Fyra väggar gör inget hem, säger man. Men vad är det då som gör ett hem till ett hem och inte bara ett tak över huvudet?

I ett skede i mitt liv bodde jag ganska bra men kände mig inte hemma. Bostaden var närmast ett ställe att sova och förvara mina saker i. Ändå var det en ganska fin bostad med tillräckligt med utrymme och nära till allt. Sen bodde jag några år i ett litet obekvämt torp som den första tiden var en konstant byggplats med utetupp och utan rinnande vatten. Och där trivdes både jag och mina vänner. Vad behövs det för att ett hem skall kännas bra?

Hemmet som platsen för social aktivitet

Pia Ingström skrev boken "Känslor äger rum" för att undersöka förhållandet mellan människan och rummet. I essän " Riktiga hem, riktiga liv" tar hon upp många hem; söndagshemmet, kvällshemmet, skiljsmässohemmet, hemmet på äldreboendet med flera.

Hemmet är ett ställe där man tar emot gäster och äter familjemiddagar men det är också det stället dit man kan dra sig tillbaka när man känner sig liten och ledsen och ful, vilket man ju ofrånkomligen ibland gör.

En gammal man i sitt kök en gammal man i sitt kök Bild: Cata Portin

Hemmet som ett uttryck för den inre självbilden

För Kim Svennblad, inredare och globetrotter, är hemmet ett ställe där man kan leka med utrymmet i sig.

Ett rum att vila i ett stämningsfullt rum med skrivbord och säng Bild: Yle/Kim Svennblad

- Jag ville att det samtidigt skulle kännas lite festligt och samtidigt vara ett ställe där man kan vara helt sig själv och där ingenting stör en. Man är du med sig själv och med tiden och stunden som man befinner sig i.

Den här veckan ordnas en nationell kampanj mot matsvinn. Bara i hemmen kastas det bort i medeltal 23 kilo mat per person och år. Genom olika evenemang och informationsspridning under temaveckan vill man minska på svinnet.

Konsumentförbundet, som är huvudarrangör för kampanjen, påminner om att det både belastar miljön och blir dyrt då mat kastas bort.

- Det handlar om hållbar utveckling. Enbart i huvudstadsregionen har man uppskattat att till och med 25 miljoner kilo mat slängs per år, alltså 6 procent av vad en människa äter per år. Vi vill att folk ska börja tänka, säger Kenneth Liukkonen, ordförande för finlandssvenska konsumenter.

Kenneth Liukkonen är ordförande för Finlandssvenska konsumenter, han säger att man med sin mobiltelefon kan minska på matsvinnet. kenneth liukkonen Bild: kenneth liukkonen

I hela landet handlar det om en halv miljard euro som i princip slängs varje år.

Dagligvaruhandelns svinn mindre

I dagligvarubutikerna är det årliga matsvinnet 12-14 kilo per finländare.

Mest slängs färskvaror, som frukt och grönsaker. Butikerna satsar på att minska på svinnet genom att till exempel placera mogna frukter och grönsaker längst ut så att de går åt först.
Livsmedelsexpert Anna Salminen från förbundet för dagligvaruhandeln (Päivittäistavarakauppa ry) uppmuntrar konsumenter att köpa färdigmogna färskvaror istället för att låta dem mogna hemma.

- Butiker kan också sälja produkter till nedsatta priser när bäst före-datumet börjar närma sig.

Päivittäistavarakauppa ry påminner om att man inte direkt ska slänga varor när datumet på paketet är inne, utan använda sunt förnuft istället. Luktar produkten som vanligt kan den säkert användas.

Handeln vill minska på svinnet också genom att donera mat till välgörenhet. Produkter som enligt lagen inte kan säljas i butik på grund av till exempel ett fel i märkningen kan ändå ges vidare till välgörenhet.

- Livsmedelsverket Evira har förnyat sina regler för mathjälp och det har ökat mängden mat som butikerna donerar, säger Salminen.

Den maten som slängs i sophinkar kommer ändå fortsättningsvis att ligga bakom lås och bom. De som sysslar med så kallad ”roskisdykning” och letar efter användbar mat i butikernas sopcontainrar får det alltså inte lättare.

- De produkterna har oftast ett fel som inte syns utanpå och är inte hälsosamma att äta.

”Fota ditt kylskåp”

Trots att dagligvaruhandeln försöker minska på mängden mat som slängs, ligger ansvaret ändå långt på konsumenterna.

- Att minska på matsvinnet är delvis också handelns ansvar, men sist och slutligen handlar det om konsumenternas egna beslut, säger Salminen.

Kenneth Liukkonen talar också för kundens ansvar. För att undvika att köpa onödigt mycket mat hem kan man till exempel ta bilder på sitt kylskåpsinnehåll.

- Det finns vissa knep man kan ta till. Om en enskild frukt i ett fruktparti till exempel börjar bli dålig ska man ta bort den ena dåliga frukten så inte alla blir dåliga. Och på morgonen när man far iväg till jobbet kan man ta en bild på det man har i kylskåpet med sin mobil så man kommer ihåg vad man har när man är i butiken på eftermiddagen.

Lee och Jim inspirerades redan för ett år sedan av den ryska pensionären Olga Kostina som dekorerat sitt hus i Sibirien med plastkorkar enligt broderimönster. Att samla korkar är arbetsdrygt men förvånansvärda mängder går det ändå att få ihop av detta skräp som tyvärr ofta hamnar i naturen. Lee och Jim spikade fast korkarna till ett eget mönster på omklädningshytternas yttervägg, fritt utspridda fick de bilda ett ankare som syns från sjön.

Plastkorksankare

2 min 46 s

Spela upp klipp på Arenan: Plastkorksankare

Det här är lite som pixelkonst så att man måste se det på avstånd för att riktigt se vad det föreställer. Med det här verket vill Jim och Lee belysa mängden onödigt skräp som finns och väcka eftertanke till hur man kan återvinna och återanvända. Ankaret symboliserar hopp om att förankra mer av plastskräpet på land för det hör inte hemma flytandes i haven. Och ja, man kan ju se verket som något onödigt i sig men om det har en belysande uppgift och får någon att ens tänka efter i sin egen vardag på den mängd skräp vi producerar så har det ju en funktion på sitt sätt.

Plastkorksankare 2

7 minuter

Spela upp klipp på Arenan: Plastkorksankare 2

Alla vita korkar i verket kommer från laktosfria mjölkförpackningar, en familjs årsförbrukning. sedan finns det korkar från senap, juice, kaviar och andra varor men främst från läskedrycksflaskor. Korkarna behövs inte för att man ska kunna panta flaskorna i återvinningen så där lyckades vi få en del korkar till skänks.

För att göra ditt eget konstverk behöver du bara hammare, spik och plastkorkar i olika färger. Vi färgsorterade korkarna för att ha bättre koll på mängderna av de olika färgerna och sedan ritade vi bara upp en mittlinje och började spika upp vårt motiv på känsla.

Konstverk av plastkorkar

Lee och JIm skapar ett ankare av plastkorkar på badhusets vägg.

Vika vrida klämma. Sätten är många och batikfärgning är både snabbt och roligt sätt att skapa egna mönster på tyg! Camilla introducerar en japansk metod.

Du behöver:

- vitt tyg i naturmaterial (Jag använde 100% bomull och linne)
- flytande batikfärg
- salt
- fixermedel
- plasthandskar
- några ämbar
- gummisnoddar
- träplattor
- träpinnar

Om man vill återskapa känslan av vatten då är batik perfekt metod! Slumpen avgör hur resultatet blir och varje infärgning unik.

batik - färga tyger

5 minuter

Spela upp klipp på Arenan: batik - färga tyger

Gör så här:

Det japanska ordet Shibori betyder att vika pressa klämma och det är den metoden jag använder mig av först. Jag blockerar det våta tyget med kvadratiska träblock (11x11 cm, måttet är anpassat efter de tygservetter jag använder) och gummisnoddar. Man kan också använda sig av stygn och klämmor men metoden går ut på att man färgar in tyget med blockeringen kvar.

