Quantcast
Channel: Svenska Yle | Strömsö
Viewing all 3452 articles
Browse latest View live

Föräldrar borde spela mera datorspel

$
0
0

Många föräldrar, lärare och andra fostrare, har dålig koll på åldersgränserna för datorspel och vad spelen egentligen innehåller och går ut på. För många vuxna kan spelvärlden te sig obekant och skrämmande. Man måste helt enkelt bemöda sig lite och ta sig ur sin egen bekvämlighetszon, anser Mikko Meriläinen, expert på datorspel och spelfostran.

- Vi koncentrerar oss allt för mycket på spelens negativa effekter. I stället borde vi acceptera att datorspelen är en del av barnens vardag. Att spelandet i sig är en hobby precis som att läsa böcker och träna fotboll. Man kan inte längre dra skarpa gränser mellan det virtuella och den så kallade vanliga tillvaron, menar Meriläinen.

man med glasögon sitter på en stol
Mikko Meriläinen doktorerar i spelfostran. man med glasögon sitter på en stol Bild: Nina Sederlöf/YLE

Det första steget för att närma sig datorspelsvärlden ur barnens synvinkel är att ställa frågor och diskutera. Det viktigaste rådet Meriläinen har att ge, är ändå att spela själv. Om det känns svårt, lönar det sig att låta barnet fungera som lärare och expert.

Forskning visar att de föräldrar som själva spelar, tillsammans med barnen, har strängare spelregler hemma och givetvis betydligt bättre koll på vad som lämpar sig. Föräldrar som håller sig borta från datorspelsvärlden slarvar betydligt mer med åldersgränserna till exempel. Det här visar Barnens mediebarometer från 2013. Forskning visar också att barn mellan 3 och 8 år oftast spelar datorspel ensamma, medan de betydligt oftare tittar på tv i vuxet sällskap.

Hur insatt ska man då vara?

Hemma hos familjen Simons spelar sönerna Max 14 år och Gilbert 16 år gärna krigsspel. Spelet Battlefield 4 som har åldersgränsen 18, är det som gäller för tillfället.

Före barnen får ta sig an ett nytt spel, bedömer barnens pappa, Ant Simons, vad som är lämpligt.

- När det gäller krigsspel tittar jag först själv på dem. Barnen får visa det värsta åt mig och så gör jag en bedömning av något slag. Ju mer realistiska spelen är, desto värre är det.

Ant Simos spelar sällan själv, han säger sig vara för klumpig och långsam för det. Men han läser spelrecensioner och kollar in spelen på YouTube i förväg.

- Det är bra att följa med så att jag kan tala om spelen med deras rätta ord tillsammans med barnen, det är viktigt. Om jag inte gör det kan jag heller inte motivera varför de får eller inte får spela ett spel.

Skärmtid ett föråldrat begrepp
mobilspel
Många barn och unga lämnas ensamma i den virtuella världen. mobilspel

Hur mycket ska man då låta barnen uppslukas av datorspel och det virtuella?
Mikko Meriläinen, som för tillfället doktorerar i ämnet spelfostran, tycker att hela ordet skärmtid är föråldrat. Det viktiga är inte hur länge man spenderar framför skärmen utan vad man gör framför den.

- Som förälder borde man i stället följa spelets rytm och struktur och anpassa speltiden efter det och inte stirra blint på klockan. Det är dessutom en stor skillnad om barnet spelar, chattar eller är på Wikipedia, säger Meriläinen.

Hos familjen Simons är man ganska noga med hur mycket skärmtid barnen får per dag. 9-åriga Ida har två timmar tid till sitt förfogande, 14-åriga Max tre och 16-åriga Gilbert får bestämma själv.

- När Gilbert fyllde 15 fick han fria händer vad gäller skärmar. Han kunde visa att han klarar av att göra mångsidiga saker. Han har balans i livet och fick fria händer. Det här sker dock inte per automatik, betonar Simons.

Skräp eller kvalitet?

Det är lite samma som att säga att endast dokumentärfilm är kvalitativ tv eller att bara klassiker av välkända författare är bra litteratur.― Mikko Meriläinen

Det är ganska långt pappa Simons som definierar vad som är skräp eller kvalitet när det kommer till både spel och filmer. Han skulle också gärna se att barnen spelar lite smartare spel då de spelar.

- Krigsspel kommer lågt på listan men däremot får barnen komponera musik på datorn hur mycket som helst. Chatta får de också utöver sin skärmtid. Om familjen ser på ishockey eller en film tillsammans, räknas det heller inte.

Max Simons anser att man också lär sig genom att spela krigsspel.

- Undervisningsspel och krigsspel går inte att jämföra med varandra, de hör till helt olika kategorier. Krigsspelen lär en fingerfärdighet, snabbhet och taktik, som i fotboll.

Mikko Meriläinen är inne på samma linje. Han har inget emot pedagogiska spel i sig men understryker att det viktigaste ändå är underhållningsvärdet som spelen medför och att det helt enkelt är roligt.

- Det är lite samma som att säga att endast dokumentärfilm är kvalitativ tv eller att bara klassiker av välkända författare är bra litteratur.

Onödig oro

Överlag anser Meriläinen att föräldrar inte ska oroa sig så mycket över skärmtid och datorspel. Om tjafset visavi speltider är det största problemet man har med sina barn, kommer man ganska lätt undan, menar han. Men Meriläinen understryker ändå att föräldrarna ska vara närvarande i den virtuella verkligheten. Föräldrarnas uppgift är att finnas till hands och begränsa vid behov.


Bob Gruen – mannen bakom bilderna

$
0
0

Ni vet den där leken som går ut på att fundera ut hur många handskakningar det blir mellan en själv och någon känd person?

Efter att ha träffat rockfotografen Bob Gruen vinner man garanterat den leken. Alla kategorier. Då är man nämligen bara EN handskakning ifrån John Lennon, Tina Turner, Mick Jagger, Sid Vicious, Elvis, Madonna, Kurt Cobain, Debbie Harry, Gene Simmons och Alice Cooper. Och många, många fler.

Sid Vicious
Sid Vicious. Sid Vicious Bild: © Bob Gruen / www.bobgruen.com

Bob Gruen har en närmast magisk förmåga att vara på rätt plats vid rätt tid. Det säger han själv att är en av de största orsakerna till hans framgång. Ingen annan har fotograferat så många så kända rockmusiker som han – och många av hans bilder har rentav blivit kultförklarade.

– En delorsak är nog att jag inte tittar så mycket på TV, säger Bob Gruen. Jag tycker om att gå ut själv och vara med där det händer.

Hårt arbete

Som ung på 60-talet avbröt han skolgången för att bo tillsammans med ett rockband. Fotografering var hans hobby och han hade alltid kameran runt halsen. Det ena ledde till det andra och innan han visste ordet av jobbade han dygnet runt istället för att inte jobba alls.

– Det krävs mycket hårt arbete för att man skall lyckas. Men det krävs också att man kan sålla bland sina bilder. Jag reagerar alltid på att människor idag tar en massa bilder och lägger ut dem på nätet. De inser inte vikten av att kasta bort de dåliga exemplaren. Om du väljer ut ett fåtal och publicerar bara dem, kommer folk att tycka att du tar mycket speciella bilder, förklarar Bob Gruen.

Som exempel visar han en bild han tog av Tina Turner 1970.

Tina Turner
Tina Turner. Tina Turner Bild: © Bob Gruen / www.bobgruen.com

– Det går inte att planera en sådan här bild. Strobon blinkade och jag visste inte ens exakt var på scenen hon befann sig, men jag ville testa att fotografera henne med lång slutartid. De flesta bilder jag tog blev riktigt dåliga men den här råkade bli perfekt. Den fångar verkligen den energi Tina hade på scen.

Kompis med John Lennon

Bob Gruens mjuka och vänliga sätt har gjort det lätt för honom att komma nära dem han fotograferar, och han blev snabbt god vän med ett flertal världskändisar. Under John Lennons år i New York – de nio sista åren av hans liv – var Bob Gruen en välsedd gäst hos familjen Lennon-Ono och kom att stå dem mycket nära. Han fotograferade deras privatliv, bland annat tog han bilder i deras hem i the Dakota building i Central Park då sonen Sean Lennon var nyfödd. Han är också mannen bakom den ikoniska bilden av John Lennon i en New York City-skjorta.

John Lennon
John Lennon. John Lennon Bild: © Bob Gruen / www.bobgruen.com

– Här syns det att John är god vän med fotografen, han är avslappnad och man får lust att gå fram och prata med honom då man ser bilden. Det är jag som har gett honom t-shirten. Jag brukade köpa dem av en kille som sålde dem på gatan vid Times Square och jag var ofta klädd sådär själv. Bilden är tagen på Johns och Yokos balkong och när jag såg hur vacker horisonten var med alla skyskraporna omkring, bad jag John ta på sig t-shirten. Vi hade ingen aning om att bilden skulle bli så berömd.

Senare har Bob Gruen ångrat att han inte förde dagbok under de intensiva åren med John Lennon.

– John var mycket rolig och skämtade ofta. Han var mycket kvick med ordlekar och fick alltid folk att skratta. Men tiden gick så fort och jag kan inte komma ihåg några exakta citat. När man är goda vänner håller man ju inte på och intervjuar varandra och skriver upp svaren.

Passionen svalnar inte

Ännu idag går Bob Gruen på rockklubb flera kvällar i veckan, oftast tillsammans med sin fru. Och kameran hänger runt halsen. Nästa varje gång måste han ursäkta sig och säga till sin fru att han strax kommer tillbaka – han är tvungen att gå fram och föreviga det som händer på scenen. Också under finlandsvistelsen kommer Bob att hinna rocka loss.

– Min gamla vän Mike Monroe råkar ha en spelning just medan jag är här. Sam Yaffa är också där så det blir ett ypperligt tillfälle att träffa vänner. Det bara råkade bli så – min vanliga sagolika tur med tajmningen.

Efter Nio om slumpen och ödet, torsdagen den 28 maj i Yle Fem samt på Arenan.

Kingsway Cycling nöter landsväg i Lovisa

$
0
0

Cykelföreningens medlemmar består av både elitcyklister och motionärer. Huvudsaken är att man rör på sig.

Cykelföreningen Kingsway Cycling från Lovisa grundades 2011.

Mikael Weissman har triathlon som hobby
Mikael Weissman har triathlon som hobby. Mikael Weissman har triathlon som hobby Bild: Yle/Stefan Paavola

Mikael Weissman är aktiv cyklist och medlem i föreningen. Han fick själv nys om cykelklubben 2012. Han hade varit intresserad av cykling sedan ett par år tillbaka och tyckte att föreningen verkade vara en bra grej.

– Grundprincipen är att motivera folk att röra på sig. Tröskeln att komma med i föreningen ska vara så låg som möjligt.

En del av föreningens medlemmar är mycket aktiva och cyklar över 10 000 kilometer i året. Men alla är välkomna oberoende av hur mycket eller lite man cyklar, säger Weissman.

Vätternrundan är populär

Föreningens medlemmar brukar delta i olika motionslopp.

– Vätternrundan ligger mig närmast hjärtat. I fjol deltog 14 stycken från vår förening.

Som medlem i cykelföreningen Kingsway Cycling får man goda råd gällande cykling. Dessutom får man nya vänner och motionssällskap.

– Vi kan till exempel ordna gemensamma cykelrundor på söndagsmorgnarna i en sådan takt att alla hinner med. Men annars tränar våra medlemmar på egen hand.

Också terrängcykling och triathlon

Medlemmarna i föreningen håller på med landsvägscykling, mountainbike och triathlon.

– Förra sommaren kom två aktiva terrängcyklister med, sedan har vi tre som håller på med triathlon. Resten, över tjugo stycken, sysslar med landsvägscykling.

Med i gänget finns också elitcyklister.

Själv håller Mikael Weissman på med triathlon. Intresset för grenen har funnits länge med det var först för två år sedan som han kom till skott.

