Att träna rätt kan kännas svårt, särskilt om du nyss kommit igång med träningen. PT:n Niclas Wiitala hjälper dig att undvika de vanligaste fallgroparna.

1. Du tränar för hårt för tidigt

– Det är ett vanligt fel som många gör. Man vill ha snabba resultat och kör noll till hundra direkt, säger Niclas.

Tränar man för hårt så orkar man kanske hålla på i en eller två månader innan det blir stopp.

– Börja hellre ganska mjukt, en till två gånger i veckan och få in det i din vardag. Man vill ju få till stånd en livsstilsförändring och inte bara snabba resultat, säger han.

2. Du äter för lite

Då du börjar träna kanske du samtidigt lägger om din diet och försöker äta hälsosammare. Men det här kan också leda till att du inte få i dig så mycket näring som du borde. Hur vet man att man äter tillräckligt?

– Då man börjar träna så behöver man ju mera energi för att orka, säger Niclas.

Man ska äta normalt, men helst flera mindre mål under dagen. Att äta med tre timmars mellanrum är ingen dum regel enligt honom.

– Ät en stadig frukost, ha med dig ett mellanmål. Ät lunch, ett mellanmål till, middag och ett lättare kvällsmål, säger han.

En proteinshake eller – stång kan vara okej som ett mellanmål, men det är inget man ska ersätta riktiga måltider med.

3. Du tränar för ensidigt

När man äntligen har hittat sin grej finns det en risk för att man kör samma träning varje gång.

– Spring inte alltid ett maxlopp, eller intervaller. Det kan vara bra att också ta långa och lugna löprundor varvat med intervallträning ibland, säger han.

Om du storgillar just löpning är det ändå bra att varva med muskelträning ibland, men det här betyder inte att du behöver skaffa ett gymmedlemskap.

– Man kan bra träna muskerna i samband med löpningen genom att stanna och göra några knäböj och pushups. Och det går bra att träna muskulärt hemma med den egna kroppsvikten som motstånd, säger Niclas.

4. Du har fel utrustning

Nu när snön börjat smälta vill allt fler ta sig ut i löpspåret. Att välja rätt löpskor är ändå inte alltid lätt, hur ska man veta om priset bara beror på märket eller om de faktiskt är bra?

– Alla har olika fötter med olika behov och vissa kan till exempel behöva pronationsstöd i sina skor, säger Niclas.

I de flesta idrottsaffärer kan man idag kolla sin fotbotten och se vilka sorts skor som passar bäst.

– Be om hjälp! Det är billigare än att senare behöva kolla upp knäproblem eller liknande. Bra utrustning är en billig investering, satsa på ett par bra skor om du ska löpa mycket, säger han.

Ät bara finsk mat i två veckor, uppmanar ett evenemang på Facebook. Mannen bakom, riksdagsledamot Timo Heinonen (Saml.) vill få människor att tänka till när de handlar mat i vardagen.

Enligt Heinonen själv äter han inhemskt året om, men under de två första veckorna i mars skärper han till det. Då faller också bananerna och kaffet bort.

Timo Heinonen Riksdagsledamot Timo Heinonen (Saml) i Lilla Parlamentets lunchrestaurang. Bild: Yle/Julie Ebbe

- Men det handlar om helheten. Det viktigaste är att man på det stora hela väljer inhemskt: kött, fisk, mejeriprodukter och frukt och grönt i den mån det går.

Mera inhemsk råg

Det är fjärde gången kampanjen ordnas och mycket har hänt på den inhemska råvarufronten, säger Heinonen. Bland annat var det ännu för fyra år sedan nästintill omöjligt att hitta den mest finska produkten, nämligen rågbröd bakat på inhemsk råg.

- Det var i princip bara de små bagerierna som hade bröd bakat på inhemsk råg. I dag har de stora bagerierna också kommit med och erbjuder flera bröd som är hundra procent inhemska och svanmärkta, säger Heinonen.

Det finns faktiskt inhemskt odlade örter, och också te!― Timo Heinonen

En annan sak som har kommit till är kryddor och te.

- När jag ordnade kampanjen första gången sade jag att det är okej att fuska med kryddorna. Men det finns faktiskt inhemskt odlade örter och också te!

Viktig kampanj för producenten

En som har valt att delta i kampanjen är Henrik Holm i Hirvlax. Han är själv jordbrukare och för honom är det inget märkvärdigt att välja inhemskt.

- Jag blev inbjuden till kampanjen av en bekant. För vår del betyder inte kampanjen att vi ändrar våra matvanor, för oss är kampanjen igång året om. Men det är en positiv sak att man uppmärksammar den inhemska produktionen. Fast jag är i den åldern att jag inte vurmas av sociala medier så är det där vi når ut till konsumenterna med vårt budskap, säger Holm.

Henrik Holm henrik holm i Hirvlax Bild: Yle/Mikaela Löv-Aldén

Han jämför med situationen i Sverige, där kampanjer i sociala medier har lett till att trenden vänt till fördel för de inhemska producenterna.

- Där har de fått politikernas och allmänhetens opinion svängd på ett sätt. Så visst har sociala medier mycket makt.

Rovor, kålrot, morot och rödbeta

Att det är just de två första veckorna i mars är ingen slump, det ska vara lite utmanande, säger Timo Heinonen.

Det är faktiskt lite knepigt att välja inhemskt just nu, eftersom vi befinner oss i ett brytningsskede.― Ann-Louise Ahrenberg

- Det går att äta inhemskt också på vintern om man vill. Vi har vant oss vid att det ska finnas vissa frukter och vi ska ha tomat och gurka på bordet. Det finns en massa läckra säsongvaror, så vi kunde nog vänja oss vid att inte ha samma mat på tallriken året om, säger Heinonen.

Hur ska man äta inhemskt då marken är frusen och inget växer så här års? På den frågan har Ann-Louise Ahrenberg svaret.

Ann-Louise Ahrenberg Ann-Louise Ahrenberg, projektledare vid Marthaförbundet Bild: Marthaförbundet/Karin Lindroos

Ahrenberg jobbar för Marthaförbundet och är projektledare för Tack för maten! som uppmuntrar daghem att erbjuda inhemska säsongvaror åt barnen. Hennes budskap är: lämna den vattniga gurkan och växthustomaterna i hyllan, i väntan på bättre tider, och satsa på det som är färskt just nu.

Just nu finns det ett brett urval av olika sorters rotfrukter och kål.

- Det är faktiskt lite knepigt att välja inhemskt just nu, eftersom vi befinner oss i ett brytningsskede. Vinterförråden håller på att tömmas och vårsäsongens produkter finns inte ännu, säger Ahrenberg.

Men det går - just nu finns det ett brett urval av olika sorters rotfrukter och kål. Röd- och vitkålen är i säsong, likaså rovor, kålrot, morötter och rödbeta.

Rovorna kan med fördel ugnsbakas, tipsar Ann-Louise Ahrenberg om Nyupptagna rovor. Bild: Patrick Holmström

- Det är sant att de är lite bleka, och ofta undangömda i ett hörn till fördel för frukterna. Jag önskar att affärerna skulle framhäva säsongsprodukterna lite mera.

Hur bra är vi finländare på att välja inhemskt?

- Jag vill säga att finländarna är bra på att välja säsongsmat men vi kunde nog bli ännu bättre. Jag tror att det är så att vi inte riktigt uppskattar det inhemska så mycket, säger Ahrenberg.

Morötter används flitigt, och ju mera mylla desto bättre, tycker Ann-Louise Ahrenberg. Borgå torg Bild: Yle/Sune Bergström

Rotsaksbiffar, grytor och äpplen

Vilka är dina bästa tips på mat som lönar sig att tillreda just nu, med inhemska råvaror?

- Det blir lätt goda rotsaksbiffar om man river kålrot, palsternacka och rotselleri med lite gräddfil och ett ägg. Sedan steker man. Nu i sportlovstider passar det också bra med en god och mustig kålgryta.

Och så ska vi inte glömma frukterna, det finns faktiskt inhemska äpplen just nu. Men det är så klart inte heller förbjudet att handla sådant som inte är inhemskt.

- Vill man äta citrusfrukter så ska man nog göra det nu, när det är säsong, säger Ahrenberg

Hör alla intervjuer

Intervjuerna med Timo Heinonen och Henrik Holm hittar du här:

Intervjun med Ann-Louise Ahrenberg kan du höra här:

Alkoholen flödar allra mest i Ulrikasborg, Berghäll och Åshöjden medan Baggböleborna oftast spottar i glaset. Det här visar en rapport från Helsingfors stads faktacentral.

Stadens faktacentral har utgående från en undersökning som gjorts av Institutet för hälsa och välfärd THL tittat på vilka skillnader det finns inom Helsingfors när det gäller levnadsvanor. Sammanlagt har 9 700 personer över 20 år i Helsingfors svarat på enkäten, vilket är 1,9 procent av stadens befolkning över 20 år. Några hundra per område eller mellan 1,5 procent och 2,4 procent av invånarna per område har svarat.

I Berghäll dricker 50 procent för mycket alkohol, medan andelen i Åshöjden är 47 procent och i Ulrikasbrog 43 procent. För mycket definieras här enligt en indikator som världshälsoorganisationen WHO slagit fast, Audit-C. Frågorna som ställts är hur ofta och hur mycket man dricker. I medeltal dricker 35 procent av helsingforsarna för mycket.

I Ulrikasborg i södra Helsingfors dricker man alltså ofta men andelen som gör det för att berusa sig är ändå lägre än i andra områden. Kvarnbäcken utgör motsatsen.

