Den här veckan har Efter Nios tittare möjlighet att själva komma med förslag på intressanta intervjuobjekt. Under hösten kommer Efter Nio vid olika tillfällen ta in slumpmässigt valda gäster på basis av tittarnas förslag.

Vem vill du se i Efter Nio på torsdag 3.9? Då handlar programmet om rester av olika slag. Gästförslaget kan vara vem som helst eller någon som kan knytas till temat på något vis.

Fyll i ditt namn, namnet på den du vill se och en liten motivering varför den här personen är intressant eller varför du vill att just den här personen ska gästa Efter Nio.

Skicka in dina förslag senast torsdagen den 27 augusti!

Potatisodlarbranschen är inne i en svacka just nu. Det beror mycket på att EU's sanktioner mot Ryssland stoppat exporten, men också på att potatisen tappat i betydelse vid våra matbord.

Susan Englund är ordförande i intresseföreningen Dagsmark Potato, och bubblar av idéer trots orosmolnen.

- Potatisens image skulle behöva höjas i dethär läget, säger Englund. Därför är vi aktiva med nyheter av olika slag.

Tapetklister, hamburgerbröd, bakelser och diet

Dagsmark Potato lanserar bakelser och hamburgerbröd av potatis. Dessutom för man fram olika sorters hobbymaterial som t.ex. tapetklister gjort på potatis. En aning otippat är att Englund säger att man faktiskt kan använda potatis som bantningsmedel.

- Om du enbart äter potatis med smör så går du ner i vikt, bedyrar Englund.

Hur i världen går det här till? Frågar vän av ordning förstås. Vissa populära dieter bannlyser ju potatis från menyn. Enligt Englund beror det på att det inte finns något fett i potatisen, men den ger ändå en mättnadskänsla. Och eftersom potatis innehåller så många mineraler, vitaminer och annat hälsosamt, förorsakar den inga betydande brister.

- Skörden kom sent igång på grund av det regniga och svala vädret under första delen av sommaren, säger Englund. Potatisarna blir troligen något mindre än normalt, men kvaliteten bör bli god tack vare värmen den senaste tiden. Om vi får en fin höst blir det nog en bra skörd i år.

Skandinaviska Potatisdagen ger inspiration och framtidstro

I veckoslutet arrangerades den Skandinaviska Potatisdagen i Dagsmark och Kristinestad. Ett evenemang som samlar branschfolk kring nyheter, trender och nytänkande. Hur mycket betyder denhär sammankomsten för er?

- Den ger inspiration och framtidstro, säger Susan Englund. Och det är precis vad som behövs i dethär litet molokna ekonomiska läget.

Det finns en gemensam nämnare för oss tv-personligheter i Strömsö och BUU. Vi brinner för återvinning i alla de tänkbara former. När jobbet är avslutat och den privata tiden börjar, lever vi omgivna av återupprättade, fyndade, omarbetade, älskade och slitstarka redan använda ting.

Här är chansen att ta del av våra personliga tankar om återvinning!

Dela med dig du också!

Mailadress #strömsö (facebook, instagram)

Elin ögnar alltid en sista gång genom tidningar som är på väg till pappersreturen för att eventuellt hitta fina bilder att klippa ut som kan användas till t ex glansbilder.

Tegelväggen hemma hos Camilla är en brokig samling tegelstenar från flere skorstenar. Ser bättre ut där än nedgrävda i trädgården.

Köp begagnat, ärv eller dyk efter skrot och skräp, uppmanar Lee den som vill inreda sitt hem med möbler med anor.

En gammal gardin kan med ett varv i symaskinen bli ett trendigt plagg, vet Hanna.

Elin kastar ogärna iväg kläder fast de blivit bleka i tvätten och fått några hål. Med ett par klipp blir de behändiga trasor för att torka golv och ytor.

En dörr från en gammal bybutik hittar hem efter att ha agerat byggdörr under många år.

Lappa och laga dina textilier. Låt dem gå i arv och bli en del av familjens och släktens historia, tycker Lee.

Loppisfynd är både billigare och snällare för miljön samt ett spännande sätt att förnya garderoben med.

Ett litet misstag kom att påverka resten av livet för Henrik Sylvin och hans närmaste. Det som skulle bli ett elegant hopp från bryggan ledde till att ryggraden bröts.

Henrik Sylvin var 27 år år 1971 när olyckan var framme. Tillsammans med sin fru Christina och ett gäng vänner firade de veckoslut i Lojo. Efter bastun skulle det simmas. Bryggan var bekant och Henrik visste att det var grunt, han kände vattnen och sandbottnen var mjuk. Han dök i med huvudet före – ett ödesdigert misstag som skulle komma att förändra livet inte bara för honom själv, utan i högsta grad för Christina och deras tre ofödda barn.

Henrik kände ingenting när nacken bröts. Det gjorde inte ont och han förstod inte vad som hade hänt. Nästa sak han minns är att han blir upplyft ur vattnet av sina vänner. Ryggraden var bruten mellan två nackkotor och Henrik var förlamad i största delen av kroppen för resten av livet. Christina väntade parets första barn. Hon var i sjunde månaden.

Svävade mellan liv och död

Henrik svävade mellan liv och död i ett par veckor. Christina läste på dagarna till sluttentamina i franska och på kvällarna satt hon vid sin mans säng på Tölö sjukhus i Helsingfors. Henriks huvud satt fast i en bygel som skulle hindra skallen från att tynga på nerverna i ryggraden. Christina klarade tentamina, hon födde deras barn och flyttade ensam hem till lägenheten – Henrik låg kvar på sjukhuset.

– Chocken gjorde att babyn tog skada i moderlivet, säger Henrik Sylvin. Som nyfödd hade hon problem med maten och kastade upp allt hon fick i sig.

– Jag trodde att hon skulle dö i mina armar, instämmer Christina Sylvin.