Jag viker de kvadratiska tygservetterna som ett dragspel, först så formen blir avlång och sen så att det blir en kvadratisk form. Spänner sen fast träplattor på båda sidorna av tyget med hjälp av breda gummiband. Kom ihåg att tyget ska vara blött när du börjar vika! Vill du ha mera fria former på mönstret så lämnar du bort träplattorna och börjar använda gummisnoddar när du vikt tyget som ett dragspel och sen börja snurra gummisnoddar längs med kanterna tills det inte går att tvinna ihop mera.

Jag använde mig flytande batikfärg och här gäller det att följa instruktionerna enligt färgen, den färg du själv använder har sin egen instruktion.

Min flytande färg kan användas i 30 grader eller 60 graders vatten. Jag valde den hetare eftersom det ger fylligare infärgning.

Värm upp vatten i en kastrull och lös upp saltet på samma gång. Här följer ni instruktionerna enligt er egen färg! Häll över vattnet i ett ämbar, rör om. Häll i färgen, rör om. På med plasthandskarna när fixeringsmedlet ska i! Och så rör man om ordentligt igen så vatten, salt och fixermedel blandas ordentligt.

I med byltena! Rör om då och då så infärgningen blir så jämn och fin som möjligt.
30 minuter ska byltena vara i. Och sen är det bara att plocka upp dem en efter en och sätta ner dem i nästa ämbar vatten. Efter första vattenbadet är det bara att klippa upp snoddarna och se hur resultatet blev! Och efter det är det att skölja om och om igen tills vattnet är klart och sen ska tygerna tvättas i 60 grader så att resterande överflödig färg tvättas ur.

Jag passade på att ytterligare använda färgen till att testa dip&dye! D.v.s. att doppa ner tyg i färgen och sen dra upp igen så det blir en sådan där skön akvarellisk effekt. Jag använde mig av ett bomullslakan, fuktigt sådant, och doppade ner det till hälften i ämbaret och knöt fast tyget i en krok ovanför. Efter ca 10 minuter så drog jag upp lite av lakanet ur färgen och efter 10 minuter ytterligare lite till. Då får man mera markerade linjer i infärgningen. Eftersom färgen var använd och hade svalnat blir det inte lika fyllig infärgning, men det funkar fint ändå!

Efter en halvtimme tog jag bort lakan helt ur färgen och sköljde i omgångar och sen in i tvättmaskinen på 60 grader!

Testa! Det är fantastiskt roligt!
Lycka till!

Batik - färga tyger med shiboriteknik

Camilla färgar servetter och ett lakan med blå batikfärg.

”Det har varit stillsamt i år.” ”Vi funderar på att lägga ner verksamheten.” Det är fraser jag har hört många gånger i år. Det är tydligen jobbiga tider för småföretagare som riktar sig till turister.

I somras bandade vi in tv-serien En svensk sommar i Finland, där svenskar och norrmän fick testa på spännande aktiviteter och besöka roliga evenemang i Svenskfinland. Inspelningarna föregicks naturligtvis av diger research.

Det gällde att hitta alla dessa evenemang och aktiviteter, och dessutom skulle hela teamet äta och inhysas. Ofta på små orter och ibland rentav i mitten av ingenstans.

När jag ringde upp företagare som erbjuder sådana här tjänster var reaktionen alltid glädje, men överraskande ofta i kombination med lite vädjande nedstämdhet. ”Vi behöver verkligen den här synligheten, för det går inte så bra för oss just nu”, kunde vara ett typiskt svar.

Intresset för närturism har förutspåtts gå upp då ekonomin går ner, men tydligen är finlandssvenska byar och småstäder inte tillräckligt sexiga.

Eller är de? De flesta svenskar och norrmän som medverkade i vårt program verkade i alla fall genuint stordigga orterna, deras invånare och möjligheten att uppleva ett stycke exotiskt Finland på sitt modersmål eller nästan-modersmål.

Ändå marknadsför ingen Svenskfinland till andra nordbor (eller om någon gör det, så borde de göra det bättre). På det hela taget finns det ingen samlad information om kul saker som man kan göra på svenska i Finland. Informationen är utspridd på tusen kommunala webbsajter, Facebooksidor och ofta hafsiga företagssajter. Evenemangskalendrar finns, men de är fullplottrade med kattdop och pärlorna drunknar i mängden.

För pärlor, det finns det gott om. Bydagar, lokala sportaktiviteter, festivaler och bastubadande, nästan allt verkade gå hem hos våra nordiska gäster. Och jag kan tro att vi finländare skulle njuta av dem också. När turistade du senast i grannkommunen?

En vädjan har jag ändå till dem som ordnar bydagar: lägg till en smula galenskap. Nästan alla evenemang erbjuder ju dansmusik, korv och krimskramsförsäljning, men få har någonting som skiljer dem från mängden. Lägg till en mystisk sportgren, musik i en oväntad genre eller tillverkning av världens största [lägg in valfritt föremål här] – helst någonting med lokal prägel. Och hitta på ett finurligt namn på dagen. Då bräckar ni grannbyn och lockar kanske några turister till. Lycka till!

Snart kan varje UF-lokal i Österbotten förvandlas till en biograf för en kväll. Svenska Österbottens ungdomsförbund har köpt en digital filmprojektor som medlemsföreningarna ska kunna hyra.

- Det här är inga leksaker, utan en ordentlig biografprojektor som också kan visa 3D-filmer, säger verksamhetsledare Gallina Sandås.

Det har ju också tidigare visats film i många uf-lokaler. Då filmdistributionen under de senaste åren så gott som helt och hållet har digitaliserats har kraven på ny investeringar satt stopp för den här verksamheten. Att SÖU centralt köper in en projektor gör att byabiograferna kan återuppstå.

Utrustningen som SÖU har köpt in går loss på närmare 60 000 euro. Det är fråga om en Barco DP2K-10S plus högtalare, förstärkare, 50 par 3D-glasögon och annan kringutrustning. Enligt tillverkaren går projektorn att använda för att visa en upp till 10 meter bred bild.

En ny inkomstkälla för föreningarna

Tanken med projektor är att föreningarna ska kunna göra vinst på biografverksamheten. Grundavgiften för att hyra apparaten ska hållas möjligast låg. Det som ska täckas är kanslipersonalens arbetstid för att serva och rengöra projektor, 3D-glasögon och högtalare, samt att uppdatera filmerna.

- Om filmdistributören tar en tredjedel av biljettintäkterna så kan föreningen som visar filmen och SÖU dela på resterande bit. Utöver biljetterna så finns det ju popcorns- och läskförsäljning och allt vad man sen hittar på. Det är bara fantasin som sätter gränser!

Ordentliga "grunkor"

På projektorns hårddiskar ryms på en och samma gång upp till sju långfilmer. Nya filmer levereras antingen på fysiska skivor, eller så laddas de ner från distributören via Internet.

- De här filmerna kan också vara nya premiärfilmer, såna filmer har vi aldrig tidigare haft tillgång till, säger Sandås.

I skrivande stund ligger projektorn och den tillhörande ljudutrustningen ännu nedpackad på SÖU:s kansli. Galllina Sandås hoppas att uthyrningsverksamheten ska kunna köra igång under hösten. I september ska en kurs ordnas för teknik- och filmintresserade uf-människor, för att de ska kunna handha projektorn.

