Quantcast
Channel: Strömsö | svenska.yle.fi
Viewing all 3439 articles
Browse latest View live

Flodkräftan återvänder kanske till Purmo å

$
0
0

Det börjar bli dags för kräftskiva i och med att kräftfisket inleds den 21 juli. Men kräftfångsterna i de österbottniska älvarna ger inte så mycket som förr. Kräftorna vi äter är signalkräftor och kommer mestadels från insjöfinland.

Med naturguiden Mattias Kanckos besöker vi Esse å mellan Kattilakoski och Björkfors, den del av ån som är mest i naturtillstånd. Kanckos har provfiskat i ån och hittat signalkräftor, en art som egentligen inte får finnas i ån.

Ändå finns signalkräftan där och har etablerat bestånd sedan 10 år tillbaka.

- Den spred sig till ån från en odling i närheten och kommer antagligen att sprida sig ytterligare, säger Kanckos.

Nu kunde man tycka att det är bara bra, kräfta som kräfta. Efter att kräftpesten tog kål på flodkräftran i Esse å kunde signalkräftan gott duga, men så enkelt är det inte.

Flodkräfta vid Esse å
Flodkräfta i Esse å Flodkräfta vid Esse å Bild: YLE/Patrik Enlund
Esse å är skyddsområde för den ursprungliga arten flodkräfta och signalkräfta får man inte plantera ut. Detta enligt nu gällande skyddsprogram. Det innebär att fiskelagen inte får plantera ut signalkräfta, och flodkräfta är det lönlöst att försöka med.

- Det finns fortfarande en kronisk kräftpest i ån och så fort stammen börjar växa till sig sprider sig pesten.

Guldåren i mitten av 1900-talet

Något kräftfiske i Esse å har inte funnits på länge och något kräftfiske blir det inte i år heller, uppger man på delägarlaget i Ytter- och Överesse. Men annat var det förr.

På 40- och 50-talet betecknades Esse å som landets kanske kräftrikaste å. Två månaders kräftfångster kunde ge ett hushåll lika mycket som ett års lönearbete.

Uppköparna gav förskott långt på förhand för kommande fångster, berättar Kanckos. Det var frågan om enorma summor, men så kom kräftpesten på 60-talet. Kräftorna försvann och ån har aldrig återhämtat sig.

Kräftor i Purmo å?

I Purmo har har det i tiderna funnits flodkräftor, men den har försvuinnit. Nu undersöker man ån om har tillräckligt bra vatten att det lönar sig med utplanteringar.

- Kräftpest finns inte i Purmo, säger Kanckos.

Det är med ersättningspengar från torvtäkterna som man eventuellt kunde plantera ut flodkräftor. Våren 2016 borde undersökningen vara färdig.


Sommarquiz: kräftor

$
0
0

Fem snabba frågor - hur mycket vet du om kräftan?
((vis:949204))

Unna dig ett kafébesök i sommar

$
0
0

När man har semester är det ljuvligt att njuta av en kopp kaffe och en bakelse på kafé. Den här sommaren är ändå lite speciell eftersom allt fler beställt kakao för att värma sig, berättar Pirjo Vaherkylä-Ek.

Fastän himlen är grå och reporterns glasögon blir prickiga av regndroppar är Tuhannen tuskan kahvila i Lovisa ett hemtrevligt ställe. Blommorna doftar och de knotiga äppelträden skapar en mysig känsla. Kaffe serveras ur gammaldags porslin med blommor på och bebéerna är näpna små skapelser.

En måndagseftermiddag i juli är de flesta sittplatserna upptagna, både finländska och utländska turister njuter gärna av en kakbit i den prunkande trädgården. Juli är en typisk semestermånad, och det syns i antalet kunder berättar kaféets värdinna Leena Huttunen.

– Antalet gäster har varierat kraftigt den här sommaren. Ibland har vi väldigt mycket kunder medan början av sommaren var mycket lugn.

Regnet, blåsten och kylan verkar ha skrämt iväg kunderna. Speciellt början av sommaren var mycket stillsam. Vanligtvis har kaféet en massa skol- och pensionärsgrupper på besök i maj, men i år lyste de med sin frånvaro.

– Det är sjätte gången vi har kaféverksamhet här på sommaren och vi har aldrig upplevt någonting liknande.

Munkar är gott

Hela kaféverksamheten fick en början i och med evenemanget Lovisa historiska hus för några år sedan. Syltmunkarna blev mäkta populära och nu har munksortimentet utvidgats med salta munkar.

– Munkarna är populära. Här äts det mycket!

På Tuhannen tuskan kahvila strävar man efter att baka enlig säsong. Rabarbersäsongen lider nu mot sitt slit och jordgubbar och blåbär dominerar i de flesta bakverken.

Fler kaféer på sommaren

På café Vaherkylä stöter jag på Linda Henriksson och Nica Holmberg. De ska precis hugga in på sina bakverk när jag avbryter dem för att fråga vad de tycker om kaféutbudet i Lovisa.

– Nog finns det ju några kaféer, Runda Munken öppnade för ett tag sen. Mest går jag på Vaherkylä för jag tycker att de har ett bra utbud, både sött och salt. Miljön här är också trevlig, säger Henriksson.

Linda Henriksson och Nika Holmberg.
Nica Holmberg och Linda Henriksson njuter av ett kafébesök. Linda Henriksson och Nika Holmberg. Bild: Yle/Sofia Strömgård

På sommaren finns ett större utbud av kaféer men på vintern är det inte så många ställen man kan gå på, säger Holmberg.

Rabarbermarängtårta och morotskaka

Det kyliga vädret har inte påverkar antalet kafébesök för flickorna. Det finns ändå tak över huvudet på de flesta kaféerna så det har inte så stor skillnad, tycker Linda Henriksson.

– När man har semester går man kanske oftare på kafé. När det är regnigare söker man sig till kaféerna i stan. Om det är soligare är man mera vid stranden, berättar Nica Holmberg.

Henrikssons favorit på kaféet är skinkpanini om det ska vara salt och rabarbermarängtårta när hon vill ha något sött.

– Jag tycker mycket om de saltiga pajerna här, sen är morotskakan bra här, säger Holmberg.

Kaféets ägare Pirjo Vaherkylä-Ek säger att sommaren har gått riktigt bra.

– Men det skulle kanske kunna vara lite mer solsken. Vi har både inne- och uteplatser så vi är inte beroende av vädret.

Däremot säger hon att få semesterfirare väljer att gå omkring på stan och sticka sig in på en kopp kaffe på grund av det dåliga vädret.

Kakao går åt

Om det är varmt ute går det mest åt kalla drycker som läsk.

– Vanligtvis säljer vi inte kakao på sommaren men nu går det nog åt, säger hon och skrattar.

Jordgubbsbakelse.
Jordgubbsbakelse. Bild: Yle/Sofia Strömgård

Runda Munken öppnade för en tid sen i Lovisa, men Vaherkylä-Ek har inte märkt av en hårdare konkurrens.

– Jag tror att det är bättre om folk har alternativ och inte alltid behöver gå till samma ställe. Jag ser det som en positiv sak att det kommer nya företagare till Lovisa.

Tesortimentet får ros

På Runda Munken ett stenkast från café Vaherkylä kan Johanna Schauman meddela att affärerna går bra.

– Det har gått jättebra, vi är nöjda. Vi har haft mycket kunder.

Johanna Schauman.
Johanna Schauman på Runda Munken. Johanna Schauman. Bild: Yle/Sofia Strömgård

Vädret har inte skrämt Lovisaborna från att prova det nya kaféet. Speciellt nöjda har kunderna varit över det breda tesortimentet.

– Folk är glada över att dom inte längre måste beställa te på nätet.

Kladdkakan är det populäraste bakverket på Runda Munken. Däremot finns det ingen klar favorit bland tesorterna.

– Folk dricker av alla sorter.

Gädda med kantareller och västerbottensost

$
0
0

Gädda är en riktigt elegant fisk, när man väl vet hur man ska tillaga den. Fiskfärs i alla ära, man vill ju ändå helst komma åt de benfria filéerna. Här bygger vi ihop en kombination av fiskfilé med färsröra mellan, utsökt smaksatt med kantareller och smakrik ost.

2 gäddfileer
1 citron, saft och rivet skal
3 dl grädde
300 g kantareller
150 g purjolök, skivad
15 g purjolök finhackad
100 g västerbotten ost
salt
vitpeppar
olivolja
1 dl vitt vin
1 dl fiskbuljong
50g smör

Förberedelser

Skär ut 2 benfria bitar ur varje gäddfilé (buksidan samt ryggkanten). Banka tunna mellan plastfolie. Kör resten av fiskfilén i matberedare eller genom kvarn, tillsätt grädde och passera genom finmaskig sil.