Längtade efter döden

Under de två åren som följde var Henriks enda tanke att få dö. Han såg ingen orsak att fortsätta leva och vara en belastning för andra. Därefter började det sakta vända, till stor del på grund av det stöd de fick av sina vänner – samma vänner som var med på bryggan. Händelsen ledde till att vännerna svetsades samman och de hänger fortfarande ihop.

– Ännu idag kan det vara svårt att inse att jag är invalid, säger Henrik Sylvin. Jag svär dagligen över saker jag inte når eller jag inte kan göra. Men det gör väl alla människor.

Reser Europa runt i bil

Christina och Henrik Sylvin fick kämpa för att få vardagen att gå ihop. Henrik började undervisa gatans ungar i matematik, gav kemistöd åt grannskapets abiturienter, gjorde översättningar och kom in i patentbranchen. Han arbetade hemifrån och var visserligen överkvalificerad, men jobbet var en viktigt delorsak till att livsandarna återvände. En annan var att familjen växte – Henrik och Christina lyckades få två barn till. Nu är paret Sylvins stora passion att resa, och de har bland annat besökt Medelhavet fyra gånger i sin Opel Kadett.

– När man nyligen varit med om en olyckshändelse är allting nattsvart, säger Christina Sylvin. Men livet kan börja le igen. Om det inte går som man har tänkt i livet, öppnar sig oanade möjligheter istället.

För Henrik Sylvin är det svårt att se unga, friska personer som hoppar från bryggan med huvudet före.

– Det är något som kniper till då. Det är mycket oansvarigt att till exempel i reklamer visa hur unga grabbar galant dyker ner i vattnet.

Efter Nio om misstag, torsdagen den 27 augusti klockan 21 i Yle Fem samt på Arenan.

- Vi har många internationella konferenser just nu och det här med vetenskapsbastu är ju helt obegripligt för någon som kommer t.ex. från Australien.

- Dels tycker de att bastun i sig är konstig och associerar den ofta till sex och samlevnad och dels kan de överhuvudtaget inte förstå att man skulle kunna föra vetenskapliga diskussioner där.

Det säger Fritjof Sahlström, universitetslektor i pedagogik som nästa vecka tillsammans med annan universitetspersonal kommer att leda vetenskapliga diskussioner i olika internationella bastumiljöer runt om i huvudstaden. Det blir ryskinspirerade, japanskinfluerade, tyskintegrerade ja, till och med en bastu där man diskuterar utomjordingar. Och allt inom ramen för stadsfestivalen Thinkfest, där Helsingfors universitet står som huvudarrangör.

Sahlströms temabastu är ett språkbad där man diskuterar minoritetsspråk. Sällskap har han av Jarmo Lainio, professor i finska vid Stockholms universitet.

- Vi ska diskutera svenskans ställning i Finland och finskans ställning i Sverige och hur tvåspråkigheten är erkänd i och utanför skolan.

Blev du intresserad? Här hittar du mer information.

En av nästa veckas språkbadare, Fritjof Sahlström vid Helsingfors universitet Fritjof Sahlström, universitetslektor i pedagogik vid Helsingfors universitet. Bild: Yle / Julie Ebbe

Vid sidan om att forska och undervisa så har universitetet som uppgift att föra ut forskningsresultat i samhället.

Det globala Helsingfors

Tänkandets fest byggs upp kring temat ”det globala Helsingfors”. Frågeställningarna kommer i många fall från studerandena själva.

- De har funderat kring vad globaliteten betyder för dem. I ett hurdant Helsingfors bor vi, vem bestämmer om framtiden, vad händer i förorten, vad händer i arbetslivet, säger alumnikoordinator Johanna Mäenpää vid uni, producent för hela Thinkfest.

De vetenskapliga diskussionerna tas alltså ut till folket, i form av de nämnda vetenskapsbastubaden, men också i form av morgonkaffediskussioner, diskussioner i Kampens köpcentrum och i konstprojekt vid metrostationerna.

- Program finns för hela familjen, inne och ute och på olika ställen i stan, konstaterar informatör Vera Schoultz vid Helsingfors universitet.

- Det här är ett sätt för forskningen att komma ut. Och det är en väldigt viktig sak. Vid sidan om att forska och undervisa så har ju universitetet som uppgift att föra ut forskningsresultat i samhället.

Under veckan blir det också ett par större evenemang, dels semifinalen i den internationella idétävlingen Helsinki Challenge, dels välgörenhetstillställningen Think Helsinki Think.

...folk på universiteten borde synas mer och vara mer närvarande i de debatter som förs.

Vetenskapen ut till folket ja.

Vad kunde Finland som samhälle ha att vinna på att forskningen, resultaten och tänkesättet inom forskningen även annars skulle komma ut i samhället, mer än idag?

- Vi skulle ha mycket att vinna. Speciellt med tänkesättet att man på systematiskt grund tagit fram kunskap. Och att kunna ta ett steg tillbaka och se på saker på olika sätt, på djupet och i ett större sammanhang. Och att man är beredd att ompröva resultaten.

- Jag är absolut av den åsikten att folk på universiteten borde synas mer och vara mer närvarande i de debatter som förs, säger Fritjof Sahlström.

Här kan du lyssna till intervjuerna som de ingår i veckans Kvanthopp i Radio Vega.

Vi lever hela tiden allt längre, men det betyder inte att vi blir friskare. Japan är det land där man är frisk längst. De har alltså nyckeln till ett långt och harmoniskt liv.

Under de senaste 23 åren har vår medellivslängd ökat i rask takt. Det visar en sammanställning utförd av flera olika forskare.. Kvinnornas medellivslängd är nu 83,8 år och männens är 77,4. Men det här betyder inte att vi är friska så pass länge. Nej, i stället lever vi längre med ohälsa.

Vi är bara friska fram tills ungefär 70 års ålder, och sedan är vi mer eller mindre sjuka i de tolv kommande åren.