- Den ska ställas in före föreställningen, den får inte hanteras hur som helst medan den är igång, lamporna måste få svalnan innan man flyttar den och så vidare, säger Sandås.

Några hundratusen finländare är diagnostiserade med diabetes typ två. Ytterligare några hundratusen uppskattas lida av sjukdomen utan att de själva är medvetna om det och kurvan pekar uppåt. Men trots det finns det faktiskt andra ställen på jorden där förekomsten är större än hos oss.

I Finland är motsvarande siffra 6-8% beroende på var i landet man tittar.

- Men då vi inom ramen för Botnia-projektet, som startade 1990, tittade på förekomsten av diabetes i Närpes så såg vi att det på 15 år skett en trefaldig ökning (från två till sex procent) så vi är ingalunda skyddade här.

Diabetes typ två har spritt sig som en epidemi över världen på bara 30-40 år, konstaterar Leif Groop.

- Vi förbrukar idag 500 kalorier mindre per dag än för 50 år sen. Tidigare skulle barnen t.ex. ta sig till skolan på egen hand och arbetet var mer fysiskt krävande. Samhället har förändrats drastiskt och vi borde komma tillbaka till en livsstil som förbrukar mer kalorier under dagen.

Brist på motion är en riskfaktor vid diabetes. En annan är bilringen runt magen.

Bild: Yle

- Det är fetman som styr den massiva ökningen av typ två. Titta på bilder från 1960-70-talet och jämför med 1980-90-talet. På 20-30 år har det skett en fyrfaldig ökning av personer med ett kroppsindex på över 30.

Men den allra största riskfaktorn när man ser statistiskt på diabetes typ två är det att någon annan i familjen har samma sak.

- Generna bestämmer framför allt vem som är särskilt utsatt.

Det var bl.a. på grund av de genetiska kopplingarna som forskningsprojektet Botnia drog igång i början av 1990-talet. Leif Groop var en av initiativtagarna. I projektet började man undersöka genetiken kring diabetes och i takt med att den tekniska utvecklingen därefter gjorde genanalyser enklare och billigare har man under årens lopp kunnat göra både uppföljningar av försökspersonerna likväl som utvidgat undersökningsgrupperna.

Diabetes 1,5 och 3,5

Men diabetes är en sjukdom med många ansikten har det visat sig. Typ ett och två är bara början, på senare år har forskarna sett att det finns betydligt fler varianter än så.
Leif Groop var själv med om att upptäcka varianten LADA, en blandform mellan ettan och tvåan som nu är den tredje vanligaste formen.

- Men sen finns det ännu fler former. Den klassiska typ två kan brytas ner i åtminstone fyra underformer. Vi har ett par projekt på gång där vi försöker få fram en förfinad diagnostik av diabetes.

Bild: iStock.com

Bristande diagnostik

Idag slår man fast diabetes på basen av ett blodprov där blodsockret mäts.

- Det är ungefär som att ställa diagnosen infektionssjukdom på basen av att någon har feber.

Du menar att det är dålig diagnostisering?

- Ja, väldigt ytlig.

Vilka konsekvenser har det?

- Vi har svårt att skräddarsy behandlingen för att vi inte riktigt vet vad patienterna har. Det är först nu som man riktigt börjat få upp ögonen för att vi måste bli bättre på det. Det finns ett antal projekt på gång och vi är involverade i ett par av dem som ju försöker komma fram med en mycket fin diagnostik - det betyder att vi måste mäta lite annat än socker, bl.a. hur mycket insulin kroppen producerar, vissa antikroppar mm.

Mer heltäckande prov i framtiden

Redan om 5-10 år tror Leif Groop att vi kan ställa betydligt mer noggranna diabetesdiagnoser på basen av ett vanligt blodprov.

- Ja, man kunde få utprintat en dataremsa där det står form av diabetes, t.ex. typ 3,5, och rekommendation av medicin samt mediciner som ska undvikas samt prognos över komplikationer. Det sista kan dessutom styra behandlingen till mer förebyggande åtgärder.

Men i väntan på det rekommenderar han att man håller koll på sitt blodsocker. För den som har diabetes typ två i släkten rekommenderar han blodsockerkontroll en gång per år, speciellt fr.o.m. 40-års åldern.

I framtiden kanske vi dock slipper kännas vid sjukdomen nästan helt…

- Jag skulle bli besviken om vi inte hittar orsakerna till både typ ett och två så att det ska gå att bota sjukdomarna.

Helt o hållet?

Ja.

Läs också:
Botnia-projektet i Österbotten
9000 finländare kartlagda
Leif Groop får Äyräpää-priset
Leif Groop om risken med melatonin

Lyssna:
Veckans Kvanthopp i Radio Vega som podcast
Veckans Kvanthopp inklusive musik (30 dagar på Arenan)

Tillägg med anledning av publikfråga (se nedan).

Leder sockerkonsumtion till diabetes typ två?

Läskedrycksfabrik Bild: Yle

- Det är ju en del av kaloribomben. Om du går tillbaka till tre deciliters läskflaska och en som är 1,5 liter idag så det är ju otroligt stor skillnad. Och man har funderat om fruktsocker ytterligare kan förvärra det här. Vi tillgodogör oss så väldigt mycket snabba kolhydrater som ger mycket kalorier utan att man egentligen blir mätt.

Men om man då har anlag för typ två, kan en massa socker utlösa sjukdomen?

- Socker ger inte diabetes, men långvarigt intag ger viktökning så det är ju den vägen. Det är ju väldigt ofta man får frågan om socker kan leda till diabetes.

Men du sa här tidigare att man kan ha diabetes typ två fast man är helt smal. Kan då ändå sockret ha hjälpt till att utlösa det även om det inte skapat övervikt?

- I de allra flesta av de situationerna är arvsanlagen väldigt starka, så de spelar större roll än kosten.

Men om arvsanlagen utgör risken och sockret är den utlösande faktorn?

- Jag tror inte att det finns en enda form av diabetes där sockret direkt har en effekt. Indirekt har det ju en stor effekt.

Sand är ett utmärkt slipmedel, inte bara för ingrodda stekpannor och smutsiga golv, utan även för sommarslitna fötter och torra ben. Känslan av att gå barfota på en sandstrand är något jag gärna vill spara över vintern, så här är två skrubbar som återskapar strandkänslan.

Kroppsvård med kokos och nypon

3 min 40 s

Spela upp klipp på Arenan: Kroppsvård med kokos och nypon

Själv sitter jag gärna i vattenbrynet och gnuggar fötterna och underbenen med blöt sand, men det krävs att sandkornen i fråga är ganska mjuka och runda, annars sliter det för mycket på huden. Sandskrubben använder jag till fötter och ben, medan jag tar nyponskrubb till den känsligare huden på överkroppen. Nyponpulver ger en vacker, lite solkysst färg, och tillför vitaminer och kärlstärkande bioflavonoider. Nyponskrubb är alltså extra bra för den som har åderbråck eller lätt att få blåmärken.

Kokosolja kommer alltid att dofta sol och strandliv för mig och är en självklar ingrediens i skrubbarna, mest för att den är så bra för huden. Kokosolja är en ganska fet olja som tas upp långsamt av huden, och på så sätt hinner den gå in ordentligt i alla hudlager. Jag använder den ofta istället för hudcreme. Oljan har en låg smältpunkt, 25-28°, och smälter genast när man tar lite av den i handen.

Kroppsvård med nypon och kokosolja 2

2 min 5 s

Spela upp klipp på Arenan: Kroppsvård med nypon och kokosolja 2

Båda skrubbarna håller i minst ett år och förvaras i rumstemperatur.

