Då det var dags för Sommarkommitténs sista sommardröm blev Hannes utkastad i en optimistjolle. Det hela liknade en scen ur något överlevnadsprogram. Han hade 25 minuter på att ta sig i land.

Jag har många gånger varit och seglat tidigare. Med seglat menar jag ligga på däck och lapa sol medan någon sjövan kamrat styr kajutan.

Denna gång var det andra bullar. Märta ansåg att jag skulle sättas i en optimistjolle ute på öppet hav. Lätt tänkte jag, det kan ju inte vara svårt då till och med unga barn klarar av det.

Vi kom ut till Magnus Hanséns villa där optimistjollen fanns. Utan desto vidare förberedelser kastades jag in i den minimala båten och bogserades ut på öppet vatten. Mera förberedelser än så fick jag inte, för mitt i allt lossnade repet och sen var det jag och båten.

Kaos

Panik utbröt inom mig men jag försökte hålla mig lugn. Det visade sig vara omöjligt. Jag skulle sätta fast rodret, men med en båt som kastade sig i de hårda vindarna hit och dit visade det sig vara en ordentlig kamp. Efter mycket om och men hade jag till sist fastknäppt allt och det var dags att ta sig tillbaka till stranden.

Vädret sade coacharna Magnus och Märta att var optimalt, jag påstår att de ljög. Det var nästan stormbyar och jollen hade ett eget liv. Jag åkte runt i cirklar och trodde slutet var nära.

Ännu mera kaos blev det när Magnus startade båten och alla vinkade hejdå. Jag fattade noll och släppte en liten “karatår”. Sen tog jag mig i skinnet och tvingade fram Replotbon inom mig.

"Tänk logiskt", ropade Märta åt mig. "Tyst", ropade jag tillbaka. Men när jag såg dem försvinna i horisonten var det just det jag gjorde, åtminstone försökte.

Vägen tillbaka

Vind i seglet fick jag och det här kryssandet som alla ropade om förstod jag till slut. Det var egentligen inte kärnfysik.

När jag började sade Magnus att för godkänt ska jag klara det under 25 minuter. Eftersom jag snurrade runt i cirklar som en livrädd kanin i minst en halvtimme förstod jag ganska snabbt att jag blir mycket underkänd.

Summa summarum så var det en positiv upplevelse. Det var inget extra brus runt omkring utan man fick vara där och guppa på de meterhöga vågorna för sig själv. En frihetskänsla. Skulle jag ha kunnat sitta ordentligt och inte på mina stackars knän vore upplevelsen optimal.

Denna sommardröm får 8/10 jollar av mig. Sommaren är ändå inte slut ännu, inte heller mina försök att bemästra seglingen.

Hästöskatan i Kronoby är ett bekant ställe för mig. Sedan många många år tillbaka brukar jag tillbringa ett veckoslut varje sommar där. På min vän Mårten Holms (aka Kaffekvarnsmårten) sommarställe på Buskören.

Jag har träffat många människor där under åren men inte Benna och Kaje Silfverberg som bjöd in mig till sitt. Skojigt!

När jag lite försenad rullar in på deras gårdsplan är bordet redan dukat och maten färdigt att serveras. Väl inne i stugan väntar en överraskning på mig.

Gissa vem? kronoby Bild: Yle/Peter Lüttge

Inte så svårt, eller? Vi sätter oss till bords. Vi är förutom Benna och Kaje även deras barnbarn Benjamin som har tillbringat hela sommaren med farföräldrarna samt Mårtens hustru Marianne.

Kaje, Benjamin, Marianne, Mårten och Benna kronoby Bild: Yle/Peter Lüttge

Vi äter underbar spaghetti som Kaje har lagat. Här äter man från fint och riktigt porslin varje dag. Det är faktiskt ganska otroligt hur många gånger jag har ätit från papperstallrikar under den här resan. Folk gör det fint i sina stugor men orkar inte diska. Underligt.

kronoby Bild: Yle/Peter Lüttge

Gissningsleken fortsätter: Vem är det som lagar mat i huset Silfverberg? Kaje Silfverberg Bild: Yle/Peter Lüttge

Efter maten flyttar jag för sista gången in i en gäststuga. Också den här gången är den fin och ombonad.

"Min" stuga kronoby Bild: Yle/Peter Lüttge

"Min" säng säng Bild: Yle/Peter Lüttge

Vespan får den här gången bli på gårdsplanet. Väderleksrapporten lovar fint under natten.

vespa Bild: Yle/Peter Lüttge

Den här sista vistelsen på min Tour de Svenskfinland är präglad av prat, prat, prat. Vi pratar faktiskt till klockan 2 på morgonen. Emellanåt gör vi andra viktiga sysslor. Som flagghalningen klockan 21. Prick.

Flagghalning

Kaje tar tillfället i akt och lär ut flagghalningens alla skeden till sitt barnbarn Benjamin. De är många. Verkligen många. Och det skall göras noggrannt.

Efter att flaggan är halad och vimpeln hissad pratar vi vidare inne i den mysiga och ljusa stugan.

kronoby Bild: Yle/Peter Lüttge

Stugan ligger i slutändan av Hankiuddsvägen och tomten är verkligen ett fint exempel på en udde. kronoby Bild: Yle/Peter Lüttge

Emellanåt allt prat hinner vi med ett bastubad: vi är förutom jag även Kaje och Benjamin. Det är roligt med tre generationer i bastun. Samtalen blir mycket omväxlande i sådana situationer.

Här gick jag i. Fint, eller? kronoby Bild: Yle/Peter Lüttge

Och så fortsätter vi prata inne i stugan. Till småtimmarna. Vad vi pratar om? Mest om min pilgrimsvandring till Santiago de Compostela som jag gjorde år 2009. Benna och Kaje har allvarliga planer på att genomföra den i en nära framtid.

Klockan är redan en bra bit efter två när vi avslutar våra samtal och kryper till sängs. Det sista jag läser innan jag somnar är en väggbonad vars sentens är som klippt och skuret för att sammanfatta min Tour de Svenskfinland.

kronoby Bild: Yle/Peter Lüttge

Jag sover som vanligt under min resa gott i främmande säng. På morgonen ber Kaje mig ännu att titta på den lilla eken han har planterat i juni. Han vill veta om den klarar sig. Jag kan försäkra honom att den kommer att klara sig fint.

Den regninga sommaren var en bra sommar för nyplanteringar som ju mestadels stryker med av för lite vatten. Eken är dessutom mönstergillt omgärdad av ett hönsnät. Det är bara vattensorken som kan göra den illa.

kronoby Bild: Yle/Peter Lüttge

kronoby Bild: Yle/Peter Lüttge

Med en stor portion vemod lämnar jag paret Silfverberg och barnbarnet Benjamin. Det har än en gång varit en fin kväll, natt och morgon. Nu styr jag kosan och Vespan söderut, hemåt. Min Tour de Svenskfinland lider mot sitt slut. Det är "bara" 505 km till Helsingfors.

Jag skall dela upp etappen i två: den första till Tammerfors och efter den är det ju bara en Katzensprung till hufvudstaden. Tack att ni orkade följa med, lyssna och läsa. Vi hörs och ses!

Benna, Benjamin och Kaje Silfverberg Benna, Benjamin och Kaje Silfverberg Bild: Yle/Peter Lüttge

Se upp med var du plockar bär och svamp. Det rådet ger hälsoinspektör Maarit Lönnroth vid hälsoskyddet i Borgå.

- I synnerhet nära motorvägar och vägar kan det vara bra att inte plocka bär och svamp på grund av tungmetaller som kommer från trafiken.

De som rör sig längs motionsbanan i Sibbo, Nickby, har förvånats över skyltar som varnar för att plocka bär och svamp. Orsaken är att där ännu på 1980-talet verkade en skjutbana.

På den gamla skjutbanan har det samlats tungmetaller som bly och kadmium i jordmånen. Därifrån kan de komma upp i bär och svampar.

Sibbo kommun har gjort en utredning om tungmetallerna. Omgivningarna kring den gamla skjutbanan torde var ganska säkra men själva skjutbaneområdet måste saneras innan det kan bli ett bostadsområde.

Plocka inte bär eller svamp längs motionsbanan i Nickby.

Varningsskyltar rekommenderar motionärer att inte plocka bär eller svamp längs motionsbanan i Nickby på grund av blyhaglen från Svärdfelt gamla skjutbana.

Tallberg tycker att det är konstigt med varningsskyltar först nu med tanke på att den aktuella banan i Nickby stängdes redan på 1980-talet.

