I fyra år var han kär och galen. Men sen kom smällen. Vad hade han gjort? Och vem hade fått lida för hans val i livet? Håkan Streng som alltid talat för familjevärden hade plötsligt gått över sina egna gränser. Varit otrogen, lämnat sin familj, smugit sig in i en annan familj och fått en stark relation med en gift kvinna.

- Jag kunde inte stå emot, förklarar han. Det var som ett blixtnedslag. Som ett träd. Du vet hur det ser ut när blixten slagit ner i det. Det går inte att reparera.

Men efteråt slog ångern till.

- Och det är det svåraste jag varit med om. Att förlåta mig själv. Bara tanken på att andra har mått dåligt för att jag gjort vissa val.

Enligt Håkan gick den nya livsstilen inte enbart ut över hans närmaste familj. Vänner och bekanta var också besvikna.

- Jag hade alltid varit den som läxat upp folk om de var på glid ut ur sitt äktenskap, säger han.

"Tänk nu. Om du blir sjuk. Vem vill du ska sitta vid din dödsbädd? Den nya flamman eller den du varit gift med över 20 år?" Så kunde jag fråga, säger Håkan. För att komma in på deras känsliga punkter. Håkan Streng står på balkongen Bild: Yle/Jyrki Karjalainen himlaliv,håkan streng

- Och sen blev jag mycket värre själv.

Men innan det hann Håkan både ge och få familjelycka, under många år.

- Jag förlorade vettet först i 50-årsåldern, säger han. Då barnen redan var stora.

När barnen var små tog Håkan ett konkret beslut och lovade sig själv att avstå helt från både vin och andra kvinnor.

- Min äldsta son var bara några månader då jag stod ner på knä den gången, minns Håkan. Och bad till Gud om att jag skulle klara det. För att jag var pappa nu.

Och det gick bra att hålla löftet, ända tills blixtnedslaget kom. Håkan försörjde sin familj genom att spela och sjunga.

Som trubadur, kosmopolit och vagabond, berättar Håkan. Jag uppträdde i alla möjliga och omöjliga sammanhang. håkan streng spelar Bild: Yle/Jyrki Karjalainen himlaliv,håkan streng

Till sist blev det ganska tungt.

- Att hela tiden vara kreativ och producera nya låtar. Att ge av mig själv. Jämt.

- Vissa dagar orkade jag knappt ur sängen. Det var en känsla som höll i sig många år.

Dessutom tyckte Håkan att han blivit utan uppgift hemma, då barnen så småningom blivit stora och klarade sig själva.

Jag kände mig överlopps, minns Håkan. Onyttig. interiör av matsal Bild: Yle/Jyrki Karjalainen himlaliv,håkan streng

Så han blev sjukskriven.

- Och mycket mottaglig för att en kvinna kom och brydde sig, riktigt ordentligt.

Där himlen möter havet och där vågor slår mot strand. Där sommarns alla fåglar flyger fria. Där sitter jag på klippan eller vandrar i varm sand, var solskensdag och drömmer om Maria.― ur Håkans sång om Maria

- Det var ju inte riktigt vad jag planerat med livet, men.

"Hon blev min sång, mitt hjärtas ros. Hon blev den jag vill vara hos." Så sjunger Håkan om Maria. Håkan Streng vandrar över gårdsplanen Bild: Yle/Jyrki Karjalainen himlaliv,håkan streng

Håkan träffade Maria på en festival och tänkte på henne ett helt år efter det. Och eftersom hon också var sångerska kunde han plocka in henne i sina egna sammanhang.

- Och när jag började med det så var det kört.

"Jag skriver långa brev, i månens sken, i stjärneljus. Och fylls av mera kärlek till Maria." håkan streng spelar på stranden Bild: Yle/Jyrki Karjalainen himlaliv,håkan streng

- Jag inbillade mig att hon var en gåva från Gud. Hon var latinamerikanska och en del av hennes namn betydde ungefär att hon kommer från Jesus.

Det fanns ingenting att ångra när det gällde henne som person, men Håkan tycker själv att han blev för fokuserad och fixerad.

- Det älskade föremålet, förklarar Håkan. Det är allt som gäller. Du skulle kunna göra allt för henne. Ge ditt liv för henne, inga problem. Och varje stund du hör hennes röst, varje stund du får vara med henne. Det är paradiset. Men då är konflikten där. För när du är ifrån henne så är det helvetet.

- Så jag pendlade av och an, mellan himmel och helvete, hela tiden.

Eftersom hon bodde i Latinamerika fick Håkan också pendla av och an över Atlanten, rent konkret.

Och svartsjukan, minns Håkan. Som jag aldrig känt förut. Aj, vilken tid alltså. håkan streng lutar sig mot en klippa Bild: Yle/Jyrki Karjalainen himlaliv,håkan streng

De träffades en månad i taget, men när Håkan var där kunde det ändå gå hela veckor utan att de sågs. Eftersom Håkan hölls ordentligt undangömd från hennes man.

- Hon var gift och jag fick inte avslöjas.

Det fungerade de första åren, men efter fyra och ett halvt år gav de upp.

- Kulturkrocken var för stor.

- Och vi konstaterade att det var för många som fått lida av det här nu.

Vid tidpunkten var Håkan redan frånskild och i ensamheten trängde sig en helt ny typ av tankar på.

Familjen, tänkte Håkan. Hur har de haft det? Hur har de mått? håkan sitter på stranden Bild: Yle/Jyrki Karjalainen himlaliv,håkan streng

- Jag försökte låta bli, men tänkte ändå hela tiden på vad jag ställt till med.

- Jag försökte motivera mina val, men blev aldrig nöjd med mina formuleringar. Så jag gick runt med dåligt samvete. Jämt, nästan.

Att jag gått in i en annan familj på det där sättet, säger Håkan. Att vi gjort äktenskapsbrott till både höger och vänster. Det var svårt att smälta. håkan står och tittar ut över havet Bild: Yle/Jyrki Karjalainen himlaliv,håkan streng

För att stå ut med sig själv började Håkan skriva brev, där han bad familj och vänner om förlåtelse.

- Jag skickade kuvert hit och dit. Det var det enda jag kunde göra för att känna mig värdig. Det här med värdighet... Jag kände mig faktiskt så dålig.

Han misstänker att han gått under i sitt träsk, både när det gäller alkohol och fria förbindelser, ifall han inte träffat Ulla. Det är hans nuvarande hustru, som han också kallar för sin räddande ängel ibland.

- Hon förstod att ge mig tid att prata av mig, tid att växa ur det och hon lät mig komma hem till något tryggt.

Ulla är som en borg, säger Håkan. Går man in där finns det inget som kan skada dig. håkan ligger på klippan Bild: Yle/Jyrki Karjalainen himlaliv,håkan streng

- Och nuförtiden är det inte mycket jag går runt och grämer mig för.

- Jag har behandlat det mesta med Ulla och med honom som har skapat mig.

Jag är ju skapt såhär, säger Håkan. Och fel val... Det gör alla. håkan streng läser serier Bild: Yle/Jyrki Karjalainen himlaliv,håkan streng

fönster med blomma i Bild: Yle/Jyrki Karjalainen himlaliv,håkan streng

"När Amor har skjutit den pil som blir din, när mitt hjärta sjunger din sång, då är flyktfågelns flykt undan kölden förbi, vattenfågeln ska finna sin vik. Då är orrarnas kutter vår parningslek, då är stranddyners sälta din barm. Då är strandduvans ruvning i skrevan vårt bo, då är ungfågels tro innerlig. Då har sången om trygghet i hjärtat fått ro. Då är lycka att tänka på dig." Ur sång av Håkan Streng. håkan streng diskar Bild: Yle/Jyrki Karjalainen himlaliv,håkan streng

Danskarna är som känt världens lyckligaste folk och det danska fenomenet hygge är något vi alla skulle må bra av. Hygge fokuserar på njutning och kunde därmed minska på tröttheten under årets mörkaste månader, det tror en psykolog inom arbetshälsovården.

Tänk dig följande: du sitter i soffan invirad i en varm filt, du har hällt upp ett glas rödvin eller kanske kokat en kanna av ditt favoritte. Du låter bli att tända taklampan och tänder i stället massvis med ljus (ja, verkligen många).

I bakgrunden spelar musik som får dig att slappna av. Du sträcker dig kanske efter en bra bok eller en tidskrift, glömmer världspolitiken och diskberget för en stund och bara är. Njuter.

Bland annat så här gör världens lyckligaste folk, danskarna, för att klara sig igenom den mörka och långa vintern. Och det är väldigt få danskar som har koll på vad en ljusterapilampa är.

Danskarna överlever med hjälp av något de kallar för hygge. Det danska ordet går inte direkt att översätta till svenska, inte ens danskarna kan riktigt förklara ordets innebörd. Fenomenet fungerar också som verb: ”Nu skal vi hygge os!”

Att tända ljus och läsa en bra bok är den ultimata formen av hygge – men hygge är mer än så. Randiga stearinljus Bild: Svenska Yle / Strömsö ann-louise strengell,jul,ljus,randiga ljus,stearinljus,strömsö

Varumärket hygge är Danmarks nya Legoklossar

I grund och botten beskriver ordet hygge en mysig, varm atmosfär där man kan njuta av det goda i livet tillsammans med människor i sin närhet, förklarar Visit Denmark. Lyckoforskaren Meik Wiking konstaterar i förordet till boken The Little Book of Hygge – The Danish way to live well att hygge är mer en känsla och en upplevelse än en rad saker.