Sandskrubb
1. Smält lite kokosolja och häll i en burk.
2. Blanda i len och mjuk sand tills konsistensen blir som en tjock välling.
3. Simma, duscha eller bada bastu, gnid sedan in dig på fötterna och benen med skrubben och gnugga ordentligt tills huden känns mjuk. Skölj i varmt eller ljummet vatten.

Nyponskrubb
1. Smält lite kokosolja och häll i en burk.
2. Blanda i nyponpulver tills konsistensen blir som en tjock välling.
3. Simma, duscha eller bada bastu och skrubba överkroppen och ansiktet. Skölj i varmt eller ljummet vatten.

Nyponpulver
1. Plocka röda och fina nypon.
2. Dela nyponen och peta ur kärnorna.
3. Torka nyponen på en bricka i rumstemperatur tills de är helt torra.
4. Mal dem i mixer till pulver.
5. Förvara pulvret i en glasburk och använd det till skrubbar eller som kosttillskott i smoothies eller på maten. Innehåller med C-vitamin än något annat bär, ca 450 g/100 g nypon. Nypon är också rika på mineraler och bioflavonoider (antioxidanter).

Sandskrubb

Alexandra och Anne renar huden med sand, nypon och kokosolja.

Experttimmens antikkännare Bernt Morelius tycker om att diska sina glas för hand. Hans tv-möbel är en nyrenässanssoffa där man sitter rak i ryggen.

Så länge Bernt minns har han varit intresserad av gamla föremål och antikviteter.

- Min farmor var en samlare som bland annat var med om att grunda Glims, det vill säga det som numera är Esbo stadsmuseum. Där finns en hel del grejer som hörde till hennes samlingar.

Bernts far var däremot betydligt mer rationell, eller vad man skall kalla det, eftersom han slängde bort sådant han tyckte var onödigt. Men barnbarnet Bernt brås på sin farmor.

- Jag undrar om det inte finns i generna det här intresset att ta tillvara gamla saker och ta reda på deras ursprung.

Det var kanske bättre förr.

Bernt utbildade sig till farmaceut och ekonom. I sju år jobbade han med sjukvårdsprodukter. Hans arbetsrum var som ett museum eftersom det var fyllt av gamla föremål anknutna till hälso- och sjukvård.

- Jag tyckte det var viktigt att kunna beskriva bakgrunden för att kunna motivera varför man ska använda moderna material eller modern teknik inom sjukvården.

När det kommer till sjukvård föredrar Bernt ny teknik och nya instrument, men i övrigt är han mest omgiven av gamla ting. Hemmet är en blandad kompott med nytt och gammalt. Tv föredrar han att titta på i en gammal nyrenässanssoffa.

- I dagens mjuka soffor ska man ha väldigt starka ryggmuskler för att inte fullständigt explodera. I min soffa sitter man automatiskt rakt. Här kunde dagens tillverkare ha något att lära sig. Det var kanske bättre förr.

Bernt ser ytterligare en fördel med sin tv-soffa.

- I den soffan äts ingenting för att inte smutsa ner tygklädseln.

Bernts auktionsminnen

Sedan 1987 driver Bernt en antikaffär i Helsingfors. Affären är sprängfylld av möbler, konst, lampor och bruksföremål.

Antikexpert Bernt Morelius och Experttimmens programledare Tina Grönroos. Bild: YLE/Hedda Jakobsson

Numera går Bernt rätt sällan på auktioner och han springer inte heller runt på olika loppmarknader. Men han minns sin första auktion. På plats fanns en legendarisk antikhandlare som ropade in en gammal lampa. Bernt minns till och med att lampan hade en tygskärm. När lampan väl var inropad, trampade antikhandlaren sönder den.

- Han ville väl markera sin position och sätta publiken på plats. Mig skar hela händelsen i hjärtat; hur kan man köpa in något för att genast förstöra det? Det kändes väldigt fel.

Bernt Morelius uppmuntrar ändå folk att använda sina gamla, ärvda kaffekoppar, glas och linnedukar. Vad är det för vits att äga vackra föremål om man inte vågar använda dem.

- Att ha saker bara för att samla damm känns lite omotiverat. Visst finns det konstglas och risporslin som är vanvettigt vackra bara som de är, men överlag mår bruksföremålen bara bra av att användas.

Risporslinsskål. Bild: YLE/Hedda Jakobsson

Gamla kärl och glas ska däremot tvättas för hand efter användning. Används de sällan måste de tyvärr diskas både före och efter användning.

Glas i kristall. Bild: YLE/Hedda Jakobsson

-Gör det därför till en tradition att vissa kärl används till vissa högtider. Då är de i ständig rotation och blir aldrig smutsiga.

Antikt i radio

Bernts karriär som antikexpert på svenska Yle började våren 1998. Under årens lopp har det blivit otaliga radioprogram och också en del tv. Producenten för det svenska tv-programmet Antikrundan hade däremot väldigt svårt att tro Bernt när han berättade hur Finland gör antikprogram i radio, ofta utan bilder och med frågeställarna per telefon i direktsändning.

- Det är radions lilla magi.

- Vi borde kunna vår historia bättre än vad vi gör. Det är väl därför jag upplever folkbildningsarbetet viktigt och det är väl en del av det som vi håller på med när vi gör Experttimmen.

Bernt Morelius svarar på dina frågor om gammalt och antikt i Experttimmen var fjärde torsdag mellan klockan 19:30-21:00. Du kan ringa redan från och med klockan 19.00 på nummer 0600-11 12 13. Du kan också e-posta dina frågor och bilder till expert@yle.fi eller skicka sms till nummer 16261, inled med expert, lämna sedan ett mellanslag och skriv din fråga. Meddelandet kostar 50 cent.

Sommartid är också loppistid. Det är då vi har tid att springa på antikmarknader och rota runt på små och större loppmarknader.

Har du fyndat i sommar? Vilket är ditt bästa loppisfynd? Vill du veta mera om det föremål, den möbel eller tavla du har köpt?

Skicka frågor och bilder till expert@yle.fi eller ring 0600-11 12 13 under sändningen. I studion sitter Bernt Morelius och Tiina Grönroos.

Olika läroanstalter i vårt land ordnar utbildningar i naturprodukter, dvs bär, svamp och vilda växter. På en dag kan du bli plockare av en viss art, på fem dagar kan du bli naturproduktrådgivare som inkluderar rådgivare i vilda växter.

Elisabeth Eriksson, sakkunnig i huslig ekonomi vid Finlands svenska Marthaförbund är också naturproduktrådgivare eller rådgivare i vilda växter. I den här artikeln betonar vi ätbara vilda växter framom svampar och bär. Kompetensen ges vid bl a yrkesläroanstalten Hyria i Hyvinge. Utbildningen är finskspråkig, då det inte finns en motsvarande utbildning i Finland på svenska. En fem dagars kurs ger tillstånd att plocka handelsörter till försäljning, men också att utbilda andra i vilda växter. Det finns sedan möjligheter att studera vidare och bli inspektör inom området, s k keruutuotetarkastaja.

Känna till handelsörterna

En rådgivare i vilda växter måste känna till de 32 handelsörter som Utbildningsstyrelsen godkänt som handelsvara. Urvalet baserar sig på de växter och örter som kan plockas i hela landet. Dessa är listade i ett personligt, grönt, rikstäckande kort och för varje ört eller växt innehavaren känt igen och redovisat för får denne en stämpel som ger tillstånd att utbilda vidare i just denna ört eller växt. Elisabeth Eriksson har nummer 6672, och i egenskap av rådgivare får hon utbilda plockare genom endagars kurser som sedan får sina egna, personliga plockarkort.

