Quantcast
Channel: Svenska Yle | Strömsö
Viewing all 3452 articles
Browse latest View live

Käk på torg och gator gläder avgående matstrateg

$
0
0

Ville Relander är mannen bakom Helsingfors matstrategi. I november lämnar han arbetet som projektchef på staden för att istället jobba för en stor restaurangkedja.

Relander är projektchef för Helsingfors stads matkulturstrategi och initiativtagare till en hel del gatumatsfestivaler. I mars var det dags för Streat Helsinki, och nu under sommaren har Kaserntorget livats upp. Onsdagskvällar samlas matbilar som säljer allt från tacos till hamburgare på Kaserntorget, och evenemanget fortsätter åtminstone till slutet av augusti.

Ville Relander om matkulturen i Helsingfors

Listen7 minuter
Spela upp klipp på Arenan: Ville Relander om matkulturen i Helsingfors

- Kaserntorget är ett ställe som jag tycker inte riktigt fyllt den uppgift ett torg brukar ha. Nu för första gången ser man liv på torget och en massa glada ansikten. Jag är glad att gatumatsrevolutionen har kommit igång, säger Relander.

Gatumaten väcker internationell uppmärksamhet

Washington Post skrev förra veckan om Helsingfors som matstad. Mat på gatan har varit en stor trend de senaste åren. Ville Relander tycker helsingforsarna kunde vara stolta över det som är unikt för staden.

- Många av de internationella journalisterna som känner till Sverige och vet vad som händer i Köpenhamn har fått upp ögonen för oss. Artikeln i Wahington Post får kanske oss också att förstå att det är någonting fint vi har här, att vi borde lyfta på vår egen svans. Den unika matkulturen, som till exempel restaurangdagen som har startat här, är det som jag tycker det är bra att lyfta upp, säger Relander.

Under restaurangdagen får vem som helst öppna en restaurang utan någon byråkrati, evenemanget som startade i Helsingfors har nu spridit sig internationellt.

Restaurangkedja ska få personlig prägel

Nu gäller nya utmaningar för Relander, efter tre år på Helsingfors stad ska han i november börja på ett nytt jobb på restaurangkedjan Royal Ravintolat.

- Jag har alltid drömt om att driva restauranger själv, jag älskar att jobba med gäster i restaurangen. Det är någonting som jag verkligen ser fram emot, säger Ville Relander.

Han har aldrig varit en älskare av restaurangkedjor, men ser i sitt kommande jobb stora möjligheter att göra kedjans restauranger mera personliga.

- Det är många som har förundrat sig över det här steget som jag tagit, men jag måste säga att det var ännu flera som förundrade sig då jag började jobba för Helsingfors stad. Det har hänt en massa när det har kommit till matkultur i Helsingfors stad, och jag tänker se till att det kommer att hända på Royal restaurangerna också när jag får börja förverkliga mina drömmar där.

Läs också:
Solen lockade tusentals till restaurangdagen
Dags för gatumatsrevolution i Helsingfors
Mat på hjul har vind i seglen


Gräsätande jättar in genom fönstret

$
0
0

- Nog är det ju en spännande dag som vi länge har förberett och väntat på.

inpaketerade mammutar
inpaketerade mammutar Bild: YLE/Stefan Härus
Lyftkran lyfter mammut
Lyftkran lyfter mammut Bild: YLE/Stefan Härus
Pasi Orrensalo
Pasi Orrensalo Bild: YLE/Stefan Härus
Ännu lite till.
Ännu lite till. Bild: Yle/ Ulrica Fagerström
Ännu sydar det.
Ännu sydar det. Bild: Yle/ Ulrica Fagerström
Morgonöppet: Mammut i centrum av Helsingfors

Morgonöppet: Mammut i centrum av Helsingfors

1 min 45 s
Spela upp klipp på Arenan: Morgonöppet: Mammut i centrum av Helsingfors
Mammutit saapuivat Helsinkiin | Uutisjuttuja

Mammutit saapuivat Helsinkiin | Uutisjuttuja

3 min 18 s
Spela upp klipp på Arenan: Mammutit saapuivat Helsinkiin | Uutisjuttuja

Mammutar in på naturhistoriska centralmuseet

Listen11 minuter
Spela upp klipp på Arenan: Mammutar in på naturhistoriska centralmuseet
Det säger Annika Ljungberg, kommunkationspraktikant på Naturhistoriska centralmuseet och därförinnan guide på samma ställe i tio år, då hon precis sett den första av de tre rekonstruerade mammutarna som i tisdags seglade in genom museifönstret på andra våningen.

Operationen pågick hela arbetsdagen och krävde ett minutiöst handarbete då de många hundra kilo tunga rekonstruktionerna sidlänges skulle föras in med lyftkran genom fönstergluggen flera meter ovan marken.

Men på sätt och vis kan man ju säga att det var bra att de väl tilltagna mammutarna faktiskt inte rymdes in genom dörren på den gamla museibyggnaden- på det här sättet blev inflyttningen lite extra pikant och uppmärksamheten kring händelsen större. En bra start för en utställning som öppnar först om ett drygt år!

Mammutarna är byggda i Sibbo (här intill ser du hur de flyttas från Sibbo på måndag kväll), innehåller trä och gips och är täckta med ett tiotal myskoxepälsar per exemplar. De är dessutom fyllda med polyuretan enkom med tanke på lyftet genom fönstret, för att inte sjunka ihop.
De större mammutrekonstruktionerna väger 800 kilo styck, men det är egentligen ganska lite.

- Levande mammutar kunde väga 2000-3000 kilo, konstaterar museidirektör Leif Schulman.

Inte bara i kilo mätt utan även annars är det här ett stort projekt för museet. Underhandlingarna med istidsföreningen i Sibbo som ursprungligen lät bygga rekonstruktionerna har pågått en längre tid och den kommande utställningen om klimatförändringen kommer nu att förverkligas som ett samarbete, dock så att föreningen samtidigt donerar mammutarna till Naturhistoriska centralmuseet. Här kommer de enligt planerna att förbli.

- Mammutarna är bra exempel på vad som händer då klimatet ändrar. De dog ut i slutet av istiden eftersom de var anpassade till ett kallare klimat, konstaterar Schulman.

I utställningen ska man på basen av Helsingfors universitets forskning fundera kring vad vi vet om klimatförändringen tidigare, just nu och i framtiden.

Kommer mammuten tillbaka?

- Säkert inte. Om inte vi människor hittar på att återuppliva den med genteknik.

- Nej, men då arter dör ut så är det slutligt. Det är en orsak till varför vi forskare är mycket bekymrade över den pågående klimatförändringen; den hotar naturens mångfald. Det i sin tur kommer att försvåra människans möjlighet att leva på jorden.

Hur vet man att de faktiskt såg ut såhär?

- I Sibirien har man kunnat hitta infrusna kadaver så man vet faktiskt ganska bra hur de såg ut. Det handlar både om skelettfynd, päls och t.o.m. hela kadaver.

Mammuten en snäll gräsätare

- Den kan jämföras med den afrikanska elefanten, men i ett kallare klimat och det var därför den ullhåriga mammuten hade tjock päls. Den vandrade i flockar i öppen terräng på stäppen i Sibirien, betade gräs och örter, kanske också blad från buskar. Antagligen flera hundra kilo per dag, säger Schulman.

Antagligen fruktade människan mammuten, men rädslan eller respekten var ömsesidig.

- Man vet mycket väl att människan har jagat mammutar. Vi kan inte säkert säga vad som ledde till mammutarnas slutliga utrotning, men antagligen en kombination av miljöförändring och människan.

Yle följde med veckans händelse fr.o.m. flytten från Sibbo. Här intill ser du bild- och ljudmaterial av Yle Östnyland, Yle Huvudstadsregionen/ Morgonöppet, Kvanthopp och Yle Uutiset. Via länkarna nedan kommer du även till respektive artiklar.

Yle Östnyland
Yle Huvudstadsregionen Morgonöppet
Yle Uutiset
Naturhistoriska centralmuseets hemsida

Hur vill du bli sedd?

$
0
0

Här ovanför ser du ett foto på mig. Jag funderade rätt länge på vilket foto jag skulle använda. Hur är det med dig, funderar du på vilken profilbild du lägger upp på Facebook, Twitter, Instagram eller Linkedin? Du är säkert inte ensam. De flesta av oss vill väl att andra människor ska ha en så positiv uppfattning om oss som möjligt.

Och hur du presenterar dig är inte oviktigt. Det sägs att vi bildar vår uppfattning om en ny bekantskap på tre sekunder och då väldigt mycket utgående från visuella signaler. Så hur du ser ut, vad du har på dig och hurdant kroppsspråk du har avgör till en stor del vad andra tänker om dig. Därför går vi på kurser och lär oss att föra oss rätt, ta rummet i en talsituation, går kanske på färganalys och tränar för att se friska och starka ut.

