Quantcast
Channel: Svenska Yle | Strömsö
Viewing all 3452 articles
Browse latest View live

Trädgården på Kycklings är äppelpallarens dröm

$
0
0

Kycklings hembygdsgård i Lappträsk är en av de trädgårdar i Östnyland man kan besöka under veckoslutets Öppna trädgårdar-evenemang. I den stora, lummiga trädgården finns bland annat gamla och nya äppelträd samt medicinalväxter.

På söndag är det igen dags för den nationella Öppna trädgårdar-temadagen. Då kan man också besöka en hel del trädgårdar i Östnyland. En lista på alla trädgårdar kan du hitta här.

En av dem är trädgården vid Kycklings hembygdsgård i Lappträsk. Den kan man besöka mellan klockan 12 och 18 på söndag.

Kycklings hembygdsgård. Kycklings hembygdsgård Bild: Yle/Fredrika Sundén kycklings,kycklings hembygdsgård,kycklings hembygdsgård i lappträsk

Under Öppna trädgårdar kan man bland annat beundra en specialutställning med medicinalväxter intill huvudbyggnadens ena gavel.

– Det här är en helt nyanlagd rabatt för medicinalväxter, berättar Gun-Britt Husberg som är aktiv inom Lappträsk hembygdsförening. Vi har haft medicinalväxter redan tidigare, och har ännu kvar några storväxta bakom uthuset, men den här är helt ny.

Botemedel mot leukemi och malaria

Husberg förklarar att det finns en tanke bakom hur medicinalväxterna är placerade.

I rabatten finns bland annat valeriana, johannesört, sömntuta, hjärtstilla och kamomill – växter som ska ha en rogivande effekt. Malva och echinacea däremot ska hjälpa mot förkylning.

Dessutom kan man få syn på växter som lakritsrot, temynta, anisisop och en lippia eller söt verbena.

Husberg säger också att ett par av växterna är exklusiva för det här året.

– Till exempel den här sommarmalörten som en kinesisk forskare fick Nobelpriset för i vintras. Den innehåller artemisinin som man kan extrahera ur plantan och som är effektivt mot malaria.

Vinca rosea är effektiv mot leukemi. Vit rosensköna Bild: Yle/Fredrika Sundén Blomma,catharantus roseus,kycklings,kycklings hembygdsgård,kycklings hembygdsgård i lappträsk,vinca rosea

Den andra heter vinca rosea eller catharantus roseus på latin, en växt som har botat barnleukemin.

– Den är väldigt giftig då den innehåller ett cellgift som är ett effektivt botemedel mot cancer. Den övervintrar inte ute hos oss, så vi tar in den som en krukväxt till vintern och ser hur den klarar sig.

Ängsblommor och gräs Bild: Yle/Fredrika Sundén blommor (prydnadsväxter),kycklings,kycklings hembygdsgård,kycklings hembygdsgård i lappträsk,Prästkragar,ängar,ängsblommor

Örtväxter med vattendroppar Bild: Yle/Fredrika Sundén kycklings,kycklings hembygdsgård,kycklings hembygdsgård i lappträsk,örtagård,örter,örtväxter

Kycklings trädgård torde också vara en dröm för äppelpallare. I trädgården finns nämligen över 80 äppelträd redan, och fler ska de bli.

Gun-Britt Husberg avslöjar att några av de godare sorterna med flit är planterade nära staketet så att byns barn kan låta sig väl smaka.

Äpplena mognar strax. Äpple och äppelträd Bild: Yle/Fredrika Sundén kycklings,kycklings hembygdsgård,kycklings hembygdsgård i lappträsk,äppelträd,äpple

Då ett nytt område bakom hembygdsgården är röjd uppskattar Gun-Britt Husberg att det kommer att finnas långt över 100 äppelträd i trädgården. En del av träden är väldigt gamla.

Just nu dignar träden av gröna kartar som mognar så småningom. Men vad ska det bli av alla äpplen?

– Någon gång har vi gjort äppelmust som vi har sålt, och det har varit väldigt populärt. Annars får det gärna ligga vackra röda och gröna äpplen i gräset, säger Husberg.

De sista äppelträden ska ännu planteras

För några år sedan inledde Lappträsk hembygdsförening ett projekt som gick ut på att inventera de gamla gårdarna i trakten och plantera de växter som hittades där i trädgården vid Kycklings.

Gun-Britt Husberg med äppelplantor och paprikaplantor. Kvinna med skottkärra som innehåller äppelträdsplantor Bild: Yle/Stefan Paavola gun-britt husberg,kycklings,kycklings hembygdsgård,kycklings hembygdsgård i lappträsk

Nu är projektet i det skedet att den sista delen av trädgården ska röjas upp för att de träd som ympades i våras kan planteras.

– Sedan får vi se hur det fortsätter. Så mycket fler äppelträd kommer det inte att rymmas här, men om vi råkar hitta någon alldeles speciell ny sort så ska vi naturligtvis ta det trädet till vara också.

Besök Kycklings närsomhelst

Trädgården på Kycklings är alltid öppen för allmänheten. Men Gun-Britt Husberg finns inte alltid på plats för att ge en guidad rundvandring och berätta om växterna.

Därför lönar det sig att besöka Kycklings under Öppna trädgårdar.

– Jag har tänkt visa lite höstarbeten i fruktträdgården, eftersom juli, augusti och september är en väldigt bra beskärningstid. Lite tidigare borde man ha kartgallrat, men det tänkte jag också visa på söndag.

Vita blommor Bild: Yle/Stefan Paavola blommor (prydnadsväxter),kycklings,kycklings hembygdsgård,kycklings hembygdsgård i lappträsk,vita blommor

Orange och blå blommor Bild: Yle/Stefan Paavola blommor (prydnadsväxter),kycklings,kycklings hembygdsgård,kycklings hembygdsgård i lappträsk

Speciellt rekommenderar hon att de som känner till växter ska ta sig en titt på den nya rabatten med medicinalväxter.

Dessutom finns det en vacker ruin på gården. Där blommar några klematisar. Några nyanlagda rabatter kan man också hitta på sina ställen.

– Vi har haft turen att ha två ungdomar här den här sommaren, en biologistuderande och en trädgårdsmästare, och de har sett till att det ser någorlunda snyggt ut här, säger Gun-Britt Husberg.

Blommor och röd husvägg Bild: Yle/Stefan Paavola blommor (prydnadsväxter),kycklings,kycklings hembygdsgård,kycklings hembygdsgård i lappträsk

Sommaren i city: Genom staden på en 75 år gammal cykel

$
0
0

Det finns inte ett bättre fordon att göra stan med på sommaren än en cykel. Att cykla är snabbt, svalkande, tyst, miljövänligt och väldigt, väldigt trendigt. Eller kan du tänka dig en hipster utan sin fixed bike?

Jag själv cyklar på en ca 30 år gammal 10-växlad Tunturi Retki Super. En klassiker. Eller cyklade får jag väl lov att säga. Efter att jag fyndade en ny cykel i en antikaffär häromdagen.

En ny cykel som såg väldigt gammal ut. Men den verkade vara i mycket bra skick. Förutom att det inte fanns luft i de gamla däcken. Alla rörliga delar fungerade. Och att cykeln tycktes vara i originalskick gjorde inte saken sämre.

Platserna, färdiga, gå! Maro Special 1941 Bild: YLE/Peter Lüttge cykel

Nyckeln var av märket Maro. En Maro Special. Maro? Never heard. Jag reserverade cykeln och for hem för att se om jag kunde hitta något om märket. Resultaten var väldigt blygsamma, men gav ändå en fingervisning om cykelns proveniens.

För det första hittade jag Maro i en lista över gamla finska cykelmärken. Tyvärr utan inga som helst vidare förklaringar. Och så hittade jag det lilla plåtmärket som finns framme på ramen i en finsk antikhandel på nätet. Det var exakt samma märke, men ordet Special saknades. Det här tyder på att cykeln kan vara finsk.

Maro Special 1941 Bild: YLE/Peter Lüttge cykel,cykelmärken

Men hur gammal kunde cykeln tänkas vara. Antikhandlaren hade inget riktigt svar på det. Han, och jag, gissade på allt mellan 20 och 50-talet. Dags att forska vidare.

Navet är nyckeln

När man vill bestämma en gammal cykels ålder är bakhjulets nav ofta en bra historieberättare. Så var det också på den här cykeln.

Jag läser: Komet 41 F & S D.R.P. Ausl.-Pat. Be. Klart som korvspad, eller?

Den underbara ringklockan med bild av en gammal tävlingscyklist Gammal cykelringklocka från början av 40-talet. Bild: YLE/Peter Lüttge cykel,cykelklocka,ringklocka

Efter lite efterforskning på nätet kunde jag lätt knäcka koden. Navet är av märket Komet som tillverkades av det tyska företaget Fichtel & Sachs i Schweinfurt. Det är tillverkat år 1941. D.R.P. betyder Deutsches Reichspatent. Här är det frågan om ett Auslandspatent, ett patent för utlandet. Det är patenterat av Reichspatentamt som fanns fram till år 1945 i Berlin, därför Be.

Nu vet jag alltså att min cykel är tillverkad år 1941 eller, om navet köptes in sent om året, 1942. Och att navet tillverkades för försäljning till utlandet eftersom det var ett exportnav.

Ett nav kan berätta mycket. Maro Special 1941 Bild: YLE/Peter Lüttge cykel

Mera tyskt

Också cykelsadeln är ett original från början av 40-talet. Och också den är tysk. En Veleda. Den tillverkades av bröderna Isringhausen i Bielefeld.

Den är döpt efter en germansk völva, en spåkvinna som tillhörde bruktererna och ledde ett germanskt uppror mot Romarriket år 69. Bruktererna var en germansk stam som levde i nordvästra Tyskland söder om Teutoburgerskogen i dagens Nordrhein-Westfalen. Kom ihåg det. Det är tent i morgon.