Det här låter inte så kul, och vi vill naturligtvis skippa den här tråkiga sjukfasen. I alla fall med några år.

Ta modell efter Japan

Japan är det land där invånarna lever längst. De är också längst friska - ända till 73 års ålder. Tre år är en ganska lång tid, så kanske vi också kan få tre extra år genom att efterapa dem lite grann?

Så här kan en typisk Okinawa-maträtt se ut. Gott va? Så här kan en typisk middag i Okinawa se ut. Bild: CC

På ögruppen Okinawa bor världens äldsta befolkning. Närmare tusen personer är över hundra år gamla. Vi letade fram några tips på hur de lever längre:

• Matkulturen är det viktigaste. Inte bara vad de äter utan också hur, var, när och hur mycket.

• Den traditionella maten på Okinawa kallas Champuru (som betyder något i stil med "balanserad blandning") och den består oftast av grönsaker med tofu.

• Okinawa-borna äter sällan kött, men när de gör det är det kött som kokat väldigt länge. De äter dessutom långsamt, och blir aldrig proppmätta.

• De rör också på sig mycket, och hjälper varandra i samhället. Deras tankesätt går ungefär i den här riktningen: Ifall du är vid liv ska du också leva.

Inte alla är hälsosamma

Sam Grönblom har bott i Japan i snart fem år, så han borde ju vara sundheten själv. Men egentligen har hans liv inte förändrats så dramatiskt sedan flytten.

Fast du är lite krokig ska du inte ge upp. Är du vid liv ska du leva. Vägskylt med åldringar. Bild: EPA

För det första har Sam mindre tid att motionera nu eftersom han jobbar så mycket. Det verkar inte som att resten av Japan heller är så värst motionsinriktade. Maten verkar inte heller vara den där underkosten de äter på Okinawa.

- Kosten är kanske lite ohälsosammare här emellanåt, för man äter ganska mycket friterad mat, säger Sam.

Men det är inte bara friterat. Det blir också mycket fisk och ris. Även Sam har hört talas om Okinawa-bornas kost.

- Där äter man sådant där slemmigt sjögräs som tydligen ska vara hälsosamt.

Kanske är det så att japanerna lever länge för att det sunda i kosten väger upp det osunda? Eller är det månne Okinawa som drar upp hela statistiken?

Vi får heller inte glömma generna. De spelar antagligen en ganska stor roll och forskning visar att Okinawa-bornas gener hjälper dem att leva längre.

Några tips från Italien

Det är inte bara i Japan som folket lever längre än finländarna. Andorra, Island och Cypern ligger högt upp på listan. Italien ligger också högre upp än Finland. Och det är kanske inte så konstigt? De flesta har väl hört talas om medelhavskosten?

Skippa smöret och välj olivolja. Olivolja Bild: Fotosearch

Rachele Greco har bott halva livet på Sicilien och halva i Finland. En stor skillnad i kosten är det vi steker med och sätter på brödet.

- Jag minns när vi flyttade hit och började steka olika saker i smör. Då sade pappa alltid att det är dåligt och att vi i stället ska använda olivolja, säger hon.

Olivolja är ett av knepen. Rachele tror också att maten hon växt upp med på Sicilien är mindre flottig.

- Det mesta av maten kommer dessutom från hemlandet, säger hon.

Italienarna äter också långsammare och umgås under måltiden. Den får ta tid och de njuter mer av den. De tar kanske ett glas vin till, men blir inte fulla.

Frukosten är däremot ohälsosammare i Italien. Där äter man en croissant eller brioche som är ganska söta bakverk.

Så här lever du längre

Så vad lär vi oss av allt det här?

• Ät mindre smör och byt ut det till olivolja.
• Fortsätt (eller börja) motionera.
• Ät mer alger, grönsaker och tofu - men ät dig aldrig proppmätt!
• Ät långsamt och njut av maten.
• Hjälp dina vänner om de har problem, och ge inte upp fast du får lite ont och stöter på några motgångar. Är du vid liv, ska du leva.

Lätt som en plätt (gjord på olivolja)!

Hur ska du få disciplin att göra allt det där du tänkt att du borde göra i höst för att bli en bättre människa? Kampsportaren Johan Lahti hjälper dig!

Hösten är här. Förutom lokaltrafik som kollapsar på grund av våta löv på spåret och kortare kvällar brukar det även betyda löften. Löften om att ta tag i studierna på allvar, om att gymma lite mera, vara mera social, styra upp privatekonomin. Ungefär som vid nyår, fast utan fyrverkerierna och de roliga hattarna.

Johan Lahti visar dig vägen till ljuset i slutet av tunneln Johan Lahti Bild: Yle / Camilla Fagerholm

Så hur motiverar du dig till att göra allt det där du sagt att du ska göra?

Johan Lahti, kampsportare och personlig tränare, har bra koll på det här med disciplin – den hjälpte honom att bli finsk mästare i thaiboxning 2014.

Människan är naturligt lat

- Det viktiga är en stark, realistisk plan. Högnivåidrottare har samma disciplinproblem som folk på gatan. Människan är naturligt lat. Säkert finns det skillnader, att vissa har det lättare att motivera sig än andra.

Men det är helt okej att vara lat. Huvudsaken är att man är ärlig mot sig själv och planerar därefter. Lathet i sig är inget problem, men man måste ta med det i beräkningarna.

- Om man inte förnekar det kan man bygga vidare på det sen, och utveckla vanor för att motverka latheten, säger Johan .

Göra allt, samtidigt!

Många som är i startgroparna på sitt nya liv tenderar att sätta upp en drös med olika mål och planer. Kan man ta i för mycket? Borde man kanske skala ner sina ideal och fokusera mera. Johan tycker inte att det är nödvändigt.

- Whatever floats your boat, säger Johan.

Vad är de djupare orsakerna till mina dåliga vanor? Är det min omgivning?

