Har du någonsin tänkt på om du andas med näsan eller med munnen? Eller hur du gör på natten? Munandning ökar risken för snarkning och sämre tandhälsa men dessutom, visar det sig då vi gräver i gammal forskning vid Karolinska institutet i Sverige att näsandning har visat sig syresätta blodet bättre.

- Det här är gammal forskning från 1990-talet som vi egentligen inte håller på med längre, men visst är det en spännande grej.

Jag får tag på Jon Lundberg, professor i farmakologisk kväveoxidforskning vid Karolinska institutet och jag har letat fram honom på basen av en text jag hittade på olika anti-snark-hjälpmedel.

De olika hjälpmedlen lyfter fram kväveoxidforskningen vid Karolinska institutet och hävdar att genom att använda t.ex. näsvidgare så andas man bättre genom näsan och det i sin tur gör att man drar nytta av den kväveoxid som produceras i bihålorna och som via andningen förs ner i lungorna och där vidgar blodkärlen, ökar blodflödet och syresätter blodet mer än vid munandning.

Och mer syre i blodet, det är ofta eftersträvansvärt. T.ex. kan det göra en människa piggare eller som i motionssammanhang då mer syre ökar prestationen.
Nå så långt vill inte Jon Lundberg gå.

- Det är inte så att allt blir frid och fröjd då man andas med näsan, forskningen kring fenomenet gick aldrig så långt, men visst är det intressant, säger han.

Baserar sig på nobelprisbelönad forskning

Att kroppen själv på olika sätt kan producera kväveoxid, det var en upptäckt som gjordes av forskare på 1980-talet. De belönades år 1998 med nobelpriset i fysiologi eller medicin. Här kan du läsa en artikel ur Läkartidningen det året.

Och det var på basen av de här forskarnas upptäckter som också forskarna vid Karolinska institutet gjorde sina experiment gällande kväveoxidproduktion i bihålorna.

- Vi kunde visa att kväveoxid NO bildas i bihålorna. Det går att mäta med känsliga instrument. Då vi vet att NO vidgar kärl, så funderade vi att kan det vara så att gasen åker ner i lungorna och vidgar kärlen där? Och det borde kunna påverka lungblodflödet och kanske t.o.m. syresättningen av blodet.

- Sen kunde vi i en serie experiment visa att det är så och det tyckte vi var ganska roligt.

Bl.a. testade de detta på personer som var inlagda på intensiven och andades i respirator. (Med lov, om du undrar.) Då luften gick direkt ner i lungorna via munnen som den alltid gör då man andas på det viset så syresattes blodet på en viss nivå. Men då forskarna ledde luften via näsan så att den drog med sig kväveoxid från näsgångarna ner i lungorna, då ökade halten syre i blodet. Detta mätte man med blodprov.

Och det var där här man lyckades bevisa, att blodet syresätts lite bättre tack vare att kväveoxiden dras ner till lungorna, vidgar kärlen, ökar blodflödet och därigenom syresätter blodet bättre.

Man gjorde också andra tester där man kunde visa på det förändrade blodflödet i lungorna.

- Då man står upp är lungan lite dåligt genomblödd i topparna p.g.a. gravitationen, blodet tynger ner i lungan. Men får man i sig NO flyttar blodflödet uppåt, vilket vi tror kan vara bra.

En extra kraftkälla? många många näsor Bild: Yle/ Ulrica Fagerström

Vilka konsekvenser NO-aspekten har för hälsan eller hur man mår, det vet man forskningsmässigt ändå inget om, för det har man inte undersökt. Man lämnade nämligen det här och började istället titta på andra frågor inom kväveoxidforskningen.

Men näsandningen tror Jon Lundberg att hursomhelst är bra, redan utan att fundera på kväveoxiden.

- Man vet att det är bra. T.ex. andas alla nyfödda barn genom näsan, håller man för näsan på dem mår de inte bra. Och vi tror att en del av den goda effekten med näsandning är att det kommer ner NO i lungan.

Kväveoxid via nitrat

Kväveoxiden sysselsätter fortfarande Jon Lundberg och hans kolleger, men det man nu forskar i är hur kväveoxid bildas i kroppen då du äter grönsaker som innehåller nitrat (NO3).

T.ex. gröna grönsaker och rödbetsjuice är rika på nitrat och i kroppen, bl.a. i magen omvandlas NO3 till NO, dvs kväveoxid, och gasen får kärlen att vidga sig vilket gör det lättare för hjärtat att pumpa runt blodet vilket sen sänker blodtrycket.

- Vi gör en stor studie med hundratals patienter där vi hoppas kunna bevisa att det är nitratet som är orsaken till att grönsaker är så nyttiga för hjärta och blodtryck.

När fredagsmyset tar vid i hemmen tågar 70 juniorer med sovsäckar, datorer och brädspel under armarna genom snön i mörkret. Destination: en studio med sladdar längs golv, väggar och tak.

Det är nämligen dags för Hajbo Epic Night Battle. 21 timmar datospel, brädspel, lekar och kompisar. Allt i en enda lång direktsändning.

hajbo Bild: Yle/Hajbo

Pirr i magen

- Om jag var 11 år och på väg till den här festen skulle jag knappast ha sovit på flera dagar. För mycket pirr i magen helt enkelt. Det skulle vara den bästa dagen på hela året, ungefär som Stafettkarnevalen, säger Jukka Isojoki.

Jukka sitter framför en monitor i en liten studio. Han frågar regissören om det är okej att gömma energidrycker bakom bordet. Det är okej. Det är bara de minderåriga som får klara sig med andra spurthöjare på småtimmarna.

Pratar i 21 timmar

Det blir ett långt dygn, också för Jukka. Han kommer att fungera som en röst i bakgrunden, titta framåt och sammanfatta. Det händer så mycket hela tiden att det behövs en lugn och behaglig röst i bakgrunden som berättar vad som händer.

- Det gäller att vara lugn och sansad, men inte tråkig. Och så ska man våga överraska och hetsa till.

Jukka är inte bara en van radiopratare, utan har också en gedigen spelbakgrund. Ivern inför kvällen är därför äkta.

- Ja, alltså jag spelar. Varje dag. Och jag skäms inte för det. Visste du att medelåldern på spelare i USA är 40 år?

När Jukka var barn tiggde han till sig en Commodor 64, som höll honom vaken genom nätterna. Nu spelar han helst sportspel.

- Om jag var med och spelade ikväll skulle jag välja konsolen och spela NHL på Playstation 4. Jag är en gammal hockeyspelare och det är kul då man kan göra sådant som man har i ryggraden på riktigt. Spelen är avancerade nu för tiden, jämfört med Commodorens stickgubbar.

Råd till nattsuddare

Det kan hända att det pirrar ordentligt i 70 juniormagar i natt, dagen före Hajbos episka spelnatt. Jukka råder alla att äta ordentligt och sova länge så att de orkar.

- Och alla där hemma, följ med för allt händer här och nu. Det är direktsändning, vad som helst kan hända. Och blir du trött, ta en paus och titta in lite senare igen. Vi är här hela natten, säger Jukka.

Aron och Jukka refererar den 21 timmar långa sändningen hajbo Bild: Yle/Hajbo

Hajbo Epic Night Battle streamas live på Arenan och på Hajbos Youtubekanal Hajbo Oo med start klockan 18 fredagen den 15.1.

Maï Soreau flyttade som nittonåring av en slump till Helsingfors, men hon visste redan när hon steg på planet i Paris att hon inte skulle återvända. Att hon skulle förälska sig i det finlandssvenska så snabbt hade hon ändå inte förväntat sig.

