Hur många känner till att det finns ett nationellt rekordfiskregister? Med uppgifter om de största gäddorna, laxarna och gösarna - till exempel, men också sällsyntare arter så som stör.

Registret upprätthålls av Centralförbundet för fiskerihushållning och Fritidsfiskarnas centralförbund. Registret är öppet för alla på nätet. Här finns anmälningar på de största fiskarna och kräftorna som anmälts i Finland. Uppgifterna förs in på nätet efter att ha uppfyllt vissa krav, berättar fiskbiolog Malin Lönnroth vid förbundet.

Rekorden tas upp i rekordfiskenämnden, där de antingen godkäns eller förkastas. Dokumentationen är viktig, fiskarna ska vara fotade och vägda på en ordenlig våg - gärna butiksvåg.

Hur mycket vet folk om det här, hur mycket får ni in bidrag till registret?

- Det kommer under hundra bidrag per år, berättar Lönnroth.

Hon uppmanar folk att gå in i registret först och se vilket det rådande rekordet är innan man börjar skicka in uppgifter om sin senaste fångst.

Saltpulsen väntas föra in mera torsk. Bild: yle/Petra Thilman

Snart kommer torsken!

Finns det något rekord du tycker att är särskilt spännande från det gångna året?

- I fjol kom det äntligen en stor torsk, fortsätter hon. Det var yrkesfiskaren Tom Mattsson på Åland som fick en torsk på 21,04 kilo. Det var ett efterlängtat rekord. Torskarna har varit ganska ynkliga hittills.

Rekordfiskeregistret nollades år 2000 för att få fram pålitliga uppgifter.

Läget för torsken förutspås ändras i och med saltpulsen till Östersjön, vad tror du att pulsen innebär?

- Vi hoppas det kunde komma mer torsk i finska vatten, vilket det ju gjorde på 1980-talet. För fritidsfiskarna skulle vi få lite mer spänning i andra ändan av spöet.

Hur ska jag gå till väga om jag då får en jättegädda, låt oss säga 12 kilo - hur ska jag göra för att få den registrerad i registret?

- Du kan gå in på ahven.net/rekordfiskar och titta - jaha min 12 kilos gädda var för liten för år 2009 har man fått en 18,8 kilos gädda.

Rekordgäddan måste vara större än så. Gädda Bild: Arja Lento

Rekordgäddan måste överstiga 19 kilo

- Om du däremot hade fått en 19 kilos gädda och sett att den är större än den som finns på nätet - då ska du ta dig till närmaste butik för att väga den. Det behövs pålitliga vågar och butiksförsäljaren kan fungera som ditt vittne.

- Dina uppgifter går sedan vidare till rekordfiskenämnden, som har möte två gånger i året och går igenom anmälningarna.

Vilka är rekorden för andra fiskar - till exempel braxen eller gös?

- Braxenrekordet lyder på 7,45 kilo. Det är på tiden att någon skulle klå det rekordet, braxen har ju ökat i antal och rekordet är från år 2003.

Kanske ett nytt rekord i sommar?

- Gösrekordet lyder på 14,09 kilo från sommaren 2013.

Hur hade de fångats?

Lönnroth berättar att gösen nappat på drag som rotts efter roddbåt medan braxen gått i nätet. Båda rekordfiskarna har tagits upp i insjöar.

Både insjöar, kust och hav gäller, alla tänkbara vattendrag?

- Jo då - och de mindre fiskarna räknas inte i vikt utan i längd.

Smörbulten hör också till nykomlingarna svartmunnad smörbult Bild: Rolf Streng

Vilka är de mest sällsynta arterna på rekordlistan?

- Ryggstrimmig pelamid hör till de sällsynta arterna, den kom för några somrar sedan. Den hör inte hemma i Östersjön men den hade förirrat sig till Ingåvattnen.

- Störar kommer också ibland, ett rekord noterades för atlantstör, en märkt fisk från Litauen och de är alltid lite speciella.

Så nya arter noteras då och då?

- Folk är nog flitiga att anmäla nykomlingar, säger Lönnroth. Det är lätt att slå ett rekord när fisken aldrig påträffats tidigare....

Här hittar du länken till rekordfiskarna i Finland!

Delta i Fiskets dag!

Hur ser ditt bästa fiskeminne ut? Skriv och berätta om det eller kommentera gärna här nedanför i artikeln. Delta också i vår fisktävling här på Svenska Yle. Största fisken i olika arter, ett vittne och en bild.

Skicka in dina tävlingsbidrag, gärna med kontaktuppgifter, till lordax.vega@yle.fi.

Fiskehistorierna kan du skicka in genom att fylla i rutan nedan.

Var med i ett av Svenskfinlands största fiskeevenemang, Fiskets dag den 13 juni i Radio Vega och på svenska.yle.fi!

Finländarna har en rätt strikt syn på vad som kan anses vara en måttlig alkoholkonsumtion: Gränsen går vid högst fyra portioner alkohol per gång. Det tycker närmare 70 procent av finländarna, enligt en enkät som TNS-Gallup har gjort.

För en dryg fjärdedel, 26 procent, är det okej att dricka mer än fyra portioner alkohol vid ett och samma tillfälle, och ändå kalla det måttligt bruk.

TNS-Gallup har alltså frågat finländarna var de anser att gränserna går för en måttlig alkoholkonsumtion, och då är mängden alkohol som dricks vid ett och samma tillfälle bara en aspekt.

Vin till maten är ok

En annan sak är sedan hur ofta man dricker. Här ser siffrorna ungefär likadana ut: Närmare 70 procent anser att man kan dricka alkohol en gång i veckan eller några gånger i månaden, utan att det är frågan om missbruk.

Drygt 20 procent tycker att man kan dricka till och med flera gånger i veckan och ändå hålla sig inom måttlighetens gränser.

När det gäller vardagsdrickandet finns det också rätt stora skillnader. Bara en dryg tiondel (12 procent) tycker att man smutta i sig några glas flera kvällar i veckan, medan drygt 40 procent tycker att det går bra så länge det handlar om öl eller vin till maten.

Här kommer också skillnaderna mellan män och kvinnor fram. Över hälften av männen (54 procent) accepterar öl eller vin som en matdryck till vardags, medan siffran för kvinnornas del stannar på 30 procent.

I huvudstadsregionen är också acceptansen för vin till maten större än i övriga delar av landet.

"Krapula" går an ibland

Enligt finländarna utesluter inte en måttlig alkoholkonsumtion heller en baksmälla nu och då. Största delen (34 procent) tycker att det är helt måttligt att vara bakfull ett par gånger i året, och nästan lika många (30 procent) tycker att det går an till och med en gång i månaden.

En liten minoritet (6 procent) anser att ett bakrus varje vecka är helt inom rimlighetens gränser.

Vid föreningen Förebyggande rusmedelsarbete rf, EHYT, är man överraskad över resultatet i gallupen. Den visar att finländarna har en rätt sträng inställning till gränserna för måttlig alkoholkonsumtion, menar verksamhetsledaren Sari Aalto-Matturi.

