Svenska och finska kocklandslagen möttes i Finnkampen, eller landskampen i gourmetmatlagning i helgen i Helsingfors. Svenskarna fick än en gång se sig besegrade.

Kampen inleddes på fredagen och efter förrätten och varmrätten stod det 1-1 mellan lagen.

Finska förrätten till vänster, svenska till höger.Bild: Nile Höglund

Huvudkompontenterna i förrätten var stör, pilgrimsmussla och kaviar.

Huvudkomponenterna i varmrätten var kyckling och bräss.

Finska varmrätten till vänster, svenska till höger.Bild: Nile Höglund

Finland vann även ifjol när de två grannländerna tävlade.

Finska efterrätten till vänster, svenska till höger.Bild: Nile Höglund

Det finska laget bestod av kockarna Simo Pietarinen, Janne Töllinen, Aki Kinnunen samt lagledaren Tapio Laine.

I det svenska laget deltog kockarna Pi Lee, Eddy Zippert-Karlsson, Kalle Bengtsson och lagledaren Fredrik Juhlin.

Finska kocklandslaget har sitt säte i Raseborg. Karisbon Samuel Nikander ingår i kocklandslaget.

Semestern med partnern blir inte alltid som man tänkt sig. Många märker redan halvvägs att irritationen kommer smygande. Med många barn och många drömmar som ska uppfyllas är det allt annat än lätt att hitta glöden i parförhållandet. Därför gäller det att få ordning på det praktiska.

Råden handlar mycket om disk och ganska lite om semestersex - för det ena leder till det andra. Det menar familjeterapeuten Maria Sundblom Lindberg. Här är hennes tips:

1) Sommarlov är kompromiss. Den kompromissen planeras gärna tidigt för att hela familjens behov och planer skall kunna höras och koordineras. Det är inte läge att i juni berätta om killseglatsen på 10 dygn eller chi-gong lägret som krockar med simskolan för då börjar semestern med sura uppstötningar.

2) Missade ni det i våras så ta nu en snabbgenomgång av a) vad vill jag uppleva med min familj? b) vad borde vi få gjort? c) vad vill jag inte att vi gör detta år? Lyssna på varandra och synka sen era listor på ett moget och flexibelt sätt, hela gänget.

3) Dela inte upp semestern så mycket i tid eller mellan föräldrarna, om det bara är möjligt. Det är den obrutna tillsammanstiden som ger möjlighet för vila, kontakt och fördjupning. Dela däremot ut barnen så gott det går. INGEN tycker det är jobbigt att sköta någons ungar i två timmar men att få springa i skogen på tumis och gå i vuxenbastu kan verkligen få eld i spisen.

Maria Sundblom-Lindberg, familjeterapeut och programledare för Cirkus familj Bild: Yle

4) Alla längtar efter sommarlov med stillsamt lyckliga barn som leker sig osynliga med kottar, pinnar och metspön och som låter vuxna läsa fuktiga damtidningar i fred på mögliga solmadrasser. Men det är längtan. Verkligheten är ofta väldigt ostillsam. Särskilt i början, särskilt om ungarna är små och fler, särskilt om stugan/båten/husbilen/tältet är under 70 kvadrat. Lär dig att sätta igång lekar INNAN de rastlösa liven klättrar på varandra och smit sen iväg till ditt korsord. Med tonåringen finns bara EN väg till harmoni: PICK YOUR BATTLES!

5) Semester=fjättrad vid spisen/diskbaljan. Hur lägga upp ätandet så att man inte bara dukar på, dukar av och diskar? Hur lägga upp det så att samma människa inte måste göra allt 4 gånger per dag? Barn över 8 kan ha diskturer. Barn under 8 diskar gärna. Barn över 10 bör diska med jämna mellanrum för att utvecklas till ansvarsfulla och självgående människor. Och ett varmt mål per dag kanske räcker? En kanna smoothie kan väl stå i kylskåpet och ett knäckispaket finnas på bordet för sugna? Tagga ner, slarva och njut!

6) Dela ut egentid till din partner! Generöst och överdrivet ger du utrymme för sovmorgnar, ostörd stund på toaletten, obruten tidningsläsning och en kvällspromenad med sommarprat i öronen. Generöst får du tillbaka eftersom godhet ofta föder godhet. I det goda förhållandet delar man inte bara på slitet utan också på vilan nämligen.

7) Semester är inte renoverings-och byggläger! Hur avslappnande det än är för dig att spika eller måla så är det alltid någon annan som sköter markservicen under tiden. Gå noggrant igenom alla praktiska projekt. Kolla inte bara den ekonomiska budgeten utan också den emotionella. Har ni faktiskt råd med en frånvarande förälder eller skulle det vara smartare att köpa in lite hjälp? Eller att kanske vänta ett år med terassen tills barnen blivit lite äldre?

8) Semester med föräldrar och svärföräldrar kräver en egen artikel men summa summarum så var ingenstans under en längre tid där den ena parten vantrivs eller är spänd, låt den vars föräldrar man semestrar med ta alla nödvändiga fighter och glöm inte att föräldrarna blir äldre och kanske inte orkar köra all inclusive år efter år. Delta och dela även där!

9) Har du sommarställe på attraktiv plats så förvandlas den äppelträdsomringade retreatgården lätt till ett hysterisk B&B med en aggressiv värdinna och en deprimerad gårdskarl. Sätt gränser för övernattningar och middagar och snacka ihop er som par innan ni bjuder in cyklister, baptister och turister på tur. Men sen när de väl är där: Njut. Vi lever bara en gång!

10) Samlivet behöver ofta också sommarlov. Sommarlov från bleka och slitna kroppar. Sommarlov från 1000 rationella orsaker att låta bli. Men att sköta samlivet ombord på en båt, i ett tält, i det lyhörda rummet bredvid svärmors sovrum på stugan...inte lätt. Satsa på sinnlighet, intimitet, dagslurar och bastubad. Mycket pussar, lite dans och trängsel i solstolen så att startsträckan inte blir för lång. Då kan man nämligen vara beredd om Pelle plötsligt följer med morfar till butiken...

Text: Maria Sundblom Lindberg, familjeterapeut

I exempelvis Österrike har så kallade social supermarket-affärer funnits redan i 15 år. Affärernas syfte är att minska på matsvinnet och hjälpa människor i ekonomisk utsatthet att köpa mat billigt, skriver Dagens Nyheter.

- Vi har länge funderat på hur vi kan ta tillvara på alla förfrågningar om matgåvor som vi får, och förmedla dem till människor i fattigdom på ett värdigt sätt. Med den här modellen har vi hittat en framgångsrik väg, säger Marika Markovits, direktor på Stockholms Stadsmission som ska öppna social supermarket-affären.

