa ett destilleri i Fiskars Bild: Yle/Monica Slotte

Företaget har stark tro och menar att det går vidare oberoende hur finansieringen går.

- Vi har redan beställt maskinerna, så vi tänker köra igång oberoende hur det går, säger Susanna Kankare.

Flyt för små destillerier

En av de andra grundarna är Jari Leinonen som driver ölbryggeriet Rekolan Panimo i Fiskars. Han säger att andra destillerier i Finland fungerar som en drivkraft.

- Det finns ett bra driv bland finländska destillerier just nu. Marknaden kommer att växa, säger Leinonen och nämner destillerierna Kyrö Distillery och Helsinki Distilling.

Se ett inslag om destilleriet (på finska):

Artikeln korrigerad 4.2 kl. 18.53: Ett förtydligande om att Ägräs vänder sig först till allmänheten och först sedan tar bolaget eventuellt banklån. Enligt tidigare formulering kunde man tolka att bolaget vänder sig både till gräsrotsfinansiering och banker samtidigt.

Akaciaträdets mjölksaft ger gummibjörnarna sitt tuggmotstånd och får frimärket att fästa sig på kuvertet.

Gummi arabicum är också känt som akaciagummi. Tillverkas alltså av den torkade mjölksaften från trädet Acacia Senegal, akaciaträdet, som hör till familjen ärt- och baljväxter.

Gummi arabicum används som förtjocknings- och stabiliseringsmedel i ett otal olika produkter med gummiartad konsistens, inklusive pastiller – Sisupastillen består till exempel nästan till hälften av gummi arabicum. Ja, och gummibjörnar och tuggummi förstås, men också olika medicinpiller.

Gummi arabicum lämpar sig väl till att tugga på, för det fastnar inte i tänderna och det är smakneutralt. Rikt på spårämnen är det dessutom. Men det kan ge upphov till allergiska reaktioner hos dem som är allergiska mot, ärtor, bönor eller jordnötter. Akacian är som sagt en baljväxt.

De flesta är säkert bekanta med vad som händer om man droppar en godistablett i stil med Mentos i en flaska kolsyrad läsk – läsken brusar upp våldsamt. Det här fenomenet baserar sig på att gummi arabicum, som godiset innehåller, minskar kraftigt på vätskans ytspänning, vilket får läskedrycken att spruta upp som en vulkan.

Nine eleven-konspirationsteorier

Gummi arabicum kallas också numera för akaciagummi, ”gum acacia”. Det här namnet togs i bruk efter nine eleven-attackerna i USA, på grund av att namnet ”gum arabic” ansågs ha en negativ klang bland de amerikanska konsumenterna. Saken blev inte bättre av att det spreds en urban skröna enligt vilken Osama bin Laden ägde aktier i gummi arabicum-odlingar i Sudan.

Gummi arabicum, ”arabiskt gummi”, produceras kommersiellt främst i Sahel-området söder om Saharaöknen. 80% av hela världens totala gummi arabicum-produktion sker i de centrala delarna av Sudan. Processen går till som så att man skär snitt i akaciaträden som ”blöder” rödaktig, seg vätska, lite som kåda, som man sedan samlar in, med mycket möda och stort besvär, säger de som jobbar med det här, lär vara mycket arbetsdrygt att skörda gummi arabicum, det kräver arbetsinsatser från stora mängder folk. Skördetiden är i november till februari, under den torra tiden.

Förutom i godis och livsmedel, används gummi arabicum också flitigt av till exempel konstnärer och litografer. Gummi arabicum används som bindemedel i akvareller eftersom det löser sig väldigt väl i vatten. Det fungerar som ett lim som fäster färgpigmenten i akvarellfärgen vid pappret när vattnet i färgen har torkat.

Frimärken och hårsprej

Just på grund av att det fungerar som ett klister så används det till exempel till frimärken och kuvert. Det där som du slickar på för att tillsluta ett kuvert – gummi arabicum. Samma sak med frimärken, även om de numera oftast är i form av klistermärken som inte behöver slickas.

Så är gummi arabicum också en viktig ingrediens i skokräm, och i kosmetika som hårsprej, det ger stadga och luftighet åt frisyren. Föredrar du naturens egna produkter framom syntetiska så ska du fråga efter hårsprejer som inte innehåller syntetiskt gummi som PVC utan uttryckligen gummi arabicum.

Du har hört Kvanthopps E-nummerlotteri, E414: gummi arabicum. Nästa vecka drar vi ett nytt E-nummer.