Det största problemet är att det är ett återkommande problem. Johan rekommenderar att du sitter ner och funderar – varför blir det alltid så här varje höst?

Kampsportare analyserar alltid allting de gjort efter en motgång för att gå framåt och utvecklas. Och det måste man göra i livet också, ta reda på vad du vill och inte vill. Var har det gått fel tidigare?

- Vanliga människor kan göra samma sak, säger Johan. Vad är de djupare orsakerna till mina dåliga vanor? Är det min omgivning? Är det den där kunskapen som saknas, vet jag vad jag ska göra när jag tränar?

Handlar disciplin bara om att hetsa sig att bli bättre?

Självdisciplin går i vågor. När man tror att man har det så ser man någon som har mera.

- Det blir som en bra reality-check, menar Johan.

"Sluta se så fokuserad ut på din bok, nu borde jag ju räkna fortare..." två flickor studerar Bild: Creative Commons/ MC Quinn

Sedan är det frågan om uppoffringar också. Människor tittar på dem som åstadkommit något och tänker inte på hur personen kommit dit, utan ser bara resultatet. I Johans fall kostade framgångarna i thaiboxning på.

- De som känner mig vet att det var tunga dagar. När jag jobbade mot mitt mål hade jag gjort en lista på allt det jag skulle vilja göra istället för att träna. Vara med kompisar, åka skridskor och så vidare. Men istället åkte jag och tränade. Och det var ju värt det sen.

Bli mera organiserad!

Människor tittar på dem som åstadkommit något och tänker inte på hur personen kommit dit, utan ser bara resultatet.

- Man ska börja med simpla saker, säger Johan. Många är av åsikten att det börjar i ditt rum och ditt hem.

Lite Feng Shui i lägenheten kan bli din nyckel till framgång, alltså. Din dag börjar bra och du får mera gjort i en organiserad miljö.

- Management! Skaffa en tränare som kan motivera dig. Och var ärlig med dig själv.

Pain is the cleanser!

Din smärta är inte som någon annans... Muay Thai Bild: Creative Commons/ Eric Langley

- Man ska aldrig jämföra med andra, menar Johan. Din smärta är inte samma som någon annans.

Det handlar om att ta sig genom smärtan, oavsett om det gäller att lyfta fem extra kilo eller göra den där sista ansatsen och skriva klart CV:t för det där jobbet.

- I mitten av träningen visualiserar jag mitt mål, säger Johan. Det är något alla kan göra. Visualisera den du vill bli. Ta hänsyn till att det ska vara realistiska mål, men visualisera målet.

Ångern gör ondast!

Johan poängterar att det handlar om en annan sak också, att undvika en annan smärta, nämligen den som kommer av att man ångrar sig.

Ångern över att man inte gick och tränade, eller bad om den där dejten, eller skrev den där extra meningen i uppsatsen som gjorde skillnaden mellan ett mediokert och ett bättre betyg, svider värre i slutändan.

- Det tar på självförtroendet. Självförtroende är allt i kampsport! Och man kan ju inte säga att det är fel med mera självförtroende i det dagliga livet heller, även om det finns folk med tillräckligt. Om man tar beslut som man ångrar, så är det inte hållbart och inte heller smart för sin egen lycka.

Timmermannen Janne Hynynen i Pargas sadlar om och blir bagare. I september öppnar han sin bageributik på Köpmansgatan.

Janne Hynynen har i många år jobbat som egen företagare inom byggnadsbranschen, men nu är det slut på det.

Sedan några år tillbaka har Janne Hynynen börjat intressera sig för bakning och småningom hittade han surbrödet.

Det ena ledde till det andra och han har gått surdegskurser i Sverige och snart öppnar hans surdegsbageri i Pargas.

Här ska man kunna köpa ekologiskt surbröd för att ta med sig hem, men det ska också serveras ekologiska surbrödssmörgåsar.

Janne Hynynen medger att det finns en hel del myter kring surbrödet, men myten om att en degrot måste vara gammal avlivar han direkt liksom myten om att surbrödsdeg skulle vara surt.

Femtitalet. Olja i håret. Öppna bilar. Elvis. Marilyn. Brödrostar. Hemmafruar med perfekt makeup och sidenscarf knuten kring papiljotterna. Rosa Parks och kampen mot rasförtryck. Knän – kortbyxor och klockade kjolar.

Eller? De bilder som flimrar förbi kommer ur amerikanska filmer och TV-serier. De speglar i bästa fall bitar ur verkligheten i den ekonomiska uppgångens USA. Här hos oss var läget ett annat, hela Finland var präglat av brist. Brist på mat, brist på kläder, brist på det mesta, utom en stark tro på att allt bara kunde bli bättre.

Cyklade i diket

Farmor och pappa. Ulla gyllenberg och sonen Mats gyllenberg Bild: Familjen Gyllenberg

En snabb koll bland kollegerna:

– Min mamma bodde på Annegatan som nu hör till de finaste kvarteren i Helsingfors. En gång i veckan gick man ner i källaren för att tvätta, och kläderna lades i stora kar med lut, säger en.

– Min mamma cyklade med ett brak i diket på Emsalö när hon för första gången såg en bil på vägen, berättar en annan.

– Min pappa och farfar åkte med häst och släde till skogen för att hugga ved, de hade fläsksmörgåsar med sig, säger en tredje.

Vad åt man på 50-talet?

Många pappor var borta eller brutna efter kriget och Finland var mycket agrart. Hurdant livet var på den tiden får man ändå bäst inblick i genom att fråga en som var med. Vad åt man, till exempel? Jag frågar min farmor Ulla Gyllenberg.

– Det snofsigaste som fanns var små varma smörgåsar. Om man kom över svenska tidskrifter var man lycklig, där fanns det recept på smörgåsar med till exempel vispat ägg – det kunde man få på bjudning. Vanliga dagar åt man potatis med sås, kalvstek var något överdådigt, säger hon.