När det gäller att sanera en gammal skjutbana tror Tallberg att det räcker med att ta bort ett tunt ytskikt där blyhaglen finns. I sandjordar kan tungmetaller däremot i värsta fall komma ned i grundvattnet.

Kajakens sittbrunn är den bästa platsen för att upptäcka Skärgårdshavet med egen muskelkraft. I ett glatt sällskap går diskussionens vågor betydligt högre än Raggfjärdens.

Vad har aztekhärskaren Cuauhtémoc med Nagu att skaffa? Varför heter Kvivlax Kvivlax och Högsar Högsar? Är svanen astmatisk? Vilken är äldre, jungfrudansen vid Redamo eller den i Finby? Är Själös empirebyggnader ritade av Engel, och var de ursprungligen avsedda för dårar eller spetälska? Och, framför allt, när ska vi äta?

Kärrholmens fyr norr om Sandö Kärrholmens fyr norr om Sandö Bild: Kaj Arnö

Näring för kropp och själ

Den som tror att paddlingen är enbart kroppskultur tror fel. Visst ger paddlingen fysiskt välbefinnande: Paddla dig frisk, stark, snygg, grön och glad, säger vi på www.nagukajak.fi. Vi kanske borde tillägga att själen bidrar med sina egna skäl. Paddla dig klok, bildad, vidsynt och kunnig, kanske?

Utrustning

Men före vi kommer oss ut till Pensar med världens enda skyddskårsmonument som inte nedmonterades efter mellanfreden i Moskva 1944, eller till Ängsö med sitt fångläger för röda från Tammerfors 1918, måste vi ha utrustning. Minimum är kajak, paddel, flytväst och kapell, totalkostnad minst 1000 €. För årstidsobunden paddling tillkommer torrdräkt, lika mycket till.

1918 hände det också i Nagu Bild: Kaj Arnö

Blir man riktigt paddeltokig får man nog pengarna att gå åt (se här och tag bort en nolla, för där står kostnaderna i kronor), men kommer man med i ett paddelgäng liksom det i Nagu brukar man kunna låna av andra tills man blir klok på vad man vill ha. Och så kan man hyra.

Naturens estetik

Det är svårt att inte bli betagen av Skärgårdshavets skönhet. Ju mer jag sett av världen utanför, dess mer uppskattar jag mångfalden i Skärgårdshavet. Alltid finns det någon lämpligt lång rutt, väl skyddad för just dagens vind, med vacker natur som inramning. Islossning eller augustisol, storm eller bleke – allt har sin estetik.

Nagu Kajakmaraton 2012 Bild: Aaro Söderlund

Svanen är förresten inte astmatisk, utan ljudet då svanen flyger förbi kommer från vingarnas aerodynamik, inte från hesa lungor. En debatt under en paddling för något år sedan bjuder på ständigt återkommande möjligheter till vänliga pikar riktade mot den biologiskt kunniga men för stunden vilseledda paddlaren som hävdade motsatsen.

nagu kajak Bild: Kaj Arnö

Namnskick

Före resan kollar man in rutten på Google Earth, för sjökorten visar inte vilka vassruggar är igenvuxna. Men paddlaren vill bli du med sin omgivning också för andra ändamål än navigation. På Medborgarens kartplats tillhandahåller Lantmäteriverket grundkartorna, inklusive ortnamn på tidigare anonyma öar.

Då kan vi prata om hur Brännholmen blir på höger sida och Sunnanbergen på vänster, då vi från Kyrkviken paddlar ut genom Korssundet i Bredviken, med sikte på Mattnäs fjärden. Vi blir förenade med tidigare generationer av Nagubor, som inte paddlade för sitt höga nöjes skull, utan rodde samma rutt för fiske, handel eller på friarstråt.

Svenska Litteratursällskapets bok om finlandssvenska bebyggelsenamn är också paddlarens vän. Där lär vi oss att Kvivlax är drygt tusen år gammal finska för Torrviken, och viken ifråga var torr redan då.

Huruvida Högsar betyder Gäddholmen (Haukisaari) eller om förleden kommer från Haukka (hök) tycks inte vara klart, men visar på hur det svenska och finska varit sammanvävt från början.

De för knappt tusen år sedan försvenskade finska namnen syftar ofta på germanska ursprungsord. Därtill kommer estniska. Min farfar växte upp på Kulaspära vid Högsarhalvön Kamskal, och slutleden "pära" är inte svenskförvrängd hoono soomi, utan fullgod estniska som inte lyder finskans vokalharmoni.

Skärgårdshavets ruttmöjligheter är oräkneliga Bild: Kaj Arnö

Geologi och landhöjning är närvarande inte bara i namnskicket, utan syns också konkret. Bronsåldersgravarna finns på berg inemot 20 meter över havet. Den fina jungfrudansen i Finby nära Kyrkbacken är mycket högre belägen än den på Redamo, och därmed äldre.

Krig och fred

Skärgårdens frikårs monument har stått orubbad på Pensar sedan 1930-talet Skärgårdens frikårs monument har stått orubbad på Pensar sedan 1930-talet Bild: Kaj Arnö

Också senare tiders historia öppnar sig för paddlaren. Ryssugnar (såsom de på Västra Petisholmen i norra Nagu) torde vara anlagda på tidigt 1700-tal av ryska terrorister. Och nej, det var inte Engel utan Åbos stadsarkitekt P.J. Gylich som ritade empirebyggnaderna på Själö, vars sista spetälska dött 1785, varefter Själö hade ett mentalsjukhus ända till 1962.

Historien är komplex också hemma hos oss. Men kanske det snart börjar ha gått tillräckligt länge, för att man inte ska behöva förtiga det svåra?

Jag tillåter mig vara stolt över morfar skyddskårsmajoren (lite för ung för att ha kämpat i det han kallade Frihetskriget), samtidigt som jag inte ser någon mening i att förtiga att både farfars bror Albert (24 år) samt farmors bror Albert (19 år) stupade "för sin övertygelse" i det de kallade Inbördeskriget samma torsdag den 4.4.1918, i Mielis, nära mina paddelvatten i Nagu.

Paddelkulturens centrum är umgänget

Det centrala i paddelkulturen är ändå något annat än det fysiska välbefinnandet och den själsliga bildningen. Samvaron, umgänget, det sociala – det är mittpunkten. Ett romantiskt strandhugg på tu man hand med en längre paus i avskildhet. Diskussioner far-och-son eller far-och-dotter. Kamratskapet i ett större sällskap på långutflykt. Möjligheterna för god social paddelkultur är många.

Och maten! Rågbröd, kokt ägg, Börjes fisk, Isakssons tomater. Paddling är livet.

P.S. Cuauhtémoc dök upp i en paddeldiskussion om en fransk deckare av Michel Bussi, i vilken aztekhärskaren givit namn åt den tremastade mexikanska motsvarigheten till Statsraad Lehmkuhl och Suomen Joutsen. Allvetande medpaddlaren Aaro Söderlund visste berätta att Cuauhtémoc låg för redden under Tall Ships Race i Nagu 2003.

Aldrig tidigare har så få, nämligen bara jag, haft så många, nämligen alla ni som öppnade era dörrar för mig, att tacka för så mycket, nämligen allt ni gjorde för mig under min Tour de Svenskfinland.

Jag ville testa finlandssvenskarnas gästfrihet och -vänlighet. Jag hade vissa förhoppningar att det skulle gå bra. Men jag är helt överväldigad.

Ni öppnade inte bara era hem och gästrum, stugor och gäststugor för mig. Ni bjöd dessutom på genomgående god mat, fina bastuturer, härliga utflykter och gott sällskap.

Samtalen var många och hjärtliga. Och allt jag fick veta och lära mig. Men det bästa var ändå gemenskapen med er alla. Tack skall ni ha. Tack, tack!

Och vem vet, kanske min Tour de Svenskfinland får sin fortsättning nästa år. Jag hann ju långt ifrån gästa alla som bjudit mig.

