- Det här har jag drömt om länge! säger krögaren Manu Torchio om Helsingfors planer på att låta företagare hyra parkeringsplatser för provisoriska uteserveringar utanför sina lokaler.

Stadens planer är jättefina - och tyder på att Helsingfors håller på att bli ett centrum för människor istället för ett centrum för bilar.― Manu Torchio, krögare

På det här sättet kan företagare få hyra parkeringsplatser utanför sina lokaler för att bygga tillfälliga sommarkaféer eller liknande. Konceptet med så kallade parklets är känt ute i världen där det är rätt vanligt med utsmyckade oaser insprängda bland bilarna.

Stadsstyrelsen i Helsingfors behandlade på måndagen en motion om att göra om parkeringsplatser till uteserveringar. Stadsstyrelsen returnerade förslaget med krav på att man lyssnar mer på de andra företagarna och invånarna i närheten.

Vidare vill stadsstyrelsen att hyran för parkeringsrutan är såpass hög att staden får ersättning för de parkeringskostnader man går miste om. Stadsstyrelsen kommer att behandla förslaget på nytt när tjänstemännen har sett över det.

I San Fransisco är hyrda parkeringsplatser mycket vanliga. lekplats på parkeringsplats i san francisco Bild: Matarozzi Pelsinger Builders & Wells Campbell photography

Restaurangägaren Manu Torchio är stormförtjust över initiativet att få hyra parkeringsrutor. Han driver de mexicanska restaurangerna Patrona, Cholo och Lucha Loco som ligger i Rödbergen och Ulrikasborg och drömmer redan om hur hans uteservering skulle se ut.

- Bäst skulle det fungera utanför Patrona på Annegatan där det finns många kontor och där invånare inte skulle störas av sorlet. Man skulle kunna dekorera serveringen med bildäck, som ett ställningstagande mot bilarna som tar över staden. Stadens planer är jättefina - och tyder på att Helsingfors håller på att bli ett centrum för människor istället för ett centrum för bilar.

Torchio hoppas också att företagarna ska få möjlighet att bygga tak över sina parklets. Dessutom önskar han sig strikta regler om hur de ska byggas, så det blir lika för alla.

Torchio vill gärna hyra en parkeringsplats utanför hans restaurang Lucha Loca på Högbergsgatan så länge busslinjen 18 inte stör. Lucha Loco, Bild: Manu Torchio

Manu Torchio har inspirerats av parklets under sina resor i bland annat Turin. parklet Bild: Manu Torchio

Förslaget kommer ursprungligen från en motion av fullmäktigeledamot Hannu Oskala (Gröna) och har undertecknats av 24 ledamöter. Byggnadskontoret kommer nu att utreda var man kunde testa konceptet och vilka företagare som kan tänkas vara intresserade.

I San Fransisco är det vanligt att företagare hyr parkeringsplatser som de gör om till grönskande uteserveringar. uthyrd parkeringsplats i san fransisco Bild: San Francisco Planning Department

Manu Torchio tror inte att några parkeringsplatser färre skulle minska på kommersen i de små affärerna. Byggnadskontoret påpekar också att man bör ta besöks-, service- och utdelningstrafiken i beaktande så att trafiken fortsätter löpa och att trafiksäkerheten bevaras.

Manu Torchios fru Karina Paakki och son Bruno undersöker en parklet i Turin. parklet Bild: Manu Torchio

En gigantisk logistikcentral för kasserad mat öppnar i Björkby i Vanda på tisdagen. Varje vecka åker cirka 7000 kilo mat genom lagret.

Lagret ska fungera som en mellanhand mellan affärer som donerar mat de inte längre kan sälja och organisationer, föreningar och församlingar som delar ut mat till behövande.

Lagret för den ratade maten, som troligen är Finlands första i den här storleksklassen, är ett samarbete mellan Vanda stad och några församlingar.

Vi har lokalen och vi får mera arbetskraft, men bilarnas antal är ett problem. Vi har bara två paketbilar till vårt förfogande.― Hanna Kuisma, projektchef, Vanda stad

Lagerbyggnaden är 350 kvadratmeter stort och har ett kylrum på 40 kvadratmeter.

- Vi erbjuder ett kylrum, lagerutrymme och transport åt de som delar ut mat, säger projektchef Hanna Kuisma på Vanda stad.

Stöda inte konkurrera

I dagsläget finns det över tio aktörer som delar ut mat i Vanda.

- De är små aktörer som alla tidigare själva hämtat mat från vissa affärer. För vår del får de gärna fortsätta med det – all ära åt de som gör detta hedersvärda arbete.

Kuisma poängterar att staden inte vill tränga undan någon aktör som delar ut mat. Istället vill man bättre kunna stöda både de som donerar och delar ut maten och framför allt de Vandabor som behöver den.

Man kommer inte att dela ut mat direkt till de behövande vid lagret.

Tusentals kilo mat i veckan

Lagret stod klart i juli och sedan dess har man inlett verksamheten småskaligt. Enligt Kuisma har man kört ut 7000 kilo mat i veckan.