I sin bok "Vackra människor" beskriver Peppe Öhman hur en av huvudpersonerna möter barnets nya dagisfröken: "En av dagisfröknarna log vänligt mot Ida. Påklistrat vänligt, eller kanske professionellt. Svårt att se skillnaden. Ida gjorde en snabb analys av kvinnan. Drygt förtio, lättskött frisyr, nylackerade kortklippta naglar och otidsenliga jeans. Hon såg trygg och pragmatisk ut. Det här skulle nog gå bra."

I boken definierar sig huvudpersonerna via sin konsumtion och livsstil. Det är viktigt med märkeskläder, accessoarer, rätt adress och rätt umgänge. Också bloggar och sociala medier blir ett sätt att bekräfta sin identitet.

Varför försöker vi styra andras tankar om oss?

Den franske sociologen Pierre Bordieu talade om konsumtion som en klassmarkör i det sociala rummet. Man känner igen sina gelikar på signaler som man känner igen.

Inom affärslivet sysslar man med "image management" och försöker skapa en så positiv bild av företaget och dess produkter som möjligt. Och experter på arbetsrekrytering talar om "social desirability" det vill säga vårt omedvetna behov att framställa oss som socialt godtagbara. Politikerna skapar en bild av sig själva på sociala medier för att attrahera olika väljarsegment och presumtiva arbetsgivare googlar arbetssökande.

Också berättelsernas kraft används. Konsulter i "storytelling" hjälper företag och andra intressenter att utforma berättelser för att via inlevelsen skapa lojalitet hos både arbetstagare och kunder.

Lek med identitet

lek med profilbilder på facebook
Lek med profilbilder lek med profilbilder på facebook Bild: Yle/Carita Akka Vainikka

Det att undersöka olika presentationer av sig själv kan också vara ett sätt att utforska sin identitet, säger Carita Akka Vainikka som är bildkonstnär. Förutom att måla så skapar hon också foton av sig själv i olika munderingar och miljöer. Facebook och andra sociala medier ger möjlighet att snabbt få ut foton och leka med jagbilden.
- Det är jätteroligt och reaktionerna i allmänhet positiva!

Chatta med Peppe och Reidar!

Mera om hur och varför vi presenterar oss själva blir det i Pia med flera i Radio Vega på söndag kl. 10.03. Gäster är journalisten, bloggaren och författaren Peppe Öhman och kommunikationsexperten Reidar Wasenius. Efter programmet kan du chatta med dem på svenska.yle.fi.
Och handen på hjärtat. Har du någonsin googlat en ny bekantskap?

Läs också:
I vackra människors fotspår
Vad säger din profilbild om dig som person

Blåvita bandets besättning byts en sista gång

$
0
0

I Uleåborg steg Leif Lunabba i land efter att ha paddlat en vecka från Jakobstad. Det blev en vecka med regn och sol, stiltje och blåst, med- och motvindar.

Leif sammanfattar så här:

- Det har gått överraskande bra och tiden har gått snabbt medan vi har varit på havet. Inget oförutsett har hänt och vi lyckades runda Lochteå innan skjutövningarna började.

Som en av höjdpunkterna under veckan lyfter Leif Lunabba fram de höga vågorna vid Tauvo udd. Han gillar att paddla i vågor, speciellt under säkra förhållanden som det nu var fråga om.

Hela veckan kokade Leif sin mat på ett litet biokök som drivs med pinnar och drivved. Köket har t.o.m. ett usb-uttag som kan ladda en mobiltelefon, men det behövdes aldrig. Veckan blev ett test i hur köket fungerade i fält.

Nu har Blåvita bandets sista etapp inletts, sträckan mellan Uleåborg och Torneå. Som nygammal medpadddlare återkommer Henrik Ahlskog, han som också paddlade den första sträckan Vederlax-Pellinge, för en månad sedan.

- Jag är glad åt att väderprognoserna är på vår sida med mest sydliga och relativt svaga vindar. Håller det i sig så når vi Torneå innan min semester tar slut, säger Henrik.

Sträckan är också intressant, säger han. Här finns nu igen en skärgård med många öar och de större samhällena ligger relativt tätt.

- Norra Bottenvikens kust ger oss variation, men det jag saknar är klipporna som jag vande mig vid under den första sträckan. Här är det mera sand och låglänta slänter eftersom flera älvar har sitt utlopp här.

Som för alla andra långfärdspaddlare är det för Henrik ren semester och njutning när det är soligt och medvind. Är det regn och blåst känns det som ett hårt arbete.

- Jag hoppas att de här dagarna ska bli rena semestern, säger han till sist.

4500 år gammal mjölk skriver om historien

$
0
0

4500 år gammal mjölk

Listen8 minuter
Spela upp klipp på Arenan: 4500 år gammal mjölk
Forskare vid Helsingfors universitet har tillsammans med kolleger vid universitetet i Bristol kunnat fastställa att gamla krukskärvor som hittats i Kyrkslätt burit spår av mjölk på sig.

Det här är på flera sätt banbrytande forskning. Dels är det nu första gången fynd från Finland analyserats med hjälp av en ny metod som överhuvudtaget gör det möjligt att fastställa förekomsten av mjölkfett på keramik. Dels betyder det också att våra förfäder hållit sig med boskap redan 500 år tidigare i historien än vad tidigare forskning kunnat påvisa.

- Man säger ofta att alla saker i Finland är så nya, att de kommit sent. Men det här visar att många viktiga saker faktiskt kommit ganska tidigt, säger arkeologen Mika Lavento, professor vid Helsingfors universitets institution för filosofi, historia, kultur- och konstforskning.

Det har visserligen funnits forskare som haft hypoteser om detta, bla. den finländska arkeologen Aarne Äyräpää som var verksam på 1930-talet, men på den tiden var det omöjligt att bevisa hans teorier. Ny teknik har ändrat på det.

- Krukskärvorna har analyserats av våra kolleger vid universitetet i Bristol. Själva har vi i Helsingfors varken den tekniska utrustningen eller praktiska erfarenheten av analysmetoden, säger Lavento.

Gaskromatografi heter metoden och går i korthet ut på att man med hjälp av gas och höga temperaturer lösgör fetter från keramikfynden.

Gammal lerskärva i Karis
Vad månne stod på menyn här? (Arkivbild av andra utgrävningar.) Gammal lerskärva i Karis Bild: YLE/Sofia Söderlund

Hur spännande var fyndet för er?

- Mycket spännande. Det visar att våra förfäder redan på stenåldern faktiskt kan ha haft nötkreatur.

Fast ingen vet om någon verkligen drack mjölken?

- Man vet att man använt den, men på vilket sätt är just nu svårt att säga.

Krukskärvorna som analyserats är alltså ca 4500 år gamla, från tiden ca 2500 f.Kr. De har hittats i Kyrkslätt. Globalt är det samtidigt första gången det fastställs att mjölk använts så här tidigt så här långt norrut, norr om 60:nde breddgraden.
Forskningsresultaten är en del av ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt där man förenar bl.a. arkeologi, miljöforskning och genetik.

Här kan du kan läsa mer om forskningen.

Kusten är klar – Bertil summerar

$
0
0

Den sex veckor långa paddlingsresan blev på många sätt en enastående upplevelse. Den blev en stor utmaning, en stark skönhetsupplevelse, en övning i att leva i nuet och den har lärt mig mycket om mig själv, skriver Bertil Blom.

Vädret var minsann det bästa tänkbara och då tänker jag inte på hettan i juli utan på de övervägande svaga och måttliga vindarna som dessutom oftast blåste från rätt håll. Under sex veckor fick vi som paddlade vara med om stiltje och blåst, bleke och höga vågor, stekande sol, regn, dimma och åska. Men överraskande nog var vädret ofta bättre ute till havs jämfört med längre inåt land.

Havsörnar och sälar

I kajak kommer man naturen nära. Man sitter lågt och man rör sig långsamt och tyst. Det är ”långsamhetens lov”. Vi har sett hägrar, havsörnar, skräntärnor, labbar, tranor, sångsvanar, otaliga måsfåglar och änder, fjärilar ute till havs, älg, vildmink och säl. Vi kunde följa med hur naturens ljud avtog dag för dag, hur de sista tärnorna lämnade oss och hur solen sjönk i havet allt tidigare för varje kväll.

Övergången från högsommar till sensommar och höst har jag aldrig tidigare i mitt liv upplevt så gradvis och konkret .

Bertil Blom
Bertil Blom Bild: Yle

De olika kustområdena har alla sin egen karaktär. Kvarken är känt för sina grunda vatten, Skärgårdshavet för sina många öar och Bottenviken för sitt mer eller mindre söta vatten.

Men det som har överraskat oss har varit att alla skärgårdar har bjudit på omväxling. Vi har kört på grund i Skärgårdshavet och vi har upplevt storslagna höga klippor i Österbotten. Finska viken gav oss klippor som tältunderlag varje natt medan Bottenviken bjöd på sandstrand efter sandstrand.

Folktomt i skärgården

Trots att resan inleddes i mitten av juli i bästa väder och mitt i semestertider så var skärgården överraskande tom på folk. Vi såg båtar vid stränderna och fina stugor men väldigt lite folk på sjön.

