Det började med att Freja Högback skrev sin magisteravhandling om mat och könsroller. Eller egentligen började det med att Freja tycker om mat, både att odla, laga och att äta. Freja är vegan sedan början av 2000-talet och har studerat genusvetenskap i många år. Nu forskar hon i den växande vegantrenden.

Vi träffas i Arkens matsal i Åbo. Här äter många studerande sin lunch. Freja har själv jobbat här en tid. Nu är hon lärare i genusvetenskap och doktorand. Freja tänker skriva sin doktorsavhandling om veganboomen, infallsvinkeln är intressant.

Riktiga karlar äter kött

- Mitt intresse för mat och kön började långt innan jag skrev min magisteravhandling. Det jag skrev om handlade om mänsklighet och det som anses normalt. I Europa och västvärlden hänger det ganska långt ihop med att äta kött, säger Freja.

Om vi gör en grov förenkling och förkortning av Freja Högbacks avhandling och en artikel hon skrivit i ämnet så handlar det om att framhäva eller understryka sitt eget kön genom valet av mat. Uttrycket riktiga karlar äter kött är säkert bekant för de flesta. Likaså att det anses mera okej att kvinnor äter vegetariskt.

- I och med att ätandet är en vardagshandling kunde det uppstå stora diskussioner när jag åt veganmat. Det här var något som åtminstone då bröt mot det normala. Så därför blev det en avhandling om mänsklighet och maskulinitet och hur just köttätande och maskulinitet hänger ihop och hur man därigenom skapar en bild av mänsklighet.

Val som görs innan man själv får välja

Avhandlingen blev färdig 2008 och efter det har Freja Högback studerat valmöjligheter i skolmatsalar och studentrestauranger. Här spelar också ekonomi och rådande statliga näringsrekommendationer in.

- Vad finns det för val i matsalen och vilka val sker innan maten sätts fram? Då kommer vi fram till det här med staten och vem som reglerar maten.

Flyktingvågen, extremhögern och veganboomen

Nu har den doktorsavhandling Freja Högback jobbar med tagit en ny vändning.

- Jag har blivit intresserad av den så kallade veganboomen. Varför just nu och vad ligger bakom den?

Freja räknar upp flyktingvågen och extremhögern eller nationalismen som några andra större samhällsfenomen som är aktuella.

- Vad är det som gör att alla de här fenomenen dyker upp på samma gång?

Freja kommer in på temat statliga nedskärningar. Hon talar bland annat om klasskillnader där en urban medelklass har råd att välja vad de äter, bland annat veganprodukter, medan andra igen står i växande brödköer.

Hur mycket har du könstänkandet kvar i din forskning kring veganboomen?

- Det är klart att de är sammanlänkande precis som klass och ras för att nämna några. Men det som är intressant är när det blir allt mer vanligt och normalt att äta vegetariskt och vegan; hur utmanar trenden de stereotypa uppfattningarna om manlighet?

Vad har du kommit fram till så här långt?

- Nå kommit fram och fram, säger Freja och skrattar eftersom hon just nu är i en fas där hon mest läser och samlar på sig material. Det som jag ser som en potentiell positiv sak är att allt fler människor väljer veganmat, vegan blir normal och man vågar börja ifrågasätta olika produktionssätt.

Är det okej att en produkt är vegan om den kommer från andra sidan jordklotet?

Freja hoppas också att allt fler får upp ögonen för vad som finns bakom maten, vem som tillverkar den, vilka råvarorna är, vilka bolag, eventuellt multinationella som ligger bakom, hurdana arbetsvillkoren är och hur lång väg vissa produkter färdas innan de landar på våra tallrikar.

- Är det okej att en produkt är vegan om den kommer från andra sidan jordklotet? Och vad händer efter att man ätit? Vart hamnar soporna? Jag hoppas vi tänker mera på sådant här, varifrån maten härstammar och hur den påverkar oss, säger Freja Högback.

Den nordiska dieten kan också ha hälsofrämjande effekter. Normalt brukar man tala om medelhavsmatens hälsofrämjande effekter. Men också nordisk mat är hälsosam.

Enligt en färsk dansk undersökning minskar traditionella nordiska ingredienser risken för att drabbas av stroke, alltså hjärnblödning och hjärninfarkt.

Till den mat som är hälsosam hör fisk, havregrynsgröt, rotfrukter, kål samt äpple och päron. De som äter rikligt av den här maten har en cirka 15 procent lägre risk att insjukna i hjärninfarkt än sina jämnåriga som äter lite av sådan mat.

De danska forskarna följde med data från 55 000 danskar och deras hälsotillstånd och matvanor i 14 år. En nordisk diet kan rekommenderas för att förhindra hjärninfarkter, konstaterar de danska forskarna. De här forskningsrönen publicerades i medicintidskriften Stroke.

När Finland nu inlett firandet av sitt 100 års-jubileum, slår man på stort i Frankrike. Sex små stugor har byggts upp på Finlands Kulturinstitut mitt i Paris och kan hyras av allmänheten fram till maj månad.

Igår kväll startade projektet med att hyra ett hem för allmänheten.

- När vi nu somnar här är vi i Finland i våra tankar och så kommer vi att vakna upp i Paris - tyvärr, säger Natacha Fricout och Benjamin Clarens med ett skratt.

- Ja, det kommer att bli tufft att stiga upp imorgon, ta barnen till skolan och gå till jobbet, tycker de.

Paret ska sova på Finlands Kulturinstitut i Paris med 7-årige sonen Antonin och 4-åriga dottern Emma. Vanligtvis bor de bara ett par kilometer längre bort, alltså inne i Paris.

Tofflor och pyjamas

- Vi hörde talas om möjligheten att sova i här tack vare goda vänner, berättar mamma Natacha, samtidigt som lilla Emma ropar glatt att hon älskar den lilla trästugan.

Hela familjen går i tofflor, för här inne får man ta av sig skorna.

- Det är mycket ovanligt i ett franskt hem, påpekar pappa Benjamin.

- Fast det är väl bra att ta av sig skorna, för då blir det inte så smutsigt, påpekar lille Antonin.

Paret är arkitekter och finländsk design har de förstås studerat i utbildningen. Just det lockade dem extra mycket att sova här natt. Hittills har de aldrig besökt Finland.

När barnen säger bla bla bla, förstår jag så klart att de vill höra en godnattsaga. Så jag tassar snabbt ut ur deras lilla hem och önskar dem en skön natt.

- Dröm söta drömmar om Finland och så möts vi imorgon bitti igen - i Paris.

- Godnatt, svarar familjen och stänger skjutdörren till stugan.

Paris tjuvstartar 100 års-jubileet

Häromkvällen var det inte lika tyst i samlingssalen där stugorna är uppbyggda.

Ljudvolymen var hög under en fest med en massa specialinbjudna gäster från Paris kulturelit. De fick besöka de sex små trästugorna gjorda av gran.

I Frankrike har Finlands 100 års-jubileum som självständig stat redan startat. Mottot för allt firande är "ensemble" - tillsammans.

- Målet med att presentera en finländsk trästuga är att erbjuda något exotiskt, säger stugornas designer Linda Bergroth, som pendlar mellan Helsingfors och Paris.

Linda Bergroth har designat de små stugorna Linda Bergroth designer av Koti Bild: Yle / Johan Tollgerdt koti,linda bergroth

- En stuga av enbart granvirke är nämligen inget man är van vid att se i den franska huvudstaden, säger hon när vi satt oss på den väl bäddade sängen i en av stugorna.

Fransmän lockas av Finland

- Livet i Finland är nog lite enklare än i Frankrike och det är ett stort plus. Det får många fransmän att uppskatta Finland, menar fransmannen Michael Toledano, pressattaché på Kulturinstitutet.

Givetvis har det utmärkta finländska skolsystemet också hjälpt till att sprida reklam för Finland.

- Nu behöver jag inte springa efter journalister och be dem att skriva om Finland. De kommer självmant till oss numera, berättar Michael, innan jag slinker in i en annan stuga.

Det är bastun där institutets chef Meena Kaunisto finns. Hon är dock lika fullt påklädd, som jag.

- Fast egentligen är detta ingen riktig bastu även om det ser ut så, säger hon och upplyser om att det är duschen för Koti-byns gäster.

Hela projektet har tagit två år att genomföra. Beslutet att bygga de små stugorna har tagits gemensamt vid Finlands Kulturinstitut. Det gäller att ha mod att genomföra idéer av den här typen.

- Ja, man måste våga, säger Meena.

Vill besöka Finland på riktigt

Samma familj som jag nattade igår kväll är först med att vakna på torsdagsmorgonen. Vi viskar för att inte väcka gästerna som sover i de andra trästugorna.

- Några snarkade rätt högt i natt, medger Benjamin med ett skratt och tillägger att det dock knakade skönt i granträet.

Att bygga de små stugorna och genomföra projektet Koti har tagit nästa två år. koti i Finlands kulturinstitut i Paris Bild: Yle / Johan Tollgerdt koti

Familjen äter den frukost som serveras på Kulturinstitutet.

Antonin har inte tänkt på den goda doften av gran.

- Men det kändes som om jag är på skollov här, säger han. Hans syster Emma säger att hon är redo för att gå till skolan.

- Det var mysigt här, tycker mamma Natacha som nu längtar efter att besöka Finland på riktigt.

Text: Johan Tollgerdt

Ny bil, sommarstuga och lyxlägenhet. Det kan den seriösa snussmugglaren skaffa sig efter några månader i branschen.

Vår granskning visar att stora delar av snuset i södra Finland säljs av en estnisk liga där åtminstone tre av nyckelpersonerna har kriminell bakgrund och att många av dem som handlar med snus också handlar med tunga droger. Ändå är polisens intresse för snuset svalt. "Folkhälsan är inte en fråga för polisen" säger man.

Svenska Yle har talat med en langare som uppskattar att snuset i Finland omsätter kring femtio miljoner euro om året. Själv anser han sig vara småförsäljare, och gör två till trehundra euro vinst ett bra dygn. Polisen är han inte rädd för.

- De bryr sig nog inte om mig, eftersom jag inte importerar själv, men visst har det här höjt min livskvalitet rätt mycket.

Det perfekta brottet

Snus har varit förbjudet att sälja och tillverka för försäljning i Finland i 22 år. Sedan augusti i år får man hämta in ett kilo snus för eget bruk i landet. Men den svarta snushandeln är både utbredd och lukrativ.

Mitt intresse för den svarta snushandeln i Finland vaknar en krogkväll i Helsingfors i oktober.

- Vad är det där för snus och var har du fått tag på det?

Frågan ställs till en vän som inte har rest till Sverige på länge och som vanligtvis snusar ett och samma märke sedan flera år tillbaka. Det nya snuset är fyra gånger starkare än det han vanligen snusar.

- Det är lätt, jag kan lägga med dig i några grupper på Facebook, kolla!

Han som hämtar in snuset för vår del vet inte vad han ska göra med pengarna mera.― Anonym snuslangare

Jag hittar snabbt över 190 snusgrupper på Facebook och märker att de största har över tiotusen medlemmar. I grupperna görs tiotals köp per dag och priset på ett torn snus är ungefär dubbelt så högt som i Sverige.

Vilka är det som tar in snuset? Och hur stor är marknaden egentligen? Och om förbudet är viktigt, hur kan då försäljningen pågå så här öppet på sociala medier? Kan det vara så att snushandel är det perfekta brottet i Finland? Stora vinster, liten risk för att åka fast.

Odens cold dry säljs för 40 euro tornet i en snusgrupp på facebook. Odens cold dry säljs för 40€ tornet i en snusgrupp på facebook. Ett tiotal torn står uppradade i säljannonsen. Bild: Skärmdump från Facebook odens,snus,snus på nätet,snusgrupp

Ingen moralpanik

Vi träffas på parkeringsplatsen till ett bostadsområde långt utanför centrum av Helsingfors. Via en facebookgrupp har jag fått kontakt med langaren genom att arrangera ett köp – det han ännu inte vet är att jag är journalist och vill göra en intervju. Det är redan skymning när jag anländer till platsen. Han är i trettio - fyrtioårsåldern, prydligt klädd och öppen och pratsam. Medan vi småpratar plingar hans telefon flera gånger, affärerna går bra, och också en annan köpare anländer till platsen i bil.