Genom att variera garnsort, garntjocklek och virknålens grovlek kan du göra väldigt olika blommor med samma mönster.

Du behöver;

Garn och virknål som passar till garnet.

förkortningar:
lm = luftmaska
fm = fastmaska
st = stolpe

Så här gör du;

1. Virka 53 luftmaskor.
2. Gör en stolpe med nedtag i tredje maskan från virknålen.
3. Virka nu *1lm och 1 stolpe* med nedtag i nästa lm. Upprepa från * till * varvet ut.
4. Tredje varvet virkas först två lm och sedan 4 st med omtag runt lm mellan stolparna i varvet under.
5. *Virka en fm om nästa lm i varvet under och sedan 5 st med omtag om nästa lm.* Upprepa från * till * varvet ut.
6. Klipp av garnet och dra igenom.

Använd nu både avslutningstråden och starttråden till att forma och sy ihop en ros. Beroende på hur tätt du snurrar ihop längan blir rosen olika stor och får olika form. testa dig fram till det du gillar bäst och sy ihop den så. Fäst trådändarna.

På publikens begäran har Lee Esselström skapat ett helt nytt Strömsö plagg. En virkad bolero med romber. En design som är lätt att förverkliga även för nybörjarvirkaren.

Låt romben bli den nya mormorsrutan. Precis som mormorsrutorna går det att göra oändliga kombinationer av romber och skapa nya läckra mönster. Låt dem bli en pannlapp, en halsduk, en väst eller en väska om du inte vill göra just en bolero.

Det är lätt att ha med sig ett litet garnnystan och en virknål i fickan och ta vara på små väntetider och restider med ett litet handarbete. Innan du vet ordet av har du gjort en massa små delar som kan sys ihop till något stort och snyggt. Det här projektet passar utmärkt för restgarner och det går bra att kombinera olika garnsorter.

Lees bolero bakifrån Bolero Bild: Yle/Lee Esselström

ljusrosa
mörkrosa
mellangrå
mörkgrå
svart

virknål nr 4
sax och stoppnål

Förkortningar:
lm = luftmaska
fm = fastmaska

Lees bolero framifrån bolero Bild: Yle/Lee Esselström

1. Virka 2 lm.
2. Gör en fm i den första lm, vänd.
3. Virka 1 lm, 2 fm. Den andra fm görs med nedtag i yttre vänsterkant. Vänd.
4. Virka 1 lm, 3 fm, vänd.
5. Fortsätt på samma sätt med 1 lm i början på varje varv och öka 1 fm per varv tills du har gjort 10 fm. Du har nu gjort en trekant och det är dags för minskning.
6. Virka 1 lm och hoppa sedan över den första fm i varvet under och gör nedtag i nästa fm. Virka 9 fm. Vänd.
7. Virka 1lm, hoppa över första fm i varvet under och gör nedtag i följande och virka 8 fm. Vänd.
8. Fortsätt på samma sätt genom att minska 1 fm per varv tills du gjort den sista ensamma fm.
9. Klipp av tråden och dra igenom garnet.

Tips! Jag lämnar alltid en längre trådända när jag avslutar så kan jag använda den till att sy ihop romberna med och sparar alltså ett fästningsmoment per romb.

Fäst den korta ändan av tråden (där du började romben) genom att trä den på en stoppnål och sy fram och tillbaka i det virkade området. Klipp av den sista biten.

Romberna uppradade till ett mönster virkade romber Bild: Yle/Lee Esselström

Fördelade på 8 rader med 10 i varannan rad och 9 i varannan rad blir passligt till en Dam stl S. Vill du göra den större lägg till två rader vertikalt (det som blir ryggen neråt, det måste alltid vara jämnt antal för att gå att sy ihop) och x antal rader horisontellt (det som blir ärmarna). Mät ditt eget axelmått och räkna ut hur många romber du behöver.

Eftersom de två gråa nyanserna jag använde var lite tjockare än de andra tre garnerna virkade jag bara 9 fm istället för 10 fm innan jag började med minskningen, på så sätt blev de ändå lika stora som de andra romberna. Testa dig fram om du byter garn hur många varv som behövs för att alla romber ska bli lika stora.