Det är en utveckling som flera lokala fiskare bekräftade för oss. I populära båthamnar som Kabböle, Baggö och Hangö upplevde vi trängsel och folkvimmel men överlag är helhetsintrycket av Finlands kust en folktom storslagenhet och skönhet.

För havspaddlare som söker ensamhet och vildmarkskänsla är kusten rena paradiset, men för den som vill träffa andra och umgås så känns det ensamt. Själv uppskattar jag det vilda och tysta i skärgården, men som paddlande redaktör hade jag gärna träffat mer folk.

"I mitt livs form"

Säg skärgård och många urbana finländare associerar omedelbart till fästingar, skarvar, blågröna alger och nedsmutsade vatten. Med facit på hand kunde vi konstatera att skarvarna inte alls dominerar fågelfaunan, att vi inte fick en enda fästing på oss och att vi paddlade i alger enbart i Ingå och delar av Ekenäs yttre skärgård.

Havsvattnet i Finland går visserligen inte att dricka men vi avslutade varje paddlingsdag med ett dopp och vi kände oss rena och fräscha under hela resan.

Människan är skapad för att vara i rörelse. I början kunde jag känna en viss styvhet och någon enskild muskel kunde värka, men ju längre jag paddlade och vistades utomhus i frisk luft desto bättre mådde jag.

Nu efter resan är jag i mitt livs form och jag känner inte av några som helst fysiska men. Några enstaka valkar i händerna, en djup solbränna och ett långt skägg är det enda som antyder att paddlingsresan har varit lång.

Paddlandet och allt det praktiska som hör till tog mer tid i anspråk än jag i planeringsskedet trodde. Den totala sträckan blev 1.322 km, vilket på 40 paddlingsdagar (två var vilodagar) betyder 33 km i snitt. Med en medelhastighet på 5 km/t betyder det 7-8 timmar i kajaken (beroende på vindarna) + korta landpauser, fotograferande, webbuppdatering, matlagning och diskning, sökande efter tältplats, kvällsbestyr med tält och utrustning, rivande av läger på morgonen, proviantering, m.m. Vi kröp i sovsäckarna kl. 21 eller 22 och hade väckning kl.6. Den tid som borde ha funnits för att göra flera intervjuer fanns helt enkelt inte.

Ingen ensamhet

Har jag då känt ensamhet ute till havs? Svaret är nej. Det är klart att jag några gånger har tänkt tanken ”vad håller jag egentligen på med”, speciellt under timslånga överfarter från udde till udde. Men i nästa stund har en solstråle tittat fram, ett moln har sett ut som Snusmumriken, en silvertärna har kommit nära eller så har min paddlarkompis muntrat upp läget.

Älskar man havet och friluftslivet så känner man sig inte ensam. Jag har också känt mig buren av varma tankar från nära och kära, bekanta och obekanta. De sociala medierna har varit en energikälla att ösa ur under regniga kvällar i tältet.

Blåvita bandet har också gett mig perspektiv på mitt eget liv. Vad är viktigt, vad är mindre viktigt? Djupare tankar har haft tid och möjlighet att dyka upp och bearbetas. Det låter som en kliché men jag tycker att jag har lärt känna mig själv lite bättre. ”Här och nu” har också fått en djupare betydelse.

Jag vill tacka för allt stöd, all uppmuntran och alla heja-rop, och jag vill tacka mina medpaddlare Henrik, Peter, Bertel, Stefan och Leif för gott kamratskap och för en fin tid tillsammans på havet. Tack också till Eva-Lotta, Jöns, Robin, Peter, Anders, Hannu och Carl-Gustav som paddlade med oss kortare etapper.

Här hittar du allt från Bloms paddlingsäventyr.

Läs också:
Blåvita bandets besättning byts en sista gång
Håkan Nyman och hans "Marakatto"
Sören paddlade den norska kusten utan mat och pengar
De tysta hemligheterna i havet

Nu kommer svamparna!

$
0
0

I skogen med Marion Antin

Listen5 minuter
Spela upp klipp på Arenan: I skogen med Marion Antin

De senaste veckornas regn har fått fart på svamparna och i Sydvästra Finland börjar det nu finnas bland annat soppar och kremlor. Också kantareller har synts till.

Jouni Issakainen, som är ordförande för Åbo svampsällskap förklarar att sommarens torka höll på att ta kål på svamparnas mycel men två veckor av regn har gjort susen.

Lingon
Lingonen är på kommande. Lingon Bild: Yle/Monica Forssell

Tidsmässigt är höstens svampskörd, trots sommarens torka, inte försenad. Hurdan svampskörd som är att vänta är ännu för tidigt att säg. Enligt Issakainen verkar det ställvis finnas mycket svamp men i en del skogar finns det inte svamp överhuvudtaget.

Vad gäller bären börjar blåbären nu sjunga på sista versen medan lingonen håller på att mogna. Förekomsten av blåbär har varierat kraftigt.

Stensopp och kantarell på stubbe
Karljohan (eller stensopp) och kantarell. Stensopp och kantarell på stubbe Bild: Yle/Monica Forssell

Skogen en skattkammare

Förutom bär och svamp bjuder skogen på motion, meditation och allehanda skatter.

Kimitobon Marion Antin rör sig mycket i skog och mark. Hon plockar bär och svamp men också trädrötter, stenar, skallar av döda djur och annat värt att undersöka eller använda på något sätt.

- Skogen är en tillflyktsort, en energikälla. Skogen är allt i allt. Andra går ut och shoppar men skogen bjuder på ett flöde som aldrig tar slut!


Bordsservering - om du betalar mera

$
0
0

I Yle Huvudstadsregionens granskning av kundservicen handlar många tips om restaurangbranschen, där en del frågat sig varför bordsserveringen saknas. Det känns tråkigt i synnerhet under sommaren då man sitter på uteserveringar och måste ställa sig i långa köer till baren.

Kundservice i restaurangbranchen del 1

Listen3 min 52 s
Spela upp klipp på Arenan: Kundservice i restaurangbranchen del 1

Svaret på frågan är enkel, säger krögaren Niklas Engblom:

- Vi har helt enkelt skyhöga personalkostnader i Finland. Vill man erbjuda bordsservering måste man anpassa personalstyrkan så att den räcker till, men det reflekteras så klart också i priserna, säger Engblom.

Kundservice i restaurangbranchen del 2

Listen4 min 4 s
Spela upp klipp på Arenan: Kundservice i restaurangbranchen del 2

Ta modell från andra länder

Huruvida finländare är redo att betala för att få stopet serverat till bordet är Engblom tveksam till.

- Man hör redan mycket klagomål på hur dyrt det är med öl och kaffe, och ännu dyrare blir det när det förs till bordet, säger han.

Engblom berättar att barer i många andra länder tar extra betalt för bordsservering, ett system man gott kunde ta efter i Finland.

- Det är egentligen ganska genialt, tycker jag. Om du vill ha bordsservering och är färdig att betala för det så gör det, annars så går du till baren.

Hör hela intervjun med Niklas Engblom intill.


Smörkaffe med omstridd olja på frammarsch

$
0
0

För ett drygt år sedan kom rapporter om en ny dryck som blev en jättetrend i USA: smörkaffe. Många hälsobloggar lovprisar smörkaffet som består av smör, kaffe och en ny olja, MCT-olja.

Kaffet sägs hålla hungern borta, prestationsförmågan på en jämn nivå och också bidra till att man går ner i vikt.

Det var amerikanen Dave Asprey som lanserade smörkaffet, inspirerad av det tibetanska traditionella smörtet. Smörte är te som toppas med en rejäl klick smör gjort på jakmjölk.

Smörkaffe görs så att man blandar ner osaltat smör plus kokosolja eller MCT-olja i kaffet.

MCT-oljans namn kommer från förkortningen Medium Chain Triglyceride. Namnet avslöjar att oljan består av medellånga fettsyrekedjor. MCT-oljan är för det mesta tillverkad av kokosolja.

Friska personer klarar sig utan MCT

Professorn i näringslära vid Östra Finlands universitet, Ursula Schwab, tar kraftigt avstånd från MCT-oljan som redan har spridit sig från de finländska hälsokostaffärerna till vanliga mataffärer.

Enligt Schwab klarar sig en frisk människa alldeles bra utan MCT-olja.

- Oljan rekommenderas för sådana personer som har bristande fettupptagningsförmåga. säger Schwab. Men det är viktigt att inte ta för stora doser av oljan för den upptas av kroppen på ett helt annat sätt än andra oljor. MCT-oljan upptas så gott som direkt av levern, och om levern inte vet vilken substans den har att göra med lagras den i levern.

För mycket MCT kan leda till fettlever

Vid fettlever anhopas fett i levern som ökar i storlek. Till exempel diabetes av typ två kan leda till fettlever, liksom riklig alkoholkonsumtion.

Även om oljan är ganska ny i Finland har den undersökts internationellt – och den är omstridd.

Vissa forskningsresultat tyder på att oljan har goda egenskaper och andra ratar den. Till exempel har den amerikanska medicinska tidskriften The American Journal of Clinical Nutrition publicerat ett forskningsresultat som gör gällande att MCT-oljan uttryckligen kan bota fettlever.