På något konstigt sätt fungerar det här också för mig som ett substitut för drogförsäljningen - jag märkte att jag saknade själva grejen med att sälja.― Anonym snuslangare

- Jag ser inget moraliskt dilemma i att sälja snus fast det är olagligt. Du behöver inte gå längre än till Sverige så är det helt lagligt att sälja det.

Kanske är det också därför han ställer upp på en intervju. Han har tidigare sålt droger och åkt fast för det. Nu säljer han ändå “bara” snus, och eftersom användningen inte är kriminaliserad så känns det inte så farligt. Av samma anledning är förmodligen köparna i grupperna också så många. De mest aktiva försäljarna har till och med en sorts Robin-Hood-känsla över sina annonser. Man tar risker för att "rädda" de stackars nikotinberoende landsmännen- och kvinnorna.

Men att köpa snus på nätet är också olagligt i Finland och kan få konsekvenser.

Jag träffar langaren på parkeringsplatsen till ett bostadsområden långt utanför centrum av Helsingfors. Vi spelar in ett snusköp i smyg för att få en intervju med langaren, han ställer senare upp. Bild: yle/Atte Kaartinen anonym,snusköp,träff

Langaren säger att han är noga med att inte sälja till minderåriga eller sådana som inte har råd att betala sina skulder. För honom är snusförsäljningen en bisyssla som höjer livskvaliteten. Eftersom han själv inte smugglar in snuset, utan köper det av en bekant som har en bekant som hämtar det över gränsen, har han också minimerat riskerna för att åka fast, eller bli åtalad för smuggling. De som ligger högst upp i kedjan gör de största vinsterna, men tar också de största riskerna.

Snuset omsätter åtminstone femtio miljoner euro om året i Finland, och det kan vara drastiskt i underkant.― Anonym snuslangare

- Han som hämtar in snuset för vår del funderar på att lägga av för han vet inte vad han ska göra med pengarna längre.

Snussmugglaren har redan köpt en sommarstuga och nya bilar för de pengar han förtjänat på att sälja snus. Så hur mycket kan det handla om i dygnet?

- Tusentals euro! En låda (red.anm. 24 torn) köpt i Haparanda gör du tvåhundra euro vinst på om du säljer den som hel, så du behöver inte sälja hemskt många lådor för att komma upp i stora summor.

Langaren uppskattar att snuset i Finland kan omsätta kring femtio miljoner om året. Om 20 000 aktiva köpare i grupperna köper i snitt ett torn a 50 euro i veckan, så skulle slutsumman landa på 52 miljoner euro om året.

- Och det kan vara drastiskt i underkant, tillägger han.

Som droghandel

Han beskriver säljarna i grupperna som helt vanliga familjefäder. En del säljer snus som bisyssla som han själv, andra har gjort det till ett heltidsjobb. Försäljningen börjar allt mer påminna om droghandeln, med importörer, återförsäljare och distributörer.

- På något konstigt sätt fungerar det här också för mig som ett substitut för drogförsäljningen - jag märkte att jag saknade själva grejen med att sälja.

Snuset i grupperna säljs också lådvis vilket kan betyda att hela kedjan finns representerad här Två lådor med olika sorters snus säljs i grupperna på Facebook Bild: Skärmdump från Facebook lådor med snus,snuslådor

Han berättar också att flera av dem som handlar med snus i Södra Finland dessutom handlar med droger. När han började köpa snus via grupperna på Facebook fick han nästan alltid frågan om han behöver något annat också.

När han senare själv började sälja blev han också kontaktad av importörer som undrade om han vill sälja piller eller annat som de hade importerat från Baltikum. Än så länge har han hållit sig till snuset.

Hårda straff

Straffpåföljderna för snussmugglaren är höga. Man döms för smuggling, brott mot tobakslagen och skattebedrägeri, och summorna som staten kan kräva in blir lätt hisnande. För ett enda gram olovligt insmugglat snus utkrävs 37 cent i skatt. En dosa snus innehåller i snitt 20g snus, alltså betalar man för ett torn olagligt snus kring 74 euro.

Polisen var inte intresserad av snuset de hittade i mitt kylskåp.― Anonym snuslangare

Finlands hittills största kända snushärva nystades upp av myndigheterna 2008. Två brandmän från Jakobstad hade smugglat in 20 000 kilo snus under fem års tid och sålt vidare. Deras skulder till staten uppgår nu till över tre miljoner euro, trots att advokaten Christer Eriksson har ifrågasatt hur man inom EU i det här fallet kan godkänna så kallad dubbelbeskattning. Det vill säga utkräva skatt på en vara som redan en gång beskattats i Sverige. EU-domstolen vill inte ta upp fallet till behandling.

Jag frågar langaren hur noga han tycker att polisen är när det gäller snusförsäljning.

- Nog ska man nästan vara misstänkt för något annat, eller just hamna i tullens bevakning för att få poliserna efter sig.

Han har också själv haft besök av polisen. De letade efter droger, som han inte hade.

- De tittade i mitt kylskåp och konstaterade att: Jaha, du säljer snus nuförtiden. Jag hade kanske tio stockar i kylen då, men de var inte intresserade av snuset utan lämnade mig ifred.

Kan det verkligen vara så att polisen inte bryr sig om den snusförsäljning som pågår i grupperna på Facebook? Eller har de helt enkelt inte hittat den ännu?

Det är ingen konst att köpa snus i Finland, några klick med mobilen så har du snuset i din hand. Ett snusinköp via mobilen. Bild: yle/Atte Kaartinen mobilköp,mobiltelefon,snusköp

Inte en pipa snus

I Finland snusar uppskattningsvis 50 000 personer och användningen bland unga har fördubblats under de senaste fem åren.

Allt medan den lagliga införseln av snus har minskat, har tullens beslag ökat.

År 2016 blev ett rekordår för tullen, med mer än 3 000 kg beslagtaget snus.

- Vi har inte riktigt förberett oss på det här, säger Tuomo Kunnari, enhetschef för Tullen i Torneå, när han öppnar dörren till tullens förråd.

Tullinspektör Tuomo Kunnari i tullens förråd i Torneå. Tullinspektör Tuomo Kunnari i Torneå håller i ett torn snus i tullens förråd. Bild: Yle/Uula Kuvaja tullen i haparanda,tullens snusförråd i torneå,tuomo kunnari

Förrådet är ett litet betongutrymme på cirka 12 kvadrat. På hyllor längs väggarna står några rader med lettisk vodka. Längs ena väggen tornar snuslådor upp sig och på golvet finns svarta sopsäckar fyllda med snusstockar. Lagret har tömts några dagar innan jag besöker Torneå, ändå finns här tiotals kilo beslagtaget snus, och den fräna lukten är påtaglig.

Beslagtaget snus i svarta sopsäckar i tullens förråd. Några torn snus syns inne i en svart sopsäck Bild: Yle/Uula Kuvaja beslagtaget snus,snus,snus i sopsäck

Mest finns här snus av det billiga märket Odens, som också är det vanligast förekommande i grupperna på Facebook. I Haparanda kostar ett torn Odens 16 euro, i grupperna säljs det för 35 euro. Odens är fyra gånger starkare än många av de vanligaste snussorterna, och därmed också mer beroendeframkallande. En dosa Odens väger bara tio gram, det betyder att man kan ta in tio stockar Odens i Finland alldeles lagligt. Det betyder också att man på ett lagligt infört kilo snus kan göra sig 190 euro vinst på svarta marknaden.

Kanske fungerar försäljningen på sociala medier så bra att landets snusare inte längre bemödar sig med att åka över till Sverige för att köpa snus?

Det enda som krävs är att gå med i en grupp, leta fram det märket man vill ha, lämna bud åt försäljaren. Många har dessutom hemkörning för en extra slant. Snuset har man i handen inom en timme från att första kontakten har tagits.

Lukrativt i Haparanda

På svenska sidan görs det också stora pengar på att sälja snus - åt finländare. Alldeles nära gränsen finns fem stora snusbutiker, med mestadels finländska kunder.

Försäljaren vill inte ställa upp på bild, men berättar att 75-80 procent av kunderna är finländare. Försäljaren vill inte ställa upp på bild, men berättar att 75-80 procent av kunderna är finländare. Bild: Yle/Uula Kuvaja anonym intervju

- 75 till 80 procent av våra kunder är finländare och de köper alltid det billigaste för de säljer ju sen vidare snuset, berättar en försäljare jag talar med.

Sedan ändrar hon sig och menar att vidareförsäljningen bara är en gissning från hennes sida, eftersom hon som försäljare inte frågar kunderna vad de gör med snuset.

Hon vill inte säga hur stora mängder finländarna köper men lägger till att butiken är noga med att informera kunderna om att det inte är mer än ett kilo snus man får föra över gränsen tillbaka till Finland.

Butikerna här har ingen direkt skyldighet att begränsa sin försäljning så länge den sker inom Sveriges gränser. Men enligt EU-lagstiftning får Sverige inte exportera snus till andra EU-länder och de måste också enligt avtalet använda alla nödvändiga medel för att se till att snuset inte hamnar i andra EU-länder. Också Cancerföreningens undersökning från januari visade att 86 procent av bilarna som användes av dem som handlade i snusaffärerna i Haparanda kom från Finland.

Snusbutikernas omsättning har 78-faldigats på nio år Snusbutikernas omsättning har vuxit med 7800% på nio år Bild: Yle/Miiku Lehtelä grafik på snusbutiker,omsättning,omsättning snusbutiker

På nio år har den sammanlagda omsättningen i snusbutikerna i lilla Haparanda (ca 4800 invånare) gått från trehundrafyrtio tusen euro till nästan 27 miljoner euro (den är 78 gånger större än vid start). Den siffran stöder langarens uppskattning om snusets omsättning i Finland. Eftersom merparten av haparandasnuset landar i Finland, och priset på svarta marknaden är det dubbla, blir värdet på gatan här ungefär femtio miljoner euro.

Den estniska ligan

På finska sidan fortsätter affärerna gå bra. Langaren jag talar med säljer flera stockar om dagen.

- Efterfrågan har ökat mycket, det kommer nya kunder hela tiden. Men branschen förändrades nog för ungefär ett år sedan när esterna började köpa upp flera av de stora snusgrupperna på Facebook.

Esterna har vi tillsammans med redaktionens datajournalister lyckats ringa in genom att kartlägga administratörer och medlemmar i de största grupperna på Facebook. Åtminstone åtta grupper administeras av ett antal hemliga profiler som alla har kopplingar till Estland.

Langaren beskriver hur de sakta började köpa upp grupp efter grupp, och sedan krävde betalt för att låta andra sälja i grupperna. Den största av grupperna har över 16 000 medlemmar.

Snuset i de estniska grupperna säljs av hemliga profiler Ett montage med profilbilder från Facebook, de estniska försäljarna har hemliga profiler på Facebook. Bild: Skärmdump från Facebook (montage) estniska snusförsäljare,försäljare,profiler,snus

I Estland har snus varit förbjudet i bara ett drygt år och landets första snusdom föll så sent som i oktober 2016.

- Det är nog en stor marknad, för de här killarna hade bara varit verksamma i ett år och ändå förtjänade de över två miljoner euro, säger Mailin Aasmäe, pressansvarig på tullen i Tallinn.

En av nyckelpersonerna i den snuskedjan var en tidigare högt uppsatt polisofficer. Snus är så eftertraktat i Estland att det till och med finns en handel med använda prillor.

"Vi såg ut som idioter"

Här har tullen fått igenom en förändring i lagen så att mängden snus man får föra in i landet nu bara är 10 burkar i månaden.

- Vi såg ut som idioter före lagförändringen, berättar Urmas Koidu, tullchef i Tallinn. Vi var tvungna att ge tillbaka det snus vi hittade och be om ursäkt, trots att vi gissade att det var inhämtat för försäljning.

Tullen i Estland har också förgäves bett Facebook att ta bort försäljningsgrupperna, men Facebook säger att det inte är emot deras regler. Nu jobbar man på att få igenom en lagförändring som skulle ge tullen möjlighet att själva utge sig för att vara köpare i grupperna och på så sätt ta försäljarna på bar gärning.