Så här gör du boleron:

1. Fäst den kortare av trådarna på varje romb.
2. Pressa dem lätt med fuktig duk och strykjärn.
3. Rada ut dina romber och lek fram ett mönster du tycker blir vackert. Här har jag använt mig av 76 romber. Översta raden har tio romber och nästa 9, varva på så sätt 8 rader totalt till ett mönster du gillar. Det blir effektfullt i nacken om de två mittersta romberna i översta raden är av samma färg och gärna de som kommer mitt i ryggen också någon enhetlig rad så markeras hållningen vackert. Jag lät dessutom svart dominera i den ena sidan för att gradvis övergå till ljus rosa i den andra.
4. Sy sedan ihop romberna med varandra med hjälp av de trådar du lämnat kvar. Sy med lagom små kaststygn och inte för spänt, det ska hålla ordentligt men inte bli styvt. Fäst trådarna vartefter.
5. Pressa försiktigt arbetet eller fukta och spänn ut och låt torka.
6. Böj nu långsidorna mot varandra och passa in den undre första fliken mitt mellan de två första i översta raden. Sy fast detta V men inte mer än det.
7. Gör likadant i andra sidan. Det är alltså detta som blir ärmen och armhålan, hit man sticker in armarna. Resten lämnas öppet och hamnar på så sätt på ryggen.
8. Fäst överblivna trådar.

Ihopsydda romber virkade romber Bild: Yle/Lee Esselström

Att fylla tomma sterila ytor med intressanta motiv är något som många inomhusväggar och husfasader skulle må gott av.

På Strömsö har ena hörnet i salen ekat tomt i många år, så nu var det dags att göra något åt saken. Efter att ha både låtit oss inspireras av husväggar runtom om i Vasa och av vinetiketter blev det till slut en av Strömsös mest energiska invånare som fick bli motivet: ekorren. Ekorren har en snygg form, en väldigt grafisk siluett - alltså perfekt för ändamålet.

När det gäller att måla på vägg så är det förstås underlaget som avgör vilken färg som skall användas. Akryl eller latexfärg som är vattenbaserade passar bra på de flesta material och ytor. Dessa färger kniper sig fast i underlaget. Det går även att måla med latexfärger på ytor som tidigare målats med oljefärger. Vattenbaserade färger torkar snabbt medan oljefärger är mer slit- och värmetåliga och torkar långsammare. Om ytan som skall målas blir varm, som t.ex. en plåtbeklädd rundugn fungerar oljefärger bra. Om ytan blir riktigt varm så finns det specialfärger i färghandeln.

Vi målade först en grå rektangel som bas för målningen. Att använda en begränsad yta kan ibland vara bättre än att använda en hel vägg. Platsen avgör som sagt storleken på bilden.

För att överföra bild och text till ett större format använde vi oss av gammal hederlig teknik: OH-apparaten! Den är perfekt att använda när man vill förstora en bild. Så har ni en gammal apparat liggandes någonstans så damma av den, den är praktisk och dessutom rätt läcker i sin retrolook.

Vi ritade av ekorren med blyerts på väggen och fyllde i med svart färg. Runtom målade vi ett organiskt mönster i guld på fri hand. Svart, grått och guld passade rummet och tar sin plats men tar inte över och det var den känslan vi strävade efter.

Väggmålning

Texten under bilden ”Villa Strömsö, since 1852” printade vi ut från datorn och förstorade upp till rätt storlek. Istället för att skära ut texten som schablon (det är en väldigt tunn text) använde vi kalkerpapper. Till sist kan man välja att måla bokstäverna med pensel eller som vi, lite oväntat kanske, men effektivt: permanent tusch!

I ett laboratorium i Mejlans i Helsingfors mäter man syreupptagningsförmågan och energiförbrukningen i viloläge hos patienter som har problem med vikten.

- Vi undersöker ämnesomsättningen i relation till övervikt, berättar biträdande professor Kirsi Pietiläinen som forskar i fetma och de faktorer som bidrar till övervikt. Vi undersöker också hur man med olika metoder försöker få människor att gå ner i vikt och hur deras ämnesomsättning fungerar efter viktminskningen.

Maskinen som man i laboratoriet använder sig av mäter syreupptagningsförmågan och energiförbrukningen i viloläge. Det betyder att patienten som undersöks ska ha varit utan att äta i 12 timmar. Man får lägga sig på en brits i en halv timme med en mask för ansiktet.

- Det som konkret mäts är syreanvändningen i kroppen och koldioxiden som produceras, det igen ger en definition på energiförbrukningen hos patienten, säger hon. På basen av det räknar vi ut en energiförbrukning och grundläggande ämnesomsättning för patienten i viloläge. Då vet vi hur många kilokalorier patienten minst förbränner under t.ex. ett dygn.