Han fick nys om en triathlonskola och tänkte att det är nu eller aldrig som gäller.

– Jag var lite rädd för vattnet. Så är det för många andra också.

Däck och skenor är strömlinjeformade
När man sysslar med triathlon ska man ha en cykel anpassad för det. Däck och skenor är strömlinjeformade Bild: Yle/Stefan Paavola

Själv har han en cykel som passar för triathlon. Han brukar träna aktivt, mellan 300 och 500 timmar i året. Det betyder att han tränar ungefär en timme per dag sex dagar i veckan.

– Men det är viktigt att lyssna på kroppen i den här åldern och ta en vilodag när det känns så.

Nu vet man varför osten har hål

$
0
0

Efter hundra år av forskning säger sig schweiziska forskare veta varför - hålen beror på höpartiklar i mjölken.

Enligt schweiziska lantbruksinstitutet beror hålen i Emmental- eller Appenzellerosten inte på koldioxid som har frigjorts av bakterier, utan på orenheter i mjölken.

Råvaran, mjölken, innehåller ofta mycket små höpartiklar eller hödamm, och när osten mognar bildas det stora hål runt partiklarna.

Det här förklarar också enligt forskarna varför hålen har blivit färre i de schweiziska ostarna de senaste tio, femton åren. I och med att mjölken behandlas och är renare, blir hålen inte så många.

Forskarna testade sin teori genom att tillsätta höpartiklar i mjölken som ystades.

Frågan om varför osten har hål har gäckat forskarna sedan 1917 då man för första gången lanserade teorin om att koldioxid var orsaken till hålen.

Mark Levengood: Jag är en känslomänniska

$
0
0

Sveriges mest kända finlandssvensk Mark Levengood blir mer och mer en känslomänniska ju äldre han blir. Han är född i kräftans tecken och precis som kräftor bör är han en familjekille som låter känslorna styra.

– Jag tror inte ett dugg på astrologi. Jag tror inte att stjärnorna bryr sig om att stå på ett speciellt sätt bara för att jag råkar födas. Ändå stämmer alla kräftans egenskaper precis med min personlighet, vilket retar mig hemskt, säger han.

Positiva gener

Mark Levengood får ofta höra att han är så trevlig och positiv, och det tror han ligger i hans gener. Han har funderat mycket på saken eftersom så många kommer med samma påstående, och han hittar ingen annan förklaring än att det är frågan om en genetisk disposition.

– Min farmors syster är minst hundrafyrtio år, och hon tycker livet är askul. Hon står alltid och tvättar bilen då jag kommer och sen åker hon till Las Vegas och spelar på Casino. Min mamma är precis likadan. Vi vaknar på morgonen och undrar vad för roligt som skall hända idag.

Misshandlades av nazister

Mark Levengood poängterar ändå att hans vuxna liv har varit särdeles märkvärdigt och han får jobba med roliga saker, träffa kul människor och resa mycket, vilket bidrar till att han har lätt att tycka om livet. Ändå har det inte alltid varit en dans på rosor. Han har funnits på olika hatklubbars dödslistor ända sedan han kom ut som homosexuell, och han utsattes också för ett mordförsök av ett gäng nazister för femton år sedan.

– Det var jättehemskt när det hände, men nu ser jag tillbaka på det där utan bitterhet. Det var väldigt terapeutiskt att gärningsmännen blev dömda till långa fängelsestraff. Jag var noga med att bena ut mina känslor efteråt så jag kan verkligen säga att jag har kommit över det, även om det var jobbigt ännu två år efter att det hände.

Blandar sig i mobbning

Det viktigaste är att man inte låter negativa känslor som rädsla styra i ens liv, tycker Mark Levengood. Då blir livet så begränsat. Men nog finns det sätt att reta upp också den ständigt leende Mark.

– Försök före frukost, då går det lättast. Kom dragande med en dammsugare innan jag fått mitt morgonkaffe.

Men sedan blir han allvarlig.

– Jag blir oerhört arg av översitteri. Jag blir arg på folk som behandlar andra illa, och jag blandar mig i också. Jag kan gå runt på skolgårdar och vifta bort elaka ungar. Så har jag väldigt lite tålamod med dumhet, och det är också en åldersfråga, jag får mindre och mindre tålamod ju äldre jag blir.

Finland blir bättre

Mark Levengood upplever att känslor får ta mera plats i ens liv när man blir äldre. Dessutom har samhället blivit mera tillåtande. Mark minns hur oerhört det var att som liten se sin pappa gråta – medan det idag är okej att visa sina känslor också då man är ledsen eller arg.

– Finland har blivit mycket bättre på alla sätt sedan 70-talet. Finland är på väg helt åt rätt håll – sedan hackar det till ibland i maskineriet men det gör det för alla.

Efter Nio om känslor måndagen den 1 juni i Yle Fem samt på Arenan.

Sommarblommor och örter i samplantering

$
0
0

Det är dags för en ny planteringssäsong vid entrén till trädgården. Perennerna, bärbuskarna och videträden vi planterade i tunnor ifjol har alla övervintrat bra, nu behövs lite beskärning och putsning. Vi fyller på med ny jord och gödsel och så är vi klara för en nyplantering av sommarblommor.

I år har vi valt andra färger och sorter än ifjol. Fördelen med sommarblommor är att du kan variera sorter och färger från år till år, det finns så mycket fina sommarblommor att välja emellan.

Denhär säsongen har vi också planterat in olika örter. Många örter är vackra och tacksamma att odla i krukor.

Årets växtval

Svartöga, Thunbergia alata
En klätterväxt med enorm växtkraft. Finns i olika gula och oranga nyanser och vitt. En tacksam sommarblomma som trivs i varma, inte alltför blåsiga lägen.

Hortensia, hydrangea macrophylla
Hortensian blir mer och mer populär som utplanteringsväxt. Hortensian blommar länge och kan gärna stå lite skuggigt. Kom bara ihåg att vattna ofta!

Hängbegonia, Begonia tuberhybrida `pendula`
Blommar tacksamt hela sommaren. Begonian är frostöm, så skydda den under kalla nätter.

Gul marguerit, Chrysamthemum frutescens
En större variant av den vita margueriten, växer på höjden men blommar tacksamt genom hela sommaren långt in på hösten. Margueriterna tål också en del frost. Plocka gärna bort gamla blommor så befrämjar du knoppbildningen.

Penningblad, Lysimachia aurea
Den ljusgröna varianten av penningblad ger en fin grön nyans i samplanteringar. Penningbladen växer fort och blidar långa revor.

Prydnadsgräs
Finns i många olika varianter och utseende. Prydnadsgräsen är tåliga växter. De tål en del torka och gräsen ger ett fint komplement till blommande växter.

Örter - persilja och rosmarin
Olika örter passar utmärkt som kontrast i samplanteringar med sommarblommor.

Plantera och njut!

Läs också om hur vi planerade entrén ifjol: Vår krukodling - en salig blandning

Brodera på metallstängsel

$
0
0

Att pigga upp sin omgivning med garn, så kallad garnbombning, är en företeelse som sprider sig över hela världen. Virkade och stickade alster klär lyktstolpar och träd eller varför inte en hel buss. Stängsel och galler kan piggas upp med ett roligt broderi.

Allt för att sprida glädje och kreativitet och mjuka upp våra omgivningar. Virkgraffiti, stickgraffiti eller garnbombning, namnen är många och garnen och hantverket kan variera. Det som är gemensamt är att det inte förstör någons egendom eller naturen för all framtid, det är en förgänglig konstart och lätt att avlägsna med en sax. Men framförallt är det en hyllning till skapandet, till det handgjorda, skaparglädjen och lekfullheten.

För att brodera på ett stängsel behöver du inte mer än ett nystan och en sax. Knyt kryss så som det känns bäst för dig, enligt ett korsstygnsmönster eller på fri hand.

Jag använde mattrasor som var ganska tjocka, så att de skulle synas bra och så knöt jag kryss på många olika sätt. Ibland bara ett singelkryss och emellanåt virade jag garnet vidare när det skulle vara många kryss efter varandra. Pröva dig fram till en metod som du tycker känns smidig, allt efter nätets storlek och din fingerfärdighet. Det finns inget rätt eller fel!

I och med att gallernätet jag broderade på har rutor på snedden så fungerade det inte att helt följa ett korsstygnsmönster som är tänkt för raka rutor. Anpassa ditt mönster efter materialet och storleken på rutorna och mät och räkna ut vad som ryms. Jag frågade om lov av fastighetsskötaren innan jag gjorde min garngraffiti. Den har hållit sig fin nu i snart ett år.

Fem frågor om fiskekort

$
0
0

Spinnfiske kräver fiskekort för 18 till 64 åringar. Personer under 18 år eller äldre än 65 får kasta gratis. Enligt allemansrätten får du meta och pimpla gratis, oavsett ålder.

Vad händer om du fiskar utan lov?

Fiske utan fiskekort kan resultera i böter och fiskeövervakaren kan också beslagta din fiskeutrustning.

Vilka lov krävs?

Ännu i år (2015) fordras två olika tillstånd för spinnfiske. Ett nationellt och ett områdestillstånd.

  • Statlig fiskevårdsavgift
  • Länsbunden spöfiskeavgift
Ett fiskekort.
Ett fiskekort. Ett fiskekort. Bild: Johan Lindholm / Yle

Istället för den länsspecifika spöfiskeavgiften kan du också betala en avgift direkt till vattenägaren där du fiskar.

Vad kostar det?

Den statliga fiskevårdsavgiften är 24 euro och områdesavgiften för ett län är 31 euro per kalenderår.

Fiskekortet kostar 55 euro per kalenderår.
Administrationsavgifter tillkommer. Fiskekortet kostar 55 euro per kalenderår. Bild: Johan Lindholm / Yle

Vattenägarnas avgifter kan variera mycket från område till område.

Som fritidsfiskare är du dessutom tvungen att luska ut var tillstånden säljs och vad de kostar.

Finlands län
Finlands län Bild: Johan Lindholm / Yle

Hur många spön får du fiska med?

Med de nämnda spinnfiskekorten får du fiska endast med ett spö och med ett drag per person (som betalat avgifterna).

Var kan du köpa?

Du kan köpa fiskekort via Eräluvat-näthandeln.

Den 1.1. 2016 ändrar fiskelagen och det betyder att det du just läst inte mera stämmer. Men fram tills dess är det dessa regler som gäller.

Efter årsskiftet är det ett nationellt fiskekort som gäller.


Kalles bästa svirveltips

$
0
0

Det finnst två enkla tumregler om svirvelfiske att lägga bakom örat inför sommarens fisketurer.

  • Klart väder - blanka drag.
  • Mulet väder och skymning - mörka drag.

"Kalle" Carl-Olof Lindholm är fiskeriföretagare med verksamhet längs sydkusten. Fiske har varit en livslång passion och numera också ett yrke, efter att han sadlade om från jobb inom it-branschen.

VD Kalle Lindholm i sitt lager.
Det är högsäsong för fisketurismen nu, säger Kalle Lindholm. VD Kalle Lindholm i sitt lager. Bild: Yle/Anna Savonius

Det är mycket som spelar in på svirvelfisket sommartid; vädret, vinden, vattnets temperatur och växtligheten - vattendjupet inte att förglömma.

Ljus och mörker är avgörande faktorer för hur väl fisken förnimmer betet alltså draget i vattnet.

Kontraster viktiga

Är vattnet grumligare, är det skymning eller mörkt kan man prova med ett lite mörkare drag, man får mera kontrast så.

Betesfisken för gäddan och gösen är ofta en blank fisk, typ en mört, förklarar Lindholm. I solsken så blänker en mört mera än vad den blänker i molnigt väder.

Säkra drag för klara vatten till havs. Metallfärgen avgör. För gädda.
Säkra drag för klara vatten till havs. Metallfärgen avgör. För gädda. Säkra drag för klara vatten till havs. Metallfärgen avgör. För gädda. Bild: Mika Viitanen/FishingLords

Vad har djupet för betydelse, när det gäller svirvelfiske sommartid med tanke på napp?