Dessutom frågades hur ofta man dricker verkligt mycket och den frågan användes för att ta reda på alkoholanvändning med målet att bli full. Där utmärker sig också tre områden, det vill säga Berghäll, Kvarnbäcken och Åshöjden. Alltså nästan samma områden där man dricker ofta.

Invånarna i Ulrikasborg dricker inte bara mycket alkohol, de motionerar också flitigt. Jogging Bild: Yle/Roger Källman

Baggböleborna hälsosamma

I Ulrikasborg i södra Helsingfors dricker man alltså ofta men andelen som gör det för att berusa sig är ändå lägre än i andra områden. Kvarnbäcken utgör motsatsen - där är andelen som dricker mycket lägre men andelen som dricker för att bli full hög.

Minst alkohol dricker Baggböleborna. Där är andelen låg både gällande att dricka för mycket och att dricka för att bli full. Drumsö kommer på andra plats när det gäller att spotta i glaset och Munksnäs på tredje.

Män dricker mer än kvinnor också i jämförelse mellan lågutbildade kvinnor och högutbildade män.

I faktacentralens rapport står att såväl kön som utbildning inverkar på alkoholkonsumtionen. Att dricka för mycket är vanligare bland lågutbildade än bland högutbildade, men skillnaden mellan könen är större. Män dricker mer än kvinnor också i jämförelse mellan lågutbildade kvinnor och högutbildade män.

Största andelen rökare bor i Mellungsby (området kring Gårdsbacka och Mellungsbacka) där 22 procent röker dagligen. I Kårböle (området kring Gamlas och Malmgård) röker 20 procent dagligen. Också här utmärker sig Baggböleborna som hälsosamma. Bara 2 procent röker dagligen, vilket är klart minst. Lågutbildade röker dagligen i större utsträckning än högutbildade.

Flest feta i Mellungsby och Kvarnbäcken

Flest feta människor bor enligt undersökningen i Mellungsby och Kvarnbäcken. Där har 20 procent av de svarande en BMI på över 30. Flest smala bor i Bortre Tölö, där har bara 5 procent en BMI över 30. I Ulrikasborg har 6 procent en BMI över 30 och i Kampmalmen 8 procent. Till Kampmalmen hör Kampen, Främre Tölö, Gräsviken, Lappviken och Busholmen.

BMI får man genom att dela vikten med summan av längden gånger längden. Exempelvis har en person som är 1,80 m lång och väger 100 kg ett BMI över 30.

Samma tendens syns i frågan om motion - de som bor i södra Helsingfors motionerar oftare än de som bor i den östra delen av staden.

I Ulrikasborg finns den lägsta andelen av dem som inte motionerar. I Estnäs, det vill säga Kronohagen, Gloet och Skatudden, och i Bortre Tölö finns också en låg andel som inte alls motionerar under en vecka.

Den högsta andelen som inte motionerar bor i Mellungsby i östra Helsingfors. Andelen som inte motionerar är också hög i Böle samt i områden i östra Helsingfors.

Flest feta människor bor enligt undersökningen i Mellungsby och Kvarnbäcken. Flest smala bor i Bortre Tölö.

I Bocksbacka äter man inte färska grönsaker

Grönsaker smakar inte för dem som bor i Bocksbacka. Hela 41 procent svarade att de inte har ätit färska grönsaker under de senaste sju dagarna. I Mellungsby var andelen 28 procent. Mest grönt äter de som bor på Drumsö, i Bortre Tölö, i Ulrikasborg och i Kronohagen, Gloet och på Skatudden.

De svarande har delats in i olika utbildningsnivåer enligt hur många år de har studerat. I Kronohagen, Gloet och Skatudden var andelen högutbildade högst och i Bocksbacka var andelen lägst.

I undersökningen har Helsingfors delats in enligt distrikt. Ett distrikt består av flera stadsdelar.

Här är hela undersökningen (på finska). Yle Huvudstadsregionen har dessutom begärt ut specifika siffror för varje område.

Undersökningen gjordes mellan 2013 och 2015.

Alla sätt är bra, förutom de dåliga. Bromarvbon Sara Randström odlar tulpaner i en liten bastubyggnad. Här trivs tulpanerna i väntan på att de kommer till nya hem.

Sara Randström är ganska ny eller grön som tulpanodlare. Hon har sålt blom- och grönsaksfröer i tjugo år och i hennes butikssortiment har också ingått redskap, kläder och annat både nyttigt och roligt för den glada hemmaodlaren. Men som tulpanodlare är hon en novis. Sara började för några år sedan driva upp lökväxter och nu är det tulpansäsong för andra året hemma hos Sara.

- Nina och Leif som har odlat sommarblommor och drivit upp lökväxter i många år här i Bromarv vill småningom trappa ner. Jag har tagit över lökväxterna.

Nina och Leif heter Bergman respektive Dahlström i efternamn och de driver Amiraltorps Trädgård. Bland annat deras amaryllisar är vida kända för att hålla god kvalitet. Nu är det Sara som driver upp de här lökarna, men det är förstås till jul. Den här årstiden är det tulpaner som gäller och småningom kommer narcisserna upp ur den svarta myllan.

Helt bekymmersfritt har det inte varit att börja odla tulpaner.

Rosa tulpaner som växer tätt i en låda. Ska bli snittblommor. Bild: Yle/ Tiina Grönroos

- Jag började med världens bästa helpdesk, Nina och Leif. Jag fick fortsätta beställa lökar av samma leverantör. Jag fick också låna utrustning. Sedan beställde jag 400 amaryllislökar och 3000 tulpanlökar. Allt väl så här långt. Efter det gjorde jag säkert alla misstag man bara kan hitta på.

Sara försökte bland annat skynda på tillväxten.

- Det gick inte så bra. Jag tror jag hittade alla tulpansjukdomar på en vecka., skrattar Sara.

Det mesta lyckades ändå och Sara fick mersmak. I år har Sara beställt 10000 tulpanlökar.

Varför driver Sara upp tulpaner i en liten bastu när hon också har ett stort växthus?

- Tulpanerna jag drev upp i växthuset blev korta och knubbiga. De fick helt enkelt för mycket ljus. Det var också lite för kallt i växthuset. Tulpanerna blev vackra i korgar och gick bra åt till Alla hjärtans dag. Men de skulle egentligen bli snittblommor…

I stället får tulpanlökarna mjukstarta i den mörka bastun, där det är svalt. När de har kommit en bit på väg lyfts de ut i den lilla bastukammaren. Där finns också en lampa som ger dem extra belysning.

De här har kommit ut från bastun Tulpaner som inte ännu börjat blomma. Ligger tätt i en odlingslåda. Bild: Yle/ Tiina Grönroos

Frånsett de små misstagen har tulpanodlingen gått bra. Det är ändå fråga om speciallökar som innehåller all näring som behövs och är tajmade till att blomma olika tider av vårvintern. Tyvärr går de här lökarna inte att använda på nytt.

- De är nog uttjänta efter en säsong. Jag har prövat gräva ner lite lökar i trädgården. En del har djuren ätit upp, men de som blommat skulle nog inte duga som snittblommor längre.

Sara har satsat på specialsorter som papegojtulpaner i mera udda färger. En ny sort är svagt rosa Santander med lätt fransiga kronblad.

Rosa Santander närbild av en rosa tulpan. Sorten heter Santander. Bild: Yle/ Tiina Grönroos

- De klassiska tulpansorterna skulle kräva hektarodlingar för att man överhuvudtaget skulle kunna konkurrera med andra odlare.

Det mesta säljs således lokalt. Många kunder kommer direkt hem till Sara och den lilla bastun. Det är också något Sara gillar med sin småskaliga tulpanodling; kontakten och småpratet med kunderna.

- De som kommer för att köpa tulpaner är alltid på gott humör!

I Saras bastu bor också den här vakteln. Sara Randström i sin bastukammare där hon odlar tulpaner. Håller en vaktel i sina händer. Bild: Yle/ Tiina Grönroos

Har du frågor om trädgårdsodling, sådd, skolning, plantering, beskärning med mera?

I Experttimmen den 10.03 har vi trädgård som tema. Våra experter är Katarina och Göran Karlsson. Du kan mejla frågor till expert@yle.fi och ringa till studion på 0600-11 12 13 mellan kl 19.22 och 21.00.

Du kan också ställa dina frågor här:

Apelsiner skulle skalas och kycklingbitar stekas då fyra lag från högstadieskolorna i Borgå tävlade om vem som skulle bli hussamästare. Vinnarens rätt sätts på Bistro Sinnes meny.

På tisdag tävlade fyra lag från Strömborgska skolan, Albert Edelfeltin koulu, Linnajoen koulu och Pääskytien koulu om titeln Borgå Hussamästare 2016 i restaurangen Bistro Sinne.

Bistro Sinnes ägare Kai Kallio hjälpte lagen hitta vad de behövde i köket. Kai Kallio i köket på Bistro Sinne. Bild: Yle / Hanna Othman

Tävlingens domare var kändiskocken Kari Aihinen från restaurang Savoy och tv-programmet Kaappaus keittiössä, Sinnes köksmästare Mika Palonen och Borgås stadsdirektör Jukka-Pekka Ujula.

Kari Aihinen och Mika Palonen fungerade som domare. Kari Aihinen och Mika Palonen. Bild: Yle / Hanna Othman

Tävlingen gick ut på att fyra personers lag på en och en halv timme tillredde en huvudrätt av broilerbröst och en efterrätt av apelsin.