Marika Markovits Marika Markovits, Direktor på Stockholms Stadsmission. Bild: Alexander Mahmoud

Med i projektet finns ett tiotal finansiärer som till största del kommer från företag inom livsmedelsbranschen. De donerar mat som är nära bäst före-datumet eller har passerat det, eller om produkterna av annan orsak inte kan säljas i en vanlig affär.

Personer i ekonomisk utsatthet har möjlighet att bli medlemmar och då kunna handla livsmedel för en tredjedel av ordinarie pris. Affären välkomnar även andra kunder.

Den kalla våren och försommaren har gjort att jordgubbsskörden är senare än vanligt.

På Elisif Venneläs bärodlingar i Pargas är de flesta jordgubbar ännu gröna.

- Många fler jordgubbar brukar vara mogna vid den här tidpunkten.

Men några bärplockare är ändå på fältet och plockar de bär som är mogna så det blir lite bär till midsommaren.

Många jordgubbar är ännu omogna. Jordgubbar Bild: Yle/Emma Strömberg

Hannu Salo på frukt- och bärodlarförbundet säger att jordgubbsskördarna i hela södra Finland är senare än vanligt.

- Vissa odlare som odlar snabbt mognande jordgubbar kommer just och just att få en skörd till midsommar, men alla kommer inte att hinna, säger Salo.

Det kommer inte att bli mindre jordgubbar i år utan skörden skjuts bara framåt. Men Venneli säger att den otypiska säsongsperioden gör det svårare att få arbetskraft till odlingen. Ungdomar vill gärna börja jobba genast när sommarlovet börjar och redan i augusti börjar skolorna och studerande har gärna lite semester före studierna börjar igen.

- Vi har haft problem tidigare år med att få bärplockare i augusti, så vi får se om det blir samma problem i år, om det kalla vädret håller i sig och mycket bär mognar först i augusti.

Emma Strömberg

Tycker du om att fynda böcker på loppisar och i antikvariat?
Är bokhyllan på landet fylld av gamla böcker? Kanske där finns en bortglömd pärla?

Under åren 2008-2014 presenterade Andrew Eriksson bortglömda bokpärlor i programmet Boktid.

Fynden i hans antikvariska bokhandel var många och han var specialist på att hitta böcker som passade in i programmets tema. Han presenterade många intressanta finlandssvenska författare, böcker, tidningar och tryckalster.

Under sommarens lopp ger vi några av Andrew Erikssons presentationer i repris och hoppas att det skall inspirera till att experimentera i semesterns bokgömmor.

Andrew Eriksson Andrew Eriksson Bild: Yle/Barbro Ahlstedt

Här kommer de fem första:

Andrew Eriksson presenterar På sommarvandring (1891) och På sommarfärd i kanot (1890) av August Ramsay samt brädspelet Lustfärd till Avasaksa

Andrew Eriksson presenterar gamla reseguider, broschyrer och annonser

Andrew Eriksson presenterar Mat och dryck och roliga gubbar (1917) av Ville Vallgren (1855-1940)

Andrew Eriksson presenterar en 1700-tals avhandling från Åbo Akademi, handledande professor är Pehr Kalm.

Andrew Eriksson presenterar en minnesbok från början av 1800-talet.

För det första måste man tro på sin produkt till 110 procent. För det andra måste man våga skryta med den inför hela världen.

Så lyder Susanna Maaranens recept för framgång på exportmarknaden. Maaranen är en av företagarna bakom Nordic Koivu, som exporterar björksav till ett tjugotal länder.

Företaget ligger vackert uppe på en höjd med milsvid utsikt över skogar och berg. Kommunen heter Tohmajärvi och ligger precis vid östgränsen. Närmaste större stad är Joensuu.

- Folk brukar fråga varför vi vill ha vår fabrik här bortom varggränsen. Men lika lätt är det att frakta varor härifrån till Japan eller Korea som från Helsingfors, säger Maaranen.

Ursprungligen valde hon och hennes exman Tohmajärvi för att det verkade vara ett lugnt och bra ställe för barnen att växa upp på. Då de sedan grundade sitt företag föll det sig naturligt att det blev i närheten av hemmet.

Råvara finns tillräckligt

Björksaven tappas ur träden på våren. Utvinningsområdet ligger i närheten av fabriken, men nu planerar man en rejäl utvidgning.

- Vi tänker utvidga vår björskogsareal med det tredubbla under det närmaste året. Råvara finns det tillräckligt av - i Norra Karelen finns det tusentals hektar björkskog.

För att dra maximal nytta av förpackningsmaskinerna ska man också börja förpacka andra produkter än de egna.

- Vi har precis gjort en stor investering i nya maskiner, och på så sätt behöver de inte stå stilla då björksavssäsongen är förbi, förklarar Maaranen.

Våga skryta!

Då Svenska Yle träffar Maaranen har hon just återvänt från en internationell mässa i Amsterdam. En stor del av hennes arbetstid går åt till resor.

- Vi finländare borde bli bättre på att marknadsföra. Vi har fina produkter, men vi vågar inte skryta med dem. Titta på sydeuropeerna, de hävdar alltid att deras produkter är bäst i världen.

Maaranen har inga speciella önskemål på den nya regeringen, annat än att småföretagarna ska få det stöd de behöver. Hon tycker inte heller att byråkratin är speciellt besvärlig för företagarna.

- Nog rör sig varorna smidigt inom EU, till exempel. Byråkratin är inget hinder.

Maaranen jobbar på att utöka exporten från sitt företag ytterligare.

- Nordamerika är en marknad som vi inte alls har försökt oss på hittills. Men visst ska vi försöka när vi är mogna för det. Det är en marknad som kräver mycket arbete.

Produkt med gamla rötter

Men vad är det då som gör björksaven så attraktiv ute i världen?

Enligt Maaranen finns det främst tre orsaker; den är en naturprodukt, den användes redan på medeltiden och den kommer från Norden, som är känt för sin rena miljö.

Däremot har björksaven inte officiell status som en hälsofrämjande produkt. För att få marknadsföra produkten som en sådan måste den vara noggrant vetenskapligt testad.

Allt fler äldreboenden väljer att servera vin vid festtillfällen. Serviceföretaget Attendo har nyligen gått ut med nya riktlinjer att alla deras serviceboenden ska bjuda på vin vid högtider.

Midsommaren firades med vin på Attendo Apollohemmet i Helsingfors. Förut har anhöriga till de boende kunnat hämta en flaska vin men nu bjuder också servicehemmet på ett glas.

