Dra på dig löpskorna, låt hjärtat jobba och svetten flöda. Som belöning får du en skottkärra full med gödsel som du stjälper i din kropp. Ditt välmående ökar och din hjärna tackar dig.
Vi är mitt uppe i oxveckorna, tiden mellan trettondagen och fastlagstisdagen som i år infaller 28 februari. En period utan röda kalenderdagar som symboliskt kännetecknats av att vi sliter som en oxar, därav namnet oxveckor. För en del pågår denna period framtill sportlovet, för andra ända fram till påsk. Blir tiden tung, rekommenderar mentala tränaren Bengt Aspfors att man sätter upp ett litet mål.
Sätt upp ett litet mål
- Det kan handla om att läsa tio sidor i en bok, det behöver inte vara mer än så. Och när vi sedan lyckas med det kommer hjärnan att få en dopamindusch. Dopamin är ett hormon som vi behöver för att uppleva njutning, säger Aspfors.
Det som är viktigt för att vi ska få motivation i vardagen är att hitta på saker som vi tycker om att göra, och sedan se till att det faktiskt blir gjort. Det kan vara att tillreda middag och bjuda hem en vän. På detta sätt hjälper vi hjärnan att må bra.
- När du gör det kommer du att hjälpa din hjärna att skapa en dopamindusch, det vill säga njutning. Och det är något som din hjärna strävar till varje dag. Får inte hjärnan njutning så fungerar den inte så bra som den har kapacitet till, säger Aspfors.
Spring för livet
Något som är minst lika bra som att uppnå små vardagliga mål är att träna. Då vi tränar ökar vi mängden BDNF (Brain-Derived Neurotrophic Factor) vilket beskrivs som bränsle för hjärnan. BDNF är ett signalprotein som behövs för tillväxten i vårt centrala nervsystem. Det är framför allt pulshöjande motion som stimulerar BDNF.
- BDNF fungerar som gödsel för hjärnan, ju mer BDNF desto bättre mår hjärnan och desto bättre fungerar den, säger Aspfors.
Träningen ska vara pulshöjande och vara 20-40 minuter minst tre dagar i veckan. Exempelvis ska en man i 50-års åldern se till att pulsen rör sig på 125-130 slag per minut. Forskning har visat att pulshöjande träning som cykling och löpning påverkar BDNF positivt, medan styrketräning inte har samma effekt.
- Personligen vill jag ändå slå ett slag för styrketräning. Ju äldre man blir desto svagare blir man om man inte gör något åt muskulaturen. Men tänker vi hjärnmässigt och att vi vill att hjärnan ska fungera optimalt så är det pulshöjande träning som är det bästa, säger Aspfors.
Viktigast att saker bli gjorda
Oavsett om det gäller att läsa mera, springa oftare eller utföra vardagliga sysslor gäller det att komma till skott och se till att saker blir gjorda.
- En sådan enkel grej som att du har ett mejl i din inbox som du vet att du borde svara på, men du skjuter upp det hela tiden. Blir det enklare med tiden? Nej! Men då du svarar på mejlet får du i samma ögonblick ett kort lyckorus och det är dopamin, säger Aspfors.
Varje människa bär ett eget ansvar över sitt välbefinnande och Asplund betonar att man måste jobba för sitt välmående inifrån sig själv. Däremot är sociala relationer av mycket stor betydelse när det gäller att ta hjälp av och lyfta varandra.
Kommer du ihåg scenen i Astrid LindgrensVi på Saltkråkan där Tjorven ber sin bön till Gud om att hon ska få ta en tårtbit till? Eller Lasse Hallströms amerikansk-brittiska film Chocolat från år 2000, i vilken Juliette Binoche som Vianne med sin dotter öppnar en chokladbutik i en inskränkt fransk småstad?
För att inte tala om den euforiska stämningen som de kulinariska läckerheterna väcker i general Löwenhjelm i Karen BlixensBabettes gästabud. Ja röster och bilder som de här kommer till mig extra mycket just nu.
General Löwenhjelm hade nu nått så långt att han inte längre kände någon förundran över vad som än hände. Då han efter en stund såg druvor, persikor och färska fikon framför sig, log han mot sin granne vid bordet och sade: ”Vackra druvor!
Orsaken till att allt detta kommer till mig just nu, tänker jag mig har att göra med den våg av inspiration om vegankost som för närvarande sköljer över oss. Vegantrenden är inte helt ny, men ju fler artiklar jag läser desto mer börjar min hjärna processa mat överlag, och då också läckra anrättningar i böcker och filmer.
Fiktiva kulinariska beskrivningar av de mest underbara slag samsas med minnen av egna matupplevelser. I extremändan handlar de egna upplevelserna om fastekurer under 70 - 80-talen när den första fastevågen kom. Också då gällde det att få i sig mycket grönt och jag glömmer isynnerhet inte den vedervärdiga palsternacka - rödbetssaften som skulle ätas med sked.
Tankar som kretsar kring mat
Och jo, under fastan infann sig efter ett tag en härlig känsla av upprymd lätthet. Dessutom sjönk vikten på önskat sätt.
Men snart satte också bildkavalkaden igång på näthinnan av de härligaste maträtter ända tills munnen efter slutförd fasta och lyckad återgång till fast föda, i längden igen inte kunde motstå för mycket av det goda.
Dignande bord på ett Thanksgivingday kort.Dignande bord på ett Thanksgivingday kort.Bild: NATIONAL ASSOCIATION OF PHOTO ENGRAVERS. The New York Public Library. https://digitalcollections.nypl.org/Dörrmatta,Kalkon (Fågel),Thanksgiving
Tidvis har matvalen direkt blivit till en kamp, i synnerhet sedan ungdomens balettlektioner, där det trådsmala ju var idealet. Det var väl just där som antingen eller tänkandet satte igång, det från stenhårt hälsosamt, - som kroppen och själen ändå inte orkade med i längden - till en period när allt det vanligtvis förbjudna blev tillåtet i alltför stor mängd för att liksom kompensera det jag gått miste om.
Mat och sinnlighet
Men även det sinnliga med mat har följt mig under åren. Redan i folkskolan hände det att jag vek in till bageriet på Sirkkalagatan i Åbo och köpte en härligt tjock bebé- bakelse.
Äcklas inte nu, men den vita krämen inuti och den rosa glasyren på toppen var ljuvliga emot tungan. Likaså den hemgjorda leverlådan med de söta russinen i, där man ju åtminstone kunde tänka sig att den järnrika levern var hälsosam.
Inga bebéer syns här, däremot härligaste marsipanen.Bild: YLE/Rolf Granqvistbageri,bakelser,bakverk,kafe,konditor,konditori,socker,sötsaker
Men i själva verket har vällusten ofta också flätats samman med känslor av skam eller åtminstone skämmighet. Den korta njutningen med de ljusröda bebéerna, som därtill åts i ensamhet, följdes lätt av en rodnad på kinderna och ett inre äckel.
Reklamfoto för chokladdonits. The New York Public Library. https://digitalcollections.nypl.org/Choklad donits. Automat chocolate doughnuts promotional photo.Bild: NATIONAL ASSOCIATION OF PHOTO ENGRAVERS. The New York Public Library. https://digitalcollections.nypl.org/choklad,chokladglasyr,Dörrmatta,Skräpmat
De negativa känslorna har alltså snabbt gett sig tillkänna när jag inte har stått emot det som Kaj Arnö här på webben kallar rättesnöre nummer två. I sin genomgång av vad ett gott liv enligt honom kan innebära listar han tio rättesnören och nummer två har han formulerat så här:
Reklamaffisch.Reklamaffisch med kvinna som gör Fruit Syrups.Bild: NATIONAL ASSOCIATION OF PHOTO ENGRAVERS. The New York Public Library. https://digitalcollections.nypl.org/affischer,Dörrmatta,frukt,reklambilder,Sirap
Jag hör alltså till de miljontals människor som när jag missbrukar, mycket väl vet hur jag borde äta för att hålla mig inom rimliga, miljövänliga och hälsosamma gränser. Men ändå missbrukar jag, lik en alkoholist som ”faller dit”.
Hur kommer det sig?
Varför kan jag helt enkelt inte följa den unge killens råd till mig en gång: ”Men det är ju bara att låta bli att äta!” Sagt rakt ur hjärtat utan något vidare psykologiserande eller annat bortförklarande tjafs.
Citrontårta.En gul tårta som en hand med en kakspade i har tagit en bit ifrån.Bild: Mi/YleDörrmatta,kakor
Det var inte alls som när jag en gång talade med en katolik om hans vägval och han ondgjorde sig över sitt frosseri, som han såg som en verkligt stor synd.
Själv hade jag – trots allt mitt funderande - aldrig på allvar reflekterat över mat i religiösa termer. Men det står ju faktiskt rätt mycket om mat och människans ätande i den heliga skriften och inom katolicismen räknas frosseriet som en av de sju dödssynderna.
Dödssynden frosseri, detalj från målningen ”De sju dödssynderna” av Hieronymus Bosch.Dödssynden frosseri, detalj från målningen ”De sju dödssynderna” av Hieronymus Bosch.Bild: Wikipediadödssynder,Dörrmatta,frosseri
1 Moseboken 1:29: ”Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta.” Och efter syndafloden då växtligheten är knapp talar Gud i 1 Moseboken 9:2-4 om att hans utvalda också får äta kött från markens, havens och luftens djur såvitt köttet inte har blod i sig, det vill säga är levande.
I 3 Moseboken befalls Guds utvalda folk vidare att göra en skillnad mellan ätlig mat och tabumat, mellan det rena och det orena. Men de orena djuren är svåra att passa in i tydliga kategorier, i ordning och reda och befallningen är därmed tvetydig.
Här kan jag bara konstatera att det där om fröna är lite intressant. Kan man dra slutsatsen att Bibeln i begynnelsen förespråkade veganism?
Mat som identitetsskapare
Filosofen Julia Kristeva drar en parallell mellan våra uråldriga kulturella mattabun och fenomenet abjektion, som hon behandlar i boken The Powers of Horror (1980, Fasans makt).
Hennes tes är att abjektion, som är en känsla, inte endast utvecklar människan till individ utan även driver fram den symboliska ordningen och påverkar dess innehåll, som religion, filosofi med mera.
Abject betyder ungefär "äcklig" på engelska och franska. Det är känslor av avsky, äckel, förnedring och innebär oftast någonting som man vill stöta bort.
Fruktkaka. The New York Public Library. https://digitalcollections.nypl.org/.En teckning av en fruktkaka.Bild: NATIONAL ASSOCIATION OF PHOTO ENGRAVERS. The New York Public Library. https://digitalcollections.nypl.org/Dörrmatta,fruktkaka,Russin,torrkaka
I Fasans makt skriver Kristeva att det handlar om en djup ångest som kräver ett utestängande av det som är tvetydigt, till förmån för en etablerad ordning. På det sättet bidrar abjektionen till att utveckla inte endast subjektet, jaget, utan även själva ordningen.
Som ett exempel skriver hon om den fas småbarn går genom när de börjar matvägra och kanske också spotta ut födan. Barnets behov att bli ett eget subjekt har vaknat.
En sparris dansar grönsaksbalett. Melle. Fitz-James, de l'Académie royale de musique, rôle d'une asperge dans un ballet de légumes.En sparris dansar grönsaksbalett. Melle. Fitz-James, de l'Académie royale de musique, rôle d'une asperge dans un ballet de légumes. Bild: NATIONAL ASSOCIATION OF PHOTO ENGRAVERS. The New York Public Library. https://digitalcollections.nypl.org/Dörrmatta,naivism,sparris,teckningskonst
Vet inte mycket om mitt ätande när jag var riktigt liten, jag får bara hoppas att också jag spottade ut mat när det var dags för det. Men som äldre har mitt psykiska tillstånd ofta alltså lett till det omvända när jag har försökt dämpa negativa känslor och tillstånd som stress, sömnlöshet, ångest och ensamhet via munnen.
Varför har jag inte gett utlopp för det inre trycket till exempel som en av mina vänner? Redan i tonåren och hela sitt vuxna liv har hon småsprungit upp för backar istället.
Joe Louis´Restaurant i New York City på II West 125th Street. Gammal reklamposter.Joe Louis´Restaurant i New York City på II West 125th Street. Gammal reklamposter.Bild: NATIONAL ASSOCIATION OF PHOTO ENGRAVERS. The New York Public Library. https://digitalcollections.nypl.org/Dörrmatta,New York (staden),restauranger
Maten som ett språk
I Elisabeth L´Órange Fursts text Den äckliga maten. Att vända avskyn till njutning handlar det mycket om mat och identitet. Hon påpekar att den franske antropologen och strukturalisten Claude Lévi-Strauss ser maten som en slags grammatik eller djupstruktur i kulturen.
Man kunde säga att han betraktar maten som ett språk. Den kan därmed läsas som en sorts text som kan berätta om allt från konsumtion till könsrelationer. Det sistnämnda kanske främst i samband med dess tillagning och servering.
Matlagning i en restaurang i USA. Food preparation and Service.Förberedande av mat i en restaurang i USA. Food preparation and Service.Bild: NATIONAL ASSOCIATION OF PHOTO ENGRAVERS. The New York Public Library. https://digitalcollections.nypl.org/Dörrmatta,restauranger,USA,utskänkning
Som ett exempel i sin artikel berättar Elisabeth L´Orange Furst om den kanadensiska författaren Margaret Atwoods roman The Edible Woman (1969). Hon menar att läsningen av den kan öka vår förståelse för ätstörningar.
L´Orange Furst säger att det är uppenbart för henne att den kvinnliga huvudpersonen Marians problem är djupt existentiellt. Här handlar det just om ångesten och äcklet vid identitetens gräns, med andra ord det som Kristeva kallade abjektion.
De triggas i sammanhanget av rädslan att förlora sig själv. Den unga Marian utvecklar till sin förtvivlan en stigande vämjelse inför mat.
Nogsam vägning av frukter.Sittande kvinnlig fruktförsäljare som håller upp en våg. Seated female fruit vendor holding a balance.Bild: NATIONAL ASSOCIATION OF PHOTO ENGRAVERS. The New York Public Library. https://digitalcollections.nypl.org/Bananer – bland annat...,Dörrmatta,frukt
Det går så långt att hon får svårigheter att svälja maten och snart förmår hon inte ens ta den i sin mun. Problemet uppstår samtidigt som hon har kommit in i en kris med sin pojkvän.