Tjugofyra år gamla Maï Soreau är född och uppvuxen i Frankrike. Efter gymnasiet ville Maï bli sångerska. Planen var att flytta till Berlin för att studera klassisk sång vid Akademi der Künste men eftersom Maï inte hade fyllt aderton när hon slutade gymnasiet kunde hon inte ansöka om en studieplats i Berlin genast. Hon beslöt sig för att börja studera musikvetenskap vid Sorbonne Universitet i Paris istället, men det märkte hon snabbt att inte var hennes grej.

- Jag minns att jag satt på tunnelbanan i Paris och lyssnade på min favoritsång, min favoritaria ur Figaros bröllop och plötsligt kom jag på mig själv att analysera den i detalj. Mitt intresse för musik hade förändrats, kärleken för musiken hade försvunnit.

Börjar studera finska i Paris

Maï hoppar av studierna i musikvetenskap och den enda linjen som just då fortfarande har lediga platser är studier i det finska språket. Hon börjar studera finska och efter det också svenska och nordiska studier. Hon förälskar sig i Strindberg och nordisk design. Ett år senare flyttar hon till Finland för att studera som utbyteselev.

- Planen var att bara studera finska tills jag kunde söka in till klassisk sång i Berlin. Men jag trivdes så bra med de nordiska studierna att jag fortsatte och nu är jag här.

Min första kräftskiva med Lyran och Akademen var någonting speciellt. Det var så som jag hade drömt det, men ännu bättre.

Ville bort från Frankrike

Redan som yngre hade Maï en känsla av att hon ville bort från Frankrike. Hon var mycket ensam både i skolan och hemma. Och i Finland hittade hon äntligen sin plats.

- Här i Finland finns det en grundlig respekt mellan människor som jag upplever att det inte finns i Frankrike. Här får man vara i fred. Paris är på många sätt en aggressiv stad, folk kommer upp till en, talar med en och rör vid en, utan att man signalerat att det är okej.

Maï får ofta frågan varför hon ville flytta från Paris hit till Finland.

- Jag kom inte för kärleken eller för jobbet eller för studierna. Jag kom för stämningen här. Finländarna har en så dålig självbild. Det är också en orsak till att det är så härligt att vara här. Men ibland är det lite irriterande. Kan ni inte bara förstå att det är underbart att vara här?

Älskar finlandssvenska kräftisen

Maï doktorerar i Nordisk litteratur, undervisar i franska på Arbis och sjunger i Akademiska Damkören Lyran.

- Folk brukar säga att jag är mer finlandssvensk än alla finlandssvenskar tillsammans. Jag har alltid fascinerats av de finlandssvenska högtiderna och koderna som råder i vissa finlandssvenska sammanhang.

Maïs favorit av de finlandssvenska högtiderna är kräftskivan.

- Min första kräftskiva med Lyran och Akademen var nog någonting speciellt. Det var så som jag hade drömt det, men ännu bättre. Jag älskar det faktum att man är så uppklädd och fin, så gammalmodig i sina traditioner och samtidigt dricker man mycket och sjunger högt. Jag är väl medveten om att många inte förstår om jag skojar eller inte. Men jag är uppriktig. Jag älskar det finlandssvenska.

Känner sig alltid delvis utanför

Maï undersöker i sin doktorsavhandling begreppet invandrarlitteratur.

- Jag blev chockad över den ton som rådde när vi diskuterade detta begrepp på ett seminarium. Det finns en legitimitet att kalla en bok för invandrarlitteratur i fall det handlar om invandring. Men att kategorisera litteratur på basis av författaren är problematiskt, därför beslöt jag mig för att börja forska i detta.

För Maï är det ett personligt ämne, eftersom hon själv ofta får frågan varifrån hon kommer.

- Även om jag svarar från Frankrike får jag frågan – men före det?

- Jag har alltid kännt mig lite utanför, men här i Finland känner jag mig för första gången i mitt liv mindre utanför.

I Samtal om livet berättar Maï Soreau om varför hon förälskade sig i den finlandssvenska kulturen, om att inte passa in och begreppet invandrarlitteratur, om att växa upp som icke vit i en vit värld och om att bemöta invandrare med vad hon kallar exotism.

Det som inte får förändras kommer småningom att förtvina och försvinna, men genom att modernisera en aning får vi ting, tankar och tekniker att överleva.

Ta broderiet till exempel - det är längesen langettstygnet var var kvinnas kvällssyssla. Styngnkunskap och broderitid finns knappt längre. Broderade dukar är, om man har tur, ärvda klenoder snarare än något man ägnar sig åt. Eller så kunde det vara om inte sådana som Lee fanns. Hon tar sig respektlöst an korsstygnet. Hon visar att broderi går att göra på flera olika sätt; på papper, med tusch och som "tillfällighetshantverk".

Strömsö laddar upp inför vårsäsongen som börjar 7.2. Fram till dess ser vi höjdpunkter från året som gick. Detta "nygamla" program kan ses på Yle Fem 17 och 19 januari.

En gammal idé blir som ny

Dekorera en vägg med tallrikar
Restaurera ett 60-talsbord
Ett gammalt skåp blir modernt
Måla på en trasmatta
Servettringar med korsstygn på gamla boksidor

Det blev alltså ingen nationalpark i Porkala. Än en gång. Istället blir det likaså fina området i Hossa i Kajanaland som utgör statens stora natursatsning under jubileumsåret.

Det här har väckt både kritik och beröm. Många hade välkomnat en nationalpark i Porkala eftersom det finns relativt få nationalparker i södra Finland, och det lokala näringslivet hade sannolikt gynnats. Motståndarna befarade å sin sida ökat slitage på naturen, rusning på den krokiga Porkala-vägen och att mark skulle tvångsinlösas.

Saken är hur som helst avgjord nu. Men debatten väcker intressanta frågor.

Varför behöver Finland 40 nationalparker? Behöver vi flera? Det är nämligen inte alls uteslutet att Porkala i framtiden blir en nationalpark.

Personligen är jag en vän av nationalparker. Parkerna i Finland ökar generellt sett i popularitet, och alla prognoser tyder på att trenden fortsätter. Naturen ger oss uppenbarligen ett välbefinnande som inte går att mäta i pengar. Och att skydda naturen för framtida generationer, liksom nödvändigheten att skapa fristäder för djur- och växtlivet och därmed garantera mångfalden, kan inte vara fel.

Eller? Är det tvärtom så att nationalparksstatus tvärtom innebär ökad exploatering, mera slitage och en sorts kommersialisering av naturen? Noux i Esbo är möjligen ett exempel. Besökarantalet har vuxit lavinartat de senaste åren och att hitta lugn och ro via huvudingången är ofta i praktiken omöjligt.

I dagens Eftersnack ska vi ta oss an temat nationalparker. Men först behöver vi din input. Tyck till nedan och rösta i vår enkät så spinner vi sedan vidare i programmet.

Eftersnack, Radio Vega, fre kl. 15.03, repris kl. 22.15.
Yle Fem sö kl. 15.45.
Podden kan du ladda ner här.

Tycker du kvällarna känns trista och förutsägbara? Vill du ha en ny hobby men tvekar eftersom du är rädd för att bli utskrattad på hiphoplektionen? Då ska du följa Hannas råd, och göra det ändå.

Hanna Enlund provade på närmare 50 olika nya saker när hon gjorde podden Nyfiken i en pod tillsammans med sin kompis Marica Öst. De provade på allt från älgjakt till pole fitness, och på vägen lyckades Hanna också hitta några nya hobbyn.

Hanna har också provat på nya hobbyn utanför podden, med mer eller mindre framgång. En grej som inte direkt fastnade är hiphop.

