Quantcast
Channel: Strömsö | svenska.yle.fi
Viewing all 3443 articles
Browse latest View live

Film om filmbranschens galna värld

$
0
0

På fredag 31.7.2015 är det Finlandspremiär för filmen ”She´s funny that way”, regisserad av Peter Bogdanovich. Filmen klassas som en komedi, och jag skulle inte påstå att den inte är det, men hysteriskt rolig är den i alla fall inte.

Jag kan erkänna att jag smålog på vissa ställen, men jag skrattade aldrig högt. Det var liksom lite för mycket tarvliga (och förutsägbara) missförstånd för att det skulle nå upp till verkligt underhållande höjder. Men försökte, det måste jag i alla fall medge att filmen gjorde.

Kalkylerande rådjursögon

Filmens huvudperson är en ung kvinna som jobbar som eskortflicka (”call-girl”), men här är det definitivt fråga om intimare umgänge än bara middagar och hålla-handen. Huvudpersonen heter Isabella ”Izzy” Patterson och spelas av Imogen Poots.

Izzy känns ganska vild och egensinnig, naiv men ändå med skinn på näsan, och man får en känsla av att inte riktigt veta var man har henne. Ifall hon bara driver med en eller menar allvar. Hur smart är hon egentligen under den ganska lättsamma fasaden och de stora oskyldiga ögonen? Hon väcker mitt intresse med sin rättframhet och barnslighet, sitt pillemariska leende och känslan av att hon lever rätt mycket i sin egen lilla värld, dit jag egentligen inte äger tillträde.

Så är det hela filmen igenom faktiskt. Ena sekunden tror man att man läser alla karaktärer som en öppen bok, och nästa sekund vet man inte vad man ska tro.

”Squirrels to the nuts”

Men till handlingen då. Den rike och berömde regissören Arnold Albertson (Owen Wilson) är notoriskt otrogen mot sin fru Delta (Kathryn Hahn) med olika eskortflickor. Till saken hör dock att han inte bara avnjuter deras sällskap utan också har för vana att få dem att tycka om honom, och sedan erbjuder han dem plötsligt 30 000 dollar ”för att starta ett nytt liv”. Han lägger ut texten om att han inte vill att de ska behöva jobba som eskortflickor längre, och så drar han en gullig liten filosofisk anekdot om ekorrar och nötter i Central Park.

Flickorna faller pladask varje gång, och en av dessa flickor råkar vara Izzy (Poots). Nåja, det tar inte länge innan regissörens förflutna börjar komma ikapp honom och den ena sanningen (eskortflickan) efter den andra kommer fram i ljuset och råddar till allt för huvudkaraktärerna.

Izzy (Imogen Poots) och Arnold (Owen Wilson) i filmen She´s funny that way
Izzy (Imogen Poots) och Arnold (Owen Wilson) i filmen She´s funny that way Izzy (Imogen Poots) och Arnold (Owen Wilson) i filmen She´s funny that way Bild: Future Film

Bakom kulisserna

Handlingen utspelar sig lite som ”teater i teatern” (eller i det här fallet ”teater i filmen”) där Arnold ska regissera en pjäs med Izzy och frun Delta i huvudrollerna. I kalaset ingår också den brittiska skådespelaren Seth Gilbert (Rhys Ifans) som är förälskad i Delta, och manusförfattaren Joshua Fleet (Will Forte) som är förtjust i Izzy.

Dessutom är orsaken till att Izzy är med i pjäsen det faktum att regissören Arnold gett henne 30 000 dollar när de möttes tidigare via eskorttjänsten, och pengarna har hon nu alltså använt för att satsa på sin skådespelarkarriär… Så ni förstår att luften dallrar av intriger som bara väntar på att avslöjas.

Underlig accent och prostitution

Två saker störde mig dock med filmen. Den ena var Izzys accent. Alltså inte att hon hade en accent, utan att jag inte fattade varför hon hade det. Ingen annan pratade så och det etableras att hon är från New York, och hennes föräldrar hade heller ingen accent, så det gjorde mig lite konfys.

Det andra är att jag är trött på hur prostitution behandlas i vissa filmer. Det framkommer att den eller den karaktären jobbar som eskortflicka/prostituerad utan att man problematiserar det överhuvudtaget. Det framstår nästan som något glamouröst, som ett vettigt alternativ, och inte som den våldsamma och förnedrande verklighet som det faktiskt oftast är. Tyvärr också ofta med människohandel i bakgrunden.

I filmen kallar sig Izzy för en ”musa” (definition: ”gudinna som inspirerar konstnär”), men hon har alltså sexuellt umgänge med männen hon träffar.

Otrogna mansgrisar och hysteriska kvinnor

Det finns en sak med filmen som jag hade svårt att få grepp om känslomässigt, och det är mansgrisöverflödet. Filmen försöker göra det till något roligt, men det funkar inte riktigt. I något skede så öppnas denna aspekt upp lite mera och det framkommer vissa avsikter som kanske gör bilden av mansgrisen lite mera nyanserad. Nästan berättigad, men ändå inte.

Jag har svårt att bestämma mig för vad jag ska tycka om vissa (manliga) karaktärer, men ur en filmisk synvinkel är det väl ett ganska smart drag. Fast att vara en notoriskt otrogen sexköpare kommer aldrig att vara okej, oberoende av ur vilken synvinkel man ser på saken.

Det känns lite ensidigt att männen porträtteras antingen som mansgrisar eller som lågstatus-good-guys, och att majoriteten av kvinnorna antingen är hysteriska eller bedårande/supersnygga. Snark liksom.

Knäpp psykolog och Tarantino

Till historien hör också psykologen Jane Claremont (Jennifer Aniston) som mest verkar vara i behov av terapi själv. Psykologkaraktären är för mig den underligaste, och minst trovärdiga i filmen, men efter hand framkommer det att vissa saker kanske inte riktigt är som de verkar vid första anblicken.

Faktum är nämligen att allt egentligen utgår från en intervju som Izzy ger en journalist (Illeana Doulas) i en New York-bar, där hon återger historien som utgör filmens handling. Izzy har också en benägenhet att krydda de flesta av sina uttalanden med citat av kända skådespelare ur forna filmklassiker, så som Marilyn Monroe, Audrey Hepburn, James Dean osv., vilket på sitt sätt krånglar till trovärdighetsaspekten ytterligare.

Vad är egentligen sant och vad är endast en fiktiv historia skapad i Izzys huvud? Det ger filmen aldrig riktigt något svar på, men det är egentligen också filmens största behållning.

När sedan självaste Quentin Tarantino dyker upp och skruvar handlingen ännu ett varv så klistrar åtminstone jag in en extra stjärna i kanten (och det är den här filmen i behov av).

Jane (Jennifer Aniston) och Seth (Rhys Ifans) i filmen She´s funny that way
Jane (Jennifer Aniston) och Seth (Rhys Ifans) i filmen She´s funny that way Jane (Jennifer Aniston) och Seth (Rhys Ifans) i filmen She´s funny that way Bild: Future Film

There´s no business like showbusiness

Vad som egentligen är sant och vad som bara är påhitt i en bransch där vad som helst kan hända är kanske en fråga som vi aldrig kommer att få svar på. För inte ens dom som lever i den världen, där Broadway och Hollywood är vardagsmat, verkar ha svar på det.
Jag upplevde det lite som att den här filmen kastar tittaren både in och ut ur kulisserna, och dessutom verkar njuta av det.

En tanke höll sig ihärdigt fast i mitt huvud då jag promenerade hem från biografen: ”There´s no business like showbusiness”. För det enda som är säkert i showbusiness är att ingenting är säkert.

She´s funny that way har biopremiär i Finland i morgon fredag 31.7.2015.


Motion och kultur i Strömfors skogar

$
0
0

På söndag är det dags för Brannin Trail i Strömfors. Samtidigt som man njuter av motion och frisk luft kan man insupa en hel del kulturhistoria.

Under evenemanget kan man antingen springa 10 kilometer längs med en skogsstig eller gå en 20 kilometer lång kulturvandring.

Yle Östnylands reporter träffar Esa Huttunen som är en av arrangörerna.

– Idén var att ge ett alternativ till dem som springer på väg. Nu får de prova på skogs- och stiglöpning.

Under stiglöpningen måste man kanske gå ibland, eftersom det är ganska tufft att springa runt hela banan. För dem som inte vill springa finns det en kulturvandring. Hela rutten är 20 kilometer lång men man behöver förstås inte gå hela sträckan.

Esa Huttunen säger att Brannin Trail passar för alla som gillar motion och att röra sig i naturen. För att delta behöver man inte vara i toppform, utan det räcker med att man klarar av att stiga över ett fallet träd, säger Huttunen.

Kulturhistoria

När man beger sig ut i skogen får man med sig en broschyr. På en karta finns två sträckor utmärkta, en för dem som ska springa och en för dem som ska promenera. Några ställen är utprickade på kartan och man kan också läsa mer om dem.

Esa Huttunen har själv lagt märke till många intressanta ställen i naturen, och sedan tagit reda på mer information om dem.

– Jag har hittat någonting underligt i skogen och funderat på vad det kan vara för en stenhög. Jag har läst på nätet och frågat äldre människor från orten. Så har det blivit en karta av olika sevärdheter.

Skukulträsket kan man se under söndagens evenemang. Bild: Yle/ Bettina Aspfors

Hans egen favoritplats är Falkberget som är ett väldigt mäktigt ställe. Berget erbjuder en av Finlands bästa möjligheter till bergsklättring eftersom där finns ett tjugo meter högt stup.

– Uppe på toppen finns en bronsåldersgrav. Därifrån har man en fin utsikt. Man ser ända till Abborrforsfjärden, Lovisa kyrka och Hästholmen.

Under evenemanget kan man alltså insupa en hel del vacker natur, lokalhistoria och ta del av intressanta berättelser.

Namnet Brannin Trail kommer från en grottmänniska vid namn Branni som tillbringade somrarna i en grotta i skogen. Han var fåraherde och strövade omkring i skogarna med sina får.

Hoppas på större evenemang nästa år

Vandringslederna och stigarna i Strömfors är inte i bästa skick för tillfället, men Esa Huttunen lovar att ingen kommer att tappa bort sig under evenemanget.

– Vandringsledarna måste hållas i ett sådant skick att man hittar. Man måste också garantera deltagarna en viss trygghet att röra sig i skogen.

Huttunen är säker på att evenemanget kommer att bli regelbundet återkommande i Strömfors. Han hoppas på ett helt veckoslut med olika slags händelser, kanske också med cykling och paddling på programmet.

– Jag har redan lämnat bort många ställen eftersom rutten skulle ha blivit för lång.

Soligt väder

Många har redan visat intresse och Huttunen hoppas att alla vågar ta sig till evenemanget. Väderprognosen ser lovande ut. Det har utlovats soligt väder till söndagen.

På fredagsmorgonen hade omkring 80 personer anmält sig, men Esa Huttunen gissar att mellan 100 och 200 människor kommer att delta. Man kan anmäla sig till evenemanget fram till söndag morgon.

Vill man bara vandra kan man starta mellan klockan 9 och 11. Om man vill springa går starten klockan 12. Startstället för evenemanget är vid Strömfors bruk.