Marian uppfattar att hon försvinner under förväntningarna inför en konventionell förlovning, som hon innerst inne inte vill gå in i. Hon känner att hon håller på att bli bara ett objekt för honom och omgivningen.
Hon använder alltså sin mataversion till att försöka avgränsa sig och skapa tydlighet. När hennes inre kaos förbyts i klarhet och hon inte längre drivs av rädslan att förlora sig själv kan hon börja äta igen.
Kvinna bär frukt i korgar med hjälp av en rem.West Indies. Fruits. En elegant klädd kvinna som bär frukt i korgar förenade av en rem över nacken. Bild: NATIONAL ASSOCIATION OF PHOTO ENGRAVERS. The New York Public Library. https://digitalcollections.nypl.org/ananas,Dörrmatta,frukt
Mat som glädjespridare
Kristeva betraktar vämjelse inför mat som den mest elementära och ålderdomliga av alla former för abjektion. Som ett motsatt fenomen diskuterar hon begrepet ”jouissance”, njutning, nöje.
Café eller barinteriör i USA.Interiör på ett café eller en bar i USA. Interior with Windows and Flag and woman, 33rd st.Bild: NATIONAL ASSOCIATION OF PHOTO ENGRAVERS. The New York Public Library. https://digitalcollections.nypl.org/barer,Cafe,Dörrmatta,USA
Jouissance är enligt Kristeva en lust som innebär en samtidig kroppslig och intellektuell spänning. Och jo, i en analys av Blixens novell Babettes gästabud heter det bland annat att lyckan är att tilltalas kroppsligt och själsligt på en och samma gång.
Mästerkocken Babette förlorar allt i ett krigshärjat Frankrike. På osannolika vägar hamnar hon i boken i en liten gudfruktig nordnorsk kustby där återhållsamhet är en självklar dygd för de två systrar vars hushållerska hon blir. Hennes måltider innan, i Paris, sägs ha varit som:
… ett slags kärleksförhållande, ett upphöjt och romantiskt älskogsäventyr, där man inte längre kan skilja mellan kroppslig och själslig aptit eller mättnad.
Tedags för två kvinnor i Japan.Tea Time. Två japanska kvinnor dricker te i en teckning, förmodligen på rispapper.Bild: NATIONAL ASSOCIATION OF PHOTO ENGRAVERS. The New York Public Library. https://digitalcollections.nypl.org/Dörrmatta,tedags
Jouissancen kommer sig alltså av möjligheten till ett kroppsligt – själsligt uttryckssätt, skriver L´Órange Furst. När maten tas emot och äts innebär det en ömsesidig kommunikation, från kropp till kropp, själ till själ, vilket i sanning sker under den stora finalen i Babettes gästabud.
Den ömsesidigheten, må så vara i vardagligare form, är det väl få som vill säga nej till? I dagens samhälle umgås vi alltmer kring mat, vi går på lunch, vi går på kaffe, vi bjuder varandra på mat. Det är lustfyllt, men innebär samtidigt att vi kan betraktas som udda om vi inte alltid vill ingå i gemenskapen och till exempel utsätta oss för frestelser som kan trigga igång "sockerbergochdalbanan".
Lunch på Rogano Restaurant & Sea Food Bar.Lunch held by Rogano Restaurant & Sea Food Bar at Rogano Restaurant & Sea Food Bar.Bild: NATIONAL ASSOCIATION OF PHOTO ENGRAVERS. The New York Public Library. https://digitalcollections.nypl.org/Dörrmatta,kräftor,menyer
Maten och sexualiteten
Den rätt som Babette serverar, cailles en sarcophage, sägs också tematisera detta att hon ger sig själv i sin konst, att hon så att säga låter även sig själv ”ätas”. Bilden av det manliga begäret förs in här, inte bara maten utan också hon blir föremål för mannens blickar.
I analysen sägs män alltså avnjuta matserverande kvinnor, åtminstone bildligt talat. Det får mig att undra om inte också kvinnor, eller överlag människor som dras till varandra, i dagens värld på motsvarande sätt avnjuter män som serverar dem mat?
Nå, i alla fall står det väl klart att det finns ett samband mellan maten och människans sexualitet. Den orala tillfredsställelsen som en del av sexualiteten är en betydelsefull komponent i sammanhanget.
Reklam för lunchrestaurangen Hazel's Pure Food Luncheon ägd av Siegel Cooper c/o på 6th Avenue and 18th Street.En lunchrestaurang. HAZEL'S PURE FOOD LUNCHEON [held by] SIEGEL COOPER CO. [at] 6TH AVENUE AND 18TH STREET (REST;).Bild: NATIONAL ASSOCIATION OF PHOTO ENGRAVERS. The New York Public Library. https://digitalcollections.nypl.org/Dörrmatta,postrar,restauranger
Maten som en del av kulturen
När min mor gav mig min första näring från sin kropp fanns där också en sensuell njutning i närheten, värmen och sugandet. Fortfarande när munnen ”idisslar” något gott, kan det ge en del likartade förnimmelser, tänker jag mig.
Samtidigt funderar jag över hur viktig kulturen, tankegodset, idéerna och hela tidsandan är för den matväg vi vandrar i livet. För min del inträder min barndom i ett efterkrigstida Finland på 1960-talet. Det innebär bland annat ett ökat välstånd med ett växande matutbud.
Varmare länders mjölkbutik... Fruktförsäljning på Ceylon.Fruktförsäljning på Ceylon. A botique or betel and fruit shop, Ceylon.Bild: NATIONAL ASSOCIATION OF PHOTO ENGRAVERS. The New York Public Library. https://digitalcollections.nypl.org/affisch,Dörrmatta,fotografier,frukt,teckningskonst
Mjölkbutiken finns nära intill, vi får påfyllning i vår egen kanna. Sedan kommer de "lölliga" plastpåsarna med mjölk, de där som virkas till spräckliga badrumsmattor.
Plötsligt blir det också fint att äta än mer av processad mat, gärna med en efterrätt till. Mjölken ses som idel nyttig. Mina bröder och jag får – åtminstone som det känns - flera gånger i månaden Viri-chokladkräm som efterrätt.
Viri-pulvret, säkerligen fullt av socker, vispas i mjölk där det tjocknar fort. Det går med andra ord snabbt och enkelt att göra Viri-kräm och alla barn behöver ju få i sig mycket mjölk, är tesen.
Viri-kräm hörde till favoritefterrätterna.Reklambild på bland annat Viri kakaopulver.Bild: Vihtori Kosonen/YleChokladdryck,kakao,reklam (marknadsföring)
Blir det utflykt är det oftast givet med smörgås och kakao i lilla ryggsäcken. Jag är knappast ensam om att för resten av livet associera skogsutflykter med termosar och sötgoda mackor.
När vi åker för att hälsa på farmor och farfar och kusinerna på fars barndomsgård i Tavastland blir det snabbt oroligt där på baksätet i DKV:n.
För att få ens en liten föräldrafrist, hör det till resan att vi barn får varsin godispåse med på färden. Det är bara det att varje gång, rafs rafs, är karamellerna alltför fort uppätna och det blir livat igen.
Försäljare i Pakistan radar upp sötsaker inför festhögtiden Eid al-Fitr.Försäljare i Pakistan radar upp sötsaker inför festhögtiden Eid al-Fitr.Bild: EPA/ARSHAD ARBABbakverk,Eid Al-Fitr,fasta,försäljning,islam,kex,Pakistan,Ramadan,religiösa högtider,sötsaker
Sockervatten på tutten
I vuxen ålder har jag fått veta att jag redan i vaggan som orolig kunde få ett russin i munnen att suga på. En kollega berättar att man doppade hennes tutt i sockervatten. Och Vilhelm Moberg skriver i romanen Sänkt sedebetyg (1935):
Det gjorde ont, det sprängde. Och hans mor tog sockerbitar som var doppade i kamfer och stoppade i hans mun. Hon frågade var det gjorde ont…
I hur hög grad har tillvägagångssätt som de här påverkat sättet att lösa också annat än hungerkänslor och allmänt godissug med alldeles för mycket sött? En lösning som för det mesta fungerat för stunden och sedan bara förvärrat läget.
Den norska socialantropologen Hanne Mûller har skrivit om den så kallade Roxy-kakan, hennes ”barndoms söta utopi”. Den stora, ovala kakan är överdragen av ett tjockt lager marsipan, med chokladströssel på sidorna. Mûller har beskrivit den starka åtrån till det goda som någonting:
… som aldrig riktigt tillfredsställs av det söta eftersom hungern blixtsnabbt förvandlas till äckel.
Just det. Dessutom drabbas jag bildligt talat av tanken att jag lever i ett samhälle där jag vad mängden mat och socker beträffar i alltför hög grad har betett mig som om det var julafton var och varannan dag. Istället för att inse att jag måste börja med att i grunden ändra mitt sätt att tänka, har jag vant mig vid att förknippa mig själv med återkommande kalorimisslyckanden. Image may be NSFW. Clik here to view.
Ett vykort med julhälsningar.Ett kort med en julhälsning: Veselé Vánoce! Bild: NATIONAL ASSOCIATION OF PHOTO ENGRAVERS. The New York Public Library. https://digitalcollections.nypl.org/Dörrmatta,granris,jul,nötter,äpplen
Härifrån framåt
Nu har ändå något skett … Ett litet nytt hopp har vaknat.
Visst kan det igen bara vara frågan om en övergående trend. Den gröna kostvågen som tillfälligt verkar i mitt undermedvetna. Men än så länge känns det faktiskt bra. Och varför har jag inte själv under alla år kommit på detta?
Frukt på en fruktodling nära Pasadena i Kalifornien.Frukt på en fruktodling nära Pasadena. USA. Blossoms and juicy fruit on one tree in an orange grove, near Pasadena, Cal.Bild: NATIONAL ASSOCIATION OF PHOTO ENGRAVERS. The New York Public Library. https://digitalcollections.nypl.org/Apelsiner,Dörrmatta,frukt
Filmmakare som inspiratör
Det började med att jag mötte australiensaren Joe Cross på filmduken. Han är entrepenör och dokumentärfilmare och har gjort åtminstone två filmer om sin egen och andras insikter.
Övervikt och allmänt illamående satte igång honom. När han dessutom fick besvärande eksem måste han definitivt göra någonting.
Det han bland annat tog sig för var att ta reda på vetenskapliga fakta om mat, därefter packade han bilen full med grönsaker och frukt. Med sig hade han också en blender, en hushållsmixer.
Fruktstilleben. 3rd Annual Convention på National Association of Photo Engraves, Hotel Victoria Put-In-Bay, Ohio.Fruktfoto. En skål med frukter i. 3RD ANNUAL CONVENTION [held by] NATIONAL ASSOCIATION OF PHOTO ENGRAVERS [at] HOTEL VICTORY PUT-IN-BAY, OHIO (HOTEL).Bild: NATIONAL ASSOCIATION OF PHOTO ENGRAVERS. The New York Public Library. https://digitalcollections.nypl.org/Dörrmatta,frukt,Skål,stilleben
Med dem i bakluckan åkte han omkring i USA. Under sina pauser pressade han grönsaker på stående fot och bjöd förbipasserande, samtidigt som han ställde det junk food ätande folket frågor i stil med vad de ansåg vara Amerikas största hot. (USA hade då ännu inte fått sin nye president).
Det var början på en resa som kom att inspirera också många andra. Kanske inte för gott, för lyckligtvis är inte heller Joe mer än människa i sina två filmer.
I uppföljaren har han åter ökat i vikt. I den går han bland annat förbi ett bageri där han tittar trånande på allt det goda i skyltfönstret samtidigt som han med längtan i rösten säger om något av bakverken att han älskar sådana.
Inte heller lastbilschauffören han möter, som i början väger nästan tvåhundra kilogram och som minskar drastiskt i del ett, har lyckats fullt ut i del två. Men ingendera ger upp.
För resan är väl inte slut förrän den är slut. Och för egen del har jag nu, tack vare inspirationen från Joe och många andra, på djupet internaliserat det viktiga att äta mera istället för mindre och inte förvägra kroppen den näring den behöver. Och att den behöver mycket mindre protein än jag trott (dock en viktig B12 källa) och mycket mera grönt än jag har orkat få i mig.
Lösningen för allt det gröna, det är där blendern, mixern kommer in i bilden. Nermald med annat godare, som kiwi till exempel, går det till och med att få i sig palsternacka utan att det smakar palsternacka.
Med större mängder grönsaks- och fruktcocktails går det mycket lättare att undvika den ständiga sockerkarusellen. När blodsockret hålls på en jämnare nivå vaknar inte sockerbehovet och det goda som finns i frukter känns väldigt sött i sig.
Får se hur långt det här kommer att bära mig och andra med mig!? Väldigt gärna hör jag också dig berätta om din matväg i livet!
Vill du skriva lite längre, så långt att kommentarsfältet här under inte räcker till, nås jag även på: maria.wegelius@yle.fi.
Affisch med reklam för en Sea Foodrestaurang.Affisch med reklam för en Sea Foodrestaurang.Bild: NATIONAL ASSOCIATION OF PHOTO ENGRAVERS. The New York Public Library. https://digitalcollections.nypl.org/affischer,havet,kaptener,rökare,seafood,Skepparkrans
Mycket är nytt i proffsboxaren Eva Wahlströms liv. Sedan sex månader tillbaka heter hon till exempel på pappret Eva Räsänen – hon är nämligen nygift och mamma i en nyfamilj.
Det finns ändå en hel del som inte förändras, och det blir extra tydligt när en tävling närmar sig. Då blir det stressigare och prestationskraven höjs.
– Det är mycket som kretsar kring siffror. Var jag placerar mig i världsrankingen, hur många matcher jag har vunnit. Hur många millimol mjölksyra jag har i blodet. Hur mycket jag väger, på grammet. Till och med studierna handlar om siffror, fast det då gäller dimensioner på utrymmen och möbler.
Eva Wahlström studerar formgivning och arkitektur på Aaltouniversitet. Hon säger att hon naturligtvis har räknehuvud, annars hade hon inte kommit in där. Hon föredrar ändå att skapa med händerna framom att sitta vid en datorskärm. Det är möbeldesign som ska bli huvudämne i framtiden.