- Jag tycker att det hör till bra service att kunna bjuda på ett glas vin till fest, precis som man kan bjuda på godis eller choklad, säger Carola Ventre som är avdelningsskötare på Apollohemmet.

För 95-år gamla Sirkka Pingoud innebär de nya riktlinjerna ändå ingen större förändning. Hennes dotter brukar hämta henne en flaska rödvin så att hon kan dricka ett glas till maten.

- Hon har hämtat vinet som jag dricker nu, hon tycker att det piggar upp mig lite, säger Pingoud som sitter vid lunchbordet.

Vin hela livet

Också på Folkhälsans äldreboenden är det en viktig princip att man ska få fortsätta leva ett sådant liv som man levde innan man flyttade till ett äldreboende eller serviceboende.

- Det är nog helt naturligt hos oss att till exempel bjuda på ett glas skumvin vid högtider, säger Folkhälsans äldreomsorgschef Kira Exell-Paakki.

Sirkka Pingoud tror inte att ett glas till maten skadar någon.

När man nått så här långt i livet och haft som vana att ta ett glas vin till maten så ska man få göra det.

- Jag har druckit vin till maten ända sedan jag var barn, speciellt på söndagar brukade föräldrarna bjuda på ett glas. Inte var vi några ”supister” utan helt vanliga människor. Det är ju nog måndag idag men för mig är det helt naturligt att ta ett glas vin till maten, det smakar bra, säger Pingoud.

Omdiskuterade alkoholvanor

Seniorers alkoholvanor har varit ett omdiskuterat ämne men så länge man dricker med måtta uppstår det inte problem. Det säger både Centralförbundet för de gamlas väl, Folkhälsan och Attendo.

- Det finns ju de som tycker att när personer är så här ålderstigna så kanske de inte borde dricka, men vi tycker att när man nått så här långt i livet och haft som vana att ta ett glas vin till maten så ska man få göra det, säger Carola Ventre.

Medelåldern på Apollohemmet är över 88 och många lider av minnessjukdomar. Inom äldrevården anser många ändå att ett litet glas vin gör många på bättre humör och att det kan vara ett viktigt sätt att fortsätta den livsstil personen haft före han eller hon flyttat in på äldreboende.

Hundra kilometer landsväg, skogsstig och grusväg. Hundra kilometer ängsblommor, doftande skog, utsikt över sjöar och hav. Hundra kilometer backe upp och backe ner.

Mitt cykeläventyr börjar på tåget från Åbo till Salo. Cykeln ska baxas in i en egen ställning på tåget och jag lyckas hänga upp den i korgen med den påföljd att korgen går sönder och jag skär upp ett litet sår i fingret.

Att cykla från Salo till Kasnäs känns som en riktigt dålig idé. Dessutom öser regnet ner.

Men hur fel kan man inte ha. Att cykla från Salo till Kasnäs är en strålande idé. Så känns det i varje fall efter den första etappen från Salo till Mathildedal.

Ärter och jordgubbar på torget i Salo. Salo torg Bild: Yle/Monica Forssell

Innan jag på allvar äntrar cykeln passar jag på att bunkra lite mellanmål på torget.

Träffar också utvecklingschef Maija Pirvola från Yrityssalo. Hon berättar att Kustrutten, som lanserades bara för en månad sedan, redan lockat många cyklister. Finländarna vill nu semestra billigt och göra, som Maija säger, helt vanliga saker som till exempel att cykla.

Maija Pirvola tycker att Kustrutten lämpar sig för både inbitna cyklister och barnfamiljer. utvecklingschef Maija Pirvola vid Yrityssalo Bild: Yle/Monica Forssell

Vägar mellan Salo och Kasnäs har det ju funnits också tidigare, men i år har de vägar som lämpar sig för cyklister märkts ut. Man har också tryckt upp en enkel karta. En mer detaljerad karta med tillhörande applikation för telefonen är på kommande nästa år.

karta över kustrutten Bild: Yle/Monica Forssell

Den första biten av Kustrutten går längs med cykelväg genom Salo. Sedan slår vägen in på gamla riksväg 52 och ända tills det är dags att korsa nuvarande riksväg 52 får jag cykla så gott som ostörd för bilar.

Gammal vägnummer Bild: Yle/Monica Forssell

Passerar välskötta stugor och härliga trädgårdar...

Trädgård invid kustrutten Bild: Yle/Monica Forssell

I Lehmijärvi är jag frestad att ta mig ett dopp i sjön, men ger mig inte tid. Lehmijärvi sjön Bild: Yle/Monica Forssell

Grusvägen vinglar vidare och förvandlas så småningom till något som mer liknar en skogsstig. Ju längre in i skogen jag kommer desto mer frestad blir jag att emellanåt fingra lite på ringklockan. Kan det finns björn i Bjärnå-skogarna? Bäst att plinga lite för säkerhetsskull.

Forststyrelsens logga visar att jag nu kommit in i Tykö nationalpark och så småningom borde Kirjakkala bruk dyka upp.

Byggnad i Kirjakkala bruk Bild: Yle/Monica Forssell

Bruket härstammar från 1680-talet då Florence Creutz grundade ett järnbruk i byn. I tiderna har det också tillverkats ankaren, spikar och järnknappar i Kirjakkala.

På 1700-talet lär det också ha funnits en färggrann brukspatron i Kirjakkala. Han var övertygad om att byn skulle drabbas av en stor översvämning och lät därför bygga en båt som hela byn skulle rymmas i.

Efter förmiddagens regn ligger sjön Hamarinjärvi i Kirjakkala spegelblank. Har man lust, kan man hyra roddbåt här. Hamarijärvi i Kirjakkala bruk Bild: Yle/Monica Forssell

Terrängen är mycket backig. Det är jobbigt för låren men utsikten från många av backkrönen är bedårande. Och är den det inte, får man ju i all fall susa ned för backen på andra sidan.

Tykö bjuder på konstutställning och kaffe.

Beundrar kyrkan i Tykö. Tykö kyrka Bild: Yle/Monica Forssell

Cykelleden fortsätter längs med stranden till Mathildedal men för första gången lyckas jag missa den lilla Kustrutten-skylten och följer landsvägen till Mathildedal. .

Mathildedal. Mat och inkvartering väntar Mathildedal Bild: Yle/Monica Forssell

Fortsättning följer!

Mången har sagt att golf är världens dyraste sport, men så dyr är den inte, påperkar redaktör Christer Bonn. Golf börjar bli en gren för var och en 1982. Vi besöker Karleby och Tali golfbanor.

Karleby stad har ställt 27 hektar till golfens förfogande och gjort en 9-håls bana. Stadsdirektör Ralf Porkko berättar om golfområdet för Christer Bonn. Med golfbanan får staden frivillig arbetskraft. Att inrätta kommunala golfplaner står inte på agendan, trots att man i Sverige har börjat med det.

