Melissa Mäntylä är polyamorös. Det betyder att hon kan ha flera kärleksförhållanden samtidigt och med alla involverades samtycke.

Hon har två partner. Den ena har hon varit tillsammans med i fyra år och den andra har varit involverad i ett år. Förutom några försök till monogama förhållanden har hon alltid varit polyamorös.

– Jag värnar mycket om individens frihet och jag vill inte att någon ska kunna äga mig, tycker Melissa Mäntylä.

Risk för svartsjuka?

Mäntylä berättar alltid för nya bekantskaper att hon är i ett polyamoröst förhållande. Hennes nyare partner hade tidigare varit länge i ett monogamt förhållande. När vi träffades för första gången var han skeptisk, men efter ett år är vi fortfarande tillsammans.

Mäntylä säger sig inte vara svartsjuk, men accepterar svartsjukan som en känsla bland andra. Hon tillåter också att hennes partner visar svartsjuka i någon mån, men inte så mycket att det begränsar henne på något sätt.

– Min nyare partner kunde vara svartsjuk till i början, men efter att vi pratade om saken fungerade förhållandet bra igen.

Räcker kärleken till?

En människa kan tycka om flera personer samtidigt. Mäntylä ber oss att tänka på alla syskon, föräldrar, barn, etc. På samma sätt kan hon också ha flera kärleksförhållanden samtidigt.

– Klart att jag älskar båda lika mycket. Det är mest tiden som inte räcker till. Annars skulle jag nog ha kärlek för femtio personer.

Men hon satsar alltid hundra procent av sin kärlek på den partner hon umgås med för stunden.

Inget triangeldrama

Mäntyläs polyamorösa förhållande är inget triangeldrama. Hennes partner har inte värst mycket att göra med varandra, trots att de träffas nu som då. Hon har heller inget behov av att de skulle umgås med varandra mera än de gör.

Å andra sidan skulle det vara praktiskt om de alla bodde under samma tak.

– Det är jag som är den aktiva parten och måste resa mycket runt för att umgås med båda. De har för tillfället bara mig att tänka på.

Finns det inga gränser?

Man kan skapa gemensamma regler för sina polyamorösa förhållanden om man vill. Det kan handla till exempel om huruvida lösa förhållanden är tillåtna eller vilken typ av sex man för utöva med sina partner.

– Jag känner inga gränser, men jag skulle inte vara så förtjust om mina partner skulle ingå förhållanden med människor som jag inte alls kunde tänka mig att umgås med.

Samtidigt tycker Mäntylä att det viktigaste är att hennes partner är lyckliga tillsammans med de personer de väljer att vara tillsammans med.

Bröllopstokig

Melissa har en ring på fingret och är förlovad. Hon hoppas på att de alla tre någon dag kunde gifta sig samtidigt. Alternativt kunde hon enbart gifta sig med partnern som hon umgåtts längre med, eftersom den andra inte bryr sig så mycket om äktenskap.

– Den som inte gifter sig med mig kan istället berätta snuskiga historier om mig på bröllopet, skämtar Mäntylä.

Hur bildar man familj?

Mäntylä säger att hon definitivt vill ha barn i något skede av sitt liv och bilda familj.

– Jag är inte fertil och kan inte själv få barn, men om det skulle bli aktuellt skulle vi använda antingen sperma från en donator eller från någondera av mina partner.

För partnerna har det enligt henne ingen betydelse vem som donerar sin sperma. När det kommer till familjekonstellationen är hon i alla fall övertygad om att en familj med tre föräldrar skulle vara optimal.

Efter Nio om oliktänkare, måndagen den 11 maj 2015 kl. 21.00 i Yle Fem och på Arenan.

Efter en paus på ett antal år gör kaktusen nu comeback i våra hem och den är så välkommen! Kaktusen är en verklig överlevare, den tål nästan vad som helst – förutom att stå med rötterna i konstant blöta.

Få krukväxter klarar varma söderfönster men för ökenkaktusarna är det inget problem. Ju mera sol, ljus och värme desto bättre mår de. Regnskogskaktusarna däremot trivs med lite mindre sol och mera fukt.

Kaktusar är intressanta på flera sätt. Förutom att de klarar extrema kast mellan kyla och värme är de också intressanta i sitt formspråk. För att inte tala om de helt fantastiska blommor de producerar i klara färger! En av de mer speciella kaktusarna är Nattens Drottning som bara blommar på natten med en helt bedövande doft.

Ökenkaktusar och regnskogskaktusar

Kaktussläktet kan indelas i två huvudgrupper - ökenkaktusar och regnskogskaktusar.

Ökenkaktusar klarar de mest extrema förhållanden i fråga om värme, kyla och torka. De är försedda med mindre eller större taggar.

Regnskogskaktusarna är sk bladkaktusar som växer som epifyter uppe i träd i regnskogen. De har inte taggar. Den mest kända regnskogskaktusen är jul- och påskkaktusen.

Så sköter du dina ökenkaktusar

Vår
I mars är det dags att väcka kaktusarna ur vintervilan. Under varma, ljusa dagar kan du duscha dem i ett par veckors tid. Först efter det är det dags att vattna första gången. Vattna gärna på morgonen och bara soliga dagar och när jorden är riktigt torr. Till vårsysslorna hör också omplantering. Äldre kaktusar planteras om ca vart tredje år.

Sommar
Nu växer dina kaktusar så vattna ordentligt, gärna två-tre gånger i veckan. Duscha dem soliga dagar och tillför gödsel en gång i månaden. Kaktusarna trivs också utomhus under sommarmånaderna men kom ihåg att skydda dem för regn.

Höst
I september minskas bevattningen gradvis och i oktober avbryts bevattningen helt om du har möjlighet att placera kaktusarna ljust och svalt, ca + 10 C. Om du har dina kaktusar att övervintra inomhus på fönsterbrädet behöver de en skvätt vatten varannan vecka under vintermånaderna – men var försiktigt med bevattningen!

Vinter
Nu vilar kaktusarna. Placera dem svalt och ljust om möjligt.

Så sköter du dina regnskogskaktusar

Bladkaktusarna är idealiska inomhusväxter. De vill gärna ha en jämn temperatur året om och de trivs med mindre ljus.

Regnskogskaktusen trivs i ett österfönster, ljust men inte i direkt sol. Den vill ha en jämn fuktighet året om men trivs inte med vatten på fatet.

Bladkaktusen kräver en viloperiod för att blomma. Upphör med bevattningen ett par månader så befrämjas knoppbildningen.

Bladkaktusarna trivs utomhus under sommaren, i skugga. Min 30-åriga julkaktus tillbringar sommaren på vår terass i skugga och får stå där tills de första frostnätterna - först då flyttar den in och efter ett par veckor är den helt översållad av blommor!

Lycka till med dina kaktusvänner!

Vide och sälg och pil är så livskraftiga att de lätt börjar växa som ogräs. Men i barken finns värdefulla aktiva ämnen.

Vide, sälg och pil tillhör alla släktet Salix. Gemensamt för dem alla är att barken innehåller salicylsyra, salix-släktet är faktiskt ursprunget till värktabletten. Sedan stenåldern har man kokat te av pilbark eller videbark för att ta ner feber och stilla värk, och än idag tycker jag att det finns en poäng i att använda salixbark istället för värktabletter.

Många är känsliga mot salicylsyra, och astmatiker eller folk med magkatarr bör helt undvika ämnet. Men i salixsläktets bark finns flera ämnen som samverkar och förstärker verkan av salicylsyran. Tre koppar pilbarkste inom loppet av en timme motsvarar ungefär en halv värktablett, men eftersom garvämnet i barken förstärker verkan av salicylsyran räcker de tre kopparna te lika långt som en vanlig värktablett. På det viset kan man stilla värk med salicylsyra utan att få i sig en hög dos.

Försommaren är rätt tid att skörda barken, då den lossnar lätt från veden. Jag tar barken från tunna grenar för att skada trädet så lite som möjligt. Man kan även använda den gröna innerbarken från trädets stam, men det gör jag bara om jag ska fälla trädet. När man röjer bort sly på försommaren kan man passa på att dra bort barken från all vide, sälg och pil och torka den för höstens och vinterns behov.

Torka videbark

1. Dra av barken från smala grenar i långa remsor.
2. Bred ut barken på en bricka och låt den torka inomhus på ett varmt ställe utom räckhåll för solljus.
3. När barken är torr, snurra ihop den i små nystan, lagom stora för en kopp te (ungefär en tesked komprimerad bark).

Videbarkste. Te av vide. Bild: Svenska Yle

Videbarkste

1. Ta ca 1 tesked torkad bark av vide, sälg eller pil, eller två teskedar färsk bark, till en kopp vatten.
2. Låt småkoka under lock i fem minuter.
3. Sila och drick tre koppar inom loppet av en timme mot värk och feber.

OBS! Drick inte det här teet varje dag. Vid kronisk värk, uppsök läkare.