- Sammanfattningsvis kan man säga att finländarna tycker att man kan dricka högst fyra portioner alkohol, ungefär varannan vecka. Ett par gånger i året - kanske på midsommar och vid lillajul - är det sedan helt okej att lida lite av baksmälla, konstaterar Aalto-Matturi.

Snart börjar säsongen för en av vårens mesta primörer – nypotatisen. Vi har sammanställt fem fakta om potatisen.

1. Varifrån kommer nypotatisen?

I fjol fanns det 454 gårdar som odlade färskpotatis på sammanlagt 800 hektar i Finland. De finns för det mesta i södra och mellersta Finland. Den sammanlagda arealen för potatisodling är 22 000 hektar.

Utöver den inhemska potatisen importeras färskpotatis från Sverige, Spanien, Frankrike, Italien, Marocko och Holland.

Ibland kommer potatisen långväga ifrån. Då har den odlats i jordar i till exempel Egypten, Peru och Sydafrika.

2. När kan man köpa nypotatis?

Inhemsk nypotatis odlad på friland brukar dyka upp i affärerna i slutet av maj, och säsongen brukar ta slut senast i början av juli.

Utländsk potatis säljs ofta redan i mars under namnet färskpotatis, men den är fullstor och har tjockt skal, så den motsvarar inte vad vi brukar mena med nypotatis.

3. Finns det skillnader på nypotatis och nypotatis?

Professionella kockar är inte särskilt förtjusta i färskpotatis från Medelhavsländerna eftersom den ofta är betydligt vattnigare än den inhemska.

Skillnaden beror på klimatet på samma sätt som med jordgubbar odlade i norr respektive i söder – det nordligare klimatet ger starkare arom.

I Finland odlas ett tiotal olika arter – listan över populära sorter toppas av Timo som följs av Solist, Carrera och Swift.

4. Hur dyr kan nypotatisen vara? Hur billig?

I början av säsongen är potatisen dyrast, cirka 10 – 15 euro per kilo. Strax innan potatisens skal tjocknar och säsongen lider mot sitt slut kan kilopriset ligga på bara några tiotals cent.

I Danmark och Sverige brukar man auktionera ut de allra första partierna frilandspotatis och då kan kilopriset vara så högt som 200 euro per kilo.

5. Hur kokar jag potatisen rätt?

Nypotatisen kokar Bild: Yle/Marga Sandström

Låt koka sakta, lägg ner några dillkvistar. Kolla om potatisen är mjuk med hjälp av en sticka eller gaffel. Koktiden är vanligtvis 10 – 15 minuter.

Det är bättre att slå av vattnet litet tidigare än för sent så att potatisen inte blir överkokt. Servera med en klick smör om du så tycker.

Artikelns finska originaltext hittar du här

Organisatörerna för gratisfestivalerna menar att kvaliteten på deras evenemang inte är något de har behövt pruta på. Festivaler med inträdesavgift ser det som en nödvändighet att ta betalt för biljetter då de utan de intäkterna inte skulle kunna bjuda på en sådan festival de strävar efter att göra.

Festival utan inträdesavgift

Johanna Eurakoski arbetar för Världen i byn. Johanna Eurakoski jobbar för Världen i byn. Bild: Esa Salminen

Orsakerna att ordna en festival är olika för dem som ordnar gratisfestival och dem som ordnar festival med inträde. Johanna Eurakoski, informatör för Världen i byn, vill att så många besökare som möjligt ska komma till festivalen, som ordnas mitt i Helsingfors, i Kaisaniemiparken och vid Järnvägstorget.

- Världen i byn är egentligen en gratis festival för att vårt främsta mål är att få möjligast många människor och bekanta sig med medborgarorganisationer och deras arbete. Kulturprogrammen ska locka människor till festivalområdet och där får de sen bekanta sig med alla möjliga organisationers verksamhet.

Enligt Eurakoski är inkomsterna den största utmaningen för festivalen.

- Eftersom vi har en 460 utställare på festivalområdet så får vi en hel del intäkter också från det. Tills vidare har vi åtminstone klarat oss bra, menar hon.

Via utrikesministeriets finansiering har Kepa möjlighet att göra Världen i byn.

- Största delen av våra inkomster kommer från utställarna och dessutom står våra huvudsamarbetspartners för en hel del. Sedan har vi också utrikesministeriet som finansierar huvudarrangören, det vill säga Kepas verksamhet, till en stor del, berättar Eurakoski.

Jakobs dagar i Jakobstad ska vara gratis underhållning för stadsborna då också Jakobstads stad sponsrar evenemanget. Det har utökats från några dagar till ett en veckas långt evenemang.

-Det är toppen att ordna festival med fritt inträde i Finland, menar festivalens verksamhetsledare Olof Forss och är glad över att kunna bjuda på gratis evenemang.

Kvaliteten har Jakobs dagar inte behövt pruta på även om inträdet är gratis.

- Vi har musik, teater, dans och gymnastik med mera, vi har absolut bra kvalitet på vårt program, försäkrar Forss.

Biljettförsäljning för att överleva

På den åländska festivalen Rockoff är biljettintäkterna nödvändiga för festivalens fortlevnad. Skulle de minska på biljettpriserna skulle de vara tvungna att skära ner i artistbudgeten.

- Alternativt skulle vi bli beroende av att öka försäljningen av mat och dryck lika mycket som vi minskar biljettintäkterna, för att kunna hålla samma kvalitet på evenemanget. Det innebär att de som konsumerar mycket mat och dryck skulle finansiera övrigas festivalbesök. Vi anser att det är mer rättvist att ta ut en biljettavgift från samtliga besökare istället, svarar Pontus Grönberg, festivalchef för Rockoff, i ett e-postmeddelande.

- Kvaliteten hänger ihop med vad vi har för intäkter, desto högre intäkter desto mer pengar kan vi satsa på festivalen. Generellt upplever jag att våra besökare har stor förståelse för våra ekonomiska begränsningar, och att vi försöker hitta en bra balans mellan pris och kvalitet som passar våra besökare, förklarar Grönberg.

Av Flow festivalens intäkter kommer 70 procent från biljettintäkterna.

- Vi har ett väldigt brett program och skulle säkerligen vara tvungna att skära ner på en hel del om biljettintäkterna uteblev, berättar Flow festivalens informatör Susanna Hulkkonen, och nämner också att artisternas ersättning är väldigt stor.

Flow festivalen har satsat på ett praktfullt festivalområde, till exempel med olika sorters belysning.

- Det har alltid varit viktigt för Flow att bjuda på mat och underhållning av bra kvalité, intressant konst och givetvis internationella namn vid sidan av nya mindre etablerade artister. Evenemangets karaktär skulle förändras om biljettintäkterna skulle utebli, menar Hulkkonen.

Kvalitet inte alltid ett mål i sig

Det skulle uppstå problem om någon inkomstkälla skulle uteblir. Då skulle man vara tvungen att hitta andra lösningar i fråga om evenemangets program, utbud och karaktär. Beroende på lösningen behöver inte kvaliteten lida.