Golfens ideologi är spännande. Nordens Mr Golf, f.d. ishockeyspelare, Sven Tumba berättar om varför han övergick till golfen.

Golfen innehåller det finaste från ishockey.― Sven Tumba

I golf får man ha bollen för sig själv, man behöver inte stå ut med tacklingar och man kan hålla på tills man är urgammal, säger Tumba.

Golfsäsongen är relativ kort i Norden, endast 6 månader. Tumba påpekar att vi därför inte nordiska elitspelare, men som sällskapsspel fungerar golf bra.

Golf är alltså inte elitidrott, säger Tumba. All sport är dyr, men golf kan man göra billigt. När man köpt en klubba håller den länge. Man spelar golf ute i vilket väder som helst.

I programmet tar man inte ställning till golfaktier och green cards

Så beger sig programmet ut för att träna. Golfaren Sigge Nyström kommenterar slag, svingar, klubbor och puttar.

Golfklubben i Tali, Helsingfors golfklubb, grundades 1932 och är den äldsta och mest prestigefyllda i Finland. Vi besöker Tali i ett stumfilmsklipp från 1962.

Den första sommarmånaden är snart förbi men ännu har inte den efterlängtade sommarvärmen anlänt. Många har redan bokat sista minuten resor men om man ännu inte gjort det, när ska man boka och vart ska man åka?

Redan i maj började finländarna tvivla på att den finländska sommaren kommer att leverera och resebolagens sista minuten resor började därmed gå åt som smör.

- I alla våra nordiska länder så gjorde resebolagen en rekordbra majmånad i år, men också nu under midsommarhelgen var det ett stort uppsving på bokningar. Hos oss är så gott som alla resor i juni slutsålda och även en hel del in i juli, men visst finns det ännu möjlighet att hitta bra och billiga resor för de som vill åka i väg och solsäkra semestern, säger Mathias Bergendahl från Finnmatkat.

Många tar flyget söderut i sommar. Bild: EPA/MICHAEL REYNOLDS

Makedonien billigaste landet

EU:s statistikmyndighet Eurostat har kommit ut med en jämförelse av prisnivån i 37 europeiska länder och av dessa ligger Finland på en femte plats. Framför allt priset på alkohol och tobak varierar mycket mellan dessa länder men också priserna på kläder, skor, elektronik, mat och boende skiljer sig mycket från land till land. Dyrast är Schweitz följt av Norge, Danmark och Sverige. Dessa länder lönar det sig alltså inte att besöka om man är ute efter att hålla reskassan så liten som möjligt.

Vill man däremot äta, bo och röra sig så billigt som möjligt så är det till Makedonien, Bulgarien, Albanien, Serbien eller Bosnien-Hercegovina man ska resa. De stora resebolagen erbjuder dessvärre inte billiga sista minuten resor till det absolut billigaste landet Makedonien, men om man själv lyckas hitta billigt flyg dit så lär man automatiskt hålla levnadskostnaderna nere väl på plats.

Grekland fortfarande storfavorit

Enligt Bergendahl, Annina Metsola på Aurinkomatkat och Arja Pucilowsky på Tjäreborg så är finländarna sina vanliga resemål trogna, det vill säga att de överlägset populäraste länderna att resa till nu på sommaren är Grekland och Turkiet. Även Italien, Kroatien och Bulgarien ligger i toppen samtidigt som många väljer att göra stadssemestrar eller resa till orter där man kan ta del av både storstad och strand, så som till exempel Nice eller Malta. Vill man hitta en billig sista minuten resa i form av paketresa från resebolagen så är det också till just de här ställena man ska åka. Bergendahl menar ändå att många nuförtiden ändrat lite på sitt sätt att boka resor.

- I dagens läge har många rest väldigt mycket. Det innebär att de redan varit på många orter och väljer bekvämlighet först om de ska boka en sista minuten resa till värmen. Vi märker att det därmed har blivit populärt att i första hand leta efter hotell för att få bo precis så som man önskar och till det pris man önskar, och att man därefter ser på vilken ort man råkar hamna utgående från hotellpreferenserna .

Priserna kan ändra snabbt

Ofta kan man höra och uppleva att resors priser ändras mycket från dag till dag eller till och med från olika tidpunkter på samma dag. När det gäller resebolagens hemsidor så är detta en myt.

Är man ute efter billiga resor så föreslår jag att man utvidgar sin sökning till augusti och möjligtvis också till hösten.

- Hos oss spelar det ingen roll om du bokar på morgonen eller kvällen, men priserna kan ändras under dagen på grund av att platser blir sålda och då kan de andra platserna på samma resa bli dyrare. Allting fungerar enligt principen utbud och efterfrågan, så väntar man för länge kan det helt enkelt hända att man får betala vanliga priser och inte längre får resan till sista minuten pris, säger Pucilowski på Tjäreborg och får medhåll av både Aurinkomatkat och Finnmatkat.

Om man nu sitter hemma framför datorn och känner att måttet är rågat med den finska sommaren, att semesterfingrarna kliar så mycket att man bara vill iväg, hur ska man då gå till väga?

- Är man ute efter billiga resor så föreslår jag att man utvidgar sin sökning till augusti och möjligtvis också till hösten, eftersom det inte finns alltför många billiga resor kvar nu i juni-juli. Jag brukar säga att för varje millimeter regn som kommer här hemma så stiger priserna med tio euro, säger Bergendahl.

Skribent: Lena Törnroos

Hundra kilometer landsväg, skogsstig och grusväg. Hundra kilometer ängsblommor, doftande skog, utsikt över sjöar och hav. Hundra kilometer backe upp och backe ner.

I Mathildedal har alla hus ett namn. Jag övernattar i ett hus som heter Raasepori eller Raseborg på svenska. Krista Gustafsson, företagare och aktiv inom Mathildedals byaförening berättar att många av husen i byn heter Poffi för att Poffi betyder hus. Till exempel Antinpoffi, det vill säga Anttis hus.

I huset som heter Raasepori bodde det kanske i tiderna arbetare från Raseborg. Pensionat Sypressis trappa Bild: Yle/Monica Forssell

I Mathildedal finns restauranger, café, bageri, ett litet ölbryggeri och till och med ett spinneri som tillverkar textilier av alpackaull.

På en äng mitt i byn betar alpackor. Alpackor i Mathildedal Bild: Yle/Monica Forssell

Byns gästhamn har länge fört en tynande tillvaro men nu håller hamnen på att rustas upp igen. Enligt Krista Gustafsson har både Tykö nationalpark och cykelleden Kustrutten bidragit till fler besökare i byn. Nu hoppas man också på fler båtturister.