Tack Kerttu och Kenneth! Kerttu Ekholms första Vespatur Bild: Yle/Peter Lüttge

Tack Herr Duffe! Ledarhunden Duffe Bild: Yle/Peter Lüttge

Tack Stefan! stefan hammarén Bild: Yle/Peter Lüttge

Tack Adrian, Jerry, Oa och Mary! utsiktstorn Bild: Yle/Peter Lüttge

Tack Staffan och Camilla! peter lüttge Bild: Yle/Peter Lüttge

Tack Gun, Kjell och Gerd! Gun Geisor, Kjell Holmström, Gerd Jansson Bild: Yle/Peter Lüttge

Tack Fredrik! Fredrik kör oss till Storholmen Bild: Yle/Peter Lüttge

Tack Andreas, Tony och Jan! Andreas Holmgård, Tony Roos, Jan Sandberg Bild: Yle/Peter Lüttge

Tack Cornelius och Stina! Cornelius Colliander och Stina Engblom-Colliander Bild: Yle/Peter Lüttge

Tack Anita och Ralf! Ralf och Anita Ginman Bild: Yle/Peter Lüttge

Tack Siv! siv holmgren Bild: Yle/Peter Lüttge

Tack Matilda, Trixi och Frida! Båt Bild: Yle/Peter Lüttge

Tack Kaj och Aaro! Kaj Arnö och Aaro Söderlund Bild: Yle/Peter Lüttge

Tack Jocke! Joakim Enckell Bild: Yle/Peter Lüttge

Tack Kimmo! kimmo rautanen Bild: Yle/Peter Lüttge

Tack Christian! Christian Sundell Bild: Yle/Peter Lüttge

Tack Stefan och Elisabeth! Stefan och Elisabeth Anderson Bild: Yle/Peter Lüttge

Tack Benna, Benjamin och Kaje! Benna, Benjamin och Kaje Silfverberg Bild: Yle/Peter Lüttge

Förr i världen var skräp skräp, som man förde till avstjälpningsplatsen i skogen - nu är skräp allt från råvara och energikälla till föremål för forskning och lukrativ business.

Man kan lugnt säga att vår syn på avfall har förändrats de senaste decennierna. Ett tecken på det är alla de nya ord som dykt upp i sammanhanget: sopsortera, återvinna, återbruka, återanvända och det engelska ordet upcycling gav 4,5 miljoner träffar på google. Upcycling, som fortfarande inte har någon svensk översättning betyder att man återvinner skräp på ett sätt som ger det ett högre värde än det hade innan, t.ex. att man gör en handväska av ett gammalt bildäck eller taklampa av en läckande zinkhink.

Strömsö har alltid känt en dragning till återvinning och upcycling, men nu plockar vi fram den stora trumman och direktsänder Rester och Gäster på Strömsö söndagen den 6 september kl. 17.00. Mat, mode och gäster – allt återvunnet på ett eller annat sätt.

Jim Björni, Camilla Forsén-Ström, Susanna Ström-Wilkinson, Paul Svensson, Elin Skagersten-Ström, Lee Esselström Jim Björni, Camilla Forsén-Ström, Susanna Ström-Wilkinson, Paul Svensson, Elin Skagersten-Ström, Lee Esselström. Bild: Yle/Rolf Granqvist

I köket gör vi buffémat av rester tillsammans med Marthaförbundets hushållrådgivare Elisabeth Eriksson. I den för dagen upprättade lumpverkstaden gör vi nya kreationer och accessoarer tillsammans med Outi Les Pyy, en av Finlands mesta trashionistor – den enas avfall blir den andras infall och till sist blir allt en färgsprakande modeshow.

Primadonna på catwalken är Strömsös återvunna gäst Christoffer Strandberg. Senast han gästade Strömsö var vintern 2014. Humorgruppen KAJ besökte Strömsö 2013 och nu återvinns de i form av husband.

Återvinning är naturligtvis en sak som berör hela familjen. Därför direktsänder BUU-klubben från Strömsö på vanlig BUU-klubbstid 18.00. Jontti, Hanna och Jim bygger en robot av skrot tillsammans med barn.

Med oss har vi också Marthaförbundets ekologirådgivare Anita Storm och Nina Lindman, informatör på Stormossen, som under kvällen sitter och funderar på skräp, rester och annat överblivet.

Vad är ditt förhållande till skräp? Hör du till dem som slänger över 20 kilo mat per år? Kastar du kläder som inte är trasiga? Är Finland bäst i världen på att sopsortera? Om du redan nu går omkring och funderar på skräp och återvinning kan du skicka in dina frågor, tips och synpunkter till stromso@yle.fi eller via Facebook. Följ oss också på Instagram@ylestromso och via #strömsö.

Många föräldrar gillar inte att leka. Man kanske upplever det svårt eller tycker att man har dålig fantasi. Legon, barbiedockor och sandlådskanter känns urtråkiga. Hellre väljer man att göra något nyttigt med sin tid, som att städa och handla - det där med lek får barnen fixa själva, tänker många.

Men man ska inte underskatta lekens betydelse för att få ett bra liv i familjen, menar Pia Graniittiaho vid Barnavårdsföreningen.

I grund och botten handlar det om att ge sig hän och vara närvarande, om än för en kort stund. Alla barn vill bli sedda, säger Graniittiaho som coachar familjegrupper som vill förbättra samspelet och kommunikationen i familjen.

- Brist på närvaro kan i princip leda till beteendestörningar eller annat som känns jobbigt i vardagen. Det är nog många som kunde stanna upp och tänka på hur mycket total närvaro man ger sitt barn varje dag. Det här kan vara väldigt känslosamt. Det handlar om så mycket mer än bara lek. Det handlar om respekt och ett ömsesidigt förtroende, säger Graniittiaho.

Pia Graniittiaho menar att vi ger alltför lite utrymme för lek i vardagen. Pia Graniittiaho Bild: Yle/Julie Ebbe

I leken finns inga krav

Men för många föräldrar som väl kommer med i leken, kan det finnas ett starkt behov av att styra och ställa.

- Vi kommer ofta in väldigt klumpigt i leken. Det händer att vi styr och ställer för mycket och glömmer att ge plats åt barnet. När man sätter sig ner utan krav på sig själv eller barnet, har man också möjlighet att lära sig mer om sitt barn genom att iaktta och se vad kommunikationen leder till, säger Graniittiaho.

Knackkorvar i kastrullen

Att hitta lekfullheten i vardagen hjälper också då vi vill att barnen uträttar saker och ting på riktigt, som att städa eller diska. Om vi är lekfullt inställda och har kontakt, fungerar samarbetet med barnen. Det här säger Ellinor Silius-Ahonen som är dramapedagog och doktor i pedagogik.

Barn vill vara delaktiga. De vill göra saker och ting på riktigt som att städa och diska. Flicka tvättar händerna. Bild: YLE/Rolf Granqvist

-Barn har ett lika stort behov av att vara delaktiga som av att leka i sin egen lilla värld. Delaktigheten är just det att man gör saker och ting tillsammans. Små barn älskar att städa och laga mat. Att slänga in knackkorvar i en kastrull med vatten är ju ljuvligt. Större barn har kanske fått höra att de bara klottar, då kanske intresset inte längre finns.

Via leken kan man med andra ord få barnen att samarbeta bättre. Med samarbete menas att båda medverkar. Risken finns att den vuxna tycker att samarbete är det samma som att lyda, men så är det inte, menar Silius-Ahonen.

Pinsamt?

Silius-Ahonen har inte mycket till övers för lekar som känns pinsamma för deltagarna.

Barnen ger en möjlighet att vara lekfull. Om man hittar den sidan hos sig själv så har man så mycket roligare själv.― Ellinor Silius-Ahonen

- Det här gör att många kan tycka att det är skamfullt att vara med i leken och väljer att går ut i stället. Jag kan begripa det fullständigt. Varför skulle man göra så när lekfullheten kan vara en sådan värmande källa, menar hon.

Det samma gäller då man gör leken till en ständig tävling.

- Jag kan bra förstå att barn tycker att det blir mera spännande om man tävlar om vem som först borstar tänderna eller kommer i säng. Men om man ständigt betonar det här med att vinna eller förlora så blir det ganska ensidigt.

Det kreativa är en källa som aldrig sinar om man lyckas får kontakt med den. Men om man alltid har stängt av eller inte tror att man kan rita, dansa eller sjunga, är det inte nödvändigtvis så lätt, menar Silius-Ahonen.

- Barnen ger en möjlighet att vara lekfull. Om man hittar den sidan hos sig själv så har man så mycket roligare själv.

Aldrig för sent

Lekens betydelse för den goda kontakten i familjen kan inte nog understrykas, menar Pia Graniittiaho vid Barnavårdsföreningen. Hon menar att vi ger alltför lite utrymme för lek och lekfullhet i vardagen.

- Det låter kanske hemskt att säga att det kan bli jobbigt i familjen om man inte leker eller ser sitt barn, men det är nog så det kan bli. Men det är aldrig för sent att ta igen den förlorade leken. Det är alltid bättre att vakna till och vilja göra en förändring än att inte göra något alls.

I direktsändningen Rester och Gäster på Strömsö den 6 september ger Elisabeth Eriksson från Marthaförbundet tillsammans med Paul Svensson konkreta råd hur du kan ta tillvara rester och råvaror som håller på att bli gamla istället för att kasta dem i soporna.