Jag är listig som en räv – eller nej, som en 36-årig boxare"
Än så länge är det ändå boxning som fyller dagarna. Eva Wahlström tränar varje dag, ofta har hon sitt sjuåriga barn med sig. Då har han med sig sin egen träningsväska och sparrar bredvid på sin egen matta. Han har hängt med på träningarna sedan han var tio dagar gammal. Han föddes in i den livsstilen.
– Det fanns en tid då han trodde att alla föräldrar höll på med boxning. Nu har han insett att det finns olika yrken och att det här är mitt.
Jagar gram på vågen
Även hennes man, Niklas Räsänen, är proffsboxare. Han har också en son med sig in i familjen. Tidvis tränar båda makarna till viktiga matcher, och en del av jobbet är då att pressa ner vikten till den rätta viktklassen – i Eva Wahlströms fall är det superfjädervikt och den övre gränsen är 59 kilo.
– 58 kilo och 970 gram, rättar hon. Det är vad jag får väga, och det är exakt det jag brukar väga också. Väger jag mindre än så äter jag en isbit eller en frusen jordgubbe.
När båda föräldrarna räknar kalorier kan det vara svårt att hålla humöret uppe i familjen. Fastän Eva Wahlström är noga med att inte ta ut sin irritation på sin son, så märker han nog när det är på gång.
– Han säger "mamma, är du arg? Mamma, är du hungrig? Mamma, kom ihåg att det är ditt eget fel!"
Det är ändå föräldrarnas högsta prioritering att de två pojkarna ska få leva ett så normalt liv som möjligt.
"Jag älskar att vara gift"
Om äktenskapet har hon bara gott att säga. Hon älskar att vara gift, och talar om en stor närhet.
– Till exempel hemma är vi väldigt synkroniserade. Om den ena går in i ett rum dröjer det inte länge förrän den andra också kommer dit. Men den största förändringen är att komma ihåg när jag ringer någonstans att jag numera heter Räsänen i efternamn!
Hon använder fortsättningsvis namnet Eva Wahlström i offentligheten och i boxningssammanhang.
Tänk om man skadar sig allvarligt?
Är hon aldrig rädd för att bli slagen så illa att hon aldrig återhämtar sig?
– Jo. Ärligt sagt så funderar jag mycket på det. Och inte bara på det där slaget, utan också på konsekvenserna av allt för hård träning. Om jag till exempel skadar händerna så kommer jag inte efter boxningskarriären att kunna göra något med mina händer, vilket jag älskar.
Nu när det finns två boxare i familjen räcker det inte med att fundera på den egna hälsan. När paret tänker på sitt framtida liv så måste de samtidigt fundera på om de bägge kommer att vara friska.
Med världsmästartiteln i bagaget har Eva Wahlström uppnått de mål hon föresatt sig, och i och med det är hon fri att göra vad hon vill. Tills vidare har hon velat använda den friheten till att fortsätta boxas.
– Jag utvecklas ännu, men jag vill sluta medan jag ännu är bra. Fast det kan vara svårt att sluta på toppen.
Lyssnar på sin egen kropp
Men den dagen hon inte längre vill, kommer hon att sluta på direkten, säger hon bestämt.
– Efter tjugo år av boxning har jag lärt mig att lyssna på mig egen kropp, och inte följa några träningsprogram. I morse borde jag ha åkt och tränat efter att ha fört barnet till skolan, men jag gick tillbaka under täcket istället, säger Eva Wahlström med ett stort skratt.
Hon tillägger att det som fallerar i självbehärskning och ungdom kan vägas upp av erfarenhet och vishet.
– Jag är listig som en räv. Nej förresten, listig som en 36-årig boxare!
De nya forskningsresultaten ger vid handen att många sådana råvaror som traditionellt använts i det nordiska köket minskar risken för stroke, det vill säga cirkulationsstörningar i hjärnan.
Stroke kan vara hjärnblödning eller hjärninfarkt, då en en propp helt eller delvis stoppar blodtillförseln till delar av hjärnan. Det är klart vanligare med stopp i blodtillförseln än blödning (87 procent av fallen).
Ugnsbakade rotfrukter, bla morot, batat och rödbeta skurna i stavar på en vit tallrik.Bild: Yle/ Tiina Grönroosrotfrukter,rotfrukter,tiinas veganutmaning 2017,ugnsbakade rotfrukter,veganism,veganutmaning
Särskild fokus i nordisk kost, även kallad Östersjödieten, riktades på fisk, havregrynsgröt, rågbröd, rotfrukter, kålväxter samt äpple och päron.
Av rotfrukterna undersöktes morot och rotselleri och av kålväxterna broccoli, kål, brysselkål, blomkål, vitkål och rödkål.
Andra vanliga rotfrukter som används i Norden är exempelvis kålrot, rödbeta, potatis, jordärtskocka, lök och palsternacka, rädisa och majrova.
Förutom de nämnda ingredienserna hör även bär, svamp och rybsolja till det nordiska köket. Enligt forskarna har varje enskilt födoämne en skyddande effekt, i fråga om grönsakerna tros det vara fråga om flavonoider som fungerar som antioxidanter.
Studien gjordes av forskare vid flera danska universitet och finansierades delvis av danska cancerorganisationen Kræftens Bekæmpelse och Innovationsfonden i Danmark.
Alla är inte övertygade om lättprodukters förträfflighet och animaliska fetters roll för uppkomsten av hjärt- och kärlsjukdomar, såsom det slås fast i många länders officiella kostrekommendationer.
Under de senaste åren har fettets andel av det dagliga energiintaget ökats något på bekostnad av kolhydratintaget, men i den rådande kosttriangeln och tallriksmodellen poängteras fortfarande betydelsen av spannmålsprodukter.
Vegetabiliska oljor och växtoljebaserade bordsfetter, nötter, frön samt fettfria och fettfattiga mjölkprodukter rekommenderas på bekostnad av mättat fett, helt i enlighet med de nordiska rekommendationerna.
Livsmedelssäkerhetsverket Evira: Fullkornsprodukter hör till så gott som varje måltid dagligen. Inkludera lättsaltat fullkornsbröd, i synnerhet rågbröd eller andra spannmålsprodukter – såsom gröt eller mysli – i din kost.
Om du vill äta någonting sött, välj i vardagslag bullar samt olika jästdegsbaserade piroger. Det är inte att rekommendera att man varje dag äter bakverk som innehåller rejält med dolda fetter, såsom kex, wienerbröd, bakverk av mördeg, pastejer gjorda på smördeg samt förgräddade piroger. Spannmålsprodukter är viktiga källor till energi, kolhydrater och protein. Fullkornsprodukter, i synnerhet rågbröd och fullkornsgröt, är utmärkta fiberkällor och innehåller rikligt med B-vitamin och mineralämnen.
"Bra för hjärnan, bra för hjärtat"
Tidigare forskning om sambandet mellan nordisk kost och den kardiovaskulära hälsan som gjorts vid bland annat Karolinska Institutet i Sverige kunde inte påvisa att den nordiska kosten skulle ha gynnsam effekt på hjärthälsan.
På kort tid ledde kosten till lägre blodtryck och viktminskning, men på lång sikt kunde forskarna inte på befolkningsnivå få fram ett gynnsamt resultat för hjärtsjukdomar.
Är den nordiska kosten förutom för hjärnan också bra för hjärtat, Hjärtförbundets direktör i hälsofrågor Marjaana Lahti-Koski?
- Det som är bra för hjärnan är bra för hjärtat, så kan man sammanfatta saken, säger Lahti-Koski som varit med i delegationen som sammanställt de officiella kostrekommendationerna för finländarna.
Tallriksmodellen i enlighet med statens näringsrekommendationerEtt exempel på tallriksmodellen med grönsaker, potatis, kyckling och olja.föda,mat,matportion,näringslära,Tallriksmodellen,vetamix
Lahti-Koski vill särskilt betona betydelsen av mjuka fetter och kvalitativa kolhydrater som kommer från fullkorsspannmål och frukt.
Också bär är bra, alla inhemska bär, utan konstgjorda vilket-bär-som-är-bättre-än-något-annat-tänkande, betonar hon. Någon enskild supermat vill hon inte nämna.
- Vad gäller vegetabiliska fetter är rybsolja utan vidare ett bra alternativ, det stöder också närmatstänkandet, svarar Lahti-Koski på frågan om nyttiga fetter.
Jag skulle nog fokusera på saltet, särskilt på det så kallade smygsaltet man får i sig av färdigmat och halvfabrikat.― Marjaana Lahti-Koski, Hjärtförbundets direktör i hälsofrågor
Vid Hjärtförbundet vill man inte rekommendera någon enskild diet, utan betona hälsosamma helheter.
- Vi kan säga så att det går att sammanställa en bra kost av nordiska ingredienser, säger FD Lahti-Koski som är docent i folkhälsovetenskap.
På Hjärtförbundets sida med recept på hjärtvänlig mat hittar man många recept med traditionella nordiska ingredienser, bland annat rågmjölsgröt, rödbetspaj (degen gjord av havre, vete och råg), potatisgryta och svamppiroger med vetedeg.
Där räknas också ostgifflar upp som ett bra morgonmålsalternativ. Gifflarna är gjorda på vetemjöl, gräddfil och ost. I receptet rekommenderas bruk av lättost för att totalandelen fett ska minska.
Ni rekommenderar veteprodukter?
- Nå, vetet finns med också av bakningstekniska skäl. Men också då det gäller vete gäller rekommendationer om fullkorn, säger Lahti-Koski.
"Alla ska inte äta så mycket spannmål"
Tallriksmodellen har inte ett odelat stöd i Finland. En av dem som anser att spannmålet, det vill säga kolhydraterna, får för stort utrymme i rekommendationerna är allmänläkaren Leena Furubacka.
Undersökningen visar att risken för stroke minskar av nordisk kost. Vad är mekanismen bakom minskad stroke?
- En vanlig sak i praktiken är att när man kör ner kolhydrater i kosten sjunker blodtrycket, och det av någon anledning mycket snabbare än till exempel vikten, säger Furubacka.
Olika oljorBild: Stocksnap.io/Martin Philpotkryddor,olivolja,olja,sallader (maträtter),vegetabiliska oljor
Högt blodtryck är en bidragande orsak till cirkulationsstörningar i hjärnan.
- I regel är det så att ju mera kolhydrater, desto mer mikroskopisk inflammation i kroppen. Det gäller även åderväggar. En inflammation i åderväggarna leder till skador som i sin tur är den grundläggande orsaken till förträngningar, säger Furubacka.
Furubacka förordar LCHF-dieten, det vill säga mat med endast lite kolhydrater men med mera fetter av bra kvalitet, det vill säga äkta fetter och inte konstgjorda såsom margarin som är en industriprodukt.
Vad tycker du att fungerar i den nordiska kosten?
- Rybsolja är ett fint alternativ. Men med tanke på omega-3 är det nästan bäst att inte hetta oljor sådär systematiskt eftersom de fleromättade fettsyrorna inte håller utan strukturerna sönderfaller i hög temperatur. Stek i smör vetja, säger Furubacka.
- Om man äter äpplen enligt säsongen är det knappast någon skada. Men päron nordisk mat?
Leena Furubacka har invändningar mot att alla rekommenderas att äta rejält med frukt och spannmål.
Medelhavsdieten kan jag tro att är bra, förutom allt sött de också numera tynger den med, och mängden vitt bröd.― Läkaren Leena Furubacka om Medelhavskosten.
För personer med diabetes gäller andra regler, säger hon.
- Fisk är bra, grönsaker för den delen också. Men om en diabetiker, speciellt typ 2, vill sköta sin diabetes bra och utan att behöva ta mediciner så ska man äta enligt det. Alltså inte frukt och inte spannmål.
Äpplen i Kuppis koloniträdgård.Bild: Yle/Linus Hoffmankuppis koloniträdgård,Äppelskörd,äppelträd,äpple,äpplen
Diabetesförbundet i Finland rekommenderar samma sorts mat till diabetiker, det vill säga grönsaker, spannmålsprodukter och exempelvis lättost och lättkorv med låg salthalt samt fettfri mjölk.
Bröd, gröt, müsli och andra spannmålsprodukter, helst fullkornsprodukter, rekommenderas vid alla måltider.
Många personer med diabetes typ 2 vittnar dock om att deras blodsockernivåer stabiliserats och långtidsvärdet på sockernivåerna i blodet sjunkit efter att de övergått till LCHF-diet.
För personer med diabetes av typ 1 krävs alltid insulinvård.
Ett äpple om dagen....och lite päron
De danska forskarna följde med data om 55 338 danskar i nationella patientregistret och patienternas hälsotillstånd och matvanor i 13,5 års tid. Av deltagarna var 52 procent kvinnor och 48 procent män, genomsnittsåldern var 56,1 år då studien inleddes.
Deltagarna fick under åren 1993-97 fylla i ett formulär en gång per år med en lista på 192 livsmedel och kruxa för hur mycket de ätit av respektive mat under de senaste 12 månaderna.
Studien visar att den som ofta använder dylika matvaror har drygt 14 procent lägre risk att insjukna i stroke än jämnåriga som sällan gör det. Detta efter att andra faktorer såsom rökning, stort alkoholbruk och övervikt räknats bort.
Det nämns inte i undersökningen vad de personer, som åt minst i enlighet med nordiska rekommendationer, i praktiken inmundigade.
Under uppföljningsperioden drabbades 2 283 deltagare av stroke för första gången i sitt liv. Det var i synnerhet blodproppsfallen som blev färre - maten hade just ingen effekt på förekomsten av hjärnblödning.
Skillnaden blev ännu större i fråga om stroke till följd av åderförkalkning av de stora blodkärlen; risken blev 32 procent mindre för dem som hade det högsta Healthy Nordic Food-indexet i jämförelse med dem med lägst index.
En nordisk diet kan därmed rekommenderas för att förhindra stroke, konstaterar de danska forskarna.
Enklare att motivera folk med nordiska produkter
Östersjökosten påminner en hel del om den välkända Medelhavskosten, utom att råvarorna kommer från nordliga breddgrader.
Det har varit känt redan länge att Medelhavskosten har en skyddande effekt på såväl hjärnan och hjärtat, och att den dessutom förbättrar de kognitiva funktionerna.
