Skickliga reklammakare är duktiga på att rida på myten om den hälsosamma mjölken som vi har druckit sedan urminnes tider. Det är inte sant - vi har de facto inte druckit mjölk här i Norden mer än i ett århundrade ungefär, säger etnologen Håkan Jönsson vid Lunds universitet som har doktorerat på mjölkens kulturella betydelse.
- Att vi dricker mjölk är ett rätt sent påfund. Det är något som uppstår under andra hälften av 1800-talet. Då fördubblades också kobesättningen i Norden, berättar Jönsson.
Enligt Jönsson är alltså mjölkdrickandet inget arv från ett förmodernt bondesamhälle, utan den myten är långt skapad och påhejad av mejeriindustrin, som är och har varit väldigt duktig på att driva sina intressen. Ända sedan man började komma med nationella näringsrekommendationer på 30-talet har mjölken varit en viktig del av vår kost för att säkra kalciumintaget.
Yles finska nyheter citerar professor Tapani Alatossava som menar att det beror på att mjölken är en så bra business i Finland, och kritiserar mjölkindustrin för att bromsa alla försök att undersöka mjölkens skadliga effekter.
Det här påståendet ger inte professorn i näringslära Mikael Fogelholm vid Helsingfors universitet mycket för.
- Det stämmer absolut inte. De finska näringsrekommendationerna grundar sig på de nordiska. Det är omkring 100 olika experter som har utarbetat dem, och deras potentiella jävighet har kontrollerats. Det enda syftet vi har är befolkningens hälsa, säger Fogelholm, som själv sitter i statens näringsdelegation.
En storm i ett mjölkglas
Oberoende är mjölken något som väcker känslor. Många minns säkert mjölkgate år 2010, då Finlands dåvarande statsminister Matti Vanhanen gjorde en egen mjölkprotest efter att hans butik hade beslutat att övergå till svenska Arla som leverantör. Mjölken var ändå fortfarande finsk. Kanske speglar mjölkuppståndelser av det här slaget också att mjölken har spelat en viktig roll i det nordiska samhället.
- Om inte annat så har den haft en viktig del i självbilden av vad det är att vara nordisk under 1900-talet, säger Jönsson.
Enligt honom var mjölkdrickandet något som så tydligt skilde oss från andra europeiska ländet. På samma gång gick det väl i linje med berättelsen om de nordborna som lite sundare, friskare och naturnära, men samtidigit också lite mer benägna att ta till oss vetenskapliga argument. Mjölken lyckades lösa den här ekvationen här på ett unikt sätt genom att både framstå som naturnära och historiskt förankrad. Ändå var den samtidigt någonting som föräldrades med hjälp av modern teknik.
- Mjölken homgeniserades, pastöriserades och standardiserades, och blev en del av uppbyggandet av välfärdsstaten. Den passade bra in i 1900-talets berättelse om en nordisk identitet, berättar Jönsson, och fortsätter:
- Det var väl därför mjölken finns en så stark ställning, som den sen i takt med att självbilden började kritiseras och den specifikt nordiska välfärdsstaten vittrade sönder på 80- och 90-talen. Då tappade också mjölken den ställning den en gång hade haft, säger Jönsson.
Enligt Jönsson speglar förhållningssättet till mjölk speglar vårt samhälle.
- Mjölken haft en förmåga att förändras i takt med samhället, så tittar man på mjölken så kan också se vad som har rört sig i historien och samhället, konstaterar etnologen Håkan Jönsson.
Texten är en del av serien Var allt bättre förr, där hälsoprogrammet Kraft granskar fenomen i den medicinska historien. Läs de andra artiklarna här. Hör mer om mjökmyten och bland annat om hur superfood inte är något annat än en marknadsföringsterm i Kraft onsdagen 16.7.2014 klockan 19.30 på Radio Vega.