Elisabeth och Paul förädlar råvarorna till en festbuffé samtidigt som de ger tips på hur man kan ta tillvara rester. Till sitt förfogande har de råvaror som plockas ur butikshyllorna för att slängas - frukter och grönsaker som på grund av någon skavank inte kan säljas eller mjölk- och köttprodukter som datumet går ut på.

- ­Många har blivit glatt överraskade när de fått insikt om vad de kan göra med brödkanter, mjölkskvättar och grönsaker berättar Elisabeth Eriksson, projektledare för Svinnkampen.

Elisabeth Eriksson Elisabeth Eriksson från Marthaförbundet Bild: Marthaförbundet

23 till 24 kg ätbar mat per person slängs årligen i Finland. Hemhushållen står för 35% av svinnet (Foodspill/MTT). Förutom att all mat som slängs är en miljöbelastning utgör den en stor ekonomisk förlust och ett slöseri med tid.

­- Tänk på den tid som sätts på var femte matkasse - att handla, bära hem den, tillreda maten för att sedan slänga den i soporna. Vi kan alla dra vårt strå till stacken. Vill vi bli av med svinnet måste vi jobba för det. Vi måste bli mer medvetna konsumenter och äta den mat vi köper.

Svinnkampen handlar om att medvetandegöra och sprida information om matsvinnet, lära ut livsmedelshantering, inspirera till kreativitet i köket och åstadkomma en attitydförändring och en ökad förståelse för matkultur och matproduktion.

I våras startade Marthaförbundet Svinnkampen med en första kampanjvecka och nu på söndag, den 16.8, fortsätter Svinnkampen med sin andra kampanjvecka. I samband med Restaurangdagen ordnas pop­ up-restauranger med fokus på resträtter i Vasa och Ekenäs. Där kan man passa på att bekanta sig med fakta, få inspiration och dela med sig av egna tips.

På svinnkampen.fi kan man ta del av artiklar, recept, videoklipp och podcasts. Torsdagen den 20 och fredagen den 21 augusti finns Svinnkampen på plats under evenemanget Delikatssernas Finland på Järnvägstorget i Helsingfors.

Elisbeth kommer att dela med sig av erfarenheter, tankar och tips den 6 september i direktsändningen Rester och Gäster på Strömsö. Om du har egna tips du vill dela med dig eller frågor angående matsvinn kan du skicka in dem redan nu till stromso@yle.fi eller via Facebook. Tillsammans med Paul besvarar Elisabeth publikens frågor.

Följ oss också på Instagram@ylestromso och via #strömsö.

Paul Svensson Paul Svensson. Bild: Yle/Rolf Granqvist

På årets Gymnaestrada fylldes Mässcentrum av hallföreställningar. Nio hallar med gymnastikprogram samtidigt. Var 20e minut började ett nytt program, från tidig morgon till sen kväll.

Variationen var enorm. Allt man kunde tänka sig i gymnastikväg fanns representerat, från alla världens hörn.

Södra Kvarten uppträder i ett hallprogram södrakvartens uppvisningsprogram Bild: C.Wunsch/YLE

Istället för att konkurrera ut varandra, jobbar de finlandssvenska gymnastikföreningarna tillsammans. Finlands Svenska Gymnastikförbund har valt att satsa på samarbete inom förbundet och mellan förbundets medlemsföreningar. De lyckades i år få två större helheter att visa upp.

En så kallad "kvart" är ett hallprogram. En eller flera föreningar kan medverka. Programhelheterna ska gärna ha en idé och skapa en helhet.

Kvarten får vara högst 15 minuter och alla går igenom ett "urvalsprov" då man visar delar eller hela helheten inför en jury. Finlands gymnastikförbund väljer ut de kvarter som får representera Finland.

I år blev det två kvarter från Svenskfinland, en från Österbotten och en från södra Finland. För att hålla samman kvarten och styra upp den med övningar, gemensam koreografi samt att ha en kontaktperson, valdes huvudkoordinatorer för kvarterna.

Södra Kvarten och Helsingfors Gymnastikklubb södra kvarten uppträder Bild: C.Wunsch/YLE

Södra kvarten

One Day in Helsinki
Deltagande förenigar: Grankulla GF, Borgå GF, Helsingfors gymnastikklubb, Gymnastik- och idrottsföreningen Toppen, Gymnastikföreningen i H:fors
Huvudkoordinator Johanna Söderholm

Det är en minitur i Helsingfors, från järnvägsstationen till Tölö sporthall, Salutorget och Borgbacken. Gammal och ung, flickor och pojkar. Totalt cirka 140 gymnaster.

Motionsprogrammet "Baby Wake Up it's Holiday Södra kvarten uppträder på Gymnaestradan i helsingfors Bild: C.Wunsch/YLE

Programmet består av fyra delar:

• Jazzdans/lyrisk dans för kvinnor i olika åldrar som är öppna för nya dansstilar och uttrycksformer. Koreograf Julia Gustafsson.
• Redskapsgymnastik med Helsingfors Gymnastikklubb. Thomas Hellstén, Sara Aminoff och Denise Öller koreografer.
• Gymnastikföreningen i Helsingfors med motionsprogrammet ”Baby wake up, It´s holiday” för damer och herrar . Koreografer Birgitta Rautalin och Jan-Magnus Westerlund.
• Redskapsgymnastik för flickor, koreograf Karolina Stenfors. Programmet tränats i Grankulla Gymnastikförening.

One Day in Helsinki på Gymnaestradan i Helsingfors södrakvartens uppvisning på Gymnaestrada Bild: C.Wunsch/YLE

Johanna Söderholm koordinerar Södra Kvarten

Johanna växte upp med gymnastik i Vasa Gymnastikförening (VGF). Det var rytmisk gymnastik och truppgymnastik som hon tränade som 7-åring till 16-åring. Hon började även träna egna grupper tidigt.

Från VGF fortsatte Johanna som tränare i Grankulla Gymnastikförening (GGF) och tränade tävlingsgymnaster fram till 2006.

Hon har varit aktivt med i FSG sedan tonåren genom förtroendeuppdrag i olika sektioner och medlem i styrelsen och uppvisningssektionen sedan 2011.

- Som relativt nyvald medlem i FSG:s uppvisningssektion var jag för första gången med om att planera de finlandssvenska föreningarnas medverkan, deltagande och synlighet i en Gymnaestradan, säger Johanna. Eftersom jag var med om att vidtala de olika koreograferna till kvarterna, föll det naturligt att jag även tog ansvar för att koordinera helheten.

Redskapsgymnaster från Helsingfors Gymnastikförening HGK:s gymnaster över sitt Gymnaestradaprogram, maj 2015 Bild: Yle

Johanna berättar att projektet har krävt några möten och ett flertal e-postmeddelanden med programkoreograferna. För att skriva ansökan, diskutera gemensamma idéer till ett tema för helheten och koordinera samövningar, dräkt- och färgval mm.

Dessutom har det krävt tid för att hitta idéer och musik till den gemensamma avslutningen, som Johanna gjorde koreografin till. Koordinering av samövningarna var aktuellt våren och sommaren 2015. Då gällde det att finslipa allt så att helheten skulle fungera med alla byten mellan programmen mm.

Under Gymnaestradaveckan uppträder man tre gånger med sitt program. Den Södra Kvarten uppträdde på måndag, onsdag och torsdag.

- Måndag kändes som ett genrep och innehöll en del missar. De två resterande uppvisningarna gick betydligt bättre och då var "feelisen" verkligen i taket! Vi fick mycket positiv respons om stämningen och känslan i helheten och att det var trevligt med ett program med så olika gymnastikstilar och ålder på deltagarna, summerar Johanna.

Här ser du hela Södra Kvarten som uppträder med sitt program på Gymnaestradan, i Helsingfors 2015

Norra Kvarten

Northern Lights
Deltagande föreningar: Gymnastikföreningen Nordan, IF Drott, Jakobstads Gymnastikförening, Lappfjärds Gymnastikförening, Nykarleby Gymnastikförening, Närpes Gymnastikförening, Närpes Redskapsgymnaster, Pargas IF, Vasa Gymnastikförening, Vasa Redskapsgymnaster, Åbo kvinnliga Gymnastikförening
Huvudkoordinatorer Jannike Sarin och Lotta Åström

Finlands natur med allt från ljusa sommarnätter till mörka vintertider och vackra norrsken. Ljus i olika nyanser, tempo och färger. De fem delarna skiljer sig från varandra avsiktligt, för att skapa variation och för att locka med så många deltagare som möjligt. Totalt 186 gymnaster deltar i programnmet.