Nya bryggor och bojar väntar på båtfolket. Brygga i Mathildedal Bild: Yle/Monica Forssell

Från Mathildedal till Strömma går det i ett huj på cykel.

Vägen går genom skogen och när jag når Bjärnåvägen möts jag av en upprörd man som undrar om jag stött på några hinder under vägen. Det har jag inte, men mannen vet berätta att någon som inte gillar cykelturister placerar grenar och stubbar på stigen mellan Mathildedal och Strömma.

Det känns trist att höra eftersom stigen mellan Mathildedal och Strömma är vacker och betydligt kortare än landsvägen mellan de två byarna.

Krigets gudinna. Staty av Veli-Pekka Lukka i Strömma. Staty av Veli-Pekka Lukka i Strömma. Bild: Yle/Monica Forssell

I Strömma träffar jag konstnären Veli-Pekka Lukka. Hans härliga statyer av järnskrot och trä tronar på gården invid Strömma bron och ingen som åker över bron kan undgå att lägga märke till konstverken.

Vill man granska konstverken närmare är man välkommen in på gården, säger Veli-Pekka Lukka.

Han bjuder mig på karelska piroger och kaffe. Vi pratar om konst och vad konst egentligen är. Vi pratar också om tidvatten, som det går att observera i Strömma.

Strömma är enda stället i Finland där det går att observera tidvatten. Veli-Pekka Lukka vid Strömma Bild: Yle/Monica Forssell

Längs med väg 183 mot Kimito går det ingen cykelväg så det gäller att samsas med bilar och någon enstaka långtradare om utrymmet.

Från Pederså vägskäl är det 65 km till Kasnäs. Kustrutten skylt Bild: Yle/Monica Forssell

På Kimitoön kan man välja mellan två rutter till Kasnäs. Antingen cyklar man via Kimito och Vreta söderut eller så tar man av mot Pederså och cyklar via Branten söderut via Västanfjärd. Jag väljer det senare alternativet och belönas med oklippta vägrenar.

Visst är de vilda blommorna som vackrast just nu?

Blommor vid oklippt vägren på Kimitoön. Bild: Yle/Monica Forssell

Övernattar i Pederså hos Johanna och Jonas Pomrèn på Gropa gård.

Johanna Pomrén erbjuder vid behov övernattning på Gropa gård. På bilden också Jasmin och Noah. Johanna Pomrén med Jasmin och Noah Bild: Yle/Monica Forssell

Johanna sysslar med hästar och har egentligen inte inkvartering, men erbjuder vid behov "hemma hos" övernattning. Något som också andra är beredda att göra, vet turistchef Benjamin Donner berätta.

De allra flesta företagarna och markägarna längs med Kustrutten är nämligen glada över den nya cykelleden och vill bidra till att bygga upp den, förklarar Donner.

- Flera har hört av sig och sagt att de kan ställa upp med bed & breakfast eller tältplatser.

Fortsättning följer! I morgon cyklar jag till Västanfjärd och vidare till Dalsbruk.

Här kan du följa med i sociala medier hur det ser ut längs med Kustrutten.
Här kan du läsa den första delen av reportaget om cyklingen från Salo till Mathildedal.

Lovisanejdens sjöräddare behöver nya medlemmar, helst dubbelt så många som det finns i dagsläget. Man behöver inte kunna något särskilt från början, huvudsaken är att man trivs ute på sjön, säger ordförande Henry Littman.

Som sjöräddare har man jour en vecka i taget. Eftersom Lovisanejdens sjöräddare har 12 medlemmar som är utbildade och får vara med och rycka ut, blir det inte mycket överlopps tid att slå ihjäl.

– Vi vill ha mer medlemmar så att vi skulle kunna dejourera mer sällan och få mera fritid själva, säger ordförande Henry Littman.

Den optimala mängden sjöräddare vore mellan 20 och 24, säger Littman.

– Åtminstone dubbelt upp.

Uppdragen kommer oftast via sjöräddningscentralen i Helsingfors. I sådana situationer då sjöbevakarna inte hinner eller kan rycka ut, delegeras uppgifterna vidare till de frivilliga sjöräddarna. Det händer också att privatpersoner ringer direkt till sjöräddarna om de har problem.

Vanligt med motorproblem

Jari Ekström är styrelsemedlem och ansvarar också för utbildningen av nya sjöräddare. Han berättar att ett vanligt uppdrag för sjöräddarna är att hjälpa båtförare som råkat ut för tekniska problem. Ibland får de också hjälpa folk som har slut på bensin.

Lovisanejdens sjöräddare sköter i regel mindre olyckshändelser, och deltar bara i större utryckningar om de råkar vara ute på sjön just då en olycka sker.

I den stora båten ska tre personer finnas på plats vid en utryckning. En sjöräddningsbåt. Bild: Yle/Sofia Strömgård

För att bli en sjöräddare måste man inte kunna någonting särskilt. Man måste vara 18 år och kunna simma. Och sedan ska man förstås tycka om att vara ute till havs.

– Man ska nog vara en inbiten sjömänniska för att tycka om det här, säger Henry Littman.

Efter att man gått med i sjöräddarna måste man delta i olika utbildningstillfällen. Då lär man sig hantera ett rep, knyta knopar och grunderna i första hjälpen.

– Ett år efter att man kommit med räknas man som en fullvärdig besättningsmedlem, säger Jari Ekström.

Snabba ryck vid utryckning

Sjöräddarna håller till i ett litet rött hus som flyter på en brygga fastspänd vid Tullbron i Lovisa. Till sitt förfogande har de en liten båt och en större båt.

– I den stora båten ska det vara minst tre personer i en utryckning, i den lilla två, säger Henry Littman.

Efter att sjöräddaren som har jour fått ett samtal från sjöräddningscentralen om en utryckning, har hen en timme på sig att kasta loss. Men hittills har Lovisanejdens sjöräddare klarat av att lämna hamnen på mindre än en halv timme.

Huset flyter på en brygga vid Tullbron i Lovisa. Lovisanejdens sjöräddares hus. Bild: Yle/Sofia Strömgård

I fjol hade sjöräddarna åtta regelrätta utryckningar. Tio gånger ryckte de ut i mindre allvarliga olyckor. Området som de rör sig på sträcker sig från Fagerö till Pellinge och Tirmo. Sedan kan det hända att de hamnar långt ut på havet, ända till Estland. Men det händer väldigt sällan.

Vid öppet vatten träffas sjöbevakarna en gång i veckan. En mycket viktig del av deras verksamhet är att öva och de gör de så gott som varje gång.