- Visst har djupet en betydelse trots att det inte finns entydiga tumregler här. Det gäller att fiska där det finns fisk, säger Lindholm. .

När solen sjunker i skymningen minskar ljuset och då börjar gösen jaga i mellanvattnet, nära ytan.

Han tar gösen som ett bra exempel. Gösen rör sig på olika djup.

- Den har ljuskänsliga ögon och tycker inte om alltför mycket ljus. På sommaren när det är mycket sol och ljus ligger gösen ofta nära botten. Då ska man fiska djupt.

På kvällen när solen sjunker i skymningen minskar ljuset och då börjar gösen jaga i mellanvattnet, nära ytan.

Drag för molniga, regniga sommardagar. Främst för gädda. Grönt och orange är ambulansfärger, på det draget nappar också öring och stor abborre.
Drag för molniga, regniga sommardagar. Främst för gädda. Grönt och orange är ambulansfärger, på det draget nappar också öring och stor abborre. Drag för molniga, regniga sommardagar. Främst för gädda. Grönt och orange är ambulansfärger, på det draget nappar också öring och stor abborre. Bild: Mika Viitanen/FishingLords

Gäddan gömmer sig och väntar på sitt byte

Gäddan jagar på annat sätt. Gäddan ligger och väntar i växtligheten på att bytet ska komma framför den.

- Ska man ge en tumregel om gäddan så är det "närmare bottnet" som gäller men som när det gäller allt fiske så finns det också undantag.

Har vattentemperaturen någon betydelse för om det nappar på svirvel?

- Fiskarna tycker om vatten som har mycket syre i sig och svalare vatten har mera syre i sig jämfört med varmt vatten. Därför brukar lite svalare vattentemperaturer på sommaren vara bättre med tanke på fisket.

Vinden piskar upp smådjur och plankton mot stranden

Vad har vindens riktning för betydelse för fisket, mycket blåst, lite blåst - norr - söder?

- Här tar jag gärna fram ett tips som många inte känner till. Vinden har en mycket stor betydelse men det är inte dagens vind som gäller utan den vind som blåst dagarna innan.

Enligt Lindholm beror det här på att vinden pressar plankton och näringsämnen mot stränderna. Efter plankton och smådjur följer småfisk och efter dem följer i sin tur stora fiskar.

Rak eller sned vind mot stranden i många dagar bådar för god fångst.

Blåser det från samma håll i flera dagars tid så är det lättare att hitta fisken vid stränder dit vinden blåser.

En enkel tumregel är just att vinden blåser mot stranden, rakt eller snett emot. Fisken är lynnig och många andra saker påverkar "nappet", men rak eller sned vind är bra tips att ta till sig.

Soligt eller molnigt väder för att ge napp?

- Fiskare brukar tycka om att fiska i molnigt väder och det finns en orsak till det - fisken nappar bättre i molnigt väder!

Drag som intresserar havsöring och lax, det mittersta avlånga draget lämpar sig för fiskande från stranden.
Öring och lax nappar på de här. Det mittersta draget lämpar sig på kastfiske från stranden. Drag som intresserar havsöring och lax, det mittersta avlånga draget lämpar sig för fiskande från stranden. Bild: Mika Viitanen/FishingLords

Betesfisken ser till exempel inte gäddan, som gömmer sig, ifall det är lite molnigare väder. Omväxlande väder kan också ge bra fiske ibland.

- Men till exempel abborren tycker om soligt väder, säger Lindholm.

Fiska morgon eller kväll?

- På sommaren tror jag de flesta fiskare väljer kväll, fast båda är lika bra och bättre än mitt på dagen. Då är det ofta mycket ljus som gör det svårare för predatorer att gömma sig.

- Man ska vara ganska morgonpigg för att ge sig ut och fiska på sommaren eftersom solen stiger tidigt upp.

Hur ska man veva in sin lina när man svirvlar? Jämnt, snabbt eller ryckigt?

- Bästa tumregeln är - jo, man ska prova på olika saker. Man kan börja med att veva jämnt. Får man inget napp kan man prova med pauser och knyckar och ge lite liv åt betet eller draget.

Lindholm uppmanar sommarfiskaren att prova olika tekniker - sakta, långsamt, knyckigt.

De här tycker abborren om!
Abborren gillar de här små spinnarna. De här tycker abborren om! Bild: Mika Viitanen/FishingLords

När är det dags att byta drag, hur lång tid ska man ge ett drag?

- Ge draget en god stund, många tiotals kast innan det blir dags att byta, uppmanar Lindholm.

Är man ute med båt rör man sig mera än om man fiskar från land. Vattnets grumlighet kan växla snabbt om man byter plats med båt. Det kan vara en bra orsak att byta drag.

Gäddan är trogen sitt revir

- Gäddan jagar aktivt eller passivt. Ibland simmar den aktivt och söker efter betesfisk men den kan också gömma sig och vänta på ett byte. Under den aktiva tiden är den nära bottnet och tittar lite snett uppåt. Den följer efter betesfisken eller draget en stund innan den bestämmer sig för att hugga.

Därför lönar det sig enligt Lindholm - ifall man kastar från stranden - att genast kasta på nytt om man ser att gäddan följer efter draget.

Man har en chans att ta den fast den inte högg vid det tidigare kastet?

- Absolut, det lönar sig alltid att kasta på nytt. Ibland kan man prova med att byta drag, ifall gäddan inte har huggit på det man erbjöd först. Till exempel från ett blänkande till ett mörkare eller kanske från ett blänkande till ett riktigt grällt, färgstarkt drag.

Större gäddor har egna revir där man alltid hittar dem.

Hur länge håller sig gäddan i närheten där den sett betesfisk eller blänkande drag? Hur trogen är den sina "jaktmarker"?

- Gäddan är väldigt trogen sina jaktmarker. Den är en revirfisk. Större gäddor har egna revir där man alltid hittar dem.

Gös alla årstider

- I början av sommaren leker gösen vid stenrösen. Man brukar rekommendera att inte fiska gös då. jag skulle rekommendera att man inte fiskar på stenrös i början av sommaren, säger Lindholm.

Senare på sommaren hittar man gös på lite djupare vatten, mellan 3-10 meter. På grund av sina ljuskänsliga ögon håller den sig längre ner.

Man kan fånga gös alla årstider, också utanför våra stora kuststäder.

Man med kastspö och håv i solnedgången.
Fiske kan också vara en stor naturupplevelse. Man med kastspö och håv i solnedgången. Bild: Suomen Maastokuvaus.

Hur fångar vi öringen och laxen bäst på sommaren?

- För att fånga öring och lax på sommaren måste man åka väldigt långt ut på havet. De trivs inte mera nära kusten på sommaren.

Därför fångar man bäst dem bäst genom såkallat "trollingfiske". Laxen och öringen jagar fisk i djupen.

I slutet av sommaren börjar öringen sedan söka sig till mynningar och forsar för att leka på hösten.

Dela med dig av dina bästa fisketips och delta i #fisketsdag!

Fiskets dag i Radio Vega 13 juni kl. 9-17 med experter, förståsigpåare, yrkesfiskare, forskare, kockar, fritidsfiskare med flera.

Skicka in bild på din största fångst i sommar till lordax.vega@yle.fi.

Bidra med dina fiskehistorier

Hur nära grannens stuga får man fiska?

$
0
0

- Det finns inga exakta meteravstånd här. Det är subjektiv bedömning från bådas sida som gäller, säger fiskerikonsulent Marcus Wikström.

Inte ens i den nya lagen om fiske finns det något exakt meteravstånd för hur nära sommarstugorna fritidsfiskare får komma. Smärtgränsen varierar och det handlar om en överenskommelse mellan fiskare och stugägare, säger Wikström.

"Det hör till god ton att lyda"

Marcus Wikström representerar fritidsfiskarna
Det är känsligt det här med avstånd på sommarstugan, medger fiskerikonsulent Marcus Wikström. Marcus Wikström representerar fritidsfiskarna Bild: Yle

Stugägaren kan be fiskaren hålla sig på lite längre avstånd från stugan. Det hör till god ton att man lyder som fritidsfiskare.

Du får många frågor om det här, vad kan anses vara ett artigt avstånd?

- Det är svårt att säga. Jag har varit med om att folk tyckt att 50 m är ok, för andra har 200 meters avstånd inte räckt till.

- Så har jag varit med om situationer när folk har bett fiskarna komma närmare för att komma till bättre fiskeplatser.

- Man ser alla typer av stugägare. Man måste ta seden dit man kommer, betonar Wikström.

Artigt avstånd ute på sjön eller till havs är en känslig fråga i skärgården konstaterar Wikström.

Sommarstuga i Barösunds skärgård
Artiga avstånd är alltid en överenskommelse mellan stugägare och fritidsfiskare, säger Marcus Wikström. Sommarstuga i Barösunds skärgård Bild: YLE/ Maria Helsing

Wikström betonar att det finns mycket sommarstugor numera i skärgården och det kan ibland vara svårt för fritidsfiskarna att komma till bra platser numera, utan att komma för nära någons stuga i skärgården.

I den nya lagen om fiske som träder i kraft vid årsskiftet sägs det också att man inte får störa sådant fritidsfiske som utövas lagligt.

"Stugägare får inte härja i onödan"

- Man får inte som stugägare gå och härja ifall fritidsfiskaren befinner sig 200 meter ifrån en sommarstuga - fast stugägaren tycker att fiskaren kommer för nära. Då bryter stugägaren i sin tur mot lagen. Den nya lagen om fiske stadgar om det här.

Ifall man som stugägare upplever att ens vilja inte blir hörd om avstånd, vem kan man kontakta och anmäla om det här?

- Man kan prova ringa närmaste fiskeövervakare eller polisen. Det är inga lätta frågor. Båda frågar säkert om avstånd och ha egna åsikter om vad som är lämpligt avstånd.

- Får man som fritidsfiskare upprepade tillsäganden så blir det ju obehagligt för en själv också, funderar Wikström vidare. Man bör nog också lyssna på stugägarens version av det hela, även om man tycker att man går miste om en fin fiskeplats.

Det kommer dagar då stugägaren inte är på plats och då har man ju fritt fram att fiska. Artighet gäller - på båda sidor.

Gädda
Gäddan eftertraktad fångst i skärgården Gädda Bild: YLE / Robin Lindberg

Behövs fler fiskeövervakare

- På vissa ställen är det svårt att få tag på en fiskeövervakare. De flesta finns i Södra Finland, sedan blir det glesare både österut och norrut. På nätet hittar man kontaktuppgifterna.

- Har man tur får man tag på en fiskeövervakare - och har man riktigt tur är han eller hon ute på sjön. Vi behöver fler fiskeövervakare, det är helt klart. Gärna skulle jag se en fördubbling av antalet - eller mer.

Motorbåt
Avstånd är inte lätta att beräkna. Motorbåt Bild: YLE/ Åboland

Enligt Wikström är fiskeövervakarna inte bara poliser på vattnet - de kan också hjälpa och ibland upplysa folk om fiskeplatser, efter att ha kollat fiskekorten förstås.

- Vi på fritidsfiskarna tycker att fiskeövervakarna innebär ett stort plus.

Man måste vara fiskeövervakare eller polis för att fråga om fiskeloven. Som vattenägare kan man inte kräva att få se kort av dem som rör sig på fiskevattnen.

Man måste vara fiskeövervakare eller polis för att fråga om fiskeloven. Som vattenägare kan man inte kräva att få se kort av dem som rör sig på fiskevattnen.

- Särskilt de som sysslar med trolling hör till de ivrigaste fiskarna och de har många gånger korten i skick.

Vattenägare som svirvlar på egen brygga behöver tillstånd

Wikström säger att fiskeloven är mer oklara för folk som fiskar en eller två gånger i året och går ut på sin egen brygga och kasta lite med kastspö eller liknande.

- De kanske inte ens vet att de måste ha fiskeloven i skick förrän de får röra kastspöt.