Latinodamerna i Northern Lights Latinogruppen i Northern Lights dansar Bild: C.Wunsch/YLE

• Discodans från Gymnastikföreningen Nordan i Karleby, koreograf Jenny Jansson.
• Latino, modifierad version av massprogrammet från Gymnastikfesten i Jakobstad 2012, öppen för alla. Koreograf Annika Stenhäll Lill.
• Dansant gymnastik. Öppen för alla intresserade, koreograf Nina Hållfast.
• Redskapsgymnastik och pyramider. Koreograf Pamela Skytte.
• Showdans med Lappfjärds Gymnastikförening och dansgruppen Illusion. Koreografi gjord av dansgruppen Illusion.

Jannike Sarin och Lotta Åström koordinerar Norra Kvarten

Jannike och Lotta är hemma från Karleby. Båda har varit med i gymnastiken sen de var små. Det blev truppgymnastik under lågstadietiden och senare blev det dans. Även redskapsgymnastik är bekant.

De har varit aktiva i hemföreningen Nordan hela tiden fram tills studierna, då det blev en liten paus. Båda har även fungerat som ledare i föreningen under många år, både för stora och små gymnaster. Idag är Jannike ordförande i Nordan och Lotta fungerar som viceorförande.

Redskapsflickorna i Norra Kvarten redskapsflickorna i Norra Kvarten uppträder

- Uppdraget har funnits i bakhuvudet hela tiden sedan vi fick uppgiften, säger Jannike. Att sprida glädje och ge alla i publiken ett leende på läpparna var det vi ville få fram, säger Lotta. Vi ville inte binda oss till norrsken i sig, utan tanken skulle synas i "ljuset från norr". Temat kom från Nordans tidigare disconummer, som hette just "Northern Lights".

Dicodansarna i Norra Kvarten slutposé av dicodansgruppen Bild: C.Wunsch/YLE

- Även om vi gav temanamnet har koreograferna jobbat självständigt. Endast i ett program bad vi koreografen byta musik. Lotta och jag beslöt programmens ordningsföljd.

Jannike Sarin och Lotta Åström tränar Norra Kvartens avslutningsprogram Lotta Åström och Jannike Sarin är huvudkoordinatorer för Northern Lights Bild: C.Wunsch/YLE

Koreograferna har åkt runt i Finland (Österbotten) och lärt ut programmen i föreningarna. Allt slutade i en avslutningsdans som vi gjort koreografin till. Där fick alla 186 gymnaster tacka publiken. Den hann de träna tre gånger alla tillsammans innan Gymnaestradan.

- Att få tacka publiken till avslutningsnumret var en mäktig och härlig upplevelse, säger Jannike.

Avslutningsprogrammet i Northern Lights avslutningsdel av gymnastikprogrammet Northern Lights Bild: C.Wunsch/YLE

- Det blev en rolig vecka, fastän väldigt intensiv. Vi har fått bra feedback för kvarten. Föreställningarna gick bra med tanke på att vi aldrig hann vara alla på plats innan Gymnaestradan. Det var faktiskt mäktigt att få uppträda på hemmaplan, publiken hejade även om läktarna inte alltid var fullsatta. Glädjen var det viktigaste och nu några veckor senare känns det som att vi inte kunde ha gjort något annorlunda. Små missar och tabbar förkommer alltid i såna här projekt, menar Lotta. Men när jag får tårar i ögonen då jag tänker tillbaka på stämningen som låg i luften då vi uppträdde, ja, då kan man nog få vara nöjd.

Dansant gymnastik i Norra Kvarten dansant gymnastik Bild: C.Wunsch/YLE

- Gymnaster lärde sig nya danser, fick många vänner, njöt av publiken och hade väldigt god sammanhållning. Redan första föreställningen gick fantastiskt bra med stor publik och kalla kårar hos alla deltagare, säger Lotta.

Största tacket går till koreograferna som gjorde så fina danser. Och till gymnasterna som deltog. Vilken vecka, vilket gäng!

Här ser du hela Norra Kvarten som uppträder med sitt program på Gymnaestradan, i Helsingfors 2015

Har du avnjutit en mexikansk öl med lime i under helgen, eller kanske ätit tacos med guacamole? I så fall har du antagligen gjort allt det helt fel.

Det kanske kan kännas som att vi är lite exotiska här i Norden när vi serverar tacos till fredagsmyset, eller när vi dricker en ljus mexikansk öl med lime i. Men faktum är att vi oftast gör de här exotiska sakerna fel.

Vi har pratat med Itzel Labra Degante som ursprungligen är från Mexiko - för vi vill ju veta vad det riktigt är vi gör fel. Eftersom det inte rör sig om bara en eller två saker, tar vi det i etapper. Först ut är den härliga tequilan.

Itzel Labra Degante. Bild: Yle/Louise Lindberg

Tequila

En shot tequila är nästintill obligatorisk på en utekväll, fastän ingen egentligen tycker om det. Kanske vi inte tycker om den av den enkla orsaken att vi dricker den fel.

- I Mexiko dricks tequila från glas, lite åt gången. Inte som här i Finland där du shotar allting i ett svep.

Den lilla humörupphöjande shoten ska alltså egentligen drickas ur glas, som att det inte är tillräckligt med en liten klunk. Men kanske knepet är att dricka det långsamt, och dessutom gör vi ett annat stort misstag. Tequila ska nämligen inte alls kombineras med salt och citron.

- Man kan eventuellt dricka tequila med salt blandat med chilipulver, men det vanligaste är utan något tillägg. I Mexiko kallar vi det för “directo”.

En viktig sak när det kommer till tequila är att drycken ska komma från staden Tequila i Mexiko för att alls klassas som äkta tequila. Det är alltså precis samma sak som med champagne, vem skulle ha trott det. Förutom var tequilan härstammar från finns det ett annat tydligt tecken på att drycken innehar hög kvalitet.

- Du vet att det är en bra tequila om det inte gör ont i halsen när du sväljer. Om den går fint ner är det bra kvalitet.

Mexikansk öl

Skummande mellanöl i ett glas. Bild: Yle/Rolf Granqvist

En varm sommardag finns det väl inget bättre än en ljus mexikansk öl på flaska, och i den en limeklyfta. Men tyvärr är det tydligen fel sätt att dricka den mexikanska ölen på. Så här ska ölen egentligen drickas:

- Man har ett kallt glas som har varit i kylskåpet, och så pryder du kanten på glaset med citron, salt och chili så att det blir som en frostkant på glaset.

Det här sättet att dricka öl på kallas för michelada i Mexiko, och tydligen har mexikaner i chili i allting? Det skriver Itzel under.

- Ja, vi kombinerar chili med allting!

Skippa alltså limeklyftan, och krydda ditt glas istället med citron, salt och chili. Skål!

Tacos

Det blir inget fredagsmys utan tacos, eller hur? Men i Norden har vi lite missuppfattat hur de här brödrullarna ska tillverkas och ätas. För det första är de flesta tortillabröden som kan köpas i Finland gjorda på fel mjöl.

- Du märker att det är mexikanskt om tortillan är gjord på majs, här i Finland är de flesta bröden gjorda på vete.

Bröden gjorda på vete har en mer söt smak medan de traditionella mexikanska bröden har en mer saltig underton. Fyllningen kan du däremot bestämma helt själv och man kan bra blanda salta, söta och kryddstarka ingredienser med varandra. Men ett måste i tacosmåltiden är förstås chili.

- Också i tacos används chili, du kan till och med sätta en hel färsk chili in i tacon!

Men du ska kanske ändå vara försiktig på chilifronten, våra finländska smaklökar klarar inte nödvändigtvis av riktigt lika mycket chili som de mexikanska. Däremot berättar Itzel att hon alltid lagar sina tortillabröd själv, och det är varken svårt eller kräver många ingredienser. Recept på Itzels tortillabröd hittar du längre ner i artikeln.

Guacamole

Avokado och citroner Bild: YLE/Strömsö

När vi ändå pratar om tacos, måste vi ta upp den gröna såsen guacamole. Den guacamole som kan köpas i butiken i Finland innehåller knappt någon avokado alls, och dessutom har vi en dålig vana att blanda ut avokadon med annat.

- Ni gör ett fel här i Finland: ni blandar avokadon med majonnäs! I Mexiko gör man guacamole på bara färska avokadon.

En enkel guacamole består alltså av avokado, tomat, vitlök, lök, lime, salt och peppar. Recept på en enkel mexikansk guacamole hittar du också längre ner.