En original Veledasadel tillverkad av bröderna Isringhausen i tyska Bielefeld Cykelsadel, Veleda 1941 Bild: YLE/Peter Lüttge cykel,Cykelsadel

Maro or the art of bicycle maintenance

Efter att jag hade fått någorlunda svar på mina frågor for jag, beväpnad med en cykelpump, tillbaka till antikaffären. Affären blev av och jag pumpade däcken. För första gången sedan gud vet hur länge. Och vet ni vad? De höll. Otroligt.

Det var bara att cykla i väg. Jag hade tidigare stämt träff med Jörgen Holmström eller bikefixaren, som han också kallar sig. Han står på sommaren med sin ambulanta cykelverkstad vid Eirastranden. Han hade lovat hjälpa mig med en första genomgång av cykeln.

Bikefixaren Jörgen Holmström Jörgen Holmström, Bikefixer Bild: YLE/Peter Lüttge jörgen holmström

Jag kände mig som en kung, när jag susade fram längs med stranden på en 75 år gammal hoj. Cykeln rullade mycket bra. Och den var lätt att trampa. Ramstorleken passade mig också perfekt. Inte för liten och inte för stor.

Jag tänkte på amerikanen Robert M. Pirsigs bok Zen or the art of motorcycle maintenance. Jag vet inte varför. Kanske därför att Pirsig i boken undersöker begreppet kvalitet och han anser att kvalitet inte kan definieras.

Hur som haver såg jag fram emot mitt möte med cykelfixaren Jörgen och mitt första närmare möte med min nya kärlek: min Maro Special från 1941.

Cykelfixaren fixar cykeln

Väl framme tog sig Jörgen en första titt på den gamla oldtimercykeln. Han tyckte också att den såg bra ut. Jag skulle börja med att smörja alla rörliga delar enligt hans anvisningar. Det mesta kändes bekant. Bara smörjningen av naven med hjälp av en smörjnippel hade jag aldrig gjort tidigare.

Smörjning av framnavet Maro Special 1941 Bild: YLE/Peter Lüttge cykel
Baknavet med smörjnippel Smörjnippel av en Komet cykelnav av märket Fichtel & Sachs från 1941 Bild: YLE/Peter Lüttge cykel,Smörjning,Smörjnippel

Efter smörjningen tittade vi på alla skruvar och fastsättningar. Vissa skruvar var lösa: en vid ett av de fina gamla handtagen, en vid de likaså fina gamla pedalerna och en under sadeln. Fastän skruvarna var delvis rostiga fungerade de alla och gick att dras åt. Försiktigt. Så att de inte går av.

Efter skruvarna drog vi åt ekrarna, som alla var hela. Allt var med andra ord hur bra som helst. Cykeln bedömdes vara i utmärkt skick, för sin ålder. Det enda som bekymrade oss var däcken. Framdäcket är ett fint gammalt Nokiadäck och bakdäcket ett fult grått polskt.

Bikefixaren in action Jörgen Holmström, Bikefixer Bild: YLE/Peter Lüttge cykelreparation,jörgen holmström

Vi beslöt oss för att byta däcken. Och innerslangarna. För säkerhets skull. Och för syns skull. Men det hann vi inte med i onsdags. Så det får bli på veckoslutet. Jag återkommer med en bild av den gamla cykeln med splitternya däck. I gammal stil, förstås.

Nöjd cyklar jag hem genom den begynnande sensommarkvällen på mitt fynd: min Maro Special från 1941. Cykeln, mannen, staden i en fin symbios.

En videohälsning till alla Berghällhipsters

Väl hemma hittar jag ännu en gammal östtysk läkarväska som matchar den gamla cykeln på ett perfekt sätt. Så nu är det bara att fortsätta Sensommaren i city. På cykeln. Som sig bör.

Och hej, om du vet något om cykelmärket Maro och dess historia, hör av dig!

Maro Special 1941 Bild: YLE/Peter Lüttge cykel,Pakethållare

SUP-paddlarna på Borgå å har ökat

$
0
0

Under sommaren kan man uppleva Borgå både från cykelsadeln och från ett SUP-bräde på Borgå å.

SUP - Stand up paddling eller stående paddling - slog igenom för några år sedan och blev genast populärt. Det är en variant av surfning, där surfaren stående på ett surfbräde använder sig av en paddel för att ta sig fram på vattnet.

- Efterfrågan har varit rätt stor. I juni var det lite trögt men nu har uthyrningen kommit riktigt bra i gång, säger Borgå stads turist- och marknadsföringschef Sari Myllynen.

Enligt Myllynen var situationen den samma för ett år sedan. Försommaren gick trögt, men i juli tog uthyrningen av brädor fart.

- De facto har uthyrningen fördubblats i juli om vi jämför med motsvarande tid i fjol, säger turistrådgivare Tero Väisänen.

SUP-paddling på Borgå å ger nya perspektiv. SUP:are (stand up surfare) på Borgå å Bild: Yle/Fredrika Sundén borgå å,fsbilder,gamla stan i borgå,sup

Annat perspektiv

Att hyra SUP-bräden har varit populärt både bland stadsbor och turister. Också många företag har satsat på sin personal och hyrt brädor för en stunds rekreation på Borgå å.

- Man kan nog säga att det är företagen som dominerar nu, säger Väisänen.

Enda nackdelen med SUP-paddlingen är att man inte får paddla söderut. Orsaken är förstås båttrafiken. Å andra sidan är vyerna vackrare norröver med Gamla stan, Borgbacken och den gröna ådalen vid Magnusborg och Strömsberg.

- Det finns cirka 15 SUP-brädor, så det går bra för också rätt stora sällskap att ta sig en tur på Borgå å för att se på Gamla stan ur ett annat perspektiv, säger Väisänen.

SUP-brädorna kan hyras i Borgå stads turistinformation under Mannerheimgatans bro invid tegelmagasinet.

Hur ser den typiska kryssningsresenären ut?

$
0
0

Är alla kryssningsresenärer fulla finländare som staplar omkring i buffén för att sedan ta över karaokebaren? Tom Ralli jobbar på Viking Line och delar in resenärerna i tre kategorier.

I Myteriets serie Finländska semestermissar granskar vi om skrönorna om semesterfinländaren stämmer. Den här gången är det kryssningsresenären som står på tur.

Tom Ralli jobbar som lekledare och programvärd på Viking Line. När vi frågar om den typiska kryssningsresenären säger han att det går att dela in dem i tre kategorier: barnfamiljer, pensionärer och såklart festprissarna som kommer dit för att ta sig en ordentlig fylla. Många släpper loss alla hämningar när de stiger ombord på ett kryssningsfartyg.

- En del kommer dit med inställningen att de lämnar hjärnorna i hamnen och tror de kan göra vad som helst, säger Tom.

Det finns såklart också passagerare som använder båten för att ta sig från punkt A till punkt B, som vilket färdmedel som helst, men de håller sig ofta undan.

- De har sett det där båtlivet tillräckligt och brukar istället äta någonstans och sedan sitta i hytten eller något sådant. De som är där på semester går runt i tax-freen, kollar shower och vill uppleva allt de betalat för.

Eftersom Tom i huvudsak är lekledare, umgås han mest med barn och deras föräldrar. Någon gång har han tagit hand om barnen utan föräldrarnas närvaro, men oftast är föräldrarna med under hela lekstunden.

- Jag håller program som godisbingo och limbotävlingar, men barnen är hela tiden där på föräldrarnas ansvar. Det kan bli lite för mycket annars, eftersom de är väldigt många barn, säger han.

Kryssningar en vattendelare

Vissa älskar att åka båt medan andra hatar det mer än något annat. Varför är kryssningar en sådan vattendelare? Tom tror det beror på vad man är van med, och så klart vad man tycker är roligt. En del tycker helt enkelt inte om att vara instängda i en plåtburk i två dagar.

- En del är kanske inte så öppna för upplevelsen heller, för de tror att man bara far dit för att supa. Men där finns massor med program för både barn och vuxna.

Finländska turister tycker om att gå och köpa sin öl och sjunga karaoke.

Men visst ska man ha ett visst kryssningshumör för att trivas.

- Finländska turister tycker om att gå och köpa sin öl och sjunga karaoke. Tycker man inte om det är det kanske lite svårare att hitta ett passande utbud, säger Tom.

Det finns också svenska semesterfirare på båtarna, och Tom har märkt av en tydlig kulturskillnad där.

- Man ser ganska få svenskar på kryssningarna. Kanske eftersom det är så många finländare där, och eftersom det är den finska kulturen och de finska karaokelåtarna som regerar.

Barnen ger energi på jobbet

Tom säger att det är de där stupfulla passagerarna som är svårast att hantera på en båt. Ibland händer det sig att de kommer in i lekrummet och vägrar gå därifrån. Blir det riktigt illa måste han ringa efter vakten. Som tur är verkar det ändå vara glada och nöjda besökare som ligger i majoritet – annars skulle väl ingen orka med Toms jobb? Tom har jobbat på båt i ungefär fem år, och han jobbar alltid tio dagar i sträck, för att sedan vara ledig i tio dagar. Fastän passagerarna är vänliga och roliga – hur har han orkat med båtlivet så där länge?

- Jag tycker verkligen om det här jobbet och jag får energi av barnen. När jag ser att de har roligt blir jag också helt hyper. Tio dagar går över jättesnabbt, och jag märker inte ens av att jag är på jobb.

Hurudan person ska man vara för att jobba på båt?

- Det finns så många olika uppgifter på en båt. Allt från kök till städuppgifter måste fungera. Men inom vår avdelning måste man vara väldigt pigg och våga ge allt. Du ska inte vara rädd för att göra konstiga saker, och du måste våga ta mikrofonen i hand och gå upp på scen.

Programmen på båten blir ofta lite töntiga, men är det en del av charmen? Det tycker i alla fall Tom.