Johanna Eurakoski menar att kvaliteten på festivalen Världen i byn har hållit i sig utan biljettintäkter, men det beror också en aning på vad man menar med kvalitet.

- Vi har under årens lopp kunnat hitta bra kvalitet på vårt innehåll. Givetvis finns det utmaningar med att inte alltid ha riktigt så mycket pengar som det behövs, men i och för sig så det här är en festival som baserar sig på solidaritet. Den baserar sig på volontärverksamhet och vi har en hel del med aktiva människor och organisationer runt omkring oss som stöder oss i detta. Kvaliteten är ett viktigt mål, men det är inte ett mål i sig för oss, konstaterar Eurakoski.

Borgås första skolmatsdiplom delades ut åt den finska skolan Albert Edelfeltin koulu. Skolan firade diplomet på tisdagen.

De skolor som främjar en näringsrik, fostrande och ekologiskt hållbar skolmat kan få ett skolmatsdiplom.

Diplomen beviljas av Ammattikeittiöosaajat ry, en riksomfattande organisation för kompletterande utbildning och samarbete inom restaurangbranschen.

– Det här är ett viktigt och fint erkännande både för skolan och för oss som har hand om måltidstjänsterna, säger kostservicechef Birgitta Creutziger vid Affärsverket Borgå lokalservice.

– För att eleverna ska ha goda erfarenheter av måltidsstunderna i skolan behövs framför allt ett smidigt samarbete mellan dem, lärare och kökspersonalen. Det funkar utmärkt på Albert Edelfeltin koulu.

Skolan uppskattar maten

– I Finland är skolmaten en självklar förmån som man inte alltid uppskattar. I andra delar av världen är det ovanligt med gratis skolmat, säger Creutziger.

Rektor Juha Levänen berättar att man har utvecklat en kultur som uppskattar skolmaten på Albert Edelfeltin koulu.

– Det syns på många sätt, till exempel i att avfallsmängden i skolan är mycket liten, säger Levänen.

Alla skolans lärare deltar i övervakningen av matsalen och ansvarar för fostran av elever i alla klasser.

Skolans matsal är trivsam och väl möblerad. Dessutom finns den på en central plats i skolans hjärta. Ljudisoleringen garanterar en lugn matstund.

Husmor har alltid tid för elever

– Skolans husmor har också en viktig roll. Hon syns till i vardagen och har alltid tid för elever. Hon tar emot dem i matsalen varje dag och deltar i deras fostran tillsammans med lärarna.

– Eleverna och skolans personal värdesätter husmoderns och kökets arbete. Ordet tack hör till elevernas viktiga ordförråd, berättar Levänen.

Att skolan har lyckats uppfylla kriterierna för skolmatsdiplomen är ett resultat av ett långsiktigt och målmedvetet arbete, säger Birgitta Creutziger.

Affärsverket Borgå lokalservice har utvecklat måltidstjänsterna i ett aktivt samarbete med skolorna och personalen. Respons på maten samlas in i skolorna regelbundet genom kundnöjdhetsenkäter och matjuryer.

För att minska svinnet vid en kaffebjudning är det bra att veta du hur mycket du skall bjuda på. Här får du en snabb guide till hur du beräknar rätt. Beräkningen är utförd av Marthaförbundet och en del av Svinnkampen.

Kaffe drickes med omsorg

Kaffebjudning, per person

Kaffe 2-3 koppar
Te 2 koppar
Socker 1 kg/50 personer
Kaffemjölk 1,5 liter/50 personer
Bulle 1 skiva eller liten bulle
Småbröd 1 per sort och person

Kaffekaka: 1 kaka/30 personer
- Rea Ahlströms äppeltoscakaka
- Engelsk morotskaka
- Röbetskaka med sötad getost och pistach
- Rå blåbärskaka

Rulltårta Bakverk Bild: Svenska Yle/Strömsö

Rulltårta 1/20 personer
Chokladtårta 1 cm
Fylld tårta:
- tårta på fyra ägg för 10-15 personer
- tårta på åtta ägg för 25-30 personer

Cocktailsmörgåsar 3 st
Smörgåskaka 1 cm
Pirog 1 plåt/25 personer

Jordgubbstårta Bild: Yle/Sune Bergström

Måttabell för kaffe

10 personer:
- 3 liter vatten + 5 dl kaffe

50 personer:
- 1,5 liter vatten + 1 kg kaffe

Måttabell för vetebröd

5 dl deg blir:
- 45 bullar, 2 längder, 1-2 kransar eller 50 skivor

För att minska matsvinnet vid en bjudning är det bra att veta du hur mycket du skall bjuda på. Här får du en snabb guide till hur du beräknar rätt. Beräkningen är utförd av Marthaförbundet och en del av Svinnkampen.

Förrätt med gravlax Taleggiobröd Bild: Svenska Yle/Strömsö

Matbjudning, per person

Förrätter

Sallad 100-150 gram
Gravad fisk 100 gram
Rökt fisk 75 gram
Skaldjur (sallad) 50 gram
Uppskärningar 50-75 gram
Grönsaker 75 gram
Kyckling (färdig, i sallad) 75 gram

Plockmat med fikon Malin Båtmästars hälsosamma kex Bild: YLE/Strömsö

Birätter

Kokt potatis 200 gram
Nypotatis 300 gram
Ris, pasta 60 gram
Sallad 75 gram
Sås 0,5 dl
Stuvning 1 dl

Porterstek med gräddstekta grönsaker Porterstek med gräddstekta rotfrukter Bild: YLE/Strömsö

Huvudrätter

Sallad 150-200 gram
Låda/frestelse 300-350 gram
Fiskfilé 150 gram
Hel fisk 250 gram
Rökt fisk 150-200 gram
Köttsås 150-200 gram
Stek/rostbiff 100-150 gram
Biffar/uppskärningar 130-150 gram
Köttfärs 100-150 gram
Rätter på köttfärs 100-150 gram
Kyckling (hel) 250 gram
Kyckling bröstfilé 100 gram

Vichysoisse med purjolök En kall soppa läskar i sommarvärmen. Bild: YLE/Strömsö

Soppor

Buljong/förrätt 1,5-2 dl
Soppa/huvudrätt 2,5-3 dl

Glass med jordgubbar

Efterrätter

Bär 100-150 gram
Glass, parfait, sorbet 100-125 gram
Gelatinrätter 100-125 gram
Ostbricka 75-100 gram
Efterrättssås 50-75 gram

Vin passar till festmat. Vin hälls upp glas. Bild: YLE/Strömsö

Drycker

Vatten 2 glas
Vin 1-2 glas
Starksprit, snaps 4 cl
Välkomstdryck, bål 1-2 glas

Den som vill bli fiskare går en oviss framtid till mötes. Väder och vind kan både hjälpa eller stjälpa. Dessutom måste fiskaren stå ut med en hel del byråkrati.

Onsdagen den 20 maj firades den nationella fiskedagen. Temat för i år var ”fisken som mat”.

