Det fanns en tid då jag inte vågade planera mitt liv längre än en dag framåt, om ens det. På måndag kunde jag inte säga till kompisarna: ”Jag kommer gärna med på en snabbvisit till Tallinn på lördag och slå runt.” På torsdag vågade jag inte ens köpa en biobiljett till söndagens föreställning. Varför inte? Jo, tänk om jag blir sjuk igen.
För några år sedan var jag sjuk konstant. Jag drog på mig alla influensor som flög i luften. Och var det inte en influensavåg just då, så var jag förkyld eller gick omkring och hostade och snörvlade. Jag blev förkyld bara av att någon i bussen eller korridoren på jobbet nös. Jag har i efterhand funderat om jag var hypokondrisk. Kanske jag var det. Men med facit på hand tror jag starkt att mitt immunförvar var lika bräckligt som Tre Kronors försvar i ishockeyfinalen mot Finland 2011.
Jag blev på gränsen till desperat. För att citera Radio Pleppos Medeltida berättelser: ”nu var goda råd dyra och något måste göras”. Vitaminer hör ihop med immunförsvaret, tänkte jag. Det satsar jag på. Jag tror att jag vid den här tiden stod för den största delen av apotekets vitamininkomster. Jag köpte rubbet: zink, C-vitamin, kalcium, fiskleverolja, D-vitamin, magnesium. Nämnde jag redan att jag var desperat?
Vitaminerna hjälpte inte. Det finns supervitaminpiller, hörde jag. Jag testade dem. Svindyra burkar som innehöll det mesta och garanterade ett gott hälsotillstånd och bra immunförsvar. Men inte för mig. I min desperation över att inte behöva vara sjuk gick jag också till en homeopat och blev ordinerad ”medicin” som jag aldrig riktigt blev klok på. Det kunde ha varit grodurin och ormblod, så vitt jag vet. Det hjälpte inte heller. Jag har testat allt, när det kommer till vitaminer och kosttillskott. Allt.
Trots alla mina försök att bli friskare och bygga upp mitt immunförsvar, verkade det inte vända, hur jag än försökte. Men det finns ljus i tunneln i den här berättelsen. Jag gick in för att ändra mina levnadsvanor, som ett sista desperata försök. Jag bytte ut sockret och det vita mjölet mot broccoli, morötter och linfrön. Jag bytte ut fredagspizzan till en portion med fisk och bönor samt lite mera olivolja. Och ta mig fan, det fungerade! Tillsammans med den viktigaste ingrediensen, min inställning. Som en parentes: Det här ska absolut inte ses som ett brandtal för en diet där man skär ner på mängden kolhydrater. För jag tror starkt att vi människor påverkas olika av olika ämnen och föda. Men det fungerade för mig.
Jag nämnde i början att jag inte vågade planera mitt liv. Med risk för att jag inte kunde uppfylla planerna, för att det finns en risk att jag är sjuk. De dagarna då jag var frisk tänkte jag inte så. Jag tänkte: ”Hej, idag är jag inte sjuk.” Du märker säkert den negativa klangen i formuleringen. Jag är inte sjuk. Mitt normala tillstånd hade blivit att jag var sjuk. Och då jag var frisk, var jag alltså inte sjuk. En sådan liten detalj som att vända på formuleringen till; idag är jag frisk, gjorde mycket.
I samma veva som jag fick energin tillbaka så började jag också röra på mig och det var det som fick mig att lyfta ordentligt. Så vad jag vill få sagt här är kanske följande, och det här är ju inte något revolutionerande, men jag säger det ändå: du kommer långt med en hälsosam kost, motion och en positiv inställning. Det goda livet finns inte i bottnen på en pillerburk.