Vi har det bättre än någonsin. Vi har hus, bilar, jobb, familj och sommarstuga. Vi åker på semesterresor och tar bilder på våra proteinstinna, vältränade kroppar som vi sedan laddar upp på sociala medier för att stoltsera med hur lyckade och lyckliga vi är. Men hur lyckliga är vi egentligen?

Trots yttre bevis på ett lyckat och lyckligt liv upplever många i dagens samhälle en brist på mening. En ekande tomhet, en saknad efter riktning och något som på riktigt berör och betyder något.

Mela Nyholm är livscoach. Mela Nyholm är livscoach Bild: Yle / Hannah Norrena

- Vi tror att vi söker lyckan på fel ställen. På något sätt har vi kommit till en tillvaro där allt kretsar kring utseende och yta. Värdet på oss som människor bestäms utgående från hur vi ser ut och skönhet definieras enligt fettprocent och muskelmassa.

- Jag tycker att det är lite oroväckande att vad vi än gör så behöver vi applåder, det verkar som att vi inte längre kan göra något utan publik. Vad det än gäller så måste vi bli bekräftade utifrån för att känna att vi duger.

Vi styr våra känslor med järnhand

Känslan av att man bara är så lyckad som antalet likes på den senaste Instagram-uppdateringen anger får oss att piska oss själva till allt bättre prestationer. Vi tänjer gränserna på hur mycket vi tål och hur långt vi kan gå i jakten på Det Ultimata Jaget. Denna ständiga strävan efter förbättring, denna längtan efter perfektion och bekräftelse, vad ger den oss?

- Den ger tillfredsställelse då det gäller kontroll. Vi lever i en värld där vi har möjlighet att kontrollera det mesta men våra känslor och vårt känsloliv är inte lika lätt att hålla ordning på. Det att man t.ex. kontrollerar sin kropp, tränar väldigt mycket eller kontrollerar det man äter ger en känsla av kontroll men jag tror att det egentligen är ett sätt att hantera obekväma känslor som man inte vågar möta.

Vi lever i en värld där vi har möjlighet att kontrollera det mesta men våra känslor och vårt känsloliv är inte lika lätt att hålla ordning på.

Längtan efter lösare tyglar

- Den andra ytterligheten är en längtan efter brist på kontroll. T.ex. alkohol får oss att släppa taget och tappa kontrollen - eller åtminstone ge den lösare tyglar. Den frihet som människan känner då hen är påverkad ger ett skönt avbrott i den annars så kontrollerade vardagen. Bäst vore det såklart om man inte behövde t.ex. alkohol för att uppleva den känslan.

Hur ska vi då bli nöjda med oss själva som de vi är idag och kanske t.o.m. känna lycka?

- Först måste vi definiera för oss själva vad lycka är. Gå inåt i själen och lyssna till våra hjärtan. Vi måste vara uppmärksamma på våra egna känslor och våga fundera över frågor som Vem är jag? Vad vill jag? Vad behöver jag? Sen tror jag att lycka väldigt långt handlar om små stunder i vardagen som vi bara borde lära oss se och tillåta oss att känna.

Förnuftet vs magkänslan

Ibland finner man sig ståendes inför en situation som man helt enkelt inte vet hur man ska hantera. Man funderar och ältar, vänder och vrider på saken men har ändå svårt att se vad som är rätt och hur man ska göra. Varför är magkänslan och intellektet oftast av olika åsikt och vilken ska man följa?

- Jag har en god vän som för två år sedan insjuknade i cancer. Jag frågade henne vad hon ångrar i livet. Hon skrattade och sa att hon ångrar att hon inte hade skiljt sig tidigare. Men sedan på en allvarligare not tillade hon att hon ångrar att hon använt sig av sitt förnuft för mycket, att hon borde ha följt sitt hjärta mera. Det klingar i mina öron nästan varje dag. Det finns en fin sanning i det.

- Det är inte alltid så lätt att veta vad man egentligen känner och vill. Vi stressar så mycket och maler envist på i våra rutiner att det kan vara svårt att hinna höra vad hjärtat säger om vi inte stannar upp och lyssnar.

Simhopp Bild: YLE

Vikten av att våga vara modig

Då man kommer på sig själv med att inte leva det liv man vill kan det vara både en inspirerande men samtidigt skrämmande insikt. Man klamrar sig fast i sin bekvämlighetskokong och minns mammas ord om att ”man vet vad man har men vet inte vad man får…” och det sista man vill är att ta ett språng rakt ut i det okända. Hur ska man då veta vad man ska göra och om det är värt det?

Ibland säger hjärtat sådant som vi inte vill höra och då krävs det mod för att inte stoppa fingrarna i öronen.― Mela Nyholm

- Man kan börja med att fundera på sitt liv och sina val och vad det är som hindrar en från att ta steget ut i det okända. Om du aldrig tar ett steg åt något annat håll och vågar dig bort från din egen bekvämlighetszon så kommer du aldrig heller att uppleva något annat än just den. Våga lyssna inåt. Ibland säger hjärtat sådant som vi inte vill höra och då krävs det mod för att inte stoppa fingrarna i öronen.

- Det är klart, vi ska inte vara dumdristiga och kasta oss huvudstupa in i vad som helst utan någon som helst eftertanke men vi måste komma ihåg att hjärtat sitter på visdom som förnuftet inte kan överträffa.

Mela Nyholm gästade Lördax på Radio Vega 9 maj 2015 och intervjuades av Hannah Norrena och Jukka Isojoki.

Finländare är dåliga på att köpa ekologiska produkter, kanske för att vi vet så lite om dem? Här får du veta när du ska välja ekologiskt, och när det är okej med vanliga produkter.

Vi finländare ligger lågt på den europeiska listan över ekoshopping, och det är kanske inte så konstigt, för det kan vara ganska krångligt att välja rätt bland de tusentals produkter vi ser i butikshyllorna.

Nina Westerback, som är kost- och näringsrådgivare och alltid vill välja den mest hälsosamma produkten, hjälper oss att hitta rätt.

Nina Westerback försöker alltid välja det som är bäst för hälsan. Bild: Yle/Karin Filén

Vad borde man alltid köpa som ekologiskt?

- Jag köper alltid ekologiska bananer, eftersom de är väldigt besprutade. Äpplen och päron suger också i sig giftet, och konsistensen på dem gör att man inte riktigt får bort det. Vindruvor köper jag alltid ekologiska om de finns, för de är också extremt besprutade.

Ekologiska varor från ett annat land, eller inhemskt?

- Absolut inhemskt när det finns. Om något transporterats en kortare sträcka är det bättre för miljön. Och såklart är det också bra att stödja inhemska producenter och företagare.

- Jag väljer ofta det inhemska alternativet trots att det inte är ekologiskt, för vi har ändå förhållandevis lite gifter i de flesta av våra varor, förutom äpplen och päron. Rotsaker och kål har oftast ganska lite gifter i sig.

Ägg från frigående höns eller ekoägg?

- Där väljer jag de ekologiska. Det är lätt med ägg för det finns vissa krav som är lätta att bekanta sig med, till exempel hur många höns det får vara per kvadratmeter i olika typer av hönshus.

Ekohönor har bättre möjligheter att förverkliga sig själva som höns.

- De ekologiska hönorna har ett mycket bättre läge och de är helt enkelt lyckligare. Frigående hönor är en sorts mellanvariant. De har levt relativt bra jämfört med de som har det allra sämst, men ekohönor har ändå mer utetid och mindre trångt, och bättre möjligheter att förverkliga sig själva som höns.

- Näringen blir också olika. Ju mer de får gå fritt och kanske plocka en mask nu och då, desto bättre blir också fettsyresammansättningen i äggulan. Det blir till exempel mer omega 3-fetter, som är väldigt hälsosamma.

Ekologiskt eller rejäl handel?

- Jag ställer hälsoaspekterna ganska högt, så då är det ekologiskt som gäller. I ekologisk produktion finns också vissa etiska krav, så på det viset är det helt okej. De går också lite hand i hand, för med varor som går under rejäl handel får man heller inte använda bekämpningsmedel som skadar de som arbetar med produktionen.

Hur stor roll spelar det egentligen?

- För någon vecka sedan publicerades en liten undersökning där en familj bara ätit ekologiskt i två veckor, och då märkte man att stora mängder bekämpningsmedel försvann ur kroppen. På det viset vet vi att vi får i oss av bekämpningsmedlen, och att ekologisk mat hjälper mot det.

- Det finns olika studier och de visar väldigt olika resultat, för det finns så många olika sätt att odla ekologiskt och också konventionellt. Det är därför jättesvårt att jämföra direkt och ge klara bud.

- En annan sak att poängtera är att när saker växer långsammare, så får de också mera näring i sig.

Vi försöker sätta ihop en sorts tumregel då

Ekologiskt garanterar i viss mån etiskt val, och garanterar också att du inte får i dig gifter och bekämpningsmedel. Det är lite dyrare, men vill du göra ett mer etiskt och hälsosamt val är det ekologiskt du ska välja. Förutom när den ekologiska varan kommer jättelångt ifrån, för då har den förlorat näring och dessutom bidragit till en massa utsläpp under transporten.