Strömmingen försvinner från matborden?

$
0
0

Strömmingen riskerar att försvinna från affärernas fiskdiskar. Det ryska importstoppet på livsmedel gäller också fisk och det innebär att strömming inte längre kan säljas till Ryssland, som har varit en stor strömmingskonsument.

Under 2012 exporterades 24 procent av den finska strömmingsfångsten, och större delar av den gick till Ryssland.

Finländarna själva äter bara ca 3 % av den totala strömmingsfångsten, resten används som djurfoder inom pälsnäringen. Den del av strömmingsfångsten som används som livsmedel blir i och med det ryska importstoppet så liten att det inte längre lönar sig för fiskarna att sortera ut fisk för livsmedelsbruk, utan allt används som djurfoder, befarar man på Finlands yrkesfiskarförbund.

För att det ska finnas strömming i handeln, kräver antingen att handeln eller konsumenterna betala ett högre pris för strömmingen, eller så måste yrkesfiskarna fortsätta sortera strömmigen på egen förlust.
Men eftersom den norska laxen som odlas för den ryska marknaden troligen ökar i Finland under hösten, är det osannolikt att varken handeln eller konsumenterna är redo att betala ett högre pris för strömmingen, menar Kim Jordas som är verkställande direktör på Finlands yrkesfiskarförbund.

Ekologisk mat framtiden för Åbos skolor - men pengarna saknas

$
0
0

Ekologisk mat framtiden för Åbos skolor - men pengarna saknas

Listen2 min 38 s
Spela upp klipp på Arenan: Ekologisk mat framtiden för Åbos skolor - men pengarna saknas

Arkea, som lagar all offentlig mat i Åbo, vill satsa ännu mer på ekologisk mat, men för att göra det krävs mer pengar av Åbo stad. Något som blir väldigt svårt med tanke på stadens tuffa besparingskrav.

För tillfället lägger Åbo stad 9,5 miljoner euro per år på maten i grundskolorna och gymnasierna. En summa som stadens ekonomichef Anne Takalo helst ser bestå.

- Än så länge har vi inte fått några nya direktiv gällande skolmaten. Men visst kan det vara så att vi framöver kommer att tvingas spara pengar även inom skolmaten och det skulle vara väldigt tråkigt om det blir så, då jag tycker att skolmaten är enormt viktig.

- Nu återstår att se vad som beslutas och senast i november när Åbo stads budget fastställs kommer vi att veta om vi måste minska utgifterna på skolmaten. Nivån på maten nu är bra och jag hoppas verkligen att det fortsätter så och att vi slipper hamna i en situation där vi måste dra ner på utgifterna på skolmaten. För blir det så blir det givetvis svårt att ha samma variation på maten som vi har nu. För att ta ett exempel skulle det säkert bli mer dagar där man serverar soppa och färre dagar med lite dyrare rätter.

"Viktigt att satsa på miljön"

Paula Juvonen, arkea
Paula Juvonen, servicechef på Arkea i Åbo Paula Juvonen, arkea Bild: Yle / Peter Karlberg
Arkeas servicechef Paula Juvonen vill se en ökad satsning på ekologisk mat, men förstår samtidigt fullt ut att kunden Åbo stad i de här tuffa ekonomiska tiderna inte direkt kan motivera en sådan satsning. Juvonen hoppas vidare på ett fortsatt samarbete med Åbo stad och en fortsättning på avtalet som förhandlas om varje år.

Men Paula Juvonen vill också betona att när utrymme väl ges bör man fortsätta att utveckla satsningen på ekologisk mat. Främst för att det är ett väldigt miljövänligt alternativ. I praktiken skulle en sådan utökad satsning kunna innebära att det nuvarande utbudet med ekologiska grötflingor och ekologiskt surbröd skulle kunna kompletteras med till exempel ekologisk fil.

Hög prioritet på ekologisk mat i Helsingfors

Sett till ekologisk mat har exempelvis Helsingfors stad enligt Paula Juvonen lyft fram den ekologiska faktorn som en viktig faktor i skolmaten. Även Åbo stad anser det vara viktigt med miljötänk och ekologisk mat. I nuläget saknar dock Åbo stad de pengar som behövs för att satsa mer på ekologisk mat än vad staden gör just nu, berättar Åbo stads ekonomichef Anne Takalo.

- Det viktigaste för oss nu är att maten är variationsrik och hälsosam. Hade vi haft mer resurser hade vi kunnat tänka annorlunda, men nu måste vi hålla oss inom de ekonomiska ramar som finns och därför är inte en större satsning på ekologisk mat aktuell för tillfället.

Värt att nämna gällande ekologisk mat och Åbo är också att maten i personalrestaurangerna är betydligt mer ekologisk där jämfört med skolorna och vårdinrättningarna. På den "ekologiska skalan" har personalrestaurangerna redan nu nått steg tre, medan de andra inrättningarna ligger kvar på steg ett. Paula Juvonen förklarar det hela med att personalen själva betalar för sin mat och då kan man från Arkeas sida också erbjuda ett annat utbud.

Arkeas mat får bra betyg av eleverna

I samband med skolstarten i år har Arkea inlett ett nytt projekt där eleverna dagligen kan bedöma nivån på skolmaten. Praktiskt innebär det här att Åbos högstadie- och gymnasieelever nu via sin mobiltelefon eller via nätet har möjlighet att kommentera och betygsätta skolmaten.

Men andra ord har Åbos elever nu "makt" att ändra på matsedeln, då Paula Jovonen menar att Arkea kommer att utvärdera alla synpunkter som kommer in och visar det sig att någon maträtt får mycket kritik kommer man helt enkelt att byta ut den.

Sedan starten den 12 augusti har det hittills kommit in runt 60 kommentarer. Sett till kommentarerna kan Arkea vara nöjd med sin nivå på skolmaten, då totalt 73 procent av alla utlåtanden är nöjda med maten. Noterbart här är att högstadieleverna gillar maten mer än vad gymnasieeleverna gör, eftersom 70 procent av högstadieeleverna som har betygsatt maten är nöjda, medan siffran gällande antalet nöjda gymnasieelever ligger på 52 procent.

Gällande maten i personalrestaurangerna är motsvarade siffra så hög som 98 procent, men då bör det samtidigt nämnas att personalen själva betalar för sin mat och Arkea tack vare det precis som nämnt tidigare i artikeln kan erbjuda personalen ett annat utbud.

De satta betygen kan med tanke på det hittills blygsamma antalet självklart ännu inte leda till några större slutsatser. Men det man med säkerhet i alla fall sett till kommentarerna kan våga påstå är att lasagne är en hit i Åbo, medan rödbetslåda är långt ifrån en succérätt.

Annika Sylvin-Reuter: I matbutiken är jag diktator

$
0
0

Det var lördagskväll i stugan. Jag tänkte lyxa till det och fira konstens natt tillsammans med barnen. Konstens natt sa jag, för jag ville att det skulle inbegripa annat än lösgodis, chips och film.

"Men mamma, konstens natt! Du vet att jag hatar konstutställningar" sa en.

"Ja men konst kan vara vad som helst", inflikade jag! "Det handlar om att öppna sina sinnen!"

Vi valde ett sinne. Premissen för kvällen var att inga skärmar skulle brukas och då ratade barnen den audiovisuella världen. Sagor var för pjåkigt, dans, njet. Musik - vi har för olik smak för att det skulle bli en fredlig kväll. Skuggteater tände ingen på. Vi beslöt till slut att smaksinnena var de vi skulle upptäcka och laborera med.

Det var jag och två av barnen som cyklade iväg till affären. Det ösregnade och pappan i huset var ute på landet med bilen. Skulle han, den kloka och förutseende, ha varit på plats skulle hans varningsklockor börjat ringa för länge sedan. Han skulle antagligen hört på mitt röstläge att jag redan var på väg att förlora.

Väl i butiken insåg jag mitt misstag. Först kommer frukt och grönsakerna. Där gick det städat till. Vi köpte olika goda saker att dippa i gräddfilssås. Ju längre in i affären vi kom desto mer desperat blev dialogen. Jag strävade efter rena råvaror och smaker för kvällen. Barnen och supermarknaden ville pocka på mig nåt helt annat. Varför kan vi inte ta det här? Det här då, tjatade barnen. Paket efter paket ratade jag.

Plötsligt insåg jag att den här duellen hade jag haft för många gånger. Var eviga gång det blir fest, skoj eller mys tjatas det om samma saker. Dom vill ha slisk, kex, essensdränkta chips och godisberg. Sådana är barn, det vet jag. Sådan har jag också varit och det är inte det som får mig att nu tala i falsett och svettas där mellan butikhyllorna. Det är det faktum att megapåsar med mässähässäkkä finns ÖVERALLT och det KOSTAR NÄSTAN INGENTING och förpackningarna är ENORMA och JÄTTEMÅNGA och dom finns till och med på POSTKONTORET! Man kan inte röra sig någonstans utan att snubbla över dem! Det var det som fick mig att säcka ihop invid köpvagnen.

Ta fighten eller ge upp?