Min farmor var frilansande radioreporter, hennes man var forskningsassistent och de hade tre barn, en medelklassfamilj i femtiotalets Helsingfors.

Frilansjournalisten Ulla Gyllenberg. Ulla gyllenberg vid en brödhylla

Men den känns påtaglig, den där framtidstron, i Ullas minnen. Under hennes och farfars livstid har allting också blivit bättre, bekvämare, friare och jämställdare. För det fanns nog varken brödrostar eller Rosa Parksor i Finland på femtiotalet (farmor och hennes familj hade ingen TV heller).

"Negrer" i Helsingfors

Under radio- och TV-utsändningarna från de olympiska spelen i Helsingfors 1952 – då Ulla satt i publiken – rapporterades det friskt om "negrer" som gjorde idrottsprestationer och det ropades en del på gatorna också när det plötsligt fanns svarta i stadsbilden. Att det lär ha fötts 150 mörka barn i Helsingfors följande år är en annan historia.

Efter Nio om 50-talet den 31 augusti i Yle Fem samt på Arenan.

Ute på ön Själö i Pargas skärgård bedriver Skärgårdshavets forskningsinstitut vid ÅU sen femtio år tillbaka långtidsforskning av Skärgårdshavet och Östersjön. Här forskar man i såväl vattnets kvalitet som i havsväxter och -djur.

Forskningsföreståndaren professor Ilppo Vuorinen visar upp en del av de redskap som forskarna använder.

Missil? Nej, det ser mer dramatiskt ut än det är. Det här är splitterny utrustning för att användas vid sedimentprovstagning, då man tar prover av leran på havsbotten. Ny cylinderformad provtagningsutrustning. Bild: Yle/ Ulrica Fagerström

Fosforhalten i sedimentproven från bottenslammet visar nu två, tre gånger högre halter än på 1960-talet.― Ilppo Vuorinen

Det här är en vattenkikare. Med den framför ansiktet kan forskaren vada fram i grunt vatten och titta ner under vattenytan. Ilppo Vuorinen håller en vattenkikare framför ansiktet. Bild: Yle/ Ulrica Fagerström

Forskningsinstitutet samarbetar med många instanser, bl.a. strålsäkerhetscentralen.

Intresserad av mer från Själö? Den modernaste havsforskningsutrustningen kan du följa med och titta på i den här mobilfilmen och en rundtur på själva Själö kan du göra i det här bildreportaget.

Den anrika bowlinghallen i Östermalm i Borgå stänger efter årsskiftet. Men det finns planer på att öppna en ny hall i Kokon, skriver tidningen Uusimaa.

Ett privat företag från Södra Finland vill bygga en ny bowlinghall i Borgå. Enligt tidningen Uusimaa har företaget letat efter en lämplig plats för hallen i flera år. Nu har en kanske hittats intill tennishallen i Kokon.

Företagaren själv betonar att man ännu inte har fattat några beslut om att förverkliga projektet.

Lämpligt ställe intill tennishallen

Till Uusimaa säger Borgå stads fastighetschef Maarit Ståhlberg att platsen på idrottsområdet i Kokon skulle vara lämpligt för bowlinghallen.

På tomten finns tillräckligt med utrymme och outnyttjad byggnadsrätt. Dessutom är det smart att placera olika motionsaktiviteter bredvid varandra.

Också företagaren är nöjd med området eftersom det ligger nära centrum. För att bygga hallen där krävs det ändå ett undantagstillstånd.

Om den nya bowlinghallen byggs sker det i grevens tid. Den gamla bowlinghallen i Östermalm har funnits sedan 1985 men stängs efter årsskiftet.

Bowlingföreningen i Borgå som driver verksamheten har sagt upp sitt hyreskontrakt eftersom dess resurser inte räcker till för att fortsätta.

Att ta hand om andras gamla saker tycks vara en lust eller en egenskap som går i arv.

Jag besökte min son i Helsingfors för ett tag sen. På en innergård i Tölö stod en container, man hade kanske vindstömning eller vårstädning i husbolaget. Min son är rätt lång och kunde med lätthet kika över kanten. Saldot blev en grön öronlappsfåtölj och en halv meter hög buddastaty i plåt. Han bodde inte mer än ett par kvarter därifrån så vi kunde med lätthet bära hem grejerna och möblera om i den lilla lägenheten.

Min syster hade ett par påslakan som var så brokiga att hon påstod att nattsömnen blev störd. Hon frågade om jag ville ha dem. Det ville jag och jag sover mycket gott i de stormönstrade rödrosa. Min far köpte en ny vardagsrumsmatta för något år sedan och då passade jag på att önska mig hans gamla till julklapp. Jag tog över en klänning av en kollega, en liten svart - oumbärlig ungefär två gånger per år. Av en väninna fick jag ett par rutiga byxor, som hon tyckte att var, just det, alldeles för rutiga.

Susanna Ström-Wilkinson sitter ute på trappan på Strömsö Bild: Yle /Rolf Granqvist

Såhär har jag hållit på i flera decennier. På 80-talet var det av ekonomiska skäl - en fattig student tar emot det hon får. Sedan blev skälen mer ekologiska - det sliter på miljön att producera nya saker så varför inte använda dem som redan finns. Sedan några år tillbaka är skälen rent egoistiska - nya grejer är farliga! De är fulla av flamskyddsmedel och insektgifter, som jag inte vill ha in i mitt hem utan som jag helt fräckt låter andra först vädra ut i sina hem. Då jag tar över prylen efter några år tror jag att den är, om inte giftfri, så betydligt renare.

Det händer att jag köper nånting nytt, nu senast två par skor, ett par åt mig och ett par åt sonen. Ett sprillans nytt våffeljärn landade också på diskbänken för ett par veckor sen, men helst tar jag över andra mänskors gamla grejer av rent egoistiska skäl.