- Vi har lokalen och vi får mera arbetskraft, men bilarnas antal är ett problem. Vi har bara två paketbilar till vårt förfogande, säger Kuisma.

Sammanlagt 15 affärer från HOK-Elanto och Suomen Lähikauppa är med i samarbetet. Dessutom kommer Arla Foods med mat från fabrikerna i Sibbo två gånger i veckan. Samarbetet med Arla kunde inledas tack vare det nya lagret, eftersom kylrum är en nödvändighet då man handskas med mejeriprodukter.

"Vi vill ordna mathjälp på ett mänskligt sätt"

Lagret är en del av Vandas projekt Gemensamt bord som strävar efter att hitta flera metoder för att ge mathjälp.

- Här i lagret är det också frågan om mycket annat än logistik. Vi tänker mycket på hur vi ska få brödköerna att försvinna och matutdelningen organiserad på ett mera mänskligt sätt, säger Kuisma.

Vanda stad och församlingarna står tillsammans för lagrets byggnads- , logistik- och verksamhetskostnader. Enligt Kuisma är det inte frågan om något tillfälligt experiment utan lagret ska bli en varaktig del i Vandas mathjälpsverksamhet.

Text: Ilona Turtula
Översättning: Hanna Rundell

På tiotals orter runt om i Finland har folk på tisdagen demonstrerat för läsning genom att tyst stå på led och läsa ur sin favoritbok i tio minuter. I Nickby i Sibbo samlades också ett glatt gäng, och Yle Östnyland var på plats.

Utanför Sockengården i Sibbo står tretton kvinnor med varsin bok i högsta hugg. Några fniss och uppsluppet prat hörs då servicechefen för bibliotekstjänster Malin Hollmén börjar dirigera dem och försöker få dem att stå på ett rakt led.

Ett par av dem som hamnar längst fram i ledet smiter och ställer sig längre bak i stället. Stämningen är något pirrig, men så fort klockan blir 16 blir kvinnorna allvarliga och börjar koncentrerat läsa varsin bok.

Ibland spricker masken. Några leenden och lite småprat bryter fram då och då. Men i tio minuter är det läsning för hela slanten som gäller. Några förbipasserande kastar nyfikna blickar mot ledet.

Skoj och allvar att stå på rad och läsa mitt i Nickby. Demonstration för läsning i Sibbo Bild: Yle/Fredrika Sundén

"Skojfriskt och positivt"

Jippot Jag läser också! är en del av Bokens år och ordnas samtidigt på många orter i Finland. Så många människor som möjligt ska stå på rad och tyst läsa ur sina favoritböcker i tio minuter.

Tanken är att ta ställning för läsning och läskunnighet, läskunnighetens dag till ära.

Planläggningsarkitekt Johanna Horelli och bildkonstlärare Heli Maristo hör till dem som deltog i demonstrationen. Efteråt säger Horelli att evenemanget var skojfriskt och positivt, och att det fick henne på gott humör.

Maristo å sin sida säger att hon gärna ville delta i demonstrationen eftersom den inte tog ställning mot något. Dessutom vill hon gärna läsa mer än vad hon gör nu och påpekar att det inte bara var bokmalar som deltog.

– Jag tänkte att jag läser i åtminstone tio minuter här och att det kanske hjälper mig att komma i gång med den här boken, säger Maristo.

Johanna Horelli och Heli Maristo. Johanna Horelli och Heli Maristo Bild: Yle/Fredrika Sundén

Läskunnighet tas för givet

Johanna Horelli påpekar att läskunnigheten är en stor skatt som vi i de nordiska länderna ofta tar för givet.

– Vi är så lyckligt lottade att vi undervisas i läsning, medan man på andra ställen inte är läskunniga då det inte finns tillräcklig utbildning, säger hon.

Under demonstrationen valde Horelli att läsa en bok om förvaltning. Hon säger att hon ofta tvingar sig till att läsa jobbrelaterade böcker för att hålla sig ajour.

– Annars läser jag ganska mycket lättsam litteratur, till exempel lite snällare deckare som inte innehåller så mycket våld, säger Horelli. Men jag läser gärna vilken typ av skönlitteratur som helst.

Johanna Horelli läste en bok om förvaltning. Bok och händer Bild: Yle/Fredrika Sundén

Horelli säger också att hon ända sedan hon var liten har varit ivrig på att besöka antikvariat. Hon köper en begagnad bok, läser den och för den sedan tillbaka igen.

Heli Maristo säger att hon läser beklagligt lite.

– Då jag läser är det ofta modern, inhemsk litteratur. Någon dikt går också, men mest är den här stundens prosa, säger Maristo.

Barn och unga flitiga läsare

Servicechefen för bibliotekstjänster i Sibbo, Malin Hollmén, berättar att det är organisationen bakom Bokens år som tagit initiativet till jippot. Huvudbiblioteket i Sibbo beslöt sig för att delta.

– Finländare läser mycket, och Sibboborna likaså. På biblioteket är vi speciellt glada över att mängden utlåningar av barn- och ungdomslitteratur ökar hela tiden, säger Hollmén.

Tanken är att visa att deltagarna tycker om böcker och läsning.