- Ju fler attiraljer en fiskare har, desto större är sannolikheten att korten är i skick, summerar Wikström.

Bild: Yle

Påminn ännu om gällande fiskelov i sommar?

Det statliga kortet är obligatoriskt för alla mellan 18-64 år. Det länsvisa fiskekortet behövs ifall man fiskar med kastspö. Det länsvisa kortet gäller bara för ett spö, eller ett drag, enligt den nuvarande lagen som gäller till årsskiftet.

I den nya lagen slås fiskeloven ihop till ett enda lov och ändringen träder ikraft vid årsskiftet.

Här hittar du mer material om gällande fiskelov i år.

Delta i #fisketsdag i Radio Vega 13 juni

I den direktsända radiosändningen medverkar experter, förståsigpåare, yrkesfiskare, forskare, kockar, fritidsfiskare med flera. Fiskets dag, den 13 juni i Radio Vega, på svenska.yle.fi och #fisketsdag!

Skicka in bild på din största fångst i sommar till lordax.vega@yle.fi.

Bidra med dina fiskehistorier

Eva Wahlström: Jag ville alltid boxas

$
0
0

Den unga kvinnan på bilden ler med glittrande mörkbruna ögon. Hennes mörka hår är uppsatt i en festfrisyr och hon bär en gyllengul aftonklänning. Det är de gamlas dans, och hon ska fira att hon och hennes klasskamrater nu är de äldsta av skolans elever.

Eva Wahlström festar med sina vänner i några timmar, men sedan åker hon hem, sparkar av sig de högklackade skorna, kliver ur balklänningen, byter till träningsdräkt – och åker på träning.

Passionen driver henne

Det har gått 17 år sedan dess, och Eva är nybakad världsmästare i boxning. Passionen, den som var så stark att hon inte kunde hoppa över träningen ens den där ena speciella kvällen då unga kvinnor klär sig som prinsessor, har hållit i sig.

Utan passion för grenen och en enorm viljestyrka hade det inte gått. För priset har stundtals varit högt. En ryggskada gjorde att hon led av ständig smärta i flera år, och för tre år sedan kom det värsta dråpslaget i form av blodproppar i båda lungorna. Men mot alla odds kom Eva igen.

Boxas trots smärta

När hon får frågan om hon någonsin upplever en dag, eller ens en stund, då det inte värker eller gör ont någonstans, svarar hon ärligt nej. Men försäkrar ändå att resan hon gjort har varit värd besväret.

- Det blir alltid så mycket prat om sjukdomar och skador, men boxningen har gett mig så mycket fantastiskt också, säger Eva. Det är allt jag velat göra.

Mamma räknar sekunderna

Nu när målet är nått, tycker hon själv att hon kan slappna av lite. Hon har inga planer på att sluta boxas – men hon vet att hon kan ge sig själv tillåtelse att sluta, om hon vill. Och det känns bra.

Evas mamma, Kristina, sticker inte under stol med att hon skulle vara lättad om Eva nu hängde upp boxningshandskarna för gott. Hon har funnits där, stött och hjälpt, och gör det fortfarande om Eva vill fortsätta, men det har aldrig varit någon njutning att se dottern i ringen.

- Jag sitter där och räknar sekunderna i varje rond. Jag räknar och räknar och drar en suck av lättnad då ronden är slut, säger hon.

Kristina tycker att Eva har haft tur som inte fått några bestående men och att det vore att utmana ödet att hålla på hemskt länge till. Men hon vet att Eva gör som hon vill.

Hon gav aldrig upp

Det vet alla andra också. Evas tränare Risto Meronen tog sig från början an Eva just på grund av hennes outsläckliga hunger att bli bättre – egentligen var han inte alls intresserad av att träna någon kvinnlig boxare, och han säger rent ut att han var förvånad av hur dålig Eva var då han tränade henne första gången.

- Hon var ju finsk mästare, det bästa vi hade, säger Meronen. Och jag tänkte att kan hon faktiskt vara så här dålig? Men det var någonting särskilt med henne. Hon ville så mycket, och hon gav aldrig upp.

Eva Wahlström är huvudgäst i säsongens sista avsnitt av Efter Nio med Bettina på lördag 30.6 kl. 21.00 i Yle Fem.

Koloniträdgårdar i 100 år: Nu är det grönkål som gäller!

$
0
0
Vi få så mycket till vårt hushåll, att vi nästan ha grönsaker året om, d.v.s. mor lägger in en del på buteljer och torkar andra. Kål, lök och jordärtskockor hafva vi förstås friska under hela vintern.
― Rudolf Abelin: Koloniträdgården, Stockholm 1907).
Grönkålschips och smoothie på späd Pac choi, palsternacksqueneller och ugnsrostad rödbeta marinerad i egna örter.

Den som drömmer om en egen odlingslott kanske har detta för ögonen.

Och det är många som drömmer om en egen täppa, ett stycke jord att sätta spaden i. Tjock mylla att stoppa händerna i.

- Det är härligt att trampa runt i eget land, säger en 24-årig helsingforsare som nyligen kommit över en parcell på 50 kvadratmeter i andra hand.

Han ska odla grönkål, rödbeta, bondbönor, kålrot, morot, ärter, sallat och potatis. Gräslök finns där sedan tidigare.

Lantsorter populära

Man kan säga att de gamla lantsorterna är tillbaka på bred front; folk vill äta traditionella grödor. Det är växter som anpassat sig genetiskt till den lokala miljön där den odlats - de har alltså inte modifierats.

Exempel på lantsorter är rova, potatis, svart vinbär, äppel och potatislök.

Lauklähteenkatu seen from Peltolan siirtolapuutarha. Turku, Finland
Peltola koloniträdgård i Åbo Lauklähteenkatu seen from Peltolan siirtolapuutarha. Turku, Finland Bild: Creative Commons

Vad är det fråga om?

  • - En kolonilott är en bit jord på 50 - 1 000 kvadratmeter inom ett för ändamålet avsett område
  • - Organiserade föreningar hyr marken av städerna och hyr ut lotter till odlare
  • -Hyran för lotten är 20 - 100 euro i året
  • - Marken i en kolonilott kan inte ägas, endast hyras
  • - Hyresvärden ska ansvara för allmänna arbeten och hyresgästen för den täppan
  • - I koloniträdgårdar finns kolonistugor som kan köpas
  • - En kolonistuga kostar mellan några tusen och hundratusen euro
  • - Marken som kolonistugorna står på kan inte ägas, endast hyras

  • Kostcirkeln sluter sig - vi är tillbaka där vi startade för hundra år sedan. Nu är mat från eget land högintressant igen.

    Självproducerade grödor är en verklig lyxprodukt i globaliseringens tider - man vet vad man sår och man vet vad man får (oftast åtminstone).

    Barnfamiljer på cykel är en mycket vanlig syn i kolonistugeområden - många föräldrar tänker inte på kostnader när det gäller bra mat för barnen.

    Inte heller avskräcker mängden arbete; det fysiska arbetet är ju en del av odlingens charm. Och belöningen - ja, den kommer i slutet av sommaren.

    - Jag är beredd på hårt arbete, säger 24-åringen som är grön som odlare.

    Frisk luft och samhällsfrid

    Men varför började man odla på små jordplättar inne i städerna? Och varför började folk bygga pyttesmå stugor invid sina odlingslotter?

    Vy över Gumtäkt
    Koloniträdgården i Gumtäkt i Helsingfors kom igång som skolträdgård i början av 1920-talet Vy över Gumtäkt Bild: Creative Commons

    Initiativet kom från samhällets toppskikt, fabriksägare och stadsledning. Tanken var att arbetarbefolkningens husmödrar skulle få mat i skafferiet och barnen få andas frisk luft.

    Ungdomarna skulle hållas borta från ofog och familjefäderna från krogen. Alla skulle hållas borta från eldfängda möten där samhällsfrågor debatterades.

    Kolonilottområdet i Hemstrand
    Kolonilotter i Hemstrand i Vasa Kolonilottområdet i Hemstrand Bild: YLE/Sofi Nordmyr

    Inramningen utgjordes av urbaniseringen och målgruppen var arbetarstadsdelarnas industriarbetare i trånga bostäder där tuberkulosen blomstrade.

    Städerna började helt enkelt dela ut små jordbitar via odlarföreningar åt mindre bemedlade familjer - det främsta motivet var att hålla arbetarbefolkningen nöjd i en politiskt turbulent tid då idéer om jämlikhet och demokrati började cirkulera i allt större kretsar.

    porten till kolonistugeområdet
    Brunakärr var den första koloniträdgården i Helsingfors 1918 tack vare Svenska Kvinnoförbundets och Marthaförbundets insats. Brunakärr är därför svenskspråkigt och har alltid varit rätt icke-arbetarklassigt porten till kolonistugeområdet Bild: Creative Commons

    Idén om odlingslotter kom västerifrån (England och Tyskland var först ute) via Danmark och Sverige och det var finlandssvenska damer som tog konceptet till Finland vid sekelskiftet 1900.

    Potatis sätts 1921
    Höstarbeten i Brunakärr 1921 Potatis sätts 1921 Bild: Brunakärrs Koloniträdgårdsförening rf.

    Borgå - och därmed Finland - fick officiellt den första koloniträdgården sommaren 1915. Projektet blev aldrig riktigt färdigt, men man kan ändå konstatera att det nu är 100 år sedan koloniträdgårdsverksamheten kom igång i Finland.

    Under de följande åren dök det upp koloniträdgårdar som svampar ur jorden på många håll i landet.

    Intresset för odlingslotter exploderade efter att arbetsdagens längd år 1916 fastställdes till åtta timmar från tidigare 10-14. Plötsligt hade människorna i städerna massor med fritid.

    Kristider = hunger = ökat intresse för odling

    Inbördeskriget 1918 blev följande uppsving; det anlades koloniträdgårdar på bred front i många städer. Matbristen var stor i städerna.

    Hertonäs koloniträdgård under fortsättningskriget
    Hertonäs koloniträdgård i Helsingfors under fortsättningskriget Hertonäs koloniträdgård under fortsättningskriget Bild: SA-kuva

    Potatisen var då suverän kung på täppan - knölen var så pass populär att det på många håll stipulerades en hur stor andel av odlingsarealen som fick upptas av en gröda.
    skördetider i koloniträdgården i Hertonäs i Helsingfors
    Potatistalko i Hertonäs koloniträdgård i maj 1941 skördetider i koloniträdgården i Hertonäs i Helsingfors Bild: SA-kuva

    Samma trend märktes under fortsättningskriget, både vad gäller lotternas popularitet och potatisens dominans. Då var den mat som odlades i koloniträdgårdar helt avgörande för matförsörjningen i städerna.
    soldater sätter potatis
    Också soldater fick delta i potatissättandet (försommaren 1942 i Svir) soldater sätter potatis Bild: SA-kuva

    Blomrabatter fick ge sig - det fanns inte utrymme för estetik och fåfänga.

    Potatisen höll det finska försvaret på benen och hemmafronten vid liv. Potatis odlades i varje tänkbar mull- och torvhög, i ämbar hemma hos folk och man lärde sig att få fram nya potatisar av till och med potatisskal med synliga groddar på.

    Plantering av fruktträd och bärbuskar i koloniträdgårdar uppmuntrades under kriget Bild: Yle/Christoffer Westerlund

    Människor var utsvultna i det hårt ransonerade krigssamhället och trädgårdarna vaktades dag och natt - annars vandrade grödorna i väg.

    Liksom också de husdjur - som undantagsvis fick hållas på kolonilotterna - skulle ha gjort om koloniträdgårdarna inte hade ordnat med hård bevakning.

    År 1942 beviljades nämligen undantagslov för något som varken tidigare eller senare skådats på kolonilotterna: Det blev tillåtet att hålla husdjur.

    Grisar, kaniner, höns och får fick man ha - men de skulle störa så lite som möjligt och lukta så lite som möjligt.