- Jag for på en hiphoptimme på en dansskola här i Vasa, helt ensam ... det var förnedrande, säger Hanna.

Alla andra var tio år yngre och såg supercoola ut med sina snygga kläder och sköna rörelser. I stunden känns en sådan här grej kanske hemsk, men det är ändå en erfarenhet som Hanna rekommenderar.

- Man känner sig lite osäker, men det gör gott för kreativiteten och ödmjukheten, säger hon.

Tänk ut något enkelt

Alla måste inte börja sitt nya hobbysökande med att gå på en hiphoptimme, men de flesta har säkert något de länge tänkt att de velat prova på. Ofta är det ändå så att det aldrig blir av.

- Så börja med det kanske, eller fundera ut vad som finns tillgängligt omkring dig. Vad är lätt att testa?

Ett enkelt sätt att hitta något nytt är att kolla in utbudet på kommunens medborgarinstitut, eller arbis.

- Det är ofta ganska snällt och där är det många nybörjare som träffas, säger Hanna.

Podden gav Hanna en spark i baken och gjorde att hon testade på närmare 50 nya saker. En av dem var att sova under en bro. Kanske det kan bli din nya hobby? Hanna Enlund och Marica Öst som gör podden Nyfiken i en pod. Bild: Hanna Enlund

Det finns också de kurser som är fyllda med supertalangfulla pensionärer som är värsta proffsen, och i en sådan grupp kan man känna sig ganska liten och osäker.

- Men då måste du boosta dig själv lite och tänka att du faktiskt är ganska modig som vågar börja med något nytt. Och så är det ju jätteroligt att få nya upplevelser också.

Och det fina med att testa på nya saker är ju att du också kan sluta, till och med efter bara en gång, om du inte trivs med den nya hobbyn. En segerkänsla blir det hur som helst, eftersom du i alla fall vågade prova på.

Bara gör det

En sak som Hanna lärde sig under podprojektet är att det faktiskt bara är att ta itu med saken och göra den. Det är enkelt. Våga göra saker, helt enkelt.

- Jag upplevde att det här att ha podden och vara tvungen att testa på något nytt varje vecka var en superbra spark i baken för att uppleva en massa olika saker.

Hanna föreslår att du ger sig själv ett löfte att under året testa på till exempel fem nya saker. Det kan vara enkla saker som att läsa en klassiker du länge tänkt läsa, eller anmäla dig till den där danskursen du suktat efter.

Ett oväntat intresse

Det fina med att pröva på nya saker är att du kanske upptäcker något helt nytt, något du aldrig trott du skulle gilla. En kul hobby som Hanna själv aldrig skulle tänkt på att testa, men som hon sedan verkligen gillade, var pole fitness.

- Jag gick en grundkurs efteråt faktiskt. Det var mycket mera akrobatik och styrka än jag trott från början.

Hanna har nu slutat med pole fitness eftersom hon tyckte att hon skulle behövt en egen stång där hemma för att kunna utvecklas ordentligt, men hon uppmuntrar alla nyfikna att gå en kurs om det känns lockande. Två saker som Hanna däremot fortsatt med efter projektet är yoga och löpträning med en personal trainer.

Så vad väntar du på? Ut och kolla in kursutbudet!

Cross Nature är en rätt ny motionsform, som kombinerar flera olika sporter och där kurslokalen kan vara var som helst ute i naturen.

Utomhusträning med fokus på styrka

Cross Nature ska vara en enkel och funktionell träning med fokus på styrka. Den ska kunna anpassas till vem som helst så att både en elitidrottare och en nybörjare kan delta i samma pass.

Petra Mannström, som kommer att leda kursen som ordnas av Kombi i Pargas, kom själv i kontakt med den här motionsformen i och med att hon började njuta mer av att vara utomhus.

Via nätet sökte hon motionsformer som bedrivs utomhus och hittade Cross Nature, som har utvecklats av svenska Anna Adelman. Det ledde till att hon 2014 skaffade sig utbildningen att leda egna kurser.

vem som helst som orkar jogga i lugn takt i två kilometer bra kan delta i den här aktiviteten

Rent konkret går ett pass till så att man börjar med vanlig uppvärmning och sedan körs passet som kan vara mellan 60 och 90 minuter långt.

Också lek kan ge styrka

Själva träningen läggs upp med parövningar och intervallträning och nu då kursen börjar i februari och det kan vara ganska kallt, blir det att lägga in mera intensitet i träningarna mellan intervall och backlöpning. Då kan träningen också anpassas enligt den egna förmågan.

Lekar kan också ingå och då det finns snö kan det till exempel handla om en snöbollslek, där man kan rulla ihop några snöbollar, springa 50 meter, kasta iväg snöbollarna som sedan kompisen får hämta.

En annan möjlighet är att göra en stafett på snöänglar och efter att man sprungit omkring i snön är man redan ganska slut.

I och med att man använder sig av det som finns ute i naturen blir alla pass ganska olika. Under den här kursen kommer man att finnas ganska nära Pargas centrum i olika områden.

Träningssalen varierar från gång till gång och det är högt till taket även om vissa övningar kan vara lika varje gång.

För instruktören Petra Mannström gäller det att anpassa träningen till hur naturen har valt att bete sig just den dagen och det anser hon vara en del av charmen i den här motionsformen.

I träningen tillämpas ingen klassindelning mellan deltagarna. En mycket vältränad person kan bra jobba i par med en som är i sämre skick. Här gäller det att kunna utnyttja kompisens kroppstyngd och styrka i förhållande till sin egen.

Ingen avancerad utrustning behövs

Kursen i Pargas börjar i februari och pågår till slutet av april och det som behövs då det gäller utrustning ska vara anpassat till vädret.

Det som rekommenderas är löparskor och om det är halt gärna broddar eller skor som färdigt är dubbade.

Vidare är det varma sockor och kläder i flera lager som behövs så att man kan klä av sig om det blir för varmt.

I början av kursen då det ännu är mörkt om kvällarna behövs också pannlampa och reflexväst, eftersom det är viktigt att deltagarna syns och hittar varandra i mörkret.

Petra Mannström har dragit några Cross Nature kurser tidigare och hon säger att deltagarna verkligen verkade tycka om det här. Kanske återkommer en del av de Pargasbor som har varit med tidigare.

I Sverige har den här motionsformen blomstrat upp ordentligt, medan den hos oss ännu är ganska ovanlig.

Något muskelberg lär man inte bli genom Cross Nature, men det är hela kroppen som tränas och man blir starkare och får bättre kondition.

Om man har några speciella svagheter kan man gärna meddela det här till instruktören så kan hon hitta på alternativa rörelser så att man inte belastar sina svagaste punkter.

Anmälningstiden till kursen i Kombis regi pågår som bäst och första kurskvällen blir 11 februari.

Nu kan också stadsbor köpa sin mat direkt från producenten. Reko-ringarnas etablering i huvudstaden har utsetts till Årets matkulturgärning i Helsingfors.

På Drumsö finns ju inte så mycket lokalproducerat, men vi får mat från till exempel Kimitoön.― Silja Lindblad

- Idén är att man kan köpa mat direkt från producenterna. Man beställer det man vill ha, och så levererar de en gång i veckan, säger Silja Lindblad som administrerar gruppen på Drumsö.

Träff på skolgården

Kruxet är att du på förhand måste veta vad du vill ha.

Kontakten mellan producent och konsument sker via en Facebook-grupp.

- Jag brukar köpa tillexempel kött och ägg. Sen handlar jag grönsaker och sådant i affären, säger Silja Lindblad.