Mikael Lindfors har varit fiskare på Emsalö sedan 1987. Just nu är han aningen irriterad över det kalla vädret.

– Våren har varit kall och isarna gick redan i mars.

Han säger att isarna gärna skulle få ligga kvar i april för att fisket ska komma i gång. Dessutom har värmen lyst med sin frånvaro sedan mars.

Som fiskare är man tvungen att leva utan någon säker inkomst varje månad. Väderförhållandena påverkar fångsten men det är också någonting man lär sig leva med.

– Jag har insett att att man inte kan göra någonting åt dåligt väder.

Stor efterfrågan på lokal fisk

Fiskaren får njuta av frihet och havsutsikt på jobbet. Fiskebåt i Emsalö. Bild: Yle/Sofia Strömgård

Sommaren står för dörren och då väntas många sommargäster till Emsalö. Efterfrågan på lokal fisk är stor, säger Mikael Lindfors.

– Det finns inte så många fiskare kvar så vi har bra åtgång på vår fisk.

Folk blir väldigt glada när de får njuta av färsk fisk som dessutom kommer från närliggande vatten. I mataffärerna kan det vara svårt att hitta fisk som är lokal, berättar Lindfors.

Laxen är populär

Då Yle Östnyland frågar Borgåborna vad de äter för slags fisk svarar många att laxen är populärast hemma hos dem.

– Till vardags blir det oftast norsk lax men vid speciella tillfällen köper jag lokal lax, berättar Susanne Björkell.

Hon säger också att familjen brukar fiska sin egen fisk, speciellt på våren.

– Då är det åtminstone närproducerat när den kommer från vår egen vik.

Björkell säger att hon sällan köper annan fisk än lax, gädda kan hon lika bra fiska själv.

– Jag försöker att äta fisk en gång i veckan.

Laxfiske är lönsamt

Också Kaj Lindström säger att laxen är den vanligaste fisken hemma på matbordet.

– Gravad lax, rökt lax, stekt lax … Laxen är populär.

Han försöker alltid köpa lokal fisk och tycker att det är viktigt att understöda lokala fiskare.

För fiskaren lönar det sig alltså att satsa på laxfiske eftersom den inbringar mest pengar.

– Jag fiskar lax, gös, sik och sedan alla andra sorters fiskar som kommer med på köpet, säger Mikael Lindfors.

Strömmingen kommer inte härifrån

Strömmingsfiske är däremot inte längre lönsamt. Priset på strömmingen är för lågt om man jämför med mängden arbete som krävs för att fiska ett tiotal kilo strömming.

– Här fiskas ingen strömming annat än för eget behov. Det som man får upp med nät är inte lönsamt.

I dagens läge behöver man trålar för att fiska strömming.

– Vi skulle gärna tråla här men vi har inte sådana möjligheter längre.

Mindre byråkrati

För att underlätta fiskarens vardag efterlyser Lindfors mindre byråkrati för fiskarna. Olika EU-direktiv medför mycket jobb som han gärna skulle slippa i framtiden. Det kräver både tid och energi.

– Myndigheterna skulle också kunna göra någonting åt skarvarna och sälarna som försvårar fiskarnas arbete.

Om Mikael Lindfors skulle välja yrke på nytt, skulle han antagligen inte välja att bli fiskare. Han tänker inte heller rekommendera sina barn att välja den här branschen.

– Helst har man ju ett jobb med säker månadslön.

Som fiskare är man ändå fri till en viss grad. Under vintern får man dessutom en chans att pusta ut lite efter det hektiska sommarhalvåret.

– Jag har en perfekt utsikt när jag arbetar. Om det ser dåligt ut från ena hållet kan jag bara svänga mig åt något annat håll.

Borgå knep FM-brons i kommunal marknadsföring. Konceptet #TravelHousePorvoo föll juryn i smaken.

Guldpengen gick till S:t Michel och Helsingfors seglade in på en andra plats. Sammanlagt var 42 bidrag anmälda till tävlingen.

Enligt juryn är Borgå stads #TravelHousePorvoo ett bra exempel på ett modernt jippo i sociala medier.

Konceptet går ut på att en grupp bloggare tillbringar ett förlängt veckoslut i Borgå. Bloggarna utforskar stadens sevärdheter tillsammans lägger upp bilder och texter på sociala medier.

Också Borgåbor engagerade

Juryn skriver att också kommuninvånarna har engagerats i den internationella marknadsföringen. Jippot har samtidigt ökat den lokala vi-andan. Helheten är genomtänkt och lätthanterlig. Bidragets koncept fungerar bra i såväl intern som extern marknadsföring.

Priserna delades ut vid jubileumsseminariet Piiri 10 år i Helsingfors stadshus den 20 maj.

FM i kommunal marknadsföring arrangeras av organisationer som utvecklar den kommunala och regionala marknadsföringen: Finlands Kommunförbund, Seudulliset Kehittämisyhteisöt och Föreningen Finlands turistorganisationer.

Läppstift på kragen, för mycket salt i maten och svartnat silver. Akademens killar lär sig fixa till hemmet lätt och ekologiskt.

Smartha tips är en spinoff på matlagningsserien Akademat, men nu med fokus på nyttiga tips i hemmet. Maria Hackzell från Marthaföreningen hjälper Dennis Holmlund och Markus Perret från Akademiska sångföreningen att ta hand om köket, sina kläder och matlagningen.

Dennis, Markus och Maria har en liten fest. Med rödvinsfläckar och klotter.

Jag har aldrig varit på en fest där man börjar med att klotta!

Ingrodda fläckar är ett stort problem, men Maria Hackzell lär killarna att ta itu med fläckarna genast. Olika fläckar behöver olika metoder. Killarna går till badrummet med sina klottiga dukar. Rödvin behöver salt eller vittvin, men det vill inte Markus använda, för det är alkolholmissbruk. Oljan behöver potatsmjöl, blåbären surmjölk. Och galltvålen får vitsiga kommentarer.

Fläckar och klibbigheter på golv och husgeråd är också lätta att ta bort om man gör på rätt sätt. Först tar Markus och Maria bort prislappar från krukor, sedan avlägsnar de gummifläckar på golvet. Också gropar i trä kan fixas med en våt trasa och ånga.

En läppstiftsfläck på kragen är ett stort problem, fläcken kan få oanade konsekvenser. Men Maria kommer till Dennis Holmlunds hjälp med glycerol. Dessutom är Dennis svettig under armarna.

Markus och Maria städar hela huset med det som finns i städskåpet. Man behöver inte köpa giftiga och starka rengöringsmedel. Ättika, salt och bakpulver bidrar till en effektiv och ekologisk städning.

Också vid fönstertvätt går det bra med enkla medel. Markus och Dennis skulle gärna ringa efter en fönstertvättare, men nu måste de göra det själva. Och ättika är bra igen, man kan t.ex. dricka det om man blir för törstig, menar Dennis.

I köket kan man använda samma ämnen. Riktigt förstörda kastruller behöver häftigare doningar.