Samhället är totalt impregnerat av den här typen av produkter. Ska jag nu bara ödmjukt anpassa mig eller ska jag anta utmaningen, frågar jag mig själv, samtidigt som jag uppgivet lutar pannan mot det plastiga handtaget på kundvagnen.

Men just då händer nåt. Vid den långa raden av frukostflingor hör jag en inre röst. Jag vet med ens vems röst det är. Den tillhör en glad matentusiast jag träffade för en tid sedan. Hennes stil är inte att tjata om hälsa och tillsatsämnen utan hennes vapen är att inspirera och uppmuntra och lyckas få alla att gilla broccoli.

Hon kallar sig själv för mat-Hitler och skrattar åt det. Det är ett hårt jobb att orka gå motströms. "Det får man helt enkelt finna sig i", hör jag henne säga. "Är det så farligt?" frågar hon mig där i affären.

Ja, är det så farligt, tänker jag? Är jag beredd att anta utmaningen? Kommer jag att orka mixa och trixa i köket och anstränga mig lite extra för att staka fram en renare väg? Den färdiga kryddmixen som barnen älskar att ösa över de färdigt kryddade grillchipsen. -hur ska jag lyckas överträffa den? Orkar jag försöka? Vill jag?

Jag reser mig och rullar sakta fram kundvagnen. Jag vill och tänker skärpa mig, hör jag mig säga. Jag ler mot barnen och ruskar ännu några gånger på huvudet åt några av de produkter de försöker smussla in i vår shoppingvagn. Nej, säger jag med leende på läpparna och lovar tyst för mig själv att jag ska göra mitt yttersta för att lyckas servera ett lockande alternativ.

Ännu är jag inte där, inser jag då jag kollar ner i vagnen. Korgen är inte renlärd men den är bättre, roligare och mer inspirerande för mig åtminstone. Det kommer att ta tid och kräver ork att vända på skutan, men jag ska försöka med min nya stil. Jag måste handla listigt och inte tjata, det inser jag.

Jag springer in i affären en sista sväng. Jag glömde nåt, säger jag åt ungarna. Jag plockar upp en vacker broccoli ur grönsaksdisken. Den är inte ekologiskt odlad men närproducerad, den får duga. Den tänker jag koka mjuk, blanda med vitlök och nån god krydda och servera som alternativ i stället för det färdiga kryddmixet. Får den underkänt har jag stålsatt mig. Då tänker jag inte misströsta utan hitta på nåt annat till nästa gång.

"Ungar, det blir fredagsmys! Ni väljer programmet - jag dikterar käket! Jag lovar att det blir gott."

Te och kultur.

$
0
0

"Då gästerna kommer till en japansk teceremoni så kommer de för att finna inre frid och stillhet. Ingången till tehuset är oftast låg, för att gästerna ska träda in med huvudet böjt och ödmjuka, och lägga bort all världslig oro, och träda in i en stillhetens oas", det kan man läsa i Wikipedia. - Mindfullness tusentals år innan ordet uppfanns? Också i Finland börjar det finnas specialbutiker för te och tehus där man kan lära sig mera om denna ädla dryck.

Te är egentligen ett träd om det får växa fritt men då man odlar det så låter man det inte växa sig längre än att det är bekvämt att plocka bladen och därför talar man om en tebuske. Det sägs att te kan ha funnits i ca 4700 år då den kinesiske kejsaren Shennong drack den första koppen. Av misstag föll det ner några teblad när man kokade vatten åt kejaren. Shennong, vars namn betyder ”den gudomlige lantbrukaren” var också botaniker, och eftersom alla växter intresserade kejsaren så smakade han på drycken. Han uppskattade den väldigt mycket och beordrade därför att man skulle börja odla te.

Five a clock tea eller eftermiddagsteet är en institution med sina kakor och trekantsbröd men lika vanligt är det med kvällste och muggen på morgonen. Te symboliserar stunden för dig själv, den rykande koppen som ger dig vila och hälsa ..

Mer om grönt, svart, vitt och gult te kan du höra i programmet Pia med flera på söndag 31 augusti kl 10.03 i radio Vega då Pia Abrahamsson diskuterar med Pirkko Arstila som grundade en förening för vänner av te och med Stefan Sjöholm som är tesommelier. Efter programmet har du möjlighet att chatta med gästerna.

Mat vid medeltida slott

$
0
0

Fisk, bröd, gröt, rotfrukter, baljväxter och öl. Det är i korthet vad befolkningen i det medeltida Finland levde på, även vid våra slott. Hade man det bättre ställt fanns även kött på bordet, men det var inte alla förunnat.

För att bättre förstå hur vi levde i det medeltida Finland, måste vi först definiera medeltiden. Vi pratar om en lång tidsperiod som inföll ca 500 – 1500 e.Kr och som ofta delas in i tidig medeltid, högmedeltid och senmedeltid. Utvecklingen inom dessa tidsperioder varierar också i Norden jämfört med övriga Europa, men i korthet är vi under den här tidsperioden både katoliker med ca 180 fastedagar om året och protestanter med en reformation som även omfattar ett utvecklat jordbruk och en utvecklad bokföringstradition. Nya råvaror, kryddor och matlagningstekniker anländer med klostren och munkarna, krig och soldater, handelsmän och unioner, folkvandringar och upptäcktsresor.

Konserveringsmetoderna bestämde långt vilka förnödenheter som kunde tillredas och när under året, men samhällsordningen påvisade att de av högre rang också skulle äta bättre. Adeln och kronans tjänstemän åt alltså mer mångsidigt än allmogen, något som förtydligas ytterligare när vi närmare studerar hur hoven levde vid europeiska slott och borgar. Det är, förutom en tid med stark hierarkisk samhällsindelning, en tid då humoralpatologin bestämmer hur en maträtt skall byggas upp.

I den här artikeln skall vi försöka skapa oss en bild av hur man levde vid medeltida slott och borgar i central- och sydeuropa, men även i Finland, d v s vid Tavastehus, Raseborg, Kastelholm, Olofsborg, Viborg och Åbo slott.

Det har forskats mycket kring slottens funktion i krigstid samt deras strukturer och uppbyggnader, men rätt litet om vardagen vid slotten, de kringliggande gårdarna och i regionen slottens styrde över. Därför är bl a Anna-Maria Vilkunas avhandling Kruunun taloudenpito Hämeen linnassa 1500-luvun puolivälissä en tacksam hjälp på vägen. Forskarna i sin tur kan tacka Gustav Vasa för att ha varit noga med räkenskaperna och låtit bokföra hushållningen vid de olika svenska slotten.

Vårt dagliga bröd

Spannmål var den främsta råvaran utav alla då den gav bröd, gröt och öl. Vid mitten av 1500-talet ökade odlingen av råg markant. Brödet var det vanligaste livsmedlet i alla samhällsklasser och fanns med vid så gott som varje måltid. Öl konsumerades i stora mängder. Vid Tavstehus slott bryggdes varje vecka ett trettiotal tunnor öl (1 tunna = 117,5 lit.), varje år dryga 1550 tunnor. Ölet var av olika kvalitet, det starekaste ölet som motsvarar dagens mellanöl drack vid fogdens bord, svagare öl av pilsnertyp drack av knektar och arbetsfolk. Gustav Vasa beordrade också att skogsareal som var lämplig för odling skulle svedjas och utökas med rågodling, som gav bättre och säkrare skördar än vad korn och havre hade gett tidigare.

Vid slotten odlades också baljväxter och rotfrukter, i första hand ärter, bönor och kål. Det som inte producerades vid slottet, odlades, föddes upp eller jagades av lokalbefolkningen och drevs in som skatter. En gård kunde vara ansvarig för nötboskapen, en annan för fisket, medan slottets närliggande marker odlades och skördades av arbetsfolk eller säsongsarbetare vid slottet. På så vis hade slottet regelbundet kött, fisk och vilt i förråden, torkat, syrat eller saltat. Det förekom också utbyten mellan slott, får från Åbo slott byttes ut mot nötboskap från Tavastehus. Mjölk kärnades till smör och ystades till ost, men allmogen fick nog nöja sig med surmjölk till rågmjölsgröten.