Det är alltså svårt att definiera hygge – men en sak är säker: hygge har absolut inget med prestationer och tidtabeller att göra.

Fastän hygge inte är alldeles enkelt att definiera – eller kanske just på grund av att definitionen är så bred – håller danskarna på att skapa ett likadant varumärke av hygge som av Legoklossarna.

Den nordiska livsstilen som uppmanar till ett gott liv intresserar nu så mycket världen över att man kan prata om en trend. På nätbokhandeln Amazon ger hygge över tusen bokträffar. Också på Akademiska bokhandeln i Helsingfors säljer böcker om hygge väldigt bra just nu. De flesta inredningstidningar har också skrivit om hygge under de senaste åren.

En skoningslös årstid kräver hygge

Tuuli Viranta-Naulapää som är ledande psykolog inom arbetshälsovården välkomnar den hedonistiska hygge-trenden – framför allt nu inför den långa vintern.

– Vi börjar vara rätt trötta i det här skedet av året. Det är mörkt och kallt och omständigheterna är rätt hårda. Samtidigt är det tuffa tider på arbetsplatserna. Året närmar sig sitt slut och alla ska hinna ikapp sina målsättningar – vi försöker än en gång få precis allt gjort. Det passar inte alls ihop med den här skoningslösa årstiden.

Årstiden är skoningslös men det behöver inte att betyda att vi måste vara det mot oss själva. Enligt psykolog Viranta-Naulapää är det få som är pigga i november och då ska man inte ens kräva supereffektivitet.

– Tänk om vi kunde göra färre saker i november, göra allt långsammare och framför allt sova mer? Största delen av oss behöver mer sömn i november än i juni. Att lite trappa ner på takten och införa ett visst lugn i vardagen är ett naturligt behov den här tiden på året.

Viranta-Naulapää tror att hygge, alltså att medvetet skapa en känsla av välbefinnande både för sig själv och för andra, skulle kunna vara ett sätt att minska på tröttheten under midvintermörkret. Samtidigt kan hygge hjälpa till med att förebygga nedstämdhet som ofta kommer i samband med tröttheten.

– Det hör till människans natur att se missförhållanden i sin omgivning. Speciellt den finska mentaliteten bygger på en viss skoningslöshet mot oss själva. Vi är aldrig tillräckligt bra och tror att vi kunde prestera bättre. Tänk om vi skulle fokusera på det som är bra och som skapar välbefinnande? Det kräver arbete, men är garanterat värt mödan.

Att bada bastu är hygge som bäst

För Helsingforsbon Faiz Alsuhail är hygge en livsfilosofi som uppmuntrar till att njuta av de små tingen i vardagen. Receptet är enkelt: ju mer du njuter av det lilla, desto lyckligare och mer välmående är du.

– Mina vänner har fått höra så mycket om mitt hyggeliv att de antagligen tröttnat på det, säger Alsuhail.

30-åriga Alsuhail är intresserad av det danska språket och den danska kulturen. Enligt honom är bästa tiden för hygge nu i november och december, men det går så klart att idka hygge året runt och var som helst.

– Typiskt hygge innehåller ljus och att läsa bok under en filt, men det är mycket mer än så och innefattar en stark social samvaro.

Faiz Alsuhail har bott i Danmark och berättar att hygge inte endast existerar inom hemmets fyra väggar. I hyggets hemland kan man idka hygge också på jobbet. Det kan till exempel vara en gemensam kaffepaus då man tillsammans försöker klura ut svaren i dagstidningens frågesport.

Enligt Alsuhail sysslar vi finländare också med hygge då vi tar oss en kall öl utomhus efter att vi badat bastu.

– Men det är säkert ingen som ser det som hygge, fastän den stunden är ett praktexempel på hygge – det är inte bråttom någonstans, man är avslappnad och njuter av stunden.

Bastu Bild: Arja Lento. bastu,bastulave

Alsuhail säger att hygge definitivt inte handlar om att prestera och man får inte ha bråttom. Hygge måste vara något väldigt vardagligt och lätt. Hygge ska inte heller göras till någon stor grej. Då Faiz Alsuhail bodde i Danmark lärde han sig att man inte behöver städa hela lägenheten eller kocka i flera timmar för att bjuda hem vänner. Det viktigaste är att man har roligt tillsammans.

– Hygge är lite av en osynlig biprodukt. Enligt mig handlar inte hygge om att någon säger att jag ska göra si eller så. Hygge handlar om att göra sådant man själv tycker om att göra. Det kan handla om att äta en chokladbakelse eller gå på öl med kompisarna.

Vad är då Alsuhails favoritform av hygge? Att sitta på fönsterbrädet, läsa en bok och lyssna på jazzmusik.

– Jag vet att det är en riktig hyggekliché, säger han och skrattar.

Fokusera på kraftkällorna

Tuuli Viranta-Naulapää, ledande psykolog inom arbetshälsovården, påminner om att om någon redan känner sig nedstämd är det bästa kanske inte att stanna på sofflocket. Enligt henne finns det en stor skillnad i om man kryper in i illamåendet och passiveras eller om man kryper in i myset och gör sådant som får en på bättre humör.

– Att passivt ligga på soffan kan leda till depression, säger hon.

Då utmattade personer söker sig till Viranta-Naulapääs mottagning brukar hon börjar med att gå igenom det mest grundläggande först. Redan insikten om att man inte sover tillräckligt kan hjälpa.

– Jag har märkt att det är mer fruktbart att fokusera på en människas kraftkällor än på att reda ut själva problemen. Alltså vilka saker gör någon lyckligare och vilka är de goda stunderna? Det är också viktigt att reda ut hur någon kan återhämta sig.

Hon tror att hyggets kärna – alltså att medvetet skapa välmående – kan som en daglig dos hjälpa många människor att undvika en lång trötthetsperiod. På arbetsplatser kunde till exempel finnas en regel om att man under lunchpausen inte får älta jobbiga saker.

Återhämtningen är viktig

Ofta får Tuuli Viranta-Naulapääs kunder också följande råd: efter klockan sju på kvällen ska man inte längre avbehandla ämnen som väcker starka negativa känslor eller som kan leda till bråk.

Återhämtning är också ett aktuellt tema. Enligt arbetshälsovårdspsykologen är det viktigt att framför allt chefer berättar om hur de ser till att de sover en god natts sömn och inte jobbar jättelånga dagar.

– Också inom idrotten snackas det nu om att de bästa är inte de som tränar mest utan de som också kan vila.

Viranta-Naulapää hoppas att det här skulle fungera som goda exempel för finländarna: i stället för att alltid prestera kunde vi ge oss mer tid för vila och njutning – oberoende av om vi vill kalla det för hygge eller något annat.

För Faiz Alsuhail skulle livet utan hygge vara hemskt.

– Då skulle mitt liv endast bestå kvartalsprestationer med enorma resultatkrav.

Text: Lena Nelskylä

Ursprungstexten på finska Yles sidor.

För ett tag sedan bad vi om era småstadsberättelser och fick in många svar. De gav olika bilder av de små städerna i Svenskfinland och det som händer under ytan i dem. Vi sammanställde delar ur berättelserna här.

Berättelserna kunde såväl gå långt tillbaka i tiden som vara dagsaktuella.

Esbo är Finlands näst största stad men var en gång en lantlig idyll nära Helsingfors. Känslan för hemtrakten påminner, lite som i Väinö Linnas trilogi ”Här under polstjärnan” också om tiden är en annan, om familjen som drömde om ett hus och jobbade för drömmen:

Som så många andra byggde Pappa ett egnahemshus efter kriget... Det var på 1950-talet... vi sparade först till tomten... sedan sparade vi och byggde sockeln... sedan sparade vi igen och byggde till vattentak... Mamma ritade huset... och vi gick till en känd arkitekt och bad honom rita enligt detta... han sköt dock Mammas papper åt sidan... så vi tackade för oss och sedan slängde vi arkitektens ritning... och gick till en snäll byggmästare... och han gjorde som Mamma ville...Inredningen gjorde Pappa så långt som möjligt själv... minns att min syster och jag målade bräderna innan de restes upp... bygget tog sju år...

I en berättelse om Kristinestad uttrycker en skribent en längtan efter ett sammanhang med andra människor:

Min berättelse handlar inte riktigt om att faktiskt bo i en småstad. Men att känna sig hemma i en sådan. Att varje ledighet; sommar som höst, få komma dit hjärtat alltid längtar. Att jag faktiskt bara hinner köra till stugan, inte ens parkera, innan jag nås av ett meddelande på mobilen där det står "tror jag såg din bil köra förbi, är du här?!". Tänk, en stad där till och med jag blir igenkänd och känner igen vart och vartannat ansikte då man bara skall köpa mjölk i butiken.

Is i Vasa Vintersol över istäcke. Bild: Yle/Markku Hautala fruset,is,snö,vasa,vinter,österbotten

Österbotten är kanske inte en plats men har en gemensam historia i att människor rört på sig. För hundra år sedan åkte många människor till Amerika, idag är många österbottniska kommuner mottagare av människor i rörelse och på flykt:

I Malax hör jag flera språk varje dag, en relativt stor procent av befolkningen är invandrare och det har gått utan de vanliga integrationsproblemen man får höra om i städerna. I Helsingfors hör jag mest finska bara. Det känns mera multi-kulti här på laande än i stan.Jag vill inte flytta igen.