Bärplockare och lingonBild: All Over Pressbär,bärplockare,Bärplockare,bärplockning,lingon,skog
Den inbegriper förutom fisk bland annat olivolja, grönsaker, nötter och frukter.
Danskarna bakom den nya studien vill inte utkonkurrera Medelhavsdieten utan erbjuda ett mer lokalt alternativ för den som vill tänka på sin hälsa.
- Det kan vara enklare att övertyga [dem] om att de bör äta mer rågbröd än att säga att de borde använda olivolja eller frukter som inte traditionellt hör till Norden, säger projektledaren Camilla Plambeck Hansen i en intervju för Medscape Medical News.
Det är de facto rätt få i Norden som följer Medelhavsdieten, delvis för att det kan vara besvärligt att få tag på rätt ingredienser.
- Om en viss diet är för besvärlig att följa måste man hitta alternativ, konstaterar Plambeck Hansen.
Den 6 februari firar Teets Vänner i Finland Tedagen för andra året. Föreningen vill hylla den ädla drycken som har både historiska och filosofiska undertoner. Helsingfors tedistrikt sträcker sig från Rödbergen till Kronohagen.
På Elisabetsgatan i Kronohagen finns TeHelmi. Vi befinner oss på tsarens hustrus gata och i butiken finns hallondoftande te för tsaren, krämigt grönt te med toffesmak åt Kejsarinnan Alexandra och ett mäktigt svart te smaksatt med röda och svarta frukter för Katarina den Stora. Butikens mörkbruna apoteksliknande skåp är fyllda av te och olika antika tetillbehör, slitna plåtburkar och porträtt på tsaren.
Ryskinspirerade tesorter hos TeHelmi.Tre olika teförpackningar med ryska motiv.Bild: Yle/Pia-Maria Lehtolate,tehelmi
Jag slår mig ner vid ett av de små runda borden vid fönstret och väntar på att träffa Olga Liebkind som är född i St Petersburg men numera Kronohagenbo. Olga är uppvuxen med den passionerade ryska tekulturen. Olga stiger in i butiken och sätter sig framför mig. Vi blir serverade ett rykande hett svart te smaksatt med frukt.
Olga Liebkind älskar att smaka på olika teer och analysera deras smak.Olga Liebkind sitter och dricker te på ett tehus i Helsingfors.Bild: Yle/Pia-Maria Lehtolaolga liebkind,te
- Det finns flera ordspråk som handlar om te hemma hos oss i Ryssland. Ett mycket använt är att har du inte ens tid att dricka ditt te, det betyder att någon har så bråttom.
Vägen till himlen går förbi en tekanna― Ryskt ordspråk
Olga berättar att man i hemlandet avslutar alla måltider med en kopp te. Det är en helt egen kultur kring teet och det är en familjetradition. Testunden räcker flera timmar och man häller nytt kokande vatten och tillsätter nytt te på det gamla i tekannan.
- När du besöker dina vänner får du alltid te serverat med något sött, konfekter, kex, kakor eller sylt.
Ja, sylten, den fascinerar mig. Jag har sett flera fotografier där det ryska teet serveras med hallonsylt, vackert upplagd i en skimrande kristallskål.
- Hallonsylt äter vi bara med teet då vi är förkylda. Jag älskar min mammas hemgjorda svartvinbärssylt, tranbärssylt och krusbärssylt smaksatt med apelsinskal. Hon tillreder dem av bären från vårt landeställe. Vi rör inte sylten i teet utan äter den med silversked till teet.
Olga minns hur hon som barn älskade att äta russinbullar till teet. Som ung hoppade hon ibland över lunchen och drack hellre flera koppar te med tilltugg.
En samovar står mitt på bordet och får tiden att stanna.En samovar på ett bord.Bild: Yle/Pia-Maria Lehtolasamovar,te
Vad skall jag göra med bladen?
Olga berättar att alla dricker te i Ryssland. 95% av befolkningen gör det. Ryssland är det mest tedrickande folket utanför Kina, säger hon. Den ryska teceremonin inleddes år 1638 då den ryska tsaren Michael Fedorovich fick en fick en gåva av Altyun-Khan, Mongoliets härskare, några teblad. Han frågade vad skall jag göra med bladen? När han lärde sig njuta av teet började Ryssland byta ut pälsar och tyger till te från Kina.
- Först var teet en exklusiv dryck som hämtades med kameler till Ryssland. Till en början var det en societetsdryck. Teeboomen föddes på 1800-talet då massorna började dricka te när transporten blev billigare.
- Vi har alla egna tekoppar i min familj. Min storasyster har den största koppen! Min kopp är också stor för det är tröttsamt att stiga upp och fylla den. Därför har vi också två kannor, den lilla med det bryggda teet i och den stora med hett vatten i.
En antik tesil i silver som placeras i tekannans pipa.En tesil i silver.Bild: Yle/Pia-Maria Lehtolasilver,tesil
Olga arbetar som elingenjör och brygger sitt eget te också på kontoret. Tepåsar kommer inte på frågan. När hon får gäster dukar hon fram sitt fina ryska porslin. Olga berättar att det inte kommer på frågan att i Ryssland bara köpa två tekoppar, det skall vara ett halvt dussin eller ett helt dussin med bullfat, kannor och sockerskål till. Tack vare teets popularitet på 1800-talet så skapades de första porslinsfabrikerna.
- I Ryssland är det ofta kallt ute så då tar man en kopp te. Min man har börjat dricka mer te efter att vi träffades. Vi hämtade nyligen te smaksatt med torkade frukter, ingefära och blommor från vår resa till Israel.
Olga är så förtjust i att sitta och diskutera brevid sin tekanna av glas som är fylld av vatten och en teblomma.
- Det är ljuvligt att se hur blomman blir större under diskussionerna.
Teet skall njutas med silverskedar.Två silverskedar med N-monogram på en vit duk med brodyr.Bild: Yle/Pia-Maria Lehtolasilverskedar,te
Från kråkpiss till fint Darjeelingte
Petra Tandefelt hör till de teentusiaster från föreningen Teen Ystävät - Teets Vänner, som för två år sedan skapade Tedagen. Hon har vuxit upp bland samovarer och ryskt te. I dag är hon föreståndare för Leksaksmuseet på Sveaborg. Museet är inhyst i en gammal ljusröd trävilla som den ryska kaptenen Vasiljev lät bygga 1911. Hennes passion för teet har åstadkommit ett eget svart ryskinspirerat te för villan. På Leksaksmuseet serverar hon Vasiljevs te för sina besökare från när och fjärran.
Det finns olika ryska tesorter i Finland.Två olika ryska teblandningar och två tesilar.Bild: Yle/Pia-Maria Lehtolate,tesil
- Som barn drack vi te som matdryck och kaffe till efterrätt. När jag tänker på samovarte tänker jag på att där finns hett vatten och teet läggs i den lilla porslinskannan som placeras på samovarens topp. Teet kan ligga i kannan hela dagen. Kvaliteten på teet måste hålla. Mitt te har skapats med det syftet. Som barn drack vi te som smakade kråkpiss för att det hade legat så länge i kannan och vi hällde mera te och vatten på det gamla.
Petra Tandefelt njuter varje dag av flera koppar gott te.Petra Tandefelt sitter och dricker te på en soffa.Bild: Yle/Pia-Maria Lehtolapetra tandefelt,te
Darjeeling för den franska smaken
Petra Tandefelt börjar sin dag med en stor kanna nybryggt grönt te. En annan favorit tesort är Darjeeling.
- Fransmännen älskar Darjeeling. Teet fick en boom på 1980-talet. Då klassificerades Darjeeling precis som vinerna i Frankrike. Det är också populärt med kryddade teer där.
Petra väntar på tevärldens beaujolais nouveau, first flush, vårens första skörd av Darjeeling. Hon vill också påminna oss om att vi har ett gammalt tehus i Finland.
- Sergejeffs tehus startade 1854 i Viborg och i dag får man fortfarande deras ryska teer hos oss.
När jag tänker på min känsla för teet minns jag hur jag en kväll stod och bryggde te i mitt kök. Jag kände mig tidlös på något sätt. Teet är uråldrigt och samtidigt evigt. Teets estetik är lugnande och gör vardagen festlig på ett spirituellt sätt. Teet får mig att känna släktskap med Romanovs, Tsehov och Dostojevksi. Det var inte länge sedan tågen till St Petersburg gick på den kraft samovarerna alstrade.
Ett ryskt fat från slutet av 1800-talet får bli ett serveringsfat för kanelbullarna till teet.Ett gammalt porslinsfat med blomsterdekorationer fyllt med kanelbullar.Bild: Yle/Pia-Maria Lehtolabullar,porslinsfat
WWF Finland har sedan 2006 gett ut en fiskguide över hur fisken mår och hur hållbart det är att konsumera olika fiskarter.
Fiskguiden har enligt Världsnaturfonden haft en stor inverkan på såväl restaurangernas, affärernas som konsumenternas val av fisk; finländarna har verkligen brytt sig om ifall fisken man tänkt köpa försetts med grön, gul eller röd prick i katalogen.
Nu är det dags för Köttguiden (på finska), som man önskar att får samma mottagande som fiskguiden. Liknande guider finns redan i Sverige och Tyskland.
I den nya köttguiden bedöms vilken miljöpåverkan olika sorters kött har. Man har mätt naturens mångfald, klimat- och vattenpåverkan och bruket av bekämpningsmedel.
Kött från får på naturbete får grönt ljus.Får i en hageBild: Yle/Fredrika Sundénfsbilder,får,våtskär
Köttet är utgående från miljöpåverkan märkt med undvik, överväg och med måtta.
Motiveringen är koncis: Jordklotet klarar inte av nuvarande köttkonsumtion.
Finländarnas köttkonsumtion har ökat med drygt 20 procent från millennieskiftet till i dag. Omkring 70 procent av vår åkerareal används för kött- eller mjölkproduktion.
Forskare säger att köttproduktionen ökar på fosfaterna i Östersjön och insjöarna då gödselämnen rinner ut i vattendragen från åkrarna.
Djurfoder produceras på många åkrar.Man med harva matar korna i ladugården.Bild: Yleeu-kommissionen,foder,foderproduktion,fodertillverkning,kartell,kemira,ko
Målsättningen med köttguiden komprimerad: Ät mindre, men bättre kött som producerats på mest hållbara sätt.
"Alla ska inte behöva bli vegetarianer"
Köttkonsumtionen ska enligt WWF minska genom ökad medvetenhet om de egna valens betydelse.
Men ingalunda måste alla sluta äta kött, påpekar man vid WWF.
Det anses redan vara seger om människor ersätter en del av sitt kött med växtbaserade livsmedel eller bra fisk.
- Vi uppmuntrar finländarna att ersätta en del av köttet med grönsaker och hållbart fångad eller odlad fisk, säger WWF Finlands generalsekreterare Liisa Rohweder.
Konsumenter ska medvetandegöras om alla de nya växtproteinprodukterna som dykt upp i affärerna under den senaste tiden.
Köttguiden ger enligt miljöskyddsexperter verktyg för vardagliga matval och information om kött utgående från internationell och inhemsk forskning.
"Maten vi äter är det största enskilda vardagsvalet i livet"
Ur miljösynvinkel är det vi inmundigar dagens mest betydelsefulla val. Med tanke på klimatförändringen, Östersjön och naturens mångfald är det avgörande hur mycket och hurdant kött vi äter. , sammanfattar köttguiden.
Den som vill äta kött även i fortsättningen kan ha glädje av WWF:s rekommendationer.
Djur på naturbete upprätthåller gamla kulturlandskap och hjälper till att upprätthålla naturens mångfald, lyder motiveringen till att sådant kött får grönt ljus.
Kött som kan ätas med måtta
Allt ekologiskt kött kan konsumeras med måtta. Nötkött belastar miljön hårdast, men guiden ger grönt ljus för kött från nötkreatur på naturbete och ekologiskt utfodrade djur.
För svinkött gäller det samma - djuren ska inte utfodras med oetiskt producerad soja.
Kött från ekobroilrar samt ekofår och får på naturbete kan konsumeras med måtta. Viltkött från älg och hjort får grönt ljus.
För ägg rekommenderas finländska ekologiskt producerade och samma gäller ost (eller svensk).
WWF påpekar dock att grönt ljus inte betyder omåttlig konsumtion av kött - världen behöver se en reell minskning i förbrukningen också.
Ekologiskt svinkött är att rekommendera framför vanligt.Gris i SjundeåBild: Yle/Malin Lindholmgris,grisar,grisfarm,sjundeå,smågrisar,svin,svingård,svinstia,västnyland
I kategorin som får gult ljus, det vill säga ett nja, överväg, finns kött som producerats på ett sätt som tär rätt mycket på naturen och som har en skadlig inverkan på miljön.
Kött som får gult ljus: Överväg
Oetiskt producerad soja från Sydamerika är ett problem vid djuruppfödningen, och därför får även inhemskt kött ofta bara gult ljus.
Finländskt och svenskt nötkött som fått endast ansvarsfullt producerad soja hör till denna kategori, liksom
finländskt och svenskt svinkött. Här rekommenderas kött från djur som inte fått soja alls eller som fått ansvarsfullt odlad soja. Broiler producerad i Finland eller Sverige finns på denna lista, liksom
inhemskt vanligt fårkött.
Den som äter ost bör välja finländsk eller svenskproducerad sådan.
Den röda "undvik"-märkningen betyder att produkterna har de största skadliga miljöeffekterna.
WWF rekommenderar människor att helt sluta köpa av dessa produkter.
Soja som används som foder är ett stort problem i sammanhanget. Soja odlas ofta på sådant sätt att det minskar på naturens mångfald.
Kött som inte rekommenderas alls
WWF placerar följande köttsorter (samt ost) på sin röda lista: Kött från nötkreatur från andra EU-länder än Finland och Sverige. Broilerkött från Brasilien, Thailand och andra EU-länder än Finland och Sverige (där de fått ansvarsfullt odlad soja). Inhemskt broilerkött från djur som fått vanlig fodersoja. Svinkött från andra EU-länder än Finland och inhemskt kött från svin som fått vanlig soja. Fårkött från Nya Zeeland. Ost från andra EU-länder än Finland och Sverige.