Då man putsar silver behöver man inte heller en massa gifter. Det räcker med alumminiumfolie i ett fat. Sherry/bröstmjölksmuggen läggs i blöt under idogt skämtande och gnabbade. Sedan häller man salt på.

Måltiden behöver inte vara förstörd för att man satt för mycket salt, eller middagssällskapet kommer för sent. Maria Hackzell ger smarta tips för att rädda en måltid.

Efter matlagningen skall man sopsortera rätt. Och komma ihåg vad som hör hemma i komposten.

Och hur skall man få krukväxter att överleva vid en kortare resa om man inte har någon som kan vattna dem?

Runda Munken öppnade i Lovisa förra veckan. Kaféet kan stoltsera med över 120 importerade tesorter. Och förstås en massa munkar.

Egentligen var det lite av en slump att kaféet Runda Munken bestämde sig för att utvidga sin verksamhet till Lovisa. Yvonne Wolff-Bonsdorff driver kaféet tillsammans med sin man Timo Bonsdorff. Paret sökte egentligen efter ett passande utrymme i Borgå.

– Men vi hittade inget lämpligt utrymme eftersom vi är ganska kräsna. Vi hade först tänkt att Borgå vore ett bra alternativ eftersom där fanns en nisch för ett kafé specialiserat på te.

Men hon är mycket nöjd med kafét i Lovisa. Stället renoverades och är nu inrett i en gammaldags stil. I salongen skapar de orangea väggarna en mysig atmosfär och i toaletten hänger en ståtlig kristallkrona. Snart kan gästerna också sitta ute i trädgården och njuta av en te- eller kaffekopp.

Inredningen är gammaldags och trivsam. Runda Munken i Lovisa. Bild: Yle/Sofia Strömgård

– Lovisa är en svenskspråkig och trevlig bygd, vi trivs väldigt bra konstaterar hon.

Perfekt för en teälskare

Wolff-Bonsdorff är sjäv en teentusiast och ville satsa på ett stort tesortiment. Teet är av bästa kvalité och importeras från en återförsäljare i Tyskland.

Det finns redan 120 tesorter, och mera kommer det att bli. Yvonne Wolff-Bonsdorff visar upp olika tesorter. Bild: Yle/Sofia Strömgård

Förutom teet finns det en massa söta och salta bakverk till salu. Allting bakas av företaget själv. Just nu sker produktionen i Nordsjö, men kommer snart att flytta till Mäntsälä.

För tillfället finns det tre stycken Runda Munken kaféer. I Nickby, Nordsjö och i Lovisa. I juni kommer ett fjärde kafé att öppnas i Mäntsälä.

Långa öppethållningstider

Strömmen av kunder har varit strid under de senaste dagarna.

– Vi har haft över hundra kunder varje dag sedan vi öppnade. Det har varit en verkligt positiv överraskning.

Man kan fråga sig om det finns tillräckligt med kunder i Lovisa. Yvonne Wolff-Bonsdorff är övertygad om att konkurrensen inte är ett problem eftersom Runda Munken satsar på långa öppethållningstider.

–Vi har öppet på kvällarna på både vardagar och på veckosluten. I Lovisa har det inte funnits något ställe dit man kan gå lite senare på dagen, så vi tror att det kommer att locka kunder.

Redan nu har hon fått mycket positiva kommentarer av kunderna om öppethållningstiderna.

Munkarna är populära

Runda Munken är ursprungligen ett cateringföretag, och man kan fortfarande beställa både söta och salta bakverk till sina egna tillställningar.

Någon kanske undrar varifrån själva namnet kommer ifrån, Runda Munken kan ju te sig aning lustigt.

– När vi öppnade vårt första kafé i Nickby sålde vi otroligt många munkar. Och sedan beslöt vi oss för att döpa stället till Runda Munken, berättar Wolff-Bonsdorff.

Det omtyckta radioprogrammet Naturväktarna är tillbaka för sommarsäsongen.

Våren framskrider i rask takt. De första vitsipporna och nunneörterna blommar och till och med lungörten skiftar i blått i lundarna. De första uggleungarna börjar bli flygfärdiga och transplogar passerar vid lämpliga vindar. Citronfjärilar och andra övervintrande dagfjärilar flyger i solskenet.

Det här är Naturväktarnas bildblogg, där vi under sändningen samlar de bilder som du skickat in till oss på addressen vega.natur@yle.fi.

Naturväktarna hör du torsdagar kl 19.30 till 21.00 i Radio Vega.

Mer information om programmet hittar du på Naturväktarnas programsida.

En kvist som gardinstång med en luftig gardin inspirerad av fiskenät passar bra i sommarens inredning. Lätt att göra själv med två olika makramé knopar.

Makramé som hantverksteknik har gamla anor världen över och var speciellt populärt bland sjömän en gång i tiden. På 1970 och - 80 talet blomstrade tekniken här i Norden och nu är det supertrendigt igen. Blomamplar, väggbonader och väskor är kanske de mest kända nutida produkterna. Oftast gjorda av ett lite grövre naturfärgat fiskegarn och dekorerat med träkulor. Tekniken används även till läckra smycken med supertunna trådar i regnbågens färger. Börjar man riktigt studera sin omgivning kan man hitta makramé tekniken lite överallt.

Det går att använda nästan vilka snören som helst och vilken färg du vill. Jag använde mattrasor i trikå för att göra den här sommargardinen som passar lika bra på väggen eller varför inte i dörröppningen på sommarstugan. Här i videon kan du lätt följa hur de två olika knoparna görs.

Du behöver:

• mattrasor i svart trikå
• en ung björk eller annan kvist
• sax

1. Såga kvisten i en för dig lämplig längd anpassad till ditt utrymme.

2. Klipp till så många längder av mattrasor som du vill ha. Antalet ska vara delbart med fyra, längden det dubbla plus rejält extra. Till den här gardinen som färdig nu är ca 1 m lång använde jag 3 m långa bitar av mattrasor. Bredden på den färdiga gardinen är 40-50 cm (den är töjbar så det beror lite på hur man drar ut den) och till den använde jag 18 st dubbelvikta mattrasor/ trådar.

Mattrasor

3. Vik trådarna dubbelt och sätt dem runt kvisten och dra igenom båda ändorna så får du en snygg knop som kallas Lärkhuvud. Gör så med alla trådarna med 1,5-2cm mellanrum (eller så glest som du vill ha dem).

Lärkhuvud

4. Nu är det dags att börja med knutarna som bildar nätet. Se bilderna i galleriet här under, de är märkta A-G.
A. Man jobbar med fyra trådar åt gången. Börja från vänster kant och knyt mot höger.
B. Lyft den vänstra tråden över de två trådarna i mitten och under den högra.
C. Stick upp den högra tråden bakom de två i mitten och över den vänstra tråden.
D. Spänn åt och justera på den höjd där du vill ha den. Nu är halva knopen gjord.
E. Ta nu tråden längst till höger och sätt den över de två i mitten och under den vänstra.
F. För den vänstar tråden bakom de två i mitten och upp genom öglan som bildats på högersida, alltså ut ovanför den högra tråden.
G. Spänn så att det blir en snygg knop.