Och

Något jag verkligen uppskattar med Kristinestad är hur mycket mera levande staden blivit sedan det kom asylsökande och att det finns ett fint frivilligengagemang för dem. Det är något att vara stolt över. Den levande tvåspråkigheten i staden och nu det allt mer internationella inslaget ger en stämning som jag tycker om och det fungerar bra för olika kulturer att leva tillsammans och sida vid sida.

Språket i vardagen och kärleken till språk är också något viktigt:

Bor i Jakobstad. i en mångkulturell miljö där jag trivs väldigt bra. Här finns all den basservice man behöver. Får svensk service överallt. Det jag kan sakna är en större variation i utbud och ett folkvimmel att få inspiration av. Trots att kulturutbudet är stort så blir de lite enformigt i längden.

Samt

Jag e kokkolabo, talar grundspråtsi o älskar min stad!

Ca Bäck och Birger i dramaserien Lola uppochner Bild: Robert Nordström / Långfilm Productions 6265 2002 000,avsnitt 2,Carl-Kristian Rundman,carl-kristian rundman som birger stenqvist,lola uppochner,Mimosa Willamo,mimosa willamo som ca bäck,Yle Fem

En anledning till att vi just nu frågade om småstaden är att Svenska Yle på mellandagarna visar en splitterny tv-serie, Lola uppochner som utspelar sig i staden Flatnäs, inspelningarna gjordes i Ekenäs.

I serien förekommer det en hel del mygel, slitsamma människorelationer och utnyttjande. Vi fick också in berättelser som påminner om att småstadens litenhet för vissa är himmel och för andra ett helvete:

Min ort som jag kommer ifrån är en liten by i Närpes som är fylld med bybor som skvallrar och är väldigt nyfikna och framförallt är väldigt snälla på ytan när man träffas. När de kommer hem spyr de upp ord om hur konstiga och hemska de personerna de just pratade med är. Om man inte är som alla andra i den byn, då är man konstigt, ful o äcklig.

Min historia är att jag blev mobbad i lågstadiet o jag kände mig aldrig som de andra. Till skillnad från de vuxna sa de andra barnen vad det var fel på mej. Jag luktade ko. De andra föräldrarna hade för de mesta växthus som de skötte om o var mycket bättre än de andra. Var man annorlunda fick man inte vara med. Det finns mycket förnedrande saker jag har varit med om. Idag lever jag på ett annat ställe men jag lever ändå med de sår jag fick av deras ondska.

Frågan om klass och positioner i samhället kan vara avgörande för känslan för hembygden:

Har bott i min ungdom i Grankulla, och det är en håla utan like. Det enda positiva är närheten till Helsingfors, egentligen är Grankulla en sovstad för förmögna och inget annat. Några arbetsplatser av betydelse finns inte, och staden kan inte växa på grund av sin lilla yta, det är egentligen en sluten "klubb", som tar nya medlemmar bara om någon annan dör eller flyttar bort, och medlemsskapet förutsätter en tjock plånbok.

De svar vi fick in påminner om att Jakobstad och Ekenäs på många sätt fungerar som ett slag av urtyp för den finlandssvenska småstaden. Städerna är vackra, som ”sommarstäder” är de populära besöksmål för turister, de är havsnära, evenemangstäta, mysiga, familjer drömmer om att flytta in och på ytan finns det inte mycket att anmärka.

Jag är hemma från Ekenäs. Jag tog för några år sen steget ut i studielivet och flyttade bort från småstaden. Varje gång jag besöker Ekenäs är det som om tiden stått stilla och inget förändrats. Samma inavlade befolkning bor kvar, klagar på småstadslivet och besöker Santa Fe på fredag och lördag. Pensionärerna klagar på att mopederna låter för mycket och tonåringarna kontrar med att dricka mer energidryck och köra ÄNNU hårdare och ÄNNU mera vårdslöst.
Välkommen till Ekenäs, staden där tiden står still men det ändå var bättre förr.

Och

Hemma från Ekenäs, många kan säga att staden är för liten och att det är ett helvete när alla känner varandra. Inte jag, jag älskar det, vill flytta hem så fort jag är klar med studierna. I Ekenäs finns min familj, mina vänner och allt jag älskar. En säker stad med fina människor som tar hand om varandra.

Ur Lola uppochner Anna Svanbäck och Henrik Pettersson i dramaserien Lola uppochner. Bild: Robert Nordström / Långfilm Productions 6265 2003 000,avsnitt 3,julia hellén,julia hellén som anna svanbäck,lola uppochner,patrik kumpulainen,patrik kumpulainen som henrik pettersson,Yle Fem

Men här lite småortsaktivitet att ägna sig åt:

Svenska Yles premiär för Lola uppochner i Yle fem och Arenan närmar sig.

Vi tänker inte längre sälja pälsar! Det deklarerade Sokos-varuhuset i går i ett pressmeddelande.

Orsak?

För att vi vill stöda djurens rätt, skriver försäljningschefen Juha Thilman.

Oj då. Det var ju intressant.

Intressant därför att detta kanske är början på en ny våg? Då det kommersiella säger nej till produkter - av etiska skäl?

Eller ska vi vara ubercyniska och säga att, eller fråga om, Sokos kanske inte annars heller sålt så väldans mycket pälsar? Att det snarare är ett marknadsföringstrick?

I alla fall blev några riksdagsledamöter från centern sura. Antti Kurvinen och Mikko Kärnä säger att det är ett dubbelmoraliskt beslut, och uppmanar till bojkott av bojkottaren.

Och, misstänker jag, det i sin tur ledde till att S-gruppen gick ut med ett så kallat förtydligande via FNB där en annan chef säger att a) beslutet endast gäller Sokos och b) att det för övrigt inte har något alls att göra med etiken i pälsnäringen.

Så nu ligger gårdagens pressmeddelandet fortfarande kvar på S-gruppens webbplats där chefen säger att detta är ett etiskt val. Och så finns det ett annat, spritt via FNB, där det står att det inte är etiskt val. Kommunikation är inte lätt.

Ren utan såsandet är det ju en fin, och lite klassisk, soppa! Och ett perfekt tillfälle att använda sig av gamla goda retoriska "å ena sidan" versus "å andra sidan"-metoden. Först tänkte jag gotta mig i att stöda Sokos:

De har ju rätt! Varför sälja kläder som producerats av levande väsen, våra vänner, i fångenskap? Det finns snygga fuskpälsar och riktiga pälsar är en så kallad onödig lyxvara. Vi måste bli moderna och det är bra att någon sätter foten ner.

Så där jag. Känns det bra nu? Eller dåligt?

Då är det bäst att snabbt gå vidare till att tala emot Sokos. Här kommer:

Detta är ju höjden av hyckleri! Hur är det med kosmetika som testats på djur? Säljer inte Sokos sådana produkter?

Eller hur är det med den där grillade broilern i s-butiken under varuhuset i centrala Helsingfors? Kostar den ofatbara typ 5,99 e / kg? Är den en produkt av intet lidande? Eller den där biffen från Brasilien ni fraktat hit? Ni har full koll på produktionslinjen?

Känns det bättre nu?

Okej, då måste vi lite granska de där riksdagsledamöterna. De vill alltså bojkotta bojkottaren.

Men .... ska riksdagsledamöter verkligen gå åt enskilda butikskedjor som sysslar med helt laglig verksamhet (notera att samma argument kan användas när man talar om pälsnäring rent generellt)? Ska man använda sin riksdagpondus till att rubba någon som säger sig agera utifrån etiska överväganden? Som säger att djurens rättigheter är viktiga för kunden. Varför skjuta budbäraren?

Oj, oj. Livet är så komplicerat.

Eller är det?

I dagens Eftersnack ska vi definitivt ta itu med Sokos bojkott. Men först behöver vi din, just din, input. Skriv en kommentar, delta i diskussionen, och rösta i vår gallup så spinner vi sedan vidare i programmet!

Uppdaterat 9.12.2016 kl. 13:55 med tillägg om nya pressmeddelandet.

Eftersnack
Yle Vega fre kl. 15.03
Repris på Vega lör kl. 20.03
Yle Fem sön kl. 16.15
Du kan streama eller ladda ner podden här.

I det enkla ligger det vackra. Som att skapa julgransdekorationer av gamla papplådor och restgarn. Lägg till en sax och några muggar och du har allt du behöver!