Labyrint tycker till om svenska polisen

$
0
0

Hiphopgruppen Labyrint gästade Sommarstiftelsen och snackade om den stormiga relationen mellan hiphopartister och polisen, bland annat incidenten med Snoop Dogg. Kolla också in videon!

Direkt efter att ha landat på Helsingfors-Vanda flygplats tågar killarna i Labyrint - det vill säga Jacques ”Jacco” Mattar, Simon ”Sai” Wimmerberg, Aleksi ”Aki” Swallow och Dejan ”Dajanko” Milacic, in i Stiftelsen studio. Det är i Finland för en spelning på Tavastia i Helsingfors, deras första uppträdande inför finsk publik.

Förra lördagen var Labyrint förband till Snoop Dogg då världstjärnan uppträdde i Uppsala, där den svenska hiphopgruppen har sina rötter. Efter konserten stoppades Snoop Dogg av polisen i en fordonskontroll och var tvungen att följa med till polisstationen för att lämna urinprov.

Efter incidenten lade Snoop upp en film på Instagram där han säger att han aldrig tänker komma tillbaka till Sverige. Han säger till sina svenska fans att han är ledsen, men att de har sin polis att tacka för att han aldrig kommer att sätta sin fot i landet igen.

”Jag är på väg till polisstationen för att kissa i en burk, fast jag inte har gjort något annat än kommit till det här landet och haft en konsert”, säger Snoop Dogg i ett filmklipp taget i baksätet på den svenska polisbilen.

Här är Snoop Doggs efterreaktioner.

Hur känner ni inför hur Snoop Dogg blev behandlad av polisen?

- Det är sjukt. Vi har varit med om samma sak länge så vi är inte överraskade. Razzia i logen och polisen har följt efter oss på väg till hotellet. Vi är inte det minsta förvånade. Nu har det lugnat ner sig lite för vår del i alla fall, säger Aki.

Hur kan det här påverka inställningen till Sverige bland utländska artister?

- Jag tror säkert det kan påverka. Vi som är från Sverige är ju här, så oss påverkar det inte direkt, säger Aki. Men många är trötta på det.

Dajanko vill lyfta fram att det inte bara är artisterna som påverkas av polisens övervakning på konserterna.

- Det finns publik som inte pallar komma på en Labyrintkonsert för att polisen är överrepresenterad på våra spelningar. De orkar inte bli förda till polisstationen efter konserten.

Lugn stämning på spelningarna

Labyrints låtar skildrar ibland väldigt våldsamma miljöer. Jacco säger att de själva är totalt emot all slags våld.

- Om vi sjunger om våld så är vår mening att belysa saker och prata om vilka konsekvenserna av våldet blir, säger han.

- Vi slutar spela om vi ser att folk börjar tjafsa i publiken, vilket kan hända ibland när det är trångt. Skulle det spåra ut bryter vi spelningen tills det blir lugnt igen, säger Dajanko.

Kolla in hur det såg ut då Labyrint gästade Sommarstiftelsen.

Hannes sommardröm: Ridning

$
0
0

Hannes valde denna gång att stiga ut ur sin bekvämlighetszon. Denna gång skedde sommardrömmen på torra land. Hannes skulle hoppa upp i sadeln och rida på en pålle.

Planen var från början annorlunda. Magnus Hansén, med andra ord Mr. Svenskfinland hade lovat att vi skulle syssla med vattenaktiviteter på hans sommarstuga. Vattenaktiviteter, som är min favorit sommarsyssla. Så blev det inte. Istället var vi tvugna att tänka om och vi kom till slut fram till att jag skulle lära mig rida.

Jag har ett fåtal gånger varit uppe på hästryggen. Ridit ”ordentligt” har jag gjort en gång. På vägen till stallet var jag kolugn och trodde allt skulle gå som smort. När vi kom fram och jag såg besten kom jag på andra tankar. Jag såg framför mig att hästen löper amok, kastar iväg mig i gyttjan och stampar mig gul och blå. Jag var livrädd.

Rädslan som uppstår

När Jenni Bjondahl, som var min coach, sade att hästen känner av om man är rädd blev jag ännu räddare. Sen laddade jag till och tvingade mig att tygla min rädsla. Jag fick tag i morötter och försökte köpa hästens, som för övrigt heter Seppo, tillit. Jag tror jag lyckades.

Hannes lär sig rida 2.
En nervös början. Hannes lär sig rida 2. Bild: yle/ Johannes Björkqvist

Jenni hämtade en massa hästsaker som vi skulle använda och under tiden fick jag stå med hästen. Jag brottades med mig själv och var vid ett flertal tillfällen på väg att springa in i skogen och gömma mig. Men jag visste att det inte fanns någon återvändo.

Jenni gjorde hästen redo och jag fick leda honom ut. Redan där och då kände jag hur jag klickade med hästen Seppo. Jag gav honom någon kärleksfull klapp och vips var vi inne i hagen. "It’s on", tänkte jag.

Jag trodde inte att jag skulle vara så nervös som jag var när Jenni beordrade mig att hoppa upp i sadeln. "YOLO", tänkte jag och skuttade upp likt en vigulant fasan. Det gick bättre än jag hade trott.

Först skulle jag gå sakta framåt med Seppo. Sen skulle vi gå i cirklar. Jenni talade hästspråk och jag var förbryllad, men nöjd, eftersom Seppo lydde och vi faktiskt gick i cirklar. Jenni gav beröm, men jag anade att hon sade positiva saker för att lugna ner mig.

Trav och positiva upplevelser

Efter att vi gått i så många cirklar att jag och Seppo var helt snurriga skulle vi öka tempot, trav stod på programmet. GULP, tänkte jag men vad är det värsta som kan hända? Jenni berättade hur jag skulle göra och mitt i allt for vi framåt i en rasande takt.

Hannes lär sig rida.
Slutet gott, allting gott. Hannes lär sig rida. Bild: yle/ Johannes Björkqvist

När man travar så skumpar man upp och ner likt en gummiboll. Som man kan detta vara obekvämt i och med att sadeln man åker ner i med ganska bra kraft är stenhård. Ganska snabbt började familjelyckan ta stryk och jag försökte med all kraft få in rytmen. När jag led som mest så hittade jag mitt i allt rytmen. Jag och hästen Seppo var ett och jag kände mig som Aragon från Sagan om ringen.

Efter den fartfyllda ridturen for jag och Seppo på en liten ridtur längs vägen och sen for vi tillbaka till stallet. När allt var klart kände jag direkt att detta måste jag göra igen. Det var en väldigt positiv upplevelse.

Innan jag hoppade upp på hästryggen frågade jag Jenni hur hon trodde jag skulle klara mig. Då gissade hon till sig en 8. När hästen var inne i sin hage gav hon betyget, 10-. Win, score och success var känslan efter denna veckas sommardröm. Hoppla!

Extremlopp och ultramaraton engagerar

$
0
0

Allt fler blir ivriga på att utmana sig själv ordentligt när det kommer till träning. Begrepp som ultramaraton och extremlopp förekommer och de är evenemang som även motionärer blir fascinerade av.

För några dagar sedan kom Ashprihanal Pekka Aalto i mål på nytt rekord i världens längsta ultramaraton Self-Transcendence 3100 mile-loppet. Det närmare 5000 kilometer långa loppet klarade han av på fyrtio dygn och nio timmar.

Ultramaraton är lopp som är längre än den vanliga maratondistansen (42,195 km) och delas upp i längdlopp och tidslopp, det vill säga, du springer en viss sträcka eller så långt som möjligt på en viss tid.

Ultramaraton och extremlopp överlag blir allt populärare. Bland annat crossfit-träning inspirerar till olika hinderlopp som till exempel Though Viking medan många som gillar uthållighetsträning satsar på ironman. Deltagarna är alltså inte endast professionella idrottare utan vanliga motionärer inspireras och motiveras av att ha sådana här lopp som målsättningar med sin träning.

Gnista tändes

Paula Suokas gästade Myteriet
För Paula Suokas har löpningen blivit så kär att hon till och med kan fälla lyckotårar då hon springer. Paula Suokas gästade Myteriet Bild: Yle / Maria Grönholm

För fyra år sedan var Paula Suokas otränad och överlag rätt ointresserad av träning. Hon köpte gymkort ibland, bara för att tröttna på det någon månad senare eller så kunde hon ta en kortare löptur någon gång. I dag springer hon maraton och laddar för triathlon.

- Mitt intresse för löpning började på riktigt då min granne, som är löpare, sa till mig att komma med henne på en tur. Jag tänkte att inte kan ju jag springa och jag hade inte ens löparskor. Jag fick låna hennes skor och vi for på en sju kilometers runda. Under den insåg jag att det faktiskt går att löpa, att jag kan göra det, och en gnista tändes, säger Paula.

Mål och delmål

Rätt snabbt insåg Paula att det var viktigt för henne att sätta ett mål med träningen.

- Jag tycker att man måste sätta ett mål och min första målsättning var ett halvmaraton, ungefär ett halvt år efter att jag börjat löpa. I början kändes det fruktansvärt stort och jag frågade mig vem som egentligen gör det. Efter att jag klarat av några halvmaraton så tänkte jag att det skulle kännas otroligt bra att klara av ett fullt maraton.

Jag tänkte att inte kan ju jag springa och jag hade inte ens löparskor. Jag fick låna hennes skor och vi for på en sju kilometers runda. Under den så insåg jag att det går faktiskt att löpa, att jag kan göra det, och en gnista tändes.

Från joggingrunda till triathlon

Förra sommaren löpte Paula sitt första maraton i Stockholm. Efter det var hon inte heller mätt på utmaningar utan började tänka på triathlon.

- Jag bestämde mig och så köpte jag en cykel och en våtdräkt. Jag tycker fortfarande att simningen är fruktansvärt svår, men man lär sig, säger Paula.

Hitta din grej

Man kan fråga sig varför man vill ägna så mycket tid åt att idrotta och svaret på den frågan går hand i hand med hur man ska hitta motivation. Oavsett om det handlar om att prestera på tävlingar eller träna för att upprätthålla en hälsosam livsstil så är motivationen viktig. Det är inte hållbart att tvinga sig igenom varje träningspass utan a och o är att hitta något just du tycker om.

- Jag har aldrig varit bra på någon sport tidigare. Jag märkte ändå att uthållighet var min grej och jag håller på med det för att det är otroligt roligt. Jag tror att det tog ett halvt år före den riktiga glädjen kom. Alla löppass är förstås inte roliga, men det är alltid värt det.

Jag har aldrig varit bra på någon sport tidigare. Jag märkte ändå att uthållighet var min grej och jag håller på med det för att det är otroligt roligt.

Fysiskt och mentalt välbefinnande

Idrott och motion innebär välbefinnande både fysiskt och psykiskt. Rent kemiskt utlöses endorfiner i kroppen då vi rör på oss och nivåerna av serotonin höjs också vilket gör att vi helt enkelt mår bra kroppsligt. Mentalt sett innebär idrottande ofta en paus från vardagens stress och man kan också stärka sitt psyke genom att träna fysiskt. Paula känner igen sig i det här.