Knopen

6. Gör likadant varvet ut med de fyra trådar som står på tur.

Första varvet

8. Fortsätt på samma sätt varvet ut så att knoparna i andra varvet alla hamnar under och mellan knoparna i första raden. Anpassa deras placering på ett sådant avstånd som du vill ha. De två sista trådarna lämnas oknutna i detta varv.

Andra varvet

2. Fortsätt på samma sätt med vartannat varv så att du lämnar de två trådarna först och sist och på så sätt får ett nätmönster så långt som du vill ha det. Jag knöt 16 rader på den här.

3. Avsluta gardinen genom att eventuellt jämna till fransarna om du inte vill ha dem ojämna.

Fortsättningen och avslutningen

Att samla på drivved är kanske inte något som många sysslar med men det räcker med några välvalda träbitar som formats av havet och lite fantasi för att nya skapelser kan ta form.

Drivved som har fått torka ordentligt har några specifika egenskaper: träet blir lätt, ytan blir porös och får en vacker matt, grå nyans.

Att träbitarna blir relativt lätta gör det enklare att limma ihop delar. Vill du spika i träet är det bra att borra först för att unvika att ytan spricker. Men i övrigt kan du låta leklusten styra när du sätter ihop drivvedskonst. Testa och prova dig fram, tänk inte för mycket!

Jag förvandlade mina drivvedsbitar till fiskliknande former och det med så små medel och uttryck som möjligt. Rostiga spikar blev till tänder och tillklippta plåtbitar till fenor.

Det är bara att gå vidare på unika uttryck i de fynd som du hittat.

Inne i ett av rummen i Kasern 13 på Korsholmsesplanaden i Vasa dansas och trummas det för fulla muggar när föreningen Kpanlogo Yede kommer samman.

Francis Oyeyiola, Kent Håkans, Bernard Klu och Assibu A. Josaph slår på trummorna och knäpper av hjärtans lust, medan Jannika Nylander, Marta Pietruczuk, Christel Ahmeti, Johanna Brådd och Serafima Borotinskij - Bränn gungar barfota i takt med de kraftfulla rytmerna.

Kpanlogo trumman

Afrodans, eller Afro Yede, är en dans vanlig i Västafrika. Den utmärks av stora rörelser som tillsammans med musiken får energier att strömma genom hela kroppen. Några av de instrument som används är Kpanlogo trumman, Gome och Djembe trumman.

Kpanlogo Yede kom igång med sin verksamhet 2009 och förvandlades till förening 2011 när samarbetet med Vasa stad ökade. En av förgrundsgestalterna är Francis Oyeyiola, nyligen färdig med sina magisterstudier vid Vasa Universitet. Telekommunikation och affärsverksamhet är hans specialitet.

Francis Oyeyiola Carina Engström och Francis Oyeyiola deltar i festivalen för Afrikans kultur i Vasa Bild: Yle/ Jan Jacobson

Vill dela med sig

I dag trettiotreårige Francis kom 2004 från Ghana till Finland för att studera. Förutom att själv njuta av dans och musik, vill han inom Kpanlogo Yede ry. gärna också introducera sin egen kultur i sitt nya hemland.

Francis vill utveckla ett multikulturellt Finland med kontakter ut i världen. Föreningen besöker på beställning bland annat daghem, skolor, arbetsplatser och servicehem.

Förutom musiken, trummandet, sången och Afrodansen, lär Kpanlogo Yede också ut bland annat afrikanska matspecialiteter och annan kunskap om de Västafrikanska kulturerna. Francis vill gärna komplettera den till övervägande del dystra bild som massmedierna hos oss ofta ger av Afrika.

Afro på rockfestival

För Johanna Brådd och Serafima Borotinskij – Bränn kom intresset för Afrodansen igång på allvar i och med en arbiskurs de deltog i hösten 2012. Sedan dess har de dansat på allt från personaljulfest till rockfestival.

Som bäst har de också en ”trumdans” på gång, som i likhet med deras andra danser växer fram så småningom, med både traditionella och helt egna inslag. Alla i gruppen kan påverka hur en ny danshelhet utvecklas i deras helt egna ”Afro-fusion”.

Ny öppenhet

Efter evenemanget ”Vasa mot rasism” i mars fylldes föreningens övningssal under påföljande träningspass av flera nationaliteter. Så många har inte fortsatt, men antalet danser och uppträdanden har ändå blivit allt fler. Serafima säger att hon hoppas att mångfalden skall kunna bibehållas också i fortsättningen:

-Det känns häftigt att vi trots olika personligheter, bakgrund och ålder, tjugo till femti+, kan hitta dansglädjen tillsammans! Kontakten med andra nationaliteter har gett en ny öppenhet för ”det främmande”.

10-11 juli 2015 är Kpanlogo Yede med och arrangerar Agoo Africa Festival i Vasa.

Hon bläddrar ivrigt i det slitna fotoalbumet. Mycket av vardagen efter kriget handlade om fiske, som ett komplement till livsmedel på kort. Det finns inga foton på ett av hennes stora fiskeminnen men minnesbilderna har inte bleknat. Vi talar om fiskarfänget med stort F.

Chris-May Savonius bläddrar i gamla fotoalbum efter fiskeminnen. Chris-May Savonius bläddrar i gamla fotoalbum efter fiskeminnen. Bild: Yle/Anna Savonius

Chris-May Savonius har fyllt 80 och fiske har intresserat henne livet igenom. Hennes pappa Bertel var en ivrig fiskare och jägare och han lärde både sin son och dotter att fiska. I Chris-Mays barndom fanns det flera yrkesfiskare i trakten. Alla fiskade och det fanns fisk.

I släkten är "det stora strömmingsfisket" redan en legend. Det utgör ändå bara en del av historien om skärgården förr, när stadsborna - de så kallade sommargästerna - kom.

En baddare till gädda på svirvel på 1950-talet. En stor gädda på svirvel på 1950-talet i Ingå skärgård. Bild: Yle/Anna Savonius

För Chris-Mays del skriver vi maj 1939, ett halvt år före vinterkriget bröt ut, då föräldrarna köpte sommarstugan på Barölandet, där familjen sedan levde året om i några års tid, undan striderna i hemstaden Helsingfors.

Stora fångster, också ål och flundra

- Det var väldigt öde trakter då - och där fanns massor av fisk, berättar Chris-May. Ål, gäddor, gös, stora abborrar, braxen och vi fick också flundror i näten.

De fina fångsterna varade i några tiotals år och sedan började de minska.

- I början betydde fisket mycket för det rådde matbrist både under och efter krigen. Därför fiskade man mycket, vi plockade svamp och bär. Huvudmaten bestod av fisk.

- Jag har också fiskat mycket själv, rott nät och lagt ut långrev.

- Jag kunde ännu för tio år sedan säga, nu går jag ner och tar en dryg kilos gädda för vi får matgäster i dag. Läget är annorlunda i dag.

dubba unga fiskare med svirvelspö

"Riddare av den gyllene fisken"

Hon berättar om traditionen att uppmärksamma fiskeintresset i släkten. De äldsta brukar dubba de yngre fiskarna till riddare av den gyllene fisken om man fått en fisk som överstigit sex kilo.