Vinsten gick till Linnajoen koulu, de andra tre lagen fick delad andra plats. Strömborgska skolans lag kämpade hårt.

I förgrunden Strömborgska skolans maträtter, längre bak Linnajoen koulus. Vinnarmaträtterna. Bild: Yle / Hanna Othman

- Vi gjorde en risotto på paprika och timjan, tandoorikyckling på spett och en sås på apelsin och citron, säger Iida Laine som hade huvudrätten på sitt ansvar.

- Efterrätten var pannacotta på apelsin och vitchoklad, fortsätter Jenny Kähärä.

Orsaken till att de valde att göra de här rätterna var för att de var annorlunda, med en indisk twist.

Elever skalar potatis. Bild: Yle / Hanna Othman

Elever dekorerar glas i köket. Bild: Yle / Hanna Othman

Lagen hade nittio minuter på sig att få allting färdigt. Tiden räckte bra till, men det kunde ha blivit skyndsamt om någonting inte skulle ha gått som det skulle.

- Allt gick till och med bättre än vi planerat. Vi gav vårt allt och det blev gott och bra tycker vi!, säger det nöjda laget efteråt.

Förutom Kähär och Laine fanns också Mathilda Staljon och Dante Lindblad i Strömborgska skolans lag.

Laget från Strömborgska skolan: Jenny Kähärä, Mathilda Staljon, Iida Laine och Dante Lindblad Ströhös lag i Borgås hussamästare 2016. Bild: Yle / Hanna Othman

Den vinnande menyn serveras i Bistro Sinne fram till den 26 mars. Det vinnande laget utvecklar tillsammans med Sinnes personal en tre rätters meny som utgår från deras idéer och rätterna i tävlingen.

Bland kastruller och skålar. Kastruller. Bild: Yle / Hanna Othman

Går det att laga en bra middag till hela familjen på 30 minuter? Svaret är ja, i alla fall om man frågar hushållsrådgivare Solveig Backström som ska hålla en snabbmatskurs i Ekenäs.

Det kan vara roligt att tillsammans laga en festmåltid. Men vardagsmaten kräver många gånger mer tid än vad vi skulle vilja ge den. Det leder till att många istället går till pizzerian eller köper färdigmat, vilket är varken billigt eller speciellt hälsosamt.

Solveig Backström. Solveig Backström Bild: Finlands Svenska Marthaförbund

- Första gången när man är lite ovan så kan det ta lite längre. Men då man väl har kunskapen i sin repertoar så går det, säger hushållsrådgivare Solveig Backström som håller i trådarna för kursen som hålls i Ekenäs.

Frysen är din bästa vän

Backström planerar familjekursen så att middagarna utgår från djupfrysta grönsaker och rotsaker som man använder till exempelvis wok, gryta eller soppa.

- Sedan kompletterar man det med kött eller baljväxter, säger Backström. Det går bra bara man har tänkt igenom det hela i förväg.

Men får man tillräckligt med vitaminer och näringsämnen i sig med frysta grönsaker?

- De grönsaker och rotsaker som vi har i våra frysdiskar innehåller alla vitaminer och mineraler så det blir en fullvärdig middag, säger hon.

Barnen med i köket

Alla från ett till två år och uppåt kan och ska vara med i köket och pyssla.

- Det är det bästa sättet för barn att lära sig äta olika livsmedel. Då de är med är de alltid nyfikna på att smaka. Man vänjer sig då vid olika råvaror.

Ta barnen med och laga mat, uppmanar Solveig Backström. Albin river citronskal till moset. Bild: YLE/Strömsö

Föräldrarna kan i det sammanhanget också bli förebilder för att man kan äta det mesta. Om barnen är med så lär de sig också att alla ska hjälpas åt.

- Grundtanken är att det inte ska vara så att en tillreder och några sitter och väntar. På det sättet få man också snabbare tillrett en middag.

Var mån om gemensamma middagar

I en aktiv familj är det lätt hänt att man sällan äter tillsammans.

- Det är helt klart att alla behöver ha någon hobby. Men det lönar sig att sträva efter att under veckosluten och någon dag i veckan äta gemensamma måltider.

En tanke med kursen är just att påminna familjer om vikten av att äta gemensamma middagar.

- Det blir väldigt splittrat om alla kommer på olika tider och värmer sin mikropizza.

Genom rätta knep kan man få till stånd en bra middag snabbt, tillsammans. Solveig Backström ger tips på en snabb och god middag.

- Stek upp broilerstrimlor i en stekpanna och vänd upp frusna grönsaker i olja i en annan. Förena det här och krydda lite och så har du en wok väldigt snabbt.

Matlagningskursen Hela familjen i köket hålls fyra gånger i Ekenäs högstadium (10.3, 31.3, 7.4 och 21.4) och ordnas av Marthaförbundet och Folkhälsan i Ekenäs. Förutom snabba middagar så lär sig också barnen laga enkla mellanmål.

Förutom Solveig Backström leder också kocken och kostrådgivaren Anna-Karin Mellblom kursen.

Länk till kursens hemsida på Marthaförbundet
Fler lättlagade recept på Marthaförbundets hemsida

Lovisaföräldrar lär sig göra babymat under ledning av Nylands Marthadistrikts konsult.

Arbetsfördelning - hon gör babymaten och han bakar bröd till kursdeltagarna Småbarnsföräldrar i Lovisa lär sig göra babymat Bild: Yle/Sune Bergström

Allt som behövs för en läcker fisksoppa är lax... Låt babyn smaka på lax. Bild: Yle/Sune Bergström

...rofrukter... Koka morötter och potatis, mixa och babymaten är klar. Bild: Yle/Sune Bergström

...och grönsaker som blomkål, zuccini, ärter och tomat... Av blomkål och zuccini blir det fin barnmat. Bild: Yle/Sune Bergström

Koka laxsoppan, mixa den och bjud babyn att smaka Gör en soppa av lax, grönsaker och rotfrukter, mixa och barnmaten är klar Bild: Yle/Sune Bergström

Till efterrätt smakar en kräm av jordgubbar och blåbär En kräm av jordgubbar och blåbär blir god barnmat. Bild: Yle/Sune Bergström

Man märker nog snart om något livsmedel ger allergiska reaktioner och då kan man undvika det.

Systrarna Paula Henriksson och Anette Weckman från Pernå kom till babymatkursen i Lovisanejdens högstadium för att lära sig undvika alla e-koder i barnmaten och för att det är billigare att själv göra barnmat.

Babydrömmar om en sur rabarberkräm? Babydrömmar om sur rabarberkräm? Bild: Yle/Sune Bergström

Under våren följer vi krögarparet Filip Langhoff och Linda Stenman-Langhoff på en matresa längs sydkusten. Serien heter Från jord till bord och i huvudrollerna ser vi tolv färska råvaror, flera gånger nominerade för god smak och hög prestanda. Birollerna innehas av odlare, fiskare, jägare samt en hel drös gäster.

Kopplingen till naturen är stark. Kravet på råvaror av hög kvalitet gäller i varje avsnitt, vare sig den är fälld i skymning, fångad i arla morgongryning, odlad efter strikta regelverk eller plockad i skogen. Den gemensamma nämnaren är att naturen ger det vi behöver.

Från jord till bord ger goda råd och inspiration till den som tycker om att laga enkla, snabba mellanmål, men gläder också gourmén som söker utmaningar på restaurangnivå. Har du tummen mitt i hand eller hellre äter ute än hemma kan du förse dig med en ostbricka, ett glas vin och bara njuta av vackra bilder av läckra maträtter och råvaror i slow-motion.

Råvaror från naturen

Filip och Linda i olika miljöer på jakt efter goda råvaror.

Linda och Filip har båda en gedigen erfarenhet av matbranschen. Efter restaurangskolan på Åland har de har bott och jobbat i Norge i tio år, med en avstickare i Barcelona, innan de kom tillbaka till Finland. Före de öppnade sin egen restaurang Ask i Kronohagen, 2012, hann de dessutom jobba på bl a Michelinkrogen Chez Dominique i Helsingfors.

– Vi vill veta varifrån råvarorna kommer. Därför var det så roligt att göra det här TV-programmet och få vara med och träffa många producenter. Vi vill lyfta fram deras viktiga arbete och det faktum, att utan dem så skulle vi ju inte ha något att laga maten av!

Paret Langhoff anser att råvaror helst ska resa så litet så möjligt, men begreppet närproducerat är ändå något de inte är speciellt förtjusta i.

– Ordet säger ju egentligen ingenting. Det finns inget klart regelverk för vad ordet egentligen innebär. Närproducerad kan vara en produkt som är producerad hos grannen, men den kan lika gärna vara producerad i andra ändan av Finland. Och ordet säger heller inget om hur råvaran är producerad, trots att det är jätteviktigt.

Stirrande signalkräfta. Bild: Five Corners Production

Ekologiskt tankesätt genomsyrar allt

En ekologisk produkt måste vara odlad enligt vissa kriterier för att få kallas ekologisk. Smaken kan förstås inte garanteras, men nog att produkten framställts enligt vissa odlingskriterier och utan användning av växtskyddsmedel.

Efter att ha träffat många matproducenter i samband med inspelningen av Från jord till bord är Linda och Filip imponerade över all den yrkesskicklighet de har fått uppleva.

– Jämfört med resten av världen har vi ju faktiskt ganska hemska väderförhållanden här i Finland. Det är inte lätt att odla något här. Därför är det viktigt att förstå att inhemska råvaror kanske kostar litet mer, säger Filip. 