Urmas Koidu på tullen i Tallinn är bekymrad över att snuset är så populärt i Estland. Urmas Koidu på tullen i Tallinn, några snustorn står framför honom på bordet. Bild: yle/Heidi Grandell-Sonck estniska tullen,urmas koidu,urmas koidu på tullen i tallinn

- Men distributörerna här vet ganska lite om resten av kedjan, de är småskurkar, säger journalisten Piia Osula, när jag träffar henne på ett café i Tallinn.

Hon har skrivit ett flertal artiklar om snushandeln i Estland efter att hon hört om en snushandlare som hade kunnat köpa sig en lägenhet i centrala Tallinn på det han förtjänade.

När vi jämför de estniska snusgrupperna med de finländska, lyckas vi hitta åtminstone tre profiler som figurerar både i de finländska och de estniska grupperna. De kommer från Pärnu, men bor i Helsingfors.

På jakt efter namn

Att få reda på vem som ligger bakom en hemlig profil på Facebook är inte alldeles enkelt, men till sist lyckas jag spåra ett namn, som leder till ett annat.

Det visar sig ganska fort att jag har att göra med två bröder, som verkar vara nyckelpersoner i den estniska kartellen. De har uppmärksammats i flera tidningsartiklar i Estland i början av 2000-talet. Man skriver att “bröderna håller Pärnu i skräck” med sina upprepade snatterier och rån, men också misshandel av jämnåriga. De är bara barn på 6 och 7 år när polisen får upp ögonen för dem. Man vet inte riktigt hur man ska hantera pojkarna så de åker in och ut på olika anstalter i flera år, tills de slutligen blir myndiga.

I artiklar från början av 2000-talet kan jag läsa mer om de estniska bröderna som nu säljer snus i Finland. I artiklar från början av 2000-talet kan jag läsa mer om de estniska bröderna som nu säljer snus i Finland. Bild: Skärmdump, montage/Heidi Grandell-Sonck artiklar,snuslangare

- Det är lite märkligt, för när de blev myndiga försvann de ur bilden, berättar Sander Peremees, polis i Pärnu då jag ringer upp honom för att få veta mera.

Jag bestämmer mig för att inte närma mig de estniska bröderna, när jag får reda på att de har ett våldsamt förflutet. Istället sätter jag fokus på de finländska försäljarna.

Kvalitetssnus av inhemska försäljare

Länge följer jag med en profil som administrerar några av de största finländska grupperna. Han säljer mycket och han säljer ofta. Han verkar redan ha många stamkunder och tonen i hans annonser är rå och skojfrisk. Men när jag via en falsk profil som jag har skapat försöker kontakta honom, kastas jag ut ur grupperna och de görs om till hemliga. I samma veva kastas min falska profil också ut ur den största estnisk-styrda gruppen, som också görs om till hemlig. Möjligen finns här ett samarbete mellan administratörerna? Med min riktiga profil kan jag ändå fortsätta följa diskussionerna.

Utåt sett är han som många andra, en helt vanlig familjefar.― Anonym snuslangare

I de finländska grupperna betonas ofta att försäljarna är inhemska och “pålitliga” och man förundrar sig över hur esterna så effektivt har lyckats ta över stora delar av marknaden. Hånfullt talas det om hur esterna har gjort miljoner på att sälja Odens, som många av medlemmarna i de finländska grupperna kallar för “kärnavfall” och rent skräp. Här satsas det på kvalitetssnus.

Men det verkar inte heller finnas någon brist på kvantitet. Administratorn jag följer meddelar i ett inlägg att han för närvarande har 1100 kilo snus i sitt förråd.

I grupperna på Facebook skämtas det friskt om tullmännens agerande vid gränsen. En försäljare jag följer med skryter med att han har 1100 kg snus just nu. I grupperna på Facebook skämtas det friskt om tullmännens agerande vid gränsen. En försäljare jag följer med skryter med att han har 1100 kg snus just nu. Bild: Skärmdump från Facebook skärmdump,snusförsäljning

Av langaren jag intervjuar får jag senare höra att jag ska hålla mig undan nämnda profil. Han är en av dem som också säljer droger och han är våldsam. För några månader sedan hade han inbrott i sitt förråd och flera lådor snus försvann. Man fick fast dem som bröt sig in och de “kommer nog inte att ställa till med något mer nu”. Utåt är han, som många av de andra, en helt vanlig familjefar.

Här bör nämnas att många av profilerna som säljer i grupperna på Facebook inte har kopplingar till organiserad brottslighet eller ligor, utan helt enkelt hämtar med sig “lite extra snus” från kryssningen för att få resan betald. Men snuset här säljs både stockvis och lådvis, så det är möjligt att stora delar av kedjan, allt från importörer till distributörer, är aktiv i grupperna.

Folkhälsan - inte en fråga för polisen

Jag har redan tidigt kontaktat polisen för att få en intervju om snushandeln i Finland, men fått ett rätt ljummet bemötande. Man säger till mig att folkhälsan inte är polisens sak att sköta, att snushandeln inte prioriteras hos dem, och att om jag vill hitta någon som på riktigt är upprörd över snuset så ska jag kontakta cancerorganisationerna. Men mitt intresse ligger inte i folkhälsan, utan i den gråa ekonomin och de vinster som går att göra tack vare ett förbud som inte bevakas.

- I mån av möjlighet försöker vi nog ta oss an också snusförsäljningen, speciellt om vi lägger märke till något organiserat, säger polisöverinspektör Pekka Heikkinen på polisstyrelsen. Men som du förstår händer det en hel del annat på sociala medier som vi måste lägga större vikt vid.

Heikkinen nämner bland annat hatbrott och brott riktade mot barn. Han säger också att politikerna bestämmer vad polisen ska prioritera och snuset hör inte till de frågorna.

Polisinspektör Pekka Heikkinen på polisstyrelsen Polisinspektör Pekka Heikkinen på polisstyrelsen Bild: yle/Atte Kaartinen pekka heikkinen,poliisitarkastaja pekka heikkinen

Och det är kanske inte så konstigt?

När snusförbudet infördes i Finland 1995 var det många som kämpade emot, speciellt inom Svenska Folkpartiet. Man varnade för smuggling och ökad illegal handel, lite som det gick med spriten under förbudstiden. Och är det kanske inte där vi befinner oss just nu?

Jag berättar för Heikkinen att det finns rätt mycket som tyder på att det är organiserad brottslighet det handlar om och att omsättningen kan vara kring 50 miljoner euro.

- Det är förståeligt att brottslingar vill göra pengar på det här, det ser man ju till exempel på tullens stora beslag, säger Heikkinen, men sen upprepar han att det händer värre saker än så på nätet och att polisen inte har resurser att prioritera snuset.

Snart har jag så många stamkunder att jag kan dra mig tillbaka från grupperna på Facebook och på så sätt igen minimera risken att bli fast.― Anonym snuslangare

Polisen letar inte själv upp försäljare eller grupper på Facebook, och nätpolisen har främst en förebyggande funktion, men kommer det tips, eller blir snuset populärt bland unga i någon skola, så utreder de enligt praxis.

Men om inte polisen riktigt bryr sig om snuset och de femtio miljonerna, vem gör det då? Och vilken är idén med förbudet om det inte bevakas?

Stor sak för tullen

På tullstyrelsen borde man kunna ge en klarare bild av hur tullen arbetar på riksplan och inte enbart vid gränsen. Jag talar med tullöverinspektör Hannu Sinkkonen, som säger att tullen har fullt upp med snussmugglingen och att den har ökat kraftigt under de senaste åren.

- Vi talar om hundratusentals euro, kanske till och med miljoner i omsättning berättar Sinkkonen.

Gissningen är ändå låg, om man jämför med langarens uppskattning. Sinkkonen säger att tullen hela tiden följer den handel som sker med illegalt gods i Finland, men när jag frågar honom om de följer med handeln i grupperna på Facebook, vill han inte kommentera. Kanske skulle en kommentar om arbetsmetoderna spela langarna i händerna? Eller har snushandeln blivit så stor att tullen inte kan erkänna att det hela är ohanterbart?

- Vi på tullen gör ett bra jobb med att ta fast snussmugglare, avslutar Sinkkonen.

Vad tycker du då om snusförbudet i Finland?

- Det där kommenterar jag inte, jag är tjänsteman och det är politikernas sak att bestämma om det.

Tullöverinspektör Hannu Sinkkonen Tullöverinspektör Hannu Sinkkonen utanför tullen Bild: Pasi Peiponen / Yle hannu sinkkonen,tullen,tullöverinspektör hannu sinkkonen

Jag misstänks för brott, snushandeln fortsätter

Jag vill lämna in snuset jag köpt i gatuhandeln till tullen och frågar Sinkkonen om det är okej. Det vill han ta upp enskilt efteråt, inte under intervjun. Sinkkonen meddelar att jag nu är brottsmisstänkt för lindrigt befattningstagande med olaga gods (alltså för att ha köpt snus på nätet) - och kallas på förhör följande vecka.

När jag kommer hem har jag fått över femtio nya säljannonser i grupperna på Facebook. Också langaren jag har intervjuat har fått in nya varor som ska ut till användarna.

- Jag tänkte fortsätta lägga ut annonser ännu i ett par månader, men snart börjar jag ha så pass många stamkunder att det inte längre behövs. Då kan jag dra mig tillbaka från grupperna och igen minska risken för att bli fast.

När den här artikeln publiceras har åklagarväsendet ännu inte fattat beslut om huruvida åtal väcks eller inte. Men förundersökningen är klar och man har meddelat att jag utöver eventuella dagsböter i sista hand är skyldig att också betala skatt för snuset jag inhandlat på olaglig väg. Skatten för de femton burkarna (som nu finns i tullens förvar) uppgår till cirka 120 euro.

Spotlight - Det nya svarta guldet på Yle Fem tisdagen den 31.1 kl.20.00

Mycket har hänt på kort tid i Marina Meinanders liv. Vid årsskiftet blev hon ny konstnärlig ledare för Lilla Teatern, som är en del av Helsingfors stadsteater. I samma veva fyllde hon femtio.

Som teaterchef tar hon fasta på det här med ålder och kön från första början. Åldern får inte vara ett hinder för kvinnliga skådespelare att få vettiga roller. Och omvänt: Teaterpubliken förtjänar att se medelålders kvinnor porträtteras som individer, med egna tankar, känslor och mål.

– Det finns ett grovt sätt att kategorisera när man besätter roller inom teatern: Är kvinnan i fruktbar ålder eller inte? Det är frågan om två helt olika rollfack.

En kvinnlig smurf

Generellt är världsdramatiken mansdominerad, speciellt den klassiska dramatiken. Pjäserna beskriver ofta de manliga personerna som subjekt. Kvinnorna fyller därmed ofta en funktion i förhållande till det manliga subjektet.

– Det här gäller inte bara för teatern, utan lika mycket i filmvärlden och barnkulturen. Ta smurfarna som exempel. Alla smurfar har olika egenskaper – vi har den trötta smurfen, den nördiga smurfen, den kloka smurfen och den flitiga smurfen. Sen finns den kvinnliga smurfen. Det att hon är kvinna definierar henne och punkt slut. Hon har inga andra egenskaper utöver det.

Teaterpubliken medelålders kvinnor

Som teaterchef är det en av Marina Meinanders kärnuppgifter att jobba emot den här världsordningen. Hon understryker motstridigheten i att en stor del av teaterpubliken består av medelålders kvinnor, medan de kvinnor som porträtteras på scenen inte är det. Åtminstone inte medelålders kvinnor som är autonoma, fiffiga och drivna av sina egna drömmar, konflikter och målsättningar.

– Jag var själv i 30-årsåldern när jag för första gången såg en pjäs som visade kvinnor som kunde ha varit jag själv, lika komplexa och spretiga som verkliga människor. Det här blev en nyckelupplevelse som jag bär med mig i mitt arbete.

Nyskrivet på Lilla Teatern

Det här tänker Marina Meinander uppnå genom att satsa på ny dramatik. 2017 kommer att vara ett år med tyngdpunkt på nyskrivet. Först ut är Joakim Groths Retro, en berättelse om kärlek genom fyra decennier, som får sin urpremiär den andra februari. Senare kommer Mammas flicka, en monolog av Jeanette Björkqvist, som tar sig an det tunga ämnet familjevåld.