- Jag känner igen båda delarna, men det viktigaste är ändå det psykiska. Speciellt när det handlar om långdistanslöpning, så visst spelar kroppen stor roll, men det är mellan öronen man gör det viktiga jobbet.

Speciellt när det handlar om långdistanslöpning så visst spelar kroppen stor roll, men det är mellan öronen man gör det viktiga jobbet.

Värt att vänta på uppenbarelsen

Om man är ovan med träning kan det kännas tungt före man hittar känslan av riktig tillfredsställelse. Att Paula valt att satsa på långdistans handlar också om när hennes trivselzon kickar in.

- Det är väldigt från person till person, men för mig personligen så kommer den riktiga välbefinnandekänslan igång först efter ungefär en timmes löpning. Under mitt första halvmaraton, ungefär vid 18 kilometer, så kändes det som att ett underbart landskap öppnade sig och jag började bokstavligen gråta av glädje.

Svampexpert: Plocka inte vita svampar

$
0
0

Det innebär en stor risk att plocka vita svampar, varnar handelssvampkonsulent Nancy Lökfors i Sibbo i Östnyland. Man blandar lätt ihop dem med till exempel dödligt giftig vit flugsvamp.

Vit flugsvamp.
Den vita flugsvampen är dödligt giftig. Vit flugsvamp. Bild: YLE/Mira Myllyniemi

– Jag avråder därför helt från att plocka vita svampar, levern kan få irreparabla skador.

Lökfors uppmanar hellre att köpa champinjoner i butiken och inte tro på att det är just dem du hittar i skogen.

– Det kan vara vit flugsvamp, varnar Lökfors.

Ett utvidgat råd är att inte heller plocka bruna svampar. I Finland både plockar och äter vi ändå riskor och därför kan man komplettera rådet med "inga bruna som det inte kommer mjölksaft ifrån", säger Nancy Lökfors.

Många känner igen pepparriskorna men det gäller att vara noggrann här också. Bild: YLE/Nina Bergman

Många spindelskivlingar är brunaktiga så det gäller att se upp här. Många älskar pepparriskan men den ska ju förvällas. Det viktiga är att kontrollera att det kommer mjölksaft från den, då är det en riska.

– Som pickelssvamp är pepparriskan ju mycket god, säger Lökfors.

Sortera i skogen

Lökfors uppmanar också den vana plockaren att ta med sig mindre kärl till skogen. Sortering i tidigt skede gör plockandet tryggare.

– Då kan man genast sätta en okänd svamp i separat kärl, förklarar hon. En liten bit av den dödligt giftiga vita flugsvampen eller en spindelskivling kan förstöra allt innehåll i svampkorgen. Den lilla giftiga biten räcker till för att skada lever eller njure, varnar hon.

Mängder av kantereller sommaren 2015
Granna kantareller är trygga att plocka. Mängder av kantereller sommaren 2015 Bild: Kaj Martin

Det lönar sig också att plocka hela svampar, inte bara hatten. Många sätt att identifiera och säkerställa svamp sker genom att se på foten - med eller utan socka.

Ett annat knep är att rada upp alla svampar på tidningar på matbordet och sortera dem enligt art.

– Då kan man vara riktigt säker på att de svampar man tar är trygga.

Svampar på överraskande ställen

I år kan man hitta svamp på överraskande ställen. Det beror på det rikliga regnet. Svampmycelet eller svamparnas rötter trivs inte i alltför våt mark, rötterna behöver andas.

– Därför kan man hitta svamp på överraskande platser, som vanligtvis till exempel på för torra bergsknallar, säger Lökfors.

Sociala medier svämmar över av foton på svampfynd, främst kantareller men också olika soppar. Säsongen har börjat i förtid.

Färggrann asp i skogen
De färggranna sopparna ploppar upp här och var. Färggrann asp i skogen Bild: Heidi Backman

Fina Karl Johan-soppar sticker upp.
Karl Johan är som bäst när den är "ung". Fina Karl Johan-soppar sticker upp. Bild: Gitte Laurell

– Vanligtvis är september och oktober trattkantarelltider men i år kanske vi ser dem tidigare, funderar hon vidare.

Börja plocka några få arter

Kantareller är trygga därför att inga giftiga alternativ finns.

– Den falska kantarellen smakar ingenting men den är inte giftig, säger Lökfors.

Kantareller i skogen
Stora mängder kantareller på många håll i år. Kantareller i skogen Bild: Heidi Backman

Soppar är också lätta att lära sig.

– Den enda soppen som smakar illa är gallsoppen - som smakar galla.

Gillar man saltsvamp eller riskor så är de trygga om det kommer mjölksaft från dem. Kremlor är sedan svårare att känna igen. Bland dem finns arter som är så beska att man inte vill ha med dem i såsen.

Hur klassificerar du trattkantareller och trumpetsvamp?

– De är också lätta att lära sig, i synnerhet trattkantarellen, men de kommer ju senare. Fast i år stämmer ingenting.

– När flox och pion blommar nästan samtidigt så kan det nog komma trattkantareller också, skrattar Lökfors. Vanligtvis kommer trattkantarellen senare i september-oktober men det här året utgör nog ett undantag.

"Karl Johan ännu bättre som torkad"

Nancy Lökfors, svampkonsulent i Sibbo
Svamp har varit Nancy Lökfors passion hela livet. Nancy Lökfors, svampkonsulent i Sibbo Bild: Kaijamaija Parviainen

Under rikliga svampår är det många som torkar svamp, bland dem trattkantareller och Karl Johan. Nancy Lökfors tycker att Karl Johan smakar ännu bättre efter att den torkats.

– De lättaste svamparna att torka är trattkantarell och svart trumpetsvamp, eftersom de torkar bra på utbredda tidningar, täckta med hushållspapper så att de inte ska dra i sig trycksvärta. Svampen ska vara knastertorr innan man sätter den på burk. Annars kan den börja mögla.

Karl Johan torkar bäst om man skivar den tunt i en halvcentimeters skivor. Lökfors har en svamptork men det går bra att använda sig av varmluftsugn, torka i 50 grader. En del torkar på uppvärmda golv.

Torkad svamp på burk
Dekorativa burkar med torkad svamp. Torkad svamp på burk Bild: Kaj Martin

"Vi är dåliga på att sälja svamp och bär"

Italienarna har gjort goda affärer på Karl Johan-svampar i Östra Finland men i Svenskfinland har man inte utvecklat businesstänket kring svamp och bär i större utsträckning. Vad tror Lökfors det beror på?

– Vi har svårt att sälja svamp i Svenskfinland, lite på samma sätt är det med bär. Undantag finns, men mest plockar vi för husbehov.

– Karl Johan är en eftertraktad svamp och det kunde vara ett utmärkt sätt att få tilläggsinkomster.

Ibland ser man i affärerna torkad Karl Johan och tillverkningsland:Italien.

– Då undrar jag om den kommit hem igen, funderar hon vidare. Har den torkats i Italien och transporterats hit för att säljas till ännu högre pris?

- Saltsvampen plockas nog till försäljning, alltså skogsriskan.

Varför utnyttjar vi inte "skogens gröna guld" mera i Finland?

– Det har jag också undrat över, eftersom jag som handelssvampkonsulent har rätt att utbilda plockare. Jag har nog dragit kurser i 25 års tid men inte utbildat en enda plockare som kunde få plockarkort, som behövs för att man ska få sälja svamp.

Plockarkort behövs inte i dagens läge men det kunde vara ett villkor i handeln.

– Det är fråga om trygghet här, understryker Lökfors.

trattkantareller
Trattkantarellen är lätt att torka trattkantareller Bild: YLE/Pekka Kauranen

Kunde vara ny nisch

Lökfors har stött på färdig trattkantarellsoppa i påsar i Birkaland och det gjorde henne glad.

– Det var två damer som blev arbetslösa på 1990-talet och började plocka trattkantareller i större mängd för att tillverka inhemsk pulversoppa. Det finns massor av möjligheter med svamp som inte utnyttjas i dag.

Tveka inte med att kontakta giftinformationscentralen

Med jämna mellanrum får vi höra om ovana svampplockare, som ätit giftiga svampar. En del invandrare har till och med avlidit efter att ha tagit miste på vilka svampar som är ätliga och vilka som är giftiga.

Nancy Lökfors uppmanar alla som tror sig ha drabbats av förgiftningssymtom att kontakta giftinformationscentralen.

Har du svamp kvar i korgen så ta med den ifall du måste söka vård. Ta också med av svampsåsen eller -soppan. Det kan hjälpa sjukvårdspersonal, läkare eller svampkonsulenter att identifiera vad du ätit och ge hjälp snabbare.

Mat som innehåller svamp ska inte hållas för länge framme.

– Man kan också få matförgiftning om såsen eller soppan stått framme för länge, den far lätt illa, precis som annan mat.

Kantareller i korg.
Kantareller är populära svampar. Kantareller i korg. Bild: Leena Stolzmann

Tack till läsarna för alla fina svampbilder!

Barnvakt på Anisor

$
0
0

När Siv skrev till mig förra veckan och bjöd in mig till sin stuga på ön Anisor i Nagu bad hon mig ringa för att vi skulle kunna komma överens om en dag som passar bäst.

siv holmgren
Siv Holmgren siv holmgren Bild: Yle/Peter Lüttge

Jag hörde av mig och sa att det egentligen bara är torsdagen som skulle passa mig. Det skall väl gå, svarade Siv. Hur bra är du på att ta hand om barn?

Barn brukar nog tycka om mig, sade jag. Då så, framhöll Siv, då får du ta hand om Frida och Matilda. De två är döttrar till en väninna som jag lovade att ta hand om på torsdagen.

Från Pargas till Anisor

Vi stämmer träff framför hennes hus i Pargas och skall sedan åka tillsammans till ön Kirjais och därifrån vidare till Anisor. Flickorna skall också föras till Siv. Men den första jag ser när jag rullar in på hennes tomt är kungspudeln Trixi.

Trixi är lika trevlig som alla de andra hundarna jag träffat på min resa hittills. Och så är hon klart snällast.

hund
Black an white unite, unite hund Bild: Yle/Peter Lüttge

Flickorna kommer nästan samtidigt. Så vi startar med detsamma för att komma undan de hotande regnen som finns runt omkring oss.

I färjkön
I färjkön I färjkön Bild: Yle/Peter Lüttge

Väl framme parkerar jag Vespan i den lilla gästhamnen och vi börjar lasta in allt i båten: vatten, gas, mat, kläder, verktyg, Trixi, Frida och Matilda.