– Alltid när vi far ut på sjön övar vi någonting. Sen övervakar vi att ingenting händer ute på sjön, om någon faller i vattnet så hjälper vi förstås till, säger Jari Ekström.

Vädret påverkar

Hittills har sommaren förlöpt utan utryckningar, och till och med midsommaren var lugn. Men när folk får semester och vädret blir varamare brukar aktiviteten ute till havs bli livligare. Speciellt veckosluten för med sig uppgifter för sjöräddarna.

Jari Ekström anser att gemenskapen i gänget är fin och att sjöräddarna har roligt tillsammans. Att få vara ute på sjön är också någonting som han uppskattar mycket.

Men viktigast är förstås att man kan vara till nytta och hjälpa till.

– Känslan av att hjälpa människor i nöd driver en framåt, säger Henry Littman.

Att växa upp, att vara tonåring, att komma underfund med sin egen identitet. Allt det här är komplicerade saker för vem som helst, men det kan kännas skönt att veta att man inte är ensam. Föreställningen Gayplay, som handlar om att tillhöra en sexual- eller könsminoritet, ger en inblick i fyra personers liv, som alla på sitt eget sätt har hittat vägen till sin egen identitet.

Gayplay är en verklighetsbaserad dokumentärpjäs skapad utgående från intervjuer med fyra olika personer som arbetsgruppen, Frida Ensemble, omarbetat till monologer. Frida Ensemble är en Helsingforsbaserad teatergrupp grundad 2011, och gruppen har tidigare satt upp föreställningen Seven som handlade om kvinnliga människorättskämpar, och nu i år spelar dom alltså pjäsen Gayplay, i regi av Marcus Groth.

Gestaltmetod – närvaro och frihet i nuet

Groth, som är skådespelare, regissör och utbildad gestaltterapeut, arbetar utgående från ett arbetssätt som kallas för gestaltmetoden, en metod som egentligen går ut på att inte ha någon metod alls. Att bara vara, närvaro i stunden och situationen, och inte spela så mycket. Att våga släppa rädslor, krav och prestationsångest för att komma i kontakt med sig själv och den man är innerst inne.
Groth undervisar också både i denna skådespelarmetod, och i terapiformen som kallas gestaltterapi, på sin kursgård i Estland.
I sitt arbete med föreställningen Gayplay har skådespelarna i Frida Ensemble, tillsammans med Marcus Groth, använt sig av just denna gestaltmetod.

Karikatyrer och sång

Föreställningen strävar efter att vara avskalad, fri från mask, kostym eller rekvisita. De fyra skådespelarna sitter på en liten upphöjd scen på varsin stol och berättar, ganska rakt av, de historier som pjäsen baserar sig på. De pratar som om historierna vore deras egna, de gestaltar alltså människorna bakom historierna, men de gör detta utan att så att säga ”spela” så mycket. Som motvikt till detta dyker det då och då upp olika karikatyrer, som föreställer personernas föräldrar, och som också spelas av samma fyra skådespelare. Detta görs dock med enkla medel som att förställa rösten eller kroppen, och det medvetna valet att överdriva dessa personligheter funkar bra i kontrast till föreställningens naturalism i övrigt. Karikatyrerna blir som en katalysator för ett frigörande skratt, som väl kan behövas mellan de ibland tunga berättelserna som vi får ta del av. Nu som då använder sig gruppen också av musik, vilken de skickligt framför tillsammans som a capella-sång. Musikstyckena ger tid för eftertanke och pauser, en möjlighet att känna efter och låta historierna sjunka in.

Var den du är, vad det än är

En övergripande känsla av föreställningen verkar ändå vara en positiv upplevelse av gemenskap. Att känna att man inte är ensam här i världen. De dokumentära historierna har övervägande positiva upplösningar, och mot slutet av pjäsen tar skådespelarna också upp fakta om hur lagstiftningen kring sexuella minoriteter sett ut under åren i Finland, t.ex. Tahdon 2013, den jämlika äktenskapslagen, och längre tillbaka i tiden om avskaffandet av sjukdomsbenämning på sexuella minoriteter. Men även om mycket har förändrats så finns det fortfarande mycket kvar att göra för att skapa ett jämlikare samhälle. Eller som budskapet med pjäsen uppmanar till, att våga vara den man är, vad det än innebär.

Föreställningen Gayplay spelas denna vecka som en del av programmet i Helsingfors Pridefestival, på onsdag 24.6 och på torsdag 25.6 kl. 19.00 på Harju Ungdomshus i Berghäll.
För mera information samt biljetter besök www.helsinkipride.fi

Du kan också läsa mera om gestaltterapi och gestaltmetoden på Kursgården Groths (Ösel gestaltakademi) hemsida www.groth.fi

Genom det öppna fönstret hör jag hur regnet öser ner. Hela natten regnar det och på morgonen varnas det också för åska. Regnkläder alltså, inte solskyddskräm och shorts som i går.

På vägen från Gropa gård mot Branten är det nästan bara jag och daggmaskarna. Vi bryr oss inte om regnet och åskan hör jag (kanske) mullra en enda gång och sedan är också den faran över.

Jag befinner mig i bekanta trakter. Och ändå inte.

kustrutten Bild: Monica Forsell

När man färdas långsamt förändras landskapet omkring en. Man lägger märke till smultronkarten vid vägen, nattviolerna, känner doften av kaprifol, hinner beundra en mörklila syren som dignar av blommor.

Och utsikten.

Vid horisonten ljusnar det redan och när jag når Charlotta Henrikssons växthus i Södersundvik har det redan slutat regna.

Charlotta Henriksson och Rebecca Börman pysslar i växthuset medan gästerna njuter av kaffe och kaka. Charlotta Henriksson och Rebecca Börman pysslar i växthuset medan gästerna dricker kaffe. Bild: Yle/Monica Forssell

Från Södersundvik fortsätter Kustrutten längs med Vestlaxvägen men eftersom jag är nyfiken på kalkgruvan i Brännboda svänger jag av mot Brännboda i stället.

När man rör sig i skärgården lönar det sig att hålla utkik efter sådana här skyltar. Allsång i Bredviks föreningshus, Hagalund, på torsdag. Tror inte jag skulle vilja missa det om jag råkade cykla förbi då! Skylt längs med kustrutten Bild: Yle/Monica Forssell

Marjatta Karikoski har lovat möta mig vid kalkbrottet och hon berättar att det finns flere stycken gruvor i Västanfjärd. En del, som till exempel den i Illo är hela femtio meter djup.

Jag undrar hur djup Brännboda gruvan är. Vattnet är mörkt och bergväggen ändrar skepnad allt efter som ljuset skiftar.