Gädda
Skär ut de benfria delarna Gädda Bild: Arja Lento

Svetta 15 g finhackad purjo och 100g svamp. Tillsätt i färsen tillsammans med rivet citronskal och finriven ost. Smaka av med salt och peppar.
Fiskaren Ralf Dahlin smakar på gädda på hårdbröd
Fiskaren Ralf Dahlin smakar på gädda på hårdbröd Bild: YLE/Strömsö

Bygg opp en ny fisk genom att lägga ut en buksida och spritsa en färssträng mitt på. Placera en bankad ryggkant på färsen och spritsa på ytterligare en sträng färs. Förslut med den andra buksidan ovanpå.

I ugnen

Lägg fisken på bakplåtspapper, ringla över lite olivolja, salt och peppar. Baka i ugn 150 grader ca 12 minuter tills innertemperaturen är 55 grader.

Sås och tillbehör

Häll av fiskskyn, låt koka ihop 5 minuter. Mixa skummig med smör och smaka av med citronsaft. Servera med nystekt purjolök, potatis och rejält med smörsås.

Tennis är en sport som passar vinnarskallar

$
0
0

Den lummiga Casinoparken i Lovisa är ett ypperligt tillhåll för tennisentusiaster. Efter en svettig match är det bara att kasta sig i plurret. Bäst är känslan förstås efter en vunnen match.

Det karakteristiska ljudet av en boll som träffar en tennisracket är det första jag hör när jag stiger ur bilen. Bollarna flyger, somliga fastnar i nätet men de flesta tar sig fram till motståndarens planhalva. Det dunsar, smäller och flåsas om vartannat.

Det är en varm dag i juli och alla tre tennisplaner i Casinoparken är fulla av spelande par. I dag är en exceptionellt vacker dag och då är planerna oftast upptagna, berättar Anders Nordström, ordförande för Lovisa Tennisklubb.

– Genast när vädret är fint är alla tre banor så gott som fullbokade. Det här har varit en ostadig sommar så man vågar kanske inte boka så långt på förhand.

Nordström har varit ordförande för tennisklubben i tio år, och under hans tid har antalet medlemmar stigit från 70 till cirka 120 stycken. Speciellt antalet vuxna medlemmar ökar stadigt.

Det är ett faktum att tennis är populärt i Lovisa, men varför?

– En orsak är nog det fina läget, det är ett ypperligt ställe att spela på. Det är nära simstranden och man kan kombinera tennis med att ta ett dopp efteråt.

Tennishall nästa år?

Under sommaren är förhållandena utmärkta i Lovisa. Parken är grön och lummig, och dessutom har man havsutsikt om man tar sig tiden att titta upp mellan servarna. Men på vintern är möjligheterna till tennisverksamheten sämre.

– På vintern är vi illa ute för vi har bara en skolsal att öva i och det blir lite knappt om utrymme, berättar Anders Nordström.

En tennishall har länge stått på önskelistan bland medlemmarna i Lovisa Tennisklubb. Nu siktar man på att sätta igång byggprojektet nästa år.

– Vi hoppas att stadsfullmäktige skulle komma med och understöda vår hall i slutet av året. Sen har vi också pratat med regionförvaltningsverket. Vi försöker också skaffa egna sponsorpengar.

Hela hallprojektet går lös på 1,1 miljoner euro, och Nordström säger att tennishallen skulle kosta föreningen ungefär en halv miljon. Ifall tennishallen blir av kommer ett aktiebolag att grundas. Den nya hallen kommer förslagsvis att byggas bakom den nuvarande sportplanen.

Att jaga en boll är kul

Största delen av alla som brukar spela tennis i Casinoparken är medlem i Lovisa tennisklubb, eftersom man får hyra banorna billigare då.

På den första banan spelar klubbens nyaste medlemmar, de gick med i föreningen i går, berättar Anders Nordström. På den tredje banan längre bort spelar däremot två män som varit med länge.

Själv har han hållit på med tennis sedan tonåren. Tennis är bra motion och inte lika enformigt som till exempel jogging.

– Här får man i alla fall jaga en boll, det är roligt.

Tillfredsställer behovet av att tävla

Christoffer Olander har precis avslutat en tennissession denna soliga tisdagseftermiddag. Han studerar för tillfället i Helsingfors men under somrarna passar han på att spela extra mycket tennis när han befinner sig i Lovisa.

– Jag spelar nästan varje dag.

Att spela tennis tillfredsställer mitt behov av att tävla, berättar Olander. Under somrarna tävlar han nästan varje veckoslut.

– Jag har tävlat aktivt i tre, fyra år.

Tennis är ett roligt sätt att tävla, och Olander gissar att han höll i tennisracketen för första gången när han var lite äldre än ett år. Under somrarna spelar han mest tillsammans med sin pappa, men också med ett gäng aktiva tävlare.

Christoffer Olander.
Christoffer Olander. Bild: Yle/Sofia Strömgård

Under vinterhalvåret blir det inte lika många timmar på tennisplanen, då nöjer han sig med att spela några gånger i veckan i Helsingfors. Möjligheterna till att spela tennis inomhus i Lovisa är också begränsade säger han.

Utmanande i början

Christoffer Olander tycker att tennisplanerna i Lovisa har ett ypperligt läge.

– Det är ett jättefint ställe och planerna är bra. Det finns också bra möjligheter för nybörjare här.

Att börja spela tennis kan vara utmanande, men blir roligare ju mer man spelar.

– Man får en känsla av att lyckas när man spelar. Det är också roligt att se hur man utvecklas.

Sommargäster spelar gärna tennis

Klubbens nyaste medlemmar Robert Hernberg och Annukka Henriksson-Hernberg har precis avslutat en svettig tennismatch. Paret bor i Helsingfors men tillbringar somrarna i Lovisa.

–Vi spelar gärna tennis på fritiden. Vi spelar regelbundet i stan och tycker att det är bra att stödja tennisverksamheten här i Lovisa, det är fint att det hålls i gång.

Robert Hernberg har spelat tennis sedan han var liten och är van vid att hantera en tennisracket.

– Jag började spela tennis regelbundet i höstas, så Robert är snäll som spelar med mig, berättar Annukka Henriksson-Hernberg.

Paret berättar att deras son också spelar tennis, men i dag valde han att stanna på stranden istället för att följa med och spela. Det är trevligt att spela tennis tillsammans med familjen, säger de.

Tålamod är viktigt

Men tennis lär man sig inte över en natt, och det gäller att ha en smula tålamod i början.

– Det tar lite tid innan man lär sig. En del ger kanske upp och börjar i stället med badminton eller squash, säger Robert Hernberg.

Men när man väl utvecklas i sitt spel är tennis en väldigt rolig sport.

– Man måste ha lite bollsinne, säger Annukka Henriksson-Hernberg.

Dessutom är tennis en internationell sport som man kan spela på de flesta ställena i världen. Det enda tråkiga är förstås att man måste ha en partner för att kunna spela.

Den här veckan har det blivit extra mycket tennis för paret eftersom Annukka Henriksson-Hernberg berättar att hon just har fått semester.

Och vad är bättre än att motionera samtidigt som man har roligt?

”Blåbären mognar som bäst”

$
0
0

Årets blåbärsskörd ser ut att bli bra, fastän bären kanske mognar lite senare än i fjol. Åtminstone i Sibbo storskog borde de börja vara klara inkommande lördag.

Rolf Törrönen brukar leda blåbärsutflykter till Sibbo storskog. Där måste man känna till platserna för att veta var man ska leta efter bären.

En av Törrönens utflykter gick av stapeln i lördags. Då såg det ganska bra ut vad gäller blåbärsskörden på vissa ställen, säger han.

– Jag vet att det finns blåbär på de ställen dit jag tar med mina kompisar med mig. Vi hade ganska bra blåbärslycka i lördags.

Blåbären dyker upp snabbt

Han har inte hunnit ta en titt i fjolårets kalender för att kolla när han började ge sig ut i blåbärsskogen då, men Törrönen tror att skörden är lite sen i år.

Något gynnsamt måste det ändå vara med det fuktiga och tidvis rätt så varma vädret. Blåbären mognar snabbt då det vill sig.

– Jag var i skogen den 12 juli och hittade ganska lite. Senare i veckan var jag där med en grupp och då fanns det blåbär. På fem dygn hade de dykt upp.