En annan sak att poängtera är att när saker växer långsammare, så får de också mera näring i sig.

En stor kampanj

Ekologisk mat är något du antagligen kommer att höra mer om i framtiden, i alla fall om jord- och skogsbruksministeriet får bestämma. I dag (11.5) inleder de nämligen en konsumentkampanj kring ekologisk mat.

Kampanjen håller på i två år och består av flera olika TV- och radioreklamsnuttar, köpvagnsannonsering samt webbplatsen www.luomu.fi. Kampanjen vill väcka konsumenternas intresse för ekologisk mat och få konsumenter att köpa mer ekologiska produkter.

Här kan du läsa mer om kampanjen: Kampanj på hög nivå vill få oss att äta ekomat

Vem har egentligen väjningsplikt? Petter listar tre enkla cykelregler för den okunnige och zenbuddhisten.

Allt du behöver veta

Från broschyren Bild: Trafikskyddet

Allt du behöver veta om cykelregler finns i trafikskyddets trevliga broschyr.

Här kommer istället tre zenbuddhistiska/frikyrkliga visdomsord för cyklister.

1. Trottoaren är till för fotgängarna

I Finland är det bara barn som får cykla på trottoaren. Vi andra håller oss till cykelvägarna. Finns det ingen cykelväg så cyklar vi på vägen tillsammans med bilarna.

På samma sätt som du svär över att de stora och klumpiga bilarna inte tar hänsyn till dig svär fotgängarna över att du inte tar hänsyn till dem.

För länge sen frågade en ung cyklist den vise om vägen.

Cyklisten: Är det jag som äger vägen?
Den gamle: Vägen finns under dig och samtidigt inuti dig. Den omsluter dig, precis som din hud. Det är du som är vägen.
Cyklisten: Så jag äger den?
Den gamle: Nej.

Trottoaren tillhör fotgängarna och barn. Barn på cyklar Bild: Yle/Marti Brandt

2. Vem väjer och vem ler?

• När du cyklar med bilar följer ni samma regler.
• När du leder cykeln över ett övergångsställe är du fotgängare och alla väjer för dig.
• När du cyklar på en cykelväg som fortsätter rakt över en väg väjer du för bilar. Om bilarna svänger över övergångsstället eller om ett vägmärke markerar att de har väjningsplikt så är det bilarna som väjer.

Bilister kommer att stjäla din förkörsrätt och en del av dem har ingen aning om hur de ska behandla dig. När dina medtrafikanter bryter mot reglerna och du blir dåligt behandlad är leendet ditt bästa vapen.

Cyklisten: Varför ler du varje dag?
Den gamle: Varje gång jag ler föds en cyklist och en bilist dör.
Cyklisten: Bildligt talat?
Den gamle: Bildligt.

Ute på vägen gäller samma regler för cyklister, bilister och hästar. Bil och häst på väg. Hästen rymmer. Bild: YLE / Kalle Kultala

3. Cyklister blir aldrig arga

En gång för länge sedan körde jag en bil. Jag backade långsamt ut från en gård med god sikt, men lyckades ändå nästan backa över en cyklist. Jag tittade efter men var antagligen både trött och ouppmärksam. Av någon anledning missade jag cyklisten. Cyklisten hann väja men blev väldigt arg. I detta ögonblick hände två saker. Jag blev en idiotisk bilist. Cyklisten blev en idiotisk cyklist. Det fanns inte längre något utrymme för kramar och ursäkter. Jag ville stiga ut ur bilen och förklara att det var ett misstag och att jag också är cyklist och vet hur värdefulla och sårbara cyklister är. Eftersom jag trots situationen var tillräckligt uppmärksam för att se att cyklisten körde på fastnav ville jag också fråga om hans utväxling. Jag tänkte: den här ilskan gagnar inte någon av oss.

Jag är inte bilist. Jag är cyklist. Ett leende är mitt vapen. Vägen är en väg. Vägen är min väg. Vägen är inte min väg. Vägen är inte en väg.

Cyklisten: Tog du EPO under din karriär?
Den gamle: Inga kommentarer.

Cyklisten är alltid glad. Cyklister Bild: Yle

Du kan få ont i magen, nässelutslag och klåda. I värsta fall får du en anafylaktisk chock och dör. Matallergier är ingenting att leka med.

Allt flera barn och unga drabbas av matallergier. Det finns ingen enig forskning kring orsaken. Men det finns en hel del spekulationer. Oavsett anledning anser Anki Edfelt, diplomerad kostrådgivare, att en orsak är vår renlighet.

Anki Edfelt. Kostrådgivare Anki Edfelt från Folkhälsan Bild: Yle/Malin Hulkki

Det kan finnas många olika oraker till allergier. Edfelt tror att uppkomsten av matalleriger delvis är genetisk.

- En annan orsak till det ökade antalet matallergiker kan också bero på att vi reser mera och äter mat som våra kroppar inte är vana vid.

Men vår hygien påverkar också.

- Trots att god hygien är bra så är vi lite för renliga. Vi tvättar bort bakterierna vi behöver för att bygga upp ett skydd, säger Edfelt.

Håll reda på värmekänsliga allergener

Symptomen varierar i och med vilka livsmedel du äter. En rå potatis kan innebära en fysisk reaktion medan kokt potatis är helt okej att äta.

- Det är likadant med morötter. De är också värmekänsliga och vid en viss temperatur dör allergenerna. Men här är det också väldigt individuellt hur man reagerar.

Proteinet i maten framkallar allergenerna.

- Komjölk, ägg och vetemjöl är de vanligaste livsmedlen som barn blir allerigska mot. Men äggallergi är något som barn ofta växer ifrån. Det här kräver mycket av den som står för matlagningen. Om det finns någon i hushållet som är mjölallergiker kan till och med mjöldamm ställa till det, säger Edfelt.

Du kan övervinna allergierna

Om du inte lider av riktigt svåra allergier går det att komma över dem. Men inte på egen hand.

- Med små portioner kan du provocera kroppen att lära sig klara av det man är allergisk mot. Men jag understryker att det är viktigt att det här sker under läkares uppsyn.

Om du misstänker att ditt barn lider av allergi ska du genast söka hjälp.

- Det här blir ett allt mera utbrett problem så det gäller att vara uppmärksam. Allergier är inget att leka med, säger Edfelt.

Socker är ofta den viktigaste beståndsdelen i bakverk och godis av alla de slag. På den punkten borde vi tänka om menar vetenskapsjournalisten Ann Fernholm. Det är dags att sluta gödsla bakverken med socker. Socker borde användas i små mängder, som en krydda.

När Ann Fernholm tidigare i vår var på en föreläsningsrunda i svenska Österbotten passade hon på att besöka Sonja Hanhikoski-Sacklén i Jakobstad. Tanken med besöket var enkel: fixa litet godis till barnens kalas.

Kravet var att godsakerna skulle innehålla så litet socker som möjligt. Och givetvis: att barnen skulle gilla det sockerfattiga utbudet.

Ann Fernholm Bild: Yle/Evert Rönnqvist

Sjukdomar

Ann Fernholm om någon borde klara av den uppgiften. Hon har nyligen gett ut boken ”Det sötaste vi har – om socker och växande kroppar”. (”Sokerimyrkytys” på finska). I den berättar hon vad den historiskt höga konsumtionen av socker och vitt mjöl gör åt våra barns kroppar.

Kombinationen av söt skräpmat och ett stillasittande liv bidrar enligt modern forskning till många av de sjukdomar som ökar bland barn världen runt: diabetes, astma, allergier, fetma och mycket annat.

En sak som Ann Fernholm tycker är väldigt intressant och som borde utredas mera är det som händer i tarmarna och tarmfloran.

- Man ser i experiment med möss att söt skräpmat ställer till det i tarmfloran. En rubbad tarmflora är i sin tur kopplad till övervikt och bukfetma, till det så kallade metabola syndromet. Det stora intaget av socker är den största kostomställningen sedan vi började äta spannmål under stenåldern.

Sockerfattig glass

Det första Ann Fernholm gör när hon kommer till Sonjas kök är glass, hemmagjord gräddglass. När hon testade den på ett barnkalas hemma i Sverige var betyget översvallande.

- Flera av barnen satte betyget 1000 på en skala mellan 1 och 5.

Anmärkningsvärt nog innehåller glassen bara ett par matskedar socker. De övriga ingredienserna är vispgrädde, äggulor, vaniljpulver (inte vaniljsocker) och bär eller frukt. I detta fall mango.

- Grejen är: den här glassen innehåller bara en åttondedel så mycket socker som vanlig glass,
berättar Fernholm.

Utsatta föräldrar

Samtidigt som Sonja tillsammans med sina barn Minea och Konrad följer med hur glasstillverkningen framskrider glider Camilla Söderlund in i köket. Camilla är trebarnsmor och kökssnacket glider in på det sockertryck som dagens föräldrar får utstå.