”Jag kallar dem shants – shirt and pants. Många tror att det är ett exklusivt designerplagg när de ser mina byxor, men det är min lilla hemlighet.” – Diana Joy

Citatet är hämtat ur boken Modemanifestet av Sofia Hedström. På pärmen ser man en bild av en kvinna med ett par speciella byxor. Byxorna är en herrskjorta. Nej, byxorna var en herrskjorta innan Diana tog bort kragen, sydde ihop halshålet från avigsidan, klev i ärmarna med benen och knöt ihop skjortan kring höfterna. Nu är det ett par unika byxor.

Jag är själv utbildad sömmerska och har vana att hantera en symaskin sedan 7 års ålder när mamma introducerade oss för varandra. Ibland när jag berättar för andra att jag sytt eller ändrat om ett plagg jag har på mig reagerar de med kommentaren ”oj, tänk om man hade den kunskapen”. Jag förstår den känslan, jag känner igen den från andra situationer när jag själv suktat efter kunskap jag inte har.

Men. Kunskapen är bara en liten del. Ett verktyg. I många år satt jag inne med kunskapen utan att för den delen komma till skott och sy eller sy om ett enda plagg. Med en utbildning i bagaget tenderar uppgiften att bli onödigt stor. Man vet precis hur man borde göra, enligt konstens alla regler, suck och stön. Det får bli en annan dag.

Men för något år sedan stötte jag på boken Modemanifestet – De stilsmartas handbok. Sofia Hedström är en internationellt känd modejournalist som fick nog av sin svällande garderob och den snabba trendtakten som bidrar till ett ohållbart slit- och slängbeteendet. Hon tog ett års shoppingstopp och sökte efter stilsmarta lösningar, vilket resulterade i en för mig otroligt inspirerande bok.

Det är inte de konkreta tipsen på hur jag kan ändra om mina kläder som inspirerar mig mest i boken utan det annorlunda tankesätt hon erbjuder mig. Hedström pratar om kläderna som råvaror (inte färdiga rätter) och kallar tipsen för klädrecept. Ett klädesplagg är aldrig färdigt, det kan alltid bli något annat.

Framför allt erbjuder hon mig frihet och tar bort det krångliga och ängsliga. Av de drygt 50 klädrecepten kan en majoritet göras utan symaskin. Ett recept: gräv ner din t-skjorta i marken och gräv upp den efter 3 månader. Jag känner hur ”konstens alla regler” tonar bort, tack och hejdå. Lekfullheten, knasiga tips och bristen på regler talar till mig så det står härliga till, jag får en stark lust att gå lös på garderobens innehåll med sax och målarpensel.

I skolan lärde jag mig att konstruera mönster och rita exakta linjer med linjal. Och visst kommer den kunskapen till nytta nu och då i mina syprojekt men det är tack vare kreativiteten och ”det-är-inte-så-noga-inställningen” som Modemanifestet väckte i mig som gör att jag över huvudtaget har några syprojekt på gång. Sammanfattningsvis: Det finns inga regler, pröva dig fram, hitta glädjen!

Skådespelaren Asko Sarkola växte upp i 50-talets Helsingfors och hans största intresse i ungdomen var idrott, i alla former.

– Det var fotboll, men också handboll och friidrott, berättar han. Bordtennis spelade vi i Tomas församlings klubb i Mejlans. Jag var alldeles säker på att jag skulle börja jobba med idrott i någon form också som vuxen.

Extraknäck i julruschen

Han berättar att jultiderna innebar en chans för unga pojkar att tjäna sig en slant.

– Vi brukade ställa oss på Tölötorg och erbjöd oss att hjälpa tanterna som kom och köpte julgranar, säger han. För en liten slant bar vi hem granarna åt dem.

Ibland hjälpte Sarkola och hans vänner blombutikerna med att leverera julblommor också.

– Man fick en liten peng av blombutiken och sen cyklade man med blomman till rätt adress och så kunde man också få en slant när man levererade blomman.

När OS 1952 gick av stapeln var Sarkola bara 7 år gammal och således för liten för att själv ha upplevt tilldragelsen.

– Däremot minns jag att vi just då under OS på sommaren var ute på landet i Mankans. På den tiden var Esbo landsort, och min äldre bror klättrade upp i en hög gran och refererade delar av spelen för mig. Jag vågade inte klättra så pass högt själv. Det var på skoj förstås, men jag tyckte det var roligt, skrattar Sarkola.

Teater av en slump

Teatern kom in i Sarkolas liv år 1963 av en händelse.

– Just då var det en trend i Norden med att ta in sådana som inte visste något om teater på teaterhögskolorna. Det här för att kunna forma dem som man ville, berättar Sarkola.

Sarkola som varit inriktad på en bana inom idrotten visste verkligen inget om teater, men i juryn för inträdesproven fanns sådana som såg potential i den unge atleten. Och på den vägen blev det.

– Om någon då hade sagt åt mig att jag skulle bli teaterchef en vacker dag hade jag bara skrattat, säger Sarkola.

Stormskärs Maja på stora scenen

För tillfället genomgår Helsingfors stadsteater en stor renovering och verksamheten sköts i exil. År 2017 kommer huset att stå klart igen.

– Mitt mål är att sköta den här övergångsperioden under renoveringen av stadsteatern så att en ny chef sedan har ett nytt och fint teaterhus till sitt förfogande, säger han. Samtidigt är jag naturligtvis också med och planerar sådant som skall sättas upp när renoveringen är klar.

En del av dom planerna har man redan kunnat ta del av. År 2017 fyller Finland 100 år och det kommer Helsingfors stadsteater att uppmärksamma med att sätta upp Stormskärs Maja som musikal. Den här gången med musik av Lasse Mårtensson, till skillnad från andra musikaluppsättningar.

Man hittar många paralleller till Finland genom tiderna i Stormskärs Majas kamp med naturen och dess krafter. Därför tycker Sarkola att den passar bra just då.