Lite kantareller

Inkommande lördag torde blåbären börja vara rätt så stora.

– På veckoslutet hade de inte riktigt mognat och det fanns kvalitetsskillnader, så man måste kolla att man plockade mogna bär. Men de håller på och mognar som bäst.

I Sibbo storskog finns det både svampar och bär, men de finns på lite olika platser. Törrönen har inte tagit en titt på sina svampställen tillsvidare – det ska han göra i början av augusti.

– Lite kantareller har vi hittat men de är ganska små ännu, säger Törrönen.

Böcker på hjul ska rädda bokkulturen

$
0
0

I sommar har en så kallad bokmobil rullat omkring på Finlands landsvägar och gator. Kirjamobiili, eller Bokmobilen, är som en rörlig bokhandel på hjul, och bakom idén ligger Tarja och Göran Tornaeus, båda från bokförlaget och bokhandeln Reuna.

Denna vecka befann sig ekipaget i Helsingfors tillsammans med Anna Toni och Petri Peltonen, två av författarna till en nyskriven musikfrågesportbok, Knopit Kaakkoon, som också finns att köpa i Bokmobilen. Förutom den så har Bokmobilen böcker från över 50 olika förlag och utgivare vilket visar på att de finländska förlagen gärna vill synas och hitta nya tillvägagångssätt.
Men förutom att köra runt och sälja böcker så har Bokmobilen också ett större uppdrag – att rädda den utdöende bokkulturen i Finland.

Färre bokhandlar – mera näthandel

Tarja Tornaeus säger att faktum är att bokhandlar hela tiden minskar och att en stor del av försäljningen flyttar till nätet, men alla vill inte handla på nätet heller. Det är något speciellt med att hålla en bok i handen, också innan man köper den.

Läshungern inte mättad

Tarja säger ändå att läskulturen mår ganska bra, det finns både läsare och författare, men inom förlagsvärlden är det mera knapert.
I Finland fanns det förr flera stora förlag, sedan kom det flera mindre förlag. Nuförtiden finns det ganska många medelstora och små förlag som har mestadels finländsk litteratur, medan de större förlagen alltmer får satsa på översättningar och den internationella bokkulturen och litteraturen.

Ryms nog i bokhyllan

Tarja Tornaeus säger att Bokmobilen i genomsnitt har sålt ett tiotal böcker per ort, men att platserna är ganska olika vilket resulterar i att de säljer väldigt olika slags böcker beroende på var de befinner sig. Tarja Tornaeus tycker ändå att de har sålt en hel del böcker, mer än vad hon till en början trodde. Många gånger så vill folk sist och slutligen köpa en bok, då de fått möjligheten att diskutera kring böckerna med någon från bokmobilen eller med någon av de medresande författarna, även om de till en början kanske sade att de inte har plats i bokhyllan där hemma.

Varför behövs en Bokmobil?

Tarja säger att det handlar om större strukturer inom bokkulturen i Finland, att många av de stora bokhandelskedjorna hör till samma koncern som förlagen, så de små förlagen som inte äger en bokhandel har svårt att få sina böcker till försäljningshyllorna. Bokmobilen diskriminerar inte utan satsar på ett brett utbud, och även om de flesta böcker är på finska så finns det en del på svenska och engelska också.

Författarna möter sina läsare

Bokmobilen har också haft minst en författare med sig på varje ställe de stannat på, för en del av idén med bokmobilen är att föra läsarna närmare författarna, att författarna inte är upphöjda på någon piedestal. Men, nog får de skriva autografer ibland också…

Älska böcker

Anna Toni säger att nyfikenheten absolut inte är död, folk vill läsa och lära sig, och det finns inget som väcker känslor och tankar på exakt samma sätt som en bok kan göra. "Om boken är bra så glömmer man allt annat", säger Anna.

Bonga mobilen

Bokmobilen rullar vidare ännu ett par veckor, och ett sätt att följa den är att besöka Facebook och sidan ”Bongaa Kirjamobiili” där olika uppdateringar brukar dyka upp. Nedan följer också de resterande orter som kommer att få besök av Bokmobilen ännu i sommar:

24.7 Nurmes, K-Market, Evästori
6.8 Tuusula, REUNA Garden Party
8.8 Viiala (Akaa), Vasenkätisten festivaali
14.8 Tuusulan Taiteiden yö

Ön är som en schweizerost

$
0
0

På min Tour de Svenskfinland har jag kommit till Öby, ett litet samhälle på Hangö Udd som ruvar på en och annan hemlighet.

I Gennarbyviken finns några obebodda öar som är ihåliga som en schweizerost. Här finns en mängd bunkrar som påminner oss om striderna under andra världskriget.

Storholmen

På morgonen tar min värd Fredrik Geisor med mig på en båtstur till ön Storholmen där det finns flera bunkrar. Det som väntade på mig var urban exploration i världsklass.

Fredrik kör oss till Storholmen
Fredrik kör oss till Storholmen Bild: Yle/Peter Lüttge

En hög med sprängsten visar oss vägen till den första bunkern.

storholmen
storholmen Bild: Yle/Peter Lüttge

Vi stiger i land och ser direkt en öppning.

bunker
bunker Bild: Yle/Peter Lüttge

Det är svårt att komma in den vägen så vi rundar klippan och hittar en annan port.

bunker
bunker Bild: Yle/Peter Lüttge

Väl inne öppnar sig taket ovan om oss. Dessa hål syns knappast alls i terrängen och kan vara livsfarliga.

bunker
bunker Bild: Yle/Peter Lüttge

Väl framme kan vi se vartåt kanonen som befann sig här inne var riktad.

bunker
bunker Bild: Yle/Peter Lüttge

Linus, Joel och Isak tycker att det är hur spännade som helst. Och ganska kusligt.

bunker
bunker Bild: Yle/Peter Lüttge

Det var skönt att se ljuset i slutet av tunneln.

bunker
bunker Bild: Yle/Peter Lüttge

Vi kommer ut till en ravin som påmminer om Helvetesgapet ur Ronja Rövardotter.

klyfta
klyfta Bild: Yle/Peter Lüttge

Fiskgjusen som häckar på ön bredvid håller sitt vakande öga på oss.

fiskgjuse
fiskgjuse Bild: Yle/Peter Lüttge

Vi hittar en ingång till en annan bunker.

bunker
bunker Bild: Yle/Peter Lüttge

Också den vill bli utforskad.

bunker
bunker Bild: Yle/Peter Lüttge

I bunkrarna finns rostiga föremål som vi inte vet vad de användes för.

bunker
bunker Bild: Yle/Peter Lüttge

Det är beckmörkt här inne.

bunker
bunker Bild: Yle/Peter Lüttge

Också utanför bunkrarna hittar man en mängd terrängformationer, skyttegravar och fästen av alla de slag. De här var troligen slutändan av en försörjningsbana som kom över från fastlandet.

förankring
förankring Bild: Yle/Peter Lüttge

Fackelblomstret utanför nästa bunker vill tydligen påminna oss om att ta in tillräckligt med ljus.

fackelblomster
fackelblomster Bild: Yle/Peter Lüttge

Efter lite sökande hittar vi ingången till den tredje bunkern.

bunker
bunker Bild: Yle/Peter Lüttge

Det är den mest sofistikerade med betongväggar, -trappor och -golv.

bunker
bunker Bild: Yle/Peter Lüttge

Genom det här röret kunde man kasta en handgranat som en liten hälsning åt fienden som försökte ta sig in.

bunker
bunker Bild: Yle/Peter Lüttge

En korsspindel har vävt sitt nät framför en skottglugg.

korsspindel
korsspindel Bild: Yle/Peter Lüttge

En skottglugg modell större.

bunker
bunker Bild: Yle/Peter Lüttge

Gennarbyvikens höga och branta klippor vittnar om att även större skepp kunde ta sig in hit.

klippa
klippa Bild: Yle/Peter Lüttge

Det var otroligt spännande men mörkt, kallt och fuktigt. Så det var skönt att låta sig ros tillbaka till stugan av Isak.

roddbåt
roddbåt Bild: Yle/Peter Lüttge

Släkten är bäst

$
0
0

Tänk att sådana ställen finns. Sommarställen där tre syskon med sina vidlyftiga familjer huserar om somrarna. Det är trångt och smått. Husen är om- och tillbyggda och gården är vardagsrummet eftersom det inte finns plats för alla i stugan.