1. Klipp upp en gammal papplåda och rita cirklar med hjälp av muggar och glas, gärna i olika storlekar.
2. Klipp sen små hack runt kanten, ca 1 cm långa, med så jämna mellanrum som möjligt. Vill du skapa stjärnornament så behöver du jämnt antal hack - 10, 12 eller 14 ger fint mönster.
3. Välj den färg på garnet du vill ha, lämna några centimeters stump på baksidan av cirkeln och trä garnet genom hacket så du har garnet på framsidan. Pappen håller fast garnet så du behöver inte fästa den ännu.
4. Dra garnet rakt ner till hacket nedanför så du få en lodrät linje, dra garnet på baksidan till hacket bredvid och dra garnet uppåt på framsidan, så det skapas två parallella linjer.
5. Upprepa tills du har tillräckligt med linjer och det bildas ett "runt" hål i mitten av cirkeln. Om garnet börjar löpa över hålet är det bara att backa och hitta rytmen igen.
6. Forma stjärnspetsarna genom att dra garnet snett över de lodräta linjerna. Bästa sättet är att testa sig fram för det finns egentligen inte former som är fel och det behöver ju faktiskt inte heller bli en stjärna varje gång!
7. Vill du ha bara ett lager av garn så stannar du efter att stjärnan är formad, men det blir också jättefint med flere lager av garn på ornamentet.
8. Fäst trådarna i varandra på baksidan och knyt en ögla. Vill du så kan du limma ihop två ornament och på det sättet dölja baksidorna.

Av rester något fint

Gör vårt test för att kolla hurudan jultyp du är!

Stjärnkocken Michael Björklund vill göra Raseborg till ett kulinariskt centrum. En del av hans plan är att köpa Lokstallet invid Karis järnvägsstation.

Björklunds vision är att göra Lokstallet till ett center för matproduktion och utbildning. Där kunde det produceras mat och dryck av lokala och nordiska råvaror.

- Det är ett fantastiskt läge och där finns fantastiska möjligheter.

Det är Senatsfastigheter som säljer Lokstallet i Karis och Björklund tänker alltså lämna in ett anbud. Anbudstiden går ut på fredag (16.12).

Lokstallet är till salu. Lokstallet i Karis. Bild: Yle/Minna Almark Karis,lokstallen i karis,lokstallen vid karis järnvägsstation,Västnyland

Björklund har varit i kontakt med flera olika aktörer i Raseborg. Han har långtgående planer på att etablera sig i staden oberoende vad som händer med Lokstallet.

Läget mellan Helsingfors och Åbo är bra för att nå en stor del av finländarna, säger Björklund.

- Hälften av Finlands befolkning bor på två och en halv timmes avstånd från Karis.

Alla får vara med

För att lyckas betonar Björklund att flera sektorer måste samarbeta. Också Raseborgs stad måste involveras.

- Alla som vill vara med och utveckla Raseborg kan vara med.

I Raseborg har matkulturen med betoning på närproducerat varit synlig under de senaste åren.

FM i mathantverk ordnades för första gången i Raseborg i höstas. Hösten 2017 ska tävlingen ordnas i Raseborg igen.

Det finska kocklandslaget har utvecklat sina maträtter i Raseborg. En vit tallrik med en huvudrätt, bestående av bland annat hjortkött med renlavsströssel, en fylld lök och kantareller. Bild: Eva Tordera Nuño fine dining,finska kocklandslaget,Huvudrätt,kocklandslaget,mat,Västnyland

Yrkeshögskolan Novia ordnar en utbildning med betoning på lokala råvaror. Utbildningen kallas Kustens mat.

Varje höst ordnar Slow Food Västnyland en stor matmarknad i Fiskars bruk.

Rötter i Karis

Michael Björklund är en åländsk kock och krögare med många järn i elden. Han är bland annat är känd från tv-programmet Strömsö.

Han driver Smakbyn vid Kastelholms slott på Åland och brinner för att använda nordiska råvaror. Han kommer också att öppna en fiskrestaurang vid Fiskstranden i Vasa.

Björklund har rötter i Karis. Hans mormor och morfar var från staden och hans mamma var född i Karis..

Återanvänd en lastpall som julgran i år. Inget barrande, billig, modern och dessutom tar den lite plats och kan sparas från år till år.

En av julens trender är den sparsmakade minimalistiska stilen. Det räcker med en kvist i år och tre pynt. Vi på Strömsö har som tradition att varje år bjuda på lite nytänk när det kommer till julgranen. Så i år har vi använt oss av den kära lastpallen, som kan återanvändas i det oändliga. Lee valde den enklaste vägen och målade en stilren triangel som får föreställa gran i år och Jim tog till sågen och sågade ut en triangel till gran.

Det här behöver du:

• en lastpall
• målartejp
• pensel
• överbliven färg (varför inte svart, vit eller röd?)

Målad gran på lastpall. En grön triangel målad på en lastpall Bild: Yle/Lee Esselström lastpallar,Strömsö (tv-program)

Tips! Det går lika bra att måla en yvig gran på fri hand med kvistar istället för denna stilistiska gran.

Så här gör du:

1. Mät ut mitten på ena kortsidan av lastpallen.
2. Tejpa målartejp från ena nedre hörnet av lastpallen upp till mittenmarkeringen. Gör likadant från andra nedre hörnet.
3. Måla innanför tejpen med valfri färg. Låt torka.
4. Skruva i några krokar eller spika i några spikar att hänga pynt på.
5. Häng upp dina favoritpynt eller sök i huset efter lämpliga julpyntssubstitut.

God jul!

Tre olika granar av trä. tre alternativa julgranar gjorda av trä Bild: Yle/Lee Esselström julgranar,Strömsö (tv-program)

Pimplare har börjat söka sig ut på isarna och en och annan långfärdsskrinnare syns också på bild i Facebookflödet. Men hur säkra är isarna?

-Isen är aldrig säker och man ska aldrig lita på någon annans uppgifter om hur hållbar isen är, säger pensionerade yrkesfiskaren Bertel West.

Kontrollera isen ordentligt

Just nu fiskar han med nät och lakryssjor under isen. Men innan han lade ut sina nät under isen kontrollerade han ordentligt att isen höll på de områden han skulle röra sig. Han rörde sig då med hjälp av en pontonkälke. När han nu vittjar färdas han med snöskoter.

-Jag avviker inte från spåret från pontonkälken. Då vet man aldrig hur det går. Isen är väldigt ojämn i år på grund av att vattnet varit så varmt den här hösten.

Bertel West på väg med snöskoter för att vittja sina nät. Bertel West på väg med snöskoter för att vittja sina nät. Bild: Svenska Yle/ Jessica Morney isläget,Skärgård,snöskoteråkning,vinter,vinterfiske

Bertel West ger som exempel ett nästan öppet område som är 70 - 80 meter brett och 200 meter långt och som ligger en bit ut i skärgården från Långskärs fiskehamn i Sundom.

Sådana vindvakar – eller väderbälgar som de kallas på sundomdialekt – kan finnas var som helst och vi har redan hört i nyheterna om folk som gått genom isen, konstaterar Bertel West. Utöver vindvakarna bör man komma ihåg att strömhål också är farliga områden.

Flythalare a och o när du är på isen

Bertel West har vinterfiskat sedan han var i 13-14-års åldern. Han har själv gått genom isen flera gånger, och vet hur det är att ta sig upp ur en vak.

-Jag har alltid isdubbarna med mig och flythalare är a och o när man rör sig på isen. Om man hamnar i vattnet med flythalare på, så flyter man som en kork. Det här gör att det är relativt lätt att ta sig upp på hållbar is igen. Så gå inte ut på isen utan flythalare!

Presidenten tar emot den traditionella julgäddan från Korpo i dag i Talludden. Årets fisk fångades av Aspöbon Tore Johansson utanför Utö. Gäddan väger knappt tre kilo.

I delegationen ingår kulturprofilen Bosse Mellberg, avtalssoldaten Viktor Jansson, sjöfartstudenten Linda Johansson och taxiföretagaren Tiina Lehtonen.

Tiina Lehtonen, Linda Johansson och Viktor Jansson på väg att uppvakta presidentparet med Korpogäddan. Tiina Lehtonen, Linda Johansson och Viktor Jansson på väg att uppvakta presidentparet med Korpogäddan. Bild: Yle/Linus Hoffman julgädda,julgädda 2016,julgädda från korpo,linda johansson,tiina lehtonen,viktor jansson

Både Janssons pappa och farfar har tidigare fått uppvakta presidentparet med gädda, så det är en familjetradition, men första gången Viktor fått uppdraget.

- Det är första gången för mig också, och jag hoppas det blir ett bra möte med dem, säger Johansson just då de stiger in i bilen på väg mot Talludden. Vi ska hälsa från yttre skärgården, och så önskar vi presidentparet en god jul.

Presidenten tar också emot andra julhälsningar; bland annat en julskinka av jordbruksproducenter från Vemo och en julgran av skogsstudenterna.

Finlands lucia, Ingrid Holm, besöker också Talludden med sina tärnor i dag.

Republikens president Sauli Niinistö och fru Jenni Haukio tog emot de traditionella julhälsningarna i tjänstebostaden Talludden.

Skogsstudenterna överräckte sin julgran, blomsterhandlarna sitt tulpanarrangemang, och Karelska förbundet de karelska pirogerna.

Djur- och naturskyddsförbunden gav presidentparet en grönsakskorg. Det passar säkert bra eftersom fru Jenni Haukio är vegetarian.

Presidentparet fick också ta emot Korpobornas traditionella julgädda. Årets fisk fångades av Aspöbon Tore Johansson utanför Utö. Gäddan väger knappt tre kilo.

Presidentens hund Lennu var också med under ceremonin. Han snusade intresserat på julgäddan från Utö, men det var ändå skinkan från Vemo som doftade bäst. Åtminstone kunde vovven inte hålla sig borta från den.

Personalen i Pargas är mycket besviken över stadens planer på att sluta ett avtal med serviceproducenten Arkea, så att Arkea tar över mattillverkningen.