Silja Lindblad brukar köpa kött, fisk, ägg och ostar via Reko-ringen. Drumsö Reko-grupp, 20 januari 2016 Bild: Yle/Helena von Alfthan

- Kylkedjan håller nog, särskilt så här på vintern, säger Lindblad. Jag var lite orolig för hur äggen skulle klara sig, men det gick nog bra.

Allt populärare

I Helsingfors finns sammanlagt åtta aktiva Reko-ringar med omkring 4000 medlemmar. Konceptet belönades i måndags av Helsingfors stad som Årets matkulturgärning.

Via Reko-ringen kan man köpa närproducerad mat som fisk, kött, ägg och ostar.

- På Drumsö finns ju inte så mycket lokalproducerat, men vi får mat från till exempel Kimitoön, berättar Lindblad.

Läs mera:

Helsingfors nya matkulturstrateg vill minska på sopberget

Milla Visuri vill minska på mängden bioavfall i Helsingfors. Hon vill också lyfta fram fisken som en viktig lokal råvara.

Titandioxid gick tidigare också under namnet titansyra. Det förekommer inte som sådant i naturen men utvinns ur titandioxidhaltigt mineral som till exempel ilmenit.

Titandioxid är det som gör den vita målarfärgen vit. Så mycket som en femtedel av en målfärgsburks vikt utgörs just av vitt färgpigment i form av titandioxid. 70 % av allt färgpigment som tillverkas årligen i världen är just titandioxid, inalles cirka 4,6 miljoner ton.

Pappers- och plastindustrin hör till de största konsumenterna av titandioxid. Där används det bland annat till att färga och ytbehandla olika sorters papper och plast. Titandioxid ökar till exempel på papprets täckförmåga och glansighet.

Titandioxid används också flitigt av gummifabrikerna. Dels för att framställa vitt gummi, men titandioxiden gör också att gummt bättre motstår solens UV-strålning och syra-angrepp, Titandioxid gör att gummi inte spricker lika lätt och det håller sin färg bättre. Titandioxid förekommer i bildäck, skor, handskar och sportutrustning, för att nämna några.

De vita strecken som de drar på gräset för att avgränsa en tennisplan – titandioxid det också.

Sockerglasyr på bakelser

Eftersom titandioxid är kemiskt inert, alltså det reagerar just inte kemiskt med andra ämnen, så är det inte heller giftigt, i motsats till bly som man tidigare använde för att färga saker och ting vita. Följaktligen används titandioxid också som livsmedelsfärg, till exempel i sockerglasyr, för att göra den vitare. Och det är då som det står E171 i innehållsförteckningen.

Din vita tandkräm är också vit just tack vare titandioxid. Av samma orsak används det också i kosmetika och läkemedel. Är ett piller vitt så beror det just på titandioxid.

Sedan används titandioxid också i solkrämer, inte bara för att göra krämen vit utan för att titandioxid har ett väldigt högt så kallat brytningsindex; det reflekterar alltså solljus men framför allt så blockerar det ultraviolett ljus. Och då talar vi alltså främst om titandioxid i nanopartikelstorlek, tillsammans med partiklar av zinkoxid, det absorberas lättare av huden.

Och det är då, när de här nanopartiklarna upptas i blodströmmen som det kan uppstå risker för hälsoproblem som ännu inte är helt och hållet kända och utforskade. Nanopartiklar av titandioxid har befunnits orsaka inflammationer i huden och genetiska defekter hos möss.

Att andas in titandioxiddamm är inte bra, det kan öka på risken för cancer. Det här gäller i praktiken främst dem som arbetar på fabriker där titandioxiddamm förekommer.

Ett nytt E-nummer blir det nästa vecka.

När Salih Mehmedagic skruvade upp sin parabolantenn för 23 år sedan blev det fest inne i lägenheten på Åvägen i Närpes. Alla jublade och applåderade då signalen gick fram och den bosniska kanalen syntes i tv-rutan.

- Och sedan dess har parabolen funkat felfritt, säger han.

Sonen Mensur Mehmedagic påpekar att bilden försvinner då det blåser ute, men Salih håller inte med.

- Den funkar felfritt. Parabolen håller i hundra år.

När han skaffade den hade han bott i Finland två år redan. Kriget pågick i hemlandet och själv hade han kommit hit som flykting efter 17 dagars flykt i skogen och nästan fem månaders fångenskap i koncentrationsläger. Han hade stort behov av nyheter, så tills han hade råd att köpa parabolen fick han skaffa dem på annat håll.

Salih Mehmedagic förlorade sin bror i kriget i f.d. Jugoslavien. Här med sonen Mensur. Salih och Mensur Mehmedagic

- Jag köpte en jätteliten radio av en romsk man, säger Salih. Den var sextio år gammal och till först var det svårt att få in bosnisk radio på den, men jag märkte att det funkade i källaren.

Jag skruvade och skruvade och fick in kanalen på 148 MHz. Den siffran minns jag hela livet.― Salih

Salih satt i källaren så ofta han kunde, också då nyheterna var sådana att han knappt ville höra dem.

- Det var död och dåliga besked, säger han. Men det gick ju inte att slita sig därifrån heller.

När han köpte parabolen gav han radion vidare till en annan bosnisk man, i en annan källare, och nu är det istället bosnisk tv som hörs i bakgrunden på dagarna.

- När man kommer hem från jobbet knäpper man på både lampan och tv:n direkt, säger han.

Det känns som om man knäpper på Bosnien.― Salih

Sonen Mensur har vuxit upp i Finland och mest bekantat sig med hemlandet via tv-rutan.

- Jag och pappa pratar svenska sinsemellan, säger han. Men hela livet har det varit bosniska i bakgrunden. Bosnisk musik, bosniska nyheter och bosniska komedier.

- Men det är mest pappa som kollar, säger han. Jag behöver ingen parabol.

Ändå har något sjunkit in genom åren, eftersom Mensur har lättare att skratta åt bosnisk humor än åt finländsk.

Den bosniska humorn är så torr och överdriven, säger Menusur Mehmedagic. Här med pappa Salih. mensur och salih Bild: Yle/Hanna Klingenberg

Grannarna Melisa Elkaz och Merjema Dizdarevic håller med. De säger att man skrattar åt en massa onödigt i Bosnien.

De bor i samma hus och deras familjer har skruvat upp sina parabolantenner på taket och balkongen.

- Det ger oss över 300 tv-kanaler, men vi tittar bara på två, säger Merjema.

I bosniska tv-program kan det vara roligt med en strumpa som faller på golvet, säger Merjema Dizdarevic och Melisa Elkaz. Melisa och Merjema framför parabolen Bild: Yle/Hanna Klingenberg

Merjema bor i lägenheten under Melisa och ibland hör hon gapskratt både från Melisas vardagsrum och från sitt eget.

- Då vet jag vad föräldrarna tittar på, säger hon.

Det är en bosnisk komediserie som heter Galen, frånvarande och normal och som handlar om fyra män som delar bostad. En far, hans son, sonson och sonsons son.

- De beter sig som ungkarlar allihop och har en egen städerska, säger Melisa.

Melisa och Merjema. Melisa och Merjema skrattar Bild: Yle/Hanna Klingenberg

Som de flesta bosniska humorserier är den också full med svordomar.

- Men våra svordomar funkar inte som era, säger Melisa. Hur ska jag förklara?

- Hästen, till exempel. Det kan användas som en svordom. Och om man säger hästen i en humorserie blir det väldigt roligt. Men om någon säger hästen till sin partner i ett gräl så är det slut på den relationen.

Merjema håller med.

- Ja, då har man gått för långt över gränsen.

Vietnamesisk stämning

Grannen Thang Nguyen har ingen parabolantenn.

- Det behövs inte då man har internet, säger han.