Stormästaren dubbar de unga fiskarna med svirvelspö. Riddartecknet utgörs av ett silverdrag, beställt av en finlandssvensk silversmed.

"Jag slängde nu ut den slitna skötan"

Vilken är då historien bakom det stora strömmingsfisket?

Jo, somrarna var långa och det fanns många barn på landet på 1960- och 70-talet. Chris-May hittade en gammal, hålig strömmingssköta i båthuset. Den härstammade från 1930-talet och hade tjärats för att hålla lite längre. Det fanns bara några meter kvar av en flera meter djup sköta.

- Den kastar vi ut före vi slänger den, minns hon att hon tänkte.

- Så vi rodde ut den och jag slängde den i sjön utan större förhoppningar om fångst.

Nu kunde gäddan dokumenteras i färg, fångad på 1960-talet. Chris-May Savonius har fångat en gädda på svirvel, 1960-talet. Bild: Yle/Anna Savonius

- När vi sedan försökte lyfta skötan följande dag kändes den märkligt tung. Sen såg vi den första strömmingen.

- Alla barn hoppade och tjöt och vi släpade skötan till stranden, berättar hon.

Hon uppskattar att skötan hade över 50 kg strömming. Det var underligt att skötan höll, eftersom den var både sliten och murken.

rensade strömming hela dagen

- Vi drog upp skötan på en klippa och började rensa fisken.

På dagen åkte hon ännu upp till kyrkbyn för att köpa tio kilo grovt salt och en 50 liters röd platsbytta. Merparten av fisken saltades, för strömmingslådor senare.

- Vi satt på klippan tills barnens pappa kom hem från jobbet på kvällskvisten.

- Min man glömde aldrig när han kom roendes över sundet och såg sina fyra flickor, som rensade ett berg av strömming.

- En lika stor fångst har vi aldrig upplevt efter det här verkliga fiskarfänget, avslutar Chris-May.

Fiskets dag den 13 juni

Känner du fiskare, folk som älskar att fiska, någon som dragit upp en baddare. Tipsa om Fiskets dag. I Svenska Yles heldag kring fiske, Fiskets dag i Radio Vega, medverkar expertpaneler, förståsigpåare, yrkesfiskare, forskare, kockar, fritidsfiskare med flera.
Du kan delta i ett av Svenskfinlands största fiskeevenemang, Fiskets dag, den 13 juni i Radio Vega, på svenska.yle.fi och #fisketsdag

Skicka in ditt tävlingsbidrag, gärna med kontaktuppgifter, till lordax.vega@yle.fi.

Stafettkarnevalen fick John Vikström-priset för motion och idrott 2014

Lördag eftermiddag fick Carl-Olaf Homén och Stefan Haglund i strålande solsken motta Kyrkans John Vikström-pris för motion och idrott 2014 . På Olympiastadions läktare fanns under karnevalen uppskattningsvis 8 -10 000 elever, lärare och publik.

I prismotiveringen säger Kyrkans delegation för motion och idrott att Stafettkarnevalen får en stor grupp människor att röra på sig. Barn som inte nödvändigtvis annars rör på sig berörs på ett positivt sätt av evenemanget och även barn och ungdomar med rörelsehinder har uppmärksammats.

Stafettkarnevalen har ordnats sedan 1961 och är en långsiktig verksamhet som främjar medmänsklighet och människovärde. Genom delaktighet skapas glädje och gemenskapskänsla och i bästa fall förhindras marginalisering genom motion och idrott, sägs det vidare i prismotiveringen.

Carl-Olaf Homén grundade Stafettkarnevalen och fick alltså tillsammans med odrförande för organisationskommittén Stefan Haglund ta emot priset av ärkebiskop emertius John Wikström själv.

Kyrkostyrelsen delar ut priset på förslag av Kyrkans delegation för motion och idrott till en person eller organisation som verkat för samarbete mellan kyrka och motion och idrott. Till exempel genom att främja etiska värderingar i motion och idrott eller att förebygga marginalisering med hjälp av motion och idrott.

Olaf Homén och Stefan Haglund tar emot John Vikström-priset 2014 Bild: Maria Björkgren-Vikström

På bilden Carl-Olaf Homén, John Vikström med maka Clary Ann Still och ordförande för Svenska Finlands skolidrottsförbund, Sverker Skogberg framför kyrkans tält på stafettkarnevalen som b.la. gjorde reklam för kampanjen Församling i rörelse. (foto Maria-Björkgren-Vikström)

Det första priset med John Vikströms namn delades ut 2012 till arrangörerna av församlingarnas FM-fotbollsturnering. John Vikström-priset för motion och idrott 2013 gavs till ordföranden för Finlands Bollförbund Pertti Alaja för modellen Grönt kort som används inom juniorfotbollen.

Många föräldrar, lärare och andra fostrare, har dålig koll på åldersgränserna för datorspel och vad spelen egentligen innehåller och går ut på. För många vuxna kan spelvärlden te sig obekant och skrämmande. Man måste helt enkelt bemöda sig lite och ta sig ur sin egen bekvämlighetszon, anser Mikko Meriläinen, expert på datorspel och spelfostran.

- Vi koncentrerar oss allt för mycket på spelens negativa effekter. I stället borde vi acceptera att datorspelen är en del av barnens vardag. Att spelandet i sig är en hobby precis som att läsa böcker och träna fotboll. Man kan inte längre dra skarpa gränser mellan det virtuella och den så kallade vanliga tillvaron, menar Meriläinen.

Mikko Meriläinen doktorerar i spelfostran. man med glasögon sitter på en stol Bild: Nina Sederlöf/YLE

Forskning visar att de föräldrar som själva spelar, tillsammans med barnen, har strängare spelregler hemma och givetvis betydligt bättre koll på vad som lämpar sig. Föräldrar som håller sig borta från datorspelsvärlden slarvar betydligt mer med åldersgränserna till exempel. Det här visar Barnens mediebarometer från 2013. Forskning visar också att barn mellan 3 och 8 år oftast spelar datorspel ensamma, medan de betydligt oftare tittar på tv i vuxet sällskap.

Hur insatt ska man då vara?

Hemma hos familjen Simons spelar sönerna Max 14 år och Gilbert 16 år gärna krigsspel. Spelet Battlefield 4 som har åldersgränsen 18, är det som gäller för tillfället.

Före barnen får ta sig an ett nytt spel, bedömer barnens pappa, Ant Simons, vad som är lämpligt.

- När det gäller krigsspel tittar jag först själv på dem. Barnen får visa det värsta åt mig och så gör jag en bedömning av något slag. Ju mer realistiska spelen är, desto värre är det.

Ant Simos spelar sällan själv, han säger sig vara för klumpig och långsam för det. Men han läser spelrecensioner och kollar in spelen på YouTube i förväg.