Lagring och konservering

Att utsätta livsmedel för kemiska processer som rökning, saltning (i salt eller lake) eller konservering gjorde att den höll sig längre. De flesta av dessa metoder tillförde även nya smaker till maten. Rökning och saltning av boskap som slaktades sent på hösten var en vanlig strategi för att dels förse hushåll med kött över vintern, dels att slippa slösa foder på boskapen under de magra vintermånaderna. Smör var nästan alltid hårt saltat (5-10% salthalt) för att inte härskna för snart, något som gjorde att det även kunde säljas på export. Grönsaker, ägg och fisk lades ofta in i tätt packade krukor med saltlag som ofta även innehöll sura vätskor (citronsaft, verjus eller vinäger). En annan metod var att försegla maten i ett lager av socker eller honung genom att koka det i en sockerlag, som sedan maten förvarades i. Att uppmuntra bakterieproduktion genom jäsning var också vanligt; man gjorde alkoholhaltiga drycker av spannmål, frukt och druvor där alkoholen verkade desinficerande, mjölk syrades till filmjölk eller ystades till ost som sen kunde lagras

Antik amfora för garum
Antik amfora för garum Antik amfora för garum Bild: Yle/Public domain

Att syra, fermentera och lägga in är metoder som följt med det europeiska köket ända från romartiden fram till idag. Garum eller fisksås var en viktig smaksättare i det romerska köket, men syrade mjölkprodukter och grönsaker, t ex surkål samt fermenterad fisk förekommer på våra breddgrader redan under tidig medeltid och konserveringsmetoden utvecklas efter hand. Britterna kryddar fortfarande sin friterade potatis med vinäger och vi blandar ihop ättikslag till gurkor och rödbetor. Islänningarna har sin fermenterade hákarl, norrmännen sin rakfisk och de mer extrema ser fram emot surströmmingspremiären. En holländsk eller nordtysk rätt som dyker upp under senmedeltiden är den lutade fisken som är ett måste för mången norrman och finländare. Den äldsta notering som finns om svensk lutfisktradition är från Linköping och biskop Hans Brask, 1464–1538, som enligt historien festade på lutfisk med mandel, russin och ärtor under fastan.

En vanlig rätt, oavsett om det var en bankett eller vardagsmåltid, var soppor och såser som var avsedda att ätas genom att man doppade (eller soppade) brödbitar i skålarna för att suga upp innehållet. Andra mycket vanliga rätter var frumenty, en tjock vetegröt kokad i köttbuljong och ofta smaksatt med kryddor samt diverse grötar på många olika sorters spannmål. Dessa kunde ofta serveras som desserter eller rätter avsedda för sjuka om de kokades i mjölk eller mandelmjölk och sötades. Pajer med fyllningar av kött, ägg, grönsaker och frukt var vanliga över hela Europa, och likaså olika degknyten, munkar och liknande bakverk. Mot senmedeltiden (1300-1500-talen) blev kex, och särskilt rån, populära till efterrätten hos överklassen. Spannmål, antingen i form av smulat bröd eller mjöl, var också det vanligaste sättet att reda soppor och stuvningar, ofta i kombination med mandelmjölk.

Soppor, grytor och stuvningar var de vanligaste rätterna och ingredienser som användes över hela Europa var mandlar, oftast i form av mandelmjölk, verjus (den sura saften av omogna druvor), vin och vinäger, gärna kombinerat med socker och honung för dem som hade råd. Gris och kyckling förekom i alla regioner och man åt stora mängder sill och torsk, särskilt i norr.

Det här betydde inte automatiskt att alla vid slottet fick äta av alla rätter. Alla åt gröt, bröd, ärter, bönor, kål och drack stora mängder öl, men vid slottsfogdens bord åt man de bästa styckningsdelarna som också serverades med dyrare och bättre kryddor än vid arbetsfolkets bord som tidvis fick vara utan smör och nöja sig med blodkorv som enda kötträtt. Slottsfogden drack också vin och brödet var bakat på finare malet mjöl än arbetsfolkets som var betydligt grövre.

Humoralpatologin styr maten

Enligt humoralpatologin skulle man beakta kroppens fyra vätskor med en balanserad kost. Gul och svart galla, slem och blod ansågs ha olika fuktighetsgrad och temperatur och därför skulle en maträtt ha ingredienser som balanserade dessa egenskaper, t ex en kyckling kunde serveras med blodsås smaksatt med kanel. I likhet med den asiatiska maten där man strävar efter kombinationer av sött, surt, starkt, milt och umami skulle den medeltida maten ha inslag av varmt, kallt, torrt och fuktigt, vilket innebar t ex varma kryddor och ingredienser som vitlök, kanel och saffran, sötma i form av torkade frukter eller honung samt sylighet i form av vinäger. Fisk ansågs vara väldigt kall och fuktig och skulle därför tillagas på ett sätt som värmde och torkade ut, som stekning eller bakning i ugn och helst smaksättas med heta och torra kryddor; nötkött ansågs vara kallt och fuktigt och skulle därför helst kokas; fläsk var varmt och fuktigt och skulle därför grillas eller bakas. I några receptsamlingar anges alternativ till råvaror där humorala egenskaper ansågs viktigare än snarlikhet i smak. I ett recept på kvittenpaj anges kål som ett fullgott alternativ, och i ett annat likställs rovor med päron. Man kombinerade gärna frukt med kött, fisk och ägg. Ett recept på Tart de brymlen, en sorts fiskpaj från receptsamlingen Forme of Cury från sent 1300-tal, innehåller en blandning av fikon, russin, äpplen, päron och fisk (lax, ungtorsk eller kolja) med urkärnade plommon under pajskalet.

Medeltida matvanor

I de flesta hushåll lagade man mat över en öppen eldstad i mitten av bostaden för att utnyttja värmen från elden så effektivt som möjligt. All medeltida matlagning skedde med hjälp av eld och alla kockar var tvungna att behärska konsten att laga mat över öppen eld. Ugnar var vanliga, men de var dyra att bygga och fanns bara i större hushåll och bagerier. Det fanns även mindre, flyttbara ugnar som kunde fyllas med mat och sedan täckas med glödande kol eller het aska, och även större ugnar på hjul varifrån man kunde sälja pajer och andra bakverk i medeltida städer. Mot senmedeltiden utvecklades successivt ett separat kök, först genom att eldstaden flyttades in mot väggen och senare genom att det placerades i en fristående byggnad som hängde samman med huvudbyggnaden genom en överbyggd gångväg eller arkad. På så vis kunde man undvika rök och matos och det minimerade också risken för att en eldsvåda skulle kunna sprida sig från de många eldstäderna i storköken. I slott och större herrgårdar var köken ofta belägna i bottenvåningen, indelade i två eller tre rum med flera eldstäder.

Träsnitt ur den första tryckta tyska kokboken
Träsnitt ur den första tryckta tyska kokboken Träsnitt ur den första tryckta tyska kokboken Bild: Yle/Public domain

Många grundläggande varianter av moderna köksredskap, som stekpannor, grytor, kastruller och våffeljärn, fanns redan på medeltiden, även om många av dem var för dyra för det genomsnittliga hushållet. En stor variation av spett fanns som kunde användas för att tillaga allt från späda vaktlar till hela oxar. Det fanns även upphängningsanordningar med justerbara krokar på vilka grytor kunde hängas för att underlätta arbetet att snabbt ta bort grytor som höll på att brännas vid eller koka över. Redskapen hölls ofta över en öppen eld eller på ett stativ direkt över glöden. Det fanns även en mängd olika sorters knivar, slevar och rivjärn. I rika hushåll var ett av de vanligaste redskapen morteln och silen (oftast av tyg) eftersom många recept krävde att råvarorna skulle finhackas, silas och kryddas antingen före eller efter tillagning – näringen i finfördelad mat ansågs kroppen lätt kunna ta upp. Det gav också skickliga kockar en möjlighet att forma maten i diverse fantasifulla former. Ett typiskt tillvägagångssätt var att flå och rensa ett djur, mala köttet och blanda det med kryddor och andra ingredienser och sen stoppa tillbaks det i sitt egen skinn, eller att forma det till ett helt annat djur.

Maten under medeltiden var ofta betydligt fetare än idag, i alla fall för dem som hade råd. Det ansågs inte vara ett hälsoproblem; kroppen behövde fettreserver, eftersom många arbetade hårt och bostäderna vara kalla och dragiga. Kroppsidealen var också annorlunda; var man rik skulle man gärna visa upp det med lite hull (särskilt bland män) och det var i allmänhet bara de mycket fattiga eller sjuka som var smala.

Vardag och fest

Till vardags åt man bröd, gröt, välling, ärter och kål med inslag av kokt, salt kött eller saltad, torkad fisk, men när det dukades upp till fest dignade i synnerhet honnörsborden utan like.

Köksbesättningen i de riktigt stora hoven som hölls av adel och monarker kunde ofta bestå av flera hundra personer: bagare, våffelmakare, såsmakare, förrådsmästare, slaktare, skärare, mjölkpigor, hovmästare och otaliga kökspojkar. Vanliga hushåll klarade sig oftast på ved som kunde plockas från omgivande skog, medan storköken med jämna mellanrum var tvungna att organisera försörjningen av ved för att laga mat åt flera hundra personer. I Du fait du cuisine (Om matlagning), en avhandling om matlagning från 1500-talet, ger mäster Chiquart, chefskock till motpåven Amadeus VIII, hertig av Savojen (1383-1451), rekommendationer för en tvådagarsbankett. Inför en tvådagarsbankett råder Chiquart en chefskock att säkra minst 1000 vagnslaster prima, torr ved och en hel lada kol.

Det är svårt att jämföra utbudet vid ett syd- eller centraleuropeiskt slott med ett nordeuropeiskt. Vid de franska och tyska hoven levde man i överflöd, medan allmogen och tjänstefolk fick nöja sig med enklare kost. Men även på slotten i Norden kunde kungen och fogdar bjuda på läckerheter som olika slags bröd, höna, kycklingar, fåglar (vaktel, järpe, duva, svan, gås, papegoja, anka, and, trana, fasan), ägg, gris, kalv, fisk (torsk, gädda, plattfiskar, abborre, öring, lax).