– Jag funderade på saken och ringde upp Lasse Mårtensson. Hördu, Finland fyller hundra år, hur skulle det vara att göra Stormskärsmaja med din din musik, frågade jag honom. Det är som musik för mina öron, svarade Lasse genast.

Att fylla sjuttio år är inget som Sarkola räds och det kommer han att fira som en teaterchef bör - med teater. Men pensionering har han ändå inte i kikaren under närmaste åren.

Asko Sarkola är gäst i Efter Nio på måndag 31.8 med temat 50-talet. kl. 21.00.

Barnens robotteckningar fungerar som inspiration när Jontti Granbacka, Jim Björni och Hanna Enlund ger sig i kast med att bygga en jätterobot i direktsändning den 6 september. BUU-klubben är en del av Svenska Yles storsatsning Rester och Gäster på Strömsö.

Viking har ritat en snäll robot som ger mat åt sådana som inte har. Världens bästa robot. I handen har den en hink med blåbär och mat i magen. Roboten är snäll och hjälper andra - den ger mat åt såna som inte har. Viking 4 år. Bild: YLE/BUU-klubben

Så lyder förklaringen till den teckning som Viking, 4 år, ritat och skickat in till BUU-klubben. Vikings teckning är en av fler än sjuttio som BUU-klubbsledaren Jonathan "Jontti" Granbacka och Strömsösnickaren Jim Björni nu studerar med något som kan beskrivas som skräckblandad förtjusning. Det är nämligen de här teckningarna de ska inspireras av när de ska försöka bygga en fungerande robot inför publik på tv och på webben.

– Vi har tittat på en massa fina och idérika teckningar. Och då känner man ju lite press. För det handlar ju inte om att vi ska bygga en staty, en robot ska kunna göra något också. Så vi måste ha rörliga delar, och det är en hård nöt att knäcka, säger Granbacka.

Det var i somras som BUU-klubben började efterlysa robotteckningar från barnen. Man kan skicka in teckningar ända fram till den 6 september, då den tre timmar långa direktsändningen Rester och Gäster på Strömsö sänds från den välbekanta Strömsömiljön utanför Vasa.

Förutom Björni och Granbacka finns också Hanna Enlund på plats i BUU-klubbshörnan på Strömsö. Enlund, som är programledare för Yle Fems familjeprogram Undra sa flundra, kommer att tillsammans med tre unga assistenter, Dennis, Hugo och Malin, att pyssla robotar i mindre storlek av kapsyler, knappar och annat återanvändningsmaterial.

Nytta av byggarbakgrund

Hanna Enlund, Jontti Granbacka (i mitten) och Jim Björni har samlat ihop gamla bildelar som ska fungera som råmaterial. Hanna Enlund, Jonathan Granbacka och Jim Björni sitter på en bil Bild: Yle/Jasmine Edfelt

– Vi vet så pass mycket att roboten kommer att bli mastodontisk. Sedan måste vi bara svetsa och bulta och bygga och testa oss fram. Som tur är har vi båda byggarbakgrund, så det hjälper, säger Granbacka.

Att Jim Björni, känd som Strömsös snickeriexpert, kan hålla i en hammare är väldokumenterat, men alla vet inte att Jontti Granbacka utbildade sig till husbyggare innan han bestämde sig för att studera teater och jobba med tv. Han har dessutom fortsatt renovera och bygga på fritiden.

Spännande direktsändning

Själva direktsändningen är något som Jontti Granbacka ser fram emot. Han har jobbat med låtskrivartävlingen MGP:s direktsända final i flera år, så han vet vad han ger sig in på.

Direktsändning betyder minutiös planering och förberedelser in i det sista, och när sändningen är över, är jobbet faktiskt slut. I motsats till BUU-klubbens vanliga, bandade sändning, är slutresultatet omöjligt att påverka genom klipp och editering efteråt.

– Direktsändning är spännande, för allting ska klaffa just då. Men det är det som är charmen med det, att allt händer i stunden, och jag älskar det! Om jag fick göra direktsänt hela tiden skulle jag göra det, säger Granbacka.

Under Rester och Gäster-kvällen kommer robotbygget att dominera sändningen på Yle Fem och Arenan under BUU-klubbens vanliga sändningstid klockan 18–18.30. Dessutom kommer BUU-klubbsgänget att dyka upp lite då och då under resten av sändningen, eftersom robotbygget pågår hela kvällen. Rester och Gäster visas på Yle Fem och Arenan klockan 17–20, den sista halvtimmen enbart på Arenan.

Catwalk och buffé

Christina Staffans är producent för Rester och Gäster på Strömsö. Christina Staffans. Bild: Yle/Rolf Granqvist

– Hela sändningen bygger på tanken att man förädlar någonting av restmaterial. Programmet riktar sig till hela familjen, säger producenten Christina Staffans.

Strömsökocken Paul Svensson och programledaren på Strömsö Elin Skagersten-Ström lagar mat av varor som inte längre får säljas i butik. Elin Skagersten-Ström och Paul Svensson i köket på Strömsö. Bild: Yle/Rolf Granqvist

Programledaren på Strömsö Camilla Forsén-Ström (t.h.) och Strömsös hobbyexpert Johanna Ahlskog koncentrerar sig på att skapa nya kläder av gamla lumpor. Johanna Ahlskog och Camilla Forsén-Ström. Bild: Yle/Rolf Granqvist

Publiken kan delta

Rester och Gäster på Strömsö görs av bland annat fr.v. Camilla Forsén-Ström, Jontti Granbacka, Jim Björni, Elin Skagersten-Ström, Susanna Ström-Wilkinson, Hanna Enlund, Johanna Ahlskog och Paul Svensson. Programledarna för Rester med gäster på Strömsö. Bild: Yle/Rolf Granqvist

Och sist men inte minst ska publiken också spela en viktig roll i sändningen. Under hela kvällen kommer Svenska Yle att hålla kontakt med publiken genom att ta in kommentarer och bilder via sociala medier och e-post. Man får till exempel gärna fotografera sina egna kreationer och skicka in bilderna, eller ställa frågor till experterna.