Vissa finländare brukar också blanda ut avokadon med gräddfil, men det är inte heller något Itzel rekommenderar.

- Kanske om du kryddar med chili! Men annars, nej. Guacamole ska alltid bara vara med avokado.

Tips och recept

Som du kanske har märkt är alltså chili en essentiell krydda för lyckad mexikansk mat. Itzel tipsar om vilken chili som är bäst och hur du ska hantera den.

- Chili som är från Indien eller Asien är bäst, och så förvarar jag den i kylskåpet.

Tortillabröd på majs (8 st.)

Taco med friterad vit fisk och salsa Bild: Yle/Efter nio

1 dl majspulver
vatten
lite salt

Du läste rätt, det där är alla ingredienser som behövs. Mängden vatten avgörs av konsistensen, degen ska kännas som modellera. När degen inte längre klibbar är den bra. Efter det plattar du till degen genom att lägga den mellan två plastpåsar. Kom ihåg att degen inte ska bli för tunn, och endast vara ungefär 10 centimeter i diameter.

Sedan är det dags att steka bröden. Du placerar brödet i stekpannan och vänder då en bubbla har bildats i brödet. Brödet steks i ungefär tre minuter.

Guacamole

2 avokador
1 tomat
1 lök
vitlök
salt
peppar
lime

Du börjar med att mosa avokadon med en gaffel eller en stavmixer. Skär tomaten och löken i små bitar, blanda med avokadon. Efter det smakar du av med vitlök, salt, peppar och lime. Smaklig måltid!

I programmet "A la carte" ska Johan och Joakim tillsammans med Michaela Burns lära sig kocka rawfood med groddar, frukter, nötter och russin.

I nittiotalskläder går man långsamt tillväga. Pojkarna ser inte så ivriga ut när de olika groddarna introduceras, men Michaela berättar att groddarna är mycket hälsosamma.

Barn kockar rawfood

Johan och Joakim gör fruktshakes och äter groddar.

"Som en kiva omväxling till alla smörgåsar som mellanmål kan det också vara bra att äta nötter och russin", menar Michaela Burns, men "salta nötter ska man inte äta, de är ohälsosamma och för salta".

Med en mixer gör pojkarna sedan hälsosamma fruktshakes. De ser obehagliga ut först, men smakar rätt okej när bär och frukter tillsats.

I det andra avsnittet av "A la carte" vankas det barnkalasmat. I godisformer lagar man "carob-bollar". En smet bestående av aprikoser, dadlar och russin rullas till bollar i carobpulver.

Svamptårtan är gjord av samma deg, men man pryder den med svampar av banan, persika och kokosflingor.

Barnkalas med rawfood i Rundradions studio

Barnkalas med en rawfood svamptårta.

Man pyntar och dekorerar studion och barnen låter sig väl smaka. Som dryck får barnen jordgubbsdryck, med jordgubbar, honung och vatten.

För att komma bort från den konstanta strömmen av människor i Sankt Petersburg bestämde jag mig för att besöka landet. Efter några timmars färd på en ganska olycksbådande motorväg befann jag mig äntligen i en by som heter Babino ("farmors"/"mormors"). Men det skulle visa sig att det varken var en by, eller en landsbygd.

Här sysslar folk i huvudsak med trädgårdsodling och kommer hit till veckoslutet eller för någon vecka under sommaren för att fly vardagen och storstadslivet. Visst finns det också de några få som bor här året runt, men de är nog lite konstiga.

Inget rinnande vatten

Jag har försökt vända och vrida på saken och har kommit fram till att det här stället motsvarar nog inte den finska sommarstugskulturen, utan påminner snarare om en "super sized" koloniträdgård. Och jag tycker jag har ett väldigt, väldigt, starkt argument - här finns inget rinnande vatten!

Tomterna i Babino, och i de otaliga andra "koloniträdgårdsbyarna" som det kryllar av utanför staden, delades ut gratis ännu under sovjettiden. Och tänk, efter Sovjetunionens fall övergick det till medborgarnas egendom - bara så där!

Kolla in mitt sista vlogginlägg från Babino här.

Länkar till mina andra vlogginlägg hittar du här nere.

Vi blir bättre men ännu har vi en lång väg att gå. Att leva ekologiskt må vara trendigt men ändå slänger vi bort var femte matkasse som vi köper. Det här vill Marthaförbundet råda bot på.

Svinnkampen är Marthaförbundets projekt för att skapa en rörelse mot matsvinnet. I söndags startade en kampanjvecka för att inspirera till att minimera det egna matsvinnet.

Någon som redan har tänkt på det här är Vasa övningsskolas gymnasium vars skolkök säljer överbliven lunchmat.

- Vi har hållit på med det här i några år och det har fungerat mycket bra. Speciellt populärt har det varit bland lärarna, säger prorektor Diane-Chistine Blusi.

Diane-Christine Blusi och Anita Storm. Diane-Chistine Blusi och Anita Storm. Bild: Yle/Kati Enkvist.

Men allra bäst är det ju om det inte blir så mycket mat över.

- Vi har en väldigt duktig kökspersonal som har det här i fingerspetsarna. Men sedan beror svinnet på hurudan mat som serveras, säger Blusi.

Anita Storm, ekologirådgivare vid Marthaförbundet, tror att vi blir bättre på att tänka ekologiskt.

- Dels är det trendigt, men dels får vi hela tiden mera kunskap om hur våra val i vardagen kan ha en negativ effekt på oss själva.

Marthaförbundets roll under kampanjen är att ge tips om hur du minskar på matsvinnet.

- Det är pengar som går i sophinken. Med små medel kan du förbättra din egen ekonomi. Vi borde bli bättre på att planera och äta middagsresterna till lunchen dagen efter, säger Storm.

Marthaförbundet håller kurser i hur du kan piffa upp din restmat.

- Det krävs inte så mycket för att göra gårdagens middag lockande till dagens lunch.

Låt näsan bestämma

Varje år slängs cirka 130 miljoner kilo mat som varit ämnad att äta i hemhushållen.

- Vi borde lita mera på vår näsa. Den kan berätta om maten faktiskt är gammal. Näsan berättar mera än datummärkningen, säger Storm.

Och ungdomarna i Vasa övningsskolas gymnasium har alla möjligheter att både spara pengar och undvika slänga bort utmärkt mat.

- Eleverna uppmuntras att smaka på allting, och de är ganska duktiga på att tänka grönt, säger Blusi.

- Ja, vi blir bättre. Men vi behöver hitta rätt sätt att leva ekologiskt. Vad som känns rätt för mig behöver inte vara rätt för dig. Därför behöver vi kunskap för att kunna göra de rätta valen, säger Storm.

Pappersarbete och importerat bröd sätter käppar i hjulen för de finländska bagerierna. Men trots färre bagerier finns det framtidshopp i bageribranschen.

Under veckoslutet möttes bageribranschen under de årligen återkommande bageridagarna.

- Under bageridagarna är vi faktiskt kollegor, säger Anders Bondén. Före och efter är vi konkurrenter.

Anders Bondén är en av ägarna till Vöråpojken, ett bageri i Vörå. Han berättar att man under bageridagarna både umgås mer avslappnat, till exempel genom att spela golf, och att man pratar om branschen.

- Nu pratade vi bland annat om att staten borde göra något åt all byråkrati. Det blir mycket pappersarbete för bagarna, arbete som man egentligen inte hinner med.

Under en tioårsperiod har importen ökat från ungefär fyra till tjugo procent.

Allt större import

Idag sysselsätter bageribranschen ungefär 10 000 personer direkt. Indirekt, med jordbruk, kvarnindustri och annat är det ännu fler. Men bagerierna har blivit färre. Bland annat beror det på att importen av bröd ökar.

- Vart femte bröd är idag importerat, säger Anders Bondén. Under en tioårsperiod har importen ökat från ungefär fyra till tjugo procent.

Mellan öst och väst

Den finländska bagerikulturen ligger just mellan öst och väst, och på det sättet kommer influenserna också från båda hållen. Det gör brödkulturen rik här, menar Anders Bondén.

På bageridagarna konstaterades också att höstens brödtrend är ett äkta finskt rågbröd gjort på enbart finsk råg.

I dagsläge bakar Vöråpojken på hälften finländsk, hälften svensk råg, berättar Bondén, men med lite tur kan det se annorlunda ut snart.

- Det blev en bra skörd i år, vad det gäller råg, säger Anders Bondén.

Anders Bondén är en av ägarna till Vöråpojken. Anders Bondén, ägare av bageriet Ecce-re Bild: YLE/Patrik

Glutenfritt är trendigt

Men inte alla trender talar för brödet. Anders Bondén berättar att det nog märktes i bageribranschen när LCHF-dieten var stor. Dieten gick ut på att undvika kolhydrater, och då passade brödet inte in.