Brännboda kalkbrott. NBrännboda kalkgruva Bild: Yle/Monica Forssell

Västanfjärd, liksom också resten av Kimitoön, är rikt på kalk och allt som allt finns det åtminstone sex gamla kalkbrott i Västanfjärd.

Redan på 1600- och 1700-talet hade bönderna egna kalkmilor, där de brände små mängder kalk och på 1500-talet fanns det i Vestlax en marmorgruva därifrån bland annat slottskapellet i Stockholm har sin marmor.

Kalkindustrins bästa tid var på 1930-talet. På 1990-talet gjordes ett försök att bryta kalk i Norrlammala-gruvan men försöket lades ner då verksamheten inte var tillräckligt lönsam.

Jag fascinerades så till den grad av gruvan att jag inte kunde låta bli att knäppa några extra bilder.

Brännboda kalkgruva

Några bilder på Brännboda kalkgruva.

Från Brännboda är det bara ett stenkast till Lammala, Västanfjärds centrum. Just i dag är det tomt i byn och jag fortsätter mot Kalkholmen där jakten Eugenia ligger förtöjd vid bryggan, för lite strömming och nypotatis. En lunch som heter duga.

Från Västanfjärd lönar det sig att följa Kustrutten-skyltarna och i stället för att cykla ända till Björkboda och därifrån längs med väg 183 ner till Dalsbruk vika in på Galtarbyvägen som också leder till Dalsbruk. Den är mindre trafikerad men asfalterad och lättcyklad.

Landskap som dessa gör mig nästan tårögd. Eller är det tröttheten i kroppen som gör mig mjuk i huvudet? Landskap längs med kustrutten Bild: Yle/Monica Forssell

Når Dalsbruk på eftermiddagen. Sommartid är det här en by full av liv. Restauranger, caféer, konst och shopping.

Dalsbruks gästhamn Bild: Yle/Monica Forssell

Och lite vid sidan om ligger Britt-Marie Smeds med keramikateljé och B&B. Det ligger något japanskt i konstverkens raka och okonstlade former. Och motiven; kräftklor, fiskar, musselskal ... att se skönheten i det enkla och självklara.

Kräftklorna ska ännu få röd glasyr. Britt-Marie Smeds vid Ceracon Bild: Yle/Monica Forssell

Fortsättning följer - i morgon cyklar jag den sista etappen från Dalsbruk till Kasnäs!

Här kan du följa med i sociala medier hur det ser ut längs med Kustrutten.
Här kan du läsa den första delen av reportaget om cyklingen från Salo till Mathildedal.
Här kan du läsa den andra delen av reportaget om cyklingen från Mathildedal till Pederså.

Vare sig du är ledig fyra veckor eller fyra dagar i sommar är det viktigt att försöka koppla av från vardagen för att kunna ladda batterierna. Ett störningsmoment i avkopplingen kan vara mobilen. Klarar du av att lägga den ifrån dig?

Du kanske inte tänker på det, men ett konstant plingande i mobilen kan göra din hjärna smått förvirrad. Under ledigheten är det viktigt att koppla av, och för att kunna göra det ordentligt borde du komma bort från gamla mönster.

Är du van att sitta framför datorn borde du alltså istället sitta och titta på vattnet. Eller kanske läsa en bok. Men då ska du också se till att du gör det ostört. Läkaren Asko Martikainen säger att det kan ta upp till en timme att komma tillbaka till sin koncentration ifall man blir störd av något som händer på exempelvis mobilen.

Men hur är det med dig? Lägger du ifrån dig smarttelefonen under semestern? Om inte - varför inte? Kommentera gärna!

Hör mer om ämnet i dag (25.6) i Myteriet i Radio X3M kl 12.30

Allt fler klagar på att vi är beroende av smarttelefonen. Den påverkar vår koncentration, och den påverkar vår hållning. Men hur mycket påverkar den vår semester?

Vi frågade er ifall ni loggar ut under semestern, och i skrivande stund har närmare 80 procent svarat nej.

Vi vill inte ta risken att semestern går förbi utan att vi hinner slappna av riktigt ordentligt. Därför tar vi hjälp av överläkaren Asko Martikainen.

Hur mycket stör nätet vår semester?

- Undersökningar visar att vår koncentrationsförmåga minskat från tolv till åtta sekunder under de senaste åren. Det är lite oroväckande, och visar att vi behöver vila mera, säger Asko.

Om du läser eller försöka lära dig något och blir störd mitt i, kan det faktiskt ta tiotals minuter ända upp till en timme innan du kommer tillbaka till samma koncentrationsnivå.

- För att få bättre koncentration borde du till exempel läsa en längre tid, utan att bli avbruten.

Men jag vill veta vad mina vänner gör, det är väl inte så farligt att kolla Snapchat då och då?

- Visst kan du göra det, men du borde på förhand reservera tid för vila, och för kontakter, så du inte är beroende av det. Du kan avlägga en timme per dag åt till exempel Facebook, Twitter och e-posten, säger Asko.

Speciellt när det gäller jobbmejl och annat som kanske ger lite ångest, så gäller det att planera in en exakt tid för när du får ta itu med det. Ifall du inte gör det funderar du i stället hela tiden på när du ska göra det.

Ifall du dessutom skriver upp det på en kom ihåg-lista är det lättare att lämna det och vara avslappnad och göra något annat.

Men tänk om min mobil är min avslappningsmetod? Då kan det väl inte vara så farligt?

- Ifall du har en mobiltelefon på bordet och hela tiden tittar på den, så splittrar den tankarna. Det är något där hela tiden och det hindrar koncentrationen, säger Asko.

Det är alltså bättre att slänga in mobilen eller läsplattan i ett annat rum eller en skrubb och göra det du ska göra ostört, och sedan efteråt ta fram mobilen igen ifall det känns nödvändigt.

Men jag får ångest av tanken på att låsa in telefonen!

- Man klarar sig riktigt bra utan den också. Jag tror inte det finns någon som måste vara uppkopplad precis hela tiden. Du måste tillåta dig att vara helt ensam en liten stund varje dag. Ifall du känner att du måste ha telefonen med dig precis hela tiden är du beroende, och det är lite oroväckande.

Tack doktorn. Vi låser genast in telefonen. Men bara en timme eller så.

Russin är en utmärkt energikälla men nu är jag trött på russin.

Rosala handelsbod, som inte är i Rosala utan Dalsbruk, har alternativ som heter duga. Choklad, kakor, maränger …

En cyklist måste se till att energiförrådet är i skick. kaka i Rosala handelsbod i Dalsbruk Bild: Yle/Monica Forssell

Maria Pick och Henna Jäntti tar emot både kaffesugna och vetgiriga turister i Magasinet vid stranden. Maria Pick och Henna Jäntti i Rosala handelsbod Bild: Yle/Monica Forssell

Det är en blåsig morgon. Ängarna böljar av och an som om de var små gröna hav. Att trampa i väg mot Kasnäs känns lite vemodigt men de fina vyerna från Lövö-bron tröstar.

