Hur många olika fågelarter har du observerat i Finland? Kari Penttinen i Pargas hör till eliten med sina 320 olika arter, men en del fågelskådare har sett 450!
Kari Penttinen säger att hans intresse för fåglar och naturen väcktes då han redan som liten pojke gick ensam i skogarna i Purmo i Österbotten.
Han säger att han sökte fågelbon och samlade fågelägg, vilket inte var förbjudet på den tiden.
Redan som liten lärde han känna olika fågelarter, trots att han inte hade några vetenskapliga namn på dem, då hette de "sjuoru" och "kroåko" och vad de nu råkade vara.
Som 11-åring flyttade han till Jakobstad och intresset svalnade för några år.
Änder återuppväckte intresset
I tonåren åkte han med sina kompisar på en fågelutflykt och hittade en stor samling änder, som fick honom fullständigt begeistrad.
Han talar andäktigt om de gräsänder, stjärtänder och krickor han då såg genom sin kikare och hur de olika kännetecknen på fåglarna framträdde.
Efter det här började Kari Penttinen ägna sig åt fåglar på allvar och började göra anteckningar efter varje utflykt om vilka fåglar han sett.
Det betydde prydliga anteckningar som han systematiskt mappade in.
Det här intresset har hållit i sig hela tiden och då han började studera biologi vid Åbo Akademi hittade han likasinnade och fick ännu mera vatten på sin kvarn.
Han var med och grundade biologföreningen Dendriticum som ordnade uggleexkursioner och vårexkursioner till Jurmo varje vår.
Trots sitt stora fågelintresse inriktade han sig på fiskarnas fysiologi, medan fåglarna fick fortsätta som en kär hobby.
Fåglar i Fiskis
Kari Penttinen var med och grundade det som på den tiden hette Statens fiskeriläroanstalt och här var han rektor i 22 år.
Under hans tid infördes grundutbildning i natur och miljö och i den utbildningen ingick också fågelkännedom, som han passade på att bli lärare i.
Det här var jätte bra för en rektor som annars bara sitter med en massa pappersarbete.
Med skolans båt åkte de ut på Gullkronafjäden och sökte fram fåglar att visa studerande, av vilka många kom från inlandet och aldrig hade sett havsfåglar förr.
Det de då fick uppleva utanför Rödharun var t.ex. nyfikna tobisgrisslor, svarta cigarrer med vita fläckar på vingarna och lackröda fötter.
Dessutom fanns här labbar, grågäss, trutar, fiskmåsar, tärnor och en del vadare. Det såg helt enkelt ut som ett fågelberg. 
Noggranna register
Olika fågelskådare för olika slags register och Kari Penttinen räknar bara sådana fåglar som han ser i Finland.
Andra kan vara ännu mer begränsade och räknar bara det de ser i sin egen kommun eller kanske bara från sin balkong.
En ny trend är att bara räkna ekopoäng, vilket innebär att de bara räknar fåglar de ser när de går, cyklar, simmar, paddlar eller ror.
Genast någon motor är med i det hela diskvalificeras fågelobservationerna. Det här kallar Kari Penttinen för positiv ekofanatism.
Han har för sin egen del sett en hel del fågelarter i t.ex. Sverige som han inte räknar eftersom hans register endast berör Finland.
Exempel på sådana är gröngöling, som inte alls förekommer i Finland. En annan är fjällpiparen som han sett tio kilometer från finländska gränsen.
Den har han i alla fall bestämt sig att han ska se i Lappland i sommar eftersom den finns där någonstans. 
Eliten av fågelskådare
I Finland häckar ungefär 250 olika fågelarter och i sitt register har Kari Penttinen ungefär 320 av de fåglar som visat upp sig i landet.
Han påpekar att det här inte är något rekord eller ens nära toppen i Finland.
För tio år sedan kom de första över 400 arter i Finland och då var det stort jubileum och de här blev hyllade som verkliga hjältar, eftersom det hade varit en väldig kamp bland toppfågelskådarna om vem som skulle spräcka 400-strecket.