Köttguiden föreslår vissa ändringar i köttätarnas kost. En del av köttets proteiner kan med fördel tas från växtriket, slår WWF fast.
Sojaprodukten tempeh.Högar av färsk tempeh i bananblad.Bild: Yle/Public domain/Sakurai Midoribananblad,fermentering,färskvaror,Indonesien,marknader (evenemang),soja,Sojaböna,sojabönor,sojaprodukter,tempe,tempeh
I kategorin gynna hittas produkter baserade på ansvarsfullt producerad soja, bönor, linser och havre.
MTK: Populism och halvsanningar
WWF:s nya rekommendationer för köttkonsumtion har förvånat lanbruksföretagarna.
Lantbrukets intresseorganisation MTK avfärdar rekommendationerna som populism och halvsanningar.
MTK uppger att vårt lantbruk står för en hundradels procent av världens växthusutsläpp och att köttproduktionen i Finland är ansvarsfull.
Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC slår för sin del fast i ett pressmeddelande att finländsk mat överlag och inhemskt kött särskilt har många fördelar vad gäller renhet, hållbarhet och ansvarsfull produktion.
Kon Maja på Johan Wasströms gård.Bild: Yle/ Bubi Asplundkon maja,kor,nötkreatur,Raseborg,svartå,Västnyland
– Det är skillnad på kött och kött. Från SLC ger vi det här enkla rådet till konsumenter som vill göra hållbara matval: Av hållbarhetsskäl är det enda rätta att välja finländskt kött, säger SLC:s ordförande Holger Falck.
Vid förbundet påpekar man att vi i Finland har förutom världens renaste mat, även hör till dem som använder minst antibiotika inom djuruppfödningen. Finland kommer på andra plats efter Sverige när det gäller länder som använder minst antibiotika i EU.
Artikeln kompletterad klockan 13.30 med MTK:s kommentar.
Världsnaturfonden WWF:s köttguide förbryllar köttproducenterna. Till exempel Broilerföreningen i Finland anser att sojans roll som foder betonas för mycket i diskussioner om köttproduktion.
Avsikten med guiden är att konsumenterna ska kunna göra miljövänliga val då de inhandlar köttprodukter i butiker och restauranger. I guiden bedöms vilken miljöpåverkan olika sorters kött har. Man har mätt naturens mångfald, klimat- och vattenpåverkan och bruket av bekämpningsmedel.
WWF betraktar inte inhemskt svin- och broilerkött som helt okej
Bland annat inhemskt broiler- och svinkött från djur som fått vanlig fodersoja finns med på listan över kött som man ska undvika.
Ekologiskt kött från broiler och svin ska ätas med måtta enligt guiden. En del djur matas med soja som är oetiskt producerad.
"Inte behöver man undvika inhemsk broiler"
Vid Finlands broilerförbund skriver man inte under påståendet om att konsumenterna borde undvika "effektivt producerat kött".
- Den broiler som produceras i Finland är miljövänlig och helt i egen klass jämfört med motsvarande kött i andra länder. Den mängd foder som används för produktion av ett kilo kött är helt av annan storlek än till exempel den mängd som används vid produktion av ekologiskt kött, säger föreningens ordförande Suvi Rantala-Sarjeant.
Karta över grisens olika köttdelarBild: Yle/Stefan Härusborgå,gris,griskött,herek,herek i borgå,kött,östnyland
Svinuppfödare anser att man gjort mycket för miljön i Finland
Verksamhetsledaren för Svinuppfödarna i Finland, Ari Berg, säger att man beaktar miljöaspekter och att man jobbar hårt för förbättringar vid svinuppfödning i Finland. Avsikten är att man ska belasta marken och vattendragen så lite som möjligt.
- Svinkött produceras främst med inhemskt spannmål, säger Berg.
Han anser att ekologiskt svinkött är ett bra alternativ till exempel om det produceras nära konsumenten.
- Ur miljösynvinkel är ekologiskt kött bättre på ett visst sätt men om vi ser på det i ett bredare perspektiv så skulle maten i världen ta slut om all mat var ekologiskt framställd.
Han motiverar sin påsikt med att ekologisk produktion sker betydligt långsammare och att det till exempel behövs en dubbelt större odlingsareal i jämförelse med produktion på traditionellt sätt.
Sojans roll som foder betonas för mycket
Broilerföreningens ordförande Suvi Rantala-Sarjeant säger att sojans andel av fodret är liten i jämförelse med den mängd inhemskt spannmål som används. Sojans andel av fodret är 14-18 procent och den inhemska spannmålsandelen över 80 procent.
Enligt henne betonas sojans roll som foder för mycket.
- I Finland uppföds broiler med inhemskt spannmål; vete och havre. Det är överdrivet att tala så mycket om soja. Jag själv odlar vete här i närheten för min fågeluppfödning.
Verksamhetsledaren för Svinuppfödarna i Finland, Ari Berg, konstaterar att svin behöver äggviteämnen för att växa ordentligt.
- Äggviteämnen kommer antingen från soja eller från något annat. Men i huvudsak består svinens föda av spannmål.
- Soja är en importråvara vilket betyder att miljöbelastningen hänför sig till importen och de odlingsförhållanden som råder i ifrågavarande ursprungsland, och sojan har dåligt rykte då det gäller miljöhänsyn, konstaterar Berg.
(Utgående från Hanna Hanhinens text / Yle Uutiset)
Två köttätares åsikter:
Det allra bästa köttet är det som säljs med 30 procents rabatt.
- För mig är det allra bästa köttet det som säljs med 30 procents rabatt. Det är absolut priset som avgör, säger Kristian Gustafsson.
- Jag skulle inte börja ändra mina matvanor enligt WWF:s rekommendationer eftersom jag inte har råd med det. Om det vore billigare så jo - men nu ids jag inte ens försöka bry mig eftersom jag inte har pengar.
I dag finns det så många alternativ att man småningom nog skulle kunna lyckas med att äta mindre kött.
Iina Ronkainen tycker å sin sida att WWF:s köttguide är en bra sak, och att det är bra att folk börjar tänka på vad de äter.
- Guiden kan kanske påverka mig i viss mån eftersom jag redan en tid tänkt att jag borde minska på min köttkonsumtion av miljöskäl.
- Jag köper nog alltid ekologiskt då jag köper nötkött. Utbudet på ekologiskt hönskött är mindre och det är dessutom dyrare vilket gör att jag i allmänhet inte köper ekologiskt broilerkött.
- Att minska på köttätandet skulle nog inte vara så jättelätt, men det finns ju nog nu så många alternativ att man småningom säkert skulle lyckas med att äta mindre kött.
När väntan och längtan efter sommar och vilda blommor blir outhärdlig, då kan man tjuvstarta våren med egna blomsterskapelser. Den här tiden på året längtar jag till och med efter maskrosorna!
Gör själv en blomma som håller året runt utan skötsel och dessutom blir en rolig inredningsdetalj. Garanterad överraskning om du tar den med som gåbortblomma!
Du behöver:
garn
ståltråd (gärna grön)
näbbtång
målartejp (gärna 4 cm bred)
akrylfärg i gröna nyanser och gärna även gult och brunt.
gaffel och järntråd med garnboll i ändanBild: Yle/Lee Esselströmpyssel,Strömsö (tv-program)
Ta loss garnet från gaffeln och spänn ytterligare genom att vrida ståltråden några varv till så att garnet inte lossnar. Image may be NSFW. Clik here to view.
Hand som håller i en garntofs på metalltrådBild: Yle/Lee Esselströmpyssel,Strömsö (tv-program)
Klipp upp garnöglorna så att de öppnas och blir blommans kronblad. Frisera jämnt så att det liknar en maskros. Image may be NSFW. Clik here to view.
Hand som håller i en garntofs på metalltrådBild: Yle/Lee Esselströmpyssel,Strömsö (tv-program)
Samla ihop garnändorna dvs kronbladen och håll hårt ihop dem så att det bildas en knöl ovanför skaftet/metalltråden. Ta en ca 12 cm lång metalltråd och vira den spänt runt allt garn ca 1 cm upp från metalltrådsfästet. Böj metalltrådsändorna ner mot den långa metalltråden och vira runt.
Måla nu med grön akrylfärg på undersidan av blomman så att det blir som en maskrosblomma. Måla eventuellt även ståltråden. Stick ner blomman i stickmassa och låt torka. Image may be NSFW. Clik here to view.
Målarfärg och maskrosblomma av garnBild: Yle/Lee Esselströmpyssel,Strömsö (tv-program)
Gör fler blommor på samma sätt. Minst tre är bra för att det ska kännas som en äkta maskros.
Material till maskrosblad av målartejpBild: Yle/Lee Esselströmpyssel,Strömsö (tv-program)
Klipp två målartejpbitar som är 20-25 cm långa.
Lägg den ena biten med limsidan uppåt på bordet. Lägg en metalltråd (som är ca 30 cm lång) mitt på den 1 cm från övre kanten, låt ståltråden gå över den andra tejpkanten.
Lägg den andra tejpbiten ovanpå med limsidan neråt.
Gnugga ihop tejpbitarna.
Rita upp ett maskrosblad med blyertspenna på målartejpen. Ta hjälp av en bild eller ett fotografi på ett maskrosblad och studera hur det ser ut.
Klipp längs de ritade linjerna. Image may be NSFW. Clik here to view.
Maskrosblad av målartejp och akrylfärgBild: Yle/Lee Esselströmpyssel,Strömsö (tv-program)
Måla bladet så likt ett maskrosblad som du kan. Lägg en liten aning brunt i ytterkanterna på bladet och gärna lite gult mot mitten så blir bladet mer levande. Stick ner bladet i stickmassa. Låt torka innan du målar andra sidan. Image may be NSFW. Clik here to view.
Maskrosblad av målartejp och akrylfärgBild: Yle/Lee Esselströmpyssel,Strömsö (tv-program)
Gör flera blad på samma sätt, variera gärna längden med någon cm. Du behöver åtminstone fem blad.
Skär till en bit stickmassa som passar din kaffekopp eller kruka. Förkorta eventuellt ståltrådarna på alla delar något. Stick sedan ner dem i stickmassan så att alla "växer" ut från en gemensam mitt som en riktig maskros. Böj till bladen så att de ser levande ut. Sätt lite blomjord ovanpå stickmassan för att dölja den.
Vill du hjälpa till och utveckla en helt ny Strömsöprodukt? Något som förenar hela Finland och samtidigt blir en hyllning till hundraåringen.
Nu efterlyser vi stickmönster till ett stickprojekt där tanken är att hela Finland ska finnas representerat i en stickad rand från varje del av vårt land. Varje rand ska vara 3 - 12 maskor hög och mönstret ska vara stickat i en färg med avvikande bottenfärg. Stickningen sker på rundsticka med slätstickning, inga spets eller hål mönster. Det är inte meningen att man ska skicka in ett färdigt stickat alster utan bara ritat rutmönster för en figur eller symbol som upprepas efter varandra flera gånger.
Vi söker ständigt nya sätt att göra tv och samarbeta med er tittare. Över 60 personer teststickade Strömsövanten med mönster inspirerat av Strömsös veranda. Mer än 1000 bidrag skickade ni in till vår virkningsinstallation och nu har du chansen att delta i ett nytt projekt!
Så nu efterlyser vi stickmönster till ett stickprojekt där tanken är att hela Finland ska finnas representerat i en stickad rand från varje del av vårt land. Varje rand kommer att vara 3 - 12 maskor hög och mönstret ska vara stickat i en färg med avvikande bottenfärg. Stickningen sker på rundsticka med slätstickning, inga spets eller hål mönster. Skicka inte in ett färdigt stickat alster utan bara ritat rutmönster för en figur eller symbol som upprepas efter varandra flera gånger.
Vilket mönster tycker du ska vara med?
Vi försöker samla in historiska och traditionella mönster. Har du kännedom om något mönster du tycker borde vara med? Rita då gärna av det och skicka in det tillsammans med en kort förklaring på ursprung och din motivering till att du tycker att mönsterranden ska vara med. Du får också själv hitta på en mönsterrand och skriv då gärna varför du tycker att din rand representerar den del av Finland där du bor, eller vad som gett dig inspiration.
Mönstret kan skickas per post till Strömsö, PB 1000, 65101 Vasa - märk brevet med "100 stickmönster". Alternativt per e-post till lee.esselstrom@yle.fi senast den 5.2.2017.
Idé och inspiration
Min idé är att göra en halstub med mönsterränder som representarar Finlands mångfald samtidigt som delarna tillsammans blir en vacker helhet. Beroende på antal bidrag som kommer in så kommer vi att göra ett urval till halstuben men alla mönster publiceras i en skild artikel. Kommer det in en stor mängd förslag så får vi kanske sticka upp en lång kjol eller klänning där alla bidrag finns med. Kanske vi då dessutom hittar någon som kan bära den på Självständighetsbalen i december? Drömma stort är alltid tillåtet, eller hur?
Inspirationen till det här projektet har jag fått när jag tänkt på alla fantastiska tröjor, sockor och vantar som stickats i vårt land. Jag tänker på landskapsvantarna, Jussipajtan, Korsnäströjan, Vöråtröjan, hantverk från Lappland och Karelen. Visst är det fint när vi har lokalt hantverk att vara stolta över! Min dröm är att förena spår av allt detta i ett nytt stickprojekt tillsammans med er. Hoppas att du vill vara med på ett hörn!
Mönstret publiceras i sin helhet efter bandningen.
Den nya matsalen invigdes på onsdagen. Trots smått kaos i början är elever och lärare nöjda över att alla kan äta på ett och samma ställe.
Efter olika arrangemang där eleverna ätit lunch i korridorer och egna klassrum har Gammelbacka skola kunnat inviga en nyrenoverad matsal.
Köket i det gamla skolhuset har gjorts om till matsal, ett projekt som man trodde att skulle gå snabbt att förverkliga.
Men då renoveringen kom igång i september hittade man fuktskador och kreosot i golvet. Kreosot är ett ämne som har konstaterats vara cancerframkallande. Renoveringen tog därför istället hela hösten.
Den nya matsalen är städig och öppen enligt eleverna.Gammelbacka skolas matsal.Bild: Yle / Hanna Othmangammelbacka skola,Matsal,skolmat
Något kök behövs inte längre i skolan eftersom maten levereras i stora frigolitlådor. Köksan och hennes assistent behöver bara lägga fram maten och diska kärlen efter användning.