- Det finns sådana som har jobbat över 30 år, och som undrar om det aldrig någonsin räcker med det man gör, säger huvudförtroendeman Mikaela Luoma. Det är så det känns.

Stadsstyrelsen i Pargas ska på måndag diskutera och besluta om ett avtal med Arkea. Till kosthållet hör 8 matlagningskök och 15 servicekök, som gör mat för skolor och vårdställen inom hela Pargas stad. Där jobbar 43 personer.

Personalen och fackföreningen träffades på torsdagen, och man undrar om staden faktiskt har tänkt igenom alla kostnader som uppkommer. I ett brev till stadsstyrelsen och stadsfullmäktige undrar man bland annat vad staden menar med en "uppskattad inbesparing". Är det tänkt att man ska spara på maten? Personalen? Portionsstorleken? Det framgår inte, och då ska avtalet ändå gälla i sju år.

- Till exempel portionsstorlekar är sådant som vår personal funderar på varje dag, men är det sådant som man tagit i beaktande tillräckligt bra, undrar Luoma. Eller är det saker som man bestämmer först då man gör avtalet? Håller de här sparsummorna efter att man har räknat in allt?

Personalen frågar också hur väl Arkea och staden beaktat skärgårdsförhållanden, svenskspråkig service och kostnaderna för tilläggsarbeten.

I Pöytis, Nådendal och Nousis har man beslutat att fortsätta med kosthållet i egen regi, i Reso och Salo beslutade man att utreda sysselsättningspåverkan och se hur social- och hälsovårdsreformen kommer att påverka servicen.

Men i Pargas har ärendet avancerat till stadsstyrelsen. Enligt Luoma är personalen mycket besviken.

- Staden har inte förrän nu hämtat fram sparkraven, om det ens ska kallas sparkrav. På stadsstyrelsens lista heter det utveckling av kosthållet, men det känns mera som avveckling.

Stadsstyrelsen behandlade ärendet på sitt möte den 28 november, men remitterade då ärendet. Man ville bland annat först veta varför vissa kommuner valt att inte göra avtal med Arkea, hur personalen inom Arkea upplevt övergången och man ville närmare utreda möjligheterna till närproducerad mat. Ärendet tas upp igen den 19 december.

Marthaföreningarna runt om i Finland är kända för att vara inkluderande och för att ha plats för en till. Malax Mittemellan Marthaförening är inget undantag. Tvärtom. Sedan flera veckor tillbaka hålls det café för de irakiska asylsökanden som bor i Malax.

Tina och Edith Holms, Sara Snickars, Erika Sillander och Minna Söderholm har öppet hus i Sockenstugan i Malax varje måndag. Det är första gången Hassan, Ahmed, Safaa och Ammar får uppleva Lucia. Stämningen blir extra hjärtlig när luciakronan åker ner över ögonen på lilla Edith som får lussa för första gången i sitt liv bara 1 år gammal.

Hassan, Ahmed, Safaa och Ammar spelar gärna biljard och bordfotboll på caféet i Sockenstugan. Asylsökande på cafe i Malax Bild: Yle/Morney asylsökande,Malax,Strömsö (tv-program)

I sockenstugan i Malax, mittemot kyrkan, öppnas dörrarna varje måndagkväll för de 17 asylsökande irakier som bor i Malax. Initiativet till det här kom för ett år sedan då 100 asylsökande bodde i Malax. Fem malaxväninnor kände att de ville göra en insats.

- Det började med att vi ordnade matlagningskvällar, säger Sara Snickars som är ordförande i Marthaföreningen Mittemellan. Men när större delen av de asylsökande omplacerades till andra orter blev det så att vi gjorde sockenstugan till ett café som drivs på frivillig bas.

Sockenstugan ägs av Malax församling som upplåter lokalen en kväll i veckan. Även Röda korsets lokalavdelning i Malax är engagerad.
- Jag känner mig välkommen här, säger Hassan Ali. Vi har fått vänner.

- Vi ser gärna att det kommer fler Malaxbor till vårt måndagscafé i sockenstugan, säger Sara Snickars. Det är öppet för alla.

Vad får de frivilliga finländarna ut av att ägna en måndagkväll i veckan till den här verksamheten?
- Vi får ju lära känna en ny kultur. Det är som bästa ”couchsurfing”. Man kan uppleva nya saker utan att behöva resa. Med barn är det inte lätt att ge sig iväg att upptäcka världen och det behövs ju inte då världen har kommit hit, säger Tina Holms, medan dottern Edith kryssar mellan stolarna och delar ut russin till allas munterhet.

Vi äter tillsammans

Anita Storm från Marthaförbundet har en idé för hur våren kunde bjuda på nya roliga upplevelser. Marthaförbundets motsvarighet till kampanjen #Platsförentill heter Vi äter tillsammans.

- Att äta tillsammans skapar gemenskap och skapar en trygghet. Över matbordet kan man diskutera dagen och byta erfarenheter. Finland är det land av OECD-länderna där det äts minst tillsammans, säger Anita.

Anita Storm från Marthaförbundet föreslår nya träffar under temat smart(h)fisk. Anita Storm samtalar med Malax marthor. Bild: Yle/Morney anita storm,Finlands svenska Marthaförbund,Malax,Strömsö (tv-program)

Vårens förslag är att ordna fiskkvällar för både Malaxbor och asylsökande. Fiskkvällarna kunde gå ut på allt från att fiska med olika redskap till att rensa och tillreda fisk på olika sätt. Flera asylsökande gillar att fiska. I fjol vintras pimplade flera av dem mörtar som de stekte hela i ugnen.

- Jag vill lära mig att filea och att röka fisk, säger Erika.
- Och jag vill lära mig recept på fiskfärs och att göra fiskkorv, fyller Sara i.

Delta i kampanjen #platsförentill

Vilken är din historia? Vilka är dina planer? Bli inspiratör och delta i Strömsös och hela Svenska Yles kampanj #platsförentill och gör din omgivning trevligare och roligare. Berätta om då du har öppnat ditt hem eller din fritid för någon från en annan kultur, för någon som är ensam eller för någon som du annars inte brukar umgås med. Eller berätta om hur du planerar ett sånt möte. Ladda upp en text och en bild (om du har) här längre ner på sidan.

Om du vill kan du använda vårt julkort:

Här kan du ladda ner kortet och läsa mera om kampanjen.

Texten Välkommen, Tervetuola, Welcome ritad i kalligrafisk stil Bild: Yle/Camilla Forsén-Ström #platsförentill,Strömsö (tv-program)

Dela en historia

* Registerbeskrivning för deltagande

Det gräsrotsfinansierade Ägräs Distillery noterar en fruktbar konkurrens mellan inhemska destillerier. Styrkan ligger i lokala örter och inbördes draghjälp på den utländska marknaden.

Ägräs Distillery i Fiskars bruk grundades i september ifjol och nu är de första alkoholhaltiga dryckerna klara, lämpligt till julhandeln.

Skinande nya destilleringsapparater upptar den 200 kvadratmeter stora hall som restaurerats och ligger vägg i vägg med Rekolan Panimo på Åkerraden. Här kommer man att kunna producera runt 50 000 liter varje år.

Destilleringsapparaterna har importerats från Tyskland. stora apparater i destilleri Bild: Yle/Monica Slotte destillerier,Fiskars, Raseborg,spritdryck,Västnyland,ägräs

Ett mål är nått

Fiskarsbon Susanna Kankare är förtjust över att det idoga arbetet nu gett resultat. Hon var en av grundarna till destilleriet som också i övrigt har engagerat ortens befolkning.

Gräsrotsfinansieringen inbringade det som behövdes, man har fått apparaturen och har nu kommit igång med produktionen.

Susanna Kankare och Jenni Danielsson två kvinnor bakom bardisk Bild: Yle/Monica Slotte destillerier,Fiskars, Raseborg,jenni danielsson,spritdryck,susanna kankare,ägräs

Enligt Kankare har Ägräs Distillery från början byggt varumärket så att det också lämpar sig för den internationella marknaden. Här är produktdesign, marknadsföring och inte minst ingredienserna i en central position. Örterna plockas lokalt i Fiskars.

Örterna är den viktigaste ingrediensen. säck med örter Bild: Yle/Monica Slotte destillerier,Fiskars, Raseborg,spritdryck,Västnyland,ägräs,örter

Fantasifullt och mustigt

Jenni Danielsson ansvarar för avsmakningsrummet the Tap Room där de nyaste produkterna först dyker upp. Här kan kunder boka in sig och bekanta sig med olika smaker. Ägräs Akvavit är noggrannt komponerad, förklarar hon.

- Den största örten är kummin, det är rätt traditionellt för en akvavit. Finland är också världens största kumminproducent så det passar fint in här. Sen finns det litet citrusskal, anis och angelicarot.

Örterna plockas i Fiskars. skålar med örter Bild: Yle/Monica Slotte destillerier,Fiskars, Raseborg,spritdryck,Västnyland,ägräs,örter

- Den har varit en mycket nischad produkt tidigare men blir kanske med tiden mer vardaglig överallt. Vi har gått in för litet mer speciella smaker för att skilja oss ur mängden.