Familjen hade en förut och Thang minns hur hans pappa skruvade upp den på en lång stång och band fast den, så att den inte skulle vrida sig i blåsten.

- Redan om den flyttar på sig en liten centimeter är signalen borta, säger Thang.

I Thang Nguyens familj är det den vietnamesiska kanalen VTV3 som står på i bakgrunden på dagarna. thang vid tv Bild: Yle/Hanna Klingenberg

- Vi har vietnamesisk inredning, äter vietnamesisk mat och tittar på vietnamesisk tv, säger han. Man vill känna sig hemma.

Thang säger att parabolerna skruvas upp för att man längtar och saknar.

- Vi trivs här. Finland är vårt hem, men vi vill också öppna ett fönster till hemlandet, säger han.

- Det blir vietnamesisk stämning och det känns bra.

En ny studie från Oxfords universitet har undersökt vänskap på sociala medier. Precis som i verkliga livet visar resultatet att det finns en gräns för hur många riktiga vänskapsband som är möjliga.

Tidigare forskning har kommit fram till att det är omöjligt att ha nära band till fler än 150 personer. För att undersöka om social vänskap på nätet fungerar annorlunda har den brittiska professorn Robin Dunbar med sitt forskarlag nu tagit fram en studie baserad på 3 300 personer i Storbritannien. Resultaten visar att gränsen på 150 vänner gäller även i sociala medier.

Det teoretiska begreppet ”Dunbars nummer” myntades på 90-talet med hänvisning till professor Dunbars forskning. I antropologiska och psykologiska studier kom han fram till att människans hjärna har en begränsad kognitiv förmåga som gör att vi inte kan skapa sociala relationer med hur många som helst.

Den nya forskningen bekräftar därmed samma insikt även för sociala medier.

Kvinnor har fler vänner på sociala medier än män

En av de utförda undersökningarna i studien visade att snittet för Facebook-vänner ligger på 155. Kvinnor hade i snitt fler online-vänner, 166, jämfört med snittet för män som låg på 145.

I undersökningen uppgavs dock att endast 28 procent av vännerna på listan kunde klassas som sanna vänner, och i eventuella tider av kris skulle i snitt fyra personer övervägas som riktigt nära vänner.

Enligt Robin Dunbar kan sociala relationer delas upp i inre och yttre cirklar. I genomsnitt har vi fem riktigt nära vänner, 15 bästa vänner, 50 goda vänner, 150 vänner, 500 bekanta och 1 500 personer vi skulle känna igen om vi såg dem någonstans.

Att samla vänner på sociala medier må vara ett smart sätt att lära känna fler och öka ens popularitet, men som den senaste undersökningen visar kanske kontakt via sociala medier främst bör ses som ett effektivt sätt att behålla de riktiga vänner en redan har.

Resemässan är i full gång med över 80 länder representerade i Mässcentret i Helsingfors. Trots de ekonomiskt knaggliga dåliga tiderna är resebranschen lukrativ och folk verkar unna sig en uppmuntrande semester.

Heléne Lidström, som ansvarar för marknadsföringen på Finnair och Julia Melnik som är kommunikationschef på Finnmatkat håller med om att resandet inte bara håller i sig utan även ökar.

- Vi reser mer och vi vill ha mer. Samtidigt ser vi att kraven ökar, ju mer beresta kunderna är desto högre förväntningar har de på sitt resande.

Heléne menar att utmaningen ligger i att tillmötesgå dessa på bästa möjliga sätt. Folk verkar också ha mer pengar att satsa på sin semester och med mer pengar kommer också högre förväntingar. Julia håller med och lyfter dessutom upp en ny specifik målgrupp.

- Vi har många unga resenärer med specifika önskemål som vill boka resor till exotiska resmål och bo på koncepthotell. De har vuxit upp med föräldrar som tagit dem till olika ställen och är världsvana på ett helt annat sätt och ställer helt andra krav än vad jag själv gjorde i den åldern.

Heléne lyfter även upp tiden som en avgörande faktor, eftersom många lever sin vardag under pressat tidsschema är även semestern något som bör optimeras. Ska man åka någonstans och satsar pengar på det - då ska det också vara värt det.

Julia Melnik och Heléne Lidström arbetar i resebranschen. Julia Melnik och Heléne Lidström jobbar i resebranschen. Bild: Yle / Hannah Norrena

Multigeneration traveling

Befolkningen blir äldre men detta innebär inte att det är sömniga sällskapsresor som tillfredställer. Julia berättar att det är många äldre resenärerna som inte längre enbart orkar ligga på playan i väntan på middagen utan njuter av olika typer av tema- och kulturresor. Även fysiskt aktiva resor fyllda med äventyr är populära.

En annan trend som kommit under de senaste åren och fortfarande växer är multigeneration traveling, d.v.s. flergenerationsresor där mor- och farföräldrar reser med barn och barnbarn. Dessa stora sällskap ställer i sin tur ställer högre krav på hotellen, rummen och resmålen överlag.

- Utmaningen ligger i hur vi kan göra alla åldersgrupper nöjda. Många har specifika krav och man vill skräddarsy sin resa enlig familjens specifika resemål… spendera två dagar här, göra en utflykt där, i framtiden kommer vi att se ännu mer av skräddarsydda resor.

Kunderna mer miljömedvetna

Klimatförändring och miljöbelastning är stora begrepp som andas varenda resebokande kund i nacken. Vanligtvis brukar flygbolagen anses vara de stora bovarna i dramat men även avfallshantering på destinationerna är viktiga för kunderna. Heléne berättar att för Finnairs kunder blir miljöaspekten en allt viktigare fråga.

- Det är avgörande att vi i resebranschen tar vårt ansvar för detta. En sak man kan göra är att åka med moderna flygplan som är byggda på ett nytt sätt, är lättare och drar mindre bränsle. Bara det innebär väldigt stor skillnad.

Gamla flygplan är de stora bovarna i miljödramat. Flygbolaget Norwegians passagerarplan på väg att landa Bild: Norwegian / David Peacock

- Den yngre generation är väldigt påläst och vi ser att ett av kriterierna då man bokar resor nuförtiden är just miljöfrågan. Yngre resenärer är intresserade av miljövänligare val.

Heta resmål 2016

Enligt resetidningen Mondos undersökning var New York i USA och Playa del Carmen i Mexico de två populäraste destinationerna 2015. Även Asien är ett av de mest växande resmålen. Vi reser gärna dit men asiatiska turister kommer även gärna till våra breddgrader.

Mellanklassen ökar markant i Asien och framför allt i Kina vilket innebär att folk har en annan möjlighet att resa både inom landet men även utomlands och Heléne säger att då är t.ex. Norden med sin friska luft och vida vidder ett attraktivt resmål.

- Vi behöver dock bli ännu bättre på att marknadsföra oss till dem så att de förstår att komma hit och njuta av allt det underbara vi har att erbjuda och såklart spendera pengar i våra knutar.

Bild: Yle Uutiset Grafiikka Bild: Yle Uutiset Grafiikka

Vilka destinationer är stora 2016?

Om man då sett Kanarieöarna, Stockholm och kanske ett land mer fjärran, vart ska man då styra kosan 2016? Heléne uppmuntrar till att fiska i närbelägna vatten.

- Våga välja destinationer du inte sett förr. Det behöver inte vara jättelångt bort. Varför inte börja pricka av alla huvudstäder i Europa? De tar inte så mycket tid och kostar inte så mycket pengar.

Julia är inne på samma linje.

- Mina personliga tips är Sicilien, Palermo… de talar inte så mycket engelska där men det är otroligt spännande och vackert. Kroatien är också underbart, hyr en bil och åk runt, det är alldeles underbart.