Anisor
Gasflaskan är det sista som får plats i den lilla Bustern Anisor Bild: Yle/Peter Lüttge
Anisor
Stugan hennes ligger som ett häxhus i skogen Anisor Bild: Yle/Peter Lüttge

Gäststugan

Jag undrar om inte gäststugan är det viktigaste huset på folks sommarställen. Utan ett gästhus är sommarstället bara halvfärdigt. Siv byggde de facto gäststugan innan hon påbörjade bygga den egentliga stugan.

gäststuga
Här får jag sova gäststuga Bild: Yle/Peter Lüttge
säng
En säng. Den viktigaste ingrediensen i en gäststuga. Mera behövs ej. säng Bild: Yle/Peter Lüttge

Bastu och kvällsmys

Siv skall ordna upp i stugan och sedan laga mat. Jag sätts som vanligt i arbete. Jag tänder bastuugnen och ugnen för tvättvattnet. Sedan går jag i bastun med flickorna. Vi simmar och hoppar från bryggan och för filosofiska samtal i bastun.

termometer
Badtermometern har tappat sina siffror. Lika bra den här sommaren. termometer Bild: Yle/Peter Lüttge
hund
Trixi håller ett vakande öga på oss hund Bild: Yle/Peter Lüttge

Innan det är dags för kvällsmat kliver jag uppför den branta klippan utanför huset för att plåta den fantastiska solnedgången.

solnedgång
Kitsch as kitsch can solnedgång Bild: Yle/Peter Lüttge
lampor
När flickorna hade gått och lagt sig satt jag länge med Siv på den mysiga verandan och njöt av den iskalla sommarnatten lampor Bild: Yle/Peter Lüttge

Morgonbestyr

På morgonen vaknar jag sent och när jag kommer till stugan väntar två ivriga flickor och jättegoda plättar på mig. Vi äter många och länge och efter frukosten är det så dags för lekar.

morgonmål
Mums! morgonmål Bild: Yle/Peter Lüttge
Luffarschack
Gissa vem som hade de röda knapparna i luffarschackspelet. Luffarschack Bild: Yle/Peter Lüttge
morgonmål
Så här glad blev Matilda efter att hon hade besegrat mig i luffarschack. morgonmål Bild: Yle/Peter Lüttge
kortlek
Kortspelet Finns i sjön var också en ny bekantskap. kortlek Bild: Yle/Peter Lüttge

Återresan

Vid middagstiden måste jag tyvärr lämna det trevliga sällskapet för att fortsätta på min Tour de Svenskfinland. Vi packar oss alla i båten igen och återvänder till Kirjais.

stuga
Hejdå stugan. Det var fint att vistas i dig. stuga Bild: Yle/Peter Lüttge
Båt
Matilda älskar att åka båt. Båt Bild: Yle/Peter Lüttge
hund
För att inte tala om Trixi hund Bild: Yle/Peter Lüttge
Båt
Sämre sällskap har man haft än Matilda, Trixi och Frida Båt Bild: Yle/Peter Lüttge

Det bästa kommer sist

Väl framme i hamnen kommer så det bästa för flickorna. De får ta sig en åktur tillsammans med mig på min Vespa. Härligt!

vespa
Matilda ser fram emot turen. vespa Bild: Yle/Peter Lüttge
vespa
Det gäller att hålla i sig hårt. Frida visar hur man skall göra. vespa Bild: Yle/Peter Lüttge

P.S. Om du också vill få besök av mig på min Tour de Svenskfinland får du gärna kontakta mig per telefon 040 844 2762 eller e-post peter.luttge@yle.fi. Den här veckan finns jag i Östnyland. Nästa vecka kan du bjuda mig till Västnyland och Kimitoön.

Du kan även följa med mina bravader på Twitter (@peterluttge) och på Facebook (Yle Kultur). Hashtag #tourdesvenskfinland.

En bokslukares bekännelser och boktips

$
0
0

Jag heter Alexandra Häggman och ord och berättelser är bland det bästa jag vet. Mitt boktips har sin begynnelse ganska många år tillbaka i tiden, närmare bestämt till tidigt tvåtusental, och min högstadietid.

Men innan jag går in på själva boken så måste jag börja från början. Ända sedan jag lärde mig läsa så har jag varit en så kallad läslus. En bokmal. En bokslukare. En boknörd. Kärt barn har många namn.

Jag minns hur jag i lågstadiet ibland kunde bjuda hem någon kompis efter skolan för att leka, men sen låg jag bara på sängen med näsan i en bok eller i en serietidning, medan min inbjudna kompis satt ensam på golvet och antagligen undrade varför hon var där.

Alltså missförstå mig inte, jag älskade (och älskar) att leka – både inomhus och utomhus, med en vän eller med flera, men jag hade, och har, en tendens att bli så totalt uppslukad av böcker att jag helt enkelt tappar verklighetsuppfattningen litegrann.

Jag såg liksom inte problemet med att min kompis satt uttråkad på mattan i mitt sovrum, för jag var redan inne i bokens värld. Jag levde redan huvudkaraktärens liv, reste genom tid och rum, var tyngdlös, magisk, oövervinnelig, äventyrslysten, modig, kär, förtvivlad… ja allt som bara ryms i böckernas och fantasins värld.

Det var som om livet blev så mycket större när jag läste, som om helt nya dimensioner öppnade sig - och så är det fortfarande.

Läsbeteende

Nu, i någon form av vuxen ålder, så har jag upptäckt ett nytt slags läsbeteende hos mig själv. Medan jag som barn läste i princip allt jag kom över så kan jag nu börja på en bok, bara för att stunden senare överge den och börja intressera mig för något annat. Jag har lite olika teorier om detta:

1. Antingen råkade alla böcker jag kom över som barn och ungdom helt enkelt vara så sjukt bra och passande för mig att jag inte kunde förmå mig sluta läsa
2. eller så har jag utvecklat en preferens när det gäller litteratur, jag gillar helt enkelt inte allt. Och ifall en bok inte fångar mig från de första sidorna eller kapitlen så löper den tyvärr stor risk att hamna i högen ”böcker-jag-börjat-läsa-men-aldrig-läst-till-slut”.

Läs vad du vill

Jag vill ändå poängtera, för det här är viktigt för mig, att det inte finns något fel sätt att läsa. Alla ska och får läsa precis det dom själva vill, och man ska inte döma andras läsbeteenden, huvudsaken att folk läser ju. Och för mig är läsande heligt, en tillflyktsort, godis för min fantasi, krut för min kreativitet, dimensioner till mitt liv – så för mig är det viktigt att läsandet är lustfyllt, och inte laddat med krav eller måsten.

Sen tror jag ju nog att det med största sannolikhet är alternativ två som gäller. Alltså att jag helt enkelt vuxit in i en viss smak och stil när det gäller litteratur, så jag får helt enkelt gräva lite noggrannare för att hitta de där guldkornen som slukar mig totalt.

Och ja, jag vet att man inte ska bjuda hem kompisar och sedan lämna dem vind för våg på golvet, men man ska låta sig uppslukas av böcker – om man bara kan. För mig är det en gåva, en rikedom, som jag önskar ha hela livet.

Vem skriver kärlekens lagar?

Så till boktipset då. Det var supersvårt att välja, eftersom det finns så oändligt mycket att välja på, också fast jag bara tänker på sådana böcker som påverkat mig. Men valet föll ändå på Flickornas handbok i jakt och fiske av Melissa Bank.

Boken kom ut på svenska på Bonniers förlag år 2000, och fann sin väg till mina läshungriga händer något år senare.

Så här beskrivs boken via en bokförsäljningstjänst på nätet:

”Vem skriver kärlekens lagar? Jane Rosenal är fjorton då hon börjar förstå hur spelet mellan kvinnor och män fungerar eller inte fungerar. I sju episoder följer Flickornas handbok i jakt och fiske henne genom några mer eller mindre misslyckade förhållanden; själviska män, fega män, äldre och yngre män. Vid dryga trettio letar hon fortfarande. Men så småningom lär hon sig både att gillra fällorna, jaga, agna och få napp.”

Att bli ett med en bok

För mig just då, som tonåring någonstans i gränslandet mellan flicka och kvinna, så var den här boken lite som en guide i kärlek och relationer. Även om jag ibland rynkade skeptiskt på näsan, så var det spännande att följa Janes resa genom olika förhållanden och skeden i livet. Och jag minns att jag som tonåring tyckte att hon till slut blev så vuxen, medan det intressanta är att jag nu idag inte riktigt kan relatera till boken på samma sätt längre. Det är som om jag växt ifrån boken, även om den behandlar Janes resa ända upp i trettioårsåldern, vilket jag nästan är nu.

Kanske har det att göra med att jag identifierade mig så stark redan för över 15 år sedan att jag nu känner något slags distans – jag är ju en väldigt annorlunda individ nu är jag var då (med en massa likheter också förstås men nu ska vi inte snöa in oss på personlighetspsykologi alltför mycket).

Men jag tror att böcker som betydde mycket för en som yngre var meningen att göra det just då, och sedan senare i livet kan man läsa dem igen med ett slags vemod kanske, en varm minneskänsla av hur det kändes då, men inte längre känns. För man har vuxit, förändrats, hittat nya historier och litterära relationer.

Växtvärk

Jag skulle gärna lägga Flickornas handbok i jakt och fiske i händerna på en ung tonårstjej, och rekommenderar denna bok till alla som växer upp, eller som kanske vill minnas hur det var att växa upp. Och hur knepigt, men också hur underbart, det kan vara med kärleken ibland.

Flickornas handbok i jakt och fiske har några starka kapitel som utspelar sig på en sommarstuga, och det är också dessa som lever starkast kvar i mitt minne, speciellt nu då sommarens dofter kittlar en i näsan, och man kan sitta med tårna vid vattenbrynet och fundera på livet.

Favoritläseplats

Men det är ändå nästan så, att det är när regnmolnen hänger som tyngst ovanför mitt huvud som böckernas magiska värld lockar mig allra mest. Då vill jag dra på mig mjukisbyxorna, krypa ner under täcket, och försiktigt peta upp kanten på en Marabou-choklad eller en Fazers blå. En lyx som jag visserligen ägnade mig åt avsevärt oftare i tonåren, då gravitationen ännu inte fattat att man kunde växa också på bredden. Men sängen, den kvarstår definitivt som en av mina favoritläseplatser.

Om inte säng finns att tillgå så tjänar fåtölj, oversized kudde, hängmatta eller solstol lika bra i detta syfte. Så om du har tillgång till något av detta så grabba tag i en bok, slå dig ner en stund, och låt dig förföras av böckernas oändliga världar.

Mycket läsnöje önskar jag er alla - vad ni än läser!


Att paddla är nödvändigt

$
0
0

Kaj Arnö är helt säkert en av de stora profilerna på Nagu, ögruppen i den Åboländska skärgården. Han är inte bara personen bakom ökända (sic!) Bertel Nagubo utan också en paddlingsentusiast av rang.

Kaj upprätthåller bland annat nätsidan nagukajak.fi där du hittar all information om paddling i Nagus skärgård.

När han tog kontakt med mig blev jag förvarnad. En paddlingstur skulle det absolut bli. Bra att jag hade lämpliga kläder med mig.

Furuvik

Kaj Arnö delar sin tid mellan den tyska metropolen München och idylliska Nagu. Hans sommarställe där heter Furuvik och det var inte så svårt att hitta. Det finns mitt i byn.

nagu
Den pampiga infarten till Furuvik nagu Bild: Yle/Peter Lüttge
nagu
Jag trodde att jag skulle sova i gästhuset men jag fick bo i självaste huvudbyggnaden. nagu Bild: Yle/Peter Lüttge
nagu
Furuvik nagu Bild: Yle/Peter Lüttge
nagu
nagu Bild: Yle/Peter Lüttge

Huset utstrålar gammaldags snickarglädje. Det köptes en gång i tiden av hans föräldrar som numera båda vilar på kyrkogården intill.

nagu
Nagu kyrka nagu Bild: Yle/Peter Lüttge
nagu
En fin gotisk gråstenskyrka från 1440-talet nagu Bild: Yle/Peter Lüttge

Jag hämtar Kaj från busstationen på kvällen dit han anländer direkt från München. Vi är båda ganska trötta och går tidigt till sängs. Nästa dag väntar en tuff paddling på oss.