För musiken står humorgruppen KAJ som fungerar som husband under kvällen.

Tema ligger i tiden

Att det blev just återanvändning som valdes som tema för satsningen föll sig väldigt naturligt, säger producenten Christina Staffans.

– Strömsö har alltid sysslat med återanvändning och upcycling, gjort nytt av gammalt. Det är ett aktuellt tema som ligger i tiden. Det är något som intresserar både Strömsös vuxna målgrupp och barnen. Det finns så mycket i vår omgivning som går att återanvända, och mycket av det går att göra tillsammans med barnen. Dessutom är det roligt och kittlande att skapa nytt av gammalt, säger Staffans.

Jontti Granbacka säger att många barn i dag är uppvuxna med ett helt annat miljötänk än till exempel de som var barn för trettio år sedan, dagens barn vet hur de ska sortera sopor och beakta miljön. Trots det konsumerar dagens barn mycket mer än förr.

– Vi vill visa att det går bra med begagnade leksaker också, man behöver inte alltid köpa nytt. Dessutom är det roligt och utvecklande att fantisera och bygga ihop något eget!

Robotteckningar

Här samlar vi alla robotteckningar som skickas till BUU-klubben.

Gillar du att göra nya kläder av gamla? Är du en hejare på att pimpa upp i garderoben? Har du gjort ett toppenfynd på loppis? Är du "återvunnen" från topp till tå?

Återvinning och upcycling har alltid varit en del av Strömsö och nu slår vi på den stora trumman och direktsänder Rester och Gäster på Strömsö. Det handlar om mat, mode och gäster – allt återvunnet på ett eller annat sätt.

Skicka din bästa återvunna out fit som en bild med förklaring till stromso@yle.fi, via vår Facebooksida eller tagga den #strömsö på Twitter eller Instagram.

Din bild kan bli din chans att vara med i direktsändningen på söndag bland trashionistor och återvunna gäster.

Vi samlar alla bilder på svenska.yle.fi/strömsö-live och kommer visa de bästa i Strömsös stora återvinningskväll Rester och Gäster på Strömsö, söndag 6.9 kl. 17-19.30.

Genom att skicka egna bilder till Yle ger du oss rätten att använda, dela och vid behov modifiera dina bilder i Yles tjänster. Skicka endast bilder som du själv har tagit. Om bilderna är tagna i privata situationer, bör du ha tillstånd av människorna som syns på bilden.

Nina Kavon går i sina föräldrars fotspår och har öppnat fiskeributik i Pargas.

Ninnis fishing i Pargas tillhandahåller det mesta en fritidsfiskare kan tänkas behöva.

Nyligen öppnade Nina Kavon sin fiskeriaffär och den här om någonting kan kallas en specialaffär i allra högsta grad.

För en oinvigd kan det vara svårt att förstå vad allt som finns i butiken kan användas till och Nina Kavon är rätt person att fråga till råds.

Hon har själv fiskat i så gott som hela sitt liv och hon har till exempel repesenterat Finland i VM i USA. Nämnas kan att hon är den enda kvinna från Finland som har gjort det.

Nina Kavon berättar att hon är lycklig att gå på jobb varje morgon och de kunde som kommit in har varit helt underbara.

Borgå stads beslut att dela ut chokladkyssar i skolor när staden nu har 50 000 invånare väcker diskussion. Orsaken är stadens kostråd som talar för mindre socker.

Enligt stadens direktiv ska skolbarnen inte få hämta med sig godis från resor eller på födelsedagar. Därför är det många som har reagerat på att staden ska få bjuda på godis, i form av chokladkyssar.

Rektor Anne Smolander, ordförande för Borgåskolornas näringsgrupp, anser ändå inte att kyssarna är något problem.

- Jag tycker nog att det går helt bra ihop med stadens riktlinjer. Det är ju inte totalförbud mot godis. I skolorna kan vi servera godis vid speciella tillfällen som man har bestämt på förhand.

En sådan dag är Runebergsdagen då barnen får äta Runebergstårtor, vilket Smolander tycker hör till traditionerna. Skolorna kan också internt bestämma om att ordna ett knytkalas inför valborgsmässoafton.

Smolander anser att det är värt att fira att Borgå har nått 50 000 invånare. Hon hoppas också att barn som är allergiska mot till exempel äggvita eller gluten får något annat i stället, och att familjer som har totalförbud mot godis tar kontakt med skolan eller daghemmet på förhand.

Det är fruktansvärt dumt och vid det här laget också ytterst omodernt, att kasta bort mat. Det är dessutom både dålig ekonomi och dålig ekologi. Så vad gör vi i stället?

Jo, vi äter gårdagens. Vi fryser ner, vi spär ut, steker upp och blandar i.Tisdagens potatis i onsdagens köttbulle, skrynkliga äpplen i frukostgröten och uppvärmd gårdagsspaghetti till barnen, som varken märker något eller bryr sig. Eller hur gör vi? Hur gör du?

Skicka in en bild på dina bästa rester med förklaring till stromso@yle.fi, via vår Facebooksida eller tagga den #strömsö på Twitter eller Instagram.

Vi samlar alla bilder på svenska.yle.fi/strömsö-live och kommer visa en del i Strömsös stora återvinningskväll Rester och Gäster på Strömsö, söndag 6.9 kl.17-19.30.

Genom att skicka egna bilder till Yle ger du oss rätten att använda, dela och vid behov modifiera dina bilder i Yles tjänster. Skicka endast bilder som du själv har tagit. Om bilderna är tagna i privata situationer, bör du ha tillstånd av människorna som syns på bilden.