- Då såg man ofta speciella LCHF-bröd, de ser man inte längre, säger Bondén.

Nu har det också blivit trendigt att äta glutenfritt, även om man inte har celiaki, men det är svårt att baka glutenfritt för ett konventionellt bageri.

Har man inte speciella utrymmen för att baka glutenfritt så blir inte bröder glutenfritt även om ingredienserna är det.

Satsar på surdeg

Anders Bondén har varit i bageribranschen i 33 år. På den tiden har Finland bagerier halverats i antal.

- När jag började fanns det 1 400 bagerier, idag är det knappt 700.

Men Anders Bondén blir inte nedslagen. Istället har hans dröm om ett surdegsbageri just förverkligats.

- Vi hade drömt i flera år om att baka surdegsbröd varje dag, och nu gör vi det.

Han hoppas att mindre bagerier kan bli mer populära.

- Det finns inte så många små surdegsbagerier här i Finland, men om man tittar i till exempel Stockholm finns det gott om dem, säger Anders Bondén.

Det är rätt så vanligt att skolorna erbjuder ett vegetariskt alternativ under skollunchen. Däremot är en vegansk skollunch som tillverkats helt utan animaliska produkter fortfarande sällsynt. Exempelvis i Åbo är det bara ett tiotal elever som följer en vegandiet.

Kommunerna har olika bestämmelser angående erbjudandet av vegansk och vegetarisk skollunch i grundskolor, gymnasier och yrkesskolor.

Utbildningsstyrelsen har inga särskilda nationella bestämmelser kring innehållet i skolmaten när det gäller vegetarisk eller vegansk mat. Det är kommunerna som har bestämmanderätten i de frågorna.

Det innebär att det finns stora regionala skillnader när det gäller den vegetariska såväl som den veganska skollunchen.

– De som ordnar utbildningen har den bästa kunskapen om eleverna och deras behov, säger Utbildningsstyrelsens undervisningsråd Marjaana Manninen.

Svårare att få veganmat

I en stor del av skolorna är det möjligt att dagligen få vegetarisk mat, men veganerna har det inte lika lätt. Och det gäller inte bara skolorna i de små städerna.

Vegansk mat erbjuds i praktiken inte alls i exempelvis Esboskolorna.

– Ibland kan de vegetariska rätterna vara veganska, men dagligen erbjuds det inte veganmat, säger Minna Ahola från Esbo Catering.

Ovovegetarianer, pescetarianer och lakto-ovovegetarianer äter ägg. Ägg på caféet Pumppaamo i Kerko i Borgå. Bild: Yle/Fredrika Sundén

– De har rekommenderat att skolmaten ska vara lakto-ovo-vegetariansk för att på så garantera proteinintaget även i vegetarisk mat, säger Ahola.

Många vegetarianer i Helsingfors

Det finns även andra synpunkter. I Tammerfors erbjuds eleverna vegansk mat, även om andelen veganer är bara 0,6 procent av alla elever. Även i Helsingfors får skolornas veganer sin dagliga måltid.

I Helsingfors finns det fler vegetarianer och veganer än i resten av landet. Exempelvis äter hälften av eleverna vid det finskspråkiga gymnasiet Kuvataidelukio en vegetarisk skollunch. I Esbo är andelen vegetarianer kring åtta procent, och veganer finns det bara ett fåtal.

I Tammerfors och Helsingfors har stadsfullmäktige beslutat att skolorna har en vegetarisk dag i veckan, då det erbjuds bara vegetarisk mat.

I flera skolor är det möjligt att få ett vegetariskt alternativ i stället för den "vanliga" lunchen med kött i. Köttsoppa gjord på ekologiska och närproducerade produkter i Höjdens skola. Bild: Yle/Bubi Asplund

– Det är kommunerna som har bestämmanderätten. Om eleven känner att hens rättigheter inte uppfylls, så är det regionförvaltningsmyndigheten som utreder saken, säger undervisningsråd Marjaana Manninen.

Vegetariskt och veganskt alternativ i Vasa och Åbo

I Vasa har eleverna möjlighet att få vegetarisk skollunch genom att anmäla om det till köket. Om det är en elev i grundskolan som vill ha en vegetarisk skollunch ska samma kost följas även hemma för att eleven ska få sin skollunch i en vegetarisk version. I gymnasiet räcker det med en anmälan från eleven.

– Skillnaderna beror på elevernas ålder. Av gymnasieeleverna är en del redan fullvuxna och kan själva bestämma över sina angelägenheter, säger matservicedirektör Kirsti Mylläri vid Vasa Matservice.

I högstadierna och gymnasierna i Åbo finns det dagligen ett vegetariskt och ett köttalternativ där eleven själv kan välja vilket alternativ hen föredrar den dagen, eller ta lite av båda.

– För att vara vegetarian krävs ingen anmälan. I lågstadiet ska man beställa vegetarisk kost i början av läsåret genom en blankett om etisk diet, säger Paula Juvonen, servicechef vid Arkea i Åbo.

I Vasa har matservicen inte personalresurser för att låta eleverna varje dag välja om det äter ett lakto-ovo-vegetariskt eller ett köttalternativ i skolorna i Vasa, beklagar Kirsti Mylläri. Därför är det en anmälan om specialdiet som gäller om eleven önskar äta annat än köttalternativet.

Veganmat enligt elevens preferenser

Inte heller veganer går utan skollunch i Vasa. Genom att anmäla om det till köket fixar det sig, enligt Mylläri.

– Vi tillreder den mat som passar eleven enligt vad hen anmäler till oss och vi tar även möjliga allergier i beaktande. Det finns ingen färdig matlista för veganer, utan enheterna får tillverka veganmaten enligt elevernas preferenser.

Helveganska dieter är inte vanliga i skolorna. Salladsbord i skolmatsal. Bild: Yle/Lotta Sundström

– Med läkarintyget vill vi försäkra oss om att det inte finns hälsomässiga hinder för att erbjuda veganmat, säger Paula Juvonen.

Att följa en vegandiet är däremot inte särskilt populärt i Åboskolorna, enligt Juvonen.

– Vi får väldigt få förfrågningar om veganmat, för tillfället har vi sammanlagt ungefär tio elever i högstadierna och gymnasierna som äter vegankost. I daghemmen följer ett barn en vegandiet.

Flera skolor har en vegetarisk dag i veckan. Bild: Yle/ Bettina Aspfors

– Hur populär den vegetariska lunchen är varierar varje dag beroende på matlistan. I vissa skolor finns det fler vegetarianer än i andra, men i lågstadier beställs rätt så lite vegetarisk mat.

”Efterfrågan på en stadig nivå”

I varje Åboskola finns ändå varje vecka en vegetarisk dag, då all mat som erbjuds är vegetarisk och alla äter av den.

– På så sätt försöker vi öka elevernas intresse för vegetarisk mat, säger Juvonen.

I Vasa har det inte varit någon stor efterfrågan på vegetarisk mat på sistone, och den har inte heller skapat några stora diskussioner, säger Mylläri.

– Efterfrågan har hållits på en stadig nivå och vi har inte märkt av någon stor ökning. Det är inte heller någon större succé i åtgången av mat under dagar då vi enbart erbjuder vegetarisk mat.

Ilona Koivisto / Svenska Yle

Under direktsändningen Rester & gäster på Strömsö den 6 september kommer även BUU-klubben att direktsändas därifrån.

Planen är att vi av skrot och skräp ska bygga någon sorts robot. Och så mycket mera ingående planer finns inte ännu eftersom vi vill ha barnens hjälp med fantastiska idéer. Är det ditt barn eller er familj som sitter inne med en spännande eller knasig robotidé som vi kunde förverkliga i teverutan?

Hurudan robot ska vi bygga? En cool robot som kan rädda oss från onda makter? En snäll robot som kan trösta oss när vi känner oss ensamma? En smart robot som kan lösa svåra mattetal? En rolig robot som berättar vitsar?

Vi hoppas få in många väntade och oväntade robotförslag. Idéerna kan skickas in som teckningar eller till och med som en ritning eller prototyp. Skicka gärna med en liten beskrivning om roboten och vem som står bakom idén. Adressen finns längst ner.

Förutom det gemensamma, mera krävande robotbygget blir det också enklare robotpyssel av återanvänt material som vi hoppas kan inspirera även den minsta pysslare eller robotfantast hemma i soffan att skapa egna robotar.