- Det är bra att följa med så att jag kan tala om spelen med deras rätta ord tillsammans med barnen, det är viktigt. Om jag inte gör det kan jag heller inte motivera varför de får eller inte får spela ett spel.

Skärmtid ett föråldrat begrepp

Många barn och unga lämnas ensamma i den virtuella världen. mobilspel

Hur mycket ska man då låta barnen uppslukas av datorspel och det virtuella?
Mikko Meriläinen, som för tillfället doktorerar i ämnet spelfostran, tycker att hela ordet skärmtid är föråldrat. Det viktiga är inte hur länge man spenderar framför skärmen utan vad man gör framför den.

- Som förälder borde man i stället följa spelets rytm och struktur och anpassa speltiden efter det och inte stirra blint på klockan. Det är dessutom en stor skillnad om barnet spelar, chattar eller är på Wikipedia, säger Meriläinen.

Hos familjen Simons är man ganska noga med hur mycket skärmtid barnen får per dag. 9-åriga Ida har två timmar tid till sitt förfogande, 14-åriga Max tre och 16-åriga Gilbert får bestämma själv.

- När Gilbert fyllde 15 fick han fria händer vad gäller skärmar. Han kunde visa att han klarar av att göra mångsidiga saker. Han har balans i livet och fick fria händer. Det här sker dock inte per automatik, betonar Simons.

Skräp eller kvalitet?

Det är lite samma som att säga att endast dokumentärfilm är kvalitativ tv eller att bara klassiker av välkända författare är bra litteratur.― Mikko Meriläinen

Det är ganska långt pappa Simons som definierar vad som är skräp eller kvalitet när det kommer till både spel och filmer. Han skulle också gärna se att barnen spelar lite smartare spel då de spelar.

- Krigsspel kommer lågt på listan men däremot får barnen komponera musik på datorn hur mycket som helst. Chatta får de också utöver sin skärmtid. Om familjen ser på ishockey eller en film tillsammans, räknas det heller inte.

Max Simons anser att man också lär sig genom att spela krigsspel.

- Undervisningsspel och krigsspel går inte att jämföra med varandra, de hör till helt olika kategorier. Krigsspelen lär en fingerfärdighet, snabbhet och taktik, som i fotboll.

Mikko Meriläinen är inne på samma linje. Han har inget emot pedagogiska spel i sig men understryker att det viktigaste ändå är underhållningsvärdet som spelen medför och att det helt enkelt är roligt.

- Det är lite samma som att säga att endast dokumentärfilm är kvalitativ tv eller att bara klassiker av välkända författare är bra litteratur.

Onödig oro

Överlag anser Meriläinen att föräldrar inte ska oroa sig så mycket över skärmtid och datorspel. Om tjafset visavi speltider är det största problemet man har med sina barn, kommer man ganska lätt undan, menar han. Men Meriläinen understryker ändå att föräldrarna ska vara närvarande i den virtuella verkligheten. Föräldrarnas uppgift är att finnas till hands och begränsa vid behov.

Till mina barndomsminnen hör ljusa sommarnätter och mörka augustinätter när vi plockade daggmaskar nattetid.

När man är barn är allt nära, marken, blommorna, stenarna, maskarna. På min näthinna ser jag fortfarande nätterna då vi jagade daggmaskar med ficklampa.

Det behövdes ett ösregn dagen eller kvällen innan. Mamma hade lovat att väcka oss. Ficklamporna var redo bredvid sängen.

Tyst - och blixtsnabbt

Det var inte det lättaste. Ficklampans ljuskägla måste hållas stilla och det gällde att smyga - hörde maskarna steg mot marken kilade de bums ner i hålet de låg på.

Smyga, huka sig - och blixtsnabbt sträcka handen över daggmasken - eller maskhögen som det också kunde vara.

Ibland hann de slinka ner till hälften i hålet och då gällde det att tålmodigt tänja på masken så att den inte gick av utan sakta gav upp. Ibland gick masken av och andra halvan rymde ner i jorden. Spännande för vem som helst i nästan vilken ålder som helst.

Vi kunde samla flera burkar fulla med "daggare" som vi kallade dem. Den bästa mullen och det fuktigaste gräset täckte maskarna och burkarna sattes i rad under huset, i väntan på fiskarfänget följande dag.

Det var svårt att somna efter daggarjakten, så spännande var det.

Mamma och jag rensar fisk i stranden. Mamma och jag rensar fisk vid stranden.

Det nappar när vinden vänder

När vinden slår om så nappar det, det vet den som gillar att meta.

Hos oss i Ingå skärgård nappade braxen när vågorna slog in rakt mot klippan och slog upp bottensediment. Kanske kom fiskarna dit för att äta?

Vi ställde oss på rad, kusinerna och jag, och kastade ut. Långa handskalade grenar med metrev på. Röda små korkar.

Lockbetet var nattens feta, handplockade daggmask och huvudet placerades närmast kroken, för där slingrade det sig lockande.

Sen spottade vi några gånger på kroken och kastade ut.

Vinden vänder lätt när vädret är ostadigt och fisken trivs i virvlarna, tyckte vi. Just där kastade vi ut.

Napp efter napp efter napp

- Titta vilken baddare, sa min äldre kusin när den första braxen kom. Då hade vi en referens - mindre eller större än den första.

Sen bar det av uppför det höga, hala berget till kökstrappan för att de vuxna skulle beundra våra fångster.

De fyra största tog vi, resten släppte vi - och de som hade slukat hela kroken fick göda komposten.

De bästa dagarna fick vi 20-30 braxnar.

Ägg och ris

Matlagningen efteråt utgjorde en viktig del av vårt fiskande, förstod jag senare. Mamma brukade fylla braxen med hårdkokt ägg, dill och helkornsris. Med smör förstås. Det enda vi gjorde var att fjälla fisken och ta bort gälarna.

Mums filibabba.

Hur ser ditt bästa fiskeminne ut?

Skriv och berätta om det eller kommentera här nedan.

Delta också i vår fisktävling på Svenska Yle. Största fisken i olika arter, ett vittne och en bild!

Skicka in dina tävlingsbidrag till lordax.vega@yle.fi gärna med kontaktuppgifter.

Var med i ett av Svenskfinlands största fiskeevenemang, Fiskets dag den 13 juni i Radio Vega och på svenska.yle.fi!

Trots att plast inte är bästa kompis med miljön svämmas vi över av materialet. En hel del går att panta och låta fabrikerna återvinna, men det finns också många roliga saker man lätt kan göra av plast som de flesta har liggande hemma.

Tårtljusstake av en plastkrokodil Hajbo återbruk Bild: Hajbo/YLE

Tillsammans med Strömsös hantverksexpert Lee Esselström har Hajbo skapat åtta små smarta prylar som lätt kan piffa upp ett barnrum.

Kanske någonting att syssla med tillsammans med barnen en regnig sommardag?

Serien "Vad blir det?" finns i åtta delar och publiceras tillsammans med bruksanvisningar under taggen #Vad-blir-det från och med idag på svenska.yle.fi/hajbo