Det finns ett annat problem när det gäller ålder och teater. Det är det faktum att publiken blir allt äldre. Här är Marina Meinander mycket noga med att inte lägga över ansvaret på de unga, som inte går på teater, eller på de trogna, ålderstigna teatervännerna. Hon tar ansvaret helt och hållet på sig själv.

– Teatern måste hitta ett uttryck som är så angeläget att också unga människor känner sig inkluderade och välkomna i det. Här finns det inga genvägar.

Att se en pjäs är en kollektiv handling

De unga kan lockas till teatern via till exempel angelägna personskildringar. Här hittar vi säkert en av nycklarna till framgången med norska ungdomsserien Skam. Karaktärerna i den är precis så mångbottnade som riktiga personer.

Teatern kan och borde också vara relevant för alla, eftersom den alltid speglar samhället. Det finns de som säger att all teater är politisk, även om den inte alls tar upp politik. Att blunda för vissa ämnen är nämligen också ett ställningstagande. Och teatern upplevs alltid tillsammans.

– Att gå på teater är en mycket mer kollektiv handling än att åka kollektivtrafik. I spårvagnen sitter var och en i sin egen bubbla, medan alla i en teaterpublik har samma fokus och delar samma upplevelse.

En bluff som väntar på att avslöjas

Ett hinder som många människor upplever, är upplevelsen av att inte räcka till och inte duga. Marina Meinander är välbekant med det så kallade bluffsyndromet (översatt från engelskans "impostor syndrome") – att uppleva att man egentligen inte är så bra och kompetent som man ger sig ut för att vara, och att det bara är en tidsfråga innan bluffen kommer att avslöjas.

– Jag känner igen mig i det där. Hela tiden.

Genom hård träning är det ändå möjligt att lära sig känna igen sådana tankar hos sig själv och i bästa fall behärska dem.

– Jag kommer ihåg en workshop som handlade om blicken. När jag talar om en sak, är mitt fokus då på den sak jag talar om, eller iakttar jag hela tiden mig själv med en yttre blick, som dömer och utvärderar? Det är otroligt hur stor skillnaden blir i auktoritet och trovärdighet, när jag lyckas med att stänga av den yttre blicken.

Efter Nio om hinder, måndagen den 30 januari kl 21 i Yle Fem samt på Arenan.

Planen att riva den gula magasinbyggnaden i Norra hamnen i Ekenäs föder nya idéer. En slowfoodmarket eller en restaurang med stora fönster mot havet är förslag på verksamheter som kunde ersätta nattklubben Ettan.

Platsen är belägen mitt i Ekenäs centrum, bara några meter från Pojoviken. Den fina utsikten över vattnet är något företagaren Oscar Holmström hade tagit till vara.

- En tvåvåningsbyggnad med stora fönster mot havet. En nedrevåning med café och lokal butik med fisk, kött och bröd. Kanske en liten cocktailbar med stor uteservering.

Övrevåningen skulle inhysa en restaurang som är öppen på sommaren men har begränsat öppet resten av året. Och så en nattklubb i en del av byggnaden. Det skulle bli tufft, tycker Holmström, som har haft flera olika verksamheter i Ekenäs.

Svårt att veta vad som lönar sig

Holmström säger att det är svårt att veta i förväg om ett koncept skulle kunna löna sig i praktiken.

- Om man inte provar så vet man inte. Jag har provat på ett och annat i Ekenäs och vissa saker fungerar, andra inte.

Oscar Holmström är själv inte intresserad av att etablera sig i Norra hamnen. Krögare Oscar Holmström Bild: Yle/Monica Slotte Ekenäs,krögare,oscar holmström,pub santa fe,Raseborg,restauranger

Det behövs någon som Mikael Björklund.

- Det behövs någon med namn och visioner så det skulle bli en turistattraktion för utsocknesbor.

Något som inte bara lockar folk med tjocka plånböcker

Niklas Björkqvist, vars företag sköter gästhamnen i området, hoppas att den nya verksamheten gynnar gästhamnen.

Restaurang, café eller saluhall, räknar Ekenäs centrumförenings nya ordförande Marina Strömberg upp.

En plan för Norra hamnen. Det gula magasinet syns till höger om de bostäder som byggs för tillfället. I området rör sig mycket turister på sommaren eftersom gästhamnen, Stallörsparken och Knipan ligger i närheten av Norra hamnen. Bostäder och köpcentrum som planeras i Norra hamnen Bild: Port 19/Yle bostäder,Ekenäs,norra hamnen,port 19

- En byggnad som skapas för att användas till något som är väldigt specifikt för Ekenäs och Raseborg, såsom lokalproducerad mat.

Rancken-Lutz konstaterar att det inte går med en lyxsaluhall i Ekenäs hamn. Hon tycker också det skulle vara viktigt att verksamheten i huset inte bara tilltalar de mänskor som har råd att köpa en bostad i de nybyggda bostäderna invid.

- Jag hoppas det skulle vara ett ställe som flera kan använda och att det inte är för dyrt. Hyran där blir ju mycket högre än vad den är i det gamla huset.

Företagare med pengar inte enda alternativet

Ylva Rancken-Lutz är negativt inställd till det planerade köpcentret i Norra hamnen och engagerade sig i processen redan i tidigt skede.

Hon är dessutom involverad i projekt om inkluderande stadsplanering, det vill säga att invånare tas med när det planeras någonting i en stad. Det här skulle också vara möjligt att göra i Norra hamnen, säger hon.

Ylva Rancken-Lutz hoppas att den nya verksamheten i Norra hamnen inte har för dyra priser. Ylva Rancken-Lutz med torget i Ekenäs i bakgrunden. Bild: Yle/Malin Valtonen Ekenäs,ekenässällskapet,rancken-lutz,ylva rancken-lutz

- Det är en lätt väg att genast tänka att det ska vara en företagare med pengar.

Vilken typ av verksamhet hade du sett på platsen i Norra hamnen? Hur hade man lyckats få det att gå runt också på vintern? Skriv en kommentar!

Läs mera:

Ettan i Ekenäs ska rivas - staden vill ha något bättre vid strandkanten

Huset med nattklubben Number One i Ekenäs ska rivas. I stället vill staden ha en ny byggnad med verksamhet året om på den fina platsen invid gästhamnen.

Barcelona har infört begränsningar for hotellbranschen i ett försök att stävja anstormningen av turister. Den ökade turismen har gett flera bieffekter som dyrare bostäder och sänkta löner i servicebranschen.

Det blir stopp för nya hotellbyggen och det beviljas inga nya licenser för uthyrning av lägenheter, enligt stadens beslut.

Barcelona har 1,6 miljoner invånare och besöktes av drygt 30 miljoner turister i fjol. Barcelona hör till Europas mest besökta städer.

Det gav upphov till en rekordmängd klagomål. Bara under sommarmånaderna lämnade invånarna in över 100 000 klagomål på fulla turister som betedde sig störande.

På lördagen demonstrerade ett tusental invånare mot turismen. De bar på plakat med texten "Barcelona är inte till salu".

Invånarna uppgav i en enkät i oktober att turismen var stadens näststörsta problem efter arbetslösheten.

Bland annat har bostadspriserna skjutit i höjden och lönerna inom servicebranschen sjunkit.

Barcelona har i dag de högsta hyrorna i Spanien vilket tvingar folk att flytta bort.

Arkitekten Antoni Gaudís byggnad Casa Batlló i Barcelonas nyare del Eixample. Arkitekten Antoni Gaudís byggnad Casa Batlló i Barcelona. Bild: CC / Flickr / Bert Kaufmann Antoni Gaudí,Barcelona,Casa Batlló,Katalonien,Spanien

Hyrorna har gått upp och bostadsbristen ökat i takt med att allt fler lägenheter börjat hyras ut till turister i stället. Det ger hyresvärdarna större intäkter.

Samma effekt har uppstått i flera andra populära städer i världen som exempelvis Berlin, där staden kraftigt begränsat lägenhetsförmedlaren Airbnb:s och andra förmedlingstjänsters verksamhet.

Den ökade turismen har gett fler jobb i servicebranschen men samtidigt lägre löner.

Enligt medborgaraktionsgruppen SOS Barcelona är lönerna i turist- och restaurangsektorn i staden endast hälften av medellönen.

Detalj från kyrkan Sagrada Familia som är en av Barcelonas största sevärdheter. Detalj från kyrkan Sagrada Familia i Barcelona. Bild: CC / Flickr / jacinta lluch valero Antoni Gaudí,Barcelona,Katalonien,Sagrada Família,Spanien

Barcelona har 75 000 hotellbäddar. Utöver det finns det 50 000 bäddar i registrerade rum och lägenheter för turister. Dessutom uppskattar myndigheterna att det finns lika många illegala bäddar.

Hotellindustrin har protesterat häftigt mot de nya begränsningarna och sagt att stadens ledning demoniserar turisterna.

Av de 32 miljoner turister som besökte Barcelona i fjol var största delen endagsturister. Bara åtta miljoner övernattade, säger en talesman för stadens hotellförening.

Enligt hotellvärdarna kommer bäddregleringen därför inte att åtgärda problemet med störande turism.

Turismen beräknas stå för tio-tolv procent av Barcelonas ekonomi och för fjorton procent av arbetsplatserna.

Det populära stråket La Rambla i Barcelona. Turister på La Rambla i Barcelona. Bild: CC / Flickr / jacinta lluch valero Barcelona,Katalonien,La Rambla,Spanien,turism,turister

Vill man äta veganmat gäller det att kolla priser noga. Kilopriset på vissa bön- och havreprodukter är lika högt som på rostbiff och växtmjölken är flerfaldigt dyrare än vanlig komjölk. Efterfrågan på veganmat växer däremot hela tiden och så gör också utbudet säger köpmännen.

Det har säkert i alla tider varit dyrare att följa specialdieter, det vet alla gluten- och laktosintoleranta. Blir något dessutom trendigt brukar priserna sällan gå ner, trots större efterfrågan. Baljhavre är ett exempel på veganmat som många andra än veganer springer benen av sig för att få tag på. Kilopriset för detta halvfabrikat är över 15 euro och det är nog ett ganska häftigt pris på vatten, havre och lite ärt- och bönprotein.

Ett annat halvfabrikat är bondbönan som påminner om baljhavre och alltså liknar färdigstekt köttfärs. Kilopriset är också här kring 15 euro. Fördelen med både baljhavren och bondbönsfärsen är att de är inhemska uppfinningar och tillverkas i Finland.

Vill man äta billigare veganmat gäller det alltså att kolla priser noga och överväga att börja blötlägga torkade bönor kvällen innan de ska ätas. Precis som i all annan matlagning blir det billigast om man gör allt från grunden. Snabbmat kostar.

Jag har varit på en butiksrunda i Ekenäs i Västnyland för att kolla både priser men också utbud. Mataffärerna i Ekenäs är inte några megastora hypermarketar längs livligt trafikerade riksvägar, men de är ändå större än kvarters- och bybutikerna.

Det är lite tokigt jo, att specialvaror kostar mera

Vid hyllan som är fylld av ganska många olika sorters växtmjölk står marketchef Mika Gabrielsson och radar upp tetraförpackningar i olika färger och med olika växtinnehåll. Där finns många utländska varumärken, men också inhemska alternativ. De inhemska hör glädjande nog till de billigaste, men ingen växtmjölksburk är billig. Den billigaste havremjölken kostar kring 1,70, de dyrare mandel- och risvarianterna kostar nästan tre euro. Jämför det här med den billigaste lättmjölken i samma affär, 69 cent.

Mika Gabrielsson snyggar till raderna med växtmjölk. Marketschef Mika Gabrielsson står vid en butikshylla med växtmjölk. Bild: Yle/ Tiina Grönroos Ekenäs,mataffär,mika gabrielsson,veganism,växtmjölk

- Det är lite tokigt jo, att specialvaror kostar mera, säger Mika Gabrielsson. Men jag tror att priset sjunker efterhand som produktionen ökar.

Hur mycket styrs av mjölkindustrin, hur mycket pressar de ner priserna på vanlig mjölk?