Arvsanlagen påverkar

Eftersom alla är olika varierar också den grundläggande ämnesomsättningen människor emellan. Dessutom finns det olika faktorer som kan påverka ämnesomsättningen.

- Vi har forskat en hel del kring varför vi är så olika. Vi har t.ex. gjort forskning med tvillingpar och vi har märkt att identiska tvillingar är väldigt lika funtade just när det kommer till ämnesomsättningen. Det betyder att arvsanlagen i hög grad påverkar vår ämnesomsättning, konstaterar hon.

Men de största variationerna i ämnesomsättningen och därmed energiförbrukningen beror helt enkelt på att människor är olika stora och har olika mängd muskelmassa och fettvävnad.

- En annan faktor som påverkar energiförbrukningen och ämnesomsättningen är givetvis könet, säger Pietiläinen. Män har i jämförelse alltid bättre ämnesomsättning än kvinnor och kan av samma orsak äta mera.

Ålderns påverkan en myt

Statistiskt sett påverkar också åldern ämnesomsättningen.

- Men det här är egentligen lite av en myt, menar Pietiläinen. Många påstår att den grundläggande ämnesomsättningen blir sämre eller minskar med åren men så är det faktiskt inte.

Hon menar att det i de allra flesta fall helt enkelt handlar om att man när man blir äldre blir lite bekvämare av sig och inte orkar hålla sig lika aktiv som när man var yngre.

- Man blir lite latare och stressen i medelåldern gör att soffan ofta lockar mera än löprundan, säger hon. Skulle vi hålla oss lika aktiva som i yngre år skulle också ämnesomsättningen på äldre dagar vara bra.

Egen aktivitet viktig

- Att fetma eller övervikt skulle bero på en dålig ämnesomsättning är struntprat i de allra flesta fall, konstaterar hon. Jag jobbar med det här dagligen, vi vårdar många överviktiga och har forskat mycket kring det här och jag har ännu aldrig stött på en överviktig med direkt dålig ämnesomsättning.

Däremot finns det naturligtvis mycket man själv kan göra för att öka energiförbrukningen och få en bättre ämnesomsättning. Bäst gör man det genom att aktivt röra på sig och motionera.

Den grundläggande ämnesomsättningen ger egentligen bara ett energiförbrukningsminimivärde. Allt man gör utöver det ökar på energiförbrukningen och i längden på ämnesomsättningen. Vill man till exempel veta närmare vad man själv förbrukar under en vanlig dag kan man använda sig av en regelrätt pulsmätare som också räknar ut energiförbrukningen i form av kilokalorier.

Kirsi Pietiläinen är gäst i Efter Nio om energi på måndag 8.2.2016 kl. 21.00 på Yle Fem och på Arenan.

Många bär en liten flämtande förhoppning om att vara en av de där lyckade människorna som springer maraton och publicerar bilder på sig själv från lördagsmorgonens löprunda i undersköna miljöer. Men att hasa sig upp ur soffan och verkligen ta steget ut i joggingspåret kan vara svårt.

Lördagen 6 februari är löpningens dag och en av de som verkligen älskar denna enkla motionsform är mamman, politikern och löpentusiasten Anna Jungner-Nordgren. Med sex maraton i bagaget tränar hon nu inför sitt nästa lopp i Köpenhamn 22 maj.

Anna Jungner-Nordgren tränar inför sitt sjunde maraton. Anna Jungner-Nordgren är löpentusiast. Bild: Yle / Hannah Norrena

- Syskon har ju en tendens att tävla med varandra och då min bror betvivlade att jag skulle kunna ta mig igenom ett maratonlopp tänkte jag spontant att jag minsann ska visa honom! Så jag snörde på mig skorna och började springa. På den vägen är det.

Ett maraton är en riktig mara

Att orka ta sig igenom de 42 195 meter som ett maraton utgör kräver både fysisk och mental styrka. Anna berättar att hon för att orka brukar tänka sträckan i kortare etapper och göra upp delmål.

- Jag brukar dela upp loppet i t.ex. tio kilometers delar, efter sju är det bara tre kvar osv. Men visst, vartefter krafterna sinar börjar man förhandla med sig själv, bara jag orkar till nästa vätskestation så får jag sedan gå hundra meter osv.

- Någonstans vid 38 km så svär man för sig själv och frågar sig varför man utsätter sig för detta. Men sen då man kommer över mållinjen sköljer en sådan eufori över en att man genast börjar planera för nästa.