Heléne Lidström och Julia Melnik intervjuades av Hannah Norrena på Resemässan 2016.

Läs också:

Finländarna reser mer än någonsin

"Aldrig tidigare har framtiden i så här stor omfattning ansetts otrygg."

Så skriver Planeringskommissionen för försvarsinformation (som underlyder försvarsministeriet) i en rapport som presenterades i går. Rapporten baserar sig på intervjuer med drygt tusen finländare (Åland undantaget). Man har ställt samma frågor sedan 1990.

I rapporten heter det vidare:

"Två tredjedelar upplever nu att framtiden är otryggare, för ett år sedan tänkte något över hälften så."

Det är arbetslöshet, terrorism och det ekonomiska läget i Europa som oroar oss. Och jämfört med i fjol har oron för antalet invandrare "ökat betydligt" konstaterar rapporten.

Den exakta frågan lydde: "Om man tänker på det nuvarande tillståndet i världen som helhet, tror ni att Finland och finländarna kommer att leva i en tryggare eller otryggare värld än dagens under de kommande fem åren?"

Två tredjedelar svarade att världen blir otryggare, vilket alltså var nytt "rekord" sedan 1990.

Fortsättningsvis är det sysselsättningsläget i Finland som oroar allra mest (87 procent) medan till exempel det ökade antalet asylsökande oroar 71 procent vilket är i samma storleksklass som "spridningen av massförstörelsevapen", "religiösa extrema rörelser" och "utvecklingen i Ryssland".

Ur undersökningen - under rubriken "Man förhåller sig kritiskt till det ökande antalet asylsökande i Finland och på annat håll i Europa" - framkommer att knappt hälften (48 procent) av finländarna ställer sig "negativt" till det ökade antalet asylsökande. Lite fler förhåller sig neutralt eller positivt. Så man kan dra slutsatser på många olika sätt.

Men hur ser du på framtiden? Oroar du dig? I dagens Eftersnack ska vi diskutera frågan vidare, men först behöver vi din input. Tyck till i vår enkät så spinner vi sedan vidare.

Eftersnack på Radio Vega, fredagar kl 15.03. Repris fre kl. 22.15
Yle Fem söndagar kl 15.45.
Live stream via länken ovan.
Podden finns här.

Det är lätt hänt att vi slänger grejer lite obetänksamt och slarvigt utan att ta oss den där sista noggranna titten på prylen - och vips! har vi gått miste om en möjlighet.

Det kunde ha varit näven torra tuschpennor, den trebenta stolen eller aluminiumkopparna från de nerbrunna värmeljusen som skulle ha varit räddningen den där urtrista kvällen då absolut inget hände. Till all lycka är det inte för sent - nytt skräp produceras varje dag!

Nu bygger Strömsö ett helt program av skräp. Låter inget vidare kanske, men jag lovar att av allt detta överblivna kommer vackra saker att skapas.

Strömsö laddar inför vårsäsongen som börjar 7.2. Fram till dess ser vi höjdpunkter från 2015. Detta "nygamla" program kan ses på Yle Fem 24 och 26 januari.

Skräp som möjlighet

Göra egen vattenfärg av gamla tuschpennor
Sänggavel av gamla tak- och golvlister
Förvaringsburkar av återanvända ljusstakar, schackpjäser och glasburkar
Två stolar blir en bänk
Virka lampskärm av återanvända värmeljuskoppar

Två aviga, två räta och två aviga igen... Kan stickning verkligen vara roligt? Uppenbarligen har den sin tjusning för sällan har stickning varit så populärt som nu och det ligger stolthet i att kunna själv.

Om du ännu trodde att stickning är för gamla tanter, då får du tänka om. Eller visst passar den också gamla tanter, men i dag stickar alla åldersgrupper.

Dine Willför-Wärn bland garnen i sin butik. Dine Willför-Wärn har kunder i åldrarna 10 till 80 plus. Bild: Yle/Mikaela Löv-Aldén

Islandströjor och norska stjärnor

De allra senaste trenderna är mjuka garner och mönster inspirerade av den nordiska traditionen. Fortfarande stickas det sockor och vantar i stugorna men den norska lusekoftan har tagits till heders igen och den isländska ylletröjan, lopapeysan, vinner mark.

- Isländska mönster är det allra senaste och de har tagit upp kampen med det norska stjärnmönstret. Tröjorna kan stickas både i tunt garn med smala stickor och med så grova stickor som 6 mm, säger Willför-Wärn.

Stickat Bild: Pentti Kallinen

Överlag andas stickmodet retro, allt går ju i vågor, säger Dine Willför-Wärn. Och visst får man lite flashbacks från boomen på 80-talet när stickning senast var riktigt hett. Då var det stora, bylsiga tröjor i stickigt moharigarn som var hitten. Men nu väljer man hellre den mjuka alpackaullen eller merino som inte sticks alls.

- Många satsar på garn av god kvalitet, det man sätter tid på får kosta för att vara hållbart.

Tjockare garn blir mössor, vantar och tubhalsdukar. Tunna och lurviga garn på grova stickor blir snabbstickade tröjor.

- Om man får sitta i lugn och ro så hinner man sticka en tröja på en helg, säger Dine Willför-Wärn.

Dessutom är det inte längre lika svårt att komma igång med att sticka. Tröskeln har blivit lägre.

- Det finns en massa enkla projekt att börja med och rätstickning som alla lärt sig i skolan är inne. Man tar fasta på det och sen kan man lära sig mera, säger Dine Willför-Wärn.

Dine har inte så många manliga kunder som stickar, men flera som broderar.

- Unga män parkerar motorcykeln utanför och kommer in för att köpa garn till sina broderier. De är otroligt duktiga.

Men flera av de kända mönsterformgivarna är män och så har stickningen sin egen Ernst Kirchsteiger i kvadrat, den norska duon Arne & Carlos.

Mjuka och fluffiga garnnystan är pop. Mjukt och fluffigt alpacka garn blir sköna och lätta tröjor. Bild: Yle/Mikaela Löv-Aldén

Stoltheten i att kunna själv

Egentligen är det ju inte konstigt att stickningen blir populär i en tid när vi åter vill laga mat från grunden och sätta surdegar på jäsning. Att sticka sin egen mössa är en naturlig förlängning av trenden och i en värld där var och varannan ständigt är uppkopplad på nätet är handarbete ett välkommet avbrott.

- Stickning är för många ett sätt att varva ner och det ligger en stor stolhet i att kunna själv, säger Dine Willför-Wärn

På designmässorna gör hantverket nu återtåg och hemslöjden andas morgonluft. Det kan gott vara nästa trend. Minns var ni läste det först!

Sjalar på rad hos marks och Fröken Rosengren. Sjalar och tubhalsdukar är enkla och användbara stickprojekt. Bild: Yle/Mikaela Löv-Aldén

Impulser och trender på nätet

I dag har stickningen flyttat ut på nätet. Där samlar och delar man idéer med andra sticknördar. På Pinterest och Instagram kan man samla och dela både egna och andras bilder och det finns en uppsjö av inspirerande stickprojekt. På den stora mönstersajten Ravelry kan man både köpa mönster och visa upp sina egna projekt.

- Nätet ger stor inspiration och här i våra trakter har bloggarna stor genomslagskraft. På måndagmorgon ser vi vad våra kunder läst under helgen, säger Dine Willför-Wärn.

För stunden är det många som vill sticka Mary-gensern efter att den figurerat på bloggen Lindas lantliga.

Och inte nog med det, på virtuella stickkaféer kan man sticka med människor från andra håll i världen och det finns en massa tips och knep att ta del av. Ifall man inte riktigt förstår sitt mönster kan man klicka upp en instruktionsvideo på exempelvis Youtube.