Konkurrens är av godo

Tap Room öppnades redan i höstas innan destilleriets egna produkter var färdiga. Då fanns ännu bara konkurrenternas drycker i kranarna. Det handlar om unga, inhemska destillerier som representerar samma linje som Ägräs Distillery.

Tap Room och destilleriet interiör med stolar, lampa, destilleri bakom fönster Bild: Yle/Monica Slotte destillerier,Fiskars, Raseborg,spritdryck,tap room,Västnyland,ägräs

Hon tror att en fruktbar konkurrens bidrar till att det kommer fina produkter från Finland. Den rena naturen säljer också utanför Norden.

- Vi måste ju slå igenom i Finland först men nog är det utomlands vi vill. Samma gäller för andra destillerier och vi kan ta upp samarbetet med dem.

Synligheten är extra viktig för mindre producenter och olika pris och utmärkelser inom branschen betyder mycket. Ägräs hoppas också kunna kamma hem några omnämnanden.

Akvaviten kan bli bredare. handskriven text på maskin Bild: Yle/Monica Slotte Akvavit,destillerier,Fiskars, Raseborg,spritdryck,Västnyland,ägräs

Aktivt inom branschen

Ifjol utnämndes Kyrö Distillerys gin till bästa gin&tonic-drycken vid en internationell vin- och sprittävling i Storbritannien. Det österbottniska destilleriet startades för fyra år sedan i ett gammalt mejeri i Storkyro. Priset innebar ett genombrott och gjorde att man också anställde mer personal.

Helsinki Distilling Company som startades 2014 har redan hunnit få pris både för sin whisky och sin gin.

Vid de första finländska mästerskapen i mathantverk, som ordnades i Raseborg i år, vann grannföretaget Rekolan Panimo i Fiskars den innovativa klassen med sin ölvinäger.

Personer som varken kan eller vill dricka komjölk har en bred uppsättning växtdrycker med mjölkliknande egenskaper att välja mellan. Dryckerna är till exempel gjorda på soja, havre, kokos eller mandel. De har ofta tillsatt socker eller havssalt, vitaminer och är smaksatta med vanilj eller kakao. Hur skiljer de sig från komjölk och är de värda sitt literpris?

Vi köpte fem sorters mjölksubstitut och ordnade en provsmakning. Jessica Edén och Joakim Enegren fick smaka och gissa vad det var i mjölkglaset och säga vad de tyckte om färg, smak och konsistens.

Växtdrycker eller alternativa mjölkdrycker som du kan köpa i butikerna kan drickas som de är eller användas i matlagning eller kaffe. Till utseendet påminner de om mjölk. Färgskalan går från kritvit till gräddgul. Vissa är krämiga och liknar vaniljsås, medan andra är tunna och nästan transparenta. De har svag eller ingen doft och smakar inte som traditionell mjölk från däggdjur. Flera växtdrycker är också smaksatta med vanilj eller choklad.

I talspråk kallas dryckerna kallas ofta för mjölk, trots att lagstiftningen i flera länder endast godkänner den benämningen för mjölk som kommer från däggdjur, i första hand kor, får och getter. Därför säljs produkterna som drycker, inte som mjölk eller mjölkdrycker.

De flesta växtdrycker produceras inom EU, till exempel Belgien och Sverige.

Utbudet av drycker från växtriket är stort och ökar konstant. Råvarorna består av bland annat soja, havre, ris, kokos, mandel, hirs, bovete, quinoa, hampa, solros-, lin- och sesamfrön samt hassel-, cashew- och makadamianöt.

Rika på tillsatta vitaminer

I ursprunglig form, det vill säga som torkade eller färska, är sojabönor, havregryn, mandlar och nötter i synnerhet rika på B-gruppens vitaminer.

Spannmål, nötter, skenfrukter (mandel, cashew, hassel) och baljväxter innehåller nästan hela B-gruppens vitaminer, i synnerhet folsyra eller folater (vitamin B9) och tiamin (B1), men också riboflavin (B2), niacin (B6) och pyridoxin (B9).

Mandlar och kokosnötter, i synnerhet kokosfett, innehåller stora mängder vitamin E, men i övrigt är både kokosmjölk och ris rätt näringsfattiga produkter. I basmatiris finns jod som är bra om du äter mycket rotfrukter, men annars består ris av mest vatten och kolhydrater.

Baljväxter och nötter är också goda källor till kalcium, fosfor, järn, kalium, magnesium och zink och förhållandet mellan fettsyrorna omega-3 och omega-6 är i regel bra.

Växtdrycker av havre, soja och ris Växtdrycker på rad i en affär. Bild: Svenska Yle / Leo Gammals dryck,havre,kokos,mandel,ris,Sojaböna,sojaprodukter,vegetariska produkter,växtdryck

Växtdryckerna mest sötat vatten

Dessvärre innehåller växtdryckerna i våra butiker en mycket liten andel av huvudråvaran. Havredrycken består av en havrebas, med mindre än 10 % havregryn. Mandeldrycken innehåller cirka 2 % mandel. Risdrycken har omkring 14 % ris och kokosdrycken innehåller cirka 5 % kokosmjölk, som i sin tur är kokosgrädde och vatten.

Dryckerna är kraftigt utspädda med vatten och skulle vara mycket näringsfattiga utan tillsatta vitaminer, i första hand D2 och B12, vilket i sin tur bekräftar att dryckerna i hög grad riktade till vegetarianer och veganer.

Kobalamin eller vitamin B12 saknas nämligen helt och hållet i växtriket så vegetariska produkter måste berikas. En del drycker är också berikade med joderat salt, som också är nödvändigt om ens huvudsakliga matintag består av rotfrukter och grönsaker.

Växtdryckerna har ofta få ingredienser, men i regel tillsatsämnena kalciumkarbonat (E 170) som är ett surhetsreglerande medel och kalciumfosfat (E 341) som är klumpförebyggande.

Växtdrycker i en köpvagn Växtdrycker i en köpvagn. Bild: Svenska Yle / Leo Gammals drycker,havre,kokos,Macadamiasläktet,mandel,nötter,Sojaböna,sojaprodukter,vegetariska produkter

Gör din egen växtdryck

Om de utspädda växtdryckerna inte faller dig i smaken kan du laga egna drycker utan större besvär av till exempel sojabönor, mandlar eller havregryn.

Bönor, skenfrukter och nötter behöver blötläggas över natten. Sedan skall de malas med vatten till en grynig vätska, kokas i cirka 30 minuter (om du vill pastörisera drycken) och filtreras. Ris och gryn kan kokas direkt med rikligt med vatten och filtreras. Avkoket från bönorna, nötterna eller spannmålen är själva drycken som du kan smaksätta och späda ut efter behov och önskemål.

I England är Barley water en populär dryck. Det är ett avkok på korngryn som blandas med citronsaft och vatten och avnjuts kall.

Recept: Koka 2 deciliter korngryn i 2 liter vatten i 30 minuter. Sila bort korngrynen och kyl ner vätskan. Blanda sedan avkoket med några skalade och klyftade citroner samt citronsaften, 1,5 deciliter socker och 1,5 liter vatten eller mineralvatten.

Du kan testa dig fram och göra motsvarande avkok på havregryn eller ris.

Mandlar introducerades i Norden på 1300-talet och mandelmjölk blev en stapelvara i dåtidens kök. Den ersatte bland annat vanlig mjölk i såser. Här nedan ett par snabba och lätta recept.

Recept: Stöt eller mixa 200 gram mandlar så fint som möjligt och häll i 2 deciliter kallt vatten litet i taget medan du stöter. Rör i cirka 50 gram socker om du vill ha en söt mjölk eller förhindra att de pressade mandlarna blir olja.

Recept: Blötlägg 3 deciliter mandlar i vatten över natten. Sila bort vattnet, skölj och skala mandlarna. Mixa mandlarna med 1 liter vatten, en nypa salt och eventuellt smaksättning (vaniljpulver, kanel, sirap, chai, sötning osv.) tills blandningen har blivit en fin, vit mjölk. Sila mjölken genom en duk. Krama ur massan så att så mycket mandelmjölk som möjligt pressas ut.

Mandelmjölk håller cirka fem dagar i kylskåp. Massan i duken kan du använda i till exempel bakverk, biffar eller pajdeg.

Inte heller i år behöver du sitta ensam vid köksbordet och krysta fram rimmen, utan du kan få hjälp med dina poetiska problem av Yle Vegas rimstuga.

På onsdag den 21 december mellan kl.17.30 och 19 rimmar Christoffer Strandberg, Jenny Sylvin och Herman von Numers till dina juklappar. Mellan varven spelar vi förstås de bästa jullåtarna. Programledare är Heidi Grandell-Sonck.

Veganens julbord handlar om betydligt mer än att ersätta grädde med växtbaserat fett eller den traditionella julskinkan med en rulle gjord av vetegluten. Petra Österberg vill i första hand tänka på miljön och djurens välmående.

Det är fint med traditionellt julbord, men också roligt att pröva på något nytt. Allt fler väljer att laga lite grönare och därmed ofta också lite hälsosammare maträtter. En stor hit på de sociala medierna så här före jul är den gravade moroten. Färgen är densamma som gravad lax och också här ska tunna morotsskivor bäddas in i en saltbädd. Till skillnad från laxen ska moroten långsamt gräddas i ugn och efter det är den färdig att avnjutas till exempel på mörkt bröd med rödlök och smetana eller någon växtbaserad motsvarighet. Gott? Tja, efter lite tillsatt rökarom lär moroten vara riktigt god.