Kirjais runt

På morgonen äter vi gröt för att ha en bra grund att paddla på. Kaj kollar väderleksrapporten. Hyfsat soligt väder utlovas. Ganska kallt som vanligt den här sommaren. Och dessutom en ganska styv vind från väst.

kirjais
Sjökortet som visar ön. Motsols hoppas vi att få fina surfvågor när vi rundar ön på sydsidan. kirjais Bild: Yle/Peter Lüttge

Vi skall bli fyra som skall anta sig utmaningen. Förutom Kaj och jag är det Aaro Söderlund och Joakim Enckell. Vi är alla erfarna kanotister men jag är den enda som inte har paddlat en meter den här sommaren.

Dessutom skall jag för första gången i mitt liv paddla i en främmande kajak. Får se hur det går.

Vi åker i Joakims bil till Kirjais. Han har en släpvagn som rymmer fyra kajaker så vi får allt med på en och samma gång. Väl framme finns där en fin sandstrand. Perfekt för att sjösätta våra kajaker. Och så bär det av.

Ungefär halvvägs gör vi det ack så viktiga strandhugget. Att paddla gör en hungrig. Fram till pausen var det motvind. Inte så farligt än så länge.

Efter pausen blir det så fin medvind som gör det möjligt att surfa på vågorna. Som mest kommer vi upp i en medelhastighet på 8 km/h. Efter att vi har rundat öns östspets får vi dock ganska tuff motvind.

kajak
kajak Bild: Kaj Arnö
rutten
rutten Bild: Kaj Arnö

Vi paddlade dryga 16 km på ca 5 timmar. Den sista timmen var jag nog ganska trött i ärlighetens namn. Men nu skall det bli mera paddling i augusti. Det lovade jag till mig.

Kaj Arnö
Ölet smakade bra på kvällen Kaj Arnö Bild: Yle/Peter Lüttge

P.S. Om du också vill få besök av mig på min Tour de Svenskfinland får du gärna kontakta mig per telefon 040 844 2762 eller e-post peter.luttge@yle.fi. Den här veckan finns jag i Östnyland. Nästa vecka kan du bjuda mig till Västnyland och Kimitoön.

Du kan även följa med mina bravader på Twitter (@peterluttge) och på Facebook (Yle Kultur). Hashtag #tourdesvenskfinland.

Ingen toppensommar för bina

$
0
0

Årets honungsskörd ser ut att bli medelmåttig. På många håll har det regniga och svala vädret stört binas verksamhet och svärmande bin har varit en vanlig syn den här sommaren.

Mikael Henriksson är biodlare på Kimitoön. Henriksson odlar också äpplen och ursprungligen var det för att säkra äppelpollineringen som Mikael Henriksson började med biodling.

Mikael Henriksson vid biodling.
Mikael Henriksson och ett av bisamhällena på gården. Mikael Henriksson vid biodling. Bild: Yle/Monica Forssell

Enligt statistik från Finlands biodlarföreningar ser årets honungsskörd ut att bli rätt så medioker. Statistiken visar också att det finns stora lokala variationer i honungsskörden.

Lauri Ruottinen som utbildar biodlare i Jokkis, vill inte ge ett bättre skolvitsord än sju för årets skörd och han får medhåll av Mikael Henriksson i Södersundvik.

- Någon toppenskörd blir det nog inte men inte är det något katastrofår heller. Värre har man sett, säger Henriksson.

Orsaken till den dåliga honungsskörden är förstås vädret. I svalt och regnigt väder håller bina helst till inne i sina bikupor där de äter upp honungen de producerat istället för att flyga omkring ute och samla nektar för mera honung.

Dåligt väder gör också att risken för svärmning ökar. Svärmning innebär att hela bisamhället med tiotusentals bin flyttar ut från bikupan och söker sig till andra gynnsammare ställen.

Svärmande bin.
En bisvärm som inte har kunnat flyga bort på grund av regn och därför tvingats placera sig utanför bikupan.<br /> Svärmande bin. Bild: Lauri Ruottinen

För en biodlare kan ett svärmande bisamhälle betyda att hela samhället går förlorat. En bisvärm på gårdsplanen eller till exempel i skorstenen upplevs också som otrevligt av de flesta.

Mikael Henriksson, som har lång erfarenhet av biodling, lade tidigare i somras ut en annons i en av de lokala tidningarna på Kimitoön om att han vid behov kan hjälpa till med att fånga in svärmande bin.

Annonsen ledde genast till ett antal samtal från invånare som hittat bisvärmar på olämpliga ställen och nu har Henriksson några extra samhällen på gården.

honungsburk
honungsburk Bild: iStock/yarruta

Intresset för biodling har ökat under de senaste åren och Finland är till drygt sextio procent självförsörjande på honung.

Tack vare en kurs om biodling som Kimitoöns vuxeninstitut erbjöd i våras finns det nu flera nya biodlare på Kimitoön.

"Wellness ger oss ångest"

$
0
0

Det finns alltid en ny diet man kan hålla, en ny träningsmetod, nya superfoods, rawfoods och inte minst den där gröna smoothien som ska hålla dig frisk. Gör det här dig till en bättre och lyckligare människa?

Nej! säger Carl Cederström som tillsammans med kollegan André Spicer skrivit boken Wellnessyndromet. Författarna menar att välmåendet har blivit en ideologi. Men vad är egentligen wellnessyndromet?

- Det handlar delvis om en individuell nivå, det vill säga en person som ställer så pass höga krav på sig själv att han eller hon utvecklar en känsla av skuld och ångest när det inte går att leva upp till de här kraven.

Välfärdsstat blivit ”wellnesstat”

Drömmen om ett bättre samhälle har ersatts av drömmar om att bli en bättre individ: lycklig, vältränad och framgångsrik. Vi har gått från att vara en välfärdsstat till ”wellnesstat”.

Vi känner ett krav på att vara lyckliga och hälsosamma och att demonstrera det för omvärlden,men också samhället har ett inbyggt moraliskt krav på hälsa och lycka. Det är när vi både känner kravet utifrån och från oss själva som känslan av ångest och misslyckande infinner sig, menar Carl Cederström.

carl cederström
Carl Cederström carl cederström Bild: fotograf Eva Dalin

- Sen finns det också en mer politisk nivå. Det handlar om att vi slutar betrakta samhället och individer i samhället som något som hör ihop med politik och samhällsfrågor. Man reducerar allting till individen själv. Så wellnessyndromet är att hela tiden se på individen som ansvarig för om den har lyckats eller inte lyckats med sin hälsa.

Det är viktigt att särskilja wellness från hälsa, eller att du ska bota en sjukdom, menar Carl Cederström.

Wellness som begrepp slår igenom i slutet av 60-talet och i början av 70-talet. Det är också då det blir en slags industri kring det här.

- Wellness handlar inte bara om att du ska må bra och undvika sjukdom. Det handlar om att du ska må jättebra och maximera din lycka och hälsa. Så redan där finns det ju en idé att du inte ska lyckas med det. Det bygger på en begärsekonomi, att du hela tiden ska ställa högre krav och att du hela tiden ska försöka nå de kraven men i samma andetag som du eventuellt når dem så har du nya högre krav.

Perfekta människan av idag

Anledningen till att vi koncentrerar oss så mycket på wellness beror delvis på att vi har en starkare individfokusering idag. Det finns en starkare tro på att vi som individer ska klara av livet utan att förlita oss på att samhället och det en väldfärd ska kunna tillhandahålla. Strävar vi efter att vara den perfekta människan?

- Det har vi alltid försökt vara. Den perfekta människan av idag ska vara allt samtidigt. I boken pratar vi om människan av nuet - om du är man så ska du vara företagsam, feminist men också missogynist. Du ska vara vegetarian men också gilla långkokt kött. Det ser man särskilt inom wellness. Å ena sidan ska du ska träna mera, maximera dina muskler men du ska också varva ner och ägna dig åt mindfulness. Det är alla de här olika kraven och idealen som du ska leva upp till samtidigt.

Om du röker eller om du äter ohälsosamt så ses du som en äcklig person idag.

Vad är det som främst är dåligt med wellnessfanatismen?

- Det första är att vi i allt högre grad straffar personer som vi tycker faller utanför den här normen. Exempel på det här är Storbritannien där det har varit förslag på att överviktiga personer ska börja träna, annars förlorar de sina eventuella bidrag från staten.

- En annan problematisk sak är att vi utvecklar en starkare skuldkänsla. Det är inget dåligt i att ta hand om sin kropp, det är däremot oerhört viktigt och väsentligt. Utan kroppen så går det inte att leva. Men när man börjar behandla kroppen och sin egen lycka som det absoluta målet i livet då är det väldigt mycket som försvinner. Det är någonting i den där strävan som gör att vi som människor tar oss på lite för stort allvar.

Det har blivit allt vanligare att företag och chefer lägger sig i de anställdas tränings- och dietvanor. Allt flera företag erbjuder sina anställda träningsmöjligheter, men fler och fler börjar nu också ställa träning som ett krav för anställning. I de värsta fallen kan det påverka lönen.

- Sverige är ett land där man redan på arbetsplatser bestraffar personer som inte tränar. Är du inte med och tränar med resten av kollegorna så kan det straffa sig i lönekuvertet.

Förbjud rökare

- Om du röker eller om du äter ohälsosamt så ses du som en äcklig person idag. När vi ser på någoting som äckligt brukar vi också göra en moralisk bedömning att det här är en dålig person. Det vi har sett i USA bland annat är att vissa företag inte bara förbjuder rökning utan rökare. Du som arbetssökande måste ge ett urinprov för att bevisa att du inte rökt de senaste veckorna och har du gjort det så får du inte jobbet. Man bestraffar alltså personer som har en osund vana.

Är du sjuk eller av annan orsak inte lyckas hålla dig frisk och stark får du skylla dig själv. Vi går allt mera mot ett samhälle där de rika tränar mera, äter bättre och klarar av att upprätthålla en image av att vara lyckade, medan de fattigare tränar mindre, sliter ut sig och äter sämre mat.

- Vi har idag ett ökande hälsogap mellan de som är hälsosamma och de som är ohälsosamma. I de lägre klasserna är det sämre hälsa och lägre levnadslängd och det wellness gör är att det tar bort fokus från det politiska, klass och strukutrell ojämlikhet och istället fokuserar enbart på individen. De personerna som redan är hälsosamma blir ännu mera hälsosamma samtidigt som den här träningstrenden överhuvudtaget inte existerar i de lägre klasserna.

Ett annat stort problem är den makt som de stora livsmedelsbolagen har, där de styr vilken typ av mat som säljs i olika områden beroende på pengaflödet.