Sjätteklassaren Vanessa Björksten tycker inte att det har varit speciellt jobbigt att äta i klassrummet.
- Men det blev bättre i matsalen. Man får sitta tillsammans med hela klassen och maten står framme i samma rum.
Lådorna som maten levereras i och mjölkautomaten.Frigolitlådor som skolmaten levereras i.Bild: Yle / Hanna OthmanFrigolit,gammelbacka skola,Matsal,skolmat,skolmatsal
Lärarna är också glada över den nya matsalen, säger sexornas klasslärare Jeanette Lönn.
- Nu behöver vi inte längre gå in i klassrummen och äta, vår aula kan användas till det som den är menad för och vi har ett ställe där man faktiskt kan sitta och äta i lugn och ro.
Alla elever ryms inte in i matsalen samtidigt, så lunchrasten söker ännu sin form. På samma sätt som användarna ibland söker efter mjölken, servetterna eller skräpkorgen.
På torsdagen bjöds det på fiskbiff, potatis och sås i Gammelbacka skola.Skolmat.Bild: Yle / Hanna OthmanDörrmatta,Matsal,mjölk (mjölkprodukter),skolmat
- Eleverna har med spänning väntat på att få se hur matsalen ska se ut. De tyckte den var väldigt fin då vi äntligen fick se den igår, säger Lönn.
Hälften av Gammelbacka skolas klasser håller till i baracker på gården och skolan saknar gymnastiksal. Skolans elever ska flytta över till Tolkis skola och Västra enhetsskolan då byggnaderna står klara om något år.
Gammelbacka skolas äldsta byggnad har över 100 år på nacken.Gammelbacka skola.Bild: Yle / Hanna OthmanBorgå,Gammelbacka,gammelbacka skola,skolor (läroinrättningar)
När det är riktigt mörkt ute blir fönstret som ett stort svart hål i väggen. Drar man för gardinerna då så blir det mycket ljusare. Om man vill pigga upp tillvaron ytterligare så kan man fixa till två stora ärtgröna knoppar till gardinstången.
När man svarvar så här stora grejer är det bra att köra svarven på ganska låga varv i början. Vart eftersom träbiten blir rundare kan man öka rotationshastigheten på svarven för att få en finare yta. Det är också lättare att svarva om materialet är lite fuktigt. Om träet är fuktigt när man svarvar måste det färdiga arbetet sättas i spån eller förvaras på ett fuktigt ställe så att det torkar långsamt, annars är risken stor att det spricker.
Två stora svarvade gardinsknopparBild: yle/StrömsöStrömsö (tv-program),svarvare,träd
Det är lätt att svarva EN knopp, speciellt om man inte på förhand bestämt hur den skall se ut utan svarvar på av hjärtans lust. Att svarva den andra knoppen exakt likadan som den första är betydligt svårare. Man kan klippa ut en mall i kartong som man för mot det svarvade stycket för att se var det borde svarvas mer. Ett annat bra sätt är att bestämma på förhand att knopparna får se olika ut - att det är det som är själva grejen :)
Visst passar namnet knopp bra?! Gardinstången ser ju ut som om våren är på väg.
Passion, kreativitet och terapi. Därför handarbetar vi.
En lördag i januari samlades 300 människor på en slöjdfestival som hölls på färjan mellan Vasa och Umeå. Människor med olika bakgrund och ålder som förenas av passion för handens arbete. Vi frågade varför?
- Emil i Lönneberga var min stora förebild -
Jag började snickra som 5-åring då jag fick min första kniv. Det var pappa som lärde mig grunderna. Vi bodde ute i skogen och det fanns inte så mycket att göra så vi satt och snickrade om kvällarna. Emil i Lönneberga var min stora förebild.
För mig är hantverkandet rogivande. Jag var utbränd och inne i en depression för två år sedan, hade just slutat med mitt eget företag. Då återupptog jag snickrandet och jag tror att det hjälpte mig ur depressionen. Jag varvade ner och hittade mig själv igen.
Ett hantverk är speciellt betydelsefullt för mig! Jag hade en flickvän som jag var väldigt förälskad i då jag var 17 år. Jag har ganska svårt att uttrycka mina känslor men kan göra det genom hantverkandet. Jag ville få ut mina känslor och råkade hitta en stor planka som jag började karva i. I tre månader höll jag på och karvade i samma planka. Det blev till en tavla föreställande en papegoja som sitter i ett fönster och tittar på solnedgången över havet. Den hänger fortfarande på väggen, jag är otroligt stolt över den. Och flickvännen är numera min fru.
Andreas Söderlund
- Min dröm är starta ett företag, ha ett eget brand -
Jag har alltid vetat att jag vill vara kreativ och jobba med händerna. När jag var typ 7 år såg jag en modevisning av min favoritdesigner Valentino på tv. Det var då det klickade.
Handarbete är ett sätt att uttrycka mig själv och glädjen att vara kreativ. Det är avslappnande och ger stor tillfredställelse - att gå från en idé jag har på ett papper till färdig produkt.
Min dröm är starta ett företag och ha ett eget brand.
Tina Kalhori
- Inte kan man titta på tv utan en stickning -
Vi har handarbetsintresset i släkten, jag har alltid sett folk göra saker själv. Handarbetandet går många generationer bakåt i både mammas och pappas släkt. Jag träffade aldrig min mormor som var handskmästare men jag har kvar ett par handskar som hon gjort.
Dagens arbetsliv är ganska abstrakt, därför känns det bra att hantverka. Då man har kunskap att göra saker själv skapar det också ett slags oberoende gentemot andra.
Jag är en orolig människa, det måste hända något hela tiden. Jag kan inte sitta stilla och t.ex. titta på tv utan att ha ett handarbete i händerna.
Ett av de mest betydelsefulla hantverken för mig är några smycken som min pappas morfar har gjort. Han var guldsmed. Av mina egna hantverk är jag mest nöjd över hundbäddarna jag gör. Dom slits snabbt och då fixar jag bara nya.
Outi Lennes
- Jag brukar prata om ett sorts slöjdflow -
Mitt intresse kom från skolan, jag har haft det ända sedan lågstadieålder. Ända sedan jag var liten har jag allltid fixat saker tillsammans med min pappa.
Det viktigaste för mig är att se vad jag har gjort. Det är en stor tillfredsställelse att lyckas med något. Jag brukar prata om ett sorts slöjdflow. När jag skapar, hör och ser jag inte något annat än det jag har för händerna.
Mina viktigaste grejer är sådana som jag har nytta av. Jag har tex byggt en verktygslåda år 1996 som jag fortfarande har kvar. Det är en låda som är fylld med ett baskit av verktyg. Den har följt med mig i över 20 år nu.
Roland Wahlsten
- Jag brukar kalla det för kinestetiskt lärande -
Både min mamma och min mormor gjorde mycket med händerna. Det känns som att jag som liten alltid var klädd i något som mamma hade sytt. Och det har fortsatt, som ett arv. Den här tunikan som jag har på mig har jag sytt själv.
Handarbete är terapi för mig. När jag t.ex. jobbar med keramik är det som om stressen rinner av mig. Jag måste koncentrera mig och lyssna till vad leran vill att jag skall göra.
Stickning är ett bra sätt att vara social. Det är också ett bra sätt för familjen att få med mig i soffan. För mig är processen viktigare än själva resultatet. Jag är en ganska spretig person men när jag sysslar med hantverk fokuserar jag min energi. Jag lyssnar och lär mig också bättre när jag stickar. Jag brukar kalla det för kinestetiskt lärande. Det jag hör när jag stickar stannar liksom inne i stickningen. Konstigt va, men det är så jag fungerar.
En grej som är väldigt betydelsefull för mig är en julkalender från 40-talet, gjord av tändsticksaskar. Den är gjord av min mormor och nu har jag fått ärva den. Vi använder den fortfarande.
Kati Källman
- Jag väver in tankar i mina plagg -
Mina vänner och min farmor och mormor inspirerade mig till att börja handarbeta. Mitt intresse kom väldigt sent, jag var över 30 år när jag började.
Handarbete är meditation för mig. Det är fenomenalt för att minska stress. Jag väver in mina tankar i plaggen och fastnar sällan i något som oroar mig. När min son var på blindtarmsoperation stickade jag ett par sockor till honom. Alltid när jag ser sockorna tänker jag på det där. Hantverk blir på så sätt till minnen.
Jag skulle inte köpa saker så som jag gjorde förr. Numera värdesätter jag handarbetet och är också beredd att betala för kvalité.
Handarbete är också socialt. Vi är en grupp på 26 kvinnor som samlas för att handarbeta.
Jag har ett par sockor som jag stickade på sjukhuset då min mamma var på cancerbehandling. Sockorna har blivit viktiga för mig. De är ett par regnbågsfärgade, helt crazyiga sockor. Det var de första sockorna jag stickade själv, utan hjälp. Jag stickade in all min oro, allt mitt hopp, alla mina önskemål och alla tankar jag inte ville tänka.
Det är lite tudelat att använda de där sockorna. Min mamma fick ett par likadana sockor från en trevligare resa. Idag är hon frisk.
Tina Storsjö
- Jag är lite av en tygoman -
Jag är väldigt färgfixerad och öppen för färger i naturen, något jag fått från min far. Som 14-15-åring vaktade jag barn hos en familj där mamman handarbetade. Det var hon som gav mig gnistan till handarbetandet. Jag är en väldigt pedant hantverkare och sysslar med allt - syr, stickar, väver, gjuter i betong och gör fotokort.
Skapandet ger mig välbefinnande och glädje. Jag känner en rofylldhet när jag handarbetar. Jag kan inte sitta och läsa en bok, jag måste göra något och se ett konkret resultat.
Jag värderar inte mina egna saker så mycket men däremot får jag beröm för det jag gör. Jag är lite av en tygoman.
Kristina Kröger-Lundström
- Jag tänker väldigt mycket på att skapa hela tiden, mycket mer än jag gör -
Mitt hantverksintresse kom ursprungligen från att vi pysslade i skolan. Men nu på senare tid är det mitt historieintresse som har fört mig in på hantverk.
Jag ville lära mig hur man syr medeltida kläder. Just nu syr jag mest 1700-talskläder från Karolinertiden. Vi är ett gäng som träffas och går ut i skogen och försöker återskapa den där historiska tiden.
Jag är också slöjdlärare. Känslan när något får växa fram, något som är olikt allt annat, är alldeles speciell. Det är som att skapa ur intet. Det är förstås ens kreativitet som är källan men det blir synligt först då hantverket vuxit fram.
Jag tänker väldigt mycket på att skapa, mycket mer än jag slutligen förverkligar. Jag har tänkt nångång, att om jag kunde koppla in mig själv i en maskin som skapar allt det jag har tänkt på länge, då skulle jag ha väldigt många saker.
Just nu har jag på gång en 1700-talsrock som jag har jobbat mycket länge med. Konstruktionen av den tog lång tid och blev som en triumf för mig. Jag vill inte räkna hur många timmar jag jobbade med den för då skulle jag nog bli galen.
Försäljningen av nya båtar har minskat radikalt de senaste tio åren. Båtbranschen står inför stora utmaningar när de äldre konsumenterna inte längre vill köpa en ny båt, samtidigt som den yngre generationen inte vill äga en båt.
I en undersökning som Båtbranschens centralförbund Finnboat har gjort framkommer det att våra konsumtionsvanor har förändrats. De unga konsumenterna vill inte sätta sin tid och energi på att äga en egen båt.
- Unga vill resa och göra andra saker. De vill inte länge tillbringa hela sin semester på sjön, säger Jouko Huju, styreseordförande för Båtbranschens centralförbund.
Samtidigt vill de äldre, de stora åldersklasserna, inte längre köpa nya båtar.
Båtförsäljarna dystra
Sedan år 2008 har försäljningen av båtar nästan halverats. För båtförsäljarna finns det inte mycket ljus i tunneln.
- Det är kämpigt och inte gör den påtänkta båtskatten situationen något bättre, säger båtförsäljaren Micke Henriksson.
Henriksson har sålt båtar i Borgå sedan 1990-talet.
- Man får väl hitta på några nya sätt, inte kan man bara ge upp.
Flera hyrbåtar
Även på Båtbranschens centralförbund sitter man och funderar på hur framtidens båtliv kommer att se ut. När intresset för att äga har svalnat kommer andra former av båtliv in i bilden istället.
- Det kommer säkert att finnas fler företag som hyr ut båtar, säger Jouko Huju.
Även om de yngre generationerna inte längre är intresserade av att köpa en båt, så tror Huju att de trots allt ännu vill njuta av båtlivet i skärgården.
Han påpekar också att de finländska båtarna är mycket eftertraktade utomlands. Ifjol såldes det båtar till Sverige för nästan 60 miljoner euro, vilket är en ökning med 16 procent jämfört med år 2015.
- Vi tror nog att båtbranschen trots allt klarar av framtidens utmaningar, säger Huju.
Yvonne Björkholms stora passion är chili. Hon odlar 1700 olika chilisorter och har frön till närmare 4000 plantor.
Att det är så lite stark mat, och speciellt chili, i det finländska köket vill Yvonne Björkholm från Pensala ändra på.
Yvonne växte upp i Närpes och arbetade varje sommar som ung i olika växthus. Hon är trädgårdsmästare till yrket och efter det första hobbyväxthuset har intresset bara växt. Tomater har hon odlat i många år, men i dagens läge är det något annat som är den stora passionen, nämligen chili.
Yvonne har inte odlat chili i mer än 4-5 år, men intresset växer för varje dag som går. Att hon började odla chili var en slump.
- Jag var på internet och sökte efter tomatfrön till hemmet så snubblade jag över chilifrön. Jag beställde hem och ville testa, efter det har jag varit fast, säger hon.
En av de saker som Yvonne fastnade för gällande chilin var färgerna. I hennes hem hittas bland annat bruna, gula och röda chilin.Chiliplana med röda bladBild: Yle/Johannes Björkqvistchili,kryddväxter
Chilifabriken och kryddskrubben
I den första beställningen fanns frön till 12 olika chilin. Åker man hem till Yvonne i dag hittas 1 700 olika sorters chiliplantor. Sammanlagt har hon frön till närmare 4 000 chilin i hemmet, frön som förr eller senare kommer att bli en planta i hemmet eller växthuset.