Lagen kräver kurs

Information om lagstiftningen på området ger t ex Evira, men i korthet kunde vem som helst plocka och sälja t ex svamp, bär, nässlor eller maskrosknoppar till försäljning innan år 1997 respektive 2006 då förordningen om nya livsmedel (EF) 258/97 och förordningen om näringspåståenden och hälsopåståenden (EG) 1924/2006 trädde i kraft. Plockaren var då endast tvungen att beakta de allmänna livsmedelbestämmelserna, vilket bl a innebar en garanti att råvarorna var av god kvalitet, ätliga och inte utsatte kunden för fara. Nu krävs det alltså att plockaren går en kurs och blir godkänd för just den svampen, örten eller bäret som denne tänker plocka till försäljning.

Utbildningen sker i samarbete med föreningen Arktiska aromer, en riksomfattande branschorganisation inom naturproduktbranschen (vilda bär, svamp, örter och specialprodukter) i Finland. Arktiska aromer arrangerar och utvecklar utbildningar på området. Föreningen publicerar också böcker och broschyrer på flere olika språk och det är lätt att beställa relevant information även på svenska från deras hemsida. Vid rådgivarkursen används också undervisningsmaterial som sammanställts av Arktiska aromer, t ex häftet Luonnonyrttiopas av Simo Moisio, Yrjö Mäkinen, Marja Tuominen och Jukka Vauras. Den finskspråkiga guiden ger kunskaper i plockande, förvaring, näringsinnehåll, tillredning, marknadsföring samt lagstiftning. Guiden är riktad till deltagare i örtkurser, rådgivare, representanter för naturprodukt- och livsmedelsbranschen, företag som förädlar naturprodukter samt den som är intresserad av vilda växter i största allmänhet.

Kursens uppbyggnad

Deltagarna inleder kursen med att plocka och känna igen olika växter och örter.
- Bästa tillfället att plocka är att gå på morgonen efter att morgondaggen har börjat torka och solen lyser, berättar Elisabeth Eriksson. Då får du den bästa och finaste kvalitén på de vilda växterna.

Odörten är mycket giftig Odörten är mycket giftig Bild: Yle/Public domain

Vid rådgivarutbildningen lägger man stor vikt vid att känna igen olika växters dubbelgångare. Orsaken är att dubbelgångarna kan vara dödligt giftiga. Så är fallet med t ex kirskål och dubbelgångarna sprängört och odört. Elisabeth Eriksson betonar dock att kirskål aldrig växer ensamt utan är ett ogräs som gör stora bestånd och sprider sig snabbt, medan sprängört och odört förekommer som enstaka växter. Det är i första hand flockblommiga växter man skall vara extra uppmärksam på när man plockar. För ett ovant öga kan körvelkäx eller hundkäx, palsternacka, björnloka, kummin, strätta och rölleka se rätt lika ut som vildpersilja, sprängört och odört. Det kan dessutom förekomma giftiga arter bland de ätliga så plocka bara om du är 100 % säker på att du kan identifiera dem rätt. Efter att kursdeltagarna plockat växter bygger de en utställning som sedan tenteras. Följande dag tenteras den teoretiska biten, med bl a juridik om plockandet och till sist håller man en endagars kurs för plockare. En rådgivare måste bl a känna till lagen om allemansrätten och vilda växters näringsinnehåll.

Torka och fermentera

Till kursen hörde också att lära sig metoder att ta tillvara växterna, bl a genom att torka och fermentera.
- Vi hade blad av mjölkört och maskros i handen som vi rullade och packade tätt i en glasburk och satte locket på, berättar Elisabeth. Glasburken fick sedan stå ett eller två dygn i ett torkskåp. Det gav bladen en speciell arom och framhävde god smak, i synnerhet mjölkörtens. Vi gjorde ett örtte av den. Man kan göra olika blandningar av örterna, bäst blir blandningar med klöver, maskros och mjölkört. De som hållit på i åratal har sina egna blandningar och vår lärare har en egen butik på gården och han säljer massor. Han har skilda blandningar för kvinnor och karlar, som de kan köpa för sina åkommor. Han menar att de nog fungerar för kunderna kommer efter mera, ler Elisabeth Eriksson.

Elisabeth betonar att hon hade önskat mer kunskaper i hur man tillreder olika maträtter av växterna. Till buds finns dock t ex Sami Tallbergs Vilda örter – kokbok, Marthaförbundets broschyr Vilda grönsaker eller besöka Mat och fritids sida och läsa artikeln om Ätbara blommor.

Nässlan är mångsidig som ingrediens Av nässlan kan man laga olika maträtter Bild: Yle/Public domain

- Allt bladgrönt innehåller vitaminer och mineraler. Vi jämförde plockade nässlor, maskrosblad med odlad spenat och bladsallad. Där såg man tydligt att vitaminhalter i de vilda växterna var betydligt högre och att det fanns mycket järn och zink i t ex nässlor. Vi utgick ifrån jämförelser som Institutet för hälsa och välfärd har gjort och som finns på deras livsmedeldatabas fineli.fi. Vi gick igenom olika tabeller och diskuterade.

Tar man en närmare titt på finelis tabeller och jämför t ex nässla med spenat kan man mycket riktigt konstatera att nässlan är mer proteinrik än spenaten, men att spenat innehåller mer k-vitamin än nässla, 270 mikrogram mot 192,5 per 100 gram. I övrigt är nässlan mer näringsrik än spenaten. Den innehåller högre halter kalcium (594mg mot 88mg), kalium (670mg mot 470mg), järn (4,4mg mot 1,3mg), zink (1,7mg mot 0,9mg), magnesium (86mg mot 59mg) och fosfor 90mg mot 30mg).

Man skall naturligtvis inte stirra sig blind på tabeller och tro att vilda växter är helt överlägsna odlade växter och örter. Basilika, färsk och i synnerhet torkad innehåller otroligt höga halter järn, kalcium, kalium fosfor, zink och k-vitamin.

Maskrosblomman är dekorativ. Maskrosblomman är en fin dekoration Bild: Yle/Public domain

Vilda växter är mångsidiga

Det är inte bara spröda blad på våren och försommaren som kan plockas, menar Elisabeth Eriksson.
- Maskrosen är jättemångsidig. På våren som kommer de här fina spröda, gröna bladen som du plockar med i salladen. Sen kommer de härliga knopparna och före de slår ut så plockar vi och gör t ex en kapris av dem eller äter dem smörsteka med litet bacon. Sen kommer den vackra blomman, då kan du dekorera. Den tycker jag bara är fin dekoration, men en del kokar ju vin på den. Så här till hösten kan du dra upp roten som är väldigt söt. Den kan sirap på. En del tuggar den bara så här för att den är så söt och god.

Mjölkörten smakar sparris Mjölkörten smakar sparris Bild: Yle/Public domain

Elisabeth egen favorit är mjölkörten.
- Mjölkörten, den blir helt ljuvlig när man snabbt kokar upp den. Den blir som sparris, om inte godare. Den är som sparris när man kokar den i saltat vatten, men man kan också steka den i smör. På mjölkörten används stammen, inte de vackra blommorna som samtidigt pryder pärmen till Marthornas broschyr Vilda grönsaker. En annan favorit är en dryck av rönnbärsblad. Den är enkel och rolig att göra. Man plockar spröda rönnblad, slår på kokat vatten och låter det stå. Det blir ett jättegott te. Det smakar faktiskt amarettolikör, men helt alkoholfri. Man får ju inte plocka från andras skog eller från levande träd, men vi hade ett ställe där de fällt rönnar som jag plockade ifrån.

- För nybörjare passar örthummusar och hemma så gör vi nässelsoppa och nässelplättar. Det går alltid hem hos barnen. Man pratar inte så mycket om vad som finns i soppan. Daggkåpa har jag klippt med i sallad någon gång. Det smakar, ja inte smakar ju sallad så mycket heller, men de måste nog vara nya och spröda. Så här års (september) skulle jag inte längre ta dem med. Daggkåporna kan man äta som råa, men också förvälla dem.