- Sockertrycket på föräldrarna är stort, intygar både Sonja och Camilla.

Det gick lättare att hantera när barnen var riktigt små menar Sonja. Innan de började i förskolan kunde föräldrarna själva bestämma vad de åt. Sedan kommer de ut och träffar andra barn och är på andras kalas. Men sockret finns överallt och det gäller att hitta balansen i tillvaron.

- Man kan ju inte hålla barnen borta från kalasen, inflikar Ann Fernholm. Det är deras sociala tillvaro.

Återstår alltså att hitta en lösning på problemet. En lösning som också de allra minsta accepterar.

Sockerfattiga chokladgodisar

Ann Fernholm fortsätter att ta fram ingredienser för nästa sockerfattiga godsak. Hon ställer fram mörk choklad (minst 70 procent), kokosfett (helst ekologiskt, inte härdat) och vispgrädde.

Hon smälter chokladen och kokosfettet i ett vattenbad, häller i ett par matskedar grädde och rör om. Efter det kan man ännu smaksätta det hela med till exempel kokosflingor, pepparmyntsolja, citronsaft eller lakritspulver. Sedan häller man den smaksatta chokladen i små formar, som ställs i kylen.

- De här godisarna innehåller ca 10 energiprocent tillsatt socker beroende på hur mörk chokladen är; ju mörkare choklad desto mindre tillsatt socker.

Barnen gör sig beredda att provsmaka chokladgodiset. camilla söderlund och barn Bild: Yle/Evert Rönnqvist

Kalas

Det är dags att testa de sockerfattiga läckerheterna på barnen. Camillas barn Maja, Simon och Clara är också med som ”försökskaniner”. Förutom Anns glass och chokladgodis har Sonja gjort en kaka bestående av en halv vattenmelon övertäckt med gräddskum. Det finns litet agavesirap och vaniljpulver i grädden. Mörkt chokladströssel kronar verket.

Dessutom bjuds barnen på en Snickerskaka (mörk choklad, hackade salta jordnötter och jordnötssmör) samt bärsmoothie (banan, hallon, blåbär, grekiskt yoghurt, mjölk, vaniljpulver).

- Fem av fem, säger Maja om sin favorit, melonkakan. Chokladgodiset känns däremot litet för starkt. Två av fem.

Lillsyrran Clara har inte samma problem med chokladgodiset att döma av hennes chokladfärgade mun…

Killarna slukar både glassen och bärsmoothien i ett nafs. Mineas favorit är också klar.

- Snickerskakan. Fem av fem.

Så kan man ordna ett kalas för barn med godis och drycker som innehåller betydligt mindre socker än normalt?

- Jaa, eller nästan, svarar Maja och Minea.

Minea och Maja minea och maja äter glass Bild: Yle/Evert Rönnqvist

Krydda med socker

Dagens barn äter alltså mera socker än de borde. Forskning på området visar dessutom att barn gillar den söta smaken bäst av alla grundsmakerna. Det är med andra ord en lätt match att prångla söta produkter på barnen.

Men för Ann Fernholm är det en självklarhet att sockerkonsumtionen borde minskas drastiskt för att vi ska få en hållbar utveckling. Hon menar att sockerintaget hos barn borde minskas till en tredjedel eller en fjärdedel av vad de äter idag.

- Vi borde tänka på sockret som en krydda igen. Nu är det ofta huvudbeståndsdelen i kakverk. Vi måste bort från det och använda sockret som en krydda, ungefär som i glassen vi gjorde.

Det har varit tvära kast i karriären för Suvi-Anne Siimes, 52. Men hälsan och kärleken blomstrar.

Det är snart 20 år sedan hon blev Vänsterförbundets ordförande, med vitt snaggat hår och glädjetårar i ögonen. Åtta år senare lämnade hon politiken och blev, till många av sina anhängares förfäran, chef för läkemedelsindustrins intresseorganisation. De senaste åren har hon jobbat med att leda pensionsförsäkrarnas förbund.

– Jag är en ganska lycklig människa nuförtiden. Jag blev mormor för två år sedan och det är härligt, och jag tycker fortfarande om att leva med min man, ler Suvi-Anne Siimes. Jag lever ganska hälsosamt, fast jag som de flesta femtioåriga finländare är lite överviktig – man kan inte äta lika mycket i den här åldern som man kunde tidigare.

Slutat skolka från träningen

Arbetslivet ger henne mycket, fast dygnets timmar inte alltid vill räcka till.

– Som så många andra kvinnor tenderar jag att jobba lite för mycket och sova aningen för lite. Arbetet ger inte utrymme för till exempel träning om man inte aktivt tar sig den tiden. Jag lovade mig själv i början av året att sluta skolka från träningen, och jag mår mycket bättre nu. När man är i medelåldern är det viktigt att fatta sådana beslut som betalar sig tillbaka när man är 60 eller 70, och dit hör att motionera regelbundet, säger Suvi-Anne Siimes.

Farligt att vaccinmotståndet ökar

I sitt arbete inom läkemedelsindustrin blev hon väldigt medveten om hur det finska folket mår och vilken vår inställning till mediciner är. Hon tycker att det finns två rådande trender just nu, som går åt helt olika håll. Å ena sidan har finländare ganska lätt att gå till läkare eller börja knapra mediciner också för "små, obetydliga krämpor som hör livet till". Å andra sidan blir andelen som förhåller sig skeptisk till medicinsk vård allt större.

– Jag är själv ganska bekymrad över att antalet människor som ideologiskt motsätter sig vacciner ökar. Det är farligt inte bara för dem själva och deras barn utan för oss alla. En tillräckligt stor del av alla barn måste vaccineras för att förhindra att livsfarliga sjukdomar sprids, inte minst i tätt bebyggda områden.

Pensionssystemet i skick

Barnen innehar en nyckelroll också inom Suvi-Anne Siimes nuvarande jobb. När man funderar på pensionssystemet måste man nämligen tänka väldigt mycket mer långsiktigt än vad man vanligtvis gör till exempel inom politiken.

– Jag brukar ofta säga att vi jobbar allra mest med tanke på dagisbarnen, de som idag är två, tre eller fyra år gamla. För det är de som kommer att betala när dagens 30- eller 40-åringar går i pension. Relationen mellan dagens 30-åringar och de stora årskullarna som nu går i pension är viktig, men lika viktig är relationen mellan dagisbarnen och 30-åringarna.

Suvi-Anne Siimes försäkrar att vi har ett pensionssystem som är i relativt gott skick. Det finns en stor pott på ungefär 170 miljarder euro som skall garantera att vi kan ta hand om de stora årskullarna under resten av deras liv. Det är ändå ofrånkomligt att pensionsåldern måste höjas – folkhälsan blir bättre, vi lever längre, och måste då också jobba längre, anser hon.

Mormorsrollen underlättar åldrandet

Att hon själv blir äldre tar Suvi-Anne Siimes med ro. Hon säger att det bara är att acceptera att man inte längre tillhör den fräschaste delen av populationen.

– I och med att jag blev mormor har det blivit mycket lättare att acceptera att jag själv blir äldre och äldre hela tiden, och livet kan trots detta vara oerhört fint.

Efter Nio om hälsa torsdagen den 14 maj i Yle Fem och på Arenan

Skaftung by i Kristinestad visar upp sin företagsamma sida på veckoslutet. Då ska det handla om trädgård, fisk, kött, virke, maskiner och konst.

Riina Kruus är en av de företagare i Skaftung som under veckoslutet öppnar sina portar för besökare. Hon gjorde tidigare långa dagar på kontor i Estland. Så fick hon två veckor tid på sig att avgöra om familjen skulle flytta till Finland, då maken erbjöds jobb här.

Det blev en nystart för henne som då blev utan arbete. Hon skolade om sig till trädgårdsmästare.

Gården hemma i Skaftung är lite av en försöksträdgård där hon prövar var olika sorters växter passar. En halv timme med händerna i jorden skingrade alla tidigare bekymmer på jobbet!

Stenar ger växterna värme

Riina Kruus har bevarat stenar och låtit bergen komma till sin rätt i trädgården.

- Sten drar åt sig värme som växterna kan ha glädje av, berättar hon.

Kruka i blomland Bild: YLE/Ann-Sofie Långvik

- Släng inte krukor som går sönder, tipsar hon. Det är just de söndriga som hon har placerat ut som fornfynd.

Bottenlös kruka ger plats för rötter

På gården finns också ett växthus som innehåller bland annat vindruvor. Hon berättar att den här förädlade vindruvan mycket väl klarar av den finska vintern.

Visserligen står växten i en kruka, men den saknar botten. Det betyder att rötterna fritt får arbeta sig ner i marken och ta den plats de behöver.

Hilkka Wilhelms Hilkka Wilhemls Bild: YLE/Ann-Sofie Långvik

Mångsidig företagsamhet i byn

För att utbudet på veckoslutet inte enbart skulle kretsa kring blommor, trådgårds och konst, hörde Wilhelms och Ådjers sig för om även de övriga företagen i byn var intresserade av en gemensam öppna portar-dag. De nappade på.