- Varenda vrå används så effektivt som möjligt till chilin. Det rum där det finns mest chili kallas för "Chilifabriken" och skrubben där jag har det mesta av det malda chilipulvret kallas för "Kryddskrubben".
Informationen och kunskapen har Yvonne hittat på internet. Hon är med i ungefär 50 olika grupper på facebook där andra chilientusiaster lägger upp bilder på det de odlar. Utan dessa grupper och detta kunskapsutbyte via facebook hade inte Yvonnes passion för chili varit så stor som den är idag.
- Jag har fått massvis med tips och tricks genom grupperna på facebook. Där lägger många odlare upp bilder på sina plantor. Hittar man något som ser intressant ut kan man kontakta odlaren och antingen köpa eller byta frön.
"Innehåller det någon chili?"
Yvonnes intresse för chili har vuxit för varje dag, och för att veta vad hon pratar om så testar hon på varenda sort hon har, oftast i samband med någon maträtt.
- De svagaste sorterna lägger jag ibland rakt på ett knäckebröd, ofta hela. De starkare så maler jag ner och använder till exempel med någon soppa. För att testa många olika sorter så brukar jag ta små portioner och strö ut olika chilisorter eller olika chiliblandningar på soppan.
Yvonne menar att det är bra att blanda olika chilisorter med varandra, då blir de lite svagare. Därtill brukar hon tillsätta salt i blandningen för att blanda ut chilin ännu mera. Men eftersom många sorter ska provas på och Yvonne äter mat tillsammans med sin man så ställs ofta en och samma fråga vid matbordet.
En av Yvonnes 2 000 chiliplantor.En grön chilifruktBild: Yle/Johannes Björkqvistchili,chilipeppar
- "Innehåller det någon chili?" Det frågar min man skämtsamt varje dag när vi ska äta. Det är jag som tycker om chilin och testar den i min egen matlagning, medan min man gärna håller sig till svagare mat.
Enligt Yvonne lär man sig var chilin passar bäst genom att testa sig fram. En av favoriterna är chili på ägg.
Chilin Aji Fantasy blandat med salt och torkad gurka passar riktigt bra på ägg eller på omelett. Egentligen passar chili i de flesta maträtter, man måste bara våga testa och prova sig fram till de lyckade koncepten.
Mjölk och knäckebröd är räddare i nöden
Av en riktigt stark chili så börjar det bränna i munnen och man börjar svettas. När detta händer finns det olika saker man kan göra för att lätta på smärtan, och saker man kan göra för att förvärra situationen.
- Drick absolut inte vatten, då blir det värre. Mjölk eller yoghurt fungerar bra och neutraliserar det starka i munnen. Även knäckebröd brukar jag ha bredvid mig när jag testar. Jag tar aldrig och testar något nytt utan mjölk eller knäckebröd nära till hands. Det bränner i munnen och man svettas, och så reagerar ju förstås även magen i viss mån.
Det bästa konceptet enligt Yvonne är att skynda långsamt om man ska introducera chili i den egna matlagningen.
Om du vill testa så börja svagt och ta det försiktigt, det tar en stund innan du vänjer dig med de starka smakerna. Efter en stund märker du att du kan använda allt starkare chilin.
Yvonne spenderar flera timmar per dag med att passa upp chiliplantorna.Chiliplantor i kruka.Bild: Yle/Johannes Björkqvistchili,chilipeppar
Den starkaste chilin växer i Pensala
Chilins styrka mäts i scoville. Paprika som är svag är noll, en jalapeno har mellan 2 500 och 8 000 scoville medan den starkaste chilin, Carolina Reaper, kan vara så stark som 2,2 miljoner scoville. Av den har Yvonne tre olika sorter.
- Man ska akta sig när man använder den, det blir inga stora mängder på smörgåsen. Carolina Reapern är väldigt vacker, jag har den i gult, brunt och rött.
Enlige Yvonne känner man ganska lätt igen en stark chili.
- De starka har en knottrig yta, medan de svaga har en mera slät yta. En jalapeno har till exempel en ganska slät yta, och hör till de svagare sorterna.
På frågan om det är svårt att odla egen chili svarar Yvonne snabbt nej. Hon menar att det är enklare att odla chili än tomat. Yvonnes chiliintresse lär inte heller avta inom den närmaste tiden.
- Till sommaren ska jag plantera chili på flera olika ställen i trädgården, och det är inte omöjligt att ett eller två nya växthus ploppar upp, säger Yvonne.
Svansen slår hårt i burens galler, tassarna trampar och det hörs ett målmedvetet gnyende. Kvällsskiftet inleds och polishunden Nasu går till polisbilen bredvid husse och äldre konstapel Björn Borg. Vart hundpatrullen styr i natt vet ännu ingen.
Att bli hundförare var länge äldre konstapel Björn Borgs dröm. Sedan åtta år tillbaka lever han mitt i drömmen och nu sätter det sin prägel på såväl jobb som hemmaliv. Hunden följer honom till arbetet varje dag och natt och den bor hos Borg som alltid har ansvaret över hunden. Det är speciellt att vara hundförare säger Borg och ler.
Mörkret gör sitt
I hela sitt yrkesverksamma liv har Björn Borg haft skiftesarbete. Redan som 17 åring jobbade han som servitör och i 18 år har han nu patrullerat längs Vasas gator och den österbottniska landsbygden. Han tycker om att jobba under natten, det är utmanande och spännande.
- Mörkret gör att vi har svårare att agera och man måste vara mera på helspänn. Jag upplever att våldsbrott och allvarligare brott inträffar kvälls- och nattetid, och de intresserar mig mest. Jag vill ha lite utmaningar, säger Borg.
Under kalla vinternätter händer det att natten blir lång. Polispatrullerna kan ta eget initiativ till trafikövervakning, men nätterna spenderas också på utbildning och träning på skjutbanan. För Borg kan nätterna användas till att träna Nasu i olika situationer.
Extra krydda i natten
Att ha en polishund vid sin sida under arbetsskiftet betyder också att de uppdrag som patrullen tar emot kan vara av speciellt krävande karaktär. Nattetid kan hunden utnyttjas i många situationer, inte minst tack vare sitt goda luktsinne.
- Blir det farliga situationer blir vi oftast kallade dit. Han är också tränad att spåra människor, det kan vara brottslingar eller människor som gått vilse. Hunden söker också föremål, vapen och droger. I mörker kan hundens goda luktsinne utnyttjas då vi lokaliserar människor. Hunden kan lokalisera människor på över 200 meters avstånd i de rätta väderleksförhållandena, säger Borg.
Ser natten annorlunda ut för en hundpatrull jämfört med en patrull utan hund?
- Jag följer med hurudana uppdrag det kommer i närliggande distrikt och om de har hund på jobb där. Jag kan någon natt hitta mig själv uppe i Karleby eller i Seinäjoki. Jag har alltså ett större område som jag jobbar på och kan egentligen bli kallad vart som helst, säger Borg.
Rutin men åldern tar ut sitt
Några speciella förberedelser inför natten har inte Borg.
- Jag har jobbat som polis i 18 år nu, så det börjar gå på rutin. Om jag vet att något speciellt väntar går jag igenom vad jag kan tänkas möta under natten på förhand men annars har jag inga särskilda förberedelser, säger Borg.
Efter nattskiftet är det inga problem att få tag i sömnen, och redan efter fyra-fem timmars vila brukar Borg vara på benen igen.
- Litet tröttare än normalt är jag, men än så länge har jag inga problem med att jobba natt. Det beror litet på hur natten varit, har det varit mycket jobb är jag mera tung i huvudet. Jag har också märkt att det blir tyngre med åren. När jag började som polis för 18 år sedan kunde jag gå flera dygn i sträck, men det lyckas inte längre, säger Borg.
Några speciella förberedelser inför eller efter nattskiftet behövs inte heller för Nasu.
- Han behöver ingen återhämtning alls, han kunde jobba flera dygn i sträck. Han klarar av nätterna mycket bättre än husse för han ligger och sover i bilen då vi kör och har paus, säger Borg.
Jobbar du nattetid? Berätta för oss dina erfarenheter av att vaka nattetid!
På natten kan tiden mellan uppdrag används till att träna med Nasu.Hundförare Björn Borg över eftersök med polishunden Nasu. Bild: Yle/Anne Teir-Siltanen Björn Borg
Alla hjärtans dagen till ära bjöds det på hjärtan av vattenmelon och apelsinbitar till mellanmål på daghemmet Silva i Kimito. Silva har tjuvstartat med den nya sockerfria linjen på daghemmen men snart omfattas hela Kimitoöns barnomsorg med över trehundra barn av kommunens nya hälsosamma linje.
- Äppel, banan, mandarin, gurka, tomat och sallad räknar föreskoleleverna Alice Ekholm, Venla Hoikkala och Ada Lindroth upp då jag ber dem ge exempel på hälsosamma mellanmål.
Till favoritmellanmålen hör müsli, bröd och piroger.
Ada Lindroth, Venla Hoikkala och Alice Ekholm vet vad som är hälsosamt.Tre flickor sitter på en bänk.Bild: Yle/Monica Forssellbarn (familjemedlemmar),daghemmet silva
Från och med slutet av februari går Kimitoöns kommun in för att servera mellan- och morgonmål med så lite socker som möjligt på daghemmen.
Färdigt smaksatt yoghurt ersätts med naturell yoghurt och bär eller frukt, det strös inte längre socker på gröten, det serveras inte färdigt smaksatt fil eller pannkaka med socker och sylt .
- Istället siktar vi in oss på bär, frukt, grönsaker, bröd och gröt räknar Birgitta Parikka, Kimitoöns kost- och städchef upp.
På daghemmet Silva har man redan en tid provat på att ersätta de söta mellanmålen med mindre söta alternativ. På bilden Silvas pedagogiska ledare Malin Sjöholm, barnomsorgschef Mary-Anne Fröberg samt förskollärare Stina Ekroos-Westerlund.Tre kvinnor på ett daghem.Bild: Yle/Monica Forssellmalin sjöholm,mary-anne fröberg,stina ekroos-westerlund
Initiativet till den mindre söta linjen kommer från föräldrarna, berättar Mary-Anne Fröberg, chef för Kimitoöns barnomsorg.
- Det som föräldrarna mest haft åsikter om är den söta yoghurten. Det är medvetna föräldrar som tagit kontakt och förklarat att det finns andra alternativ.
Fröberg tror att responsen på den nya linjen kommer att vara positiv.
- Jag tror att responsen kommer att vara bra och att barnen kommer att lära föräldrarna vad man ska äta!
" Helt sockerfri linje inte att rekommendera"
Vid Statens Näringsdelegation har man nyligen inlett arbetet med att utarbeta de nationella kostrekommendationerna för småbarnsfostran. Arja Lyytikäinen som är generalsekreterare för statens näringsdelegation välkomnar initiativ som Kimitoöns.
Ett barn på tre år behöver ungefär 1300 kcal per dag och av den mängden ska helst under 10 % eller 130 kcal bestå av socker. Det innebär ungefär 30 gram socker eller ett par matskedar totalt per dag.
Enligt Lyytikäinen är det bra att ha en flexibel inställning till kost. Till exempel i kostrekommendationerna för skolorna står det att lite socker kan användas för att balansera annars väldigt sura eller beska bär.
- En helt sockerfri linje är inte att rekommendera men mellanmål bestående av kex, bullar, söt yoghurt och söta drycker är onödiga, säger Lyytikäinen.
Traditionerna håller man fast vid
I många daghemsgrupper har barnen fått bjuda kompisarna på godis eller kex då de fyllt år. Den traditionen kommer man från och med hösten att frångå på Kimitoön.
Andra dagar med särskilda mattraditioner, som till exempel fettisdagen med fastlagsbullar, Runebergsdag med Runebergstårtor eller julfest och gröt med socker och kanel på, kommer man ändå att hålla fast vid.
De vuxnas inställning avgör
Vid daghemmet Silva i Kimito provade man på en ”sockerfri” månad redan i fjol våras och har sedan dess valt bort det söta.
Köken kommer att börja smaksätta yoghurt själva.En skål med yoghurt och jordgubbar. Bild: Yle/Monica Forsselljordgubbar,yoghurt
- I början var barnen ovana. Det kanske smakade lite surt då det serverades gröt med frusna bär. Men efter en tid vande sig barnen, säger Malin Sjöholm, pedagogisk ledare vid daghemmet Silva.
Det svåraste har enligt Sjöholm varit attityderna, men då avser hon inte barnens attityder utan personalens.
- Det är en vanesak att använda socker, säger Sjöholm.
- De som är kritiska hävdar att barnen inte äter något alls om det inte är sött, säger Mary-Ann Fröberg, men tillägger:
- Det är de vuxnas inställning som avgör. Personalen ska fungera som förebild.
- Det är också viktigt att alla drar åt samma håll och stöder varandra, påminner Sjöholm och får medhåll av kosthållsföreståndare Hanna Lehtola som berättar att den nya linjen medför en hel del mera arbete för kökspersonalen.
- Vi får nog tänka om lite och sätta mindre mängder sirap och honung i semlor och bröd, säger Lehtola som ändå ser det hela som en positiv utmaning.
Och vattenmelonen var skuren i hjärtan.Vattenmelon skuren i hjärtan.Bild: Yle/Monica Forssellfrukt,Vattenmelon
Föräldrar och barn positivt inställda
Hittills har Kimitoöns kommun inte haft någon enhetlig linje beträffande godis på utflykter, söta mellanmål eller kex på daghemmen då någon fyller år. I de olika grupperna har reglerna ändå varierat.
Stina Ekroos-Westerlund som jobbat som förskollärare i Kimitoöns kommun sedan 1990-talet berättar att hon redan för länge sedan introducerade en godisfri linje i sin grupp.
- Ännu har det inte hänt att någon skulle ha varit negativt inställd, säger Ekroos-Westerlund.
När barnen fyller år får de tänka ut annat än godis eller kex att bjuda på.
- Någons föräldrar bakade en kaka av grönsaker och frukt och andra har hämtat till exempel torkad frukt.
- Men barnen behöver inte alls bjuda på något ätbart utan kan istället ta med sig en rolig lek eller en skojig sång, påminner Ekroos-Westerlund.