Det är åter populärt att sticka sockor och garnutbudet är stort. Bild: Yle/Mikaela Löv-Aldén

Stickning är socialt

När snön yr runt knutarna beger jag mig till Juthbacka herrgård i Nykarleby. Här möts en grupp kvinnor regelbundet till stickträff. Primusmotorn bakom träffarna är den inbitna stickerskan Mikaela Smedinga, till vardags verksamhetsledare på Juthbacka.

Stickorna och kaffeporslinet klirrar hemtrevligt uppe på herrgårds-vinden och det hörs många glada skratt och samtal om allt mellan himmel och jord.

- Här kommer människor i alla åldrar samman. Det är lätt att hitta samtalsämnen och lära känna varandra när man har ett gemensamt intresse, säger Mikaela Smedinga.

I dag är 12 personer samlade och just nu stickar många sockor och vantar och några stickar sjalar och tröjor.

Mikaela Smedinga är en inbiten stickerska. Mikaela Smedinga lärde sig sticka när hon var fem år. Och ännu brinner intresset. Bild: Yle/Mikaela Löv-Aldén

- Det är avkoppling för mig. Om jag är stressad, arg eller glad och sätter mig ner för att sticka så lugnar jag mig. Det är rofyllt, säger Mikaela Smedinga.

Mikaela har också märkt att allt fler ungdomar stickar. Stickningen har absolut ingen tönt-stämpel.

- Det är lite coolt att du kan sticka din egen mössa eller dina egna vantar. Och så har nog internet sänkt tröskeln. Det är enklare att börja på, man vågar sig på projekt för man vet att det finns ett stort nätverk där ute som gärna hjälper till om du kör fast.

Pressen på att sticka perfekta alster är inte heller lika stor. Det får synas att det är handgjort.

Åtminstone en gång i månaden är det stickträff på Juthbacka i Nykarleby. Bild: Yle/Mikaela Löv-Aldén

Söker utmaningar

Om man då som Mikaela har stickat sen man var fem år, vad söker man då för utmaningar?

- Lite mera intrikata mönster och krångligare uppläggningar för till exempel ärmar kan vara en utmaning och olika slags spetssjalar. Men jag stickar också enklare saker som jag kan sticka framför teven, säger Mikaela Smedinga.

Mikaela Smedinga har själv precis satt upp maskor för att sticka vanten Doris i en " KAL", ett sticka-tillsammans-projekt, på nätet. Medlemmar i Facebook-gruppen Karamell startar alla sitt projekt i dag och i slutet av februari ska alla vara klara. Man följs åt på nätet.

- Det är roligt och knappt någon av dem som är med i projektet kommer från mina hemtrakter. Man får många nya kontakter, säger Mikaela Smedinga.

En pytteliten socka som ska värma en babyfot. Fina stickr och tunna garner passar inte alla, men det är Tuvas passion. Bild: Yle/Mikaela Löv-Aldén

Stark sammanhållning

Mikaela Smedinga har en egen stick-blogg och hon har under flera år ordnat stickläger. I april är det dags igen och deltagarna kommer från olika håll i Finland men också från övriga Norden. Alla samlas på Pörkenäs i Jakobstad för ett förlängt veckoslut.

- Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle bli så här stort, det har vuxit explosionsartat. Jag har fått ordna extra platser och ändå är lägret fullbokat. På lägren pratar vi svenska, finska, engelska och teckenspråk tillsammans. Det fungerar bra.

Lägerdeltagarna kommer att få besök av en storhet inom stickning, Veera Välimäki, som är en världskänd mönsterdesigner. Välimäki ska föreläsa och lära medlemmarna om sjalkonstruktion och färger.

Ett rikt liv

Intresset för stickning har påverkat Mikaela Smedingas liv mycket mera än hon kunnat föreställa sig. På samma sätt som med andra intressen så förenar stickningen. Det spelar ingen roll man är 50 år och kommer från Stockholm eller 30 år och hemma från Kovjoki, man har alltid gemensamma samtalsämnen.

- Jag har fått så otroligt många nya bekanta och många stickbekanta har blivit mina nära vänner. Intresset för stickning ger mig så mycket. Jag känner mig rik, säger Mikaela Smedinga.

Vi människor är rädda för det okända och därför har vi en skeptisk inställning till den andliga världen. Den går varken att bevisa eller motbevisa. Catarina Degerman menar att det inte heller handlar om att tro på den – du ska känna den!

Catarina Degerman har varit intresserad av den osynliga världen sedan skriftskolan. Visst har hon läst fysik och kemi också för att förstå hur den fysiska världen fungerar men mera fascinerad är hon av att förstå människors beteenden, känsloliv och själens plats i universum.

Vem går till en andlig rådgivare?

Hennes klienter är helt vanliga människor med någon svårighet. Kanske har personen fastnat i sitt liv och behöver hjälp för att komma vidare. Till exempel kan problemet vara att hen alltid stöter på samma dilemma med sin mamma.

– Där fungerar jag mest som en spegel och lyssnar med stor närvaro på vad de säger. Det går igång en skanner i mig som tar in intryck, ljud, ord, känslor och all slags information.

Enligt Catarina Degerman handlar det här fortfarande inte om något övernaturligt, utan om att vara en närvarande lyssnare. Om man är skicklig på att samla intryck och tolka dem rätt kan man börja förstå med hjälp av magkänslan, intuition eller det sjätte sinnet som det också kallas.

Livskrisen som ändrade livet

För tretton år sedan fick Catarina en burnout. Hon hade arbetat som kaffeexpert och arrangerat stora internationella kaffetävlingar. Livet var hektiskt och hon brann slut. Lite senare kom dessutom ett uppbrott från ett långt förhållande.

– I det skedet hade jag mist allting jag jobbat så hårt för att uppnå. Jag fick diagnosen utbränd och blev hemskickad med psykofarmaka.

Hon började leta efter alternativa sätt att helas. Hon gick på meditationskurser, träffade självaste Dalai Lama och har lyssnat på föreläsningar av den kända spirituella läraren Eckhardt Tolle.

– Det fungerar som vilket annat ämne som helst. Ju mera du söker och forskar desto mera hittar du.

Även om utgångspunkten för Catarina Degerman var att söka svar på egna själsliga problem har hon idag möjlighet att hjälpa andra som behöver vägledning.

Den döda tanten som puffar kuddar

För den som inte varit hos ett medium kan kontakt till andevärlden låta mystiskt och kusligt. För Catarina Degerman kom klarseendet i små doser och nuförtiden bli hon inte längre skrämd om hon känner att en död persons ande befinner sig i närheten.

– En klient som jag aldrig hade träffat kom till mig för att få kontakt med sin döda faster. Före kvinnan anlände blev jag underlig och betedde mig otypiskt. Jag gick omkring i lägenheten och puffade kuddar och rätade till filtfransar.

När Catarina Degerman sedan frågade klienten om hon kände igen beteendet sade hon att det var helt typiskt fastern. Det var den döda fastern som agerade genom henne.

Hur är det möjligt?

Kroppen ser vi förstås, men utöver den tror Catarina Degerman att varje människa har en själ och en ande.

– När kroppen dör tror jag att själen och anden lever vidare och far till ”Himlen”. Men om vi antar att himlen inte är ovanför molnen utan här i samma värld som vi lever, betyder det att de dödas själar och andar rör sig bland oss.

Ofödda barns andar

För en tid sedan märkte Catarina Degerman till sin förundran att hon tydligen också kan känna in de andar och själar som ännu inte fötts.

– Oföddas andar! Stop nu! Där gick nästan min gräns för vad jag tycker är mystiskt!