Anna Jungner Nordgren på Helsinki City Maraton. Anna Jungner-Nordgren på Helsinki City Maraton. Bild: Anna Jungner-Nordgren

Drömloppet utomlands

Anna har sprungit maraton på olika håll i världen och lyfter fram New York City Marathon som det ultimata drömloppet. Ett kärt minne har hon dock redan från då hon tog med sig sin familj till Amsterdam.

- Min man hyrde en lådcykel så han tillsammans med min son kunde cykla bredvid och serva mig och heja. Löpning är en ganska ensam sport så det är roligt då man kan göra det tillsammans.

Att springa över 42 kilometer känns för de flesta av oss som en smått omöjlig prestation och även för den vältränade kräver det sina förberedelser.

- Man måste förbereda sig väl, t.ex. smörja in tår och armhålor med vaselin för att undvika friktionsskador, skaver det någonstans så blir det till sist olidligt. På slutet gör det dock nog ont mer eller mindre överallt men om du har tränat ordentligt före så är det en hanterbar smärta.

Svårigheten att komma igång

Att springa lopp i perfekt väder på exotiska platser kräver dock gedigen träning. Rätt skor och stretching gör det lättare att klara sig utan skador. Anna poängterar även betydelsen av att alltid värma upp och inte gå för hårt ut.

- Viktigast är att du bestämmer dig. Ha en klar rutt klar, en länk som du vet att du klarar av. Ska du t.ex. ta en 5 kilometers runda så behöver du inte springa hela vägen om du inte orkar. Gå emellanåt och bygg gradvis upp din träning och kom ihåg, varenda steg du tar gör dig bättre och nästa gång är det lite lättare.

Anna Jungner-Nordgren gästade Lördax på Radio Vega 6 februari 2016 och intervjuades av Hannah Norrena och Jukka Isojoki.

Fastlagen är de tre dagar som kommer före den fyrtio dagar långa påskfastan. För dem som inte följer kyrkoåret är fastlagen dagar att åka pulka och frossa i bullar.

Fastlagen (efter tyska vastelavent, 'fasteafton') består av fastlagssöndagen (även köttsöndagen), blåmåndagen (även fläskmåndagen eller korvmåndagen) följt av fastlagstisdagen (i Sverige fettisdagen eller ålderdomligt vita tisdagen). Därefter börjar fastan med askonsdagen. Fastlagstisdagen kan infalla tidigast den 3 februari och senast 9 mars.

Men för dem som inte följer kyrkoåret eller tänker på att fasta, är fastlagssöndagen och fastlagstisdagen bra tillfällen att åka pulka samt äta fastlagsbullar.

I Pussel får vi följa med hur man bakar bullar.

Matias Jungar äter en bulle med het mjölk som han värmt i mikron. Det är utsökt gott, tycker han.

Bagarmästare Erik Wik vet inte hur många fastlagsbullar han bakat i sitt liv, men han äter ofta sex på raken. Men kan man äta dem sexigt?

Karneval och spex på fastlagstisdagen

På franska kallas fastlagsdagen Mardi gras (som också betyder 'fet tisdag'). Det är därifrån som Mardi Gras-karnevalen i New Orleans har fått sitt namn. Också i Österrike och Tyskland firas fastlagstisdagen med karneval och festande.

I Finland är karnevalen inte vanlig, men Björkö by i Österbotten tog i bruk seden redan på 1920-talet. Och på 2000-talet står den sig stark. Ungdomarna maskerar sig och springer runt byn. Förr var det för att skrämma bort vargarna. Och man får inte ta av sig masken. Därför är det svårt att uppfatta vad en av ungdomarna säger.

Men även om man inte klär ut sig kan man spexa till det i pulkabacken. I alla fall om man är studerande. Både i Vasa och Åbo går det vilt till.

De vintrar det inte finns snö gäller det att åka ner på andra sätt. På Vårdberget i Åbo är studenterna innovativa.

Vad är ett par vantar värda? Eventuellt inte lika mycket som en hylla. Vad är handens kunskap värd?

Kanske beror det på vems hand det är som bär på kunskapen. Den textila slöjden har ansetts vara förspilld kvinnokraft och hur välgjort ett broderi än är, är det alltid onödigt.

En gång i livet läste jag textilkonst. I tre år och på två olika skolor. Ett år till och med på högskolenivå. Jag har en bakgrund inom det textila. Det är mitt bästa partytrick. Att berätta att jag en gång tänkte att jag kunde bli textilkonstnär och sen tänker jag mig att alla ska skratta till lite.