- Jag gör mig själv till en clown när jag står på scen för det tycker barnen om. Men när jag sedan är programvärd försöker jag vara lite mer skärpt och inte hoppa och ha mig så mycket, utan istället ha lite mer respekt också för dem som inte orkar med sådant.

Vegetarianens kräftmåltid växer bra i Åbo - rekordskörd på gång

$
0
0

Raderna med kronärtskockor har fascinerat förbipasserande i Åbo. Växten är populär i Syd- och Mellaneuropa, men går bra att odla också här. I år blir det en rekordskörd.

Företagare Liisa Lindroth torde vara den enda professionella kronärtskockodlaren i Finland. Efter åtta års testande har den rätta arten hittats. Sommarens väder har varit passligt varmt och regnigt.

- Kottarna, eller frukten, är större än vanligt. Någonting har fallit på plats i år, funderar Lindroth.

Åkern med kronärtskockor har väckt förbipasserandes intresse och Lindroths inlägg på facebook intresserade många. Men många blandar ihop kronärtskockan och jordärtskockan.

- Många har suckat av lättnad, att nu vet de vad det handlar om. Människor har överraskats av att kronärtskockan växer på toppen av växten, skrattar Lindroth.

Bladen dippas – mitten är en delikatess

Kronärtskockans skal känns hårt. Många konsumenter kanske undrar hur växten man stöter på under utlandsresor ska tillredas hemma i det egna köket.

- Vi kokar dem i 10-15 minuter. Först äter vi de små bladen. Dem kan man dippa i någon sås och skrapa åt sig den ätbara delen med tänderna. Belöningen på slutet är kronärtskockshjärtat.

- Det här är som vegetarianens kräftmåltid: mycket jobb för lite mat, säger Lindroth.

Kronärtskockor är en delikatess men kräver en del handarbete då man äter den. Kronärtskockor är en delikatess men kräver en del handarbete då man äter den. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press Kronärtskocka

Restaurangerna intresserade

För Liisa Lindroth är det mera hobby än business att odla kronärtskockor. Samtidigt vill restaurangägarna gärna ha nyheter och specialiteter. Efterfrågan växer.

- Efter de första åren tänkte vi lägga av. Då vi minskade på mängden började telefonen ringa. Nu har vi ökat mängden vi odlar något varje år. Det finns efterfrågan också utanför Åbo, speciellt i huvudstadsregionen är man mycket intresserade, berättar Lindroth.

Lindroth rekommenderar odling av kronärtskockor också i hemmaträdgårdar.

- Inte är det så värst svårt, men man måste stå ut med några övningsrundor. Skörden beror på väderförhållanden. Det ska vara varmt och ändå lite fuktigt.

Räcker växtperioden i Finland för kronärtskockan?

- Många tvivlade på saken, men bra har den räckt till. Sådden är på våren och skörden är som bäst i början av augusti.

Originalartikel av Minna Rosvall: Latva-artisokka kasvaa Suomessakin – herkuttelija saa näperrellä kuin rapukesteillä

Ny förening ska samla alla finlandssvenska researrangörer

$
0
0

En ny förening vid namn Resans Vänner ska grundas för att koordinera alla resor som arrangeras runtom i Svenskfinland. I tisdags fick Lovisaborna info om föreningen.

Det finns ett behov av en finlandssvensk researrangör. Det är TV-profilen Folke West övertygad om.

Det är också en av orsakerna till att han tog initiativ till den nya föreningen Resans Vänner.

36 Lovisabor samlades i Almska gården i tisdags för att få mer info om den nya föreningen. West som har gjort sig känd för sina Kubaresor och resereportage, tog upp frågor kring researrangemang för intresserade öron.

- Jag är mycket nöjd med att så många dök upp, säger han.

Tidningen Kuriren ordnade förr många resor för finlandssvenskar, men resorna slutade sedan.

Folke Wests tanke är nu att den nya föreningen ska koordinera redan existerande arrangörers verksamhet och resor.

Folke West. Folke West. Bild: Folke Westerholm folke west

Det finns många sällskap som ordnar resor i Svenskfinland, och han ser stora möjligheter i att koordinera allting i form av en ny förening. Idén är att föreningen ska presentera utbudet på resor med finlandssvensk reseledning i en katalog.

Som exempel nämner West resesällskapet i Ekenäs som ordnar några resor i året.

- Om man koordinerar de här resorna som olika föreningar och sällskap i Svenskfinland ordnar, så kan man få fram ett bättre utbud av resor för alla. Om önskemålen i till exempel Närpes sammanfaller med Lovisagängets idéer, då kan vi bygga broar och koordinera.

Turné i Svenskfinland

Nu ska West göra en turné i Svenskfinland och berätta om den nya föreningen. I samband med mötena tar han upp namn på intresserade, som sedan får nyhetsbrev och info om resor som ordnas.

- Föreningen kommer att grundas officiellt i slutet av den här månaden. Vi håller nu på att få den registrerad, men i anden lever den redan.

Resans Vänner siktar på att ha tio till tolv resor i sin katalog varje år och det kan vara allt från teaterresor till blomsterresor till norra Italien. Som bäst planeras en resa i Hemingways fotspår i Europa.

- Vi vill koordinera kultur- och naturresor. Resor med bra innehåll.

Utbudet på resor som går på finska är överväldigande men utbudet på resor som ordnas av finlandssvenskar för finlandssvenskar är mycket bristfälligt, säger West.

- Det finns förstås ett utbud i Sverige, men deras attityd till att arrangera resor är annorlunda. Det är mindre seriöst och mer lättbetonat om man kan uttrycka sej så. Finlandssvenskarna är alltid de som vill veta mest!

Att bo på en båt är det bästa som finns tycker Michael

$
0
0

Naturen är det nya innestället. Den hjälper oss att stressa av i vardagen och ett sätt att uppleva hela härligheten är med båt. Michael Wahlroos bor på sin segelbåt hela sommaren.

Det finns många sätt att komma närmare naturen och ett av sätten är att segla med, och bo på sin segelbåt. Det har Michael Wahlroos gjort hela sommaren.

- Det blir lite av en vanesak, och så vill jag komma bort från min instängda lägenhet under sommaren, säger han.

Lägenheten ser han tillräckligt av under vintern.

- Att vakna upp på båten på morgonen är det bästa som finns. Du är ett med naturen och hör vattnet som skvalpar. Så dricker du ditt morgonkaffe och vet att du snart får segla vidare någonstans.

Michael flyr gärna sin lägenhet under sommaren. Michael Wahlroos. Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth michael wahlroos

Men visst finns det också avigsidor med att bo på en båt. Att hålla ordning kan vara ganska svårt.

- Det är trångt och oftast är det fuktigt. Min båt är kanske inte den bekvämaste och komfort kommer nog i andra hand. Så för den som inte är van, är det kanske inte så trevligt.

Blir en del ensamhet ute på havet

Under sommaren har Michael tävlat runt om i Sverige och Finland och det betyder att det också blir en del seglatser som han gör alldeles ensam. Den längsta turen han gjort ensam i somras gick på en och en halv vecka. Men han klagar inte.

- Första dygnet var jag lite ovan med att komma in i rutinerna. Du ska vara uppe och hålla utkik och bara sova lite nu som då, men efter ett tag finner du det där inre lugnet och då vill du bara fortsätta, säger han.

Det kan bli lite ensamt på den 31 fot (alltså 9,4 meter) långa båten, men det stör inte Michael. Michael Wahlroos ensam på sin segelbåt, mitt ute på havet. Bild: Privat michael wahlroos

För att orka med så mycket ensamhet ska du trivas med dig själv, tror Michael. Och så kan du ju alltid hitta på en fantasivän (vårt eget tips, inte Michaels). Michael har ingen sådan, men han har i alla fall gett sin autopilot ett namn.

- Jag kallar den för Göran, det har liksom blivit sommarens grej.

Beroende av segling

Michael har alltid seglat och när han var liten var hela familjen ute med segelbåten en månad varje sommar. För tre år sedan började han tävla, och nu är han beroende. Så pass beroende att han sjösatte sin båt när det fortfarande var is på vattnet.

- I år sjösatte jag den 15 april. Vi hade en typ som körde sönder isen vid Vasa Segelförening och så sjösatte vi båten och seglade den första turen den 18 april. Det var kallt, men den där ivern ... man bara måste ut.

Segelbåt vs. motorbåt

Det är ganska mycket jobb med att segla och därför drar sig säkert många från att ens prova på. Men varför är det så mycket bättre med segelbåt, när du lika bra kan åka motorbåt där det enda du behöver tänka på är att styra på rätt sida om sjömärkena?

- Med segelbåt njuter du mera av tiden du är på havet. Du är faktiskt ute för att vara på sjön och njuta av vädret. Med motorbåt handlar det mer om att du transporterar dig från ett ställe till ett annat, säger Michael.

Det har blivit en hel del seglatser för Michael i sommar, också många tävlingar. Michael Wahlroos på sin segelbåt, mitt ute på havet. Bild: Privat michael wahlroos

Ifall du blir ivrig på att testa på segling rekommenderar Michael dig att gå en seglingskurs.

- Nästan varje segelförening ordnar seglingsskolor där man går igenom grunderna, och de skulle jag starkt rekommendera. De är inte så dyra heller.

Vad saker och ting heter kan också vara bra att lära sig innan man stiger på en båt.

- Det som folk tycker är jobbigast är alla slangord. Vi har egna benämningar på allt, och de flesta som inte är vana vill ju ha olika färger på olika skot och sådant, och de kallar allt bara för rep.

Varför får man då inte säga rep? Jo, för att det finns en himla massa olika rep, och på något sätt måste man ju hålla koll på dem. Här under ser du några viktiga ord som du kan lägga på minnet.

Några seglingsord

  • Fall och skot: Fallet hissar du seglen med och med skoten kan du ändra om seglets ställning i förhållande till vinden (trimma seglen).
  • Gå på kryss: Kryssa fram med båten i motvind.
  • Stagvända: Vända båten på kryssen (alltså i motvind).
  • Länsa: Åka i medvind.
  • Jippa: Vända båten i medvind.