Företagsamheten som visas upp handlar bland annat om maskiner och reservdelar, fisk, ekologiskt highlandkött, sågat virke, maskinmuseum, trädgårdstips för studentfesten och tavlor och tiffany i trädgården.

Företagen i Skaftung kan man träffa på lördag och söndag (16-17.5) mellan klockan 11 och 17.30.

Råg odlades regionalt i Finland redan under järnåldern. Systematisk odling inleddes under medeltiden och idag är råg ett av våra mest omtyckta spannmål. Rågbröd äts dagligen och en av nationalrätterna är en grötliknande efterrätt som kallas memma.

Råg (Secale cereale) är ett sädesslag som räknas till ett av de fyra sädesslagen (vete, korn, råg, havre). Det är en art i familjen gräs i tribuset Triticeae och är nära besläktad med korn och vete. Råg har funnits i Finland sedan järnåldern, men i större mängd från medeltidens slut.

Rågens finländska historia

De tidigaste tecknen på rågodling i Finland är från 500-talet f. Kr på basis av arkeologiska fynd i Pemar i Egentliga Finland.

Arkeologisk utgrävning i Åbo Arkeologer gräver under Katedralskolan i Åbo Bild: Yle/Ylva Vikström

Fynd i Reso, i samma landskap, bekräftar av trakten varit bördig under slutet av järnåldern (vikingatiden) då hela norra Europa upplevde en tid av högkultur. Man odlade korn, havre, vete och råg och födde upp lamm, kor, getter, hästar, svin och höns.

Även om odlingen av spannmål har varit riklig i de sydvästra delarna har den uppenbarligen också varit regional eller rent av lokal. Arkeobotanisten Mia Lempiäinen-Avci har analyserat fynd från järntiden från utgrävningar i Birkala hösten 2012 och endast funnit spår av korn. Korn var det mest odlade spannmålet under järnåldern.

Den geografiska spridningen av rågodling skedde långsamt. Arkeologiska fynd i trakterna kring Kouvola och Heinola i Kymmenedalen i östra Finland visar att råg odlades här först omkring 900 e.Kr.

Systematisk odling inleddes dock under medeltiden. I slutet av 1500-talet genomförde kung Gustav Vasa omfattande reformer med bl a en ökad odling av råg, som var lättare att odla, behandla och förvara samt ekonomiskt lönsammare än t ex vete och korn.
Råg var också ett praktiskt spannmål för alla samhällsgrupper, i synnerhet soldater som färdades mellan rikets borgar och landsändor kunde glädja sig åt torkat bröd som inte möglade på vägen.

Olika sorters rågbröd Olika bröd av råg Bild: Yle/Public domain

Före gästgiveriernas tid övernattade resenärer i tillfälliga härbärgen eller stugor, som ibland även användes av jägare. Enligt historikern Jaakko Masonen fick flera sådana tavastländska stugor längs den forna leden mellan Åbo och Tavastehus (Hämeen Härkätie) namn efter det käk som resenärer och jägare bar med sig, bl a Pyhäjärven Mämmi i Tammela, Mämmikallio och Mämmikari i Sysmä. Även i vissa ortsnamn har hänvisningar till gammal tavastländsk färdkost bevarats, bl a memma eller mältad mjöldeg. Annan färdkost var gröt, nävgröt eller motti (fi. talkkuna) samt jäst eller syrad fisk.

Råg i mat och dryck

Råg har en kraftig, jordig smak och är som livsmedel ganska svårsmält. Maträtter som lagas av råg kräver oftast en lång förberedelse- eller koktid.

Av råg bakas främst bröd, men traditionellt har man också tillrett piroger och mältade (sötade) eller syrade kalla eller varma sopp- eller gröträtter, i vilka man lagt till rotfrukter, baljväxter eller bär. En sådan rätt är memma, vars tradition är känd i stora delar av östeuropa.

Tina Nordströms recept på karelska piroger.

Nadia Jebrils recept på karelska piroger.

Martin Johanssons recept på vetesurdegsbröd med råg.

Rågkorn används till mjöl, rågbröd, -öl, -whiskey och några sorters vodka samt begränsat till djurfoder. Kornen kan även ätas hela, antingen kokta eller rullade likt havregryn.

Recept på Freddie Smulters rågburgare.

Råg i magen

Råg innehåller stora mängder fibrer som bl a stimulerar matsmältningen, förutsatt att du inte lider av orolig mage (IBS).

Rågens näringsämnen är uppdelade enligt följande: 59% kolhydrater, 2% fetter, 10% protein, 14% fibrer. Resten är vatten och mineraler, bl a magnesium, kalium, järn, zink, koppar och mangan samt B-vitamin.

Memma - mämmi

Memma är en söt, finländsk traditionell rätt som vanligen äts vid påsk. Man antar att dess rötter finns i det judiska, osyrade brödet. Memma är mältad gröt som tillverkas av vatten, rågmalt och rågmjöl samt pomeransskal eller syltade apelsinskal och litet salt. Vissa recept innehåller även sirap. Mältad lingon- ooch råggröt kalllas i vissa kokböcker för lingonmemma.

Memma med grädde och socker Memma av råg Bild: Yle/Public domain'

Recept på traditionell memma.

Levande arkivets sida om memma.

Elävä arkistos sida om mämmi.

Syrad memma är känd i östeuropa och övriga delar av världen, bl a persisk samanu, men den mältade, alltså söta och maltrika memman härstammar från sydvästra Finland. Den blev populär i hela landet i början av 1900-talet genom hushållsskolor, kokböcker och recept i dagstidningar, fast det dröjde till 1930-talet innan rätten nådde södra Karelen och Lappland.

Memma serveras vanligtvis kylskåpskall med grädde och socker, medan man förut lämnade bort sockret och grädden var sur och påminde om smetana.

Samanu - turkisk memma Samanu - turkisk memma Bild: Yle/Public domain

Persisk memma

Samanu är en persisk rätt, som påminner om finländsk memma. Samanu får också sin sötma genom mältning. Traditionell samanu framställs av vetegroddar och vatten. Samanu äts på vårens första dag, mellan den 20:e och 22:a mars, som också är det persiska nyåret (nouruz). Samanu äts i flera länder i Centralasien.

Rågens internationella historia

Råg växer vilt i centrala och östra Turkiet samt i intilliggande områden. Det äldsta fyndet av rågodling i landet är från neolitikum, omkring 6 600 f. Kr, Världens hittills äldsta fynd har hittats i Syrien vid floden Eufrat och har daterats till över 11 000 år gammalt.

Under bronsåldern spred sig odlingen till Europa. Arkeologer har hittat spår av råg vid utgrävningar från runt 1800-1500 f.Kr. I Romarriket odlades råg längs Rhen, Donau och på de brittiska öarna, och förekommer i en del gamla recept från den tiden. Spannmålet avfärdades dock av bl a Plinius den äldre som väldigt fattig mat och tjänar bara att avvärja svält..

Rågkorn Rågkorn Bild: Yle/Public domain

Arkeologer förmodar att hela Europa, inklusive de nordiska länderna, odlade råg omkring 600-400 f. Kr, vid övergången mellan brons-- och järnåldern.

Sedan medeltiden odlas råg utbrett i Central- och Östeuropa och är det huvudsakliga brödsädesslaget i många områden öster om den fransk-tyska gränsen och norr om Ungern. Råg odlas i huvudsak endast i Europa och de största producenterna är Ryssland, Polen och Tyskland.

Under de senaste åren har skådespelaren Jarmo Mäkinen etablerats som den rejäla finnen, urtypen av den finska mannen i form av "Jarmo från Finland". Det är så han bekant för hela det svenska folket, eftersom han fungerat som frontfigur i en mycket synlig reklamkampanj för butikskedjan K-rauta.

Jarmo har ofta spelat skurk av olika slag i tv-serier och filmer i Sverige, och där emellan jobbat en hel del här hemma i Finland. Här har han bl.a. varit programledare för tv-programmen Suomen Robinson och Rikostarinoita Suomesta och vi minns honom också för filmroller i t.e.x Jouko Turkkas version av Sju bröder och från Kivenpyörittäjän kylä.

För tillfället är han i Sverige aktuell i den senaste K-Rauta-reklamfilmen, där han och Arja Saijonmaa sjungande rider på en björn. Den här reklamen har väckt mycket intresse både i Sverige och Finland, inte minst för att den leker med konventionerna.

– Min fru undrade faktiskt vad det riktigt var för en reklam när hon såg den första gången, säger Jarmo med ett skratt.

Kändis i Sverige

Det här med att han nu för tiden blivit en superkändis i Sverige har gjort att han överallt stöter på folk som vill ta selfies tillsammans med honom när han är i Sverige.

– Här i Finland är det inte alls så. Här får jag vara i fred och det är bra, säger han. Fast det är nog ganska fint egentligen att skillnaden är så stor. Man kan kanske lite jämföra det här med Ville Haapasalo i Ryssland, fast Ville är mycket mer känd i Ryssland än jag är i Sverige, med det är ändå lite fråga om samma sak.