– Och vill vi ha tillgång till bra, inhemska råvaror måste också producenterna få ett skäligt pris för sina produkter.

Experimentera och minska matsvinnet

Linda vill också fästa uppmärksamhet vid matsvinnet. Vi är många som alltför ofta slänger bort bra mat trots att man antagligen skulle klara sig i minst en vecka bara på det man har i kylskåpet och i frysen. 

– Det behöver ju inte alltid vara den där biffen eller kycklingbröstet – har man en bra huvudingrediens och lök, vitlök, salt, peppar och fett så behöver man inte mycket mer. Jag brukar säga att fem ingredienser räcker. Det gäller att våga experimentera.

Filip medger att till och med han ibland står och river sig i håret när det är dags att hitta på middagsmat till familjen eftersom det oftast är Linda som står för vardagsmiddagarna.

– Men till och med skrattande knackkorvar fungerar bra bara korven är av god kvalitet! För oss är det viktigt att det också ska vara roligt med mat.

Potpurri av läckerheter

I varje avsnitt lagas en snabbrätt ute i naturen och en middag med flera rätter i köket. Gäster i köket är bl a politikern Elisabeth Rehn, matskribenten Kenneth Nars, kocken Jacob Holmström från Gastrologik i Stockholm och genusforskaren Charlotte Vainio.

Som tittare får du också handledning i hur du själv kan laga någon av programmets rätter. Filip eller Linda visar vilka ingredienser som behövs och hur de tillreds. Steg för steg kokar du t ex kräftsoppa av skalen från gårdagens kräftskiva.

På Svenska Yles hemsidor hittar du recepten till alla rätter, vissa med handledande videoklipp samt specifika artiklar som presenterar råvaran med fakta, tips, länkar, anekdoter och information om bl a näringsinnehåll.

På menyn i Från jord till bord

• Avsnitt 1: en varm rödbetssallad med bovetegröt, ugnsbakade rödbetor med rom samt rödbetsglass.

• Avsnitt 2: rårivet lamm, lammtartar med kärleksört samt lammhjärta, ribs, karré och sadel på grillen.

• Avsnitt 3: ugnsbakade potatisar med svampsallad och löjrom, potatissallad med ramslök och bondbönor samt potatisplättar och potatissoppa.

varm rödbetssallad med bovetegröt Rödbeta och getmjölk Bild: Marika Hill / Five Corners Production

grillat lammhjärta, ribs, karré och sadel Grillad lammkarré, sadel, ribs och hjärta Bild: Marika Hill / Five Corners Production

ugnsbakad potatis med svampsallad och löjrom Ugnsbakade potatisar med löjrom, majonnäs och svampröra. Bild: Marika Hill / Five Corners Production

• Avsnitt 4: gössashimi med ängssyra, rökt gös med gurksallad och gräddfilssås, gössoppa samt smörbakad gös med broccoliblommor.

• Avsnitt 5: tomatfylld sik, kall tomatsoppa, tomat och kryddtagetes med vaniljsås samt riven tomat på bröd.

• Avsnitt 6: jordgubbsefterrätt med fläder och vanilj, fylltårta med jordgubbar, sallad med grillad, jordgubbsmarinerad kyckling och purjolök, jordgubbssmoothie med banan samt en jordgubbsbål.

smörbakad gös med broccoliblommor Smörstekt gös med broccoliblommor och bernaisesås. Bild: Marika Hill / Five Corners Production

kall tomatsoppa Filip Langhoffs tomatsoppa Bild: Marika Hill / Five Corners Production

sallad med grillad, jordgubbsmarinerad kyckling och purjolök Jordgubbssallad Bild: Marika Hill / Five Corners Production

• Avsnitt 7: morotssallad med hirs, inlagda morötter med kryddtagetes, morot med oxfilé samt morotskaka med mascarponeglasyr.

• Avsnitt 8: grillat vetebröd med cheddarost och vårlök, surdegsvetebröd med nykärnat smör, en gryta med oxsvans och hel spelt samt friterade munkar med bär.

• Avsnitt 9: knäckebröd med kantareller och vilda örter, syltade och saltade kantareller på bröd, kantarellbuljong och ägg samt kantarellrisotto.

morotskaka med mascarponeglasyr Morotskaka med grönt och svart te. Bild: Marika Hill / Five Corners Production

surdegsvetebröd med nykärnat smör Nybakat surdegsvetebröd med färskt smör. Bild: Marika Hill / Five Corners Production

syltade och saltade kantareller på bröd Inlagda kantareller på bröd Bild: Marika Hill / Five Corners Production

• Avsnitt 10: stekt gräsand med rovor och röda vinbär, helgrillad gräsand med palsternacka, rilletes på and med tillbehör samt stekta andhjärtan.

• Avsnitt 11: tilslörte bondepiker - en norsk efterrätt med karamelliserat äpple och kex, äpple med charkuterier, äpple och glaserad gris samt äpple med lakrits och vanilj.

• Avsnitt 12: kokta kräftor med majonnäs och potatis, grillade kräftor med fänkålssallad, kräftsoppa samt arroz caldoso - ris i buljong med kräftor.

stekt gräsand med rovor och röda vinbär Andbröst och rovor Bild: Marika Hill / Five Corners Production

äpple med lakrits och vanilj Äppel och lakrits Bild: Marika Hill / Five Corners Production

grillade kräftor med fänkålssallad Kokta flodkräftor Bild: Marika Hill / Five Corners Production

Jag gillar papper och penna, att rita för hand och känna pappersytan. Ritar man fel får man börja om igen. Men ibland skulle man vilja få sitt motiv lite större, med aningen annorlunda effekt, som ett fortlöpande mönster. Och det är fullt möjligt att göra med endast papper, penna, skärkniv, tejp och kopieringsapparat.

Magiskt enkelt vågar jag lova! Börja med att rita upp ditt motiv, vad som helst, men utan att motivet går ända ut i kanterna.

När du är klar märker du ut mitten på pappret och skär mitt itu med kniv och linjal.

Låt delarna byta plats och tejpa på baksidan.

Sväng på pappret och märk ut mitten, skär mitt itu.

Låt delarna byta plats och tejpa på baksidan.

Nu har alla delar bytt plats och det lämnar ett tomrum i mitten av pappret. Rita vidare tills du anser att motivet är klart. Då är det dags att kopiera.

Min lilla mönsterrapport fick bli i 4 delar.

De flesta kopieringsapparater printar inte bilden ända ut i kanten så det hamnar man själv att fylla i. Men skär inte bort alla vita kanter direkt, du kommer att behöva dem när du fogar ihop delarna! Testa dig fram och se var du behöver de vita kanterna så du kan fylla i de ”försvunna” linjerna.

(Jag spraylimmade upp mina bilder på en bit hårdkartong och skulle jag ha skurit bort alla vita kanter skulle kartongen ha lyst igenom i skarven.)

Såå, hänger du upp den på väggen direkt? Vill du tapetsera en liten vägg? Eller använd det som färgläggningstavla för dig och dina barn? Gör som du vill - det är magiskt enkelt.

Mönster

Stor nyfikenhet och mycket lite äckel mötte oss när vi bjöd dagisbarn och seniorer på rostade larver.

Du behöver inte smaka. Man får också bara titta. Så var det sagt. Naturligtvis kan man inte truga då man bjuder på larver - de är ju faktiskt lite läskiga även om de är döda, frystorkade, rostade, saltade och ligger riktigt stilla på tallriken.

Vi besökte Singsby daghem i Korsholm och Folkhälsan huset i Vasa. Nästan alla som provsmakade tyckte att larver är hyfsat gott.

Läs också:
Ätbara insekter

Solen står i zenit och värmer trädgårdslandet där olika stjälkar och blast strider om utrymme och strålarna från himlen. En bänkrad med röda betor, en med gula och en med vita. Midsommaren närmar sig och de runda kulorna på tre centimeter kan redan plockas för att kokas och ätas med smör.

Rödbetan (Beta vulgaris var. vulgaris) är lättodlad och kan skördas längs med sommaren och hösten. Du kan äta både rot och blast. Det finns dessutom sorter som är anpassade för lagring och som du kan skörda ända tills frosten kommer. Förvara sedan rödbetorna i ett svalt skafferi eller i en jordkällare om du inte t ex lägger in dem i ättikslag.

Det finns många olika sorters rödbetor och underarter, t ex gulbeta (Beta vulgaris var. conditiva), vitbeta (Beta vulgaris var. conditiva) och polkabeta, (polkagrisrödbeta, chioggia) (Beta vulgaris var. esculenta). Formen varierar från avlång till rund, t ex Cylindra påminner om en lila zucchini, Bulls blood har en kraftigt röd beta med söta, mörkvioletta blad och Touchstone Gold är rund och gulorange med ett sött och milt kött.

Rödbetan hör till mållefamiljen och är släkt med bl a sockerbetan, foderbetan, mangold och spenat.

Filip duschar nyplockade rödbetor. Filip sköljer nyplockade rödbetor. Bild: Five Corners Production

Många rätter små

Rödbetan är rolig på det sättet, att den genast blir god när roten har bildats. Den är dessutom extra god som nyskördad, kokt och serverad t ex med smör och grovt salt. Den är också en central ingrediens i Biff á la Lindström och huvudingrediens i den ukrainska soppan som i Finland kallas borsjtj, men i Ryssland går under namnet rassolnik. Till jul ingår den i rosollen och till lunch som inlagd till pyttipannan. Rödbetan uppskattas också som ugnsrostad eller grovt riven i råkost.