Segling är stämplad som något av en snobbsport, men så måste det inte vara. Det beror på var man rör sig, säger Michael.

- Det finns olika seglarmetropoler i alla länder där de som kanske är bättre på att bryggsegla gärna håller till.

Men det är klart att segling kan bli riktigt dyrt om du vill, det är ju ändå en prylsport.

- Men på tävlingar så är det ingen skillnad. Vi seglar i handikapp så det kan komma vilken familjecruiser som helst och vinna alltihop.

Vilken är din största dröm som seglare?

- En jorden runt-resa tror jag att alla seglare drömmer om. Jag funderar på det hela tiden, så egentligen är det väl bara att slå slag i saken någon dag och sticka iväg.

Nordens enda hamplabyrint finns i Borgå

$
0
0

På en åker i Illby, öster om Borgå centrum, svajar den gröna hampväxten fridfullt. Den är ställvis över två meter hög och växer så tätt att det är svårt att se igenom den.

Företagaren och odlaren Roger Hommas höll labyrinten öppen för allmänheten för första gången 2013. Under de följande två åren förstörde regnet plantorna, men i år har växten överlevt regnen och står ståtligt grön intill Postbacken.

Det hela började för några år sedan då Hommas övertalades att testa på att odla hampa. Då han insåg hur hög växten blir kom han på idén med att göra en labyrint i hampfältet.

Hampväxt. Hampväxt från Roger Hommas hampodling Bild: Yle/Stefan Paavola hampa (hampaväxter),hampaväxter,roger hommas

- Jag har alltid beundrat de amerikanska majslabyrinterna, säger Roger Hommas.

Mot en liten inträdesavgift får besökarna en karta, som egentligen är ett flygfotografi, av åkern. Väl inne i labyrinten finns det förutom återvändsgränder och gångar också höbalar och stolar man kan sätta sig på.

Det finns till och med ett tält ifall det skulle börja regna, men de flesta besökarna lär aldrig ens ha sett tältet under sin färd. När man väl står i labyrinten är allt man ser av resten av världen elkablar, en del hustak och småfåglarna på himlen.

- En del besökare vill komma igenom labyrinten så snabbt som möjligt, men jag rekommenderar att man tar tid på sig och utforskar den ordentligt. Jag vill inte avslöja vad allt jag har gömt där inne, säger Hommas.

Enligt Roger Hommas finns de närmaste hamplabyrinten i Berlin och Prag. Roger Hommas i sin Hampodling Bild: Yle/Stefan Paavola hampa,hampa (hampaväxter),hampodling,odling,odling,roger hommas

En halv timme är den normala tiden som det tar att gå igenom labyrinten, men om man lite vill se sig omkring och försöka hitta de mystiska föremålen som finns gömda i labyrinten så tar det närmare en timme.

Stövlar eller bytesskor kan vara bra att ha med sig. Kvällstid kan en ficklampa behövas. På området finns också grill och får.

Hur lång hamplabyrintens säsong är i år kan Roger Hommas inte säga. Senast kunde han fortsätta tills nattfrosten började gå åt bladen.

- Jag håller öppet så länge den är snygg. Men hur snabbt bladen blir bruna efter frostnätterna vet jag inte.

När man tagit sig ur labyrinten kan man säga hej till fåren. Roger Hommas får Bild: Yle/Stefan Paavola får,fårskötsel (arbete),hommas,lamm,roger hommas,roger hommas lamm,åländskt får

Hommas intygar att labyrinten passar för alla åldersgrupper. Men de smala gångarna passar möjligtvis inte för personer med klaustrofobi.

En granne till hampfältet har berättat för Hommas att två poliser med hund besökte fältet för tre år sedan för att inspektera vad det är för en växt han odlar. Det spekulerades också i den lokala tidningen om växtens laglighet.

Efter att labyrintsäsongen är slut får hampan torka över vintern på åkern och på våren samlar Hommas in den.

Enligt Roger Hommas har det blivit vanligare att odla hampa i Finland. Det finns en firma i Åbo som försöker få jordbrukare att odla hampa. Fibrerna exporteras till bilindustrin i Tyskland där det blir hatthyllor och dörrpaneler av dem.

Stickan inne i växten krossas till stumpar som kan användas som strö under hästar. Den lär vara antibakteriell, luktar väldigt lite och fryser inte på vintern enligt Hommas. Efterfrågan är större än utbudet just nu.


Jörn Donner: Livet med fisken och fisket

$
0
0

- Det sägs att kloka mänskor äter fisk, men jag har inte velat skryta med den formen av klokskap.

Författaren Jörn Donners sommarprat kretsar kring fisken - som mat, som sysselsättning, som husdjur.

Angeln beruhigt

I nioårsålder, mitt under det pågående fortsättningskriget, lärde sig Donner att meta. Han bodde i stort sett ensam på sommarvillan i Hangö. En man från trakten som då och då var på permission från fronten lärde honom hur man gjorde spön av hassel och betade kroken med mask.

- Det påstås att metande är bra för nerverna, tyskarna säger angeln beruhigt.

Då blev det mest mört och annan småfisk och abborrar. Och en enda gång en liten gädda.

Bara för husbehov

Men fritidsfiske av formen catch and release har Donner inget till övers för. Han har alltid fiskat för egna behov, husbehov, och han lever också själv huvudsakligen av fisk. Donner berättar i sitt sommarprat att nötkött gör honom illamående och att han har en aversion för koskötsel.

- Den förstör i stor skala naturen, bidrar till nedsmutsningen av vattnen och är ekologiskt oförsvarbar.

Språkrasism

Donner slår också ett slag för yrkesfiskarnas situation och säger att de för en ojämn kamp mot fritidsfiskarna. Delvis för att det han kallar “fritidsfiske-maffian” använder miljöhänsyn då det handlar om laxfisket i Bottniska viken. Begränsningarna för yrkesfisket har således ökat med åren. Donner ser paralleller till språkklimatet i landet:

- Här tillkommer att många yrkesfiskare är svenskspråkiga. Den finska språkrasismen kommer in i bilden.

Men också världshavens situation med nedsmutsning och överfiske är något Donner lyfter fram i sitt program.

Jörn Donner sommarpratar i Radio Vega klockan 10:03 och 18:03

Musiken har Donner valt ur sin film Perkele! Kuvia Suomesta från år 1971.

Ladda ner en musikfri podcast av Donners program.

Listan på alla Vegas sommarpratare 2016

Nyland får fler småproducenter - lättare regelverk välkomnas

$
0
0

Regelverket för att producera och sälja mat och dryck har luckrats upp en del under åren. Det här välkomnar småproducenterna, särskilt i en tid då allt fler konsumenter är intresserade av närodlat och småskaligt.

Vissa regelverk gällande tillverkning och försäljning av livsmedel underlättats under de senaste åren, berättar verksamhetsledare Bjarne Westerlund i Nylandsregionen på Svenska lantbruksproducenternas centralförbund (SLC).

Utvecklingschef Heidi Valtari på projektet Äkta smak håller med Westerlund och anser att åsiktsklimatet gällande småproducenter så småningom har förbättrats:

- Många lagändringar har underlättat småproducenternas vardag.

Bara i år har till exempel fjäderfägårdar och hobbyodlare fått lättnader i byråkratin som gäller försäljningen. Och en ny alkohollag som eventuellt godkänns i början av år 2017 gör det möjligt för småbryggerier att sälja sina produkter direkt till kunderna.

"När det kommer fler intresserade kunder så kommer det också fler småbryggerier. Då ökar också kvalitén." Tino Alakari på mikrobryggeriet Il Birrificio Il Birrificio och Tino Oksanen Bild: Arda Yildirim bryggeri,öl

Viktigt att få den nya generationen med

Huvudstadsregionen har visserligen ett stort kundunderlag jämfört med resten av landet, men det löser inte automatiskt allt. I huvudstadsregionen är kostnaderna höga både för mark, tomter och fastigheter, påpekar Westerlund på SLC.

- Företagsstöd från landsbygdsutvecklingsprogrammet betalas inte heller ut för de mer tätbefolkade områdena i huvudstadsregionen.

”Det tråkigaste är att det är så mycket administration i Finland. Vi får inte heller annonsera om våra produkter, så då är allting upplagt för de stora spelarna som redan finns.” – Séamus Holohan, på destilleriet Helsinki Distilling Company Séamus Holohan håller i en av sina whiskeytunnor i destilleriet. Bild: Yle / Ted Urho destiller,ektunna,helsinki distilling company,séamús holohan

De senaste åren har antalet småproducenter i livsmedelsbranschen ändå ökat nästan varje år. Det gäller producenter med högst tjugo anställda. År 2014 fanns till och med 352 småproducenter i Nyland.

Men trots att producenterna ökar har antalet jordbrukare ändå minskat i regionen. Läget är ändå inte helt lätt att tyda.

- Medlemsantalet i SLC har inte ökat, men inte heller minskat så mycket som kunde förväntas av det minskande antalet aktiva jordbrukare och gårdar, säger Westerlund.

Att minska byråkratin skulle underlätta branschen.― Bjarne Westerlund, SLC.

Att börja odla är eventuellt inte det vanligaste framtidsplanen för unga i huvudstadsregionen. Det här är något den nuvarande generationen av odlare kämpar med:

- Jordbrukarkåren blir äldre och då de stora åldersklasserna nu uppnått pensionsåldern finns det inte så många unga som tar över. Många har fortsatt som jordbrukare även efter att man uppnått ”pensionsålder”.

”Jag har inte marknadsfört mina produkter så mycket. Därför besöker just sådana som uppskattar god mat och bor i närområdet min gård.” – citybonden Jan Liesaho, Stadin puutarhuri. Bär Bild: Arda Yildirim jan liesaho

Polariserad bransch

Enligt Sitra finns det en klar efterfrågan på lokalmat, men producenterna borde bilda nätverk för att få tillgång och efterfrågan att mötas. Bjarne Westerlund på SLC håller med.