Respons från äldre Marthor?

- Jag vet inte faktiskt, det kan ju hända att del tycker att åhhhå, det där gjorde vi efter kriget, men så är det ju med många andra saker också, säger Elisabeth. Om man tänker på vår verksamhet, så behövde vi inte lära nyblivna föräldrar att laga mat på 1950-, 60- knappt ens på 70-talet. Det kunde man. Nu lär vi folk att laga mat och ta hand sitt hushåll, Vi hjälper folk klara av att hantera vardagen. I princip har det aldrig varit så enkelt att hantera vardagen som nu, men nu har vi jättestora problem med det. Det är många saker som kommer igen. Vi ser det här. Vi har varit 115 år i branschen. Det är så många som har tappat det här naturnära, så det här är litet roligt också, att gå ut och plocka. Nu har vi en jättestor förfrågan på våra svampkurser. Just på hösten är det aktuellt, så vi ordnar kurser nästan varje veckoslut.

- Nog är det ju en enorm rikedom vi har. Tänk att vi i Finland får gå ut och plocka liksom av de här, typ gratis. Vi är ju alla mer eller mindre skogsmänniskor så fast vi lite börjar bli främjade från det så tror jag absolut att intresset kommer att öka. Vi har redan nu många som har frågat efter kurser till nästa vår. De vill komma med och plocka.

Nu är det sista chansen att säga till om skolmatens framtid. Är det ett centralkök vi vill ha?

Det planerade storköket skall tillreda 10 000 portioner mat per dag för barn, ungdomar och åldringar i Borgå så det är många som påverkas av detta beslut.

Vad tycker du. Är centralkök en bra idé? Vem vill du att skall tillreda din lunch? Hur smakar maten nu i din skola? Finns det något angående planeringen av ett centralkök som du funderar över och vill ha svar på? Ställ din fråga till oss.
Argumentet "Allting var bättre förr" stämmer det också nu?

Vi inleder kampen om en god och hälsosam skolmat på tisdag morgon med en diskussion i Radio vega östnyland strax efter morgonnyheterna kl.8.30. Häng med!

Du kan skicka dina frågor till oss på radiovega.ostnyland@yle.fi eller i kommentarfältet här nedanför.

Läs också:
Centralkök är modellen
Över 2700 motsätter sig centralkök
4 februari 2014: Centralkök i motvind
6 februari 2014: Sparkrav binder tjänsteman vid centralkök
18 februari 2014: Redan 1100 namn emot centralkök

Augusti – september är högaktuella planteringsmånader, speciellt om du vill plantera barrväxter men även andra buskar, träd och perenner kan med fördel planteras på hösten.
Höstplantering av barrväxter ger flera fördelar, det är ofta rätt futkigt och lite svalare temperatur och solen är inte längre så het och brännande. Växterna får i lugn och ro etablera sig – rota sig och är då bättre rustade att klara vintern och speciellt den kommande våren!

Plantera barrväxter till hösten

6 minuter

Spela upp klipp på Arenan: Plantera barrväxter till hösten

Barrväxter är rätt tåliga när de väl har etblerat sig. De två, tre första åren kräver de lite mera tillsyn, men när rotsystemet väl har utvecklat sig så klarar de sig bra.

Vårsolen är kanske den största utmaningen. När rotsystemet ännu är fruset och växten inte kan ta upp vatten, skydda då gärna nyplanterade barrväxter för vårsolen med t ex skuggväv eller placera växterna så att de får naturlig skugga. Ett sätt att hjälpa till på våren är att vattna barrväxterna med varmt vatten som tinar upp tjälen i marken så att växten kan ta upp vatten genom rötterna och kompensera avdunstingen som sker via barren under soliga vårvinterdagar!
Om dina barrväxter ändå gulnar under våren kan du använda ett barrväxtbalsampreparat som du duschar på barren och som till viss del kan reparera skador som vårsolen orsakat!

Växtunderlaget för barrväxter får gärna vara mylla med rätt hög humushalt och ph-värdet lite surt (ph 4,5-5,5). Vi kan alltså använda samma mylla som för rohdodendron eller så blandar man själv in lite okalkad torv eller liknande och undviker att kalka jorden (kalkning höjer ph-värdet i jorden)!

Plantering

Börja med att förbereda jorden, gräv sen ordentliga planteringsgropar. Vattna gärna i planteringsgropen (fyll hela gropen med vatten och låt sjunka ner).

Se till att barrväxternas rotklumpar är genomvåta innan du planterar. Vattna i krukan eller ställ hela växten i ett ämbar med vatten och låt rotklumpen mättas med vatten.
Packa jorden kring rotklumpen, inte för hårt, men inte heller så att det lämnar luftfickor. Vattna igen när du är klar!

Fördelen med höstplantering är att man vanligtvis inte behöver vattna så mycket de inkommande veckorna efter plantering, men följ med och vattna vid behov.
Kom även ihåg att vattna barrväxterna följande vår – speciellt om våren är torr!

Barrväxterna är stabila och friska och drabbas sällan av varken sjukdom eller ohyra.

Beskärning

Barrväxter kan beskäras och formas. Topparna kan beskäras, men radikala föryngringsbeskärningar kan inte utföras! Beskär barrväxterna antingen i februari (under viloperioden) eller gör en lätt beskräning av årskotten i juni-juli, speciellt lämpligt för tallar.

På Strömsö planterade vi:

Serbisk dvärggran, Pica omorica
Dvärgtall, Pinus mugo, uppstammad
Blåen, Juniperus squam

Barrväxter på Strömsö

Owe och Jonathan planterar dvärggran, dvärgtall och blåen.

Gör dina egna knappar och pärlor av små kvistar som hittas på marken på skogsstigar eller i diken eller återanvänd någon träställning som den här vinställningen från loppis. Det är bara att borra ett eller två hål i en lagom lång bit så har du en knapp eller pärla som kan dekoreras i det oändliga om du så tycker!

Knappar och pärlor av trä

3 min 42 s

Spela upp klipp på Arenan: Knappar och pärlor av trä

Knappar till virkad kofta

Det här behöver du:

en vinställning från loppis
borrbett som är tillräckligt stort så att hålet rymmer garnet två varv åtminstone
borrmaskin
(japan) såg
sandpapper
målarfärg

Så här gör du:

1. Såga till önskad längd av träet från det du vill återanvända. T ex 3,5 cm långa bitar av rundstaven som är 1,2 cm i diameter.
2. Borra två hål ca 1 cm från varandra och inte helt i linje för då spricker det lätt.
3. Slipa hålen och ändorna på bitarna.
4. Måla knapparna om du så tycker och låt torka.
5. Sy fast där du vill ha dem.

Se länk här hur du virkar en kofta av två sexkanter, den vuxna koftan på bilden är gjord enligt samma princip som babykoftan i länken!

Armband av träbitar

Det här behöver du:

kvist från naturen
borrmaskin med borrbett som är passligt stort för en gummisnodd för smyckestillverkning
(japan) såg
målarfärg
runt gummiband för smycken ca 1,5 mm tjockt.

Så här gör du:

1. Såga till bitarna i lämplig längd, de här är 2 cm långa. Gör så många som behövs för att det ska gå runt din arm.
2. Borra ett hål på mitten i alla.
3. Slipa ändor, yta och ev hål.
4. Måla kortändorna eller det du vill.
5. Trä upp på gummiband som passar din arm och knyt fast.

Tips: Du kan även göra knappar till koftor av naturkvistar och självklart vice versa; armband av återvunna träbitar från något köksföremål t ex.