Det är inte bara till utseendet betorna skiljer sig. I regel är polkabetan mildare i smaken än rödbetan, medan vit- och gulbetan är sötare. Gulbetan fungerar också bra som gratinerad eller mixad till puré.

Här hittar du Sara Begners recept på Biff á la Lindström med cole slaw.

Här bjuder Carina Wikman från Aspegrens trädgårdsförening i Jakobstad på två av sina bästa rödbetsrecept: rostade rödbetor med vitlök och örter och ugnsbakade rödbetor med fetaost och honung.

Romarna gör rödbetan känd

Mathistoriker tror att rödbetan härstammar från den nordafrikanska strandbetan (Beta vulgaris subsp. maritima) som också växer vilt i Europa.

Rester av rödbeta har hittats i en av pyramiderna i Sakkara utanför Kairo i Egypten. De dateras till den tredje dynastin, omkring 2600 f.Kr, och enligt forskarna i fornhistorisk odling, botanikerna Maria Hopf och Daniel Zohary, kommer de första skriftliga bevisen på rödbetor från Mesopotamien på 800-talet f.Kr.

Romarna var de första som systematiskt började odla rödbeta och bidrog till att den spred sig till resten av Europa och världen. Antikens romare och greker uppskattade betor, men i första hand som läkeväxt. I t ex Apicius kokbok De re coquinaria finns fem recept på rätter av rödbetor mot hård mage.

Rödbetorna kokades med rot, blad och stam, så att bladen och stammen ångkokades ovanför vattenytan. Apicius serverade dem vanligtvis med en vinägrett av senap, olivolja och vinäger, men i kokboken finns också ett recept på rödbetssoppa enligt Marcus Terentius Varro:

Aliter betacios Varronis: betacios, sed nigros, quorum detersas radices et mulsa decoctas cum sale modico et oleo vel sale, aqua et oleo in se coctas iusculum facere et potari, melius etiam si in eo pulus sit decoctus.

(Ta röda betor, rengör dem genom att skrapa dem och koka dem i mulsum (vitt vin med honung) med litet salt eller olja. Byt mulsum mot vatten om så önskas. Drick soppan som sådan, men den är bättre om en höna har fått koka med den).

Klyftade rödbetor. Bild: Five Corners Production

Rödbetan började odlas i större utsträckning runtom Europa under medeltiden, men främst som djurfoder. De första rödbetorna som nådde Norden (Danmark) på 1400-talet var gul- och vitbetor, eftersom den röda rödbetan kultiverades först på 1600-talet. Vid samma tider etablerades den vid det svenska hovet och serverades redan då inlagd i ättika med smak av bl a pepparrot.

Rödbetan anlände till Finland på 1800-talet och via prästgårdarnas och skolornas trädgårdar spred den sig även till gemene mans trädgårdar och odlingar.

Idrottarens trolldryck

Våra rotfrukter är goda källor till både vitaminer och mineraler. Rödbetan utgör inget undantag. Den innehåller goda mängder mineraler, bl a kalium, magnesium, natrium, fosfor, järn och zink. Den är rik på vitaminerna A och E, samt B-gruppens vitaminer, speciellt folater, som det inte är så lätt att få i sig via kosten. Folater förebygger bildandet av röda blodceller och motverkar förträngningar i blodkärlen.

Deltagare i Sun City Triathlon Snart går starten i Sun City Triathlon. Bild: Yle/Daniel Nylund

Spenat och rödbetor, men även sallad och gröna bladväxter innehåller oorganiska nitrater. Nitraterna gör att, du bl a kan förbättra din prestationsförmåga vid fysiskt arbete. Rödbetan är särskilt uppskattad av löpare, cyklister och andra uthållighetsidrottare. Många löpare dricker därför rödbetsjuice inför tävlingar för att öka uthålligheten. När man tränar omvandlas nämligen nitrat till kväveoxid. Kväveoxiden sänker blodtrycket och gör att syrebehovet till musklerna minskar.

Det var läkaren Filip Larsen och hans forskarkollegor på Karolinska Institutet i Stockholm som 2007 upptäckte sambandet mellan nitrater och positiva effekter vid fysiskt arbete. Efter det har forskarteam vid bl a Queen Mary University i London och Washington University School of Medicine i USA kommit till samma slutsatser.

På senare tid har forskare i St Louis och North Carolina i USA också konstaterat, att rödbetsjuice hjälper patienter med hjärtsvikt och att nitrater ökar blodflödet till hjärnan, vilket i sin tur minskar risken för demens och åderförkalkning. Nitrat håller också blodkärlens väggar friska, motverkar proppbildning och minskar det totala kolesterolet.

OBS! Råpressad röbetsjuice är väldigt koncentrerad och näringsexperter rekommenderar nybörjare att börja med små doser. Ett glas röbetsjuice om dagen räcker väl för god effekt. Späd dessutom ut rödbetsjuicen med t ex morotsjuice.

Nyskördade rödbetor Nyplockade rödbetor. Bild: Five Corners Production

Merja, Filip och Linda skördar rödbetor. Merja, Filip och Linda plockar rödbetor. Bild: Johannes Östergård / Five Corners Production

Färska, sköljda rödbetor Nytvättade rödbetor. Bild: Five Corners Production

För mera information och fördjupning:

Föreningen Inhemska trädgårdsprodukters hemsida, en förening som befrämjar kvaliteten och odling av trädgårdsprodukter bl a grönsaker, rotfrukter, bär, frukt, potatis, odlade svampar och blommor.

Artikeln med läkaren Filip Larsen om Karolinska institutets forskningsresultat om rödbetans prestationsförhöjande egenskaper, 2015.

Tidskriften Kureras hemsida för information om forskning kring rödbeta och rödbetsjuice.

Virpi Raipala-Cormiers bok: Luontoäidin kotiapteekki, WSOY, 2004. Virpi Raipala-Cormier grundade Frantsila ekologiska örtagård i Hämeenkyrö och är specialiserad på örter som medicinalväxter.

Ultraloppslöparen med tvärvetenskaplig utbildning, Johan Renströms blogg om hjärnfysik och rödbetsjuice.

Det öländska mångsysslarparet Malin och Joakim Fredrikssons blogg om rödbeta och rödbetsjuice.

En tipsare kontaktade Yle Spotlight med frågor om reko-ringar. "Får vem som helst tillverka produkter under vilka förhållanden som helst, utan granskning från myndighetshåll?"

Thomas Snellman i Pedersöre är mannen som tog reko till Finland för mer än tre år sedan. Reko-försäljningen går ut på att konsumenterna beställer direkt från producenter utan mellanhänder.

I mitten av februari fanns det enligt Snellman drygt 100 reko-ringar med mer än 130 000 medlemmar. Reko-ringarna är koncentrerade till västra och södra delarna av landet.

- Ja, i princip får ”vem som helst” sälja sina produkter i en reko-ring. Men producenten måste först bli godkänd av den eller de som administrerar eko-ringens Facebook-sida på just den orten, säger Thomas Snellman.

Thomas Snellman. Bild: Yle/ Carl-Magnus Långkvist

- Men om man säljer sporadiskt och det handlar om så kallade lågriskprodukter som till exempel rågbröd, då kan man baka i eget kök och sälja via en reko-ring, säger Thomas Snellman.

Vad säger hälsoinspektören?

Bernice Solstrand är miljö- och hälsoinspektör på Västkustens miljöenhet, som har hand om bland annat livsmedelstillsynen i en handfull svenskösterbottniska kommuner. Hon konstaterar att det då och då kommer frågor om reko-ringarna.

- Då är det oftast någon ansvarig som hör av sig om vad det är som gäller för reko-försäljning. Men vi har ingen befogenhet att säga vem som får och inte får sälja i reko-ringarna. Det måste de bestämma själva, säger Solstrand.

Om jag vill baka rågbröd i mitt eget kök och sälja via en reko-ring måste jag informera kommunens livsmedelstillsyn?

- Nej, en enskild person som gör en lågriskprodukt (som till exempel bageriprodukter som inte behöver kylas) kan tillverka och sälja utan att göra en så kallad livsmedelslokalanmälan till kommunen. Det här gäller för livsmedelshantering som inte är yrkesmässig, säger Solstrand.

Men hon konstaterar att de livsmedel som säljs via reko-ringar ändå ska uppfylla livsmedelslagstiftningens krav på livsmedlen, produktionshygien och förpackningspåskrifter även om de inte är tillverkade i en anmäld livsmedelslokal.

Övervakas de produkter som säljs på rekoringarna på något sätt?

- Nej, i dagens läge har vi inom Västkustens miljöenhet ingen direkt övervakning av reko-ringarna. Men på sikt kan det kanske bli aktuellt. Men då väntar vi nog på någon form av anvisning från Evira (livsmedelssäkerhetsverket). Den här typen av verksamhet kan vara mycket svårövervakad, säger Solstrand.

Både Thomas Mattson och Bernice Solstrand konstaterar att ansvarsfrågan är viktig. Var och en som säljer produkter via en ekoring är själv är ansvarig för sina produkter.

På webbsidan äkta smak finns en guide för producenter inom reko.

Denna artikel bygger på ett tips till Spotlight nya tipssida. Här kan du läsa tipset som artikeln bygger på.

Tipsa Spotlight

Denna artikel bygger på ett tips till Spotlight. Känner du till något som vi borde granska? Skicka i så fall in ett tips!