– Det händer att folk i Sverige kommer fram till mig och säger att jag för dem representerar bilden av en ärlig och rejäl människa, och det känns ju fint att höra, säger Jarmo.

De roller som Jarmo spelat i Sverige har ofta varit skurkroller, där också den fysiska framtoningen varit viktig och många av rollerna har också krävt att han hållit sig i fysiskt väldigt god form. Och att gå på gym är något Jarmo gör oberoende.

– Jag minns att Jouko Turkka i Teaterhögskolan på 80-talet sade till mig att jag skulle träna mycket på gym i två år och sedan åka till Los Angeles. Men det ville jag inte alls då, jag ville inte bli någon Stallone. Jag ville göra drama och spela riktig teater, så det blev aldrig av att åka till USA för mig.

Genombrottet var Jägarna

På frågan om hur det kom sig att det blev Sverige för Jarmo konstaterar han att det egentligen var tack vare en provfilmning som Claes Olsson gjorde för filmen Jägarna i mitten av 90-talet.

– Jag hade glömt bort hela filmningen och blev uppringd av Claes Olsson. Två timmar senare var jag ändå på plats och sedan fick jag ju rollen, berättar Jarmo. Regissören Kjell Sundvall berättade först långt senare för mig att han redan första gången vi träffades där på den provfilmningen, precis när jag vandrade in genom dörren, visste att det var jag som skulle få rollen. Och på den vägen är det.

Tog länge att börja tala svenska

Sedan dess har det blivit mer än fyrtio olika roller i filmer och tv-serier i Sverige, samtidigt som Jarmo också jobbat i Finland när han haft möjlighet till det. Till en början upplevde han att det var lite svårt med svenskan och under inspelningarna av filmen Jägarna talade han hela tiden engelska.

– När man har läst svenska i skolan i sju år har man nog lärt sig att förstå svenska ganska bra, men det tog länge för mig att också börja tala svenska, berättar han. Och fortfarande kan det kännas jobbigt att komma igång och hitta orden om jag t.ex. varit hemma i Finland i flera månader mellan varven, eftersom jag inte alls talar svenska här hemma i Finland.

På frågan om han någon gång känt avund svarar han nej och konstaterar att hans grundinställning alltid varit att han varit ganska nöjd med sin tillvaro som den är.

– Jag blev faktisk mest glad när jag precis läste att Jasper Pääkkönen och Peter Franzén fått fina roller i HBO:s nya satsning The Vikings. Jag tycker det är roligt för killarna att det går bra för dem och att deras karriärer går framåt.

Långa perioder borta hemifrån

Till vardags bor Jarmo i Kyrkslätt med sin familj men eftersom han ändå jobbar en hel del i Sverige måste han ofta resa av och an och tidvis tvingas han vara långa tider borta från sin familj.

– Men fördelen är att jag ibland också får vara hemma med familjen långa perioder i streck, menar han.

Till hösten blir det igen dags för mera jobb i Sverige. Exakt vad det gäller är Jarmo förtegen om eftersom projektet inte offentliggjorts ännu. Men en serie är det i varje fall frågan om.

En av reklamerna med "Jarmo från Finland":

Jarmo Mäkinen är en av gästerna i Efter Nio på måndag 18.5 kl.21.00 på Yle Fem.

Reportern Lasse Grönroos besökte ett lyxhus där det inte råder brist på kvadratmetrar och bekvämligheter. Gör det Lasse avundsjuk?

Ägaren Henry Aflecht välkomnar Lasse in till sitt slott – Villa Grande. Han bor ensam på 1080 kvadratmetrar och kan döda sin tid framför den gigantiska tv-skärmen, i musikstudion, i gymet eller i utomhusbadet där vattnet är 36 grader varmt året runt. Lasse undrar om husets storlek räcker till för Aflechts behov.

– Ibland kan det kännas lite trångt, konstaterar Aflecht.

Frågan är då om Aflecht hus väcker avund hos andra? Lasse säger sig inte vara berörd, trots att han trivs utmärkt i husets karaokesal. Hur är det med er andra?

Efter Nio om avund, måndagen den 18 maj 2015 kl. 21.00 i Yle Fem och på Arenan.

Strunta i brun-utan-sol och bekymra dig inte så mycket över sit-upsen inför strandsäsongen. Här kommer tipsen för en mer avslappnad strandförberedelse.

På försommaren när kläderna åker av och man gör sig redo för sommarens strandhäng svämmar veckotidningarna över av tips om hur man går ner de där sista fem kilona och får platt mage inför bikinisäsongen. Men jag tycker att det är synd att oroa sig så mycket för kroppsformen – några extrakilon och en blek vinterhy spelar faktiskt ingen roll så länge huden är mjuk och len och har fin lyster.

Åkerfräken är ett vanligt ogräs som innehåller massor av kisel. Kisel stärker håret, huden och naglarna så åkerfräken är en perfekt spa-ört. Jag använder åkerfräken till en kroppsskrubb som mjukt och försiktigt skrubbar bort döda hudceller från den känsliga vinterhuden, ökar cirkulationen och lämnar huden mjuk och fin. I skrubben använder jag också grapefrukt som är renande och antiseptisk och stramar upp huden. Grapefrukt är också lite avgiftande, så den här skrubben är extra bra mot celluliter.

Jag gör också ett fotstärkande och rengörande fotbad med färsk åkerfräken, och ett hårsköljningsvatten som gör håret starkt, friskt och mjukt. Vill du ha produkter med lite mer styrka kan du torka åkerfräknen först, så får du bättre skrubbeffekt också.

Sedan är det bara att kleta in sig, bada och skölja sig från topp till tå – och så är du redo att möta sommaren.

Kroppsskrubb med åkerfräken och blodgrape. Åkerfräken. Bild: Svenska Yle

Åkerfräkenskrubb med grapefrukt

1. Blanda två rejäla nävar färsk eller torkad åkerfräken med en halv grapefrukt i en mixer.
2. Kör mixern tills det blir en grön gröt med lite hela växtdelar.
3. Duscha eller bada bastu, och skrubba sedan hela kroppen.

Skrubben är en färskvara, så du måste göra ny om du vill använda den igen. Vill du ha en lite argare skrubb tar du torkad åkerfräken som skrubbar bättre.

Kroppsskrubb av åkerfräken och blodgrape. Kroppsskrubb av åkerfräken och blodgrape. Bild: Svenska Yle

Fotbad med åkerfräken

1. Ta 3 liter färsk åkerfräken till 5 liter vatten.
2. Småkoka under lock i 20 minuter så att mycket kisel löses ut ur växten.
3. Häll upp i en stor fotbadsbalja, och ta med mycket växtdelar.
4. Bada fötterna i minst 20 minuter. Skrubba och gnid dem med den kokta åkerfräknen.
5. Låt fötterna lufttorka efteråt.

Fotbad med åkerfräken. Fotbad med åkerfräken. Bild: Svenska Yle

Hårskölj med åkerfräken

1. Ta 1 liter färsk eller torkad åkerfräken till 2 liter vatten.
2. Låt småkoka under lock i 20 minuter.
3. Sila bort växtdelarna och häll upp dekokten i en kanna.

4. Låt svalna, och häll sedan dekokten över håret. Låt sitta i till nästa tvättning.

Hårsköljning med åkerfräken. Alexandra De Paoli sköljer håret med åkerfräken. Bild: Svenska Yle

Hon var inte segertippad då hon valdes till Miss Finland. Tidningarna kallade henne för Överraskningsmissen, hon var ju alldeles för kort också.

Men segrade, det gjorde hon, Pirkko Martta Irmeli Mannola. Året var 1958 och Pirkko var 19 år gammal. Och den där Miss Finland-titeln ändrade hela hennes liv.

Det var som om den ena slumpen ledde till den andra. För i Miss Finland-finalens publik satt en redaktör från tidningen Seura, och han ville veta om den nya missen kunde sjunga. Så han fixade en provsjungning för ett skivbolag. Pirkko sjöng Paul Ankas Diana, och gjorde det tydligen bra, för ett skivkontrakt blev det.

Det enda ledde till det andra

Det ena ledde till det andra och 1959 skrev Pirkko på ett treårigt kontrakt med Suomen Filmiteollisuus och inledde ett hetsigt skede som filmskådespelare. Under tre år spelade Pirkko nämligen in ett tiotal filmer.

- Jag gjorde verkligt långa dagar, och för att spara tid så övernattade jag ofta i en liten lägenhet i anknytning till filmstudion, minns Pirkko de hetsiga åren.

Artistkarriär i Tyskland

En av filmerna hon spelade in var Kaks tavallista Lahtista, och i den sjöng hon två låtar. Så när producenten Toivo Särkkä beslöt att skicka filmen till filmfestivalen i Berlin, så fick Pirkko åka med för att representera. Så kom det sig att Pirkko stod på en utescen inför 20.000 åskådare i Waldbühne och helt oförberedd sjöng sin favorit ”Diana”, ackompanjerad av en orkester hon aldrig tidigare träffat.