Nu finns det i alla fall en människa som har sett över 450 olika arter i Finland, men för att komma i närheten av det här ska man sticka iväg genast man hör om någon ovanlig fågel.
Kari Penttinen säger att det finns folk som hyr helikopter eller eget flygplan för att hitta en fågel.
Han har nyligen också läst om en kvinna som årligen kör 40 tusen kilometer med sin bil just i jakten på fåglar, vilket knappast kan betecknas som ekologiskt.
Själv är han beredd att köra ungefär 200 kilometer för en fågels skull, men passar nog på att avvika någonstans om han annars är ute och kör.
Till exempel en gång under en resa till Jakobstad avvek han till Kauhajoki för att se en vitnackad svärta.
Nyligen åkte han till Helsingfors för att se på en azurmes som höll till på samma ställe i flera veckor och under den tiden hade hundratals människor varit och sett den.
Då han själv var där hade det kommit dit två engelsmän som hade kommit från London enbart för att se denna ovanliga fågel och då de hade sett den åkte de tillbaka.
På frågan hur bråttom man har då någon har observerat en ovanlig fågel säger Kari Penttinen att den som känner fåglar och deras beteende nog vet ungefär hur länge de håller till på samma plats, men visst missar man ibland. 
Fågelskådarna har ett eget nätverk där de meddelar varandra om olika ovanliga observationer och ger noggranna direktiv om var fågeln finns.
Någon direkt tävling mellan fågelskådarna finns inte annat än bland den allra främsta eliten.
Fågelskådarkurser
Kari Penttinen säger att det inte är svårt att lära sig att känna igen olika fåglar, det gäller bara att vara systematisk och det lär han ut på kurser.
Man börjar med att skapa sig ett allmänt intryck. Såg det ut som en kråka, en stork, en trana eller en svan det man såg? Så mycket vet alla.
Då det gäller storlek jämför man med det man känner till, typ var det större eller mindre än en kråka? En sparvhök är t.ex. mindre än en kråka medan en duvhök är större.
Dessutom jagar kråkor gärna sparvhökar men har respekt för duvhökar.
Nästa steg är att titta på vingteckningarna som är ganska lätta att uppfatta i och med att fåglarna ofta flyger iväg.
Högt uppe i skyn är det avgörande ofta vingformen och t.ex. en havsörn har raka breda vingar som gör att stjärten och huvudet ser korta ut.
Beteendet berättar också en hel del. Havsörnen kretsar med stela raka vingar medan en fiskgjuse stannar upp och ryttlar. 
Om man har möjlighet att se fågeln på nära håll eller med tubkikare kan man se på teckningen på huvudet och lägga märke till de minsta detaljerna, som på en millimeter när kan skilja en besläktad fågel från en annan.
Lätet är också en avslöjande detalj. T.ex. lövsångare och gransångare kan vara svåra att skilja åt beträffande utseendet men sångerna är totalt olika.
På Kari Penttinen låter det här mycket enkelt, vilket det ändå inte är.
Han säger att man ska ha tillgång till en fågelbok, som man ändå inte behöver bära med sig hela tiden. Men det gäller att göra anteckningar så fort som möjligt.
När man kommer hem och bläddrar i en fågelbok är det nämligen lätt att ändra sig ganska fort om man inte har antecknat.
Kort och gott gäller det att vara systematisk och lägga märke till så många detaljer som möjligt, det räcker inte med att konstatera att fågeln var vackert röd! 
Dagens teknik ger nya möjligheter
Den som vill lära känna olika fågelarter behöver idag inte ens gå ut i naturen.
På nätet finns en uppsjö av möjligheter att bekanta sig med olika fågelarter och fågelböcker har det funnits hur länge som helst.
Kari Penttinen tipsar om en länk där man kan testa sina kunskaper på olika nivåer på olika språk.
Här kan man också jämföra sina resultat med andra och själv ligger han i toppen på expertnivå.
På den här sidan kan man också träna upp sig i fågelskådning men det gäller att förse sig med en fågelbok.
Kari Penttinen håller en fågelskådarkurs i Kombi i Korpo 7 mars. 
http://www.computerbirding.com/what/cbirding73_e.php