- Det vågar jag inte säga, jag sitter inte med där priserna görs upp, men det är klart att konkurrensen är hård, svarar Mika Gabrielsson.

Det som Mika Gabrielsson har kunnat bestämma om är hur specialvaror läggs fram i den matbutik han förestår. Till exempel glutenfria torrvaror och veganprodukter finns på egna hyllor på kortsidorna av de långa butikshyllorna.

- Det här är inget som är centralstyrt, vårt gäng här har beslutat att vi prövar det här sättet. Dessutom är de vegetariska varorna i färdigmatsdisken markerade med grönt, säger Mika Gabrielsson.

Mika Gabrielsson säger att sortimentet av vegetariska och veganprodukter ökar hela tiden, likaså efterfrågan. Allt fler frågar efter veganmat.

- I februari får vi trettio nya produkter till butiken, av dem är nio vegetariska, säger Mika Gabrielsson.

Är de också vegan?

- Så långt har jag inte ännu kollat svarar Mika Gabrielsson, som däremot berättar att han och andra i butikspersonalen brukar provsmaka nya produkter.

- Jag hinner inte smaka på allt själv, men vi brukar kommentera och ha lite åsikter om det som var och en av oss har prövat på.

Kunderna är pålästa och vet vad de vill ha

I en annan mataffär plockar Carolina Kallström upp färdigmat. Hon ansvarar dessutom för påläggen och det förpackade köttet i affären.

- Nog får jag frågor om veganmat, säger Carolina Kallström. Kunderna är pålästa och vet vad de vill ha, men de hittar inte alltid vad de söker och det är då de kommer fram till mig och frågar.

Veganvarorna finns utspridda i butiken och kan ibland vara svåra att hitta. Om varan saknas brukar butiken ofta beställa den, säger Carolina Kallström.

Carolina Kallström ansvarar också för butikens facebooksida. Där har hon just lagt upp information om nya, gröna produkter, men om de är vegan eller vegetariska är hon inte helt säker på.

- Men i frysdisken vet jag att vi har sex olika biffliknande varor som är 100 procent vego.

Carolina Kallström plockar upp varor och svarar på kunders frågor om mat. Carolina Kallström står framför en butikshylla med färdigmat. Bild: Yle/ Tiina Grönroos carolina kallström,matbutik,varututbud,veganism,veganism

Carolina Kallström säger att baljhavren är en produkt som säljer slut nästan med en gång. Här skulle leveranserna kunna vara större. Men så finns det produkter som inte har lika bra åtgång, där bäst före datum hinner passera.

- Vi har ett pålägg med grönpeppar och soja, men vi har inte tagit bort det från vårt sortiment eftersom det är ganska nytt. Vi testar oss fram ännu, det tar ibland tid för konsumenterna att hitta nyheter.

Själv medger Carolina Kallström att hon inte är speciellt insatt i veganmat. Jag gör ett test och ber henne erbjuda en färdigrätt som går snabbt att värma i mikrovågsugnen och som är vegan.

- Hmm, här finns några grönsakssoppor, de borde väl gå? På den här står det att den innehåller kokosmjölk och det borde väl passa, eller hur säger Carolina Kallström först med en viss tvekan men när hon ser mitt solvargsgrin så börjar också hon skratta.

Ingen bilskatt eller bilförsäkring som ska betalas. Ingen bilbesiktning att vara nervös för och ingen bränsletank att fylla. Istället ska cykeln ha dubbdäck och passagerarna kläder för rätt väder. Ibland saknar de en bil, men livet utan bil är ändå lätt. Det som krävs är god planering.

Livet i centrum

Familjen Kelloniemi bor och jobbar i centrum av Vasa och familjens två döttrar går på dagis i centrum. Resor till och från dagis och jobb görs med cykel och barnen sitter i en cykelkärra. Så har det alltid varit, för familjen har aldrig haft en bil.

- Jag har inget körkort. Jag har bott i Helsingfors, Kuopio och här i Vasa och man behöver inte körkort, säger Justus Kelloniemi.

Minttu tog körkort som 30-åring och tycker inte om att köra bil eftersom hon gör det så sällan.

- Vi har valt att bo i centrum, vi har ordentliga utekläder till oss själva och barnen och så har vi piggdäck på cyklarna vintertid, säger Minttu.

Morfar lånar bilen

I en stad av Vasas mått är kollektivtrafiken inte alltid något att räkna med. Buss är inte heller någon favorit för familjen, däremot gillar de att åka tåg. Ska man åka någonstans dit inga allmänna transportmedel går händer det att de lånar Minttus pappas bil.

- Om det är nära så cyklar vi, men börjar det vara runt tio kilometer eller längre så lånar vi Minttus pappas bil, säger Justus.
Det sämsta med att inte ha någon egen bil är svårigheten att åka någonstans just då man önskar och att en del sommarresor skulle också vara enklare med bil.

Det bästa med att vara billös

Det bästa tipset Kelloniemis vill ge familjer som funderar på att vara billösa är att skaffa en bra vagn till cykeln där barnen har det bekvämt att åka.

- Någon säger att det är billigt att inte ha bil, men det vet jag inte med säkerhet, säger Justus och skrattar.

Vardagen utan bil är också problemfri ur ett annat perspektiv.

- Jag kan inte fixa bilar och Justus är säkert inte intresserad av att fixa bilar, så det är bra såhär, säger Minttu.

Omöjligt att flytta utanför centrum

Livet utan bil är beroende av att familjen är bosatt och arbetar i centrum.

- Då jag tittar på hus och lägenheter utanför stan så tänker jag att det ser härligt ut, men sedan tänker jag att om man ska cykla med barnen fyra kilometer i slask två-tre gånger varje dag så går det inte, säger Minttu.

Att en dag ta körkort är inte helt uteslutet, men för tillfället inte aktuellt.

- Det finns i alla fall inte med på en fem-års plan, säger Justus Kelloniemi och skrattar.

Vi äter klimatsmart, hållbart och hälsosamt, med färre djur och flera växter på tallriken. Ren mat, fast casual och casual dining lockar allt fler. Växtslaktarna introduceras medan företag i livsmedelsbranchen fortsätter tävla om vem som lanserar de bästa vegetariska innovationerna. Här är de starkaste mattrenderna för år 2017.

Våra storstäder berikas med allt fler så kallade fast casual och casual dining-restauranger, där man får vällagad snabbmat och/eller prisvärd restaurangmat i mysig miljö av ekologiska och närproducerade livsmedel med hemlagade tillägg.

Med dessa koncept följer inte bara smaker från Mellanöstern, sushi, kolgrillat kött, mikrobryggerier och högklassig gatumat, utan en nationell avmystifiering av den vegetariska och veganska livsstilen. I år blir det normalt med vegetariska och veganska alternativ på lunchrestauranger,i skolor och hemma.

Glass som färgats lila av storjams borde snart dyka upp efter att fjolårets baljhavre, overnight oats, smoothie bowl, ramen och poke blivit blazé bland de riktiga trendnissarna. Och vem äter längre kål?

Eldsjälar och frontfigurer som Richard McGormick, Ville Relander, Mehdi Younes, Hans Välimäki, Kari Aihinen och Iman Gharagozlun introducerar fler nya rätter och smaker med stöd av större restaurangkedjor.

Vy från ett matkvarter i Helsingfors. Vy från matkvarteret 6K i Helsingfors Bild: Svenska Yle / Leo Gammals Fast casual restaurant,Helsingfors,restauranger,snabbmat

Med fast casual och casual dining smyger sig alltså det gröna köket allt mer obemärkt in i gatubilden. Den gröna vågen, med hälsosam och hållbar mat, leder också till att antalet flexitarianer ökar. Med flexitarian menas en allätande person, som gärna äter vegetariskt eller veganskt några dagar i veckan, och lyxar till det med kött då och då. Fast då skall köttet helst vara ekologiskt uppfött eller vilt.

Det stora proteinskiftet

Vi är mitt inne i ett så kallat proteinskifte, som betyder att vi byter ut vissa proteinkällor mot andra, söker efter nya kombinationer eller bara ökar intaget av proteiner. I år kommer vi att se en ökad övergång från animaliska proteiner till växtproteiner samt introduktion av nya proteinkällor, främst från växtriket.

Begreppet proteinskifte lanserades av den svenska konsultbyrån Macklean, i samband med en workshop i maj 2016, där deltagarna undersökte varför folk under de senaste åren börjat konsumera andra proteinkällor än tidigare.

Proteinskiftet började för omkring tio år sedan bland kroppsbyggare, styrketränare och fitnessentusiaster på gym. De strävade efter att optimera hälsa och näringsinnehåll för bästa möjliga prestation genom att minska på intaget av kolhydrater. Det ledde bland annat till GI- och LCHF-trenderna och kolhydraterna blev den stora fienden i folkmun. Man skulle äta mera fett istället för kolhydrater, inte nödvändigtvis för prestation utan för att gå ner i vikt.

I år äter vi mindre mängder rött kött. Två biffar av malet nötkött med mortel och saltkvarn. Bild: Leo Gammals biffar,hamburgare,hamburgerbiff,Kryddkvarn,malet kött,Mortel,nötkött,Peppar,salt (kryddor),Skärbräda

Vi äter mera vitt kött. kycklingryta Bild: Pixabay broiler,Dörrmatta,kyckling,kycklingkött,lunch

Idag har fettet bytts ut mot proteiner, LCHF blev LCHP. För cirka fem år sedan fick grynosten sällskap av kvarg i olika smaker och även de som inte tränade över huvudtaget började konsumera proteiner som aldrig förr. Med kvargen kom olika proteinberikade produkter som efterrätter, drycker, yoghurtar och isländsk skyr samt så kallade proteinhydrater, till exempel proteinhavregryn, proteinmüsli och proteinberikat bröd.

I takt med att efterfrågan på proteiner har ökat har också diskussionen om olika proteinkällor intensifierats. Av hälsoskäl eller etiska och moraliska orsaker ser vi nu konsumtionen av rött kött (nöt, gris, vilt) minska och konsumtionen av vitt kött (fågel, fisk) samt växtproteiner öka.

Insekter som proteinkälla är på kommande, men innan syrsor och maskar når våra matbordet har den stora bulken ersatt genmodifierad soja som djurfoder.

I Finland är baljhavren och bondbönefärsen bra exempel på produkter som faller inom ramen för proteinskiftet. Jakten på nya råvaror från växtriket för nya livsmedel är febril. Inom livsmedelsindustrin utvecklas nya produkter som baserar sig på sädesslag, ärt- och baljväxter, men också frön, nötter, alger, soja, svampar, frukter och grönväxter, t ex jackfrukt och kallaväxterna andmat (vattenlins) och konjac. Inom kort kommer ett inhemsk företag faktiskt att lansera ett sojabaserat äggsubstitut.

Vi konsumerar också mycket mera växtmjölk, vassleprotein och allt grönt. Stilleben av frukt, grönsaker och upphälld sojamjölk och vasslekvarg. Bild: Public domain / Peggy Greb Banan,broccoli,frukter,grönsaker,jordgubbar,kvarg,majs,morot,persika,potatis,rotfrukter,soja,Sojaböna,sojaprodukter,squash,tomat,Vassla,vassleproteiner,vegetariska produkter,vindruva,växtdryck,växtmjölk,zucchini

Proteinskiftet är bara en liten del av den globala omställningsrörelse som pågår som bäst. När vi köper vår mat reflekterar vi samtidigt över djurskydd, klimatförändringar och befolkningsökning. Vi bör tänka långsiktigt i fråga om hur vi producerar, konsumerar och lever i största allmänhet.

Ren och naturlig mat

Den globala omställningen, proteinskiftet och en kritisk inställning till hur våra livsmedel produceras hänger samman med trenden att undvika näringsfattiga livsmedel och tillsatsämnen. Allt fler vill till och med begränsa eller beskatta näringsfattiga produkter som godis, läsk, snabbmat, vitt bröd och processade livsmedel.

Motsatsen till näringsfattig är bland annat näringsrik och ren mat (clean eating). Ren mat är inte en specialdiet, utan snarare ett synsätt där man strävar efter att äta livsmedel i sin renaste eller mest naturliga form som möjligt. Du väljer alltså hela bär istället för sylt, färsk majs istället för flingor eller färska tomater istället för puré eller ketchup.