- I Storbritannien syns det här väldigt tydligt. Om du går in i till exempel en Tesco-butik i ett område med personer som har lägre inkomst så hittar du också sämre mat, men om du istället går till ett område där levnadslängden är hög och inkomsterna goda så hittar du också väldigt bra mat, förklarar Carl Cederström.

Traditionsläger tar oss tillbaka i tiden

$
0
0

Brage Friluftsmuseum i Vasa pågår denna vecka ett Traditionsläger för barn, där barnen får prova på hur det var att leva förr i tiden, och vilka hantverk och traditioner som folk levde med för över hundra år sedan.

Baka ditt eget bröd

Men vad har egentligen hantverk och traditioner för plats i dagens samhälle? Lägerledaren och läraren Pia Norrgård-Sillanpää säger att fast det ofta talas om folkkultur från forna tider så handlar det ändå i grund och botten om levande, viktiga traditioner som de vill att barnen ska få ta del av på lägret. Och det allra viktigaste är gemenskapen i att göra något tillsammans på riktigt och inte bara via sociala medier. Att arbeta med händerna och förstå varifrån t.ex. maten kommer innan den landar på affärshyllorna.

Pia Norrgård-Sillanpää, lägerledare
Pia Norrgård-Sillanpää, lägerledare Pia Norrgård-Sillanpää, lägerledare Bild: Alexandra Häggman

Tidsresa

Under lägret får barnen också vara med om en tidsresa tillbaka till början av 1900-talet, där de bland annat får träffa ”mormor” i huset och annat folk på gården, som lär dem att kärna smör och baka eget rågbröd.

Mormor är egentligen Inga Skott, veteran bland de så kallade Bragedamerna som frivilligarbetar på Bragegården, och de övriga på gården är också några Bragedamer eller personal utklädda i tidsenliga dräkter. Bland annat Jenny Holm, verksamhetsledare på Brage Friluftsmuseum tog barnen på en guidad tur genom de gamla byggnaderna som numera också fungerar som museum. Faktum är att alla hus på Brage Friluftsgård är ditflyttade från Närpes, där de ursprungligen byggdes i början av 1900-talet.

Inga Skott, Bragedamerna
Inga Skott, Bragedamerna Inga Skott, Bragedamerna Bild: Alexandra Häggman

Dans, fest och kreativ picknick

Traditionslägret riktar sig till 6-12-åringar, och arrangeras av Tidlös tradition, Föreningen Brage i Vasa, Finlands Svenska Folkdansring och Svenska kulturfonden.
Lägret kulminerar på fredag 7.8 med en avslutningsfest mellan kl. 13.00-14.00 som är öppen för vem som helst. Där kommer bland annat barnen från lägret och Brages Folkdansare att uppträda tillsammans.

Under Konstens Natt i Vasa 6.8.2015 ordnar Brage också en kreativ picknick för barnfamiljer i samarbete med Dialog – ett dramapedagogiskt kollektiv.

I inslaget hörs lägerledare Pia Norrgård-Sillanpää, Brages verksamhetsledare Jenny Holm, Bragedamen Inga Skott, samt några av barnen.

Kaskö, Finlands Manhattan

$
0
0

Jag har bott 14 år i Vasa. Jag har jobbat där som journalist. Jag har rest land och rike runt i Österbotten på jakt efter uppslag. Men jag har aldrig varit i Kaskö. Och jag har frågat mig varför?

kaskö
kaskö Bild: Yle/Peter Lüttge

Därför blev jag glad när Kimmo Rautanen tog kontakt med mig och bjöd in mig till Finlands minsta stad. Äntligen, tänkte jag.

Finlands Manhattan

Välkommen till Finlands Manhattan, sade Kimmo i Telefon. Kaskö ligger på en avlång ö och är verkligen liten. Och stadsplanen liknar faktiskt Manhattan: en sydöstlig sträckning och ett rektangulärt gatunät. Men där tar likheterna slut.

Det saknas till exempel Bredavägen, den gata som heter Broadway på engelska och som skär rakt genom staden. Men det som är mest iögonfallande är den totala avsaknaden av människor.

En vanlig tisdagkväll i början av augusti, dessutom den varmaste kvällen på hela sommaren, är hela staden öde och tom.

På promenad

Jag ber Kimmo att han skall ta mig med på en promenad genom staden. Vi går ner för hans gata, Skomakaregatan, och kommer så till Hamngatan. Här finns gästhamnen. I gästhamnen vajar en ensam flagga, en tysk. Vad trevligt, tänker jag.

I gästhamnen finns två segelbåtar: en tysk och en schweizisk, men en schweizisk flagga fanns inte i hamnkaptenens förråd.

kaskö
kaskö Bild: Yle/Peter Lüttge

Jag snackar lite med besättningarna som hade seglat över från Sverige och som tyckte att finnarna var ett mycket trevligare folk än svenskarna. Fint att höra.

Efter snacket går vi kors och tvärs genom staden. Vi träffar ingen. Var är alla människor?

kaskö
Fina hammockar. Men för vem? kaskö Bild: Yle/Peter Lüttge

Jag kommer att tänka på neutronbomben som man försökte utveckla på 70- och 80-talet. Bomben skulle döda allt liv men lämna kvar byggnaderna. Provsprängdes den kanske i Kaskö?

kaskö
Hallå? kaskö Bild: Yle/Peter Lüttge
kaskö
Är det någon här? kaskö Bild: Yle/Peter Lüttge
kaskö
En endaste människosjäl? kaskö Bild: Yle/Peter Lüttge
kaskö
Nix! kaskö Bild: Yle/Peter Lüttge
kaskö
Här inte heller. kaskö Bild: Yle/Peter Lüttge
kaskö
Inte heller åt andra hållet. kaskö Bild: Yle/Peter Lüttge
kaskö
Klockan på stadshuset klämtar för vem? kaskö Bild: Yle/Peter Lüttge

Jag tar en öl med min värd Kimmo på stadens enda terrass vid havet och sedan går vi tillbaka hem till honom. Han sommarbor på en fin gård på Skomakaregatan där det är verkligen ombonat.

kimmo rautanen
En glad Kimmo kimmo rautanen Bild: Yle/Peter Lüttge

Skomakaregatan 8

Huset införskaffades för tre år sedan och är som en liten oas i staden. Jag får bo i uthusets bastukammare som är mycket fin.

kaskö
I den här gaveln finns min kammare. kaskö Bild: Yle/Peter Lüttge
säng
Ännu en säng som väntar på mig. säng Bild: Yle/Peter Lüttge
kaskö
Härliga gamla flaskor från Bocks bryggeri i Vasa. Bryggeriet har just återupstått från de döda. kaskö Bild: Yle/Peter Lüttge

Medan bastun värms går jag med Kimmo på huse- och trädgårdssyn.

P.S. Om du också vill få besök av mig på min Tour de Svenskfinland får du gärna kontakta mig per telefon 040 844 2762 eller e-post peter.luttge@yle.fi. Den här veckan finns jag i Östnyland. Nästa vecka kan du bjuda mig till Västnyland och Kimitoön.

Du kan även följa med mina bravader på Twitter (@peterluttge) och på Facebook (Yle Kultur). Hashtag #tourdesvenskfinland.

Picknick i släktklenoden

$
0
0

Folkdräkter hänger helt för ofta i garderoben tänkte Lappträsk Marthorna och ordnade en picknick där man kan vädra dräkten. Yle Östnyland var på plats och beundrade färgprakten och hantverket.

Det är en solig onsdagskväll när Yle Östnylands reporter svänger in i Lappträsk med Yle-bilen. Hon är lite osäker på var destinationen Klockarparken ligger. Länge behöver hon inte undra för från vägen kan man se flertalet människor i färggranna folkdräkter på en grön gräsmatta.

Den finländska folkdräktens födelse firas den 5 augusti, och i år fyller dräkten 130 år. Förstås fanns det folkdräkter i Finland redan före år 1885, men på den dagen uppvaktades tsar Alexander den tredje av över hundra finska män och kvinnor i folkdräkter. Det var på sätt och vis första gången som folkdräkterna presenterades officiellt.

Picknick.
Marthornas bord. Riitta-Leena Norberg till höger har en lappländsk folkdräkt. Picknick. Bild: Yle / Hanna Othman

För fem år sedan ordnades det på folkdräkternas dag den första vädringspicknicken i Imatra. I år har fenomenet spritt sig och det arrangeras picknickar runt om i landet och folk klär gladeligen på sig folkdräkterna som allt för ofta får hänga i garderoben. En vädringsdag behövdes tydligen.

I Lappträsk arrangeras picknicken av Lappträsk Marthorna. En av eldsjälarna är Riitta-Leena Norberg som berättar att hon inte haft på sig sin klänning på 30 år. Därför hoppade hon genast på idén då Anu Kantonen föreslog en picknick.

– Jag har suttit åtskilliga timmar och sytt på den här klänningen, det är synd att den inte blir använd oftare, säger Norberg. Hon är hemma från Sodankylä och har en lappländsk folkdräkt. I hennes ungdom var det tradition att abiturienterna klädde sig i folkdräkter på bänkskuddardagen.

Anne-Maj Enqvist har också kommit till picknicken för att få en orsak att dra på sig folkdräkten. Hennes är en äkta Lappträskklänning.

– Jag vävde själv tyget år 1952. Jag var bara 16 år då och behövde den för en midsommar på Lekstrand i Hindersby, berättar Enqvist.

Men somliga av de samlade bär sina folkdräkter flera gånger i året. Riitta Enqvist har en klänning i Pukkilas färger. Hon säger att hon bär den till alla fester.

– Ingen skillnad om det är dop, konfirmation eller födelsedag – jag är där i min dräkt. Släkten ringer inte längre och frågar vad jag har tänkt klä mig i, skrattar Enqvist.

Riitta Enqvist har en folkdräkt från Pukkila.
Handbroderad Pukkilamössa. Mössan bars av kvinnor. Somliga säger att man blir kvinna efter konfirmationen och somliga efter att man gift sig. Riitta Enqvist har en folkdräkt från Pukkila. Bild: Yle / Hanna Othman

– Jag dansar i Brages folkdanslag och har på mig klänningen när vi uppträder. Den är sydd år 1984-85 och jag har själv broderat mössan och duken, berättar Gunborg Hagner som har en Pernådräkt.

Arrangörerna är väldigt nöjda med kvällen och Riitta-Leena Norman sitter med ett champagneglas i handen och visioner.

– Nästa år ska vi nog se till att vi har ett danslag och en speleman på plats också, säger hon.

Tv-serier och reseguider lockar till läsning

$
0
0

På sommarlovet har man äntligen tid för att läsa böcker och det kyliga sommarvädret har fått allt fler att tillbringa sina lediga dagar tillsammans med en god bok. Servicechef för bibliotekstjänsterna i Sibbo, Malin Hollmén bekräftar att böckerna inte står och samlar damm i bibliotekshyllorna.

– Sommaren är vanligtvis en ganska livlig tid på biblioteken i Sibbo fastän många kanske tror att här är helt dött. Utlåningen brukar vara minst lika stor som under andra månader, säger Hollmén.