Morötter Bild: YLE Bildtjänst Arja Lento. klimat,morot,smältpunkt

Petra Österberg har smakat på den gravade moroten och tycker att den smakade gott. Däremot kan hon inte säga om smaken påminner om gravlax eftersom hon inte minns smaken av fisk eller kött. Petra har varit vegan i drygt 20 år, alltsedan tonåren.

Väldigt lite julmatstraditioner

- Jag har bott utomlands i många år och där har det inte varit så noga med jultraditioner och vissa maträtter, säger Petra, som bland annat bott i Storbritannien och Thailand.

- Nu har vår familj flyttat till Finland och Ekenäs och det börjar kännas viktigt att införa vissa jultraditioner i och med att vi har en treårig son.

Petras man är från Thailand och där har man inte haft några speciella maträtter till julen, fastän också Thailand i övrigt har anammat en hel del av den västerländska julkommersen med glitter och glam.

- När jag bodde i Storbritannien var det populärt att laga ”nut roast” till jul. Det är grovt hackade nötter som mixas till en färs med kryddor och som sedan rostas, grillas i ugn. Det är en traditionell veganrätt i Storbritannien.

Skivor av seitan Skivor av marinerad seitan i en ask Bild: Yle/Public domain gluten,Seitan,seitan,Vegan,veganism,vegetarisk kost,vegetariska produkter,vegetariska rätter,vete

- Seitanpulver eller veteglutenprotein är något som används rätt mycket i Asien och hos oss används den som en ersättning för julskinka, säger Petra som märker att utbudet på butikshyllorna i Finland har blivit betydligt större under de år hon har bott utomlands.

Petra Österberg kollar utbudet i en liten matbutik. Petra Österberg tittar på torkade bönor och linser i en matbutik. Bild: Yle/ Tiina Grönroos Ekenäs,petra österberg,Vegan,veganism

Det är första julen för Petra och hennes familj i Finland. I år är det hennes mamma som fixar maten till julbordet och för Petra är det egentligen inte så viktigt vad allt mamman bullar upp med. Huvudsaken är att det är gott, eftersom Petra alltid tyckt om att äta god mat.

Viktigt att tänka på framtiden

- För mig är veganism ett etiskt, ekologiskt och hälsosamt framtidsalternativ. Vi vet så mycket mera om kroniska sjukdomar som är vanliga i Finland, som kostar samhället mycket och som vi ganska långt kan undvika om vi äter växtbaserad mat, säger Petra.

- Julen kunde vara en bra tid att avge nya löften för sig själv och sin omgivning. Jularna blir varmare för varje år. Ta till exempel den soja som produceras; största delen går till djurfoder i stället för att vi skulle kunna äta den direkt, säger Petra som tillägger att soja har många hälsofrämjande effekter trots att det finns många studier som också säger det motsatta.

sojaböor sojabönor Bild: StockXchng / Luiz Baltar soja,sojabönor

- Det finns också många andra proteinalternativ än soja. De växtbaserade proteinkällorna är egentligen flera än djurprotein, kött, säger Petra.

Veganmat måste innehålla tillräckligt mycket protein för att vara mättande. Petra säger att kryddningen är det viktigaste för att få all mat god.

Veganmat som efterapar kött och fisk

Varför vill många experimentera med växtbaserad mat så att den ska påminna om kött och fisk så mycket som möjligt?

- Själv kan jag överhuvudtaget inte äta vegankorv, jag får kväljningar av det, svarar Petra. Men ta till exempel julen, den är full av traditioner. Då är det klart enklare för folk att ta steget ut till veganism om de serveras mat som påminner om den traditionella julmaten.

Vilken julmat gillar Petra?

- Jag är egentligen inte speciellt kräsen, det är inte så viktigt hur maten ser ut, men det är klart att maten ska vara god. Av julmaten gillar jag nog mest lådorna, säger Petra.

Veganismen är en livsstil

Petra vill poängtera att veganism är så mycket mera än mat. Veganism är för Petra och hennes familj en livsstil.

- Under alla mina år utomlands har jag mött så många människor som visat medmänsklighet och omsorg för andra, också för djur. Grisar är komplexa varelser, intelligentare än hundar. De behandlas illa inom vår djurproduktion. Fisket är oekologiskt och oetiskt. Fiskbestånden i de stora haven har minskat och mycket av den norska lax vi äter har fötts upp i fiskfarmer, riktiga miljöbovar. Dessutom är laxen en vandringsfisk som har behov att röra på sig, men nu tillbringar den hela sin livstid i trångbodda bassänger.

Det är lätt att vara en ekologisk vegan som äter lokal- och närproducerad mat. Veganen måste inte heller äta soja

Petra Österberg är naturvetare och har jobbat många år med naturskydd. Petra säger att hon med egna ögon sett hur djurarter nästan utrotats på grund av att regnskogar skövlas för palmolja eller sojaproduktion.

- Då ska ni veta att största delen av sojan går till djurfoder, inte till veganmat. Våra matval i butiken kan bidra till vad som sker på andra sidan av jordklotet. Det är lätt att vara en ekologisk vegan som äter lokal- och närproducerad mat. Veganen måste inte heller äta soja, säger Petra.

- Jag hoppas verkligen att veganismen inte är en övergående trend utan att vi alla börjar tänka på våra barns framtid och visar medmänsklighet och omsorg, inte enbart till våra medmänniskor utan också till våra medvarelser!

Stjärnkocken Michael Björklund kan inte förverkliga sina planer i Lokstallet i Karis. Björklund fick på måndagen (19.12) besked att lokalen inte lämpar sig för livsmedelsproduktion.

Michael Björklund lämnade in ett anbud på Lokstallet i Karis så som planerat. Anbudstiden gick ut i fredags (16.12).

Nu sätter ändå markprover käppar i hjulet för etableringsplanerna.

- Beskedet var tyvärr att den verksamhet som jag hade tänkt att skulle drivas där inte går att driva där. Det är tyvärr för mycket smuts i marken och i själva huset.

Sanering är möjligt men det kostar alldeles för mycket pengar, säger Björklund.

- Det var jättetråkigt för det är en fantastiskt fin plats det där.

Går inte att bo i Lokstallet

Enligt Björklund måste man försöka hitta någon annan typ av verksamhet för Lokstallet.

- Man kan inte bo där och man kan inte ha någon livsmedelsproduktion där. Man kan ha verksamhet men inte mer än åtta timmar i sträck, tror jag.

Den nuvarande ägaren, statliga Senatsfastigheter, har ännu inte tagit prover från väggarna i huset.

- Tätningsmaterialet i väggarna kan också vara hälsoskadligt, säger Michael Björklund.

Samarbetspartners sökes

Det finns potential att bygga upp ett kulinariskt center i Raseborg, enligt Björklund. Staden har ett bra läge, det finns många duktiga producenter i området och utbildningssektorn finns representerad.

Staden vill framåt och är mycket positiv för en etablering och för att man ska kunna hitta på något mera.

- Utbildning av kockar inom slakteri och mejeri, biodling och snigeluppfödning, räknar Björklund upp.

För att ett kulinariskt center ska bli verklighet behövs ändå många samarbetspartners. Från staden Raseborgs sida har man varit positiv, säger Björklund.

- Jag har diskuterat med Raseborg och besökt staden två, tre gånger. Staden vill framåt och är mycket positiv för en etablering och för att man ska kunna hitta på något mera.

Att hitta någon ny byggnad att etablera sig i ser Björklund inte som ett problem.

- Ni har jättefina byggnader. Om man har möjlighet att kunna komma igång och jobba där så finns det alla möjligheter. Byggnader ser jag inte som ett problem i hela Nyland.

Tanken är nu att försöka få ihop en utvecklingsgrupp som kan börja jobba för att skapa ett matcenter.

- Man får ta och spotta i nävarna i januari och börja jobba på igen.

Giftigare än man trodde

Försäljningschef Jyrki Maikola vid Senatsfastigheter beklagar att Michael Björklunds planer inte kunde förverkligas.

- Det skulle ha varit en trevlig sak för Karis, säger han.

Marken är sedan tidigare undersökt av företaget Ramboll.

I ett utlåtande säger Ramboll att man bedömer att det finns cirka 4 000 kubikmeter jord där mängden skadliga ämnen ligger mellan de lägre och de högre riktvärdena. För cirka 5 000 kubikmeter jord överskrider nivåerna de övre gränserna för riktvärden.

Eftersom Björklund blev intresserad av Lokstallet och ville jobba med livsmedel i byggnaden gjorde man en lite noggrannare undersökning av marken, säger Maikola.

- Som statlig ägare har vi ett ansvar och kunde inte bara ha satt över ansvaret på saneringen på en privatperson, säger Maikola.

Då man undersökte närmare kom det fram att marken är mer förorenad än man trodde.

- Det rör sig om metaller och oljekolväten. De finns på väggarna, under golven och i marken. Nästan överallt, säger Maikola.

Riktigt hur förorenad marken är vet man inte utan det ska undersökas ytterligare.

Oklart läge

För att kunna etablera en restaurang eller göra om Lokstallet så att man kan bo där skulle man bli tvungen att sanera stort.

- Det skulle röra sig om kostnader mellan 500 000 euro och 1 miljon, säger Maikola.