I Frankrikes kung Ludwig IX (den heliges) bokföring finns flere menyer sparade. I en matlista från år 1248 läser vi att man i hovet åt körsbär, unga bönor kokta i mjölk, paj av europeisk ål (Anguilla anguilla), mandelmjölk smaksatt med kanel, pressad ål i grön sås, tårtor, kakor och frukter.

Hur pressar man då ål? Källan avslöjar att ålen bars stekt till bordet, varefter vi får anta att den pressades på ett liknande sätt som man pressar anka.

Så vad är då egentligen pressad anka? Jo, efter ett antal smaskiga amuse boucher och en förrätt bestående av confiterat av anklår med anklever och tryffel kommer det helt enkelt in ett perfekt knaperstekt ankbröst serverat med rostad jordärtskocka, savojkål och karamelliserad lök. En kock med jättehög hatt rullar sedan ut en liten vagn med en vacker gammal ankpress i silver och en brinnande gasplatta och börjar sedan, under visst knakande, pressa ut det göttigaste ur ankskrovet.
Den blodiga vätskan häller han sedan i en kopparpanna och börjar tillreda en fantastisk madeirasås framför våra ögon. Det är vackert och gott och en sådan helhetsupplevelse att jag går därifrån leende och hoppandes att Operakällaren kommer börja gräva fram fler gamla klassiker ur gömmorna, skriver Jonas Cramby i tidningen Metro den 5.6.2013.

Den 19 maj 1344 bjöd den nyvalde påven Clemens VI i Avignon en festmåltid för den katolska kyrkans grädda.
Receptet finns inte sparat, men en lista på råvarorna som bestod av:

118 oxar, 1023 får, 101 kalvar, 914 getter, 60 grisar, 68 centner (troligen 6800 kg) späck och saltkött, 15 störar, 300 gäddor, 1500 tuppar, 3043 höns, 7428 kycklingar, 1146 gäss, 3250 dussin hönsägg och 31 500 äpplen.
Dryckesbägarnas antal var 51 000 st. Viner som dracks var La Rochelle, Beaume, Saint-Pourcain, TRehnviner och viner från Provence.

Vid det franska hovet åt man den 4 oktober 1576:
58 dussin bröd, 4 tunnor vin, 213 nål får, 94 nål kalv, 26 tuppar, 70 höns och kycklingar, 4 järpar, 6 kaniner, 2 harar, 12 småfåglar, 4 tallrikar kalvsylta, 4 fårmagar, 1 dussin korv, 84 hönsägg, 42 nål späck, 4 pajer av duva, 14 kakor och mängder av frukter.

Här kan se hur en medeltida festmåltid á la Tudor år 1590 byggs upp vid Haddon Hall i England av kocken Marc Meltonville och historikern Ruth Goodman.

Medeltida kokböcker

Det finns inte många tryckta medeltida kokböcker. Den kanske tidigaste skandinaviska kokboken Libellus de Arte Coquinaria (En liten bok om kokkonsten) från 1200-talet består av 35 recept. Boken finns i fyra versioner på lågtyska, danska och isländska. Det är i första hand tyska och franska, handskrivna receptsamlingar och muntlig tradition som styr kokkonsten i de medeltida köken fram till slutet av 1400-talet inspirerad av den högre kokkonsten med anor från antiken. Den mest omfattande receptsamlingen från romersk tid är daterad ca 200 e.Kr och går under författarnamnet Apicius, men tros ha sammanfattats av en viss Caelius. Inspirationen kom från Marcus Gavius Apicius som var en berömd romersk läckergom under första århundradet e.Kr.
Den första tryckta kokboken De honesta voluptate (Om den anständiga vällusten) av italienaren Bartolomeo Sacchi utkom 1475. Den fick en rad efterföljare främst i Italien, som under renässansen var föregångsland för finare matlagning i Europa. Under 1500- och 1600-talen var främst tyska kokböcker viktiga i Sverige, t.ex. Marcus Rumpoldts Ein neues Kochbuch (1576).

De tidiga kokböckerna är ofta en lista på ingredienser, men saknar mått, koktider och beskrivningar för hur rätter skall tillredas. Detta var uppenbarligen kunskap som nedärvdes av kökschefer, kockar, källarmästare och lärlingar och som även följde med kökschefer från land till land. Det var inte ovanligt att t ex en adelsdam som gifte sig och introducerades vid ett nytt hov hade med sig egen kökspersonal. Så fick hov njuta av vana smaker samtidigt som hon lät introducera nya rätter och tekniker. En rik köpman eller adelsman däremot, skulle nog ha känt sig hemma smakmässigt vart han än for i Europa. Han kunde njuta av en kyckling i saffransås eller en gädda med kanelsås både hemma och utomlands.

Under 1600-talet blommar den franska kokkonsten upp och därmed också kokböckerna. Åtskilliga handskrivna receptsamlingar på svenska bevarats från stormaktstiden. På 1600-talet slog det finare franska köket igenom hos den svenska aristokratin, vilket avspeglades på kokboksfronten med verk av köksmästaren Romble Salés Then frantzösiske kocken 1664 och friherren Åke Rålambs Adelig öfning XIV från 1690.
1642 utkom också den första tryckta svenska kokboken Sundhetzens speghel av drottning Kristinas livmedicus Andreas Sparrman skriven med alexandriner (rimmad versform). Det är en bok med praktiska råd om hur man bevarar hälsan, och innehåller en kokboksdel med recept.

Recept och råvaror från sen medeltid och stormaktstiden skiljer sig inte märkbart från varandra. Det blir pråligare, i synnerhet i hoven där man också dukar upp skåderätter som inte skall ätas utan bara är estetiska.

(Artikeln uppdateras inom kort med intervjuer och mera bildmaterial.)

Nya trender inom matvärlden

$
0
0

Pernilla Jonsson är en svensk trendexpert och doktor i företagsekonomi som i samarbete med OBH Nordica har gjort en undersökning som klargör människors matvanor och matens roll i sociala sammanhang. Undersökningen heter Home cooking report och publicerades i Finland 28 augusti.

- Rapporten handlar om hur matlagning har gått från att vara någonting vi egentligen inte tänker på särskilt mycket till något som ger oss status. Jag brukar tala om statuskunskaper och att just kunna laga imponerande mat har blivit högstatus både i Norden men även mer vidsträckt internationellt.

Finnarna är bland dem i Norden som identifierar sig mest med mat, 63% av finnarna säger att vad de har i kylskåpet säger väldigt mycket om vem de är och det tycker jag är ganska talande.

Varför är då matlagning så viktigt?

- Jag tror att det handlar om att status har blivit något som har flyttat från saker till något vi gör. De allra flesta av oss har en väldig massa saker och det har blivit svårare att bygga en identitet och reflektera vem man är enbart genom att visa upp vad man äger. Finnarna är bland dem i Norden som identifierar sig mest med mat, 63% av finnarna säger att vad de har i kylskåpet säger väldigt mycket om vem de är och det tycker jag är ganska talande.

Matens inverkan på social samvaro

Enligt Pernillas observationer är tid en sak som numera betraktas som lyx och den här tiden använder man gärna till att laga och äta mat tillsammans med nära och kära, vi kan kombinera vårt kulinariska briljerande med något som ger mer mening i vårt stressiga samhälle. Vilken inverkan har då de här fina helgmiddagarna på vårt sociala liv?

- Det är ju trevligt att man kan samlas kring matbordet, t.ex. middagsklubbar där man turvis lagar mat till varandra är väldigt populära bland ”foodiesarna”, d.v.s. matentusiasterna. Samtidigt så kan strävandet efter perfektion skapa prestationsångest och ta bort från den ursprungliga glädjen och kärleken man känner till matlagning.

Nya trenden är den kemiska matlagningen där man kan förvandla en vattenmelon från att vara en melon till att den smakar som kött.

Framtiden är kemisk matlagning

En annan trend som blivit allt vanligare är att redskap som tidigare enbart förekommit i restaurangkök nu har börjar hitta hem till våra diskbänkar.

- En av de stora trenderna är det s.k. ”hemmalabbet” där köket allt mer börjar påminna om ett laboratorium i vilket vi gör allt vi kan för att få till t.ex. det perfekta köttet med en sous vide eller vad det nu kan vara. Eftersom hemmakockarna ofta är män blir det ju lätt till en materialsport.

Hur ser då framtiden ut?

- Jag tror väldigt mycket på den kemiska matlagningen, speciellt för att den är en så stark kontrast till det här äkthetsperspektivet som vi levt med länge nu, det brukar ju vara så att vi går från tes och antites. Det finns vissa internationella tendenser på att kemisk matlagning är på gång, det är väldigt inne på de fina restaurangerna. Man tror också att här ligger en utveckling i hur vi kan äta mat, t.ex. att man kan förvandla en vanlig vattenmelon från att vara en melon till att den smakar som kött. Då kommer man ju undan hälsoriskerna med att äta rött kött men får ändå samma smakupplevelse, det låter väl inte så dumt?