Än en gång gick det tydligen bra, för en talangscout i publiken blev begeistrad och fixade henne en provsjungning för ett tyskt skivbolag. Det blev ett skivkontrakt och många turnéer i Tyskland.

För Pirkko var showbusiness en dröm som gick i uppfyllelse, och hon medger att skolan aldrig intresserade henne.

- Jag gick i en flickskola och det var som ett nunnekloster. Jag ville ut på stan och titta på pojkar, skrattar Pirkko och erkänner utan omsvep att hon stannade på klassen två gånger.

Turnerar med Supernaiset

Livet som sångerska och filmskådespelare passade däremot den livliga unga kvinnan utmärkt. Och på den vägen har Pirkko stannat. Hon turnerar fortfarande tillsammans med väninnorna Marjatta Leppänen och Vieno Kekkonen i gruppen Supernaiset, och då kan det hända att Pirkko får anstränga sig lite för att inte stjäla showen.

- Jag kan bli lite ivrig då jag står på scenen, och börja göra sådant som vi inte kommit överens om, säger hon. Det är det där med att stå på scenen som gör det. Det är speciellt.

Hennes livsfilosofi - att tro på sig själv och att hellre säga ja än nej – har bjudit på intressanta utmaningar. För sex år sedan charmade till exempel Pirkko den finländska TV-publiken med att elegant gå ner i spagat i tv-programmet Tanssii tähtien kanssa. Hon blev tvåa i tävlingen, men hennes uppträdande i finalen är oförglömligt. Då dansade hon en vals till tonerna av Stormskärs Maja, TV-serien som maken Åke Lindman hade regisserat. Åke hade avlidit bara någon månad innan.

Pirkko Mannola är huvudgäst i Efter Nio med Bettina på lördag 16.5 kl. 21.00 i Yle Fem.

Till mina barndomsminnen hör ljusa sommarnätter och mörka augustinätter när vi plockade daggmaskar nattetid.

När man är barn är allt nära, marken, blommorna, stenarna, maskarna. På min näthinna ser jag fortfarande nätterna då vi jagade daggmaskar med ficklampa.

Det behövdes ett ösregn dagen eller kvällen innan. Mamma hade lovat att väcka oss. Ficklamporna var redo bredvid sängen.

Tyst - och blixtsnabbt

Det var inte det lättaste. Ficklampans ljuskägla måste hållas stilla och det gällde att smyga - hörde maskarna steg mot marken kilade de bums ner i hålet de låg på.

Smyga, huka sig - och blixtsnabbt sträcka handen över daggmasken - eller maskhögen som det också kunde vara.

Ibland hann de slinka ner till hälften i hålet och då gällde det att tålmodigt tänja på masken så att den inte gick av utan sakta gav upp. Ibland gick masken av och andra halvan rymde ner i jorden. Spännande för vem som helst i nästan vilken ålder som helst.

Vi kunde samla flera burkar fulla med "daggare" som vi kallade dem. Den bästa mullen och det fuktigaste gräset täckte maskarna och burkarna sattes i rad under huset, i väntan på fiskarfänget följande dag.

Det var svårt att somna efter daggarjakten, så spännande var det.

Mamma och jag rensar fisk vid stranden. Mamma och jag rensar fisk vid stranden.

Det nappar när vinden vänder

När vinden slår om så nappar det, det vet den som gillar att meta.

Hos oss i Ingå skärgård nappade braxen när vågorna slog in rakt mot klippan och slog upp bottensediment. Kanske kom fiskarna dit för att äta?

Vi ställde oss på rad, kusinerna och jag, och kastade ut. Långa handskalade grenar med metrev på. Röda små korkar.

Lockbetet var nattens feta, handplockade daggmask och huvudet placerades närmast kroken, för där slingrade det sig lockande.

Sen spottade vi några gånger på kroken och kastade ut.

Vinden vänder lätt när vädret är ostadigt och fisken trivs i virvlarna, tyckte vi. Just där kastade vi ut.

Napp efter napp efter napp

- Titta vilken baddare, sa min äldre kusin när den första braxen kom. Då hade vi en referens - mindre eller större än den första.

Sen bar det av uppför det höga, hala berget till kökstrappan för att de vuxna skulle beundra våra fångster.

De fyra största tog vi, resten släppte vi - och de som hade slukat hela kroken fick göda komposten.

De bästa dagarna fick vi 20-30 braxnar.

Ägg och ris

Matlagningen efteråt utgjorde en viktig del av vårt fiskande, förstod jag senare. Mamma brukade fylla braxen med hårdkokt ägg, dill och helkornsris. Med smör förstås. Det enda vi gjorde var att fjälla fisken och ta bort gälarna.

Mums filibabba.

Hur ser ditt bästa fiskeminne ut?

Skriv och berätta om det eller kommentera här nedan.

Delta också i vår fisktävling på Svenska Yle. Största fisken i olika arter, ett vittne och en bild!

Skicka in dina tävlingsbidrag till lordax.vega@yle.fi gärna med kontaktuppgifter.

Var med i ett av Svenskfinlands största fiskeevenemang, Fiskets dag den 13 juni i Radio Vega och på svenska.yle.fi!

Lördagen den 13 juni blir det fiske för hela slanten i Radio Vega och på svenska.yle.fi. Under en ungefär åtta timmar lång maratonsändning behandlas allt från mätkrokar till den nya fiskelagen. Du kan vara med och bidra till programmet och på webben!

Sitter du och pantar på fiskehistorier av rang eller vill du visa ditt livs största fångst? Vi tar gärna emot berättelser och bilder redan nu. Bilderna kan du skicka till lordax.vega@yle.fi och berättelserna genom svarsformuläret längst ner i artikeln.

Har du polerat draget inför fiskesäsongen? Fiskeredskap Bild: Rasmus Tåg

Under radiosändningen den 13 juni medverkar expertpaneler, förståsigpåare, yrkesfiskare, forskare, kockar, fritidsfiskare med flera.

Är du Svenskfinlands storfiskare?

I samband med Fiskets dag ordnas också en fisketävling. Den startar redan nu. Reglerna är enkla. Den största fisken vinner!

Redaktör Lindholm med vårens första fångst. Johan Lindholm håller upp en braxen. Bild: Rasmus Tåg

För att medverka i tävlingen ska du förstås få napp. Och helst inte låta fisken komma undan. Efter det ska du ta en bild på din fångst och skicka den till oss. Du behöver också någon som kan vittna att du faktiskt själv fått fisken. Dessutom ska du uppge fiskens vikt.

Tävlingen är uppdelad i följande klasser:

• Gädda
• Abborre
• Mört
• Öring
• Gös
• Braxen
• Övrigt

Var med i ett av Svenskfinlands största fiskeevenemang, Fiskets dag, den 13 juni i Radio Vega och på svenska.yle.fi!

Skicka in dina tävlingsbidrag, gärna med kontaktuppgifter, till lordax.vega@yle.fi.

Fiskehistorierna kan du skicka in genom att fylla i rutan nedan

Många föräldrar, lärare och andra fostrare, har dålig koll på åldersgränserna för datorspel och vad spelen egentligen innehåller och går ut på. För många vuxna kan spelvärlden te sig obekant och skrämmande. Man måste helt enkelt bemöda sig lite och ta sig ur sin egen bekvämlighetszon, anser Mikko Meriläinen, expert på datorspel och spelfostran.

- Vi koncentrerar oss allt för mycket på spelens negativa effekter. I stället borde vi acceptera att datorspelen är en del av barnens vardag. Att spelandet i sig är en hobby precis som att läsa böcker och träna fotboll. Man kan inte längre dra skarpa gränser mellan det virtuella och den så kallade vanliga tillvaron, menar Meriläinen.

Mikko Meriläinen doktorerar i spelfostran. man med glasögon sitter på en stol Bild: Nina Sederlöf/YLE

Forskning visar att de föräldrar som själva spelar, tillsammans med barnen, har strängare spelregler hemma och givetvis betydligt bättre koll på vad som lämpar sig. Föräldrar som håller sig borta från datorspelsvärlden slarvar betydligt mer med åldersgränserna till exempel. Det här visar Barnens mediebarometer från 2013. Forskning visar också att barn mellan 3 och 8 år oftast spelar datorspel ensamma, medan de betydligt oftare tittar på tv i vuxet sällskap.

Hur insatt ska man då vara?

Hemma hos familjen Simons spelar sönerna Max 14 år och Gilbert 16 år gärna krigsspel. Spelet Battlefield 4 som har åldersgränsen 18, är det som gäller för tillfället.

Före barnen får ta sig an ett nytt spel, bedömer barnens pappa, Ant Simons, vad som är lämpligt.

- När det gäller krigsspel tittar jag först själv på dem. Barnen får visa det värsta åt mig och så gör jag en bedömning av något slag. Ju mer realistiska spelen är, desto värre är det.

Ant Simos spelar sällan själv, han säger sig vara för klumpig och långsam för det. Men han läser spelrecensioner och kollar in spelen på YouTube i förväg.