Man äter samtidigt mindre av eller helt undviker processad mat, raffinerade produkter som vetemjöl och socker samt livsmedel med tillsatsämnen. Så långt som möjligt lagas maten av ekologiska och närproducerade råvaror utan bekämpningsmedel och tillsatser.

Smoothiebowl med färska bär och frukter. En smoothiebowl med frukter och nötter. Bild: Anni Kravi anni kravi,efter nio,frukost,smoothiebowl,smoothies,smoothieskål,vegetariska rätter,Yle Fem

Recepten har få ingredienser, rätterna är enkla och varsamt tillredda, ofta glutenfria med inslag från rå mat (raw food) och ayrvedisk diet. Fast inga näringsgrupper är uteslutna, och det finns bra recept på hemlagade hönsnugetter och köttbullar, ligger tyngdpunkten på vegetariska livsmedel.

Populära ingredienser är: grönsaker, frukter, rotsaker, bär, nötter, frön, råris, bovete, quinoa, bönor, ägg, kokosmjölk, baljväxter, tofu, fullkornsprodukter, viltfångad fisk, naturbeteskött eller vilt, kakao, fiberhusk, gurkmeja, ingefära, skirat smör, amaranth, wakame, kokosolja, rapsolja, olivolja och vatten.

Ett livsmedel är inte nödvändigtvis lika näringsrikt eller -tätt i sitt naturliga tillstånd som i behandlad form. Torkade örter är till exempel mer näringstäta än färska. Tomatpuré och tomatketchup innehåller högre halter av de flesta vitaminer, proteiner och mineraler än färska tomater, men att äta maten ren ger en fräsch upplevelse och minimerar risken för bland annat onödigt socker.

Växtslaktarna kommer

2017 kommer att vara året när produkter som inte bara ersätter kött, utan som ser ut som och beter sig som kött slår genom. De skapas av så kallade växtslaktare, på engelska vegetarian eller plant butchers.

Växtslaktarna är en mycket speciell yrkesgrupp som samarbetar med bland annat forskare (kemister, fysiker) och köksmästare för att lära sig imitera burgerbiffar, hönsnugetter, köttbullar, bacon, tonfisk och så vidare.

Växtslaktaren Kale Walch med vegetarisk skinka. Växtslaktaren Kale Walch med vegetarisk skinka Bild: Public domain / TheHerbivorousButcher kale walch,Minneapolis,skinka,the herbivorous butcher,veganism,vegetabiliska proteiner,vegetarisk kost,växtslaktare

Om mästerkockar som Heston Blumenthal använder sig av naturvetenskaplig förståelse i matlagningen för att skapa fine dining, utnyttjar växtslaktarna kunskaper inom molekylär gastronomi till att laga husmanskost och snabbmat av hög kvalitet (fast casual).

Vi hittar skickliga växtslaktare i USA och Kanada, men den holländska odlaren Jaap Korteweg är en av de största innovatörerna i Europa. Han öppnade The Vegetarian Butcher 2010 och distribuerar över hela Europa, inklusive flere ställen i Åbo, Helsingfors, Tammerfors och Uleåborg.

Produkterna är bland annat vegetarisk skinka, burgare, glaserade revben, salami, bratwurst, rostbiff, tonfisk och jätteräkor eller porterhousebiff.

Nötfärs med brysselkål. Köttfärs av nötter med brysselkål Bild: Public domain / Ewan Munro brysselkål,färser,grönsaker,matsvampar,nötter,vegan,veganism,vegetariska produkter,vegetariska rätter

Teknikerna bakom produkterna är yrkeshemligheter, men ingredienserna är en kombination av olika växtprotein, till exempel soja, veteprotein och vetegluten, grönsaker, vassle, alger, hampa, sädesslag, ärt- och baljväxter, svampar, grönsaker och blommor, till exempel lupiner, andmat (vattenlins) och konjac (Amorphophallus konjac)

Vegetarisk bacon kan lätt göras av till exempel tempeh eller rispapper, men växtslaktaren Korteweg använder en kombination av morot, lökkoncentrat, ärtprotein och ärtfiber, vatten, stärkelse, solrosolja, kryddor, rökt salt samt rödbets- och hibiscusextrakt.

Bittra och beska smaker

Det har varit inne med bittra och beska smaker redan ett tag, vilket i sig är spännande i sig. Den röda tråden genom vår europeiska mathistoria har varit sura och syrliga smakpreferenser, inte bittra och beska. Romarna hade sin fisksås, garum med stark syrlighet och umami.

Under medeltiden var verjus (den sura saften av omogna druvor), vin, vinäger och citronsaft populära ingredienser i hela Europa. Man lade in grönsaker, ägg och fisk i tätt packade krukor med saltlag som ofta innehöll sura vätskor. Germanerna introducerade surkål och britterna häller fortfarande vinäger över sina fish & chips.

Beska och bittra toner fanns främst i läke- och kryddörter som också användes för ölbryggning (pors, ljung, rölleka, humle), men också i timjan, dragon, salvia och persilja.

Persilja har en frisk beska. Persilja. Bild: Yle persilja

Aperitifer och digestiver med malört som bas (Campari, Absint, Vermouth) började tillverkas i större skala på 1800-talet, men idag förknippas beska i första hand med pale ale, överjästa öl med tydlig humlebeska. Därtill ökar intresset för örter och bär med beska toner som i osockrade lingon, tranbär, hjortron och rönnbär.

Beska smaker finns också i färska grönsaker och sallater, till exempel rucola, endiv, escarol, lollo rosso, frisée och rosésallat, samt flera kålsorter. Oliver ger färg till salladen och olivolja beska toner. Många föredrar råkakao och råchoklad med mycket bittra och beska smaker framom mjölkchoklad.

Jackfrukt är årets produkt

Innan vi överrumplas med lilafärgad storjams eller ube som rotfrukten från Asien också kallas kommer vi att få se mycket av jackfrukt (Artocarpus heterophyllus). Om storjams är en rotfrukt som påminner om sötpotatisen, hör jackfrukt till mullbärssläktet och som är ett utmärkt köttsubstitut. Bägge växer i tropiska förhållanden, finns i Syd- Sydostasien, Östafrika och Brasilien.

Jackfrukt påminner till utseendet om en knottrig, ljusgrön avokado. Inuti påminner den om pumpa eller ananas. Det är i första hand fruktköttet eller kronbladen som man äter.

En öppnad jackfrukt. En halverad jackfrukt Bild: Public domain / Kinglaw Asien,frukter,Jackfrukt,tropisk zon,vegetariska produkter

Jackfrukt i paket. Inpaketerat fruktkött från jackfrukt. Bild: Public domain / Susan Slater Asien,frukter,Jackfrukt,pulled veggies,tropisk zon,vegetariska produkter

Jackfrukt kan vara både söt eller syrlig beroende på sort. Den kan ätas färsk om den är riktigt mogen och saftig, eller som grönsak. Liksom storjams används den som ingrediens i bland annat glass och sötsaker.

Av torkad jackfrukt lagas soppor, stuvningar och så kallade pulled veggies, det vill säga långkokta grönsaker som fungerar som vegetariska alternativ till riven gris eller höna eller lamm.

Jackfrukt består av mest kolhydrater, men innehåller också flera olika karotener samt små mängder kostfiber och vitamin A.

För mera information och fördjupning:

Helsingin Sanomats artikel från 18.8. 2016, om hur stora restaurangkedjor ställer bakom nya koncept och brand. (finska)

Wikipedias lista över köttsubstitut. (engelska)

Vegetariska och veganska produkter blir allt vanligare i affärerna. Veganen Ian Åström tycker det är samhällets ansvar att se till att den gröna vågen blir något mer än bara en trend.

Ian Åström har varit vegetarian i ungefär sju år och vegan i snart tre år. Under det senaste året har det blivit väldigt mycket enklare att gå över till en mer vegetarisk kost – främst på grund av alla nya soja- och andra bönprodukter.

- Det är knappt så man hänger med nu mera. Det är en jättestor skillnad om man jämför med 2010 när jag började äta vegetariskt, säger Ian.

Handlar om ökad efterfrågan

Fler människor väljer att äta en växtbaserad kost och det här har företagen lagt märke till.

- Det finns veganska korvar, pålägg, ostar, mikromåltider och mjölkprodukter. I vissa affärer finns det mer växtbaserade mjölkprodukter än komjölk.

Många av produkterna påminner om kött, och det gör det lättare att ta steget mot en mer vegetarisk kost.

- Tryggheten finns kvar, så du kan få dina korvar och hamburgerbiffar, men de är gjorda på soja som bas, säger Ian.

Sociala medier gjort veganismen mainstream

Veganismen har blivit mainstream och är långt ifrån en alternativ subkultur som det tidigare var. Ian tycker det är en bra sak.

- Att det blir mainstream har nog internet hjälpt till med. All information är så lättillgänglig. Många kändisar har också anammat en mer växtbaserad kost och de pratar om det i medierna.

Att det blir mainstream har nog internet hjälpt till med.

Rörelser och fenomen som snabbt blir stora riskerar också att bara bli trender, och en trend tar oftast slut eller framkallar motreaktioner. Ian är väl medveten om att också veganismen kan gå en sådan framtid till mötes.

- Även fast det inte varit trendigt har veganismen haft sina motståndare ända sedan begreppet myntades. I och med att det är så trendigt nu finns det säkert människor som ser ner på det och tror att man äter så bara för att det är trendigt.

Veganismen mer än en trenddiet

Ian tycker ändå inte att man kan jämföra veganismen med andra trenddieter som till exempel LCHF.

- Veganism är mycket mer än bara en diet. Du kanske ser någon dokumentär som väcker en massa åsikter och konflikter i huvudet. Du kanske börjar ifrågasätta din egen moral och etik, och det gör du kanske inte med andra trender.

Vad krävs för att veganismen och vegetarianismen ska bli mer än en trend?

- Problemet ligger inte hos individerna utan hos samhället och hur det format våra åsikter och tankar om hur man ska äta nyttigt. Det är så inpräntat i vårt tankesätt att det enda stället där man får ämnen som kalcium och järn är från djurprodukter, men så är det inte, säger Ian.

Vegetarisk kost är nu för tiden långt ifrån "kaninmat". I dag kan en vegan till och med äta ost. Ost skärs Bild: Yle/Jeannette Lintula ost,porlammin,porlammin vege,porloms mejeri,vegan,veganost

Tyngden ligger alltså på samhällets axlar och det samhällets uppgift att ändra kostråd och så vidare. Men kanske också på de finländska produkterna? Finländska företag har ju tagit fram en hel del nya vegetariska alternativ under det senaste året. De mest kända är väl baljhavre och härkis – det senare gjort på bondbönor.

- Det handlar säkert om att vi människor blir mer medvetna och vill äta mer närproducerat. Här i Finland har vi ju tillgång till mycket havre och bondbönor. Det forskas också om saken och man försöker hela tiden hitta nya substitut till kött, säger Ian.

Lätt att vara vegan i dag

Ian tycker att det är busenkelt att vara vegan i dag. Hans egen kost består mest av kolhydrater och någon gång i veckan unnar han kanske sig någon av alla de nya veganska produkterna.

- Jag försöker ändå att inte äta det så jättemycket, främst på grund av att det är så dyrt. Det är ju dessutom halvfabrikat, och visst är det bättre än djurprodukter, men det handlar också om en hälsoaspekt.

Under januari har vi fått se fler veganska rätter på restaurangernas menyer, och det kan vi tacka (eller skylla om du föredrar det) veganutmaningen för. Nu är den slut, men Ian har ändå inte problem med att äta veganskt när han går ut på restaurang. Ifall det inte finns något på menyn är kockarna oftast villiga att komponera ihop något som Ian kan äta.

- Jag har inte stött på någon som skulle motsätta sig det eller tycka att det är konstigt.

I vissa grönsaksrätter finns det djurprodukter, till exempel kycklingbuljong eller fisksås, och för att försäkra sig om att inte få i sig av de här brukar Ian ofta fråga personalen om de kan lämna bort den ingrediensen.