Om man jämför med förra året så hade biblioteken i Sibbo ungefär tusen fler lån i juni och några hundra fler i juli i år. Troligtvis har de flesta mer tid att läsa då vädret varit kyligt.

– Det var en kund som sade att hon måste läsa mera när man inte kan vara i trädgården eller plocka bär, säger Margareta Rintala som är bibliotekssekreterare på Nickby bibliotek.

Bra utbud på svenska

Det är en solig och varm augustiförmiddag, en av sommarens få vackra dagar. På biblioteket i Nickby är det lugnt och stillsamt, och reportern får vänta en stund för att hitta någon kund att prata med. Efter en stund kommer Nea Randström in till biblioteket för att se om det finns någonting intressant att läsa.

– Jag kommer hit ett par gånger i veckan. Jag läser jätte mycket annars också, jag försöker läsa en eller två böcker i veckan.

Randström läser lika mycket på sommaren som på vintern, och den senaste boken som hon läst och tyckt mycket om är Liikkuva Linna (Det levande slottet).

– Det är en animerad film och jag läste boken, den var super. Den rekommenderar jag.

Randström tycker att biblioteken i Sibbo har ett bra utbud och dessutom ganska många svenska böcker. Hon läser både på svenska, finska och engelska.

Reseguider och Stormskärs Maja

Margareta Rintala har plockat fram några av de böcker som varit flitigt utlånade den här sommaren.

Låneböcker i Nickby bibliotek.
Låneböcker i Nickby bibliotek. Bild: Yle/Sofia Strömgård

– Vibeke Olsons Bricken på Svartvik är en historisk roman som handlar om ett sågverk i Sverige i slutet av 1800-talet, den har varit populär. Sedan är det alltid köer till Liza Marklund och Henning Mankells böcker.

Tv-kanalen Yle Teema visade serien Stormskärs Maja, och det fick folk att skynda till biblioteket. Alla böcker om Stormskärs Maja har varit utlånade både på svenska och finska.

– En bok som vi har haft mycket reserveringar på och som också är utlånad som e-bok är Johanna Holmströms nya roman Hush Baby, säger Malin Hollmén.

Holmström kommer också på författar besök till Söderkulla bibliotek i september.

Deckare och andra spännande romaner brukar vara populära på sommaren, men i år tycks folk ha läst så mycket att deckarkvoten har fyllts. Nu har folk läst böcker av alla de slag. På barnsidan är det Harry Potter och Lasse Majas detektivbyrå som är populära.

– I sommar har folk också lånat reseguider, speciellt Kroatien har intresserat.

Reseguide Kroatien.
Reseguide Kroatien. Bild: Yle/Sofia Strömgård

Tv och film påverkar

John Greenes ungdomsroman Förr eller senare exploderar jag gick på bio på hösten, och i och med det blev alla hans böcker populära.

– Tv och biografer har stort inflytande på vad man vill läsa, säger Malin Hollmén.

Nuförtiden talas det om att allt färre barn och ungdomar läser böcker, men det märker man åtminstone inte av i Sibbo. Jämfört med förra året så ökar utlåningen bland barn- och ungdomsböcker hela tiden.

– Storläsarna saknar jag nog. Jag ska inte säga att barn och ungdomar inte läser, men förr läste de tio böcker och nu läser de kanske fem per månad, säger Margareta Rintala.

Barn och ungdomar är speciellt intresserade av att läsa böcker som gått som tv-serier, eller andra aktuella böcker.

Odlingslåda.
Sommarens nyhet är odlingslådorna som fått ett varmt mottagande på biblioteket. Odlingslåda. Bild: Yle/Sofia Strömgård

Tillsammans med de övriga östnyländska biblioteken finns det en samling e-böcker i biblioteken i Sibbo. E-böckerna är ett ganska nytt fenomen, de kom i mars i år.

– Visst har vissa människor hittat dem men vi önskar att fler skulle få upp ögonen för det här alternativet. Om en bok har många reserveringar är det en bra möjlighet att låna e-versionen så behöver man inte vänta lika länge.


Resetips: Kina och Sydostasien

$
0
0

Magdalena Lindroos har alltid velat göra en längre resa. En dag bestämde hon sig för att det var dags, och några månader senare begav hon sig på ett sex månader långt äventyr.

Magdalena Lindroos har alltid tyckt om att resa. Hon har gjort många kortare resor men alltid drömt om att någon gång få komma bort från vardagen för en längre tid.

- En dag bestämde jag mig för att ta tag i saken och börja planera på allvar, säger Magdalena.

Magdalena Lindroos vid Katmandu
Översikt över Katmandu. Magdalena Lindroos vid Katmandu Bild: Magdalena Lindroos

Planen skred i verket och Magdalena började planera vilka länder hon skulle resa till och hur mycket pengar hon kunde tänkas behöva. Känslan av att hon verkligen är på väg och detta faktiskt händer var då hon bokade en enkelbiljett till Beijing.

- Resan började i Kina i september förra året. Jag har alltid velat se Kinamuren med egna ögon och det blev nu verklighet, säger Magdalena.

Varefter att klimatet blev kallare i Kina letade Magdalena sig neråt. Hon hade siktet inställt på Sydostasien.

Sex månader på egen hand

Magdalena gjorde resan ensam. Hon ville inte vara beroende av någon annan och ville själv kunna bestämma vart hon reste och hur många dagar hon spenderade på varje ort.

- Jag rekommenderar verkligen att resa för sig själv. Du träffar så mycket mera folk om du reser ensam, säger Magdalena.

Resan varade i ungefär sex månader. Under de månaderna hann Magdalena se sju länder. Eftersom hon använde sig av mycket lokaltrafik fick hon se många olika sidor av länderna som man vanligtvis inte ser. Hon kom i kontakt med många nyfikna lokalinvånare och kände att hon kom närmare landets kultur än om hon skulle ha flugit från plats till plats.

Magdalena Lindroos i Kambodja
En hel del strandhäng hann även Magdalena med under resan. Magdalena Lindroos i Kambodja Bild: Magdalena Lindroos

- Jag försökte undvika alla turistparadis och hålla mig till mindre ställen. Jag var ner till Phuket i Thailand, men dit åker jag aldrig igen, säger Magdalena.

Magdalena såg mycket på sin resa men hennes starkaste minne är nog från Nepal. Hon menar att alla som kan, bör åka dit.

- Landet fångade mitt hjärta. Där i bergsbyarna upplevde jag verklig ro i själen, säger Magdalena.

Även Vietnam menar Magdalena är ett måste på grund av landets fantastiska mat. Burma var enligt henne mycket finare än hon tidigare trott och burmeserna var väldigt ivriga på att försöka starta en konversation.

- Sen får man ju inte missa de fantastiska öarna i Thailand. Jag var ner till ön Koh Jum. Det var en orörd ö där ständerna var otroligt fina, säger Magdalena.

Spontana beslut

Magdalenas tips när du gör en likande resa är att inte planera ett minutschema.

- Får du ett bra resetips eller träffar någon person som du klickar med så ska du kunna göra en avstickare med dem till något ställe du inte hade tänkt resa till. Sådana beslut gör resan så mycket mera levande, säger Magdalena.

Magdalena Lindroos vid Bagan2
Soluppgången över Bagan i Burma var som taget ur en fantasyfilm. Magdalena Lindroos vid Bagan2 Bild: Magdalena Lindroos

Utöver dessa tips menar Magdalena att man inte ska packa för tungt. Hon hade med sig en ryggsäck som på flygfältet i Helsingfors vid avfärd vägde tolv kilogram. Men det viktigaste rådet hon ger är ändå att ha mod. Samla mod att åka iväg, lita på att du klarar det och våga stiga ut ur din bekvämlighetszon.

- Jag skulle väldigt gärna göra en liknande resa. Det var så mycket jag inte hann se. Nästa resa blir kanske till Sydamerika, men där vågar jag inte göra resan ensam utan försöker i så fall få med någon kompis, säger Magdalena.

Tankar om Tankar

$
0
0

Christian Sundell från Jakobstad var en av de allra första som hörde av sig til mig för att bjuda in mig. Nästan 4 veckor senare var jag så äntligen gäst hos honom.

Jag fick en bra och lättfattlig vägbeskrivning till honom. Väl framme stod han redan utanför dörren och berättade för mig att vi med detsamma skall fortsätta till hans stuga på en ö i Öja i Karleby.

tankar
Den startklara Christian tankar Bild: Yle/Peter Lüttge
vespa
Min Vespa får övernatta under ett biltak vespa Bild: Yle/Peter Lüttge

Vi sticker med kort varsel. På vägen till hans stuga provianterar vi i Eugmo.

tankar
Det är Pia som äger Pias Livv tankar Bild: Yle/Peter Lüttge
tankar
Och Nisse som säljer Nisses biffar tankar Bild: Yle/Peter Lüttge
tankar
Här ser du Nisses biffar. Visst ser de goda ut? tankar Bild: Yle/Peter Lüttge

Stugan ligger på en liten ö på ca 8 hektar som det oaktat rymmer 3 stugor.

Christian Sundell
Christian berättar för mig vart vi är på väg. Christian Sundell Bild: Yle/Peter Lüttge
tankar
Stugan från längre håll. tankar Bild: Yle/Peter Lüttge
tankar
Stugan från kort håll tankar Bild: Yle/Peter Lüttge
säng
Min färdigt bäddade säng. Lyx! säng Bild: Yle/Peter Lüttge

Christian är effektiviteten personifierad. Direkt sätter vi igång med matlagningen. Medan den pågår går vi ösyn och Christian berättar för mig att vi efter maten ännu skall hinna med en längre utflykt till fyren Tankar.

tankar
Den minimala ön förfogar till och med över en bollplan. tankar Bild: Yle/Peter Lüttge
Christian Sundell och Peter Lüttge
Vi äter liv från Pia och biffar från Nisse. Christian Sundell och Peter Lüttge Bild: Yle/Peter Lüttge
tankar
Sådär, ja! tankar Bild: Yle/Peter Lüttge

Utflykt till Tankar

Efter maten bär det sedan av till Tankar. En fyr som finns ca 7 sjömil från hans stuga. Det blåser lite och ser regnsjukt ut men håller upp.

tankar
Det går inte att ta miste om vart vi är på väg. tankar Bild: Yle/Peter Lüttge
tankar
Successive närmar vi oss ön. tankar Bild: Yle/Peter Lüttge
tankar
Den ser spännande ut. tankar Bild: Yle/Peter Lüttge

Ön har en mycket bra och skyddad hamn. Vi lägger till vid en brygga och går sedan vår andra ösyn. Tankar är betydligt större. På ön finns det en naturstig och en kulturstig.

tankar
tankar Bild: Yle/Peter Lüttge

Medan vi spankulerar över ön talar vi mycket om levnadsbetingelserna på en fyrö. Christian vet en hel del om dem och om Tankar överhuvudtaget. Han är en mycket bra guide.

Bastu och radio

Det mörknar redan när vi åker tillbaka till hans ö och stuga. Men vi hinner ännu med en bastu.

Peter Lüttge
Den första bastuselfien i mörkret. Peter Lüttge Bild: Yle/Peter Lüttge

Tidigt på morgonen vaknar vi sedan för att åka tillbaka in till Jakobstad. Vi åker raka vägen till Radio Vega Österbottens studio för att hinna vara med i morgonprogrammet. Live. Även Christian får vara med och berätta varför han ville bjuda mig.