Tipsa du också

Vi redovisar öppet för hur vi jobbar. Här hittar du de tips vi håller på med som bäst:

Spotlights webbsida Bild: Yle

Har du drömt om att bli smyckesdesigner? Saknat de rätta accessoarerna med attityd? Hittat en död skrott och insett dess sköra skönhet och önskat att du kunde bevara den på något sätt? Då är resin ett material för dig. Med hjälp av denna hartsblandning så kan du själv gjuta dina egna figurer med valfritt innehåll och sedan göra dem t. ex. till knappar, smycken, hängen eller nyckelringar.

Det är egentligen inte speciellt svårt men man får vara noggrann och vidta några försiktighetsåtgärder. Använd alltid handskar, skyddsglasögon och arbeta i ett välventilerat utrymme. Engångsbehållare är ett absolut måste och silikonformarna ska inte ha varit i kontakt med mat före och absolut inte efteråt. Formarna kan dock återanvändas till samma pyssel eller annat pyssel efteråt. Se även till att skydda bordsytan ordentligt och att formarna kan få stå orörda på samma plats 24 timmar utan att barn eller djur kan komma åt dem.

Du behöver:

• Resinblandning - finns flera olika märken och består av två komponenter som ska blandas enligt anvisningarna.
• Engångshandskar
• Tandpetare
• Pincett (obs! den blir obrukbar för annat än pyssel efteråt)
• Skyddsglasögon
• Våtservetter
• Träpinnar att blanda om med
• Engångsmått i plast (t ex. från apoteket)
• Engångs muggar av stadigare plast för att blanda i eller annan plastbunke (som sedan slängs)
• Silikonformar att gjuta i
• Bakplåtspapper att skydda bordet med.
• Knappnål att sticka hål på luftbubblor med.
• Torkade växter, döda små skrottar, strössel, knappnålar och säkerhetsnålar, skruvar och spikar eller vad du vill gjuta in.
• Bordslampa med en lampa som avger lite värme.
• Smyckestillbehör, nyckelringar, ringstommar och dylikt.
• Superlim
• Borr
• Träbit som borrningsunderlag
• Liten spetsig tång för bearbetning av smyckestillbehören.

Saker man kan gjuta in i resin resin Bild: Yle/Lee Esselström

Obs! Jag noterade att olika formar ger olika resultat. Blanka, glatta silikonformar ger en blank och fin, helt genomskinlig yta (de blå formarna jag använde) och om silikonformen är lite matt i ytan (som den rosa jag använde) så kommer den yta som är i kontakt med formen att bli just matt, inte lika klar och genomskinlig. Olika form på själva gjutformen gör också att innehållet syns olika bra men det går bra att välja vilken sida som är bak och vilken som är fram efter gjutningen.

Det går att gjuta in det mesta, det är bara att pröva sig fram. Som nybörjare kan man börja med saker som redan är torra. Vill man vara mer avancerad så kan man börja med att först lacka t ex. godisbitar eller fotografier några varv på alla sidor så går även de att gjuta in. Det samma gäller andra pappersdelar. Strössel fungerade bra utan att lackas först.

Eventuellt spill torkas upp med våtservett, inte papper, det kladdar bara fast!

resin Bild: Yle/Lee Esselström

Så här gör du:

1. Läs instruktionerna för det resin du köpt. Följ dem.
2. Rada upp allt du behöver på bordet. Var speciellt noggrann med att ställa fram extra saker som du vill prova på att gjuta in för sedan när man börjar har man ca 20 min på sig att jobba och man vill ju använda upp all resin man blandat till.
3. Skydda arbetsytan genom att tejpa fast en stor bit bakplåtspapper på den yta du tänker jobba på.
4. Ställ gjutformarna stadigt där de kan få stå orörda i 24 timmar.
5. Sätt på dig skyddsglasögon och gummihandskar.
6. Blanda resinen enligt anvisningarna i ditt paket. I det här fallet skulle det vara en del av den lilla flaskan och två delar av den stora. Rör om ordentligt utan att vispa ner extra luftbubblor. De luftbubblor som bildas tenderar försvinna av sig själv.
7. Häll resinblandningen i gjutformarna, fyll inte alla upp till kanten genast.
8. Sätt i de föremål du önskar gjuta in, i formarna. Det går att flytta deras placering med hjälp av en tandpetare. Vissa saker behöver tryckas ner (som de pressade violerna) och andra kommer att flyta upp igen ändå (t ex. rosorna och flugorna) och de tenderar dessutom att dra sig ut mot kanterna och lägga sig där så det är inte alltid helt lätt att få dem att hållas precis där man vill. Sticker nu t ex. knappnålarna ännu upp kan du hälla på mer resin genast. Men med saker som ändå flyter upp till ytan igen så är det ingen idé att hälla på mer resin nu utan på dem gjuter man ett till lager när det första torkat. Alltså efter 24 timmar. Då får man sen vänta ytterligare 24 timmar på att det lagret ska torka men det kommer inte att synas att det är gjutet i två lager.

resin Bild: Yle/Lee Esselström

resin Bild: Yle/Strömsö

Tips! Om figurerna inte lossar ur formarna kan man ställa dem i frysen en stund.

resin Bild: Yle/Lee Esselström

13. Borra två hål i de figurer du vill använda som knappar.

resin Bild: Yle/Lee Esselström

14. Borra ett hål i de figurer du vill använda som halsbandssmycke eller nyckelring eller dekoration. Fäst metallöglor, spännen och nyckelringar i dem.
15. De delar du vill använda till ringar lägger du med framsidan neråt på bordet och lägger superlim på baksidan och sedan på med ringstommen och låt torka. På samma sätt gör du broscher, bara att limma fast en broschnål istället för en ringstomme.

Tips! Det går att slipa figurerna med en nagelfil om man så önskar. Pensla då på ett lager resinblandning på det slipade stället och låt härda igen 24 timmar så får du samma blanka yta igen, annars kommer den slipade delen att förbli matt.

Nu har du ett helt gäng med egna smycken och knappar som ingen annan har! Fina även att ge bort i present!

resin Bild: Yle/Lee Esselström

Om du plötsligt känner dig vild av åtrå när du känner en annans persons svettlukt, kan det mycket väl vara naturens sätt att tala om för dig att ni har gener som passar bra ihop.

Det här har undersökts på olika sätt, det kanske mest kända kallas "det svettiga t-skjortstestet". I det får kvinnor snusa på svettiga t-skjortor och berätta vilken av svettdofterna som tilltalar dem mest. Resultatet blir alltid att kvinnorna väljer den man som har en genuppsättning som är mest olik hennes egen, och därför skulle ge henne den mest dugliga avkomman.

TV-programmet Efter Nio gjorde sin egen variant av det klassiska testet. Programledaren Sonja Kailassaari blev inföst med förbundna ögon i ett omklädningsrum med ishockeyspelare som nyligen avslutat träningarna. Hon fick snusa i några svettiga spelares armhålor och bedöma vilken armhålelukt som var godast.

Nu har vi inte analyserat om den här personens arvsanlag är mest kompatibla med Sonjas. Men tesen är att så är fallet.

Synsinnet viktigast vid val av partner

Människan är av naturen visuell. Vi låter det vi kan se och det vi kan höra påverka oss mycket mera än lukter och dofter när det gäller val av partner.

– Inför ett parningsbeslut finns det så många aspekter som är viktiga. Hannens genetiska kvalitet, hans hälsa och hans möjligheter att sköta om sin familj. Det finns ingen supermolekyl som kan berätta om alla de här egenskaperna, säger vetenskapsjournalisten Osmo Tammisalo, som skrivit en bok om ämnet.

Osmo Tammisalo har skrivit boken Rakkauden evoluutio: Ihmisen parinvalinnan biologiaa (ungefär Kärlekens evolution: Biologin bakom hur människan väljer partner). Osmo Tammisalo Bild: Yle/Parad Media

Människohonan väljer ofta en man som erbjuder en trygg familjesituation. Och det finns ingen doft som kan förmedla detta – man måste ta reda på det på andra sätt.

Dofter påverkar oss omedvetet

Därmed inte sagt att luktsinnet saknar betydelse. Försök med människoapor har visat att luktsinnet har betydelse i sociala situationer, men signalerna bearbetas inte av den medvetna hjärnan.

– Den viktiga information som dofter och lukter kan förmedla, handlar om vårt immunförsvar. För att avkomman ska bli så duglig som möjligt är det bra om föräldrarna har så olika immunförsvar som möjligt. Därför finner en kvinna det tilldragande med en doft som signalerar att den här mannens immunförsvar skiljer sig mycket från hennes eget. Det betyder att avkomman blir frisk, förklarar Osmo Tammisalo.

På grund av det här tycker man inte att nära släktingar av motsatt kön har en tilldragande kroppslukt. Den här instinkten är så stark att den kan förhindra omedveten incest.

Har människor feromoner?

Feromoner är ett signalsystem som förekommer bland många djurarter, där individerna kan skicka information till varandra med hjälp av lukter. Till exempel fiskar kan sända ut alarmämnen för att varna individer av samma art för fara. Det är väl underbyggt att feromoner är av stor vikt i djurvärlden, men om människor påverkas på liknande sätt av lukter är oklart.

– Åtminstone är det inte avgörande i parningssammanhang. De mänskliga feromoner som kan köpas på flaska till exempel via nätet, de fungerar inte, säger Osmo Tammisalo.