Han konstaterar att fastigheten i sig själv inte är så värdefull och att så omfattande saneringskostnaderna inte står i proportion till fastighetens värde.

Dessutom är det ingen fara för människor att vistas och verkas i byggnaden så som den är i dag.

- Det är bara om man vill laga mat där eller bo där som reglerna blir strängare, säger Maikola.

Han konstaterar att om staten går in för saneringsåtgärder gör man bara en rätt enkel och ytlig sanering. Inte en sådan som gör det möjligt för boende.

Han säger att flera anbud har lämnats in på Lokstallet, men att frågan nu får vänta tills ytterligare undersökningsresultat finns.

Maikola säger att det sedan finns flera alternativ. Man kan förhandla med köparen om sänka försäljningspriset med tanke på eventuella enklare saneringar som behövs.

Å andra sidan kostar fastigheten kanske mindre än vad saneringsarbetena gör.

- Vi kanske väntar med att sälja och sanerar fastigheten i långsamt takt i några års tid. Det är ju staten som äger fastigheten och det är inte bråttom att sälja. Vi har också ett samhällsansvar, säger Maikola och syftar på kostnaderna för en enklare sanering.

Han bedömer att Senatsfastigheter får klarhet i frågan under vårens lopp.

Köttföretaget HKScan har sagt upp fyra direktörer ansvariga för verksamheten i Baltikum, för brott mot företagets uppförandekod och god förvaltningssed.

Bland de uppsagda finns landsdirektören för HKScan Baltikum, samt direktörerna ansvariga för svin- och fjäderfäproduktionen i Baltikum.

En del av ledningen i HKScan Estonia har köpt tjänster och produkter av företag med nära koppling till HKScan Baltikums styrelse.

Företagen har haft gemensamma styrelsemedlemmar med HKScan Baltikum eller styrelsemedlemmar som är närstående till personer i HKScan Baltikums styrelse.

Uppgifterna har kommit fram i en intern utredning som påbörjades i november.

Dessa affärer har gjorts mellan åren 2013 och 2016, till ett värde av ungefär 28 miljoner euro totalt.

Hör du också till den stora skara julfirare som äter lite för mycket under julen? Brukar du känna dig däst, smått olustig i magen och skulle du gärna ta en tupplur genast efter julmiddagen? Då är fem små måltider och tallriksmodellen något för dig, också under julhelgen.

Julmaten är väldigt viktig för många. Det känns viktigt att upprätthålla gamla, goda traditioner och därför bullas det upp med maträtter från både egen och ingift släkt. Vill någon experimentera med nya rätter får det inte ske på bekostnad av den gamla, trygga, traditionella julmaten.

Det här leder till att många av oss äter för mycket strömming, sill, lax, skinka, lådor, glögg, julstjärnor, choklad och så vidare. För att överhuvudtaget klara av att smälta maten tar vi ännu en konjak och lite rödvin.

Julgris Bild: YLE / Seppo Sarkkinen gris,julmat,mat,svenska.yle.fi

Känner du igen dig? Får du känslan av att magen spänner och att du helst av allt skulle vilja lägga dig raklång på soffan i stället för att dansa runt granen, leka tomte och dela ut julklappar?

Då ska satsa på fem måltider per dag i stället för ett enda kvällsfrosseri.

Julmeny där man får äta allt men med måtta

Näringsterapeut Henna Karvonen jobbar på Raseborgs sjukhus och visar mig ett papper där hon komponerat en julmeny för frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsmål. Här finns de näringsämnen kroppen behöver och energiintaget stannar på futtiga 1400 kilokalorier.

- Det här är ifall man vill gå ner i vikt, normalt kan du lägga till lite extra godbitar, säger Henna.

Till frukost vankas en portion (1,5 dl) risgrynsgröt med fruktkräm (1 dl). Förutom gröt föreslår Henna två surskorpor med två teskedar lättmargarin och te eller kaffe.

Surskorpor på julaftonsmorgon? Vem brukar äta surskorpor på julen?

- Det är för att du ska få fibrer i dig. Du kan också ta ett äpple, säger Henna som säger att hon hela tiden håller ett öga på att magen ska få bra mat att jobba med.

Eftersom få vill banta under julen så vill du kanske ta en extra portion med gröt och en klick smör och förstås lite socker på hela härligheten. Där kom det 360 kalorier till.

- Sedan tycker jag det är tråkigt att väldigt många väljer att fasta hela långa dagen för att sedan ägna sig åt frosseri under kvällen, säger näringsterapeut Henna Karvonen.

Henna säger att det bästa är när kroppen får jämnt med bränsle längs dagen. Det här betyder förstås inte att du ska gå omkring och småäta.

Skippa efterrätten eller kaffet genast efter lunch och låt det gå några timmar mellan målen

- Du ska känna dig lite hungrig när det är dags för nästa måltid, säger Henna som föreslår att lunchen kan bestå av några skivor skinka, lite sås, en potatis, några matskedar av olika jullådor, kokta ärter och en sallad gjord på rödkål och apelsin.

Rosoll kan juletid klassas som sallad enligt tallriksmodellen. Bild: Yle/Jesper Alm julmat,rosoll,rosolli

-Men om du hellre äter fisk till lunch och skinka till middag kan du naturligtvis göra så. Min tanke är att du inte äter både fiskrätter och skinka med lådor vid en och samma måltid, då äter du kanske för mycket och mår dåligt efteråt.

Var två skivor julskinka för lite? Då tar du två skivor till och lägger till 230 kalorier.

Mellan lunch och middag har Henna Karvonen klämt in ett mellanmål, i det här fallet eftermiddagskaffe med en liten bulle.

- Skippa efterrätten eller kaffet genast efter lunch och låt det gå några timmar mellan målen, rekommenderar Henna.

En plåt med kalorier. Bild: Yle/Jesper Alm hansasali,julmat,jultårta,tapio kemppi

Vill du också ha en julstjärna till kaffet? Det blir ytterligare cirka 200 kalorier.

Matiga smörgåsar till julmiddag eller -lunch

Har du ätit skinka till lunch blir det fisk till middag. Henna Karvonen dukar upp med två skivor råglimpa, lite färskost, några skivor gravad lax, två matskedar räkor, ett halvt kokt ägg och några salladsblad.

Men hallå, två smörgåsar till julmiddag! Det här kan du Henna väl inte mena på allvar?

- Du kan som sagt välja att äta de här matiga smörgåsarna till lunch och i stället satsa på skinkan till kvällen, svarar näringsterapeut Henna Karvonen.

Nu har du inte ännu fått i dig rekommenderad mängd vitaminer. Det är dags för kvällsmål

Efter middagen kan det smaka med en liten konjak för att smälta maten. En liten konjak ger ungefär 90 kalorier. Vid julklappsutdelningen smakar det säkert med lite choklad. Du delar en 300 grams konfektask med tre andra personer, vilket ger dig 380 kalorier.

- Nu har du inte ännu fått i dig rekommenderad mängd vitaminer. Det är dags för kvällsmål, säger Henna och föreslår ett litet glas (1 dl) rödvin, två pepparkakor, 20 gram(!) mögelost, ett äpple, ett halvt päron och en liten klase vindruvor.

Sugen på tre glas rödvin? Det är ungefär 340 kalorier. Tjugo gram mögelost är en väldigt liten bit. Tar du ytterligare tre små munsbitar kan du räkna med 270 tilläggskalorier.

Mera matematik, dela tallriken

Fem mål mat per dag, också på julafton. Dietvarianten ger totalt 1400 kalorier. Med lite extra gott och vin blir det mellan 2000 och 3000 kalorier.

- Nu får det ändå inte bli några stora portioner på överdimensionerade tallrikar säger Henna Karvonen som ännu vill slå ett slag för tallriksmodellen.

-Ta till exempel skinkmåltiden. Skinkan får ta en fjärdedel av tallriken. Resten av tallriken delar du upp i två delar. Den ena delen består av potatis och lådor. Tycker du inte om alla lådor eller vill du inte ha potatis så väljer du den låda du helst vill äta.

Här kan man se hur Henna skissat upp tallriksmodellen. En pappersskiss av en cirkel delad i sektorer. Ska föreställa en tallrik och hur maten fördelas på tallriken. Bild: Yle/ Tiina Grönroos henna karvonen,näringslära,Näringsterapeut,näringsterapeuter,näringsterapi,Tallriksmodellen

Den sista delen av tallriken (drygt en tredjedel) ska bestå av sallad.

Får man skippa måltider?

Fem måltider per dag låter väldigt mycket, måste man äta så ofta?

- Inte om du fuskar och äter choklad mellan varven. Då får du i dig en massa tomma kalorier och går miste om viktiga näringsämnen, svarar Henna.

Handen på hjärtat näringsterapeut Henna Karvonen, äter du själv enligt den här modellen på julen?

- Eftersom vi har små barn hemma måste vi äta regelbundet, annars blir barnen oroliga. Så jo, nog följer vi ganska bra den här modellen. I vår familj brukar vi äta fisk till lunch på julafton. Vi tycker väldigt bra om fisk vilket betyder att vi oftast äter samma fisk till middag också. Julskinkan blir sedan till juldagen, säger Henna Karvonen, med fem års universitetsstudier i näringsterapi att luta tillbaka mot.