Så är det på Grönstrand vid Gennarbyviken i Öby nära Hangö. Hos syskonen Holmström.

grönstrand
Den ursprungliga stugan som från början var en bastu grönstrand Bild: Yle/Peter Lüttge
Fredrik Geisor
Fredrik tycker om Saab och om öl. Det var då inget snack om saken. Fredrik Geisor Bild: Yle/Peter Lüttge

Stället köptes av syskonens far för exakt 50 år sedan. Den 1 april 1965. När dottern Gun fanns i magen hos sin mamma. Det var hon som kom på idén att bjuda mig. Numera bor här familjerna Geisor från Borgå, Holmström från Pargas och Jansson från Nyköping i Sverige.

Vadå grannfejder

Just nu pågår en serie om grannfejder i Svenskfinland här på svenska.yle.fi. Av den får man intrycket att finlandssvenskarna gör ingenting hellre än att strida sinsemellan. De här berättelserna känns mycket avlägsna här på Grönstrand.

Tvärtom. Här tycks alla tycker om alla. Här skrattas det och ropas det. Här samlas släkten kring olika aktiviteter från morgon till kväll. Vem gör serien om släkt- och grannkärlek?

En ny familjemedlem

När jag rullar med min Vespa in på tomten står Fredrik, Guns man, vid infarten, redo att ta emot mig. Han skrattar och viftar, visar mig ett ställe jag kan parkera min Vespa på, frågar om jag vill ha någonting att dricka, ropar på de sina.

Ur husen kommer människor. Väller människor. De presenterar sig och berättar kort för mig på vilket sätt de är släkta med varandra. Så där på äkta finlandssvenskt vis. Fort tappar jag räkningen och överblicken. Vem hette vad? Vem var släkt på vilka vägar? Det här klarar jag aldrig av att begripa på ett halvt dygn, tänker jag.

vespa
Min Vespa fick en egen parkeringsruta vespa Bild: Yle/Peter Lüttge

Den här gången får jag en egen stuga att sova i. Den är trång och bökig så som en riktig sommarstuga skall vara. Efter att jag checkat in går jag på stugesyn i de andra stugorna. Det är lika trångt överallt. Det finns sängar, bäddsoffor och högsängar i snart sagt varje hörn. Det är mysigt och sommarstugigt.

stuga
Jag fick en egen liten stuga kallad kajutan stuga Bild: Yle/Peter Lüttge
säng
Den söta lilla sängen i den söta lilla stugan säng Bild: Yle/Peter Lüttge

Efter guidningen runt på tomten får jag en öl och så börjar förberedelserna för middagen. Den provisoriska grillen tänds. Nypotatisen tvättas. Den lokala korven gjort av kött från boskap som betar på ön tas fram. Långbordet dukas. Det är kallt och blåsigt men vi måste äta ute. Vi ryms helt enkelt inte alla på en gång i en av stugornas minimala rum.

Lek på allvar

Innan vi sätter oss till bords berättar Gun för mig hur kvällen brukar gå till. Kvällen brukar nämligen gå till som alla kvällar här på ön. Och man gör förstås inte några undantag bara för att jag råkar finnas här.

Först blir det alltså mat. Efter maten blir det ringlekar. Många. Tokroliga. Jag kände inte en enda av lekarna. Lekarna är fysiska. Det är stoj, stim och skoj. Skratten ekar över hela viken

kvällslek
Före bastun blir det lek kvällslek Bild: Yle/Peter Lüttge

Efter lekarna blir det bastu, såklart. Det är fint att doppa sig i Gennarbyvikens klara sötvatten. Viken snärjdes av från Östersjön 1957 för att tjäna som sötvattenreservoir för masugnarna i Koverhars stålverk som gick i konkurs för några år sedan.

slussen
Dammen och slussen som avskiljer Gennarbyviken från Östersjön slussen Bild: Yle/Peter Lüttge
kortlek
Fredrik Geisor och hans svåger Fride Jansson och den obligatoriska kortleken efter bastun kortlek Bild: Yle/Peter Lüttge

Nu diskuterar man att öppna bassängen på nytt. Men på Grönstrand tycker man att det är bra som det är. Eftersom det alltid har varit så.

Efter bastun blir det kortlek. Alla trängs runt ett bord i en av stugornas största lilla rum. Vi spelar Kung och slav. Jag kände inte till leken och man förklarar reglerna för mig.

Jag fattar ingenting i början men så småningom börjar det löpa. Alla har roliga och leken är passlig eftersom den ger nöje åt både vuxna och barn.

Svårt att säga adjö

Efter kortleken är det sedan sängdags. Jag går och lägga mig och somnar omedelbums. När jag vaknar nästa morgon sitter Gun och Fredrik redan på gården och äter morgonmål.

Jag håller dem sällskap och så småningom kommer de andra därtill. Efter en kväll och en natt känner jag mig som en ny medlem i familjen. Jag är verkligen ledsen att jag måste lämna dem om bara en timme.

Jag säger Hejdå och kramar Gun, Fredrik, Isak, Joel, Linus, Gerd, Fride, Lisa, Kjell, Brita och Karin. Tänk att jag lärde mig alla deras namn. Och att jag till och med vet vem som är släkt med vem på vilka sätt. Jag tänker på John F. Kennedy och säger i mitt stilla sinne och med stark tysk brytning: Jag är en finlandssvensk!

morgonmål
Morgonmål morgonmål Bild: Yle/Peter Lüttge

P.S. Om du också vill få besök av mig på min Tour de Svenskfinland får du gärna kontakta mig per telefon 040 844 2762 eller e-post peter.luttge@yle.fi. Den här veckan finns jag i Östnyland. Nästa vecka kan du bjuda mig till Västnyland och Kimitoön.

Du kan även följa med mina bravader på twitter (@peterluttge) och på facebook (Yle Kultur). Hashtag #tourdesvenskfinland.

grönstrand
Härliga Grönstrand sett från viken grönstrand Bild: Yle/Peter Lüttge

Restaurangen som bara rymmer åtta gäster

$
0
0

Mikko Utter har öppnat en intim restaurang i Lojo centrum där varje dukning är för endast åtta personer. Restaurangens koncept är rätt så unikt i Finland.

Att stiga in i restaurangen känns som att komma in i köket i Utters hem. Verksamheten upptar endast ett enda rum.

Vid bardisken finns det plats för åtta matgäster. På andra sidan disken tillreds maten.

Gått bättre än väntat

Restaurangen, som också heter Mikko Utter, är ofta fullbokad under helgerna. Också vardagskvällar har varit populära.

- Det har gått bättre än jag förväntade mig, säger Mikko Utter, som tidigare bland annat jobbat som kock vid Svartå slott.

Ibland sitter flera par som inte känner varandra sida vid sida. Restaurangens intima atmosfär bidrar till en avslappnad stämning.

- Folk som inte känner varandra kan umgås. Jag tror inte det finns flera liknande restauranger i Finland, säger Utter.

En meny per årstid

Utters restaurang erbjuder en avsmakningsmeny. En sådan meny är en måltid som består av flera små portioner.

Att erbjuda endast en avsmakningsmeny är en fråga om tillit. Det behövs inte en enorm mängd olika alternativ att välja mellan, enligt Utter.

- Det ska gå att lita på den som valt vinerna och lagar maten.

Bröddeg i mixer.
Bröddegen ställs i kylskåp övernatten och gräddas nästa dag då långsammare jäsning ger förhöjd smak. Bröddeg i mixer. Bild: YLE/Malin Karlberg

Älggräs i maten

Under sommarmånaderna kommer inspirationen i matlagningen från naturen.

- Förra veckan samlade jag in fläderblommor, säger han. Till näst blir det älggräs som ska användas i vinter.

Hangö Scooter Klubb

$
0
0

Vad skulle Svenskfinland vara utan sina otaliga klubbar där man kan idka sin hobby på svenska? Därför blev jag genast nyfiken när jag fick veta att jag är välkommen till Hangö Scooter Klubb.

Klubben håller till på Ankaregatan mitt i centrala Hangö. Det finfina klubbhuset var förr i tiden en allmän badinrättning: Löfgrens bastu.

Hangö Scooter Klubb
Två Vespa och en Lambretta framför klubbhuset Hangö Scooter Klubb Bild: Yle/Peter Lüttge

I klubbhuset finns en villervalla av vespor i olika skick: från fint restaurerade till skrotfärdiga. Hangö Scooter Klubb består av sex medlemmar. Varje medlem har ett eget verkstadsbås.

Hangö Scooter Klubb
Tonys bås Hangö Scooter Klubb Bild: Yle/Peter Lüttge

Därutöver finns ett kök och ett allrum i klubbhuset. I allrummet finns en bäddsoffa. Som gjort för mig.