Kvinnor har bättre luktsinne

Kvinnor har i medeltal bättre luktsinne än män, och de upplever oftare sina egna kroppslukter som obehagliga. En man kan gå omkring i svettig skjorta och inte störas av att han luktar illa, medan en kvinna oftare går och tvättar sig om hon känner sin egen svettlukt. Det här kan vara orsaken till att kvinnor använder mer parfymer och artificiella dofter – en strävan är att dölja den egna kroppslukten.

Att män gärna går omkring och luktar svett kan också ha att göra med att svettlukten kan ha en eggande inverkan på kvinnor.

Lukta svett om du vill ligga

Vid laboratorietest har man lyckats extrahera den doft som representerar det manliga könshormonet. Den här doften har ingen stor inverkan på kvinnor, men effekten finns där. Om en kvinna utsätts för stora doser av den så kan det resultera i att hon har samlag oftare.

På det här sättet styrs vi ändå av lukter i vårt parningsbeteende. Om en människa passar väl ihop med dig genetiskt, då kommer du dels att prefera hens lukt framom andras och dels att bli upphetsad av den lukten och vilja para dig. Ganska genialt.

Efter Nio om doft, måndagen den 14 mars 2016, kl. 21.00 i Yle Fem och på Yle Arenan.

Rundradions nyhetsredaktion besöker Borgå 1965. Där anordnas auktion av fågelholkar.

En tidig söndag står Rundradions nyhetsredaktör på en genomfartsled i Borgå. Det är Borgånejdens fågelförening som informerar och säljer fågelholkar.

Magister Raimo Luoma är ordförande i den lokala fågelföreningen. Han förevisar fågelholkar av olika slag, bl.a. för svartvita flugsnappare, talgoxar, grå flugsnappare och svalor.

Försäljning av fågelholkar på Borgå torg Folk köper fågelholkar, 1965 Bild: Yle videostill

Liten pojke med fågelholk, 1965 Liten pojke med fågelholk, 1965 Bild: Yle videostill

Borgånejdens fågelförening grundades 1962 och är den nästäldsta regionala fågelföreningen i Finland. 1965 har man cirka sextio medlemmar.

Alla fåglar i östra Nyland skall karteras. Föreningen ordnar också exkursioner i skärgården, bl.a. till Pellinge, Pernå och Söderskär.

Fågelforskarna har jobb året om. Man samlar på naturmaterial som man kan jobba med på vintern. Mest är det skolelever med i föreningsarbetet, men också från andra samhällsklasser, berättar Raimo Luoma.

Marknaden för odlad lax har dramatiskt ändrat de senaste veckorna, säger Nordea i en översikt för placerare, som citeras av Taloussanomat. Bristen på fisk har redan tidigare höjt priset, och dessutom har nu en mycket giftig algblomning slagit ut produktion i Chile.

Nordea granskar i översikten norska Marine Harvest, som är världens största enskilda producent av odlad lax. Företaget säger sig svara för en femtedel av världens efterfrågan på lax. Företaget odlar lax främst i Norge, men också Kanada och Skottland.

Algblomning dödat miljoner laxar i Chile

Ett annat land är Chile där en synnerligen giftig algblomning har slagit ut laxarna i företagets odlingar. Enligt företaget har omkring tre miljoner fiskar dött. Totalvikten på den döda fisken är drygt sextusen ton. Trots allt en förhållandevis blygsam siffra med tanke på att företaget producerade 420 000 ton fisk år 2015.

Nordea räknar i all fall med att utbudet på lax minskar med upp till sex procent i år, och att laxen drastiskt blir dyrare.

Nordea anger som orsak att det är det norska laxodlingarna som nu ska tillfredsställa den amerikanska marknaden, då produktionen i Chile har slagits ut.

Enligt Nordea är det troligt att dyrare lax får konsumenterna att köpa andra livsmedel.

Tomi Kokko åt enligt näringsrekommendationerna i en månad och gick upp sex kilo. Allt filmades och blev en dokumentär. Näringsprofessor Mikael Fogelholm säger att det är det löjligaste han sett på länge.

Du känner säkert till de finländska näringsrekommendationerna: Mycket grönsaker, fettfria mjölkprodukter och måttligt med kött och kolhydrater.

För tio år sedan tränade Tomi Kokko judo och han var en av de bästa i sin klass, men han var ofta sjuk och förkyld. Därför beslöt han sig för att se över sin kost och lämna bort mjölkprodukter och kolhydrater som pasta, potatis, ris och bröd.

- Mitt liv förändrades och jag blev inspirerad att fortsätta på den banan. Nu är jag i mitt livs bästa form, säger han.

Normalt äter Tomi väldigt mycket fett, hela 60 procent av hans dagliga energiintag består av fett, så som kokosolja och smör. Han äter också mycket kött av god kvalitet. Men i dokumentären 30 päivän ihmiskoe (översätts ungefär till Försöksperson i 30 dagar) gör han en helomvändning och äter enligt näringsrekommendationerna i stället. Här kan du se en trailer för filmen.

Det blir mycket mat

Hur ser då en matdag ut enligt näringsrekommendationerna för Tomi?

• På morgonen blir det gröt eller müsli, ett par skivor bröd, margarin och ost med låg fetthalt. Till det en kopp kaffe, ett glas fettfri mjölk och kanske lite juice.

• Till mellanmål blir det frukter, kvarg och bröd.

• Till lunch och middag serveras ris, potatis eller pasta tillsammans med lite kött eller fisk, grönsaker och kanske någon sås. Tomi lägger också till bröd samt fettfri mjölk.

• Till kvällsmat blir det ofta gröt.

Så här ser kostpyramiden ut. Det här är alltså näringsrekommendationerna i Finland. Kostpyramiden. Bild: Statens näringsdelegation

Det låter som en dag fylld med stora mängder mat, men eftersom Tomi tränar så mycket krävs det också mycket energi. Under testperioden tränade han lika mycket som förr och försökte också hålla energiintaget på samma nivå som tidigare. Endast kosten ändrades.

- För mig blev allt mycket sämre. Min hälsa blev sämre. Orken sinade, speciellt de två sista veckorna. Min vikt ökade med sex kilo, säger Tomi.

Blodsockret började åka berg-och dalbana och energinivåerna likaså. Kosten passade helt enkelt inte honom. Han säger att näringsrekommendationerna därför inte kan gälla för alla. Vi är alla olika, och varje person måste därför hitta en egen fungerande kost.

- Jag menar inte att alla måste äta lika radikalt som jag gör, men det är viktigt att man vågar ifrågasätta gamla vanor och testa på nya saker, säger han.

"Löjligaste jag sett"

Mikael Fogelholm är professor i näringslära vid Helsingfors universitet och han figurerar också i dokumentären. Han har en helt motsatt syn på näringsrekommendationerna än vad Tomi Kokko har. Han tror att Tomi kommer fram till sina resultat eftersom han inte har någon kunskap inom området.

- Han är ju ingen expert på nutritionsfrågor. Han är bara en person med sina egna åsikter, så det är klart att det blir en debatt om man bygger upp diskussionen på det här viset. Det som han gjort med sin dokumentär är det löjligaste jag sett på länge, säger Mikael.

Mikael Fogelholm totaldissar dokumentären 30 päivän ihmiskoe. Mikael Fogelholm Bild: Stina Sirén/Yle

Mikael säger att dokumentären inte baseras på forskning, utan på upplevelser av endast en person. Därför bevisar den heller ingenting. Man kan också ifrågasätta hur Tomi tolkat rekommendationerna. Mikael säger att de ska anpassas efter hur mycket energi man förbrukar och att det verkar som om Tomi ätit för mycket.

- De är ju bara riktlinjer. Man måste tolka dem själv och ha en viss expertis för att kunna följa dem på ett visst sätt. Det att han har gått upp i vikt, det gör man inte i misstag. Om han gått upp sex kilo måste han ha ätit väldigt mycket, säger Mikael.

Ett pr-trick

Mikael tycker alltså att Tomi tolkar rekommendationerna fel. Han tror dessutom att dokumentären bara är ett pr-trick för att locka kunder. Mikael säger att de finska och nordiska näringsrekommendationerna är bra och kanske till och med de modernaste i världen.

- De är till och med mer moderna än de amerikanska rekommendationerna, för våra tar ställning till det att man borde minska på köttkonsumtionen. Det är sådant som amerikanerna inte vågar säga, troligen för att köttindustrin är så stark där.

Så har dokumentären någon inverkan på näringsrekommendationerna?

- Nej, absolut inte. Näringsrekommendationerna är baserade på vetenskapliga resultat. Sådant här påverkar dem inte alls, säger Mikael.

Otaliga timmar framför en osande dieselspis och fysiska bestraffningar: Det var vardag för kvinnor i restaurangköken. Utställningen "Rinta rinnan", sida vid sida, är en hyllning till kvinnorna inom hotell- och restaurangbranschen och deras historia.

Min mormor var kokerska vid folkhögskolan i Kronoby. Hon jobbade där tills hon gick i pension, och efter det lagade hon världens bästa köttbullar då hennes barnbarn kom på besök.

Jag är absolut inte unik i den bemärkelsen. Tusentals kvinnor har jobbat som kokerska och kallskänka, kaffekokerska och potatisskalerska, diskare och spritkassa (en arbetsuppgift som gick ut på att mäta upp exakta mängder sprit, och hålla ordning på spritkvittona, eftersom det var noga med att rapportera all spritförsäljning till Alko). Många har eller har haft en mommo som varit kokerska.

I Hotell Kalevas kök i St Michel, 1953. Kvinnlig personal i hotell Kalevas kök i St Michel, 1953 Bild: Hotell- och restaurangmuseet

Viktigt eftermäle

Utställningen består till största delen av fotografier av kvinnor i arbete, men också berättelser i form av ljudupptagningar och en möjlighet att prova på både kockens och servitrisens utstyrsel.

