Alexander Stubb (saml) kan drömma om många olika saker: Att bli en lika bra pappa som hans egen pappa var, att förbättra sin marathontid eller att bygga världens bästa välfärdsstat. Oberoende vad det är frågan om är det viktigt att ha klara mål och göra upp ett program för att jobba mot målet.
Som riktigt liten var det att bli NHL-spelare som var drömmen för Alexander Stubb. I 13-års åldern insåg han att han inte hade det som krävdes, och han började i stället satsa på golf.
I den tidiga ungdomen var det alltså sport som gällde – att bli politiker fanns inte på kartan.
– Jag kommer från en otroligt opolitisk familj. En gång såg jag på TV en gubbe som snackade politikerspråk som ingen fattar, och min pappa berättade att det var en politiker. Vad är en politiker? frågade jag. Pappa svarade att det är sådana som inte får något annat jobb.
Den då 14-åriga Alexander Stubb visste inte att “gubben” hette Paavo Väyrynen och var en framtida arbetskamrat.
EU lockade
Golfintresset tog ynglingen till USA, där han kunde studera och golfa parallellt. Senare fördjupade han sig i EU-studier på olika universitet i Europa. EU var nytt och fräscht och den akademiska världen lockade.
– Jag är som person sådan att jag kör hundra procent vad än jag gör, säger Alexander Stubb, som sällan grämer sig över drömmar som gått i kras utan går vidare med nya.
Trycket stort på statsministern
Alexander Stubb kom in i politiken ganska sent, men sedan har det gått med fart. Som 36-åring blev han invald i Europaparlamentet, fyra år senare blev han utrikesminister och nu är han inne på sitt åttonde år som minister. Det absolut mest krävande var tiden som statsminister.
– Jag har aldrig upplevt något liknande. Trycket var något kolossalt. Men när man har varit i den situationen, med ryggen mot väggen, så klarar man av allt efter det.
Måste lägga band på sig
Alexander Stubb betonar att det finns sidor av hans jobb som är väldigt tuffa, något som leder till att han måste lägga band på sin sprudlande personlighet.
– Jag vill alltid vara mig själv. Men jag måste medge att i politiken kan eller får jag inte alltid vara det. Förra året är ett praktexempel på det. Så fort jag var mig själv fick jag så mycket kritik – så där kan inte en statsminister bete sig.
Det här är förklaringen till att vi inte längre får se så många selfies i cykelbyxor, och mera sällan det breda leende som var Alexander Stubbs varumärke under åren som europaparlamentariker. Ändå betonar han att hans jobb är ett drömyrke.
– Jag skulle inte byta bort en enda dag. Jag tittar inte heller så ofta bakåt utan ser hela tiden framåt.
Drömmer om bättre tider
Hemskt långt i framtiden blir det ändå inte att blicka. I rikspolitiken blir det lätt så att man lever i fyraårscykler, och Alexander Stubb planerar sällan sin karriär längre än till nästa mandatperiods slut.
En av finansministerns drömmar är ändå att få leda Finland under ekonomiskt bättre tider. Han är en typisk kristidsminister. Kort efter att han tillträdde slog finanskrisen till med allt vad den innebar av svåra tider för hela västvärlden.
– Min dröm är att vi skall få Finlands ekonomi i skick, att vi skall få upp sysselsättningen och välfärden. Tänk att få uppleva ett mandat där Finland mår bättre än vi har gjort under de senaste sju åren. “Sori nu” för de här sju åren, skrattar Alexander Stubb.
Efter Nio om drömmar, måndagen den 16 november kl 21 i Yle Fem samt på Arenan.