Hangö Scooter Klubb
Hangö Scooter Klubb Bild: Yle/Peter Lüttge

När jag kommer till klubben frågar pojkarna om de kan hjälpa till med någonting. Ja, svarar jag, jag skulle gärna byta fram- och bakdäck. Jag hann inte ens säga färdigt mitt svar när Jan och Andreas sätter igång.

Hangö Scooter Klubb
Hangö Scooter Klubb Bild: Yle/Peter Lüttge

I ett huj är min Vespa uppvinschad och arbetet kan börja. Däcken byts och anefter kommer också andra småfel fram: bakaxeln har ett glapp, fotbromsen för mycket spel, en blinker fungerar inte. Det mesta är snabbt fixat.

Det är bara glappet i bakaxeln som bekymrar Jan och Andreas. Tony kommer snart, säger de, han är en riktig Vespisti, en Vespaaficionado. Det finns ingenting som inte han kan laga på en Vespa.

Hangö Scooter Klubb
Tony Roos fixar till splinten som skall åter låsa bakaxeln Hangö Scooter Klubb Bild: Yle/Peter Lüttge

Medan pojkarna mekar med min Vespa ser jag mig omkring i klubbhuset som innehåller en salig blandning av skoterdelar och skoterdevotionalier. Somliga är udda, mycket udda.

I ett hörn får jag också äntligen veta hur nya Vespor kommer till. Känsliga tittare varnas för pornografiska scener.

Hangö Scooter Klubb
Hangö Scooter Klubb Bild: Yle/Peter Lüttge

Efter reparationerna är det så äntligen dags att bege sig ut på en Tour de Hangö. Det finns ingenting finare och mera rogivande än att cruisa med några gamla skotrar genom en sommarfager semesterstad.

Jan Sandberg, Peter Lüttge, Tony Roos, Andreas Holmgård
Vilket stiligt gäng: Jan Sandberg, Peter Lüttge, Tony Roos och Andreas Holmgård Jan Sandberg, Peter Lüttge, Tony Roos, Andreas Holmgård Bild: Yle/Peter Lüttge

För en gångs skull är det soligt och till och med lite varmt i luften. Wenn Engel cruisen scheint die Sonne! Efter paraden sitter vi ännu länge utanför det underbara klubbhuset och pratar, ja vadå? Skotrar!

Jan Sandberg, Andreas Holmgård
Jan Sandberg och Andreas Holmgård Jan Sandberg, Andreas Holmgård Bild: Yle/Peter Lüttge

Vilken underbar dag det har varit, än en gång. Nästa vecka skall jag fortsätta västerut mot Kimitoön och Åboland. Fortsätter min Tour de Svenskfinland så här har jag roliga dagar framför mig.

Hangö Scooter Klubb
Så här glad var jag morgonen efter min dag med Hangö Scooter Klubb Hangö Scooter Klubb Bild: Yle/Peter Lüttge

P.S. Om du också vill få besök av mig på min Tour de Svenskfinland får du gärna kontakta mig per telefon 040 844 2762 eller e-post peter.luttge@yle.fi. Den här veckan finns jag i Östnyland. Nästa vecka kan du bjuda mig till Västnyland och Kimitoön.

Du kan även följa med mina bravader på Twitter (@peterluttge) och på Facebook (Yle Kultur). Hashtag #tourdesvenskfinland.

Åsikter i Lovisa: Orättvist att vägra barnföräldrar öl till maten

$
0
0

Åsikterna har gått starkt isär efter att en uteservering i Kuopio nyligen avvisade en barnfamilj, då föräldrarna beställde öl till maten.

Marja Kühn, krögare för Café Saltbodan i Lovisa, tycker att det var ganska onödigt av Kuopiorestaurangen att slänga ut barnfamiljen.

- På eftermiddagen, om man ser att kunderna inte är berusade, kan man mycket väl sälja en öl. Det är klart att om man börjar se mycket berusad ut, så får vi ta ställning till saken.

Marja Kühn säger att det är sällan man ser berusade kunder på dagen. Det förekommer sena kvällar och då finns det inga barn med.

Orättvist!

Kalle Hansson från Valkom, kund vid en annan restaurang vid Skeppsbron i Lovisa, tycker att det är orättvist om barnföräldrar inte får ta en öl till maten om barnen är med.

- I vår familj tar de vuxna en öl till maten om vi äter på restaurang och barnen får vara med vid matbordet förstås. På kvällar måste man välja platsen, inte kan man ju ta med barnen till alla ställen.

Marja Kühn säger att det för femton år sedan var ett större problem med berusade kunder.

- Vi tog ganska hård linje redan då så nu är det väldigt litet sådana problem hos oss.

Inga paragrafer

Inspektör Ilkka Ripatti på södra Finlands regionförvaltningsverk säger att det är mycket sällsynt med berusade småbarnsföräldrar på restauranger.

Lagen stadgar bara om att det är förbjudet att sälja alkohol till under 18 åringar. Det finns inget förbud för föräldrar att inta alkohol i barnens närvaro, varken på dagen eller på kvällen.

Läs också:

Vanhempien oluttilaus oli liika ravintolalle - perhe passitettiin ulos keskellä päivää

Åldringshemmet Mopoklubben Racerborg

$
0
0

På min Tour de Svenskfinland har jag kommit till Tenala. Passligt till Tenaladagen. Sommarens händelse. Tenala är känd för, ja vadå? Jag ställer frågan till var och varannan jag möter och svaret är alltid detsamma: Mopoklubben Racerborg!

mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge

Som tur är har mopoklubben öppet hus på just Tenaladagen. Jag åker till klubbhuset som befinner sig ett stycke söderut vid landsvägen till Ekenäs.

Ett säreget åldringshem

Väl framme möts jag av en av eldsjälarna: före detta ordförande Börje Skogberg. Han vet allt om Mopoklubben Racerborg. Allt jag ännu på morgonen inte visste att jag ville veta.

Mopoklubben Racerborg grundades så sent som 2008. Av då 8 medlemmar. Sedan växte den i det närmaste explosionsartad och har i nuläget hela 260 medlemmar. Från Hyvinge till Hangö. Snacka om en framgångssaga.

Medelåldern är hög men det finns även allt flera yngre entusiaster som vill vara med. Att åka en pappatunturi är en trend som passar den urbana hipstern lika bra som den gamla rockaren. Båda får street cred!

År 2009 fick de veta om det nuvarande klubbhuset, en del av en bondgård. Ett stall helt enkelt som byggdes om med talkokrafter. Och talkokrafter finns det gott om i föreningen. Det är då ett som är säkert.

mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge

Mina damer och herrar håll i hatten! Här kommer den otroliga mopokavalkaden!

mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge
mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge
mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge
mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge
mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge
mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge
mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge
mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge
mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge
mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge
mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge
mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge
mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge
mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge
mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge
mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge
mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge
mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge
mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge
mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge
mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge

Klubbhuset

mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge
mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge
mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge
mopoklubben racerborg
mopoklubben racerborg Bild: Yle/Peter Lüttge

P.S. Om du också vill få besök av mig på min Tour de Svenskfinland får du gärna kontakta mig per telefon 040 844 2762 eller e-post peter.luttge@yle.fi. Den här veckan finns jag i Östnyland. Nästa vecka kan du bjuda mig till Västnyland och Kimitoön.

Du kan även följa med mina bravader på Twitter (@peterluttge) och på Facebook (Yle Kultur). Hashtag #tourdesvenskfinland.

Snart blir det kål i Robbes Lilla Trädgård

$
0
0

I höst satsar Robbes Lilla Trädgård på olika kålsorter. Snart kan man göra sig en smoothie på grönkål från Lappträsk.

I Robbes Lilla Trädgård i Lappträsk är det grönt så det förslår. Växter i olika storlekar trängs på odlingsborden och i bakgrunden kan man höra ett ljud som påminner om skränande fåglar. Det är inte några småfåglar som sitter och piper utan ett ljudsystem som för oväsen för att hålla fåglarna borta från växthuset.

Robert Jordas berättar att trädgården har en ganska normal sommar bakom sig, eventuellt har den varit lite lugnare på grund av det tråkiga sommarvädret.

– Folk har kanske inte grillat och ätit så mycket grönsaker som vanligt, säger han.

Nu är det basvaror som har störst åtgång, alltså vanliga grönsaker.

– Folk äter inte så mycket på restaurang just nu, man har semester och är ute på stugan. Varorna för restauranger och storkök ökar säkert i höst.