Men sanningen är den att det egentligen bara var konsten i textilkonsten jag en vacker dag tröttnade på. Jag hoppade av min utbildning och fortsatte på andra spår, men kunde inte släppa det textila hantverket. Jag stickar mycket, broderar en del, och då och då får jag för mig att jag måste trycka tyg nu genast och inte en minut senare.

I veckan skulle jag in i en tygaffär direkt efter skolan. Väl inne i butiken kom jag på mig själv med att hålla mig en bit från skyltfönstren, så att inte allt för många skulle gå förbi och se mitt seriösa journalistjag stå och välja mellan olika sorters randig plysch.

Varför gjorde jag så? Varifrån kommer denna skam? Det som jag en gång såg som en möjlig framtida yrkesbana är idag ett skämt jag drar. Jag tänker på att folk ska bli överraskade över att ett tjurigt pretto som jag fortfarande gör mina julklappar själv.

En gång i tiden älskade jag att sitta på spårvagnarna och sticka. Det var inte bara roligt att göra. Jag gillade att visa upp vad jag kunde. Nu skäms jag lite för mycket för att ta upp en stickning under en föreläsning, hur tråkig den än är.

När jag var i Helsingfors förra hösten blev jag helt överrumplad av kylan. Jag, som annars stickar alla mina vantar själv, var långt bort från mitt lager, och hade varken tid eller möjlighet att sticka ett par själv. Att gå till de stora klädkedjorna och köpa ett par i akrylgarn tog emot allt för mycket. Men så på salutorget så hittade jag dem. Stånd efter stånd med tanter som sålde egenstickade vantar, mössor och strumpor i alla färger och storlekar. Där var den, lösningen. Köpte ett par rosa mönstrade vantar av ull som fortfarande luktade lite får. 14 euro fick jag betala. Det var inte utan en viss klump i magen jag lämnade salutorget.

Nu har säkert damerna på torget en himla hastighet på sitt stickande, men oavsett så kan inte timpengen på dessa vantar bli särskilt hög. Särskilt inte om man räknar in att stå i den bitande iskylan på salutorget. Eller det material som använts. Eller alla de timmar och år som ägnats åt att lära sig hantverket.

Bloggaren Pia Capelle Kammeborn på Queen of Kammebornia har gjort en mycket spännande uträkning på vad ett par stickade halvvantar skulle kosta om hon tog skäligt betalt för dem. Hon räknar in tidsåtgång och skicklighet och jämför med klassigt manliga konsthantverk. Jag kan ju berätta att de då rakt inte skulle gå på 14 euro.

Pia gör själv den slående jämförelsen att någon skulle be ”en skicklig möbelsnickare de känner till eller eventuellt känner ytligt och säga att -Kan inte du snickra ett vitrinskåp till mig? Jag betalar så klart, räcker 300 kronor? Eller fråga en snickare vars fru är moster till en kusin -Kan inte du platsbygga ett kök åt oss? Jag betalar så klart för materialet.”

År av upptränad hantverksskicklighet reas ut för 14 euro vantparet, samtidigt går jag runt och skäms över min egen dragning till hantverket. Detta går hand i hand med det textilas konnotationer som någonting kvinnligt kodat. Vilken man skulle skämmas över att snickra sina egna hyllor?

Samma sorg som jag kände när jag lämnade Salutorget kommer över mig när jag går på loppmarknader och hittar handvävda linnehanddukar, näsdukar med broderade monogram och diverse väggbonader säljas av för nära nog inga pengar alls. Generationer av kvinnor som tillverkat och sparat, de får se sina alster dumpade i en plastpåse utanför second hand-butiken när det är dags för dödsboet att delas upp. Men allmogeskåpet med Carl Larsson stämning däremot.

Hur många Do It Yourself-trender vi än kan peka på ses det ändå som lite töntigt att göra saker själv. Ännu värre om det är någonting oanvändbart, som att lägga timmar och åter timmar på att brodera in sina initialer i sängkläderna. Då kallas det förspilld kvinnokraft. Jämför med snickarglädje. Finns nog inte så många som ifrågasätter det. Eller är det kanske förspilld manskraft? Tid som skulle kunna användas till någonting vettigare? Nej, för hantverk män ägnar sig åt är yrken. Kvinnors utlopp för kreativitet och kulturskapande får aldrig kosta något.

Text: Cecilia Floris