Maria Ollila har sammanställt utställningen. Det viktigaste för henne var att visa på den bredd av kvinnlig arbetskraft och kunskap som alltid funnits där, men som vi inte sett då vi bländats av (manliga) stjärnkockar. En hyllning till kvinnligt arbete, och en uppmuntran till nya generationer av restaurangarbetare.

Maria Ollila är historiker och utställningens koordinator. Maria Ollila har sammanställt utställningen om kvinnor i restaurangbranschen på Hotell- och restaurangmuseet. Här tittar hon in i en spegel som finns på en kollagevägg. Bild: Yle/Eva Pursiainen

Manlig förkörsrätt

Det finns otaliga exempel på ojämlikhet inom den här världen. Kokerska och kock hade exakt samma innehåll i sin utbildning, men kvinnorna blev kokerskor och männen blev kockar. De senare fick sedan både ära, berömmelse, en högre position i samhället och en högre lön.

Köksmästaren kunde till och med drämma till kokerskorna, kallskänkorna och hjälpredorna, till exempel med en trasa eller en djupfryst kyckling― Maria Ollila, forskare och utställningskoordinator

Köksmästare Hanzig och hans personal i restaurang Königs kök år 1936. Köksmästare Hanzig med personal i restaurang Königs kök, Helsingfors, 1936. Bild: Hotell- och restaurangmuseet

Fastän kvinnorna hamnat i skymundan i historieberättelsen, har de själva haft en stor yrkesstolthet. Och många trivdes bra på sitt jobb, som till exempel kallskänkan Sirkka Gustafsson (i mitten) som arbetade i Restaurang Kappelis kök (1955). Fem kvinnor poserar på sin arbetsplats i restaurang Kappelis kök år 1955. Bild: Hotell- och restaurangmuseet

Den hemska naftaspisen

Dåliga arbetsförhållanden var vanliga ännu på 1970-talet. Särskilt drabbande är en berättelse om den dieseldrivna spisen:

Den var som helvetet på jorden. --dieseloljan skulle pumpas in i en stor behållare med handpump. Därifrån sprutade motorn den vidare med enorm kraft in i det enorma, rödbrinnande spisåbäket. Cementgolvet brände i fotsulorna, det osade från ögonfransarna. Då stekerskan ännu hade ugnen att göra med, var det en riktig prövning. Ibland läckte det diesel och det osade, det var som att vara i fyllan, spisen gungade i ögonen och huvudet värkte. Blodtrycket steg och hjärtat bultade. Den spisen skadade mångens hälsa.― Ester Autio (f.1916) jobbade som kokerska bland annat på Hotell Aulanko och Ravintola Hälläpyörä

Jag kan inte minnas att mommo någonsin klagade - på nånting. Men jag tror inte heller någon kom på tanken att fråga henne om arbetet. Själv förstod jag inte värdet i att prata om mommos erfarenheter innan det var för sent och hon gick bort.

Oförtjänt dåligt rykte

Servitrisen fick dras med en stämpel som var svår att bli av med: Servitrisjobbet förknippades länge med prostitution. På 1800-talet florerade restaurangprostitutionen. Det dröjde ändå länge innan gemene man hade möjlighet att besöka restauranger och därför satt stämpeln envist kvar.

- Kvinnorna fick börja gå på restaurang utan manligt sällskap på 1960-talet. Det blev inte vanligt att ta med sig familjen, med barn och allt, på restaurang förrän på 1970-80-talet. Då restaurangbesök var få förunnade, fanns det grogrund för fördomar mot kvinnor i restaurangbranschen. Att studera på restaurangskola har varit orsak nog att inte få ett hyreskontrakt för en lägenhet, berättar Maria Ollila.

Massvis med jobb

Tusentals kvinnor har arbetat inom hotell- och restaurangnäringen. Arbetskraft behövdes eftersom allt gjordes själv.

Före halvfabrikatens och frysboxarnas tid fanns det otaliga arbetsuppgifter i ett restaurangkök. De här kvinnorna arbetade i restaurangköket på Kuopio station på 1950-talet. Två kvinnor i vita förkläden och vita huvuddukar sitter och skalar potatis i restaurangköket till Kuopio station. Bild: Hotell- och restaurangmuseet

Jag minns hur glad mommo var över sin enorma frysbox. Det måste ha varit en lyx.

Fina ögonblick

Det finaste med utställningen är ögonblicksbilderna från kaffepauser och annan bakom kulisserna- dokumentation. Stunder av glädje där i köket, av förtrolighet över en hink med potatisskal.

Kökshjälpen Amalia Tiltti häller upp en skvätt kaffe åt kassörskan Kerttu Liukkonen (t.v.) och servitrisen Aune Nieminen (t.h.). Bilden är från Lahtis stationsrestaurang, 1952. Tre kvinnor på rad, den mittersta häller upp kaffe ur en enorm kopparpanna. Bild: Hotell- och restaurangmuseet

Visst är det mer jämställt inom restaurangbranschen idag. Men många ingrodda sedvänjor lever fortfarande kvar, som Yle Huvudstadsregionens granskning från december visar.

Museet fortsätter med nutidsdokumentation. Man har exempelvis filmat en hel dag på restaurangskolan Perho och i år kommer museet att dokumentera fenomenet Food trucks, restaurangskåpbilar. Sån’t som är härligt retro att gotta sig i på en utställning om 50 år.

Brödbakarturen på restaurang Chef et Sommelier i Helsingfors, 2015. Kockar på restaurangen Chef et Sommelier bakar bröd. Bilden är tagen år 2015. Bild: Matti Ahlgren / Hotell- och restaurangmuseet

"Rinta rinnan" på Hotell- och restaurangmuseet i Kabelfabriken, Helsingfors, 8.3.2016-8.1.2017.

Varför blir hunden inte dräktig? Hurdan är en bra ledarhund? Fråga veterinären om allt du vill veta kring smådjur!

I Radio Vegas Experttimme sitter nu på torsdag kväll två veterinärer. Simona Lilius-Lappalainen är expert på ortopedi och kirurgi och Lena Lindh på hundars fortplantning. Båda jobbar som veterinärer på ledarhundskolan och forskar i sina specialområden. Ring 0600 111213 efter kl 19 eller skriv din fråga här. Du kan också mejla expert@yle.fi.

Reko-ringar intresserar. Yle Spotlight fick in fem frågor om reko och tog reda på svaren.

Hur fungerar reko-ringarna egentligen?

Reko-ringarna handlar om att konsumenter ska kunna köpa närmat direkt av producenter, utan mellanhänder. Idén kommer ursprungligen från Frankrike och det var Thomas Snellman som tog reko-konceptet till Finland. De första ringarna startades i Jakobstadsregionen.

Några omkostnader för administration har man inte, istället använder man sig av Facebook som informationskanal. På varje ort där en reko-ring grundas skapas en sluten Facebook-grupp, som sköts av en eller flera tekniska administratörer. Människor som är intresserade av att köpa eller sälja i reko-ringen tar kontakt med administratörerna.

I Facebook-gruppen finns information om när och var utdelning av produkter ordnas. Producenterna informerar vilka produkter hen saluför och medlemmarna gör sina beställningar direkt till varje producent.

Är maten man köper billigare än i butik, då mellanhändernas vinst är borta?

Tanken är att produkterna i reko-ringarna ska vara billigare än motsvarande normalprissatta produkter i butik. Men att jämföra priserna direkt är ganska svårt då stora matkedjor bland annat kan ha specialpriser.

Då reko-ringarna startade var tanken att prisnivån skulle vara till gagn för både producenten och konsumenten.

- Det är producenten som sätter prisnivån. Får han eller hon inte sina produkter sålda, är det kanske skäl att se över prisnivån. Men om konsumenterna köper måste man väl anse att priset på en produkt är skäligt, säger Snellman.

Några exempel från reko-ringen i Närpes:

Ägg 4 euro för 30 ägg
I butik kostar 30 inhemska ägg 6 euro

Ekologiska havregryn 3,50 euro/kg (stenkvarnsmalda gryn)
I butik kostar ekologiska havregryn 1.35 euro/850 g

Tomat 4 euro/kg
I butik kostar inhemsk tomat 5,35 euro/kg

Betalar man moms och skatt på maten?

Försäljning av livsmedel som tillverkas hemma är beskattningsbar inkomst. Då försäljningens omsättning överstiger gränsen 10 000 euro, anses verksamheten vara näringsidkande och då ska också mervärdesskatt betalas.

Får man kvitto på sina inköp?

- Handeln i reko-ringar motsvarar torghandel. Om kunden vill ha kvitto ska producenten ge kvitto, men producenten behöver inte erbjuda kvitto till kunden, säger Thomas Snellman.

Är maten som säljs på reko-ringar innehållsdeklarerad på förpackningen?

Ja, maten som säljs ska ha innehållsdeklaration. Läs guiden för producenter inom reko-ringar.

Mer om reko-ringarna kan du läsa här.

Denna artikel bygger på ett tips till Spotlight nya tipssida. Här kan du läsa tipset som artikeln bygger på.

Tipsa Spotlight

Denna artikel bygger på ett tips till Spotlight. Känner du till något som vi borde granska? Skicka i så fall in ett tips!

Tipsa du också

Vi redovisar öppet för hur vi jobbar. Här hittar du de tips vi håller på med som bäst:

Spotlights webbsida Bild: Yle