Det kalla och regniga sommarvädret har påverkat frilandsodlingen, säger Rober Jordas. Konkurrensen mellan växthusgrönsaker och frilandsgrönsaker har inte varit så stor som den vanligtvis brukar vara på sommaren.

Mycket transporteras till Borgå

Efter att salladen har åkt iväg på ett transportband från odlingsbordet till förpackningshallen, transporteras den vidare till återförsäljning. Största delen av grönsakerna hamnar i Borgå, men en del säljs till partiaffärer i huvudstadsregionen. Dessutom säljer Robbes Lilla Trädgård också en del grönsaker till Stockholmsregionen.

Robert Jordas tycker att produktutveckling är roligt.

– Vi försöker utveckla sådant som man har hört att folk vill ha och sådant som man tänker sig att skulle vara en fin produkt.

Sommarens nyhet har varit den lilla odlingslådan. Det är en låda med sex olika örter som man kan odla vidare eller äta upp genast.

– Vi gjorde en liten trädgård så att alla i hela Finland skulle kunna ha en egen trädgård, säger han.

Kål är pop

I höst blir det aktuellt med olika kålsorter. Speciellt grönkål har blivit trendigt då folk gärna gör egna smoothier fullproppade med vitaminer.

– Grönkål får vi på marknaden till hösten och nu håller vi på och testar olika kålsorter, färger och kombinationer.

Det är viktigt att veta vad kunderna är ute efter och dessutom att fundera på vilka grönsakssorter som fungerar att odla. Att utveckla nya produkter är ett arbetsamt projekt.

– Det tar sex veckor från sådd till skörd. Misslyckas det måste man börja om från början.

Dessutom ska allting klaffa med förpackningar och annan teknik som finns i växthuset.

Basgrönsaker

Trenderna inom grönsaksodling byts ut i en maklig takt, säger Robert Jordas.

– Vi försöker vara aktiva och se vad folk vill ha. Visst kommer det hela tiden nya sorter, men vanliga trädgårdar håller sig till sina produkter och tar inte så lätt in nya sorter. Det handlar ganska långt om basgrönsaker.

Bortskämda getter vid Noark

$
0
0

Getterna i hagen vid Noark i Borgå har lyckats charma både gammal som ung. Putte och Tyson mumsar glatt på kvistar av sitt favoritträd pil och njuter av uppmärksamheten.

Många som kört längs Lovisavägen förbi Noark i Illby har lagt märke till två getter i en hage. De femåriga getterna är på sommarbete i Illby, vanligtvis bor de hos familjen Nilsson på Kardrag gård.

Putte har mera svart päls medan Tyson är mera vit, med en fläck av rödbrunt på nosen.

Geten Putte utanför Noark i Borgå.
Putte är en duktig klättrare och gillar att klättra över stängslet för att nå gräset på andra sidan. Geten Putte utanför Noark i Borgå. Bild: Yle / Hanna Othman

Tom Elovirta är handledare på Noark och är den som kom på idén att låna getterna över sommaren. Han säger att folk varit väldigt förtjusta i dem.

– Besökarna har varit väldigt glada av att se dem och har till och med tagit selfien med dem.

Tom Elovirta mattar getterna.
Tom Elovirta matar getterna med deras favoritgodis som är kvistar av pil.. Tom Elovirta mattar getterna. Bild: Yle / Hanna Othman

Elovirta säger att det ibland verkar som att vuxna till och med blir mera förtjusta av att se getterna än barn. Också de äldre männen som jobbar på Noark sköter gärna om getterna och hämtar mat och vatten till dem flera gånger om dagen.

Getterna har bott utanför Noark nu i två månader men har redan hunnit rymma några gånger, trots att Elovirta redan förhöjt stängslet en gång.

– Men de rymmer inte långa vägar. Ofta står de bara utanför hagen när vi kommer på morgonen. Gräset är grönare på andra sidan och allt det där, skrattar Tom Elovirta.

Getter.
Getterna Putte och Tyson. Getter. Bild: Yle / Hanna Othman

En hel del pappersarbete ligger det bakom att få hålla getter. Bland annat har Noark varit tvungen att berätta väldigt exakt var hagen ska stå och hur stor den är till hälsoskyddet.

En upplevelsepark är planerad intill getternas hage, men projektet verkar dra ut på tiden. Nu siktar man på att kunna hålla en stor öppningsfest sommaren 2017.


Sofie Lybäck satsade på plan A

$
0
0

Sofie Lybäck har hela sitt liv varit intresserad av att stå på scenen. Hon studerar för tillfället på East 15 Acting School i London och på hemmafronten är hon aktuell med teaterpjäsen Mitt hjärtas hem.

Sofie Lybäcks teaterintresse började när hon var med i Torgare sommarteater i Kronoby vid åtta års ålder. Sofie spelade då en flicka vars pappa blev misshandlad av ryssar.

- Det var den första gången jag producerade riktiga tårar på scenen för jag var så tagen av upplevelsen. Jag blev ordentligt inkastad i teatervärlden, säger Sofie.

Därefter började hon musicera och dansa och efter ett tag hittade Sofie ungdomsföreningsverksamheten. Hon sökte sig till många olika formers uppträdanden.

- Jag ville hitta ett sätt kommunicera och utveckla mig själv genom olika konstformer.

Redan i gymnasiet visste Sofie att det var en tuff bransch hon gett sig in på.

Siri Fagerudd och Sofie Lybäck spelar i pjäsen Mitt hjärtas hem.
Sofie Lybäck spelar Prospero i pjäsen Tempest (Stormen) av Shakespeare. Siri Fagerudd och Sofie Lybäck spelar i pjäsen Mitt hjärtas hem. Bild: Marianne Hatlenes Lie

- Studiehandledaren sade skämtsamt i gymnasiet att det var störst arbetslöshet inom konstyrket och svårast att komma in på skolorna.

Sofie trodde aldrig hon skulle kunna försörja sig genom att dansa och spela teater. Hon hade alltid en plan B.

- Plan A kräver arrangemang och mål. Man måste vara redo att lägga ner väldigt mycket tid, säger Sofie.

Efter studenten såg Sofie en annons om att de sökte en statist till Wasa Teater. Hon fick jobbet och jobbade på teatern samtidigt som hon studerade i Vasa. Hon började att studera till sjukskötare och därefter sökte hon sig till pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi i Vasa.

- Efter en tid märkte jag att plan B inte förgyller mig. Jag kände att jag måste satsa på plan A. Så jag började satsa allt på teatern, säger Sofie.

Göteborg och London

Efter dryga tre år på Wasa Teater så sade några av Sofies svenska kollegor att hon borde söka in till Performing Arts School i Göteborg. Efter avklarade studier i Göteborg var Sofie hemma i Vasa några år och gjorde olika föreställningar. Men hon kände att något fattades.

- Jag har alltid varit intresserad av att studera på ett universitet och ville ha en magister i min utbildning. Jag hade ju en kandidatexamen från Göteborg. Så jag sökte till East 15 Acting School i London.

Det är svårt att komma in till skolan och Sofie blev lycklig när hon kom vidare till steg två. Ännu lyckligare blev hon när hon kom vidare till steg tre och överlycklig blev hon när slutbeskedet kom.

- Det var en overklig situation när jag fick beskedet att jag blivit antagen till skolan, säger Sofie.

Trots intensiva studier med långa skoldagar tycker Sofie om situationen. Hon har för tillfället studerat ett år och har ett till på kommande.

- Det kommande året blir mera praktiskt. Vi kommer att göra fyra föreställningar på West End i London, säger Sofie.

Sofie Lybäck spelar Prospero i pjäsenTempest (Stormen) av Shakespear
Siri Fagerudd och Sofie Lybäck spelar i pjäsen Mitt hjärtas hem. Sofie Lybäck spelar Prospero i pjäsenTempest (Stormen) av Shakespear Bild: Sandra Lybäck

Torgare sommarteater återuppväcks

På hemmafronten grundade Sofie och Isa Lindgren-Backman teatergruppen Hjonteatern. Ett av deras mål var att återuppliva Torgare sommarteater i Kronoby som hade varit nerlagt i tjugo år.

- Efter mycket funderande så bestämde vi oss för att göra en pjäs på Signe Strömborg. Signe Strömborg var Kronoby Folkhögskolas första kvinnliga rektor, och även Finlands första, säger Sofie.

Manuset till pjäsen skrev Sofie och Isa tillsammans med Frank Skog. Skådespelarna som medverkade var både gamla teaterrävar och yngre förmågor.