Kläder och konsumtion är ett hett ämne. Kläder har aldrig varit så billiga som nu och det har lett till en motreaktion bland många som helt enkelt vägrar köpa nya kläder. Men andra får kickar av att konsumera och ser klädshoppande som ett fritidsintresse.

Studeranden Annika Wickman är miljömedveten och vet hur dåliga förhållandena är inom textilindustrin, men ändå älskar hon att shoppa.

Annika Wickman är miljömedveten och vet hur dåliga förhållandena är inom textilindustrin, men ändå älskar hon att shoppa. Annika Wickman Bild: Privat

– Som studerande har jag inte så mycket pengar och det gör mitt shoppande till en större grej. Då jag äntligen har pengar och får köpa något så känns det extra stort att få köpa.

”Ett år utan nya kläder”

En Facebookgrupp som heter ”Ett år utan nya kläder” vill att vi ska klara oss på det vi redan har hemma i garderoben. Felicia Aminoff är studerande och startade en blogg för några veckor sedan som handlar om miljövänligt vardagsliv. Hon köper helst inte alls nya kläder.

Felicia Aminoff undviker att köpa nya kläder. Kläderna på bilden köpte hon när hon gick i högstadiet och de duger ännu bra. Felicia Aminoff

– Det känns onödigt att köpa nytt, man kan ju köpa kläder i andra hand. Dessutom växer jag inte mer så mina gamla kläder duger också i storlek. Går kläderna sönder så kan man alltid försöka reparera dem.

Enorm tillfredsställelse att shoppa

Enligt en klädundersökning som BBC gjort använder britterna samma plagg i genomsnitt endast sex gånger, sedan köper de nytt. För Annika finns det en enorm tillfredställelse i att få köpa nya klädesplagg.

– Jag känner mig glad och lycklig över att jag äntligen har kunna köpa något nytt. Och om jag till exempel har köpt ett nytt nagellack eller nya kläder så gör det mig faktiskt gladare.

För Felicias del har hennes konsumtionsbeteende förändrats sedan hon blev äldre. Hon köpte mest kläder då hon var tonåring.

– Sedan blev jag väldigt medveten om hur mycket energi det går åt i processen att tillverka kläder och jag ville inte bidra till det. Jag tror inte heller att mitt utseende är så viktigt nu som det var när jag var 15 år.

Vi använder upp till 20 kilo nya kläder per person och år enligt den svenska Naturskyddsföreningen. En trend som bara fortsätter att växa.

Annika som får kickar av att köpa nya kläder säger att den största tillfredställelsen kommer när hon kan köpa sådant hon velat ha en längre tid.

– Säg att jag till exempel har sparat till ett par fina nya skor som jag har velat ha jättelänge. En billig topp ger inte samma kicks. Det handlar främst om skor och byxor, sådana saker jag inte har råd att köpa varje dag.

Miljömedveten men kan inte låta bli

Även om Annika är medveten om de urusla förhållandena i textilfabrikerna och hur dåligt det är för miljön så kan hon inte svara på varför hon ändå fortsätter att shoppa.

– Vi utsätts ju för information hela tiden om hur dåligt ställt det är i klädfabrikerna och hur dåligt det är för naturen, men varför jag ändå fortsätter att köpa kan jag inte svara på.

Felicia tror att vi blir allt mer miljömedvetna och när man väl får upp ögonen för hur stort slöseri det är och hur mycket vi konsumerar hela tiden så vill man kanske inte vara en bidragande orsak till miljöförstörelsen. Hon vill gärna ha nya kläder men säger att man måste inse att det finns andra sätt att få nya plagg än att köpa dem splitternya.

– Köp begagnade kläder eller byt kläder med dina vänner. Visst är det roligt att variera lite men man måste inse att det finns andra möjligheter än att alltid gå till butiken och köpa nytt.

I våras köpte Felicia en topp då hon var utomlands men innan det hade hon inte köpt ett nytt plagg på ett helt år.

Sofia Forss från Jakobstad har gjort ett annorlunda yrkesval. De senaste sju åren har hon tillbringat en stor del av sin tid i djungeln i Indonesien och i diverse djurparker runtom i Europa. Där forskar hon i orangutangerans sociala betende. Målet är en doktorsavhandling, vid universitetet i Zûrich, med rubriken ”Testing the Cultural Intelligence Hypothesis in Orangutans”.

Hur kommer det sig att din passion i livet blev orangutanger ?

En slump som egentligen inte var en slump. Jag har alltid varit intresserad av stora djur. 2000 åkte jag till St. Moritz i Schweiz för att jobba som au pair. Jag trivdes så bra i Schweiz att jag började studera antropologi vid universitetet i Zürich. Där gick jag på en föreläsning med en jätteinspirerande professor som forskade i orangutangernas sociala liv. Han behövde hjälp och frågade om jag ville åka till djungeln i Aceh i Indonesien i 9 månader. Det erbjudandet kunde jag inte motstå och på den vägen är jag. Orangutangerna är så fascinerande.

Vad går forskningen ut på ?

Jag forskar i hur traditionen förs vidare bland orangutanger och hur dom lär sig nya saker. Vi sitter i djungeln eller i djurparker och dokumenterar deras liv helt enkelt. Orangutanger som bor i djurparker har helt andra kunskaper än orangutanger i det vilda. De vilda kan t.ex. bygga bon men vågar inte äta främmande mat om man serverar dem det. Orangutanger i djurparker är i våra ögon intelligentare eftersom dom har lärt sig saker av oss men skulle inte klara ett liv i det vilda eftersom dom saknar kunskap om det.

Det sociala beteendet i en orangutangflock bygger ganska mycket på inlärning inte på instinkter. Det här gäller många däggdjur som t.ex. delfiner, späckhuggare och alla människoapor. Aporna kan ändå inte bygga vidare pà sin inlärda kunskap över flere generationer eftersom de inte kan dokumentera sin kunskap. Vi kallar det här för ackumulativ kultur och här är människan ju unik, eftersom vi har spràket som hjälpmedel.

Kan vi människor lära oss något av orangutangerna ?

Jag tycker faktiskt det. Orangutangbebisar har ett nära förhållande till sina mammor och den kroppsliga närheten är väldigt viktig under mànga àr. Orangutangpapporna är inte engagerade i uppfostran överhuvudtaget dom vill bara ha sex. Den här kroppsliga närheten mellan den vuxna och ”barnet” är något som vi kanske har tappat bort på vägen. Ur en biologisk synvinkel är den extremt viktig också för människan. Här kan orangutangerna faktiskt fungera som förebilder.

Har du någon favorit orangutang ?

Ja i den koloni som jag har studerat i Aceh finns en underbar orangutanghona som heter Elllie. Hon är en liten tjockis som är 11 år gammal. När vi följde med henne försökte hon få kontakt på olika sätt, slängde käppar på oss och försökte svinga lianer så att vi skulle ta tag i dem. Det var jättesvårt att motstå frestelsen att gå med i leken, det får inte en forskare göra. Ellie råkade också en gång ut för ett fruktansvärt åskväder. Hon har ett eget bo men i åskvädret sökte hon sig till sin mamma som förstås lät henne komma in. Trots att mamman var upptagen med en nyfödd baby.

Sofia Forss ser du i Strömsö som sänds den 5.10. Hon har också lovat svara på eventuella frågor om orangutanger och sin forskning. Dina frågor kan du skriva in i kommentarsfältet.

Köttsoppa står på menyn. Råvarorna är de samma men den ena soppan tillreds i ett områdeskök medan den andra i eget skolkök. Dags för eleverna att säga sin åsikt.

Planerna på ett centralkök i Borgå fick ny fart efter att stadsstyrelsen på måndagen beslöt att de vill ha mer information. Nu får eleverna tycka till om planerna och berätta hur skolmaten egentligen smakar. 