- Det är inget att skämmas för, det är bara att fråga om man känner sig osäker, säger han.

Vad tror du om den gröna vågen vi ser just nu - är den en trend eller här för att stanna?

Det är varken svårt eller särskilt dyrt att äta veganmat. Men det gäller förstås att hålla extra koll på innehållsförteckningar, våga fråga restaurangpersonal och jämföra priser. Halvfabrikat och specialprodukter kostar, men det går att leva gott och billigt med hjälp av säsongens grönsaker, frukter, torkade bönor och linser. Dessutom har det varit roligt att pröva på nya recept och bekanta sig med nya råvaror. Sällan om någonsin har januari gått så snabbt som i år.

Det har varit oväntat lätt att hålla sig till en strikt vegankost. Enda missen var en dressing på ett lunchcafé där personalen upplyste mig om den innehöll majonnäs gjord på olja och ägg. Då var dressingen redan spridd över hela matportionen. Att för den skull slänga god och förstklassig mat skulle varit fel enligt mig och troligtvis de flesta veganer.

Min poäng har varit att nyfiket, öppet och fördomsfritt pröva på veganmat samt kolla hur svårt och dyrt det är

Under min veganmånad har jag haft glädjen och nöjet att träffa många intressanta personer som belyst veganismen ur flera olika synvinklar. Flera av de här träffarna har blivit radio och webbartiklar.

Nya och nygamla polare

Bland andra de här personerna har alla medverkat i min serie om veganism och veganutmaning 2017: Carolina Kallström,Henrik Nyberg, Freja Högback, Ulrika Lillsunde och Mika Gabrielsson.

Jag har också fått en del kritik. Tack! Under en så här kort tid är det svårt att hinna med grävjobb, det vill säga undersökande journalistik som granskar veganism som ideologi eller vår köttproduktion samt miljö- och hälsoaspekter på sikt. Det har inte heller varit min mening. För er som vill läsa mera om för- och nackdelar med veganism kan jag rekommendera att skriva vegan i vilken sökmotor som helst och det kommer drösvis med olika slags artiklar, rapporter, forskningsresultat, fakta, fiktion och åsikter.

Min poäng har varit att nyfiket, öppet och fördomsfritt pröva på veganmat samt kolla hur svårt och dyrt det är att hålla sig till en kost som utesluter ägg, kött- och mjölkprodukter.

Jag kan också säga att jag har varit ovanligt pigg. En orsak kan vara vitamintillskott i pillerform, en annan att det har varit ett roligt projekt. Jag har också mått bra, frånsett en del gaser i magen, men där är det mest omgivningen (min katt) som lidit.

Vardagsvegan eller flexiterian

Det är många som frågat om det är slut på min veganism nu när januari övergått i februari. Tja, det är svårt att svar direkt ja eller nej på den frågan. Jag tror jag fortsätter, åtminstone en tid, som vardagsvegan. Det betyder att jag äter mestadels växtbaserad mat, men inte säger automatiskt nej till kött, fisk, ägg och mjölkprodukter.

För att citera ur en artikel som min kollega, matjournalisten Leo Gammals har skrivit och där han spår mattrender 2017; klimatsmart, hållbart och hälsosamt, det känns som bra matval för mig. En flexiterian som gärna äter vegetariskt eller vegan, men som ibland tar en bit kött.

PS
Tack för fina kommentarer, hejarop och goda råd och tips på recept. Jag kommer att pröva på dem alla.

PS 2
Ibland funderar när jag hör folk säga att de gärna skulle äta mera grönsaker, men att de inte har råd. Nu under vintern får man saftiga, smakrika och billiga morötter, kålrötter, rödbetor och vitkål. För att nämna några exempel. Samma gäller frukt, må så vara att det är fråga om importerad sådan, men visst är det gott och ganska billigt med en fräsch fruktsallad på till exempel apelsin, banan och äpple. Bara som tips.

Ett litet värmande hjärta i ull är lätt att göra själv med en tovningsnål och en pepparkaksform.

Ett nåltovat hjärta blir en söt brosch och många på rad kan bli en dekorationsvimpel eller en barnvagnsmobil. Det blir en trevlig gåva att ge bort både till stor och liten.

Du behöver:

• ull i valfria färger
• tovningsnål eller ett handtag med tre tovningsnålar
• borste/skumgummibit/tovningsunderlag
• pepparkaksform

Till barnvagnsmobilen behövs även ett 75 cm runt, smalt gummiband, en vass stoppnål, träkulor, två barnvagnsöglor/duschdraperiöglor samt en tång.
Till broschen behövs en säkerhetsnål.

Nåltovning av ett hjärta med pepparkaksform. Pepparkaksform fylld med ull placerad på en borste Bild: Yle/Lee Esselström Hjärta (symbol),Lee Esselström,Strömsö (tv-program),tovning,Tovning,tovningsarbeten

Så här gör du:

1. Ta en handfull ull och riv den om och om igen så att fibrerna hamnar huller om buller.
2. Placera pepparkaksformen på tovningsborsten och tryck den full med ull.
3. Håll ner ullen i ena sidan medan du pickar ner ullen med tovningsnålen i den andra. Arbeta ihop ullen genom att picka med nålen om och om igen.
4. Sväng på hela hjärtat och arbeta från andra hållet.
5. Lägg på mera ull och arbeta ner den för att få ett tjockare hjärta.
6. Ta loss hjärtat ur pepparkaksformen och tova kanterna på hjärtat så att lagren tovas ihop.
7. Lägg tillbaka hjärtat i formen och tova växelvis de båda sidorna tills du är nöjd.
8. Ta hjärtat ur pepparkaksformen och gnugga det lätt mot borsten för att rugga upp ytan lite på båda sidorna.
9. Tova fler hjärtan i olika färger. Jag använde blått, grönt, gult, orange, rött och lila.
10. Trä upp gummibandet på stoppnålen och sy på hjärtanen med träkulor emellan. För att få gummibandet genom hjärtat kan man behöva en tång att ta i nålen med och dra hårt.
11. Fäst barnvagnsöglor/duschdraperiöglor i vardera ändan och häng upp.

Tovade hjärtan broscher Bild: Yle/Lee Esselström broscher,handarbeten (produkt),Hjärta (symbol),Lee Esselström,Strömsö (tv-program),tovning,Tovning,tovningsarbeten
12. Broscherna fäster man enkelt med en säkerhetsnål.

Träkulor, tovade hjärtan och annat material på ett bord Bild: Yle/Lee Esselström Hjärta (symbol),Lee Esselström,Strömsö (tv-program),tovning,Tovning,tovningsarbeten

Det finns många sätt att tova på

Sittunderlagen är tovande med vatten och såpa och så kallad rullteknik. Ringen är tovad på tre olika sätt och rosenbroschen är tovad med nål precis som hjärtanen till barnvagnsmobilen. Instruktioner till de här produkterna hittar du i listan här nedan med länkar till artiklarna.

Andra tovade produkter av Lee Esselström Tovade produkter: sittunderlag, ring och rosenbrosch Bild: Yle/Lee Esselström Gör-det-själv,handarbeten (produkt),Lee Esselström,rosor,Strömsö (tv-program),tovning,Tovning,tovningsarbeten

Barnvagn med en tovad mobil med hjärtan i regnbågens färger Bild: Yle/Lee Esselström Barnvagn,Gör-det-själv,handarbeten (produkt),Hjärta (symbol),Strömsö (tv-program),tovning

Man kan återvinna på många olika sätt och många olika material. Virket i gamla stockar är tätvuxet, vädertåligt och passar perfekt att göra trädgårdsmöbler av.

Charmen med att bygga av gammalt är nog att det nya man bygger redan har en historia. Stocken som vi byggde bänken av har en gång i världen varit en del av ett hus. Det enda som behövde göras med stocken var att tvätta den och såga till kanterna en aning.

Benen gjordes av 6 mm tjocka och 60 mm breda flatjärn. Till sargen mellan benen använde vi ett armeringsjärn med med en diameter på 15 mm. Bänken är 450 mm hög, en ganska passlig höjd för just den här grillplatsen. Längden på flatjärnsdelarna varierar och beror på hur stor stock man använder. Vi svetsade fast små (60 mm långa) tassar på benen för att den inte skall sjunka ner i gräsmattan. Vi svetsade också fast ett järn mellan benen under bänken.

Stock bänkens ben i metall Bild: yle/Strömsö bänkar,järn,Strömsö (tv-program)

De flesta utegrillar är lätta och man kan man rulla in dem i trädgårdsskjulet till vintern. Vår grill är tung. Vi rullade ut den på gräsmattan och där kommer den att ligga både sommar och vinter.

Betongringen är 1,10 m i diameter. Vi kapade till ett armeringsgaller så det täcker halva grillen. Armeringsgallrets järnstänger är 8 mm tjocka och hålstorleken 150 mm. Vi böjde ett 30 mm brett och 3 mm tjockt flatjärn runt gallret och svetsade fast det som förstärkning. Vi svetsade också fast fler armeringsjärnstänger i gallret för att korvarna inte skall trilla ner i elden.

Betongringar av det här slaget är armerade med järn. Om man eldar i mitten av ringen klarar den sig bra. Men om man eldar riktigt hårt och har veden mot ringens kant finns det risk att den spricker. Ett bra tips och tillägg till grillen är att böja en plåt på insidan av betongringen. Riktigt bra blir det om man lyckas få till en luftspalt mellan betongen och plåten.

Vänskapsbok eller kärlekshyllning, man får kalla det vad man vill men omtanken kommer denna gång i bokform. Att ge bort en personlig present är underbart att göra och fantastisk att få. Och att skapa personliga böcker är inte alls svårt. Dags att plocka fram dina allra vackraste papper och köra igång!

Du behöver:

• vackra papper, mönstrade och enfärgade
• limstift
• sax
• linjal
• klistermärken
• glitter
• tuschpennor i vitt, svart och guld
• stiftapparat
• dymoapparat

Börja med att bestämma storleken på boken. Klipp ut en mall i den valda storleken och rita ut på alla papper du vill använda. Klipp ut och vik alla pappersark på mitten.

Jag valde att kalla min bok för "10 orsaker till att jag älskar dig" vilket avgjorde hur många sidor jag hade i boken. Jag utgick också från ett kort i lite tjockare papper som pärm vilket bestämde storleken. Här finns det inga regler utan det är smak, fantasi och materialet som bestämmer.

Titeln på boken skrev jag med vit tusch på färdig klisterdekal som jag limmade på pärmens framsida. Sen var det bara att börja författa.

Skriv t.ex. några enkla rader om varför någon är speciell just för dig. En orsak per uppslag. För personens humor, för skratten, för tankspriddheten - de där unika sakerna som gör en relation så speciell. Genom att använda olika färg och mönster på pappren och kombinera med t.ex. snygga dekaler och klistermärken, blir varje sida en liten oas. Klipp ut vackra ord från tidningar, tejpa, limma, stämpla. Blanda olika stilar på text och utformning.

När du har alla sidor klara, placera dem i rätt ordning och sätt sidorna in i varann som en bok, pärmsidan ytterst. Placera alla utbredda sidor i en hög, med pärmen uppåt på t.ex. på en skärbräda och stifta två stift i ryggvikningen. Vik ihop stiften på mittuppslaget, vik ihop sidorna och boken är klar.

Någon kommer att bli glad!

Vänskapsbok

En brittisk tidning likställde att dricka ur en använd vattenflaska med att slicka på en toalettstol. Yle testade om det här kan vara sant.

Din vattenflaska blir snabbt ett tillhåll för bakterier om du inte diskar den regelbundet. Det framkommer i Yles test där tre reportrar i tre veckor skulle sköta om sin vattenflaska på olika sätt. En reporter skulle diska flaskan efter användning, en annan skulle torka av den och låta flaskan torka innan hon fyllde den med vatten pånytt och en tredje skulle bara använda flaskan utan att diska eller torka den.

Reportrarna gjorde det här för att testa teorin om att en använd vattenflaska skulle vara en likadan bakteriegömma som toalettstolar, något som en brittisk tidning skriver.

Efter tre veckor var resultatet som följande:

1. Den diskade vattenflaskan = 0 bakterier per milliliter.
2. Den torkade vattenflaskan = 2 bakterier per milliliter.
3. Vattenflaskan som bara användes = 110 bakterier per milliliter.