- Genom att minska byråkratin och skapa nätverk skulle vi underlätta branschen.

Produkterna måste ha en berättelse och ett ansikte bakom sig.― Susanna Ba, Laurea.

- Det är förstås en fördel att kunderna finns nära, tillägger Westerlund.

Trots att intresset för lokalproducerad mat har ökat köper den största delen av konsumenterna fortfarande bulkvaror.

”Vi köper allting baserat på smak och försöker att ha en bred repertoar. Vi har en trogen kundkrets som uppskattar våra produkter men förstås skulle vi gärna se att fler hittade oss.” – Benjamin Andberg, Helsingfors kafferosteri Helsingfors Kafferosteri Bild: Arda Yildirim helsingfors kafferosteri,kaffe,kaffebönor,Kafferosteri

Det största delen av småproducenterna har en personal på högst fem. Utvecklingschef Heidi Valtari på riksomfattande koordineringsprojektet inom närmat Äkta smak talar om en polarisering inom branschen:

- Folk vill veta mera om varifrån produkterna kommer och därför försöker de hitta ett ansikte och en historia för dem.

Enligt Valtari uppstår det småproducenter långsamt i jämförelse med hur efterfrågan ökar. Hon anser att nya produkter inte grundas utan snarare blir nuvarande företag större och effektiviserar sin verksamhet.

Historier bakom "högre priser"

Enligt koordineringsprojektet Äkta smak är de vanligaste näringsområdena bland småproducenter bageriverksamhet och förädling av grönsaker, bär och frukter, samt köttförädling.

”Vi tillverkar glass till restauranger, kaféer, supermarketkedjor och för privata kretsar. Produkter utvecklas i enlighet med kundernas önskemål.” Sari Laakso, Caminito Glasstillverkare Caminito i Esbo. Bild: Arda Yildirim Esbo,glass,glasstillverkning,närproducerad mat,småproducenter

Äkta smak har bland annat jobbat med att samla småproducenterna landskapsvis.

- Det kostar mycket för småproducenter att marknadsföra sig, så vi grundade en nättjänst.

Folk uppskattar transparensen.― Heidi Valtari, Åbo universitet.

Också projektledare Susanna Ba på Laurea anser marknadsföringen är en utmaning. Småproducenter konkurrerar om kundernas uppmärksamhet med stora företag och deras lägre pris.

- Produkterna måste ha en berättelse och ett ansikte bakom sig för att få kunderna att betala litet mera än vad bulkvaran kostar, säger Ba.

Pålitlighet och transparens ett trumfkort

Ofta är det just pålitlighet som skiljer småproducenterna från de stora.

”Det finns en stor efterfrågan på finska blåbär i Kina." Miia Helanto, Nature Lyotech OY.” Bär som frystorkats i Esbo av företaget Nature Lyotech Bild: Yle/Helena von Alfthan frystorkade bär,joy of north,nature lyotech oy

Enligt utvecklingschef Heidi Valtari på projektet Äkta smak betyder närheten och färskheten för många att produkten är också rättvist producerad och har garanti för kvaliteten:

- Folk uppskattar transparensen. När matkedjan är kort är det vanligen det som gäller.

Att hitta närproducerad mat i sina närbutiker är alltid inte så lätt. Nästa vecka kan man hitta dem mitt i Helsingfors när matevenemanget Herkkujen Suomi och Syystober ordnas.

Nordiskt mästerskap med yxor och motorsågar

$
0
0

Sågspånen flyger på Sandholmsudden under veckoslutet då nordiska mästerskapet i yxkastning och loggersport äger rum i Borgå skärgård.

Runt femtio kvinnor och män från de nordiska länderna samt Estland deltar i de nordiska mästerskapen på Pellinge. Bland tävlingsgrenarna finns yxkastning, bågsåg, standard motorsåg, Hotsaw 140cc, underhand chop samt stocksåg i kategorierna singel, Jack-Jack och Jack-Jill.

Hotsaw 140cc betyder att man tävlar med trimmade motorsågar, där den enda gränsen är att maskinen ska se ut som en motorsåg och vara 140 kubik. Underhand chop går ut på att man står på en stock och slår med yxa på den mellan benen. Vinnaren är den som först får den i tu.

De vassa yxorna är inget att leka med. En vass yxa. Bild: Yle / Stefan Paavola loggersport,nordiska mästerskap i yxkastning,Pellinge,pellinge yxhuttarna,sandholmsudden,yxor

Arrangör för tävlingen är Pellinge yxhuttarna. När man frågar yxhuttarnas ordförande Tom Englund hur föreningen övat inför mästerskapen svarar han att de har övat lite för lite, som alltid.

- Man försöker där hemma träna yxkastning så mycket man hinner. Inte är det så allvarligt, det är mera roligt, säger Englund.

De första nordiska mästerskapen arrangerades redan 1994. Senast tävlingarna arrangerades på Pellinge var 2002, då deltog ungefär 80 personer. Här emellan har deltagarantalet gått ner, men enligt Englund hittar nya förmågor till sporten nu igen.

Måltavlorna i rad. De här ska användas i yxkastningen. Måltavlor målade på tjocka trädstammar. Bild: Yle / Hanna Othman loggersport,måltavlor,nordiska mästerskap i yxkastning,Pellinge,pellinge yxhuttarna,sandholmsudden

Pellinge yxhuttarna hör till de aktivare föreningarna inom yxkastningssporten i Finland. I årets tävling deltar ett tiotal av deras medlemmar. Andra finländska deltagare kommer bland annat från Sulkava.

Den högsta nivån som man kan tävla i yxkastning på är i Europeiska mästerskap. I loggersport kan man tävla på VM-nivå, då ingår yxkastning som en gren.

En del av de svenska och danska tävlarna har till och med sponsorer.

Tom Englund är ordförande för Pellinge yxhuttarna men tänker också hinna tävla. Tom Englund håller i en yxa. Bild: Yle / Stefan Paavola loggersport,nordiska mästerskap i yxkastning,Pellinge,pellinge yxhuttarna,sandholmsudden,tom englund,yxor

Tom Englund säger att han hoppas på att se östnyländska förmågor på prispallen under veckoslutet.

- Men man vet aldrig hur det går. Det är frågan om små marginaler, tiondels sekunder.

Från klockan tio på lördagen är det kvaltävlingar i de nordiska mästerskapen i yxkastning och loggersport. På söndagen möts de vassaste tävlarna i final mellan klockan 13 och 15.

Platsen är Sandholmsudden på Pellinge, Borgå och allmänheten är välkommen att följa med tävlingarna. Det finns också en träningsbana där man har möjlighet att testa på yxhuttning.

Deltagarna i NM får tävla omringade av vacker skärgård. Tom Englund sågar i tu en asp. Bild: Yle / Stefan Paavola loggersport,motorsågar,nordiska mästerskap i yxkastning,Pellinge,pellinge yxhuttarna,sandholmsudden

Vad är fullitteratur?

$
0
0

Jag har två rader av böcker i min bokhylla. På den främre raden står så kallad finlitteratur och på den bakre raden står så kallad fullitteratur. Det betyder karskt sett att Toni Morrison och Sofi Oksanen får njuta av beundransvärda blickar och kan sola sig i boknördars kommentarer om den fina litteratur som jag har i min bokhylla. Medan Marian Keyes och Unni Drougge får skämmas på bakre raden. Jag tycker till och med att bokomslagen på min finlitteratur är ack så oändligt mycket vackrare än fullitteraturens skrikiga och skräniga pärmomslag.

Men vem är jag som bestämmer vad som är finlitteratur och vad som är fullitteratur? Blir det inte allför elitistiskt att dela in folk enligt vad de läser? Om sanningen ska fram så läser jag väldigt gärna böcker av bägge genrer och kanske till och med hellre den lättlästa sorten. Den lättlästa sorten är givetvis den s.k. fullitteraturen. Jag tycker att det finns mycket bättre namn för dessa böcker. Som till exempel snabbmatslitteratur, bladvändare, kioskvältare.

För att jag över huvudtaget skall orka läsa höglitteratur, svårläst litteratur, litteratur som får en att känna sig intellektuell, som kräver rentav två läsgenomgångar för att man ska förstå vad författaren egentligen menar, måste jag få växla med mina bladvändare. Jag brukar ofta läsa två böcker parallellt, vissa kvällar måste jag få något lättläst, spännande, genomtuggat. Andra kvällar kan jag orka kämpa mig igenom tungläst och svår litteratur. Men oftast avslutar jag ändå med några sidor bladvändarlitteratur.

Feelgoodromaner

Marian Keyes har alltid följt mig på vägen. Jag började läsa hennes böcker redan som 15-åring. Då utkom hennes första roman Vattenmelonen (1995). Jag fullkomligen slukade hennes historia om Claire som får barn men i samma stund som barnet kommer till världen lämnar hennes man henne för en annan kvinna. Jag älskade historian, jag älskade Keyes sätt att skriva och jag älskade känslan den lämnade i mig. Känslan av att jag aldrig ville sätta ner boken utan bara fortsätta att läsa natten igenom.

Marian Keyes fortsatte att leverera. Just vid millennieskiftet fick hon sitt genombrott och hon fortsatte sin karriär rakt uppåt. Det blev över dussinet romaner som sålts i miljontals exemplar. Keyes beskrev den hjärtskärande smärta man som kvinna upplever då man blir lämnad, i än den obehagligare situationen efter den andra. Keyes kan skriva smart, vasst och roligt. Chick lit-grenrens mästare har äntrat scenen och står fortfarande kvar som dess okrönte drottning.