Trasmattor är fantastiska hantverk. Därför vill jag återanvända dem till sista droppen men framförallt lyfta upp dem från golvet och ge dem den synlighet de förtjänar.
De sista resterna av familjens textiler som inte gick att återanvända på annat sätt hamnade till sist i en vävd matta. Åtminstone förr i tiden, men även idag av flitiga återvinnare och duktiga hantverkare. Det är otroligt spännande att studera mattorna på nära håll och urskilja alla olika mönster och strukturer på de olika textiler som använts. Man kan känna igen ett kalsongtyg, strumpbyxor och blommiga sommarklänningstyger. Det är lätt att fantisera om vilka historier de varit med om att skapa. Vilka människoöden de fått vara med om. Sorg och glädjeämnen.
Jag tänker också med beundran på den som lagt tid på att klippa ner de gamla textilerna till mattrasor. På den som planerat och skickligt vävt samman mattan till en ny mönsterhelhet. Skapat något nytt. Så när fransarna nötts bort, mattan kanske fått hål och fläckar så kan man ändå ta vara på de bra delarna och göra t ex golvkuddar, sittdynor eller väggfickor till barnrum, tv-rum, balkong eller trädgård.
Nålar, häftapparat, tång, hammare, trasmatta och fiskegarn på ett bord.Bild: Yle/Lee EsselströmStrömsö (tv-program),Trasmatta
Du behöver:
en tvättad trasmatta
fiskegarn (gärna i avvikande färg från mattans varp)
grov, vass nål
tång
sax
avlagda kläder och textilier/lump till kuddfyllning.
en bit av ett kvastskaft (eller rundstav eller en gren), häftapparat och fina spikar och hammare till väggficka.
Så här gör du kuddar:
Se efter var mattan har fläckar eller hål och anpassa dina alster efter det så att du t ex kan dela mattan precis där det är ett hål eller en fläck som inte gått bort i tvätten.
Vik upp mattan dubbelt så att det blir den storlek du önskar.
Trasmatta med halvt ihopsydda kortsidor och material på ett bord.Bild: Yle/Lee EsselströmStrömsö (tv-program),sömnad,Trasmatta
Sy ihop en kortsida och långsidan med kaststygn och vik in mattfransarna in i kudden om du inte villl ha dem synliga. Ta hjälp av en tång för att dra nålen genom de tjocka mattorna.
Fyll kudden med gamla textiler som inte går att återanvända till annat.
Sy ihop kortsidan. Jag använder en annan färg på fiskegarnet än den färg som använts till mattans varp för att kunna se stygnen och lätt sprätta upp dem och tvätta mattan om det behövs.
Väggförvaring gjord av en gammal trasmatta upphängd på väggen.Bild: Yle/Lee Esselströmobjekt relaterat till förvaring,Strömsö (tv-program),Trasmatta
Så här gör du förvaringsfickor:
Mät upp önskad storlek av mattan och klipp av 10 cm från utmätt ställe.
Nysta upp mattväften 10 cm från klippt ställe.
Para ihop mattvarpen (trådarna) och knyt om t ex fyra st till nya fransar för att mattan inte ska repas upp.
Vik upp den nedre kortsidan så högt som du vill att fickorna ska vara djupa. Tänk ändamål här så att du anpassar fickornas djup till trädgårdsredskapen/mjukisdjuren/hobbymaterialet du ska förvara. Att ha för djupa fickor är irriterande för då hittar man inte vad man behöver.
Sy nu ytterkanterna med fiskegarn och kaststygn.
Prova och märk ut hur stora fickorna ska vara för att passa som förvaring för dina föremål.
Sy sedan raka sömmar med efterstygn som delar in den uppvikta kanten i lagom stora fickor. Sy extra förstärkning i övre kanten så att fickorna håller.
Anpassa delen ovanför fickorna enligt ditt utrymme eller användningsändamål. Ska den användas som anslagstavla för scheman och viktiga brev så bör den vara tillräckligt stor för det.
Såga till en bit av ett kvastskaft som är åtminstone 6 cm längre än mattans bredd.
Vik nu övre kanten av väggförvaringen runt kvastskaftet och häfta fast trasmattskanten på baksidan.
Spika fast mattan i kvastskaftet från framsidan, med snygga spikar.
Häng förvaringen på väggen så att kvastskaftet som sticker ut lite på båda sidor om mattan får vila på två spikar eller skruvar. Då blir anordningen stadig och vinglar inte hit och dit.
Tips! Använd en trasmatta med fickor som anslagstavla i barnrummet för de senaste teckningarna och alstren från dagis och skola.
På daghemmen i Kimitoöns kommun går man in för att servera mellanmål och frukost med så lite socker som möjligt. Mindre mängd socker eller sockerfritt välkomnas också av Pargasföräldrar som Yle Åboland pratat med.
I Pargas stad har man inte gått inför sockerfria mellanmål, men enligt Pargas stads barnomsorgschef Pia Hotanen diskuteras saken inom staden och man jobbar för att minska på sockermängden. Daghemmen satsar också på att ha godisfritt i samband med födelsedagar.
Succésommar bjöd på läckerheter.Bild: Yle / Camilla Fagerholmfest,godis,marschmallow,socker,succésommarfest
"Bra med mindre socker - men lite sylt på gröten är inte så farligt"
De Pargasföräldrar som Yle Åboland talat med tycker att sockerfria mellanmål låter som en god idé.
- Det är ganska bra. Det är bra att man tänker på det, men man behöver kanske inte vara helt fanatisk. Om man någon gång sätter en sked med sylt på gröten så tycker jag inte att det är farligt, säger Jonatan Reuter.
Reuter får medhåll av Anna Johnson, som har två barn i dagisåldern.
- Det låter inte som en dum idé. Det är bra att barn inte får allt för mycket socker i sig. Men att vara helt hundra procent strikt är inte heller riktigt klokt. Nu använder vi sylt, men oftast är det hemkokt och då vet vi vad det innehåller. Det känns vettigare att tillsätta eget socker än att köpa något som innehåller dolt socker.
Barn leker i sandlådaBild: Mikael Crawford/Ylebarn (familjemedlemmar),daghem,dagis,dagisbarn,lek (barnlek),Sandlåda
- Om sylt hjälper barnen att äta, så är det ju hemåt. Vi har själv en liten matvägrare och då tyr man sig till olika knep för att få maten att gå ner, säger Johnson.
"Viktigt att barn lär sig olika smaker"
Jonatan Reuter är nöjd med den mat som serveras åt hans barn på Pjukala daghem. Han tycker att det är viktigt att fundera på hela kosten för barn, inte bara sockret.
- Jag tycker att det är viktigt att de lär sig olika smaker. Att det inte blir så att de endast äter pommes frites och korv. Det viktigaste är att man inte centraliserar matlagningen i daghemmen, utan att det finns små kök med duktig kökspersonal, fortsätter Reuter.
Enligt Anna Johnson skulle det vara trevligt om barnen skulle få se hur maten tillreds och också delta i matlagningen.
Skolmat i KarisBild: Yle/Minna Almarkkaris,mat,raseborg,skola,skolmat,soppa,västnyland
- Om man har ett mellanmål med frukter och grönsaker så skulle det bara bra om barnen får vara med och skära och lägga upp. Då ser de vad det är och kanske blir mer intresserade av det, säger Johnson.
"Jag vill inte överföra sockersuget åt min dotter"
En av de Pargasföräldrar som är mycket kritisk till socker och lever en sockerfri vardag är Daniela Strandberg.
- Socker är något vi undviker hemma. Det kräver en hel del av oss att konstant vara uppmärksamma på de produkter som vi köper hem, säger Strandberg.
Enligt Strandberg är hon själv mycket sötsugen och det har varit en kamp att vara utan vitt socker. Hon är också känslig för vitt socker och får migrän och huvudvärk om hon äter av det. Därför vill inte överföra begäret efter socker på sin dotter.
Sockerbotar på ett fönsterbräde. Bild: Yle/Rolf Granqvistbitsocker,socker,österbotten
- Det började först med att jag inte ville överföra sötsuget på min dotter. Men vartefter att jag började läsa in mig på vad sockret kan ställa till med, så blev det till det att jag inte vill att hon ska få i sig den tomma energin, säger Strandberg.
Dotterns daghem har tagit hänsyn till föräldrarnas önskemål om sockerfria mellanmål, och dottern serveras exempelvis naturell jogurt och fil.
- Personalen har varit väldigt tillmötesgående och det är jag mycket tacksam för. De bjuder glass då någon fyller år i dagisgruppen och till en början förde jag hemgjord sockerfri glass till daghemmet som min dotter kunde äta. Men sedan då hon fyllde två år så bestämde jag att hon nog får äta glass då det bjuds. Men hon äter väldigt lite då hon tycker att det är för sött, säger Strandberg.
"Onödigt att lära barn att äta socker"
Även Pargasföräldern Alessandra Sarelin anser att det är onödigt att servera sockerfyllda mellanmål åt barn.
- Barn har ett naturligt behov av sötma. Men det kan man tillfredsställa exempelvis med frukter istället för att använda sockrad jogurt, som innehåller stora mängder socker, säger Sarelin.
Hon tycker att det är okej att servera lite godsaker åt barn exempelvis på kalas eller under högtider.
- Men ibland känns det som om sockerkonsumtionen går till överdrift. Det är onödigt att lära barnen att äta socker och det är också så beroendeframkallande. Varför skulle vi från en så tidig ålder få dem att skapa ett beroende som är väldigt svår att bryta i vuxen ålder, säger Sarelin.
Sarelin önskar också att det skulle finnas mer grönt på barnens tallrikar i skolor och daghem.
- Mera grönsaker! Det är trist att många barn inte äter grönsaker och att de vägrar smaka. Enligt den officiella rekommendationen så ska man äta ett halvt kilo grönsaker om dagen, och det håller jag med om.
Daniela Strandberg hoppas att diskussionen om sockermängden i vårt samhälle skulle ta fart och att det också skulle beaktas i skolor och daghem.
- Jag hoppas att man börjar fundera på om sockret är nödvändigt. Det finns andra alternativ som är hälsosammare. Barnen behöver inte renodlat socker, så är det värt det? Jag blev glad då jag hörde att Kimitoön går in för sockerfritt och hoppas på samma hit, fortsätter Strandberg.
Några droppar doftande olja på en träbit väcker minnen och sommardrömmar, dessutom är det ett lätt snickeri.
Det är inte många verktyg som behövs, man klarar sig med en figursåg och en borr. Koncentrerade blom- och örtdofter finns att köpas i små flaskor och några droppar gör en vanlig träbit väldoftande.
Såga ut en figur i faner eller ur en trälist, borra hål för upphängning. Droppa på tjärdoft, lavendel eller annan väldoftande olja.
Häng upp och förvandla en vanlig klädskrubb till en lavendeldoftande sommaräng eller toaletten till en skärgårdsbod med en tjärdoftande liten båt i ek!
Ibland känns det nästan som om man befinner sig i en dröm - det finns ingen logik eller relevans, allt känns surrealistiskt. Den känslan är utgångsläget för konstriktningen surrealismen. Surrealismen är inte helt lätt att förstå sig på, men genom den belgiska målaren René Magrittes målningar blir den en magisk drömvärld och behaglig upplevelse.
René Magrittes verk känns igen på de kostymklädda männen, moln, plommonstop och äpplen. Vardagliga saker som alltid har en intressant twist. Magritte har inspirerat många designers och reklammakare och även mig. Därför tar vi oss an hans magiska värld med svävande paraplyer och vackra sommarmoln.
Material som kan vara bra att ha:
målardukar eller panåer
vattenbaserad sprayfärg (finns att köpa i hobbybutiker)
lim
vit akrylfärg
stöppelsvamp
bilder på män i kostym, gärna kopierade i olika storlekar
sax
färgat papper
paraply
tjockare filttyg
sytråd och nål
järntråd
gammalt paraply
Gör så här:
Börja med att spraya målardukarna blå. Använd gärna vattenbaserad sprayfärg. Den ger en fin lite droppig yta. Låt torka.
Klipp ut några män i kostymer. Välj bilder enligt attityd. Finns det någon berättelse bakom? Väcker bilden frågor? Kopiera bilderna så du får ca 20 män i varierande storlek.
När dukarna har torkat är det dags att skapa moln. Använd vit färg och stöppelsvamp och dutta försiktigt molnformationer på båda dukarna. Lite färg i taget och inga skarpa kanter. Låt torka.
När färgen torkat är det dags att tillföra kostymmännen till bilden. Limma först fast de utklippta männen på varsitt färgat papper. Limma sedan fast pappret på duken, gärna centrerat. Häng upp bilderna på väggen.
Om du vill skapa en svävande mobil är det dags att plocka fram det gamla paraplyet. Jag tog ett paraply med metallspets, som jag borrade ett liten hål i för upphängningen.
Klipp droppar i tjockare filttyg. Fäst tråd i dropparna med hjälp av synål. Spänn upp paraplyet och knyt fast dropparna i olika långa trådar så de hamnar på olika höjd. Häng upp i taket.
![En lunchrestaurang. HAZEL'S PURE FOOD LUNCHEON [held by] SIEGEL COOPER CO. [at] 6TH AVENUE AND 18TH STREET (REST;).](http://images.cdn.yle.fi/image/upload/fl_keep_iptc,f_auto,fl_progressive/q_80/w_932,h_523,c_crop,x_372,y_372/w_300/v1485285772/14-svyle-3231015887a8dee7d9a.jpg "Reklam för lunchrestaurangen Hazel's Pure Food Luncheon ägd av Siegel Cooper c/o på 6th Avenue and 18th Street.")
![Fruktfoto. En skål med frukter i. 3RD ANNUAL CONVENTION [held by] NATIONAL ASSOCIATION OF PHOTO ENGRAVERS [at] HOTEL VICTORY PUT-IN-BAY, OHIO (HOTEL).](http://images.cdn.yle.fi/image/upload/fl_keep_iptc,f_auto,fl_progressive/q_80/w_1011,h_568,c_crop,x_335,y_47/w_300/v1485287562/14-svyle-3231095887b0060cdeb.jpg "Fruktstilleben. 3rd Annual Convention på National Association of Photo Engraves, Hotel Victoria Put-In-Bay, Ohio.")