- Förra årets produktion var en kombination av skräckblandad förtjusning från början till slut. Vi siktade mot månen men nådde till slut stjärnorna, säger Sofie.

I teatern spelar Sofie huvudrollen och gestaltar Signe Strömborg. Hela produktionen består av cirka 40-50 personer.

- När man skrivit manus, koreograferar och själv spelar huvudrollen blir det väldigt många trådar att hålla i. Men på något sätt har allt gått runt, säger Sofie.

Pjäsen om Signe Strömborg hade premiär den 21 juli och deras sista förställning är tisdagen den 4 augusti. Ledigt får Sofie några veckor i augusti. Sen blir det att fortsätta studierna i London.

Sång, släpärter och "flåtådoppa"

$
0
0

Det har blivit dags för årets släpärtskalas på Kycklings i Lappträsk. Då sjunger man för fulla muggar och äter släpärter som man doppar i smör. Yle Östnyland är givetvis på plats.

När Yle Östnyland anländer till hembygdsgården Kycklings i Lappträsk är klockan halv sex. I den gamla föusruinen är musikanterna och kören från Lappträsk Sångargille samlade.

I hörnet står ett puttrande fältkök och ett bord med fat och servetter. Mellan 80 och 100 liter ärter ska kokas ikväll. Denna sommar kommer ärterna från Dennis Bäckmans ärtland i Hommansby.

Sedan 1999

Eva Rosas från hembygdsföreningen och Sten Frondén, ordförande i sångargillet, hälsar Yle Östnylands reporter välkommen.

Reportern bekänner att han aldrig smakat på släpärter tidigare och får höra att han har en riktig smakupplevelse framför sig.

Det är Lappträsk Sångargille som har arrangerat släpärtsfesten på Kycklings vartannat år sedan 1999. Kvällens program består av musik, allsång, mingel och sist men inte minst släpärter med smör, eller "flåtådoppa", som man säger i östra Nyland.

Välkomna!
Jan-Erik Slätis och sångargillet hälsar alla välkomna. Välkomna! Bild: Yle/Benjamin Helling

Det dröjer inte länge innan det är fullsatt i den gamla ladugårdsruinen och bandet, bestående av dragspel, trummor och kontrabas, inleder med Lördagsvalsen. Efter det hälsar Jan Erik-Slätis, dirigent i sångargillet, alla deltagare välkomna.

- Ni undrar kanske varför vi inleder med Lördagsvalsen? Jo, för att det är lördagsväder idag! Vi beställer alltid vädret två år på förhand, förkunnar Slätis.

Släpärter äts för hand

Yle Östnylands reporter befinner sig klart under medelåldern på Kycklings denna kväll, men stämningen är icke desto mindre på topp. Efter ett gott stycke allsång, där bland annat Elvis Presleys "Love Me Tender" framfördes på tre språk, är det dags för kvällens höjdpunkt.

- Nu är ärterna tillräckligt mjuka, ropar en man som står och rör om i en stor gryta.

En kö till fältköket bildas och Yle Östnylands reporter är först framme vid ärtgrytan. Kocken öser en rejäl sats ärtskidor på reporterns fat. Släpärterna ska ätas för hand och skidan dras mellan tänderna så att ingen ärt går till spillo.

Släpärter ska doppas i smör.
Släpärter ska doppas i smör. Släpärter ska doppas i smör. Bild: Yle/Benjamin Helling

Flera plastmuggar fyllda med gul vätska står framradade på bordet. Det är smält smör, och pricken över i:et. Reportern tar ett glas och gör sig redo att smaka.

- Titta nu smakar han från radion; han har aldrig ätit släpärter förr, viskar några nyfikna röster.

Och vilken smak! Ärterna som doppats i smöret bara smälter i munnen. Trots att reportern inte var någon ärtfantast sedan tidigare får de här släpärterna fulla poäng.

- Jag smakade också på släpärter första gången här på Kycklings, berättar en dam.

Festen på Kycklings håller på hela kvällen, och kring tiotiden ska det bli dans, men Yle Östnylands reporter hinner inte stanna så sent. Men det är med en mycket god smakupplevelse i bagaget han återvänder till redaktionen.

Veganerna växande kundgrupp i Tyskland

$
0
0

I Tyskland ökar antalet veganer i rask takt och inom livsmedelsbranschen satsar man nu starkt på produkter för veganer. I huvudsak är det ändå de vanliga kunderna man vill nå med de veganska produkterna.

På Joni Purmonens gym i Berlin är många av kunderna veganer. Själv har han varit vegan i över 20 år.

Purmonens livsstil hänger ihop med hans tidigare förflutna som djurrättsaktivist. Han hörde i början av 90-talet till den grupp aktivister som delvis genom direkta aktioner bekämpade pälsnäringen i Finland.

– Tidigare var vi veganer förstås en mycket marginell grupp, men i dag kan i princip vem som helst vara vegan. Det finns arbetare, pensionärer och hela familjer. Till exempel här på gymet är ungefär var femte vegan, säger Purmonen.

Utbudet ökar

I Tyskland räknar man i dag att det finns omkring en miljon veganer och antalet ökar hela tiden. Samtidigt ökar också gruppen människor som går under benämningen flexitarier, alltså personer som ibland äter vegetariskt och veganskt, men som samtidigt också använder sig av animaliska produkter.

Veganen Joni Purmonen driver ett gym i Berlin.
Veganen Joni Purmonen driver ett gym i Berlin. Veganen Joni Purmonen driver ett gym i Berlin. Bild: Yle / Johnny Sjöblom

För många handlar det veganska inte heller endast om djurens väl och ve, utan man väljer det veganska för att man är övertygad om att det handlar om en hälsosammare livsstil.

– Under de närmaste åren kommer säkert nya specialaffärer och restauranger att fortsätta ploppa upp i snabb takt. Jag tror ändå att den stora tillväxten kommer från vanliga restauranger som börjar servera veganska alternativ för att inte gå miste om kunder, säger Purmonen.

– Men specialaffärerna är förstås också fortfarande viktiga. De är pionjärerna och leder utvecklingen.

Marknaden växer starkt

Inom den tyska livsmedelsbranschen ökar försäljningen av veganska produkter mycket starkt just nu. Det har man märkt av också inom varuhuskedjan Veganz, som enbart säljer veganska produkter.

– Där som bioprodukterna tidigare var den stora hitten är det nu de veganska produkterna som vinner terräng. Vegan är nu det som bio har varit under de senaste åren, säger Michéle Hengst från Veganz.

Inom företaget har man också ett eget produktsortiment som säljs av några stora tyska butikskedjor. Det här samarbetet ger kunder över hela landet.

– Vi försöker förstås också nå de kunder som äter veganskt bara ibland och nöjer sig med tre-fyra produkter som man får i sin lokalbutik. Det här är en snabbt växande kundgrupp just nu, säger Hengst.

De stora går med

Och att här finns pengar att hämta bevisas väl bäst av att också de största lågpriskedjorna Aldi och Lidl nuförtiden har allt fler veganska produkter i sortimentet. På Veganz är man enligt Hengst inte rädd för konkurrensen utan man ser tvärtom att det kan öka efterfrågan ytterligare.

För kunden betyder konkurrensen naturligtvis lägre priser. I dagens läge är de veganska produkterna oftast rätt så dyra.

– Visst är tysken mycket prismedveten, men samtidigt förstår man också värdet av en produkt. Om man anser att en produkt är bra är man nog också beredd att betala för den, säger Hengst.

– Vi kommer knappast någonsin att ha de billigaste produkterna, eftersom vi också är mycket måna om hur produkterna produceras.

Men trots att utbudet hela tiden blir större kan det ändå fortfarande vara en utmaning att leva som vegan.

– Jag vill ogärna skryta med hur svårt det var på 90-talet. Om man väljer att bli vegan i dag kan det säkert kännas lika svårt. Men som veganveteran är det nog lätt och fint att leva här i Berlin, säger Joni Purmonen.

Dofta på rosorna nästa gång du besöker sjukhuset

$
0
0

Vid huvudingången till Borgå sjukhus kan man njuta av rosenprakt hela sommaren lång. De flesta rosor i sjukhusets rosarium härstammar från 1800-talet.

Det är redan 18 år sedan rosariet grundades, och det finns ungefär fyrtiofem olika rossorter vid sjukhuset. Det finns rosor i olika former, färger och mönster. Det är röda, rosa, vita, gula och randiga rosor som trängs på gräsmattan. För den nyfikne finns det små skyltar under varje ros, så att man kan läsa vilken sort det är man snusar på.