    Varje medborgare deltar effektivt i försvaret på sin lott. Den som producerar nyttoartiklar uträttar ett lika ärofyllt arbete som soldaten på fronten.
    ― Jordbruksminister Viljami Kalliokoski i juni 1943

    Koloniträdgårdsföreningarna ordnade med nattpatrullering och upptäckte med jämna mellanrum någon som i sin desperation försökte stjäla ett kålhuvud eller några äpplen.

    Om det var ett hungrigt barn som ertappades brukade nåd gå före rätt. Vilket i och för sig ibland fick föräldrar att fortsätta skicka ut sina barn på matjakt.

    statsminister J.W. Rangell
    Kolonilotterna i Aänislinna inspekteras under ledning av statsminister J.W.Rangell i juli 1942 statsminister J.W. Rangell Bild: SA-kuva

    Under kriget var de viktigaste odlingsväxterna potatis, selleri (gav smak i maträtter i brist på kött och exportkryddor), purjolök, gullök, rödbeta, frilandsgurka, krasse, sallat och gräslök.

    Eftersom man inte fick in kolonialvaror uppmanades folk att odla tobak, cikoria (kaffesurrogat), persilja, dill, anis och kummin - örterna för att förbättra smaken på rätter där kött borde ha funnits men där det fattades.

    Nypotatis i Sibbo.
    Nypotatis i Sibbo. Bild: YLE/Jonas Blomqvist

    Och för att det inte fanns socker uppmuntrades odling av sockermajs och palsternacka med hög stärkelsehalt.

    Prydnadsväxterna gjorde come back

    Efter kriget ville människor glömma allt elände och satsa på estetik. Prydnadsväxterna tog tillbaka sina gamla platser i parkernas rabatter och i koloniträdgar började husmödrar friskt dela med sig av sina perenner och så ettåriga sommarblommor - nu fanns det ju plats igen.

    Stockrosor och pioner gjorde entré, och också bergenia, rosenbuskar, tulpaner, nejlikor och krysantemer hittade sina platser på 1970-talet.

    Scarlet O'Hara, pion
    Scarlet O'Hara, pion Bild: Yle/Johanna Ventus

    Som minst var intresset för odling av ätliga grödor under det ekonomiskt goda 1980-talet.

    Den stora depressionen i början av 1990-talet ökade igen intresset för nyttoväxter, men det är först under de tio senaste åren som folk skaffat sig kolonilotter för att seriöst odla ätbara saker - nu i miljö- och matmedvetenhetens namn.

    Åminne koloniträdgård.
    Åminne koloniträdgård. Bild: YLE/Mira Myllyniemi

    Nu vill man ha både blommor och ekologisk mat

    Kolonilotten är för många också ett medvetet alternativ till utlandsresor. Andra vill framför allt arbeta fysiskt som motvikt till allt sittande på jobbet.

    För många känns det korta avståndet till odlingslotten eller kolonistugan från bostaden mycket viktigt - det är ett ekologiskt stugval.

    Frilandsgurkan börjar ge skörd
    Frilandsgurkan börjar ge skörd Bild: YLE/Strömsö

    Men det är inte så lätt att få tag på en kolonilott, särskilt inte i huvudstadsregionen, och där är också kolonistugorna dyra.

    I Gumtäkt fanns i medlet av maj en kolonistuga på 26 kvadratmeter till salu för 98 000 euro - alltså mycket dyrare än de förmånligaste mormorsstugorna en bit från huvudstaden.

    Oftast är stugorna mindre och billigare än så - den vanligaste storleken är 14-19 kvadratmeter och priset 20 000 - 50 000, enligt försäljningsuppgifter.

    en stuga inne i staden
    Det är inte långt till stugan i stan en stuga inne i staden Bild: Yle

    Och hur är det om man bara vill odla någonting och odlingssäckar inte räcker till?

    I Helsingfors är det inte lätt att få en odlingslott. Exempelvis i Vik finns 106 personer i kö för en lott efter att årets utdelning gjorts. En del hoppfulla odlare har köat där sedan 2011, och väntetiden är nu 5-10 år.

    Också kolonilotterna i Hertonäs har tagit slut och kötiden är 1-2 år. Samma sak gäller för odlingslotterna i Lillhoplax. I Torparbacken finns varken kö eller lediga parceller - folk har väl gett upp hoppet.

    kolonilott i mankans, esbo
    Odlingslott i Mankans, Esbo kolonilott i mankans, esbo Bild: Yle/Ann-Lis Fredriksson

    I Anneberg i Arabia ansökte 400 personer om en odlingslott - det fanns två lotter att dela ut. I Majstad är den genomsnittliga kötiden för en parcell tre år - fem lyckliga fick en lott i år.

    I Bocksbacka och Baggböle finns däremot några lediga odlingslotter kvar.

    Intresset för kolonilotter är stort även i Vanda; lotterna brukar ta slut varje år och kötiden är 1-2 år. Också i Esbo har intresset för kolonilotter ökat under de senaste åren, men Yle Nyheter fick inte tag på någon ansvarsperson som kunde ge exakta siffror. Men en promenad vid lotterna i Mankans ger åtminstone vid handen att de allra flesta lotter (om inte alla) var upptagna.

    odlingslotter i Esbo
    Kolonilott i Mankans, Esbo odlingslotter i Esbo Bild: Yle/Ann-Lis Fredriksson

    I Borgå, som för exakt 100 år sedan vann tävlingen om vem som hann först i Finland, är alla mångåriga odlingslotter uthyrda och det finns människor i kö. Däremot finns det många ettåriga lotter till uthyrning; skillnaden är den att alla förarbeten utförs av staden.

    - Efterfrågan ökar när regnen minskar, tror Timo Lumijärvi som sköter koordineringen av lotterna.

    Helsingforsare får inte hyra av de lediga lotterna i Borgå; de är avsedda för kommuninvånarna.

    I Åbo är kolonilotterna slut på vissa håll, bland annat i Studentbyn, men det finns enstaka platser kvar i andra kolonilottsområden.

    I Vasa är lotterna slut i Högbacken men det finns lotter kvar på andra håll, så där går det ännu att få tag på en bit odlingsmark för säsongen.

    Litteratur:
    - Abelin, R: Koloniträdgården. En bok för stadsbor och industrisamhällen. Sveriges arbetare tillägnad. Stockholm 1907.
    - Berglund,K: Längtans blommor. Om gammaldags trädgårdsväxter. Värnamo 2004.
    - Blennow: Europas trädgårdar. Kristianstad 2002.
    - Englund-Hallgren: Koloniträdgården. Stockholm 1974.
    - Hautonen, K, Kauppinen, J & Raninen, T. Siirtolapuutarhan käsikirja. Helsinki, 1991.
    - Parikka, O, 1995. Pastanviljely Helsingissä. HY/Kasvintuotantotieteen laitos. Pro gradu.
    - Rappe-Lindén-Koivunen: Puisto, puutarha ja hyvinvointi. Viherympäristöliitto. Jyväskylä 2003.
    - Siivola, Salonen, Kutschka: Siirtolapuutarha - kaupunkilaisten paratiisi, Sulkava 1999.
    - Tidningen Siirtolapuutarha 1939-1946

    Life Camp för kvinnor på Brännskär

    $
    0
    0

    Chris-Marie Törnroos ordnar i sommar ett läger för kvinnor som vill utforska sin inre natur och vill göra det ute i skärgårdsnaturen.

    Chris-Marie Törnroos driver företaget Vivere Art och hon kallar det en levnadsbyrå, som i motsats till en begravningsbyrå förbereder folk för livet i stället för döden.

    25 - 28.6 ordnar hon ett läger, som hon kallar Life Camp ute på Brännskär där hon också får hjälp av dem som brukar ordna Wild Camps där.

    Det här lägret riktar sig till kvinnor och det som utlovas är en möjlighet att utforska sin inre natur och inre rymd samtidigt som man kan vandra, sänka sig ner för berg, bada, simma, övernatta i halplutontält och bege sig ut till havs.

    Äventyren till de oupptäckta landskapen i deltagarnas inte görs via symboldrama, som ska hjälpa dem att lära känna olika sidor av sig själva genom en resa i ord och bild.

    Life Camp kallar Chris-Marie Törnroos för en lyxvariant av de Wild Camps som företaget Living Archipelago brukar ordna på Brännskär.

    Samma glass från Borgå till Botswana

    $
    0
    0

    Finländare äter mest glass i Europa, ungefär 12 liter per person i året. Största delen kommer från två livsmedelsjättar.
    Vi äter i stort sett samma glass över hela kontinenten, men nu har små utmanare börjat dyka upp.

    I dag ägs de största glassfabrikerna i Finland av två av världens största livsmedelsbolag.
    Deras omsättning är i klass med Finlands statsbudget.

    Unilever Finland och Suomen Nestlé köpte upp Ingmans respektive Valios glasstillverkning.
    Båda har bevarat sina glassfabriker i Sibbo och Turengi.

    Deras marknadsandel är mellan 70 och 80 procent. Men nu har små glassföretag dykt upp.

    En nykomling finns i Jakobstad.

    Sociala idéer

    Robin Nyman driver ett café och ett bageri i Jakobstad.
    Tillverkningen av glass sker i ett uthus skyddat av museiverket i stadsdelen Skata.

    Hans stora intresse är sociala idéer, inte livsmedelsteknologi eller ekonomi.
    Nu vill han prova om det går att tillverka glass småskaligt med lokala råvaror och mycket hantverk.

    – Jakobstad var en glassort, men bolaget köptes upp för att läggas ner. Många upplevde att det var ett sätt att bli av med en konkurrent. Nu får vi se om vi lyckas återuppliva glasstraditionen här.

    Glassfusket

    Robin Nymans idé ligger i tiden.

    Boken ”Den hemlige kocken” av Mats-Eric Nilsson slog ner som en bomb och lyfte fram begreppet matfusk.

    Att produkter säljs som till exempel pistageglass, utan att överhuvudtaget innehålla pistage eftersom glassen färgsätts med spenat.

    Att produkter marknadsförs med bilder av bär och frukt men innehåller endast tillsatta smakaromer.

    Boken kom ut 2007 och har sålts i över 250 000 exemplar.

    Den finska översättningen sålde i 25 000, vilket är mycket för att vara en översatt faktabok.

    Många glassar har ätits sedan dess, men vad har hänt med glassens innehåll?

    – Det har knappt hänt någonting om vi tittar på de stora aktörerna. De kör med samma tillsatsämnen som förr, säger Björn Bernhardson verksamhetsledare på Äkta Vara, en ideell konsumentförening.

    Björn Bernhardson är Mats-Eric Nilssons bror och upplyste honom om spenaten i pistageglassen.

    Få ingredienser

    Äkta Vara uppstod i kölvattnet av diskussion om matfusket. Föreningen vill arbeta för en bättre matkvalitet under. Mer mat, mindre tillsatser lyder slagordet.

    Glassprov av Robin Nyman
    Glass är ett enkelt livsmedel. Glassprov av Robin Nyman Bild: Yle/Patrik Skön

    Om man tittar i en receptbok är det ägg, socker, grädde eller mjölk och en smak som behövs för att laga glass.

    – Samma sak skulle vi gärna se i affären. Att glassen skulle innehålla få ingredienser, men de flesta glassar innehåller tillsatsämnen som inte hör hemma där.

    Om människor skulle laga maten själva skulle de köpa ingredienser från mataffären och veta vad maten innehåller. Nu ger människan uppdraget till industrin och den missbrukar förtroendet.

    – Industrin använder ingredienser vi inte känner till och inte själva skulle välja att använda. Det är det vi vill lyfta fram.

    Värna om redlighet

    Han säger att Äkta Vara vill värna om matens renhet och tillverkarens hederlighet.
    Björn Bernhardson säger att de inte är ute efter att piska upp en oro för hälsan.

    – Vi vill värna om redligheten, helt enkelt. Att smaken ska komma från en råvara, inte en arom.