Chick-lit är ett väldigt laddat begrepp. De flesta författare blir sura om man antyder att deras böcker är chick-lit. Lite som att säga att något är fult eller dåligt, att det handlar om skämslitteratur. Samtidigt kan jag förstå att benämningen är nedlåtande och att man inte ser dess kvalitativa egenskaper utan nedvärderar den omdiskuterade genren. Men likaväl som jag kan njuta av att läsa dick-lit tycker jag att man även här kunde reclaima ordet och hylla chick-lit som genre och på så vis uppgradera dess status.

Keyes går hem hos mig främst för att hennes böcker är som att slötitta på tv-serier. Men också för att hennes feelgoodromaner har kolsvarta inslag. Med humor tar hon upp en rad av dagens samhälleliga problem. Det avverkas alkoholmissbruk, psykisk ohälsa och ruttna förhållanden.

I en artikel i The Guardian för några år sedan förklarar Keyes att hon har kunnat skriva om precis de här sakerna för hon har upplevt dem själv. När hon var 20 var hon alkoholist, vid 30-års ålder försökte hon begå självmord och det slutade med att hon lades in på rehab. Men det svåraste hon upplevt vart hennes depression som hon nyligen kom ut ur. Att skriva var det som slutligen räddade henne.

Kravlöst och motståndlöst

När jag är ute och löper så brukar det oftast kännas riktigt tungt och trögt, som att jag springer genom en tjock sörja och ingenting känns roligt. Men när jag kommit hem igen belönas jag visst likaså med en stor dos endorfiner. Samma känsla har jag då jag läser en riktigt svårläst bok som kräver av mig så kroppen skriker av utebliven syre och jag känner hur mjölksyran har klassträff i mina muskler.

Han fotar potatisar och presidenter

$
0
0

Har du tänkt på hur man får en eldig tomatsoppa att se eldig ut på bild? Det är ju bara en soppa. Fotografen Anton Sucksdorff avslöjar matfotografins hemligheter och tipsar om hur dina matbilder blir snyggare. Dessutom kritiserar han skribetens egna matfoton från sociala medier.

När man fotograferar mat är det bråttom. Speciellt om man fotograferar sås.

- Du har bara några sekunder på dig innan det bildas en hinna på såsen. Då måste du göra allt på nytt, berättar Anton Sucksdorff.

Anton Sucksdorff är känd fotograf från många områden. Han har tagit porträtt av presidenten, eurovisionsdeltagare och snowboardåkare. Att han började fotografera mat var något av en slump.

Det började på en världsberömd restaurang

- Jag fick ett uppdrag att åka till Köpenhamn och göra ett stadsreportage med en journalist. Det var just när René (Redzepi red. anm.) från Noma valts till Worlds best. Då tog jag mina första matbilder och mina ögon öppnades.

Under studietiden hade han inte ens tänkt på att fotografera mat. Men efter de första matfotografierna har han fått många uppdrag och jobbar numera ofta med mat. Han har bland annat fotograferat Mikael Björklunds Min Nordiska Mat och Teemun ja Markuksen leipäkirja.

Kräftor fotograferade för Eat Magazine. Från Eat Magazine Bild: Anton Sucksdorff eat magazine

Hur tar man då ett fotografi av en eldig tomatsoppa?

- Om du bara häller tomatsoppan i en skål kan ingen veta att den är eldig. Du tar en chili och sätter bredvid.

Det låter enkelt. Men det är det inte.

- Vilken sorts chili tar du? Hackar du upp den? Lägger du en sked bredvid? Tar du en splitterny sked eller en gammal?

Oftast är det tre personer som jobbar med bilden. En kock, en stylist och en fotograf.

- När du jobbar med en bra kock och stylist är tallriken ett konstverk i sig. Det är ett teamwork. Man gör en tavla tillsammans.

Kocken lägger upp maten. Stylisten ställer i ordning underlaget och omgivningen. Fotografen ansvarar för ljuset och kameran. Bäst blir det när alla gör sitt och litar på varandra.

- Trots att det är fotografen som trycker på knappen så har stylisten och kocken minst lika mycket input i bilden.

Vilken matfotografering minns du bäst?

- En gång fotade jag en renslakt. Det var inte tekniskt svårt men det var första gången jag var med när ett djur slaktades. Det kommer jag aldrig att glömma.

En sås stelnar på sekunder, men en brödbit är ett stillsammare objekt. Bilden kommer från Teemun ja Markuksen leipäkirja. Brödbild från Teemun ja Markuksen leipäkrija. Bild: Anton Sucksdorff teemun ja markuksen leipäkirja

Tre tips för snyggare matfoton

1. Stäng av blixten.

Ljuset är det viktigaste i en bild. Fota med dagsljus som enda ljuskälla. Gå nära ett fönster eller ställ rätten vid fönsterbrädet.

2. Fota snabbt

Ett foto på en brödbit kan du i och för sig komponera hur länge du vill, men många varma rätter ser trista ut efter en minut på tallriken. Fundera färdigt ut hur du vill att bilden ska se ut och fota när maten kommer.

3. Rakt uppifrån är enklaste tricket

Det enklaste tricket för att få till en stilren bild i vilken miljö som helst är att ta bilden rakt uppifrån. Då syns upplägget och maten. Genom att ta bilden rakt uppifrån skalar du samtidigt bort allt som kan störa i bakgrunden.

Fotar alltid sin egen mat

Anton Sucksdorff är en fotograf som lämnar kameran hemma när han är ledig. Så fort han håller i en kamera kopplar han nämligen på jobbtänket. Det gäller tydligen inte mobilkameran.

Fotar du maten när du är ute och äter?
- Jag gör nog det. Nästan varje gång jag är på en restaurang och det kommer ut en rätt.

De bilderna hittar man på Antons Sucksdorffs Instagram.

“Är det nudlar?”

Efter intervjun med Anton Sucksdorff plockar jag fram telefonen och låter honom kritisera några matbilder som jag själv fotat och laddat upp på sociala medier. Vad borde jag tänka på?

Fest!

A photo posted by Petter Sandelin (@pettersandelin) on


- Det är en fin komposition. Handleden ligger i en konstig ställning. Den skulle vara snyggare om handleden var rak. Lite mer symmetri.
7/10

Monday, calls for a drink #kaninsemester

A photo posted by Petter Sandelin (@pettersandelin) on


- Jaha ... Här borde du ha haft drinken på bordet. Nu har du handen bakom och skuggar. Det blir en femma fast drinken är säkert god.
5/10

Wasabisorbet. #hififood #klassiker #likeits2013

A photo posted by Petter Sandelin (@pettersandelin) on


- Vi talade ju om att styla. Den här bilden har mest potential att bli bra. Lämna bort spisen och fota rakt ner. Kunde ha varit en stark åtta.
7/10

Mmm... som i micromat

A photo posted by Petter Sandelin (@pettersandelin) on


- Den här är ju bra! Svartvit. Det är inte ofta man ser svartvita matbilder. Den ser nog mer aptitlig ut i svartvitt än i färg. Är det nudlar? Om vi utgår från vad du arbetade med så kan du inte få en speciellt mycket mer lyckad bild.
8,5/10

Anton Sucksdorff ställer ut sina matbilder på Sweet Vasa fram till 10.10. Fler bilder hittar du på hans webbsida sucksdorff.com.

Lita inte på gamla svampböcker - kan innehålla föråldrad information

$
0
0

Det lönar sig inte att ta sig ut i skogen med en svampbok som gått i arv från mormor. I en gammal bok kan en giftig svamp nämligen presenteras som en matsvamp. Det är klokast att välja en färsk svampbok av en inhemsk författare.

Under årens lopp har informationen om svampar och deras giftighet förändrats mycket.

Det här poängterar också handelssvampskonsulent Nancy Lökfors.

Har man inte råd att skaffa en ny svampbok, så kan man gå till biblioteket och jämföra de nyare böckerna med dem man har själv, säger Lökfors.

- Det görs hela tiden nya undersökningar - svampar som förr ansågs vara goda kanske inte rekommenderas nu eller så kan de till och med ha visat sig vara giftiga.

Pluggskivlingen lömsk

Till exempel pluggskivlingen ansågs ännu på 70-talet vara en matsvamp. Nuförtiden vet man att giftet i pluggskivlingen lagras i kroppen så småningom och då man ätit av svampen kan den orsaka en livsfarlig allergisk reaktion.

Också Nancy Lökfors har ett varnande exempel om pluggskivlingen.

- Mina polska vänner var väldigt stolta över sin svampbok. Då jag tog tog mig en titt på boken märkte jag att det stod att pluggskivlingen är ätlig, fast den är dödligt giftig. Då köpte jag en ny bok åt dem, säger Lökfors.

Pluggskivlingen är dödligt giftig. Pluggskivling (giftig svamp). Bild: Yle / Kati Jurkko giftiga svampar,Pluggskivling,svampar,Svampförgiftning

Pluggskivlingen är enligt Lökfors ett lömskt fall. Den har tidigare varit ätlig också enligt finska böcker.

- Men den ser ju inte ens aptitlig ut, säger Lökfors.

Av de vanligare svamparna nämner Lökfors svartriskan. Den har ätits i alla tider, eftersom finländare har älskat riskor som det kommer mjölksaft ur.

- I försök med råttor har den ändå visat sig vara cancerogen och rekommenderas därför inte.

"Ta det egna smaksinnet till hjälp"

Nancy Lökfors påpekar också att man inte alltid ska tro på stjärnor och rekommendationer i svampböckerna, utan ta det egna smaksinnet till hjälp.

En svamp som har fått tre stjärnor i en bok kanske man själv inte alls gillar, medan en svamp som bara har en stjärna kan smaka hur gott som helst i ens egen mun.

Handelssvampskonsulenten Nancy Lökfors i svampskogen. svampjakt Bild: Yle/Mikael Kokkola mjk,nancy lökfors

- Man ska smaka sig fram. Tycker man inte om en svamp så ska man inte äta den, oberoende av hur många stjärnor den har i en bok.

Tecknade svampbilder bäst

Utbudet av svampböcker i Finland får godkänt av Nancy Lökfors.