Bernt Olin är ordförande för Borgå Trädgårdsförening och berättar att Toini Grönqvist och Maria de Lisitzin tog initiativ till rosariet. Rosariet grundades 1997 och de första rosorna planterades den våren. En kommitté planerade vilka rossorter som skulle finnas med i rosariet, och de första rosorna var trettiotre till antalet. I dag finns alla rossorter kvar förutom fem som fått stryka med.

Rosa Centifolia.
En Rosa Centifolia, alltså en ros med hundra kronblad. Den här arten är en Henri Martin från år 1863. Rosa Centifolia. Bild: Yle/Hanna Othman

– Under åren har man planterat nya rosor och ersatt gamla. Vissa typer av rosor klarar inte vårt klimat så bra och det är viktigt att de står på rätt ställe för att överleva.

Bevara gamla rosor

En bakomliggande orsak till att man ville grunda ett rosarium var att patienter och besökare vid sjukhuset skulle ha något vackert att se på. Dessutom önskade grundarna bevara gamla rosor i området genom att samla dem på ett och samma ställe. Tanken är att rosorna ska vara förädlade före 1900-talet, säger Bernt Olin.

– Här finns några få som är förädlade efter 1900-talet. De flesta är från 1800-talet och här finns till och med rosor från 1300-talet och 1500-talet.

En av de äldsta rosorna i rosariet är en polkagrisrandig ros vid namn Rosa Mundi, från 1583. Just nu har rosen flera blom. Rosariet är oftast som vackrast i juni-juli månadsskiftet.

Trädgårdsföreningen sköter rosorna

Bernt Olin berättar att gammaldags rosor är buskrosor.

– Moderna rosor är vanligen grupprosor, rabattrosor och klängrosor.

Rosa rugosa.
Rosen F. J. Grootendorst har många små, fransiga blommor i klungor. Rosa rugosa. Bild: Yle/Hanna Othman

Vanligen brukar rosorna i ett rosarium vara planterade enligt något speciellt mönster, men i Borgå är rosorna lite huller om buller.

Rosor kräver en del skötsel och ett gäng från Borgå Trädgårdsförening träffas första tisdagen varje månad för att ta hand om de väldoftande blomstren. Bernt Olin säger att föreningen gärna tar emot yngre krafter för att delta i skötseln av rosorna. Nu är det främst äldre medlemmar som pysslar om rosorna.

Bränt gods älskar elden

$
0
0

Det var en fin vägbeskrivning: När du kommer till rondellen i Pargas fortsätter du rakt fram mot Nagu. Efter ca 3 km kommer en skylt på högra sidan: Jordgubbar. Där finns också ett företag: Donner. Och så står där Skärmola, kanske.

Du svänger till höger. En slingrig landsväg. Först asfalt, sedan grus. Efter ca 7-8 km skall du vara försiktig. Det kommer en skylt på vänstra sidan: Potatis. Kort efter det svänger du till vänster. En smal väg.

Så småningom ser du en stor gul villa på vänstra sidan och många små villor. Du kan knacka på vilken dörr som helst. Alla är släkta med varandra. Alla vet att du kommer. Välkommen!

The Shire i Åboland

Jag parkerar min Vespa och letar efter den rätta stugan. Hela gyttret av mindre och lite större stugor påminner om hobbiternas hemland Fylket. Jag går genom en port och befinner mig i ett paradis.

port
port Bild: Yle/Peter Lüttge
brännugn
brännugn Bild: Yle/Peter Lüttge
brännugn
brännugn Bild: Yle/Peter Lüttge

I paradiset bor Stina Engblom Colliander och Cornelius Colliander. Och Bodengohundarna Dennis och Dora. Alla hälsar de mig välkommen. Jag skall genast komma in. Maten står på bordet.

kvällsmål
kvällsmål Bild: Yle/Peter Lüttge
kantareller
Nyplockade kantareller och nypotatis. Mums! kantareller Bild: Yle/Peter Lüttge
blåbär
Och som efterrätt en stor skål med blåbär. blåbär Bild: Yle/Peter Lüttge

Efter maten får jag välja en stuga åt mig. Urvalet är stort. Stället finns i släktens ägo sedan 1920. 15 (!) kusiner delar på det. 170 (!) personer tillbringer sina somrar här. I byn Seivis i Pargas.

stuga
Den här stugan skall bli min. stuga Bild: Yle/Peter Lüttge
stuga
A room with a view. stuga Bild: Yle/Peter Lüttge
vespa
Vespan får sova i förrådet intill vespa Bild: Yle/Peter Lüttge

På gården finns några tak. Under taken finns byggnader. Eller är det ugnar? Bakugnar, kanske? Nej, det visar sig vara brännugnar. Jättestora. Cornelius är nämligen keramiker. Han drejar kärl. Stora kärl.

Efter ugnesyn skall Cornelius och bada bastu. Men först måste vi gå ut med hundarna. Som vanligt vill jag delta i familjens alla vardagliga sysslor. Vi promenerar kors och tvärs över ägorna och talar om dittan och dattan.

Cornelius har sysslat med teater som ung och sitter i Pargas stadsfullmäktige och -styrelse för partiet De Gröna. Även jag har sysslat med teater och jag har alltid röstat på De Gröna så vi fattar direkt tycke för varandra.

morgonpromenad
Dennis, Cornelius och Dora. morgonpromenad Bild: Yle/Peter Lüttge
hund
Jag får ta Dennis i koppel. hund Bild: Yle/Peter Lüttge
stensopp
Synergieffekter stensopp Bild: Yle/Peter Lüttge

Efter promenaden är bastun varm. Samtalen fortsätter inne i bastun. Nu handlar det mest om religion. Och om den nya påven. Hur kom vi in på det temat?

bastu
bastu Bild: Yle/Peter Lüttge
bastu
Underbara träsniderier i bastufönstret. Till och med bakifrån. bastu Bild: Yle/Peter Lüttge

Vi badar länge och väl. Sedan blir det kvällsmat. Stina frågar mig om jag tycker om gröt till morgonmålet? Jag svarar ärligt att jag inte riktigt har vant mig vid morgongröt. Det finns inget annat, säger hon.

Cornelius tillägger att det är bra om jag äter gröt på morgonen. Vi skall nämligen på talko. Vadå för talko? Du kommer att se. Men först blir det sängdags.

hund
Dora är trött. hund Bild: Yle/Peter Lüttge
hund
Dennis är tröttare hund Bild: Yle/Peter Lüttge
gröt
Och visst blev det gröt på morgonen. Ganska gott, faktiskt. gröt Bild: Yle/Peter Lüttge

Talko

Stina sover ännu när vi beger oss i väg tidigt på morgonen. Cornelius sätter en släpvagn bakom bilen. Jag kör med min Vespa efter honom. Vi far till Åbo. Till Pukkilas gamla kakelfabrik.

Väl framme får jag höra att vi skall lasta tegel som behövs för att bygga en ny brännugn på Korois udde vid Aura ån. 15 keramiker har av staden Åbo fått en plats där det skall uppstå ett keramikcentrum.

I Pukkilas gamla och fantastiska lagerbyggnad i betong från 1907 (!) är det fuktigt och dammigt. Och de eldfasta teglen är tunga som fan. De väger 5 kilo.Bra att jag åt gröten.

talko
talko Bild: Yle/Peter Lüttge

Pukkilas kakelfabrik som grundades 1874 skall för övrigt stängas på hösten. Jag hoppas att den gamla lagerbyggnaden är skyddad. Annars vet man hur det kommer att gå. The Åbosjukan, you know.

Från kakelfabriken fortsätter vi till Korois udden. Där är talkot i full gång. Cornelius är eldsjälen för projektet och han sätter genast i gång med arbetet. Jag är mest i vägen och säger Hejdå! Men jag lovar att återkomma när jag är i Åbo nästa gång för att se på den färdiga ugnen.

släpvagn
Tegellasset på väg till Korois udde. släpvagn Bild: Yle/Peter Lüttge

P.S. Om du också vill få besök av mig på min Tour de Svenskfinland får du gärna kontakta mig per telefon 040 844 2762 eller e-post peter.luttge@yle.fi. Den här veckan finns jag i Östnyland. Nästa vecka kan du bjuda mig till Västnyland och Kimitoön.

Du kan även följa med mina bravader på Twitter (@peterluttge) och på Facebook (Yle Kultur). Hashtag #tourdesvenskfinland.

Viewing all 3439 articles
Browse latest View live


<script src="https://jsc.adskeeper.com/r/s/rssing.com.1596347.js" async> </script>