Efter Nio om mystik, måndagen den 25 januari 2016, kl. 21.00 i Yle Fem och på Arenan.

När barn blir vilda och rastlösa på kalas och andra sociala tillställningar brukar man säga att det beror på att de fått i sig socker. Men forskning tyder på att det inte alls är sockret som är orsaken till barnens livlighet, utan i själva verket föräldrarna.

De föräldrar som tror på så kallad sockerfylla som fenomen kan enligt näringsexpert Patrik Borg intala sig själva att se symtom av sockerfylla hos sina barn. Det är inte första gången som länken mellan socker och barns hyperaktivitet ifrågasätts.

Det har skrivits och forskats mycket om ämnet, bland annat vid Cambridge universitet där man forskade i hur choklad påverkar barn under skolåldern. Men det finns inga vetenskapliga bevis för hur socker egentligen påverkar barn.

Borg tycker att man överdriver sockrets effekter.

- Det är klart att socker inte är något hälsosamt näringsämne, men det har uppstått många antaganden kring socker som inte stämmer, säger Borg. Ingen har kunnat bevisa att sockerfylla existerar och därför ska man inte överdriva fenomenet.

Barn härjar av ren glädje?

Barn som härjar på kalas verkar snarare trivas i varandras sällskap och njuta av att de för en gångs skull får ha roligt och äta godsaker. En förälder som tror på sockerfylla och förväntar sig att barnet blir rastlöst efter att det vräkt i sig kalasmat, håller sannolikt också hårdare koll på vad barnet äter på festen. Det gör barnet allt som oftast ännu svårare att tygla.

Vad den vuxna har förväntat sig att ska hända har nu hänt, men orsaken är inte att barnet fått i sig tårta och kex. (Dessutom har barnet varit med om de bästa stunderna ett barn kan uppleva.)

- Det är klart att socker inte är något hälsosamt näringsämne, men det har uppstått många antaganden kring socker som inte stämmer.― Näringsexpert Patrik Borg

Godsaker på fest. Bild: Stocksnap.io/Sophia Valkova

Vad har fått vuxna att tro på sockerfylla, om det en gång inte existerar?

- Det är vanligt att man överdriver effekten av allt ohälsosamt. Ingen vet vad som händer om ett litet barn vräker i sig mängder med socker. Barn är individer och det finns många olika upplevelser. Jag tycker det är bäst att se på undersökningar i första hand, säger Borg.

Barn som deltar i undersökningar bjuds enligt Borg på sockermängder som motsvarar 70-200 gram lösgodis.

Koffeinet boven i energidrycker

Borg tycker det är välkommet att man begränsar rekommendationerna för hur mycket energidrycker barn och unga ska dricka. Där är det inte sockret som gör barnen rastlösa, utan koffeinet.

I staden Nurmes får minderåriga inte köpa energidrycker och det har skapat debatt. Många unga ersätter måltider med energidrycker och det gör föräldrarna oroade.

- Det är vanligt att man överdriver effekten av allt ohälsosamt. Ingen vet vad som händer om ett litet barn vräker i sig mängder med socker.― Näringsexpert Patrik Borg

- Då redan vuxna blir rastlösa av energidrycker tycker jag det är viktigt att man drar en gräns. Jag tycker kanske 12 år vore en mer passlig åldersgräns än 18, men signalen är bra.

När det gäller barns rastlöshet på kalas, tycker Borg det är viktigare att följa med hur de vuxna beter sig snarare än granska barnens uppförande.

Minna Dufton
Ursprungstexten på Yle Vanhemmuus sidor.

Mimmi Björklund vloggar från Australien. I sitt fjärde vlogginlägg listar Mimmi fördelar och nackdelar med att resa ensam.

Mimmi Björklund lämnar Australien för en stund. Efter en två veckors resa till Kambodja har Mimmi hittat vägen till den nordligaste delen av Nya Zeeland. Kolla in Mimmis fjärde vlogginlägg där hon listar fördelarna och nackdelarna med att bege sig ut i världen ensam och se snuttar av hennes resa till Kambodja.

Om Mimmi

I denna vloggserie får du följa med tjugoåriga Mimmi Björklund. Mimmi är en sprallig, livsglad och äventyrssugen tjej som ursprungligen är hemma från Ekenäs. Mimmi tar varje tillfälle i akt att resa ut i världen och backpackar för tillfället i Australien. Hon förkortar vintern med äventyr ute i världen, unika upplevelser och en hel massa livserfarenheter.

Mimmi kommer att vlogga om sina äventyr och också ge tips under vägens gång till dig som kanske är sugen på att ge dig ut i världen med en packad väska och enkelbiljett. Tycker du att det låter det intressant? Varsågod, här får du ta del av det!

Om du vill också följa Mimmis blogg, kan du göra det här.

Kolla också in Claudia Rybins vloggserie från Sankt Petersburg och Munther al Assafs vloggserie om vardagen på flyktingförläggningen. Du hittar alla vloggar både på Arenan och Youtube.

En container fylls med kylvaror av olika slag vid mataffären Popsi i Ekenäs. Butikens kylsystem är nu reparerat men tinad mat måste slängas.

Då personalen kom på jobb på måndagsmorgonen uppdagades att elsystemet hade gått sönder under natten.

Köpman: Jag får inte dela ut maten

Felet är nu fixat men alla kyl- och frysvaror måste slängas. Det handlar i praktiken om största delen av affärens varuutbud, kvar finns bara torrskaffning.

Köpman Jan Hautala beklagar att han inte får dela ut maten.

- Den har stått varm mellan åtta till tolv timmar. Jag kan inte ta ansvar för konsekvenserna om någon äter av den här maten.

Många lådor med mat till spillo. Ett stort antal lådor med mat måste slängas Bild: Yle/Monica Slotte

Hautala säger att han inte kan hindra någon att plocka åt sig av det som slängts men han skulle inte rekommendera det.

- Det är nog bättre att ingen kan hämta varor, det blir ett vilda västern i så fall.

Hundratals kilo mat blev för varm

Jan Hautala hoppas kunna öppna butiken igen på tisdag morgon. Hyllorna fylls på vid femtiden då nya varor är på väg in. På onsdag kommer mera mat.

Butiken är stängd under måndagen. Mataffären K-supermarket i Ekenäs måste slänga mat och är stängd några dagar Bild: Yle/Monica Slotte

Felet berodde på att oljan i kylsystemet hade tagit slut. Det ledde till att systemet gav upp och kyldiskarna blev strömlösa.

Isabella Alén från Ekenäs har blivit vald till en av Sveriges tolv bästa matbloggare av tidningen Expressen.

Alén startade sin blogg Bella och Villa Alén när hon var hemma med småbarn som vilade på dagarna. Den färska utnämningen var inget hon väntade sig.

- Expressen tog kontakt med mig per e-post och frågade bara om det är okej att de publicerar några inslag från min blogg. Det var en överraskning för mig själv hur rubriken löd, "Här är Sveriges bästa matbloggar", berättar en glad Isabella Alén.

- Bild: Isabella Alén

Vad säger du om att du som finländare blir vald till en av Sveriges bästa matbloggare?

- Det är väl lite som den där ishockeyspelaren. Jag borde väl ta en diskussion med svenskarna, säger Alén skämtsamt.

Hon påpekar att man förstås som finlandssvensk bloggare som skriver på svenska automatiskt uppmärksammas mer i Sverige än i Finland.

- Bild: Isabella Alén

Alén berättar att bloggandet är en kär hobby för henne. Hon bloggar om den mat hennes familj äter.

- Jag tycker inte själv om avancerade recept utan det ska gå ganska enkelt och hastigt.