Restauranger bötfälldes för arbetstidsbrott

$
0
0

Endast elva restauranger fick grönt ljus då polisen under veckoslutet granskade 52 etniska restauranger i Västnyland. Målet med razzian var bland annat att hitta eventuell illegal arbetskraft, kontrollera olägenheter i arbetarskyddet och syna försäljning utan kvitto .

Hela 26 restauranger fick böter för försummelser när det gäller arbetstid. Främst handlade det om att restaurangerna saknade arbetslistor.

- Det är väldigt oroväckande hurdan inställning flera av krögarna har mot sina anställda, säger kriminalkommissarie Minna Immonen som ledde razzian.

Dessutom hittade polisen under razzian en person som befann sig olagligt i landet. Personen omhändertogs av gränsbevakningen som antagligen kommer att förpassa personen till sitt hemland.

Restauranger i Hangö, Raseborg, Lojo, Vichtis, Högfors, Ingå, Kyrkslätt och Sjundeå granskades.

Polisen utförde razzian tillsammans med gränsbevakningsväsendet.

Avkopplande med välplanerad trädgård

$
0
0

Efter den torra och heta sommaren kommer regnen och de potentiella skyfallen. Nu är det hög tid att tänka på dränering och dikning i trädgården.

Sluttningar och nivåskillnader är besvärliga i trädgårdar. I sluttningarna lider växterna ofta av torka då regnvattnet lätt rinner bort. I värsta fall spolas både mylla och växtlighet. En hållbarare och mer lättskött trädgård får man genom att terrassera trädgården. Det kräver visserligen noggrann planering och en del arbete men slutresultatet är värt besväret.

- När man planerar en trädgård utgår man från funktionen, vad det är som händer där. Skall det finnas plats för barn att leka, för vuxna att sitta och umgås eller är det fråga om en trädgård man främst tittar på?

Det säger trädgårdsagronomen Johan Slätis som planerar och anlägger trädgårdar. En av hans ögonstenar är en urban trädgård mitt i det pulserande stadslivet i bortre Tölö i Helsingfors. Där har invånarna varit måna om att få en oas att vistas i, en oas som också är en fröjd för ögat.

Återanvändning är tidens melodi också i trädgården

Nivåskillnaderna i den här trädgården löste Slätis med skifferstensmurar som omhuldar rabatter med diverse växtlighet. En skifferstensläggning med återanvända stenplattor från 1930-talet leder besökaren till sittgruppen uppe på kullen. För att skyla staketet och bilarna som finns bredvid sittgruppen har Slätis planterat höga perenner som gråmalva och strandris. Lite längre ner längs den terrasserade sluttningen finns prydnadsäppelträd.

Äppelträd i trädgård mitt i Tölö i Helsingfors.
Pydnadsäppelträd är vackra och lättskötta Äppelträd i trädgård mitt i Tölö i Helsingfors. Bild: YLE/Hedda Jakobsson

- Jag försöker återanvända så mycket som möjligt både vad gäller växtlighet och material som ofta upphittas i källare och förråd, säger Slästis.

Det som i stor grad påverkar valet av växter är hur mycket tid ägarna är villiga att sätta på skötseln av trädgården.

- När grundarbetet är gjort och man lyckats få trädgården till en lättskött helhet som tilltalar, blir också invånarna mer intresserade av att sköta den, säger Slätis.

Programledare Nina Sederlöf och Experttimmens egen expert trädgårdsagronom Johan Slätis besöker en nyligen anlagd trädgård i Bortre Tölö.
Programvärd Nina Sederlöf med expert Johan Slätis Programledare Nina Sederlöf och Experttimmens egen expert trädgårdsagronom Johan Slätis besöker en nyligen anlagd trädgård i Bortre Tölö. Bild: YLE/Hedda Jakobsson

Johan Slätis svarar på dina trädgårdsrelaterade frågor i Experttimmen på torsdagen mellan klockan 19:00-21:00 på nummer 0600-11 12 13. Du kan också e-posta dina frågor och bilder till expert@yle.fi eller skicka sms till nummer 16261, inled med expert, lämna sedan ett mellanslag och skriv din fråga.

Läs också:
En estetiker med många järn i elden

Polisen bröt mot egna regler då etniska restauranger granskades

$
0
0

När myndigheterna under veckoslutet granskade etniska restauranger i Västnyland så bröt de mot polisens egna direktiv som förbjuder etnisk profilering. Det säger minoritetsombudsman Eva Biaudet.

Hon tycker också att målet med polisens granskning förblev diffust.

- Naturligtvis kan man inte göra en sådan här utlänningsövervakning bara på basen av hudfärg eller på vilken mat man serverar. Det ser nog ut som om polisen inte riktigt följt sina egna direktiv. I de står det att det aldrig kan vara grunden för en sådan här granskning, säger Biaudet.

Också utlänningslagen slår fast att enbart utseende eller etnicitet inte räcker som grund för att myndigheterna ska få granska vissa grupper, det krävs mer än så.

- Det som förbryllar i den här undersökningen är att man blandat så många olika målsättningar. Man har fått reda på många fall där arbetstagaren har befunnit sig i en äkta svag situation och det är allt skäl att se till att de här personerna inte behandlas sämre än andra.

Yle Västnyland berättade om en restaurang i Ekenäs där ägaren ansåg sig ha blivit respektlöst behandlad under granskningen som utfördes av polisen tillsammans med gränsbevakningen, skattemyndigheterna och arbetarskyddet inom NTM-centralen . Att så sker är något som myndigheterna måste ta på allvar, påpekar Biaudet.

- Ingen myndighetsutövning berättigar till otrevligt beteende men det är inte diskriminering i sig. Men det räcker inte att polisen själv är medveten om att de inte vill diskriminera utan det är viktigt att dom de gäller kan vara säkra på att de inte har blivit valda på diskriminerande grunder.

Torka och skyfall - trädgårdsentusiastens mardröm?

$
0
0

Sommaren har bjudit på väldigt omväxlande väder. Juni kom med kyla, i juli blev det hett och extremt torrt och i augusti kom skyfallen, hur stor utmaning har det varit för dig och din trädgård? Hur mår din trädgård efter sommaren? Har dina blommor klarat av både torka och häftiga åskväder? Hur är det med dillen, blev den kort och gul och hurdan blir din äppelskörd?

Nu har du chans att ställa dina frågor till Experttimmens trädgårdsguru Johan Slätis. I höstens premiärprogram svarar Johan bland annat på frågor hur och när man beskär rhododendronbuskar, vilken tidtabell som gäller för beskärning av vindruvsrankan och hur man får bort rost från rosor. Har du frågor till trädgårdsagronom Johan Slätis?

Johan Slätis svarar på dina trädgårdsrelaterade frågor i Experttimmen på torsdagen mellan klockan 19:00-21:00 på nummer 0600-11 12 13. Du kan också e-posta dina frågor och bilder till expert@yle.fi eller skicka sms (0,50) till nummer 16261, inled med expert, lämna sedan ett mellanslag och skriv din fråga.

"Hitta din egen motionsidentitet"

$
0
0

- Om du bestämt dig för att börja träna på ett sätt som verkligen håller och leder till goda resultat så ska du först kartlägga din egen motionsidentitet! Joakim Träskelin är idrottsproducent på Folkhälsan utbildning vid Norrvalla i Vörå och håller också i trådarna för den finlandssvenska utbildningen av personliga tränare.

PT Joakim Träskelin om nystart

Listen6 minuter
Spela upp klipp på Arenan: PT Joakim Träskelin om nystart
Det är av största vikt att du verkligen bestämt dig för att göra en stor förändring, säger Träskelin. När du har den insikten och motivationen blir nästa steg att ta reda på din egen motionsidentitet. Det måste vara nånting som du tycker om, som motiverar dig och som inspirerar dig att stiga upp ur soffan.

- Det måste kännas roligt om det ska kunna leda till en livsstilsförändring. Pröva och testa dig fram till vad som känns rätt för just dig. Sedan måste man också vara medveten om att vissa grenar tar tid att komma in i, kroppen behöver få vänja sig vid en ny motionsform.

Ta det lugnt i början

När man så sätter igång gäller det att vara noggrann med att börja på sin utgångsnivå. Starta i lugn och lagom takt och bygg på gradvis. Kör du så det ryker är risken stor att du skadar dig och då kan det nog hända att ditt nya liv blir en kort historia. Träningen känns inte rolig och du löper risk att bli för trött. Ta det lätt och fint i början, öka på efterhand och variera träningen mellan varven, är Träskelins bästa tips.

- Sen gäller det att träna regelbundet, helst tre gånger i veckan. Då har du en god möjlighet att öka kondition och muskelstyrka. Antingen en timmes ansträngande motion per gång eller så drygt två timmar med lugnare, men ändå aktiv träning. Lägg på lite styrketräning så är du på god väg, avslutar personlige tränaren Joakim Träskelin.

Viewing all 3452 articles
Browse latest View live


<script src="https://jsc.adskeeper.com/r/s/rssing.com.1596347.js" async> </script>