– Det är nog oftast gott men ibland smakar det sämre, tycker Henrik Ollas från Kvarnbackens skola. Köttsoppan som vi har i dag smakar bra.

Riktig mat görs inte snabbt

Kvarnbackens skola är en av de skolor i Borgå som får sin mat från ett av de sju områdesköken. Köttsoppan tillreds i områdesköket i Huktis och körs varm ut till skolan klockan tio. En timme senare slår sig barnen ner vid borden och börjar äta. Sallad tillreds på plats i skolan.

– Köttsoppan smakar nog ganska gott, tycker Olivia Halttunen. Skinkfrestelse är min favorit. 

– Oftast äter jag upp allt men ibland lämnar jag lite kvar, berättar Nelly Collin.

Frukt till efterrätt äppel och plommon Bild: yle/Lone Widestam

– Nu görs maten ganska fort och så gör man inte om det är riktig mat, tycker Henrik Ollas. Maten görs snabbt så alla i skolan skall få mat förklarar han. Jag hoppas maten skulle göras så att den blir godare.

Köttsoppa från eget kök

Det är köttsoppa på menyn för både Kvarnbackens skola och Strömborgska högstadiet. Båda skolorna har samma råvaror. I Ströhö står kökets förman Dorrit Adolfsson och rör i köttsoppan. Eftersom skolan har eget tillagningskök tillreds soppan på plats och ställe och Dorrit Adolfsson kryddar enligt smak och tycke.

Kökspersonalen tillreder soppan på plats och ställe Kökspersonalen tillreder köttsoppa Bild: yle

Minea Lassas och Paulina Metsämäki äter varje dag i skolan eftersom det både är gott och gratis. Minea Lassas och Paulina Metsämäki har ätit köttsoppa Bild: yle/Lone Widestam

Inte samma smak på soppan för 0–100åringar

På frågan vad det är som gör att maten smakar så gott säger Paulina Metsämäki att kökspersonalen är duktig på att smaksätta maten, de kryddar lite extra och tillsätter grädde ibland. Det smakar som hemlagad mat.

– Jag tycker att det skall kryddas olika beroende på åt vem maten är. Det går inte att 0–100 åringar äter mat med samma smak, säger Adolfsson. Så kan det gå ifall det blir centralkök.

Det är skillnad på hur maten smakade då jag gick i lågstadiet i Kvaba berättar Minea Lassas. Maten här i Ströhö är mycket godare.

– Jag hoppas att vi kan behålla vårt kök. Största delen av eleverna äter varje dag av skolmaten, för den är jättegod. 

Adolfsson bekräftar att det här året har väldigt många ätit i skolan.

– Det finns 252 elever i skolan. I går åt 260 personer av skolmaten, lärare inberäknat. Det är knappt att någon mat går till spillo.

Ja eller nej till centralkök. Vad tycker du?

- Duktig hund, säger hundföraren Timo Pasanen och rufsar om labradorhunden Massi i pälsen och busar lite med en tygtrasa som den gillar att leka med. Hunden har just hittat de sedlar som Timo och jag gömt bakom en ställning med broschyrer i en av bagagehallarna på Helsingfors-Vanda flygplats. Det tog Massi bara några sekunder att lista ut var pengarna var gömda.

Massi är en sedelhund. Tillsammans med kollegan golden retrievern Poppe vid gränsövergången i Vaalimaa utgör de tullens pilotprojekt gällande sedelhundar. Ett år och fyra månader gamla Massi började sin karriär i somras och har redan upptäckt ett flertal försök till penningsmuggling.

- Men det är först om ett år vi egentligen kan säga hur han klarar sig, det brukar ta ett år i arbete innan hunden är s.a.s. klar, säger hundförare Timo Pasanen.

Sniff, sniff

Massis förberedande utbildning innan steget in i arbetslivet tog ett år. Dagliga övningar i att hitta dels knark, dels pengar lärde honom hantverket. Penningdoften lärdes in genom att tullen till sitt förfogande har strimlade kasserade pengar att träna med.

Vad är det då i pengarna som luktar, en kemikalie som används vid tillverkningen som hunden lätt kan identifiera? Eller någon slags distinkt människolukt, uppbyggd av miljontals händers fett och svett, livsmedel och annat vi bara kan ana oss till? Det får vi inte veta.

- Vi har kommit överens med polisen att inte tala om det här. Det är en yrkeshemlighet, säger Pasanen.

Vid gränserna

Van att hantera pengar. Bild: Yle/ Ulrica Fagerström

Massi är en kombinationshund med två specialiteter, sedlar och knark. I främsta hand jobbar han på flygplatsen men ska klara av att söka i många olika miljöer kring våra gränser som t.ex. på fartyg, i bilar och i förråd. Under träningstiden besökte Timo och Massi all slags nödvändiga miljöer.

Man får alltså resa in med 10 000 euro, men en sån eller större summa måste anmälas till myndigheterna och det finns en hel del människor som av olika orsaker inte vill göra det, uppskattar tullen. Men hundarna kan komma att ändra på det. Massi kommer bl.a. att sitta och följa med resenärsströmmar och är tränad att meddela ägaren då hon känner doften av pengar hos en person som går förbi. Och det har hon redan gjort ett flertal gånger den korta tid hon hunnit vara på jobb - några veckor i somras och nu sen början av september.

Inspiration och tips har tullen fått både av den finländska polisen som införde sedelhundar för några år sen samt bl.a. av den danska tullen. Polisen och tullen jobbar lite olika med sina hundar, men tränar dem tex. ofta tillsammans.

Veckans Kvanthopp inklusive musik (30 dagar på Arenan)

Vad gör en enorm förstoring på en tupp på en utställning som handlar om kräftskivor? När kom hålen i kräftknivarna? Hur ser en traditionell kräftskiva ut för dig?

Följ med Experttimmens bildblogg i kväll:

En skulptur som föreställer en röd kräfta Bild: YLE/ Tiina Grönroos

Kräftskivan-en finlandssvensk karneval

Har du frågor om kräftskivetillbehör, gammalt och antikt? Torsdagen den 18.09 med start kl 19.30 kan du ringa 0600-11 12 13 och fråga vår antikexpert Bernt Morelius. Du kan när som helst skicka e-post med frågor och bilder till expert@yle.fi eller sms:a oss. Skriv då EXPERT, gör ett mellanslag, din fråga och skicka till 16261. Textmeddelandet kostar 50 cent.

Artificiella sötningsmedel kan öka risken för diabetes, visar färsk forskning. Traditionellt har sötningsmedel setts som ett hälsosammare alternativ till socker.

Israeliska forskare undersökte effekten av sackarin, sukralos och aspartam på möss.

Mössen delades in i tre grupper. En grupp fick sötningsmedel blandat i sitt vatten, en grupp fick sockervatten och den tredje gruppen vanligt vatten. Efter 11 veckor gav forskarna sedan socker till alla möss och det visade sig att blodsockret steg mest hos de möss som hade fått sötningsmedel. Forskarna säger att det här visar att sötningsmedel gör det svårare för mössen att behandla socker i kroppen.

Också människor som provkaniner

Forskarna undersökte också effekten på en liten grupp människor. Under en vecka fick sju personer som vanligtvis inte använder sötningsmedel sackarin. Hos fyra av dem försämrades kroppens förmåga att behandla socker på bara en vecka. Bakteriebalansen i deras tarmsystem förändrades också mycket.

Näringsexperter: Inte tillräckliga bevis

Forskningen har ändå ifrågasatts i vetenskapsvärlden. Forskare som inte har varit med och gjort undersökningen säger att det inte lönar sig att ändra sina matvanor på grund av forskningsresultatet och efterlyser nu mer forskning om effekten av sötningsmedel.

Forskningen har publicerats i tidskriften Nature.