- De böcker jag har stött på och som jag har själv har jag varit helt nöjd med. Svenska svampböcker går också bra att använda här.

Lökfors anser att svampböcker med tecknade bilder är att föredra framom böcker med fotografier.

- Till exempel sillkremlor kan ha fem olika färgvarianter. Har man en tecknad bok får man fram de här nyanserna på ett helt annat sätt än med fotografier.

Svamphösten ser lovande ut

Enligt handelssvampskonsulenten Nancy Lökfors ser svamphösten ut att bli lovande.

- Svamphösten ser bra ut hittills, i stort sätt allt som borde finnas finns nu i skogen.

Det finns rikligt med kantareller i år. Kantareller Bild: Yle/Monica Forssell kantarell

Nancy Lökfors säger att det börjar finnas soppor och riskor. Kantareller finns det otroligt mycket av igen i år, precis som ifjol.

- Ifjol avtog det när augusti blev torr, men i år verkar augusti bli ganska regnig - lagom med regnskurar och vackert väder, det är sådant som gör att svampen trivs.

Fakta om svampböcker

  • Kunskapen om svampar utvecklas ständigt, därför lönar det sig inte att använda en gammal svampbok.
  • Svampexperter rekommenderar att använda inhemska eller nordiska svampböcker från 2000-talet med bra fotografier eller illustrationer.
  • I Finland publiceras några nya svampböcker per år.
  • Nuförtiden finns också mobilapplikationer för svampplockare.

    På jakt efter duvor med jycke och gevär

    $
    0
    0

    Ett lager av duvfjärdrar täcker marken vid ärtåkern i Nagu. Sju år gamla jaktlabradoren Vivi snusar omkring i skogsbrynet, men sätter sig lugnt då inga ringduvor syns till.

    - Duvorna lämnar en massa fjädrar efter sig, säger jägaren Mats Vesterlund.

    Vesterlund tror att årets duvjakt inte avviker från det normala.

    - Jag har rekognoscerat lite, och det verkar finnas en hel del av dem i år också.

    Vivi nosar omkring bland fjädrarna. Jaktlabradoren Vivi nosar runt bland duvfjädrarna. Bild: Yle/Adrian Perera hunden vivi,Jaktlabrador

    Dyr nota för fågelfest

    Trots att det bara gått några timmar av duvjaktens första dag har Vesterlund redan skjutit fyra duvor.

    - Det blåser hårt i dag, så fåglarna flyger inte som de brukar.

    Enligt Vesterlund är det bäst att vara ute vid åkern tidigt på morgonen, eller senare på eftermiddagen.

    - Då är de hungriga.

    Mats Vesterlund. Mats Vesterlund i jägardräkt i Nagu. Bild: Yle/Adrian Perera mats vesterlund

    Vesterlund jagar duvorna av två orsaker: dels har jakten varit en viktig hobby för honom sedan barnsben, dels för att de hungriga duvorna äter upp hans ärter. Som mest kan det finnas 200 hungriga duvor ute på ärtåkern.

    - De gör mycket skada. De äter så klart upp ärterna, men då det finns så många av dem trampar de också ner ärterna. Sedan är det inte så hygieniskt när de sprider sin avföring överallt.

    Vesterlund arbetar som jordbrukare. Han uppskattar att duvorna i värsta fall kostar honom 1000-tals euro per år.

    Kamouflage är en fördel

    De senaste åren har ringduvsjakt blivit populär bland jägare. Enligt Viltcentralen finns det en hel del ringduvor i Finland, och jakten kräver inte nödvändigtvis dyr utrustning eller vidsträckta vildmarker. Allt som krävs är en lockfågel, en åkerkant och lite förarbete.

    Vesterlund rekommenderar också kamouflage. Han räknar upp kamouflagedräkt, kamouflagenät och kamouflerat gevär som definitiva fördelar när man jagar ringduvor.

    - Det är fråga om försiktiga fåglar. De ser otroligt bra. Har man något som blänker, till och med om ansiktet syns, så svänger de i luften.

    Jaktlabradoren Vivi. Jaktlabradoren Vivi tittar ut över skogsmarken. Bild: Yle/Adrian Perera hunden vivi,Jaktlabrador

    Även en hund kan vara bra att ha. Vesterlund har tre hundar tränade för olika typer av jakt. Vivi, som följt med Vesterlund på fågeljakt i sex år, väntar tålamodigt tills Vesterlund ger signalen att hon får hämta bytet.

    - Hon vet vad hon gör. Hunden är nästan en förutsättning, så här i växande gröda.


    Jubileumstårta mättade många på Konstens Natt

    $
    0
    0

    Konstens Natt i Vasa fyllde i år 25 år och därför ville kockstuderande Abel Belay göra något speciellt och bakade en 25 meter lång tårta, en meter för varje år. Många ville smaka och nästan hela tårtan gick åt under torsdagskvällen.

    Trots att regnet öste ner nästan hela torsdagskvällen så hittade besökarna ut till Abel Belays tält där han bjöd på tårta. Belay berättar att folk var väldigt rastlösa och stod och väntade innan tårtan var klar för servering.

    - Folk var glada och entusiastiska, vissa kom enbart för att se tårtan. Det var en vinst för oss.

    Den 25 meter långa tårtan på Konstens Natt i Vasa. Bild: Privat/Lakachew lakew 2016,25 meter,abel belay,konstens natt,tårta,vasa

    Det mesta gick åt

    Enbart några få bitar tårta var de tvungna att kasta bort.

    - Vi ville inte kasta bort så mycket, så under nattens lopp började vi dela ut gratis och folk kom med lådor och tog hem tårtbitar och så gav vi också bort en del till välgörenhet.

    Abel Belay. Kockstuderande Abel Belay bakar en 25 meter lång tårta till Konstens natt i Vasa Bild: Yle/Elina Kaakinen abel belay,Konstens natt,konstens natt i vasa,Tårta,Tårta

    "Sånt här är bra för staden"

    Belay säger att han gärna gör en lika galen idé på nytt eftersom han tror det är bra för staden.

    - Det för folk tillsammans och när människor kommer tillsammans så tillför det glädje.

    - Jag vet att det finns folk som tycker om sötsaker och deras ansikten lyser upp när de äter en god kaka. Det är det jag vill se i mitt arbete, säger Belay.

    Belay tackar Vasa stad, alla som hjälpte till och alla besökare. Redan nu har han idéer för något nytt evenemang när vintern kommer.

    - Jag vill skapa ett ljust evenemang som kan tillföra mer glädje när mörkret kommer. Men vi får se vart vägen tar oss.

    Edens lustgård finns i Vallgård - här är innergården som vann vår tävling

    $
    0
    0

    Bakom järnporten öppnar sig en lummig park. Vi frågade er vilken innergård i huvudstadsregionen som är finast - vinnaren finns i Vallgård.

    Den har ofta kallats Nordens största innergård och var klar vinnare i Yle Huvudstadsregionens innergårdstävling den här sommaren. Innergården som fyller hela kvarteret mellan Kangasalavägen och Sammattivägen i Vallgård är som en privat park för invånarna, en egen Edens lustgård.

    - På sommaren är jag här ute varje dag. Jag grillar, äter ute, solar mig. Ofta bara läser jag eller surfar på nätet - wlan når ända till gården. Vi spelar också pétanque och badminton. Här vid utegrillen går det att spela schack med stora spelpjäser, säger Harri Ahola.

    Stenläggningen vid utegrillen är verkligen schackrutig. Harri Ahola är medlem i husbolagets styrelse och har av och till bott i kvarteret sedan 1969.

    Harri Ahola odlar solrosor i en kruka på innergården han bor vid. Solros på Anjalavägen 1 i Helsingfors Bild: Yle/Helena von Alfthan solros,yleinnergård

    - På 60-talet fanns här en gårdskarl som höll hård disciplin. Före det på 50-talet fick man inte ens gå på gräsmattorna, nu är det friare. Förr var det mera barn som lekte här på gården, berättar Ahola.

    Förr bodde det mycket barn på gården, men idag bor där mest vuxna. Det finns många små lägenheter kring gården.

    Harri Ahola vattnar sina solrosor Harri Ahola vattnar solrosor han planterat Bild: Yle/Helena von Alfthan harri ahola,yleinnergård

    Den stora gården skapar gemenskap bland grannarna i kvarteret. Här finns två husbolag, som har varsin uteplats på gården. I ett hörn av gården finns en liten köksträdgård.

    Här odlas grönsaker, örter och en ros som man skymtar i bakgrunden. Stadsodling i Vallgård i Helsignfors Bild: Yle/Helena von Alfthan odlingslåda,stadsodling,yleinnergård,örter

    - Varje vår frågar vi vem som vill vara med. Husbolaget betalar för odlingslådorna och har reserverat en plats för dem på gården. Huset ger också vatten för bevattning. De som odlar betalar själv för mull, gödsel och växterna de planterar. Vissa år har vi haft skördefester här på gården, berättar Harri Ahola.

    Det finns många stora träd på gården. Gården mellan sammattivägen, Anjalavägen och Kangasalavägen. Bild: Yle/Helena von Alfthan Vallgård, Helsingfors,yleinnergård

    Den här innergården kallas ofta nordens största innergård, men Ahola berättar att det inte riktigt stämmer. I Köpenhamn finns det åtminstone en innergård som är större.

    Arkitekt Armas Lindgren planerade kvarteret. Anjalavägen 1 i Helsingfors Bild: Yle/Helena von Alfthan Vallgård, Helsingfors,yleinnergård

    Innergården vann lyssnarnas omröstning för huvudstadsregionens vackraste innergård. Här kan du se resultatet i omröstningen.

    Vem bestämmer vad det kostar att döda ett fridlyst djur?

    $
    0
    0

    Varför är en blåmes värd 17 euro medan det kostar 4 037 euro att knäppa en pilgrimsfalk? Vi reder ut det här med prissättningen av fridlysta djur.