Skadliga bakterier?

Trots att vattenflaskan som inte sköttes så hygieniskt innehöll bakterier var ingen av bakterierna skadliga. Det här för att testpersonernas egen hygien var så bra, säger Johanna Björkroth som är professor i livsmedelshygien och som själv har analyserat testresultaten.

– Orsaken till att inga skadliga bakterier hittades var att de personer som deltog i testet inte var sjuka. De hade också bra handhygien eftersom vi inte hittade några bakterier som härstammar från avföring, säger Johanna.

Enligt Johanna är också den omkringliggande miljön viktig att ta i beaktande. I stadsmiljö finns det inte lika mycket avföringsbakterier som på landsbygden.

Men det vi med säkerhet kan säga är att det är skillnad på bakterier och bakterier - trots att en vattenflaska i teorin skulle kunna vara ett tillhåll för lika många bakterier som en toalettstol så är risken betydligt större att bakterierna på toaletten är skadligare än de som trivs i vattenflaskor. Så slicka vattenflaskan bäst du vill, men undvik toalettstolen.

Virus i vattenflaskan?

Då flaskorna testades kollade man inte efter möjliga virus, men olika sorters virus kan bra trivas på din träningsflaska.

– Det beror förstås på viruset hur länge det kan hållas i vattenflaskan, men exempelvis noroviruset kan leva kvar i veckor, säger Johanna.

Men hur ska vi då undvika att virus och skadliga bakterier söker sig in i våra träningsflaskor?

Det viktiga är att byta vatten ofta och helst låta flaskan torka innan du fyller på den på nytt. Att diska flaskan nu och då skadar inte heller. Är du rädd för bakterier ska du helst inte låna ut din vattenflaska till din träningspartner, det kan vara att hen bär på bakterier som din kropp inte gillar.

En annan grundregel som Johanna nämner är att varken vattnet eller vattenflaskan ska avge någon doft, det kan nämligen betyda att bakterierna sökt sig in i flaskan.

Bäst med kallt eller varmt vatten?

Bakterier trivs bäst i samma temperatur som du trivs bäst i - nämligen i rumstemperatur. Därför är exempelvis varmt vatten på stranden inte farligt, trots att det kan smaka lite blaskigt.

– Det farliga med att ha vattenflaska med på stranden är att om den smälter så kan kemikalier från plasten komma i ditt vatten, säger Johanna.

Men det händer knappast om det inte är riktigt, riktigt varmt där ute. Samma sak gäller för kallt vatten, där trivs inte bakterierna så bra heller.

Hur är det med vattenkokaren som kan stå med samma vatten i sig i några dagar?

– Här gäller samma princip som med vatten på stranden, det att du kokar upp vattnet gör så att bakterierna försvinner, och samtidigt hälsorisken. Däremot kan det bli lite blaskigt om det står för länge, säger Johanna.

Läs mer om Yles test här - reportrar för den artikeln är Santtu Natri och Tuomo Björksten.

The Founder bjuder på en smaklig portion fiktionaliserade fakta. Välspelad, underhållande och tankeväckande fungerar den som en spegelbild av dagens globala marknad där det inte räcker att bara gå på vinst – det gäller att mångdubbla sin insats.

Men låt oss börja från början.

Det var en gång två bröder som drev en liten hamburgerkiosk i en liten stad. De hade provat olika koncept och kommit fram till att nyckeln till framgång ligger i att så snabbt som möjligt kunna betjäna sina kunder.

För att lyckas med detta hade de utvecklat ett eget system i enlighet med löpandebandprincipen. En kedja av funktioner där varje person bara fokuserar på sitt område av expertis: att klicka ut ketchup, steka biffar eller sälja.

Kunderna var nöjda - framgång följde.

Men så fick de besök av den kringresande försäljaren Ray Kroc (Michael Keaton) som blivit nyfiken på vad det kunde vara för ett ställe som beställde sex milkshakemaskiner på en och samma gång.

Och efter den dagen var ingenting som förr. Herr Kroc visade sig nämligen vara något av en "crook" - en skurk.

Två bröder - en dröm. Mac och Dick McDonald är fundersamma över vart deras familjeföretag är på väg. Bröderna McDonald står och ser fundersamma ut. Bild: Future Film the founder, john carroll lynch, nick offerman

En berättelse - många dimensioner

The Founder är en film som fungerar på flera plan. Till sin form är den ett klassiskt drama med nostalgiska vibbar av ett 1950-tal vars idylliska pastelldrömmar utmanas av en framväxande ungdomskultur och dess behov av vidgade vyer.

När det gäller tonfallet spelar regissören John Le Hancock med en blandning av ironi, humor och tragik i kombination med en distanserande metanivå. I såväl inledningen som slutet talar Ray Kroc till oss i närbild - med blicken rakt in i kameran.

Sådant kan ibland vara störande, men här fungerar det utmärkt. Ray Kroc försöker sälja sina argument och bevekelsegrunder till oss på samma sätt som vi inför oss själva förklarar varför vi gör val som inte alltid är etiskt försvarbara.

Poängen med filmen är inte att kritisera snabbmatskulturen i allmänhet eller McDonald´s i synnerhet - men skildringen av Ray Krocs agerande fångar en central tanke i vårt konsumtionssamhälle: det gäller att skapa största möjliga vinst - med minsta möjliga insats.

Till vilket pris som helst.

Stark Keaton i komplex roll

Det som bidrar till att göra The Founder till en njutbar upplevelse är Michael Keatons tolkning av Ray Kroc. De senaste årens framgångar med Birdman (2014) och Spotlight (2015) verkar ha gett Keaton en nystart som gör att han med kraft vågar - och ges möjlighet att - slänga sig in i komplexa karaktärer.

I filmens inledning lever vi oss in i den förnedring Kroc gång efter annan genomgår då han kammar noll under sina försäljningsresor land och rike runt. Vi inser att han haft drömmar som med stigande ålder hotar gå upp i rök.

Det är föga charmigt med en femtioplussare som lever på lån och vars hustru kämpar för att hålla skenet uppe på den lokala golfklubben. Han har våra sympatier. Åtminstone nästan.

Vi förstår hans passion och imponeras av att han genast inser potentialen i bröderna McDonalds företag. Och just därför gör det så ont att se honom strunta i deras önskemål om att gå varligt fram, slå ner på expansionstakten, värna om de anställda och fundera på produkternas kvalitet. För att sådant tjafs inte lönar sig.

Kärleken är tålig och mild. Åtminstone när det gäller den som fru Kroc (Laura Dern) känner för maken Ray. Herr och fru Kroc äter middag på golfklubben Bild: Future Film the founder, laura dern, michael keaton

Den amerikanska drömmen

"The Founder" är inte bara en bra film med potential att underhålla den breda publiken utan fungerar också som en perfekt gestaltning av den amerikanska drömmen - och dess baksida.

Ray satsar fullt ut, tror på sina drömmar, tänker stort. Lever upp till tanken om att bara man tror tillräckligt starkt och jobbar tillräckligt hårt så är allt möjligt.

Men hur är det då med bröderna McDonald? Är deras drömmar för små och anspråkslösa? Är det rentav bäst att någon med visioner tar över?

För Ray är minsann beredd att ta över allt. Allt.

"McDonalds - det låter så rejält, som en familjerestaurang" säger Kroc innan han berövar bröderna rätten att använda det egna namnet i restaurangsammanhang.

Och deras gyllene bågar uppfattar han genast som en genialisk bild för något som kunde komma att fungera som den nya amerikanska kyrkan. En som inte är öppen bara på söndagar.

Historien har visat att Ray Kroc hade rätt. Samtidigt som det är lätt att tycka att han agerade fel.

På många sätt.

Snabba klipp och stor vinst är det som gäller för affärsmannen Ray Kroc (Michael Keaton). Ray Kroc klipper bandet inför öppnandet av en ny McDonald´s. Bild: Future Film the founder, michael keaton

Vasabon Oskar Mendelin placerade sig på en delad fjärdeplats i finalen i tävlingen Årets kock som gick av stapeln i Malmö på torsdagen.

Åtta kockar deltog i finalen och de tre bästa utsågs i tävlingen medan de övriga delade på fjärdeplatsen.

I finalen ingick två tävlingsmoment. Det ena momentet var att tillreda fem små vegetariska rätter som skulle vara klara på fyra timmar och 15 minuter. Det andra momentet var en fasanrätt som skulle vara klar på fem timmar.

- Mest nöjd var jag nog med fasanen. Den var väldigt god.

Det var en lång process att tillaga fasanen. Kockfinalisterna fick varsin hel fasan och Mendelin styckade ut bröstet och putsade det.

Putset mixade han sedan med grädde och äggvita och lindade in det i crepinette, hinnan från en komage, så att det skulle hållas ihop. Fasanbröstet lades i mitten av crepinetten och ugnsbakades och stektes.

- Det mest utmanande var inte själva matlagningen utan mera logistiken bakom det. Att ha med sig alla sina verktyg och livsmedel och planera hur lång tid allting tar för att kunna göra ett bra tidsschema.

"Det bästa med att vara kock är att göra folk glada"

Mendelin ser det som en väldigt bra merit att ha varit finalist i tävlingen Årets kock, även om det inte är något han har tänkt lyfta fram speciellt.

- Jag är väl typiskt finländsk så jag vill inte lyfta fram positiva sidor av mig själv, men om någon frågar så kommer jag ju att berätta.

Oskar Mendelin har rötterna i Vasa men har bott i Sverige i nio år. Han ska precis börja jobba på en ny restaurang i Stockholm.

- Det bästa med att vara kock är väl nog känslan av att göra någon glad. Och så får man ju skapa något vilket är väldigt skönt. Jag är en kreativ människa.

Mendelin tränade för tävlingen i två månader och säger att det känns både tomt och skönt att tävlingen nu är över. Han har inte planerat att delta i någon annan kocktävling utan trivs bäst med att vara "vanlig" kock.

Kommer österbottningarna att få njuta av din matlagningskonst i framtiden?

- Det är väl upp till dem som bor där att bjuda in mig och laga mat. Det gör jag gärna. Sen har man ju alltid planer på att flytta hem men det blir väl kanske inte inom en så snar framtid.

Teatersäsongen har kört igång igen med flera premiärer. Men klarar teatern konkurrensen om vår tid och uppmärksamhet?

Ingen kan påstå att det inte finns pjäser att välja mellan: Komedier och provokationer, musikaler och monologer, klassiker och nyskrivet. Det mesta finns. Också på svenska i Finland.

I dagarna och veckorna har såväl ÅST, Lillan som Svenska teatern och Wasa teater haft premiärer, medan Viirus fortsätter med hyllade Allt som sägs. På finska är utbudet gigantiskt.

Så det hänger liksom inte på att vi inte skulle få allt serverat på silverfat,

Nej. Och eftersom verksamheten delvis också är finansierad av oss skattebetalare - precis som det ska vara - kunde det ju vara en smart investering att också njuta av det vi redan satsat stålar på.

Men i verkligheten känns det som om filmkvällen där hemma får vår uppmärksamhet. Netflix och andra streamingtjänster erbjuder ett alternativ som är bekvämt och extremt billigt. Ingen vits att ta sig hemifrån då spänning och humor, romantik och fantasi redan finns på en skärm nära dig, eller hur?

Det finns förstås en skillnad och där ligger hela poängen: Teater är live. Teater är på riktigt. Det är inte klippt, det är inte miljonbudget men är (oftast) proffsigt skrivet, framfört och producerat av kulturarbetare nära dig.

Så varför går inte kön ut på gatorna? Varför är det inte slagsmål om de sista platserna på bakersta raden? Varför snackas det om den nyaste halvbra Netflix-serien då vi träffar kompisar istället för Teater Sirius nyaste produktion?

I dag ska vi diskutera teater i Eftersnack, ur ett så kallat publikperspektiv. Men först behöver vi din input. Tänker du gå på teater i den närmaste framtiden? Rösta i vår enkät och tyck till med en kommentar så spinner vi sedan vidare.

Eftersnack
Yle Vega
Fre kl. 15.03.
Repris Lör kl. 20.03.
Podden blir klar på