På plats i rutan kommer det att vara några barn, programledarna Jontti och Hanna och så får vi experthjälp från Strömsös snickare Jim. I ett inslag kommer tittaren att få följa med till en bilskrot, där vi i förväg hämtar upp en del material.

Teckningar kan skickas till: BUU-klubben, 00024 YLE eller buuklubben@yle.fi

Hanna, Jim och Jontti på skroten

En bit utanför den vackra ön Själö i Pargas skärgård finns en utrustning som Östersjöforskningen drar mycket nytta av. Och inte bara forskarna förresten, sen denna sommar går uppgifterna ut på nätet och vem som helst kan ta del av dem.

Följ med på en tur till bojen! I verkligheten tog utflykten ca 40 minuter, men du får den på en och en halv.

Bojen mäter ständigt uppgifter om Östersjöns temperatur, salthalt, mängden blågröna alger, grumlighet och syrehalt.
Uppgifterna kommer du åt via Skärgårdshavets forskningsinstituts hemsida.

Vill du höra Ilppo Vuorinen berätta mer om hur ODAS-bojen används samt vad man kommit fram till? Lyssna på följande intervju.

Mer? Här vandrar vi runt på själva Själö.

Inslagen hörs även i denna veckas Kvanthopp i Radio Vega.

Intresserad av mer bilder? Titta på bildreportaget från Själö som vi publicerade i juli.

Vill du handla närproducerat finns det många möjligheter till det längs med vägen i Nagu. Självbetjäningsbodarna är ett enkelt sätt för producenterna att nå nya kunder och de har under de senaste åren blivit fler och fler.

- Det är ganska jobbigt om man ska stå på torget, det går många timmar till att både baka och fixa allt. Då är det lättare att de som kör längs med vägen viker in och själva får välja och vraka bland vad de vill ha.

Det säger Ami Storgård som driver Jälist gårdsbutik längs med Norrstrandsvägen i Nagu. Hon har hållit på i tre-fyra år nu och är nöjd med kundströmmen. Utbudet består av jordbruksprodukter, hantverk, kaffe och bakverk.

Trygve och Ami Storgård säljer bl.a. jordbruksprodukter, hantverk och kaffe i Jälist gårdsbutik. Ami och Trygve Storgård driver Jälist gårdsbutik i Nagu.

Både nära och längväga kunder handlar i bodarna

Kalle Lindqvist, vars familj drivit Maggis shop på Mattnäsvägen sedan början 1990-talet, är inne på samma linje. De säljer förutom bland annat grönsaker, hantverk och bakverk också en del snickrade möbler.

- Det är ju helt klart en inkomstkälla på sommaren. Det är både ortsbor, bybor och sommargäster som kommer hit. Men vi har också haft besökare från Mexiko och Kalifornien!

Kalle och Heidi Lindqvist driver Maggis shop i Mattnäs. Kalle och Heidi Lindqvist vid Maggis shop.

För Magdalena Ek som har Hvits boden invid sin gård, också längs med Norrstrandsvägen,har direktförsäljningsboden varit ett bra sätt att nå nya kunder. För några år sedan bytte hon och hennes man inriktning på gården, och började producera naturbeteskött.

- Det här är ett sätt för oss att nå ut med våra produkter till kunderna. Inkomsten från boden är inte så viktig, men genom kontakterna kan vi sälja större köttpaket till kunderna. Planen är att i framtiden kunna öppna en större gårdsbutik med café intill gården.

Magdalena Ek hoppas att Hvits boden ska växa till en gårdsbutik i framtiden. Magdalena Ek vid Hvits boden.

Direktkontakten mellan producenter och kunder viktig

Att direktförsäljningen är populär beror på den rådande närmatstrenden, det är samtliga producenter överens om. Direktförsäljningsbodarna är också ett sätt att öppna upp gården och verksamheten för kunderna, vilket de själva också gillar.

Också Markus Willman, deltidboende i Mattnäs, tycker att den direkta kontakten med producenten är värdefull.

- Jag tycker om att köpa direkt från producenten, t.ex. när myllan är lite våt på potatisen så vet man att den är plockad alldeles nyss och då är den som bäst. Jag handlar här varje vecka, oftare under semestern och jag köper all potatis, tomat och gurka, men också andra varor här.

Jonna Vocke och Maxi Vocke är deltidsboende som brukar besöka Hvits boden för att handla kött.

- Nu köpte vi korv, och egentligen så köper vi allt vårt kött här på gården.

I det här fallet erbjuder den lilla boden och kontakten till producenten ett mycket bättre utbud av köttvaror än många andra. Förutom att köttet är naturbeteskött, kan kunderna dessutom få andra styckdetaljer som man inte får i vanliga butiken.

Ärlighet varar längst

Lönsamheten i direktförsäljningen bygger på att kunderna sköter sig och betalar för varorna och för det mesta fungerar det. Under de senaste åren har det bara hänt ett fåtal gånger att
klåfingrade kunder varit framme och stulit pengar eller varor.

Låsta skrin, kameraövervakning och regelbunden kontroll gör det också säkrare.

Maggis shop i Mattnäs. Utbudet är brett på Maggis shop.

Ordet trashion är en sammansättning av engelskans trash och fashion, när konst, smycken, kläder och objekt till hemmet skapas av skräp och gamla saker och blir modernt. Begreppet har använts de senaste tio åren internationellt och 2012 gav Outi Pyy från Helsingfors ut en bok med titeln Trashion.

Outi Pyy lever för att förändra sättet vi ser på kläder. På sin blogg Outi Les Pyy delar hon med sig av inspiration, instruktioner och det senaste inom modebranschen som kan relateras till återvinning, återanvändning och nya sätt att ta tillvara material och tillverka nya material med större och bättre miljöhänsyn.

Outi Les Pyy Outi Les Pyy nålar tyg på provdocka. Bild: Outi Pyy

Hon har en bakgrund som klädsömmerska och har själv jobbat inom den traditionella modeindustrin tills hon insåg hur stor miljöbelastning den är och valde att gå en annan väg.

Nu har hon ett eget företag och skapar nya kreationer av andras skräp och lumpor.

Hon bloggar aktivt och föreläser om hållbart tänkande kring mode och kläder. Hur vi kan bli bättre på att sköta våra kläder och hur viktigt det är att tänka på både råvaror och process.

Tre gånger har hennes kreationer burits på självständighetsbalen, den mest kända var gjord av 4 000 återanvända kaffekapslar.

Hennes unika skapelser väcker facination och inspiration och därför är hon inbjuden till direktsändningen Rester och gäster på Strömsö söndagen den 6.9.2015. Outi Les Pyys kreationer är höjdpunkten på catwalken som avrundar kvällen.

Aija Valtonen- Louko samlar på skottskrutiga kläder, väskor, tyger och prylar. Hon gör om, lägger till, klipper av och dekorerar. Tråkiga kläder blir bättre och roligare med rutiga tillägg; en stjärna på kjolen eller ett skört på kavajen. Hon kallar sin idé Skottihitti. Aija är med i Rester och Gäster på Strömsö den 6 september.

Aija bodde i England på 70-talet då Sex Pistols härjade runt i skottskrutiga kostymer. Omständigheter som man och barn gjorde att hon nöjde sig med att vara smygpunkare, men den skottska rutan fastnade i hjärtegropen.

- Jag var för feg för att vara punkare och så var jag så ordentlig på den tiden.

Skottihitti är egentligen en protest mot det som Aija kallar engångskläder. Det skottskrutiga mönstret är klassiskt och till sitt väsen själva motsatsen till slit och släng.

Aija har blivit lite av en kändis i loppissvängen i Vasa och behöver nuförtiden inte köpa alla rutor själv utan folk kan dyka upp på trappan med en påse gamla damkiltar från 80-talet eller kuriosa prylar som annars skulle kastas på soptippen.

Vissa kläder och prylar använder hon själv i orginalskick, andra gör hon om eller dekorerar med.

- Senaste höst hade både Vivienne Westwood och Stella McCartney skottska rutor i sina kollektioner, så Skottihitti har fått sällskap. Trender kommer och går men den skottska rutan är evig!

Skottihitti

Är du också en hejare på att pimpa upp i garderoben kan du skicka in en bild på dig själv i din återvunna out fit till stromso@yle.fi och få en chans att vara med i direktsändningen Rester och Gäster på Strömsö den 6 september.

Genom att skicka egna bilder till Yle så ger du oss rätten att använda, dela och vid behov modifiera dina bilder i Yles tjänster. Skicka endast bilder som du själv har tagit. Om bilderna är tagna i privata situationer, bör du ha tillstånd av människorna som syns på bilden.