    Glassföretagaren Robin Nyman i ladugård
    Robin Nyman köper mjölk från en lokal bonde. Glassföretagaren Robin Nyman i ladugård Bild: Yle/Patrik Skön

    Robin Nyman är inne på samma linje.
    Ett missnöje med utbudet ligger delvis bakom försöket att laga glass.

    – Jag är en matnörd och vill vara med och göra en bra glass. Det är det viktiga. Ingen blir glad av en tillsatsfri och ekologisk glass om den smakar illa.

    Kan en liten företagare skapa något nytt och bra på lokal nivå? Det är vad Robin Nyman vill ha svar på.

    Vad smakar den gröna glassen?

    Idag är det ofta nödvändigt att läsa på paketet vad det är för glass man just har ätit.

    – Om du äter en grön glass kan smaken vara någonting mellan kiwi, päron eller vattenmelon. Då är det bra om du har paketet till hands för att kunna kolla vad du har ätit.

    Robin Nyman har väldigt liten erfarenhet från i livsmedelsbranschen. Han har studerat teologi och pedagogik och jobbat som lärare och snickare.

    Tokromantiska idealister

    Om kunderna kommer att vara intresserade vet han inte. Det går på känsla.

    – Vi är tokromantiker och idealister och kommer att lägga in mycket hantverk i vår produkt. Sedan får vi se om det går hem, säger Robin Nyman.

    För något år sedan besökte han Italien för att lära sig laga glass.

    Glassdisk i Italien
    Glassdisk i Rom Glassdisk i Italien Bild: EPA/Luciano Del Castillo

    - Jag trodde det skulle sitta en druid i en grotta och berätta om glassens hemlighet, men tji fick jag.

    Diskussionen om hur glassen gjordes var obefintlig. Målet var en lättsåld glass, hur den kom till var ointressant.

    Samtidigt blev det tydligt vem som driver utvecklingen inom livsmedelsindustrin.

    Den viktiga saxen

    I Italien finns tiotusentals små glasstillverkare. Kring dem har det vuxit upp en industri som säljer maskiner, tillsatsämnen och allehanda råvaror.

    Att göra glass kan handla om att klippa upp påsar och blanda.

    – Många vill sälja färdig citronpasta för glassen. Det är ingen som uppmuntrar glasstillverkaren att plocka citroner. Själv vill jag tro att det finns ett värde i ett bra hantverk och lokala råvaror, säger han.

    Blanda jordgubbe och jordgubbsarom

    Även de stora glasstillverkarna har noterat debatten och suget efter det äkta.

    Glasskiosk i Fredrikshamn
    Juli är den viktigaste månaden för glassbranschen Glasskiosk i Fredrikshamn Bild: Yle/Patrik Skön

    Suomen Nestlé talar i pressutskick om den fräscha glassommaren som ska smaka frukt.

    Men det handlar om både frukt och aromämnen.

    – Vi följer noggrant med vad konsumenterna vill ha och anpassar våra produkter enligt det, skriver Aino Pajukangas kommunikationschef på Suomen Nestlé i ett mejl.

    Enligt henne är det en trend att finländare vill ha naturliga färger, aromer och råvaror. Därför har Suomen Nestlé vissa glassmärken som inte har artificiella tillsatser eller konstgjorda färgämnen.

    Men till exempel jordgubbsstruten har tre procent äkta jordgubbe och två aromer, jordgubbe och vanilj. Den röda färgen kommer från rödbeta och karoten.

    Konsumentföreningen Äkta Varas önskemål om en kort lista med ingredienser förverkligar de stora företagen sällan.

    Och det är helt i sin ordning, anser Marina Heinonen professor i livsmedelssäkerhet vid Helsingfors universitet, institutionen för livsmedels- och miljövetenskaper.

    Forskare med en mission

    På en hylla i hennes arbetsrum finns många produkter från den finländska livsmedelsindustrin. De har att göra med hennes forskning och undervisning.

    På anslagstavlan finns tidningsartiklar hon medverkat i.

    Marina Heinonen, professor i livsmedelssäkerhet Helsingfors universitet
    Professor Marina Heinonen ser inga problem med tillsatsämnen i livsmedel. Marina Heinonen, professor i livsmedelssäkerhet Helsingfors universitet Bild: Yle/Patrik Skön

    De är många och i dem kommer hon med ett budskap som går emot den populära uppfattningen att tillsatsämnen är av ondo, att mormor vet hurdan maten ska vara, att en vara helst inte ska ha fler än fem ingredienser.

    Uppfattningar som har blivit populära genom till exempel Mats-Eric Nilssons och den amerikanska författaren Michael Pollans böcker.

    Hon säger sig ha en mission.

    - Jag vill föra fram den kunskap gällande livsmedelssäkerhet som vetenskapen kan bidra med, säger hon.

    Tillsatsämnen har en uppgift

    Hon har länge följt med diskussionen om tillsatser i livsmedel och utdömer den som onödig.

    - Att en glass innehåller si eller så många tillsatsämnen säger väldigt lite. Poängen är vilken funktion de har.

    Tanken på att kvaliteten på en produkt avgörs av antalet ingredienser avfärdar hon.

    - Tillsatsämnen tillför en egenskap som förbättrar hållbarheten eller ger en sinnlig upplevelse i form av färg eller sötma, säger hon.

    Eftersom hon sitter med i en vetenskaplig panel för EU:s livsmedelssäkerhetsmyndighet EFSA har hennes kopplingar till livsmedelsindustrin lyfts fram.

    - Att inte ha någon kontakt med branschen skulle inte gagna mina studerande. Orsaken till att jag kommit på den där listan har sannolikt att göra med att industrin finansierade en pro-gradu med 5 000 euro, säger hon.

    Enligt Heinonen är jävsreglerna inom EFSA:s vetenskapliga paneler stränga. Hon behandlar aldrig ärenden som angår ett företag hon har samarbetat med.

    - Att en livsmedelsforskare inte skulle samarbeta med livsmedelsindustrin skulle i mitt tycke vara konstigt, eftersom vi utbildar människor som ska jobba i branschen.

    Vad vet mormor

    Tanken på att det skulle finnas ett rätt sätt att avgöra vad som är äkta är enligt henne konstruerad.

    Glassen på 1950-talet var annorlunda än hur den är år 2015.

    Glasskiosk i Hertonässtrand
    Glasskioskerna dyker upp efter vintern. Glasskiosk i Hertonässtrand Bild: Yle/Patrik Skön

    Tanken på att man ska undvika ämnen som ens mormor inte känner till är enligt henne absurd.

    – Vetenskapen går framåt, vi lever annorlunda liv än våra mormödrar. Varför ska vi äta mat som lagats som på 1950-talet. Genom att till exempel använda lecitin som emulgeringsmedel i en glass kan man undvika äggulan. Då kan glassen ätas av både äggallergiker, varför skulle det göra glassen sämre?

    Äggula eller emulgeringsmedel?

    I Jakobstads ställs frågan om tillsatsämnen på sin spets. Robin Nyman funderar tillsammans med glassmästaren Nina Ekblom om de ska använda äggula eller emulgeringsmedel.

    – Vi gjorde vaniljglass för en tid sedan. Den fick en fantastisk konsistens tack vare 200 gram äggula per en kilo glass. Samma effekt skulle vi sannolikt få med tre gram emulgeringsmedel. Men vi är inte ännu villiga att ta en genväg, men visar det sig under sommaren att äggulan blir omöjlig, så får vi tänka om, säger Robin Nyman.

    Lucka i vägg som ska bli glasskiosk. Skata i Jakobstad
    Via den här gluggen ska det säljas glass i sommar i Jakobstad. Lucka i vägg som ska bli glasskiosk. Skata i Jakobstad Bild: Yle/Patrik Skön

    Robin Nyman säger sig vara medveten om att finländare kan vara misstänksamma mot det udda.

    – Finländare älskar våra stora matkedjor och blir lyckliga av att använda sina bonuskort i affären och tänka att nu blev det billigt. Istället för att fundera på om det blev bra. Vi är inte skattsökare när vi talar om mat, vi är prissökare, säger Robin Nyman.

    I ett land där folket söker sig till stora livsmedelskedjor och köper det biliga har han beslutat sig för att laga glass i ett litet uthus skyddat av museiverket.

    – Kanske det slutar med att jag sitter på åldringshemmet och skrattar med mina kompanjoner om den där galna glassidéen vi hade år 2015. Men nu ska vi i varje fall pröva.

    Glassföretagaren Robin Nyman i bonden Kaj Lönnqvists ladugprd
    Att hämta mjölken hos Kaj Lönnqvist hör till dagens höjdpunkter för Robin Nyman. Glassföretagaren Robin Nyman i bonden Kaj Lönnqvists ladugprd Bild: Yle/Patrik Skön

    Skulptur av armeringsjärn och gammal takplåt

    $
    0
    0

    Mitt skulpteringsprojekt började med ett huvud i järn och plåt, men att skulptera är roligt och till sist blev det en hel kropp som sitter på en stol.

    Stommen till skulpturen är gjord av armeringsjärn. I vanliga fall använder man armeringsjärn när man gjuter husgrunder. 6mm tjockt armeringsjärn är relativt lätt att jobba med. Det tar sin tid att böja alla järnbitar för att få till en bra form på huvud, armar, ben och kropp. Håret gjorde jag av tjockare armeringsjärn. När jag började på med projektet tänkte jag endast täcka in en del av järnstommen med plåt men vartefter projektet fortskred blev fler och fler kroppsdelar täckta.

    Det blev hundratals små plåtbitar av en återvunnen takplåt som jag svetsade fast på skulpturen. Svetsfogarna är bukliga och inte alls perfekta vilket ger skulpturen en speciell charm. Att få fast plåtbitarna är ett "knep och knåp" och det som behövs är tålamod.



    Flugfiska gädda

    $
    0
    0

    Utelivs redaktion med Stefan Jansson, Sebu Björklund och Göran Palm besökte Nagu för att bekanta sig med olika verksamheter på ön. Fredrik Borg binder en fluga för gäddfiske, lär Stefan Jansson grunderna i flugfiske och tillsammans med Johannes Johansson fiskar de gädda från kajak. Tills sist smörsteker Johannes en fångad gädda över öppen eld.

    Stefan Jansson lär sig grunderna i flugfiske på torra land.

    Stefan Jansson, Fredrik Borg och Johannes Johansson fiskar gädda från kajak. Till sist samlas redaktionen för att äta Johannes smörstekta gädda med blåmögelost.

    Hos ekofrissan slipper man kemikalierna

    $
    0
    0

    Det är vanligt med hårfärgning. Enligt en rapport som EU-kommissionen gjort färgar 60 procent av kvinnorna och 5-10 procent av männen sitt hår 6-8 gånger om året. Också unga har börjat färga håret allt tidigare.

    Risken för att drabbas av allergier och eksem är större ju tidigare man börjar färga sitt hår.  Mörkare nyanser innehåller ofta högre koncentration av färgämne jämfört med ljusare. En högre koncentration innebär större allergirisk.

    Bild: YLE / Heini Holopainen

    Läkemedelsverket i Sverige har analyserat hårfärgningspreparat, och konstaterar att ju fler gånger huden utsätts för ett allergent ämne desto större är risken att en kontaktallergi utvecklas.

    Den som börjar färga sitt hår tidigt och fortsätter att göra det genom livet blir utsatt för en stor exponering.

    Frisörerna är särskilt utsatta. I synnerhet damfrisörer utsätts regelbundet för de kemiska ämnen som finns i hårvårdsprodukter.

    Preparaten avger gaser som uppstår vid tillblandning och applicering av ämnen. Risker finns också vid användning av aerosolbildande produkter och pulverpreparat som ger upphov till finfördelat damm.

    Frisörer borde egentligen använda andningsskydd – åtminstone då de är som värst utsatta. Ventilationen i frisörsalongerna borde också alltid ses över så att den är rätt anpassad till den mängd kemiska ämnen som avges i luften.

    Speciellt blekmedel, hårspray, permanentvätskor och färgmedel förknippas med luftvägsbesvär.