Med Kustrutten kommer man vidare från Kasnäs till Hitis-Rosala, Högsåra och Örö men för min del tar cykelfärden slut i Kasnäs.

karta över kustrutten Bild: Yle/Monica Forssell

Jag ser fram emot att få gå i bastu på badet i Kasnäs och jag vet att restaurangen har ypperlig lunch. Men finns det inte något mer jag kan se eller göra innan cykelfärden är slut?

En lyssnare ringer och vill tipsa om ett alldeles nytt café i Kasnäs by.

Jaha, just det, Kasnäs by. Inte samma sak som Kasnäsudden alltså där gästhamnen, hotellet och badet finns.

Hur många gånger har jag inte kört förbi vägskälet till själva byn, utan att jag vikt in. Nu gör jag det förstås och på trappan till Källarvinden står Ellen Järvinen, tjugo år gammal, med en färsk jordgubbsbakelse.

Ellen Järvinen i sitt lilla café i Kasnäs by. Ellen Järvinen i Källarvinden Bild: Yle/Monica Forssell

Ellen berättar att tanken på ett eget café föddes i fjol somras.

- Mina kompisar trodde nog inte att det skulle bli något, skrattar Ellen, men det blev!

Under caféet finns en liten potatiskällare, därav namnet, och rummet som Ellen inrett med mysiga bord, stolar och soffor fungerade tidigare som mormor och morfars förråd. Nu är det Källarvinden.

Hela byn ligger inbäddad ängsblommor och mitt i står midsommarstången.

Namnet Kasnäs lär ska härstamma från forntida vårdkasar, det vill säga eldar som förr i tiden tändes för att varna folk för annalkande fara. kasnäs by Bild: Yle/Monica Forssell

Från bryggan i viken ser man Kasnäs fiskfabrik som utvidgar med Finlands första fiskmjölsanläggning i år, man anar den livliga gästhamnen, butiken, badet, hotellet och restaurangen.

kasnäs byvik Bild: Yle/Monica Forssell

Men här, i byn som funnits i flera hundra år, är det lugn och ro.

Brygga i Kasnäs byvik Bild: Yle/Monica Forssell

Och förutom lugn och ro finns här en ung modig människa som bidrar till den fina stämningen längs med Kustrutten.

Här kan du läsa den första delen av cykelreportaget.
Här kan du läsa den andra delen av cykelreportaget.
Här kan du läsa den tredje delen av cykelreportaget.

Våren har blivit till sommar, och Naturväktarna fortsätter givetvis svara på era frågor!

Detta är vår bildblogg, där vi under sändningen samlar de bilder som du skickat in till oss på addressen vega.natur@yle.fi.

Naturväktarna hör du torsdagar kl 19.30 till 21.00 i Radio Vega.

Mer information om programmet hittar du på Naturväktarnas programsida.

Vad skall sjöbevakarna göra? Övervaka flytvästanvändning, rädda människor i sjönöd eller kontrollera pass vid terminaler? Följ med en turbulent tid då flytvästtvång och sjöbevakarnas nya arbetsuppgifter påverkade tryggheten på våra vatten.

Man planerade 1989 att lägga ner åtta av Finlands 34 kustbevakningsstationer. Regionalen besöker Kumlinge på Åland för att ta reda på hur orten tänker inför en sådan stängning.

Kustkanalen tar sig an våra vatten och våra båtar 1996.

Bör man ha flytväst i en roddbåt eller inte? Peter Krusberg på Sjöfartsstyrelsen menar att det alltid är bra att ha flytväst, även om förordningen inte förordar det. Men en lag på det planeras.

Ger övervakningen nya tidskrävande jobb för sjöbevakarna? Kustkanalen intervjuar Tom Gestranius på Gränsbevakningen.

(Numera är det tvång att ha flytväst på sig i alla typers båtar).

Och håller sjöbevakarna att förlora kontakten till sin viktigaste befolkning: skärgårdsborna?

Sjöbevakningen har inte råd att hålla full bevakning på de få stationer som ännu finns kvar 1997. De flesta har fått gå över till att vara gränsbevakare och passkontrollanter när sjöbevakningen fick ta över passkontrollen av polisen. I Åbo hamn står så många sjöbevakare och kontrollerar pass då färjorna anländer att det skulle räcka till två hela sjöbevakningsstationer.

Två man i sjöräddningsbåtar är för lite, menar Frank Heinonen i Nagu. Ralf Karlsson började jobba som sjöbevakare, men nu är han passpolis vid gränsbevakning på Sveaborg. Men han vill också rädda och hjälpa folk i sjönöd, trots att han inte vet om han får det.

Det blir frivilliga krafter som måste rycka ut och om något går fel är det sjöbevakningen som får skulden. Kommodor Jaakko Smolander tycker dock sjöbevakningen fungerar bra.

På Åland är problemet att sjöbevakarna inte kan utbilda sig på svenska.

2015 finns endast 13 fasta sjöbevakningsstationer från Björneborg ner till Hitis. Åland har en station i Mariehamn.

Hur skapar man en dystopisk värld, kusliga stämningar och en känsla av att faran lurar bakom hörnet? Fotograf Kjell Lagerroos, som är aktuell som en av chefsfotograferna för den svenska tv-serien Jordskott, jobbar med att skapa just rätt stämning för den berättelse han filmar.

Jordskott är inspelad i Sala i Sverige, en plats där inspelningsteamet hittade många olika miljöer som fungerade bra för att skapa just den stämning av oförutsägbarhet och kuslighet som man ville uppnå. Lagerroos är en av chefsfotograferna för Jordskott, - en thriller som är mer än bara en thriller, som Lagerroos själv uttrycker det. Tillsammans med regissören Anders Engström, också han finlandssvensk, har han filmat ungefär hälften av seriens tio första avsnitt för den första säsongen.

Hör en intervju med fotograf Kjell Lagerroos i Radiohuset, radio Vega, tisdag 30.6.2015 eller på Yle Arenan.

Jordskott (16) Bild: Palladium Fiction / Johan Paulin

Finlandspremiär

Första avsnittet av Jordskott sänds på Yle Fem onsdag 1.7.2015 kl. 21.00.
Läs mera om serien på svenska Yles webbsidor, där du också hittar seriens trailer, och länkar till intervjuer med bland annat seriens konceptuella regissör Henrik Björn och huvudrollsinnehavaren Moa Gammel.