- Det är bra att följa med så att jag kan tala om spelen med deras rätta ord tillsammans med barnen, det är viktigt. Om jag inte gör det kan jag heller inte motivera varför de får eller inte får spela ett spel.

Skärmtid ett föråldrat begrepp

Många barn och unga lämnas ensamma i den virtuella världen. mobilspel

Hur mycket ska man då låta barnen uppslukas av datorspel och det virtuella?
Mikko Meriläinen, som för tillfället doktorerar i ämnet spelfostran, tycker att hela ordet skärmtid är föråldrat. Det viktiga är inte hur länge man spenderar framför skärmen utan vad man gör framför den.

- Som förälder borde man i stället följa spelets rytm och struktur och anpassa speltiden efter det och inte stirra blint på klockan. Det är dessutom en stor skillnad om barnet spelar, chattar eller är på Wikipedia, säger Meriläinen.

Hos familjen Simons är man ganska noga med hur mycket skärmtid barnen får per dag. 9-åriga Ida har två timmar tid till sitt förfogande, 14-åriga Max tre och 16-åriga Gilbert får bestämma själv.

- När Gilbert fyllde 15 fick han fria händer vad gäller skärmar. Han kunde visa att han klarar av att göra mångsidiga saker. Han har balans i livet och fick fria händer. Det här sker dock inte per automatik, betonar Simons.

Skräp eller kvalitet?

Det är lite samma som att säga att endast dokumentärfilm är kvalitativ tv eller att bara klassiker av välkända författare är bra litteratur.― Mikko Meriläinen

Det är ganska långt pappa Simons som definierar vad som är skräp eller kvalitet när det kommer till både spel och filmer. Han skulle också gärna se att barnen spelar lite smartare spel då de spelar.

- Krigsspel kommer lågt på listan men däremot får barnen komponera musik på datorn hur mycket som helst. Chatta får de också utöver sin skärmtid. Om familjen ser på ishockey eller en film tillsammans, räknas det heller inte.

Max Simons anser att man också lär sig genom att spela krigsspel.

- Undervisningsspel och krigsspel går inte att jämföra med varandra, de hör till helt olika kategorier. Krigsspelen lär en fingerfärdighet, snabbhet och taktik, som i fotboll.

Mikko Meriläinen är inne på samma linje. Han har inget emot pedagogiska spel i sig men understryker att det viktigaste ändå är underhållningsvärdet som spelen medför och att det helt enkelt är roligt.

- Det är lite samma som att säga att endast dokumentärfilm är kvalitativ tv eller att bara klassiker av välkända författare är bra litteratur.

Onödig oro

Överlag anser Meriläinen att föräldrar inte ska oroa sig så mycket över skärmtid och datorspel. Om tjafset visavi speltider är det största problemet man har med sina barn, kommer man ganska lätt undan, menar han. Men Meriläinen understryker ändå att föräldrarna ska vara närvarande i den virtuella verkligheten. Föräldrarnas uppgift är att finnas till hands och begränsa vid behov.

En rumsdelare, en råddgömmare eller helt enkelt en skärm att ostört byta kläder bakom, är några alternativ på hur vikskärmen kan komma till nytta.

En tredelad vikskärm av trälister, rundstavar och tyg. Skärmen tar liten plats och är lätt att ställa undan när de tre delarna viks ihop mot varandra.

Material:

• 6 st 1500 mm x 40 x 40 mm trälist (stolparna/benen)
• 6 st 500 mm rundstavar med en diameter på 20 mm
• 3 st 450 mm x 1580 mm stora tygbitar
• 4 st gångjärn
• målfärg

Gör såhär:

• Rita och hyvla av kanterna på stolparna /benen (dekoration).
• Hyvla också av toppen på stolparna/benen så att de ser fina ut.
• Såga nedre delen av stolparna/benen för att få fotdelen att se lättare ut.
• Borra 20 mm hål för rundstavarna uppe och nere rakt genom stolparna/benen.
• Måla alla delar.
• Sy en 40 mm bred kanal i övre och nedre delen av alla tygstycken. Fålla också kanten så att tyget inte fransas upp.
• Trä tygen på rundstavarna, som du limmar fast mellan stolparna.
• Skruva fast gångjärn. Den vänstra skärmdelen skall vikas bakom och den högre framför den mittersta skärmen .

Vikskärm

En vikskärm av trälister, rundstavar och tyg

Många ser champagne och andra mousserande viner som den ultimata välkomstdrycken. Bubblorna glimrar ikapp med förväntningarna och festen får en guldfrasande inledning. Men mousserande vin är en dryck som kan så mycket mer än att bara sparka igång ett kalas - det kan bli den perfekta följeslagaren genom hela måltiden.

Ger man sig på en äkta champagne vars druvor girigt fått dra i sig näring från de kalkrika jordarna i just Champagnedistriktet – då borde det nästan vara lag på att äta något till. Champagnernas unika aromer och syradrivna karaktärer måste få svängrum och sällskap för att vi verkligen ska kunna uppfatta dryckens storhet.

I fel sammanhang kan äkta champagner, trots prislappen, faktiskt upplevas som anonyma surkart utan särskilt spännande aromer. (Fast det säger vi ju inte högt till någon, får då framstår vi kanske som simpla.) Men i rätt smaksällskap får vinet sin chans att spela upp hela sitt smakregister.

Syra, salt och fett

Receptet är så lätt – syra, salt och fett! Och gärna någon smakspegling som lockar fram de subtila aromerna som gömmer sig i vinet. I champagne (och annat kvalitetsbubbel) är citrus, bröd och färska örter användbara smakspeglare. Smakerna finns ofta dolda i vinet, och lyfts fram av speglingen. Råvaror som innehåller sötma ska man undvika till torra mousserande viner, för så förstärks syran ännu mer i det redan syradrivna vinet.

Testa själv! Prova att slicka på en citronklyfta innan du provar ett syrarikt vin. Konstigt nog dämpas då syran och andra aromer får utrymme. Om du däremot äter en söt vindruva eller en jordgubbe till samma vin kommer syran att slå bakut i din gom.

Champagne och hot dogs

Mousserande viner och korv med bröd är faktiskt ett klockrent par. Och gärna med ett syrligt tillbehör som rundar av syran i vinet. Den här lite otippade kombinationen har den Londonbaserade restaurangen Bubbledogs tagit fasta på, och serverar endast äkta champagne och olika varianter av varm korv med bröd på menyn. Vips är drycken tillgänglig även för den som inte känner sig hemma med anklever, ostron och kaviar.

Så släng igång grillen, lägg på dina favoritkorvar, servera några läckra tillbehör till – och låt bubbeldryckerna visa vad de går för.

Ellas bubbledog. Hot dog Bild: Svenska Yle

Morots- och rödkålsröra med mynta och koriander

• sex stora morötter
• ett kvarts rödkålshuvud
• saft och zest från en halv citron
• en kruka färsk mynta
• en kruka färsk koriander
• 1 dl crème fraiche,
• 1 dl majonnäs (gärna hemlagad med en gnutta vitlök i)
• salt och svartpeppar.

Riv morötterna grovt, strimla rödkålen och grovhacka örterna. Blanda ihop alla ingredienser, smaka av med salt och peppar och låt röran rinna av i ett durkslag innan du lägger upp den i en skål.

Chimichurri

• ett rejält knippe bladpersilja
• en kruka färsk oregano
• en kruka färsk citronmeliss
• en schalottenlök
• en röd och en grön chilifrukt
• två vitlöksklyftor
• saft och zest från två limefrukter
• en matsked rödvinsvinäger
• ca 3 dl olivolja
• salt och svartpeppar

Finhacka örterna, löken, vitlöken och chilifrukterna (utan frön och innerväggar). Blanda ihop med resten av ingredienserna och smaka av med salt och peppar.

Persiljan är den viktigaste örten. De andra kan du välja efter tycke och smak. Vill du ha såsen lite hetare kan du blanda i lite torkade chiliflagor.

Du kan också mixa chimichurrin om du vill ha den helt slät. Denna sås kan användas till så mycket – marinad, brödpålägg, tillbehör till nästan allt du har på tallriken eller som dressing till sallader. Allt blir lite godare helt enkelt!

Rostad fröblandning

Rosta blandade frön i en torr stekpanna. Salta med flingsalt.

Du kan använda till exempel pumpafrön, solrosfrön, pinjenötter (och eventuellt torkade tranbär). Fröna lockar fram de rostade tonerna som kan finnas i champagne som fått utvecklas i ekfat en tid. Fröblandningen är också god att strö över sallader.

Viner vi provade i programmet
Rotari Riserva Brut
Artikelnummer: 519647

Champagne Jacquesson Cuvée 737 Extra-Brut
Artikelnummer: 588767

Alkoholfritt: Eminazero
Artikelnummer: 549657

Mousserande viner till Ellas bubbledogs. Tre sorters mousserande vin. Bild: Svenska Yle / Anne Sjöblom