    Ju fler gånger huden utsätts för ett allergent ämne desto större är risken att en kontaktallergi utvecklas. Den som börjar färga sitt hår tidigt och fortsätter att göra det genom livet blir utsatt för en stor exponering, och då ökar riskerna.― Läkemedelsverket i Sverige

    Kemikalier används friskt i frisersalongerna

    Forskare varnar för skadliga kemikalier i hårfärger – men allmänheten nonchalerar det och frisersalongerna är för det mesta fyllda med kemikaliska preparat.

    Man kan fråga sig varför inte fler frisersalonger är ekologiska – eller åtminstone delvis.

    Man vet ju att de kemikalier som används i hårfärger inte är hälsosamma – och allra minst för dem som arbetar med ångorna varje dag.

    Färga håret med rödvin.
    Färga håret med rödvin. Bild: Yle / Camilla Fagerholm

    - Bra fråga. Men det kanske är så att det finns saker som vi vet men som vi inte vill se. Vi tar väl kanske också hellre ett piller mot vår huvudvärk trots att vi vet att värken kanske skulle lätta till exempel efter en promenad, ett yogapass eller annan motion, konstaterar ekofrisören Mona Mether.

    Mona Mether leder ekofrisörutbidningen på yrkesskolan Prakticum i Helsingfors där utbildade frisörer kan fortbilda sig i ekologisk hårvård.

    Hon arbetar dessutom en till två dagar i veckan i en salong för ekologisk hårvård, och ser det som intressant att kombinera undervisningen med eget praktiskt arbete.

    - Att färga håret med örter är ju en mer utdragen process. Det tar längre tid och det är kladdigare, kletigare och jobbigare.

    Höga halter av kemikalier sprids i kroppen

    Dagens marknad för kemikaliska hårvårdsprodukter är stor och marknadsföringen av produkterna är massiv. Konsumenterna informeras om schampo, balsam, gel, mousse, vax... i aldrig sinande strömmar.

    Vissa hårfärger lanseras stort med ord som ”ammoniakfri”, ”naturlig”, ”skyddande”, "vårdande" och "hälsosam" - men samtidigt är varningstexten finstilt.

    Ingrediensernas kemiska namn säger kanske inte heller så mycket. Och vad menas egentligen med "oxiderande", "permanent toning", "intensivtoning"...?

    Hår som färgas
    Hår som färgas Bild: Yle

    EU:s vetenskapliga kommitté för konsumentsäkerhet har förbjudit många hårfärgningsämnen och infört begränsningar av halter.

    Studier har visat att höga halter av kemikalier i hårfärg tränger in i hårbottnen och sprids i kroppen. Därför avråds gravida kvinnor och barn från att färga håret.

    Också vissa så kallade ekologiska hårfärger kan vara skadliga, visar Icakuriren i en granskning. Det starka färgämnet PPD (parafenylendiamin) är ett exempel på ett allmänt förekommande färgämne.

    Intresset för ekologisk hårvård ökar

    Allt fler människor intresserar sig för ekologisk hårvård. Också frisörerna vill numera fortbilda sig för att lära sig mer om ekologiska hårvårdsprodukter och naturliga växtfärger.

    Mona Mether, som utbildar ekofrisörer, konstaterar att intresset för ekologisk hårvård ökar.

    Mona Mether Bild: Yle/Elise Tykkyläinen

    - För tio år sedan då vi inledde vår utbildningsverksamhet ordnade vi vartannat år en kurs och tog in tolv studerande per år. I dag ordnar vi årligen två kurser för sammanlagt 28 personer.
    Nu i vår har över 30 personer anmält sitt intresse för utbildningen. Av dem tas 14 in.

    - Då för tio år sedan omfattade vår undervisning 240 timmar, och i dag är den 800 timmar. Utbildningen pågår i nio månader, och är riktad huvudsakligen till frisörer som skaffar sig tilläggsutbildning.

    - Och det är roligt att intresset sprider sig. Vi har studerande från Hangö och från Ivalo och allt där emellan.

    - Fortfarande är det nog så att den ekologiska medvetenheten är störst i Helsingfors, och att intresset är mindre i de små städerna inne i landet. Men ju mer vi får ut information till utbildningsenheter och ju fler människor som får den här utbildningen desto bättre sprider sig verksamheten.

    - I dag börjar det faktiskt finnas lite mer ekologiskt tänkande också i den vanliga frisörutbildningen.

    Mether berättar att hon nyligen har återvänt från en resa i England där hon bekantade sig med ekologisk hårvård.

    Hon förundrar sig över att det i England nog fanns många ekologiska hårvårdsprodukter och behandlingar – men inga ekologiska hårfärger.

    Prakticum var pionjären i Finland

    År 2003 var det Prakticum som var först i Finland med den här sortens fortbildning.

    - I början var vi nog amatörer och fick experimentera med allt möjligt då vi försökte få fram färger. Vi plockade egna örter och kokade dem. Sedan såg vi vad som fungerade, och så gick vi vidare, konstaterar Mether.

    - Men vi lärde oss genom att göra!

    I dag är allt strängt reglerat, och man får inte använda egenhändigt plockade örter. Nu köps örterna färdigt förpackade och så hälls det kokhett vatten över dem.

    - Kunskapen har kommit från Sverige. Men där ordnas den här sortens utbildning enbart i privat regi, säger Mether.

    - Vi är lite unika här i Finland eftersom utbildningen ges vid en statlig skola. Man kan väl säga att det är mer demokratiskt här. I princip har alla som vill det en möjlighet att utbilda sig här utan att betala höga avgifter för det.

    ”Löjligt med lera i håret”

    Henna och aroniabär är naturliga råvaror som används när man färgar håret på ekologiskt vis. Foto: Patrik Skön/Yle
    Henna är en viktig ingrediens. Henna och aroniabär är naturliga råvaror som används när man färgar håret på ekologiskt vis. Foto: Patrik Skön/Yle Bild: Patrik Skön/Yle

    Mether ser ett ökat behov av ekologiskt inriktad vård och en klar attitydförändring.

    - Tidigare förekom det direkt fientliga attityder men under de senaste tio åren har det hänt mycket positivt. Nu är folk nyfikna och intresserade.

    - För tio år sedan kunde man stämplas som ”flummig hippie” och utsättas för spydiga kommentarer om frisersalonger ”där man bara smetar lera håret”.

    Alla hår är olika till sin natur

    - Idén med ekologisk hårvård är att man hittar varje enskilt hår och sköter det därefter. Om man hittar det rätta sättet behövs det faktiskt mindre skum och gel. Örtschampo ger håret fukt. Balsam behövs inte, och om man ändå vill tillföra håret mera fukt finns det fina naturoljor – till exempel kokosolja – som fuktar det ytterligare.

    - Våra kunder ska förbereda sig på att inte bara sätta sig ner i stolen och bestämma sig att nu ska det bli så och så och nu ska jag ha den och den färgen.

    Skillnaden mellan en vanlig frisör och en ekofrisör är att resultatet blir ”lite ojämnt” . Resultatet är också individuellt. Man vet inte alltid i förväg vad exakt det blir.

    - Det handlar om en naturlig process och alla hår är olika till sin natur, och har till exempel olika PH-värden, vilket betyder att reaktionen på naturfärgerna varierar.

    - Här får kunden lära sig att släppa kontrollen. Vi närmar oss slutresultatet genom en process. Och kunderna är ofta förtjusta i den doft som finns i utrymmen där man använder bara naturliga örter, säger Mether.

    En speciell atmosfär i ekosalongen

    Doften och atmosfären på Prakticum i Helsingfors är speciell. Här är allting lite annorlunda än det man möter i en vanlig frisersalong.

    Här tvingas till exempel inte kunden att lyssna på skvalmusik eller radioprogram från en högt uppskruvad radio.

    Här är ljudnivån låg, och till och med hårtorkarna har ett stillsamt brus. Svag och rofylld musik flödar ut från högtalarna. Lite småprat förekommer men ingen talar särskilt högljutt.
    Belysningen skruvas ner på de ställen där den inte för tillfället behövs.

    Ekologiska frisörer kan också använda en speciell klippning - en så kallad energiklippning som på naturlig väg sägs tillföra håret volym och böjlighet. Massage av hårbottnen hör ofta till energiklippningen.

    En kund som nyss genomgått energiklippning är lyrisk:

    - Oj det var så skönt. Efter massagen av hårbotten, hals och axlar ”lyftes” håret på ett lite speciellt sätt ut åt olika håll – lodrätt, vågrätt, diagonalt – då det klipps så att hårbottnen stimuleras bättre. Det var mycket skönt och uppiggande

    - Ja - man kunde kalla det ”healing”, konstaterar Mether. Här får man tillåta sig att slappna av och låta allt ta sin tid. Allt får ta tid och alla är lugna.

    Det handlar om en skön tystnad – samtidigt som ett stillsamt prat sorlar omkring en.

    Lera och alger – allt gammalt ska putsas bort

    Om en kund tidigare har behandlat sitt hår med kemikaliska färger, silikonbaserat schampo eller speciella hårvårdsprodukter måste håret först genomgå en reningsprocess, och putsas fritt från allehanda behandlingsmedel och metaller.

    Bild: yle

    Först smetas det ut en vit lera och efter det havsalger (tång). Så sköljs putsningsmassan bort och det är dags för färgning med örter.

    Grått hår var tidigare ett problem.

    - Förr klarade vi inte av att på ett ekologiskt sätt färga hår som hade grånat. Det var svårt att täcka det gråa helt och hållet. I dag har vi experimenterat fram örter som man använder i två faser – och då lyckas det. Och eftersom man måste färga håret i två omgångar tar det lite längre tid än vad det tar med kemikaliska lösningar, konstaterar Mether.

    Grön salong satsar på hälsosammare arbetsmiljö

    - Det är självklart att det inte är bra att varje dag utsättas för kemikalier i sitt jobb. I Finland gör man inte mycket för att få ordning på detta, säger ekofrisören Mona Mether.

    Danmark har ett system med så kallade gröna salonger där man har infört ett hälsosammare förhållningssätt till arbetsmiljön.

    Där används nog kemikalier men man har tillsammans med läkare och allergiforskare utarbetat sätt att hantera dessa kemikalier på så att den som arbetar med dem inte ska utsättas så mycket.

    Allt ska göras på ett säkrare sätt. Man försöker undvika de starkaste kemikalierna.

    - I Danmark är de gröna salongerna resultatet av ett brett engagemang och en fortgående utvecklingsprocess. Något liknande har vi inte sett i vårt land.

    Ekofrisörens burkar.
    Naturens egna färger. Ekofrisörens burkar. Bild: Yle

    Inga entydiga recept

    Ekofrisörerna har sina små trick då de använder naturliga färgar, och det finns inga entydiga recept. Man använder färgen på olika sätt i olika faser och kombinationer, och ibland ska det vara värme och ibland inte.

    Resultatet beror mycket på ens egen hårkvalitet och den ursprungliga färgen.

    - Man kan säga att färggrunden egentligen består av tre färger: indigo, henna och cassia. Utöver det kan man i färdiga växtfärgsblandningar hitta örter, olika rötter och kottar som nyansen justeras med, säger ekofrisören Helena Skogman.

    Enstegsmetoden betyder att man blandar alla ingredienser och färgar hela håret på en gång. Med tvåstegsmetoden börjar man med en växtfärg och sköljer sedan bort den ordentligt. Efter det färgar man genast hela håret med någon annan växtfärgsblandning.

    Helena Skogman anser att man inte behöver täcka in håret med plast efter att man har applicerat färgen på håret.

    - Håret behöver luft under verkningstiden – och plast gör att håret baddas. Det är dock viktigt att färgen inte torkar under verkningstiden för då färgar den inte. Värme kan användas om man vill - och speciellt viktig är det då det handlar om röda färger. Det går bra att vira en våt varm handduk runt det färgade håret, och också papper är användbart.

    Kladdigt projekt att färga hemma med naturfärger

    Hemma är det ofta mycket lätt att använda kemikaliehårfärger - om man jämför med den tid och det besvär den ekologiska varianten innebär.

