På min Tour de Svenskfinland har jag kommit till Öby, ett litet samhälle på Hangö Udd som ruvar på en och annan hemlighet.
I Gennarbyviken finns några obebodda öar som är ihåliga som en schweizerost. Här finns en mängd bunkrar som påminner oss om striderna under andra världskriget.
Storholmen
På morgonen tar min värd Fredrik Geisor med mig på en båtstur till ön Storholmen där det finns flera bunkrar. Det som väntade på mig var urban exploration i världsklass.
En hög med sprängsten visar oss vägen till den första bunkern.
Vi stiger i land och ser direkt en öppning.
Det är svårt att komma in den vägen så vi rundar klippan och hittar en annan port.
Väl inne öppnar sig taket ovan om oss. Dessa hål syns knappast alls i terrängen och kan vara livsfarliga.
Väl framme kan vi se vartåt kanonen som befann sig här inne var riktad.
Linus, Joel och Isak tycker att det är hur spännade som helst. Och ganska kusligt.
Det var skönt att se ljuset i slutet av tunneln.
Vi kommer ut till en ravin som påmminer om Helvetesgapet ur Ronja Rövardotter.
Fiskgjusen som häckar på ön bredvid håller sitt vakande öga på oss.
Vi hittar en ingång till en annan bunker.
Också den vill bli utforskad.
I bunkrarna finns rostiga föremål som vi inte vet vad de användes för.
Det är beckmörkt här inne.
Också utanför bunkrarna hittar man en mängd terrängformationer, skyttegravar och fästen av alla de slag. De här var troligen slutändan av en försörjningsbana som kom över från fastlandet.
Fackelblomstret utanför nästa bunker vill tydligen påminna oss om att ta in tillräckligt med ljus.
Efter lite sökande hittar vi ingången till den tredje bunkern.
Det är den mest sofistikerade med betongväggar, -trappor och -golv.
Genom det här röret kunde man kasta en handgranat som en liten hälsning åt fienden som försökte ta sig in.
En korsspindel har vävt sitt nät framför en skottglugg.
En skottglugg modell större.
Gennarbyvikens höga och branta klippor vittnar om att även större skepp kunde ta sig in hit.
Det var otroligt spännande men mörkt, kallt och fuktigt. Så det var skönt att låta sig ros tillbaka till stugan av Isak.