Christian Sundell
Christian Sundell Bild: Yle/Peter Lüttge

P.S. Om du också vill få besök av mig på min Tour de Svenskfinland får du gärna kontakta mig per telefon 040 844 2762 eller e-post peter.luttge@yle.fi. Den här veckan finns jag i Östnyland. Nästa vecka kan du bjuda mig till Västnyland och Kimitoön.

Du kan även följa med mina bravader på Twitter (@peterluttge) och på Facebook (Yle Kultur). Hashtag #tourdesvenskfinland.

"Någon annan vinner Sarfsalö-Åttan i år"

$
0
0

I år får någon annan lov att vinna halvmaratonloppet Sarsalö-Åttan, säger Esa Huttunen. Själv vinner han bara vart fjärde år.

Den traditionella Sarfsalö-Åttan arrangeras lördagen den 8 augusti. Sarfsalö-Åttan är ett 21 kilometer långt halvmaratonlopp med start vid Ljungars i Härpe by på Sarfsalö.

Alternativen är att ta sig runt banan ensam eller att delta i en parstafett, berättar Esa Huttunen som är en av arrangörerna.

I år väntas kring hundra deltagare på startlinjen. Huttunen tror att evenemanget är populärt eftersom det inte är ett lopp på liv och död.

– Evenemanget är stämningsfullt och inte så allvarligt. Man tar det lite med humor.

Stigande intresse

Det är för trettonde gången som motionärer samlas på Sarfsalö och intresset för att delta stiger hela tiden.

– Evenemanget har alltid kommit ganska överraskande för deltagarna. Det beror på att vi inte marknadsför det här alls, säger Esa Huttunen.

Arrangörerna har diskuterat om man borde satsa mer på marknadsföring nästa år, eftersom det skulle vara häftigt med fler deltagare.

Regn är optimalt

Om man vill delta ska man se till att vara på plats i god tid. Loppet börjar klockan 14. Anmälningar tas emot på plats.

I fjol var deltagarantalet lägre än vanligt eftersom det var i hetaste laget, kring trettio grader.

– Det är på gränsen till för varmt eftersom det blir ganska tufft att springa då. Regn är det optimala vädret. Då är det mest syre i luften och man steks inte, säger Esa Huttunen.

Själv har Huttunen vunnit loppet hela tre gånger och i år ska han delta i parstafetten. Han kan nämligen inte vinna i år.

– Jag har haft en sådan regel att jag vinner vart fjärde år. I fjol var det mitt år så jag får vänta några år till. Någon annan får vinna i år,

På sjukstugan i Karleby

$
0
0

Ibland har man tur. Eller vad sägs om att komma till Karleby, slutdestinationen på min Tour de Svenskfinland, illa medfaren av en magsjukdom, för att konstatera att dagens värd är överläkare på Centralsjukhuset där.

Genast när vi träffas berättar jag för honom om min sjukdom. Han frågar mig hur länge den har hållit på och vilka symtom jag har. Ganska snabbt konstaterar han att jag troligen har drabbats av en matförgiftning.

Inom förloppet av några minuter får jag den rätta medicinen. Han funderar ännu en stund om vi skulle åka in på sjukhuset för att lägga in mig för dropp några timmar men vi bestämmer att vi åker ut till familjens sommarställe som ju var den ursprungliga planen.

Min Vespa parkeras på hans gård i det underbara trähuskvarteret Neristan och så far vi i väg till Öja och den lilla ön Nyhamn. Vi är, förutom Stefan och jag, även hans hustru Elisabeth.

karleby
Min Vespa bevakas av Stefans Triumph. karleby Bild: Yle/Peter Lüttge

På sjukstugan

Väl framme på ön får jag en egen stuga som får bli min sjukstuga. Det känns tryggt att vara ute i skärgården med en läkare. Till och med en överläkare. Han är min egen skärgårdsdoktor.

karleby
Sjukstugan är det äldsta huset på ön: en gammal fiskestuga. karleby Bild: Yle/Peter Lüttge
karleby
En fin säng, redo för att hysa patienten karleby Bild: Yle/Peter Lüttge
karleby
Även här skall stugan värmas. Det var i övrigt hela tourens melodi. karleby Bild: Yle/Peter Lüttge

Stugan är i jättefint skick. Som alla hus på den lilla ön. Det bästa med min sjukstuga är att den har en egen utetupp som dessutom är jättenära. Det är nämligen inte så roligt att 10 gånger på natten leta sig via en snårig skogsstig till det räddande båset.

karleby
Mitt dass! karleby Bild: Yle/Peter Lüttge

Medan jag medicineras ytterligare röker Stefan en laxsida. Tyvärr kan jag inte riktigt njuta av laxen. Jag smakade en bit och den var jättegod men jag vågade inte äta mera. Det blev Cream Crackers för resten av kvällen. Och vatten.

Det är så synd att jag inte fullt ut kan njuta av vistelsen. Det är så otroligt fint hos Andersons. Allra finast är kanske bastun. Till och med den hoppar jag över den här gången. Jos sauna, viina ja terva ei auta niin tauti on kuolemaksi, tänker jag i mitt stilla sinne.

Ösyn

Efter "maten" blir det en guidning på den fina ön. Om jag skulle vara tvungen att ranka alla ställen jag har besökt på min Tour de Svenskfinland är den här ön en stark favorit för en första plats.

karleby
Stugan karleby Bild: Yle/Peter Lüttge
karleby
Sundet karleby Bild: Yle/Peter Lüttge
karleby
Utsikten karleby Bild: Yle/Peter Lüttge

Ön har en jätteliten hjortronmossa som producerar varje år plikttrogen ett enda hjortron. Det är moget, kunde vi konstatera. Det har inte någonsin blivit plockat.

hjortron
Öns solitär hjortron Bild: Yle/Peter Lüttge

Stefans och Elisabeths dass är också det fint och intressant. Det är ett litet museum över alla resmål de har besökt. På varje resa skriver de en karta till Nyhamns utetupp. Det har blivit ett fint galleri.

karleby
En annorlunda guide... karleby Bild: Yle/Peter Lüttge
karleby
...som gömmer sig här. karleby Bild: Yle/Peter Lüttge

Det mörknar redan när vi kommer tillbaka och åtminstone för sjuke mig är det sängdags. Men först har jag ännu ett antal piller att inmundiga.

karleby
Allt det som behövs för en magsjuke. karleby Bild: Yle/Peter Lüttge

Jag hoppas att jag får en lugnare natt än de senaste två tre. Och får vakna till en bättre morgon. Som sänglektyr får jag med mig det nyaste exemplaret av den tyska veckotidningen Der Spiegel. Det blev nämligen mycket tal på tyska den här kvällen. Elisabeth är lektor i tyska (och ryska) på Karleby Gymnasium och Stefan utbildade sig till läkare i Frankfurt am Main. De är med andra ord ganska germanofila.

karleby
karleby Bild: Yle/Peter Lüttge
karleby
Morgonen gryr utanför sjukstugan karleby Bild: Yle/Peter Lüttge

Och hast du mir gesehen så är jag också mycket bättre när jag vaknar. Efter en lätt frukost (ett ägg och en croissant) skriver Stefan ännu ett recept åt mig på ett gammalt receptblock han hittade i stugan.

karleby
karleby Bild: Yle/Peter Lüttge

Sedan är det dags att vända hemåt. För Stefan och Elisabeth betyder det Karleby och för mig Helsingfors. Men först skall jag köra via ett apotek. Jag är otroligt glad och tacksam att jag fick vista på Andersons stuga. I det skicket jag befann mig var det en lyckoträff.

Stefan och Elisabeth Anderson
Stefan och Elisabeth framför träbåten som införskaffades av Stefans far år 1950. Stefan och Elisabeth Anderson Bild: Yle/Peter Lüttge

Strandens växter ger plättar och sherry

$
0
0

Det finns ett stort intresse för vilda växter som livsmedel. Det visar guiden Tarja Kvarnströms örtvandringar som ordnats längs stränderna i Hangö.

Det kan dröja en tid innan man vänjer sig vid smaken av en del växter men det lönar sig att prova.

- Det tog nästan fem år innan jag började tycka om kirskål men nu är den en av mina favoriter, säger Kvarnström.

Rönnblad vid stranden.
Rönnblad passar som saft. Rönnblad vid stranden. Bild: YLE/Malin Karlberg

Se örterna på deras växtplats

Tarja Kvarnström har guidat örtvandringar i Hangö sedan 2013. Vandring i naturen tillsammans med en sakkunnig ger förtroende att samla vilda växter.

- Guidningarna ger en viss säkerhet och man får se växterna på nära håll. Många har sagt att de ska prova på de vilda växter jag har visat.

Guidningarna är slut för den här säsongen men det finns fortfarande växter som kan skördas.

Strandsenap på Bellevuestranden i Hangö.
En specialitet på Hangös stränder är marviol, även kallad strandsenap. Växtens blommor kan skördas och sättas i olja. I en vecka kan oljan dra i sig smak av blomdelarna. Oljan passar i salladsdressing. Strandsenap på Bellevuestranden i Hangö. Bild: YLE/Malin Karlberg

Skördetiden för örterna infaller under olika tidpunkter på sommaren. Nu är en bra tidpunkt att plocka rallarros, även kallad mjölke eller mjölkört.

- Rallarrosens blommor blir bra som saft, säger Kvarnström.

Vresrosen är en annan rosa blomma som passar i köket. Kronbladen kan användas till garnering och nyponen som rensats från frön till sherry.

Tarja Kvarnström med vresrossylt på Bellevuestranden.
Tarja Kvarnström har gjort sylt på vresrosens blad. Tarja Kvarnström med vresrossylt på Bellevuestranden. Bild: YLE/Malin Karlberg

Det finns mycket att läsa om vilda växter på internet men enligt Kvarnström kan också föreläsningar och kurser ge utförlig information.

Rölleka i Hangö.
Röllekans blad kan klippas som krydda i kötträtter medan de torkade blommorna kan användas i hemlagat fotsalt. Rölleka i Hangö. Bild: YLE/Malin Karlberg

Det gröna är näringsrikt

De vilda växterna är rika på vitaminer och mineraler och de kostar ingenting.

- Nässlor hör till det första jag letar efter på våren, säger Kvarnström. Bladen kan bakas in i semlor men det blir också goda plättar av dem.

En handfull grobladsfrön.
Grobladsfrön kan användas i matlagning på liknande sätt som psyllium. Det går också att laga hårgel av fröna. En handfull grobladsfrön. Bild: YLE/Malin Karlberg

Dessutom kan torkade nässelblad ge smak i smoothien.

- Jag har sett nässelbladspulver i affärer där det är fruktansvärt dyrt, säger Kvarnström. Men om man samlar det själv är det gratis.

Livsmedelssäkerhetsverket Eviras hemsida kan man läsa mera om hur man kan använda vilda växter som livsmedel.

Viewing all 3443 articles
Browse latest View live


<script src="https://jsc.adskeeper.com/r/s/rssing.com.1596347.js" async> </script>