    Det finns många djur som är fridlysta i Finland. Ett fridlyst djur måste inte vara utrotningshotat. Tanken är att vi skyddar så många däggdjur och fåglar som möjligt så att risken för att arter blir hotade minskar. Det är därför man kan få böter om man tar livet av en blåmes.

    Vem är det som bestämmer värdet?

    Storleken på prislappen har man räknat ut på Miljöministeriet. Johanna Korpi på ministeriet förklarar att det finns tre frågor man ställer sig på ministeriet.

    - För det första, hur stor är arten i Finland? För det andra, hur bra möjligheter har den att föröka sig? För det tredje, hur mycket skydd behöver den?

    Vi tar saimenvikaren som exempel. Den är otroligt sällsynt och finns bara i sjön Saimen. En säl är dräktig i elva månader så det tar länge innan sälarna blir fler. Trots att saimenvikaren har varit skyddad länge så är stammen fortfarande riskabelt liten. Därför behöver den mer skydd än till exempel dvärgnäbbmusen som förökar sig stup i kvarten och får massor av ungar.

    - Arterna grupperas beroende på hur mycket skydd de behöver och det påverkar värdet. Om skyddsklassen är hög påverkar det alltså artens värde, förklarar Johanna Korpi.

    Variationerna blir stora. Den gröna mosaiksländan är mycket mer sällsynt än en blåmes. Sländan har en prislapp på 420 euro.

    Får jag böter om jag sätter mig på en grön mosaikslända?

    Nej. För att bli dömd till böter måste du ha tagit livet av djuret med flit. Om du sätter dig på en slända eller kör på en fjällräv av misstag blir det inga böter.

    Värt att notera är att det finns en del ovanliga djur som måste anmälas ifall man dödar dem av misstag.

    Några exempel

    Däggdjur

    Saimensäl (Phoca hispida saimensis) 9 755 €
    Flygekorre (Pteromys volans) 1 009 €
    Igelkott (Erinaceus europaeus) 101 €
    Dvärgnäbbmus (Sorex minutus) 17 €

    Fåglar

    Havsörn (Haliaeetus albicilla) 7 400 €
    Pilgrimsfalk (Falco peregrinus) 4 037 €
    Gök (Cuculus canorus) 420 €
    Kaja (Corvus monedula) 101 €
    Blåmes (Parus caeruleus) 17 €

    Källa: Miljöministeriet

    Stämmer priserna längre?

    Inte egentligen. Sist man gjorde upp en riktgivande prislista var 2002. Det är så länge sedan att en del har hunnit hända i naturen. Nu ska böterna räknas om, men det är förstås ett arbetsdrygt projekt. Det kräver att Miljöministeriet får reda på till exempel hur många gröna mosaiksländor det kan finnas i Finland just nu.

    Var tionde år har man en genomgång av arterna i Finland och tittar på vilka som är hotade. Den förra kartläggningen gjordes 2010. Djur som är hotade placeras på rödlistan där arter som är utdöda, hotade eller nära hotade finns. Här placeras också arter som vi inte ännu vet så mycket om.

    Kan ägg och larver vara fridlysta?

    Ja. Ägg, larver och ungar som hör till fridlysta arter är också fridlysta. Böterna för ett bo med fågelungar eller fågelägg motsvarar värdet på en vuxen fågel. Det betyder alltså att om någon med flit förstör ett bo med blåmesägg så blir böterna 17 euro. Fjällvråken och pilgrimsfalken är sällsynta undantag. För de fåglarna är böterna för ett enskilt ägg eller en unge de samma som för en vuxen fågel.

    Att slå hål på ett pilgrimsfalksägg med flit kostar alltså 4 037 euro.

    Matvarornas egenskaper

    $
    0
    0

    Att äta är trevligt men vad vet du egentligen om maten du äter? Här tar vi upp grundläggande saker som vilka näringsämnen kroppen behöver, hur livsmedel skall förvaras, vad förpackningspåskrifterna betyder och varför det behövs tillsatsämnen i våra matvaror.

    Kostpyramiden och tallriksmodellen

    Kostpyramiden (från 2014) och tallriksmodellen visar i vilka proportioner det är bra att äta olika livsmedel. Kostpyramidens bas, som utgör den största livsmedelsgruppen, består av grönsaker, frukt och bär. Toppen, pyramidens minsta del, består däremot av processerad, ohälsosam mat så som godis och grillkorv. Vi skall alltså äta mycket frukt och grönt och lite (eller inte alls) av de onyttiga och processerade livsmedlen. Kom också ihåg att tänka på miljön genom att, så gott det går, välja närproducerad och ekologiskt odlad mat, gärna också enligt säsong.

    Vilse i vitamindjungeln

    Genom att äta varierat får vi i oss de näringsämnen kroppen behöver. Linda Hongisto, sakkunnig i kost och hälsa, berättar här om i vilka råvaror de nyttiga vitaminerna finns.

    Vad är egentligen superfood?

    När man talar om superfood så menar man ett livsmedel som är bra för hälsan och innehåller många nyttiga näringsämnen. Bland annat blåbär, havregryn och krossade linfrön kunde gott och väl kallas för superfood.

    Råvarors hållbarhet

    Hur länge håller olika råvaror ifall de förvaras på rätt sätt och hur länge håller de ifall de förvaras fel? Marthan Tessa Turtonen ger enkla och konkreta tips på hur man får matvarorna att hålla längre!

    Märkning av matvaror

    Vad betyder matvarornas förpackningspåskrifter och hur kan vi undvika att kasta bort mat? Linda berättar om hur du tolkar symboler och datummärkning på livsmedelsförpackningarna.

    Tillsatsämnen i livsmedel

    Varför har vi tillsatsämnen i våra matvaror? Vet du vilka tillsatsämnen som lagts till i olika råvaror och varför? Tessa prövar hur mycket Sonja vet om tillsatsämnen som finns i de råvaror vi använder dagligen.

    Mat i media

    Tidningar och annan media överöser oss med tips på olika dieter man borde följa för att bli en friskare människa. Hur skall man som konsument förhålla sig till alla dieter man läser om? Och hur ska man veta om en diet på riktigt är hälsosam?

    Äggpriserna fortsätter sjunka

    $
    0
    0

    Priset som äggproducenterna får för sina ägg fortsätter att sjunka. I höst beräknas dessutom producentpriserna på konventionellt producerade ägg att sjunka ytterligare. Det tror åtminstone verkställande direktör Jan Lähde vid Dava Foods Finland som köper upp 40 procent av alla landets ägg.

    I nuläget får producenterna 0,85 euro/kg för ägg från burhöns.

    Orsaken till prissänkningen är att efterfrågan på specialägg har ökat markant. Av de olika äggsorterna är det endast producentpriset på ekologiska ägg som har stigit.

    Äggpackeriet Satamunas verkställande direktör Toni Haavisto berättar att trenden har varit liknande redan i flera år.

    - Den här utvecklingen inleddes 2012 då de gamla burhönsen byttes ut mot höns i inredda burar eller våningsburar samt golvhöns eller ekologiska hönsgårdar, säger Haavisto. I dag är etiken viktig och efterfrågan på ägg som kommer från golvhöns eller ekologiska gårdar har ökat mest.

    Sjunkande priser oroar producenterna

    De sjunkande äggpriserna oroar producenterna. En av dem som är oroad är Pekka Saarinen från Loimaa som sitter med i centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK:s äggutskott.

    - Vardagen för oss äggproducentern blir nog svår om äggpriset sjunker ännu mer samtidigt som efterfrågan på specialägg ser ut att öka, säger Saarinen. Inte finns det någon lönsamhet kvar längre.

    Konsumenterna är idag upplysta och efterfrågan på ägg från ekologiska gårdar har ökat mest. En ekologisk höna Bild: Yle/Marga Sandström ekologiska höns,höns

    Enligt Saarinen är äggproducenterna den enda i kedjan som inte får någon lön. Äggproducenterna står inför mycket utmanande tider om producenterna måste hitta nya inkomstmöjligheterna för att ens kunna producera ägg.

    Inhemska ägg håller hög kvalitet

    De finländska äggen håller idag hög kvalitet och är salmonellafria. Det gäller inte alla länder och äggproducenterna är förbryllade över att man för fina ägg av hög kvalitet inte kan få ett bättre pris.

    - Nu måste vi tumma på något för att få det hela att gå runt men börjar vi tumma på kvaliteten är loppet kört för hela branschen, säger Saarinen. För att vi också i fortsättningen ska få ägg av hög kvalitet måste priserna täcka produktionskostnaderna och helst ska det bli något kvar i plånboken.

    Delade åsikter om överproduktion

    I våras varnade MTK för överproduktion av ägg och i nuläget är överproduktionen cirka 15 procent.

    Enligt producenterna borde det inte vara ett problem.

    Överproduktionen på ägg kan påverka priset men det råder delad mening om det är överproduktion på ägg. Närproducerade ägg Bild: YLE mataffär,mathylla,matprodukt,matvaror,matvaruaffär,närproducerad mat,ägg

    - Om det ställer till med problem är det packeriernas egen dumhet, säger Saarinen. Nog måste de ha möjlighet att exportera de ägg som inte går åt eller använda dem till något annat så att de inte blir hängande i lagren.

    Satamunas vd Toni Haavisto skriver inte under påståendet om att det nu råder överproduktion på ägg.

    Enligt Haavisto har antalet höns hållits på samma nivå som ifjol samtidigt som äggkonsumtionen har ökat.

    - Den stora frågan är att om det ens är klokt att eftersträva en balans, säger Haavisto. Finland behöver export och av vår totala ägganskaffning har 20 procent alltid bestått av export.

    Redaktör: Paula Koskinen/Yle Turku. Här hittar du artikeln på finska.

    Viewing all 3452 articles
    Browse latest View live


    Latest Images

    <script src="https://jsc.adskeeper.com/r/s/rssing.com.1596347.js" async> </script>