    - Folk är ju lite lata eller bekväma och vill inte heller alltid bli ”matade” med gröna argument, konstaterar Skogman.

    - Men i dag börjar det finnas ekologiska färger också i krämform – och de är ju användarvänliga, och underlättar färgningsprocessen också hemma.

    Skogman påpekar att man också ska minnas att växtfärger inte är ofarliga bara för att de kommer från naturen .

    - Till exempel indigo är en stark färg, och kan hos vissa människor ge upphov till klåda på huden eller i värsta fall allergi.

    Bytte själv till ekofrissa av hälsoskäl

    Ekofrisör Helena Skogman
    Helena Skogman Ekofrisör Helena Skogman Bild: Yle

    Helena Skogman utbildade sig för några år sedan till ekofrisör. Efter över 20 år i den traditionella frisersalongen blev hon sjuk, och fick symptom som troligen var en följd av den arbetsmiljö där hon dagligen utsattes för kemikalier.

    Hon jobbar nu i en salong där man hanterar bara naturliga och trygga hårvårdsprodukter. I dag lider hon inte längre av den huvudvärk och illamående som tidigare ständigt drabbade henne på jobbet.

    Hon håller också med om att traditionella frisörer borde använda professionella arbetsskydd.

    - Andningsskydden borde vara sådana som som använder i byggbranschen då man hanterar gifter. I frisörbranschen använder man ju delvis samma gifter!

    Och naturligtvis måste man använda handskar och ha tillgång till luftrenare.

    Schampo egentligen inte nödvändigt

    Talgproduktionen rubbas då man tvättar med schampo. Schampo rengör hårbottnen väldigt kraftigt.

    Om man tvättar med enbart vatten blir rengöringen inte så kraftig. Då man inte tvättar bort talg som hårbottnen producerar behöver håret inte producera mera talg. Det handlar om en ond cirkel...

    Helena Skogman konstaterar att man kan naturborsta håret morgon och kväll, och att det då räcker med sköljning med vatten. Speciellt då vårt vatten oftast i städerna innehåller kemikalier som rengör håret en aning.

    - Det är dock bra att ha en övergångsperiod då man förlänger tvättmellanrummen och så småningom vänjer hårbottnen vid färre tvättar.

    Många traditionella frisörer lider av okunskap

    Ekofrisören Helena Skogman anser att frisörer har alldeles för lite kunskap om ekologiska produkter.

    - Den traditionella utbildningen innefattar inte den här sortens kunskap. Och det handlar också om pengar. Skolor måste ta ställning till kostnadsfrågor. I samband med frisörutbildning används det ofta kemikaliebaserade färger som någon firma har skickat gratis eller med betydlig rabatt. Företagen sponsrar skolorna med gratis färger och utbildning. Och då faller naturkosmetiken lätt bort.

    - Lärarna på frisörskolor följer fortfarande ett traditionellt koncept i sin undervisning - men nu börjar man se en liten förnyelse. Lärare kan ta med det ekologiska som en liten modul i inlärningsprocessen. I dag ordnas den här utbildningen bara i kursform - men det skulle vara bra om det ledde till examen, säger Skogman.

    Ekologisk frisersalong
    Ekologisk frisersalong Bild: Yle

    Traditionella frisörer vet inte hur skadliga produkterna är. Det finns något slags blind tro på att färgerna är ok eftersom de ju används allmänt av alla och de är tillåtna att säljas i till exempel matbutiker.

    Både kunder och frisörer behöver mycket mera vetskap och information om farorna med kemikalier.

    Svenska Yle premierade insatser - Marie Söderman fick språkpris

    $
    0
    0

    Svenska Yle har belönat årets främsta innehåll och medarbetare som i sitt jobb gjort en insats utöver det vanliga.

    Svenska Yles språkpris går i år till Marie Söderman på Yle Åboland. Söderman premieras för sitt träffsäkra och uppfinningsrika språk som programvärd, nyhetsvärd och debattledare. ”Hon förvandlar fakta till begripliga berättelser som berör och hon hittar rätt tilltal för både radio, webb och de sociala medierna.”

    Årets språkblomma går till Ann-Catrin Granroth som jobbar för Yle X3Ms program Myteriet. ”Ann-Catrin får språkblomman för sina träffsäkra webbtexter som håller en ständigt hög nivå och som når den unga publiken.”

    Priset för Årets radio/audioinnehåll går till Yle X3M:s program Myteriet. ”Programmet tar sig an såväl politiken som flyktingfrågor och mer lättsamma ämnen i ett flöde där substansen inte blir lidande. Det är kort, slagkraftigt och ledigt men aldrig ytligt.” lyder motiveringen.

    Slow tv-konceptet Bastukväll på Strömsö premierades i kategorin Årets tv/videoinnehåll. I motiveringen skriver juryn bland annat att ”Bastukvällen på Strömsö blev Svenska Yles första slow tv-sändning med ett snyggt, spännande och mångsidigt innehåll. Publiken fick ta del av alla tänkbara aspekter på bastubad och bastubyggande i tv, på Svenska.yle.fi, i sociala medier och i radion.”

    Sex & Sånt valdes till årets webbsatsning/mångmediala innehåll. ”Programmets underhållande men ändå informativa ton tar tittaren och webbesökaren rakt in på djupet med svåra ämnen såsom gynekologbesök och analsex. Det här är ett innovativt och välfungerande, mångmedialt koncept som dessutom hittat sin form väldigt snabbt.” sägs det i motiveringen.

    Carmela Walder på Yle Östnyland får priset Årets insats för sitt avslöjande om misshandel och vanvård vid Kårkullas enhet i Sibbo. http://svenska.yle.fi/artikel/2014/08/06/vald-mot-utvecklingshammade-vid-karkullaenhet-i-sibbo) Rapporteringen har fått stort genomslag och medfört förändringar och att allvarliga missförhållanden har rättats till.

    Specialsatsningen mot mobbning, #TaDetPåAllvar, fick ett hedersomnämnande.

    ”Cook and chill” är framtidens skolmat i Sibbo

    $
    0
    0

    Det viktigaste är att skolmaten är god och av hög kvalitet, tycker kommundirektören i Sibbo. Nu funderar kommunen på hur maten i södra Sibbo ska tillredas i framtiden.

    Det blir av allt att döma förändringar i hur, när och var skolmaten i södra Sibbo tillreds i framtiden. Den största orsaken till det här är att kommunen vill ha tillredningen under eget tak.

    - Sibbo byggde ett centralkök i södra Sibbo för några år sedan, men det fanns på det område som Helsingfors annekterade, så det hör till Helsingfors nu. Därmed har vi inte haft tillräckligt med egen kapacitet, utan i stället köpt skolmat utifrån, berättar kommundirektör Mikael Grannas.

    Det har funnits ett politiskt tryck om att maten borde vara i Sibbos egna händer i stället för att kommunen skaffar den utifrån, förklarar Grannas.

    Fem olika alternativ

    Nu kokar alltså förändringens soppa i skolmaten i Sibbo. Fem olika alternativ har diskuterats inför framtiden, varav ett är att ingenting förändras från nuläget.

    De övriga alternativen:

    1. Ett nytt centralkök i samarbete med Borgå
    2. Ett nytt Cook and Chill-centralkök vid Sandbackavägen i Sibbo
    3. Maten tillreds på den plats där den ska ätas
    4. Köket i Lukkarin koulu görs om till ett Cook and Chill-kök

    Grannas själv förespråkar alternativ 4, det vill säga att köket i Lukkarin koulu byggs om. I det här alternativet ingår även att köket i Nickby kan byggas om enligt samma koncept senare.

    Cook and Chill

    I förslagstexterna använder kommunen begreppet Cook and Chill, vilket i praktiken betyder att maten tillreds i ett kök och kyls ner. Därefter transporteras den till platsen där maten ska ätas.

    Sibbos matservicechef Birgit Mäkilä säger att det för med sig investeringar även annanstans än i Lukkarin koulu.

    - Det finns småskolor som i praktiken har en diskmaskin och ingenting annat. Med andra ord, de här köken behöver kylutrymmen och uppvärmningsmöjligheter, berättar Mäkilä.

    Det har gjorts ett smaktest med tjugo Sibbopolitiker, varav hälften är från fullmäktige och hälften från ungdomsfullmäktige. Gruppen testade mat som transporterats varm, mat som transporterats kall och mat som tillretts på platsen.

    - Det var ingen nämnvärd skillnad i smakresultaten mellan de här olika varianterna. Det är egentligen lite olika från maträtt till maträtt, det är ju till exempel många som tycker att korvsoppa blir betydligt godare om den har varit kall mellan varven.

    Vill inte bygga nytt

    Förutom att Cook and Chill-köket i Lukkarin koulu är det billigaste alternativet när Sibbo rör om i matlagningen, så menar kommundirektör Grannas att det finns fler fördelar.

    - Med det kan vi utnyttja vår existerande kökskapacitet, alltså de investeringar vi har gjort och den personal vi har. Vi behöver alltså inte bygga något helt nytt.

    Dessutom vill Grannas understryka att konceptet stöds också på andra håll i Finland.

    Hur det än går, så har kommundirektören några viktiga krav på skolmaten i kommunen.

    - Vi vill ha en skolmat med hög kvalitet, och vi vill själva ha koll på maten. Förra året vann vi ju tävlingen om Finlands bästa skolmat, så vi har en hög kvalitet från tidigare. Det får inte gå förlorat, säger Grannas.

    "Konstgjort med ny mc-skatt"

    $
    0
    0

    När bilskatten lindras i det kommande regeringsprogrammet planeras i stället en ny skatt som gäller motorcyklar och båtar. Som det verkar just nu kommer det att bli cirka 116 euro dyrare per registrerad mc per år. Roger Svanfors är ordförande för den ideella motorcykelföreningen Bothnia Slowdrivers och han ser inte positivt på den eventuella skatten.

    Svanfors menar att det bara blir mer byråkrati med en ny skatt. Den kommer också att kosta att administrera. Svanfors ser heller inte nyttan med att, som han säger, strypa hobbyverksamheten.

    Motverkar stress

    - Arbetslivet kräver bara mer och mer, säger Svanfors. Det behövs en motvikt till den ökade stressen i samhället och för att hitta den rätta balansen i livet behöver folk sina fritidsaktiviteter.

    Det finns de som anser att motorcykelglidandet är en lyx. Vad säger du till dem?

    - Det är en ganska vanlig uppfattning, som jag till viss del kan förstå. Men man skall komma ihåg att många kör till jobbet med sina hojar, en del av dem ganska långa vägar också.

    Svanfors menar att en tilläggsutgift på 116 euro låter oskäligt mycket, speciellt för dem som inte kör så mycket. Det blir mer än man betalar för bränslet, som i sig redan beskattas.

    - Lägg ytterligare till försäkringar på flera hundra euro per år. Om det blir för dyrt kan det ta död på hela hobbyn.

    Föreningsverksamheten påverkas negativt

    Roger Svanfors intresse för motorcyklar väcktes när han som liten pojke fick sitta bakpå när pappan körde. Sedan har hojarna hängt med hela livet med små avbrott vid familjebildande och huslånebetalningar. Idag leder han Bothnia Slowriders, som vill jobba för att skapa en positiv attityd gentemot motorcyklismen hos allmänheten.

    Deras tisdagsträffar brukar samla runt hundra deltagare på torget i Vasa. Då får folk tillfälle att fritt ströva omkring bland motorcyklarna innan medlemmarna åker ut till kvällens utflyktsmål. Hur skulle skatten påverka er verksamhet?

    - Det blir glesare på torget på sikt. Det påverkar också motorcykelförsäljningen och kringservicen negativt, säger Svanfors. Vår hobby har en betydande sysselsättande effekt som inte skall underskattas.

    Viewing all 3452 articles
    Browse latest View live


    <script src="https://jsc.adskeeper.com/r/s/rssing.com.1596347.js" async> </script>