– Nu stod vi ju mitt i Nickby men synligheten kommer att fortsätta efteråt, eftersom bilder från alla de lokala jippona på olika orter ska spridas på sociala medier.

Malin Hollmén. Servicechef för biblioteken i Sibbo, Malin Hollmén Bild: Yle/Fredrika Sundén

Den traditionella boken segrade

De som deltog i evenemanget fick ta med sig sin favoritbok i vilken form som helst.

Yle Östnylands reporter och Hollmén konstaterar ändå att det var den klassiska tryckta boken som gällde för alla deltagare. Ingen hade valt att läsa en e-bok, till exempel.

Hollmén själv tyckte att det kändes riktigt bra att stå i mitten av ledet och läsa en god bok.

– Jag är en sådan person som ofta har en bok i väskan. Åker man buss eller tåg så har man alltid något att göra, säger Hollmén.

– Det ser alltid lite roligt ut när folk läser medan de står i kö och använder tiden för läsning. Jag har säkert själv också stått på något konstigt ställe och läst förut, fastän jag kanske inte var lika spikrak då.

På Facebook finns också mer bilder och information om jippot.

Den som går in i Ila Nordmans kök skulle aldrig få syn på en påse snabbmakaroner. I stället kanske en sprängticka puttrar på spisen. Ila Nordman har bestämt sig för att leva ekologiskt fullt ut.

I Ila Nordmans lilla stuga ute i skärgården lever hon och hennes sambo så ekologiskt de bara kan. I hemmet finns inget plast och knappt några kemikalier alls. De har el, men inget rinnande vatten. I oktober tar paret sitt pick och pack och flyttar till Thailand över vintern, för att kunna leva ännu enklare.

Ifall du skulle besöka Ila i hennes hem skulle du antagligen lägga märke till hennes intresse för det ekologiska.

- Det luktar lite konstigt i skåpen och där finns några ovanliga produkter. Folk reagerar nog när de är hemma hos mig. De frågar varifrån jag hittat olika saker och hur de kan skaffa dem, säger Ila.

Började med en burnout

Ilas ekologiska liv började med mat. 2009 fick hon en burnout och mådde riktigt dåligt. Då bestämde hon sig för att ändra på sin livsstil så att hon aldrig skulle må så där dåligt igen. Metoden var råkost.

- Då startade jag bloggen Morotsliv, för att testa att äta endast vegetarisk råkost i en månad.

Månaden förlängdes och råkosten blev en del av hennes livsstil. Ett tag var all mat hon åt rå.

- Numera äter jag mellan 70 och 100 procent råkost om dagen. Det är inte så svårt som många tror. Men jag tror att man också ska äta kokad mat, för jag märker ju att jag mår bra av det, säger hon.

Huden äter kemikalier

När Ila fick in matrutinen och märkte att hon mådde bra av den började hon fundera på kemikalierna vi sätter på vår hud varje dag.

- Jag började fundera på vad som finns i min hemmiljö som kan påverka och störa mina hormoner och göra att jag mår sämre. Så jag städade ut där och köpte bättre produkter.

Det började alltså med en tanke på den egna kroppen, men miljötänket finns såklart också där. Ila berättar att hon alltid varit väldigt mån om djur och natur och att man inte får skräpa ner.

- När du börjar fundera på att ta hand om dig själv, så tar du automatiskt också hand om din närmiljö och personer i din närmiljö, säger hon.

Jag får ofta frågan om det inte blir jobbigt att hela tiden gå och tänka på vad man inte får äta, smörja in sig med eller köpa.

Håll inte tillbaka – byt ut

I affärerna är det de konventionella produkterna som regerar. Visst kommer det hela tiden fram nya ekologiska produkter, men utbudet är ändå ganska litet och ofta dyrt. Vi frågar vad det är som gör att Ila orkar hålla upp sin livsstil. Blir det inte jobbigt att hålla så grym koll på allt och sålla bort en massa produkter hela tiden?

- Det är intressant att du säger det där med att avstå och säga nej till saker. Jag får ofta frågan om det inte blir jobbigt att hela tiden gå och tänka på vad man inte får äta, smörja in sig med eller köpa. Då brukar jag säga att ifall jag skulle gå runt och tänka så skulle det nog bli skitjobbigt.

Nyckeln är att förstå varför du vill undvika en viss produkt eller ett visst ämne.

- Det första steget är att förstå och att avstå, men det är bara en pytteliten bit av allt. Sedan börjar man fundera på alternativen och man går igång på det och vill bara mera och mera. Det är skitkul, säger hon.

Man måste få unna sig

Ibland kan Ila sakna vissa saker från sitt gamla liv, men när vi ber henne nämna något kommer hon inte på en enda grej. Det verkar inte vara så viktiga saker alltså. Orsaken till det här är kanske Ilas filosofi om att man måste få unna sig förbjudna saker ibland.

- Man måste inte gå in i det till 100 procent och aldrig göra undantag. Jag tror på undantag.

Det handlar inte om att man lämnar bort en massa saker. Man byter ut till något bättre.

Ila kan unna sig choklad, ett glas vin eller till och med en maträtt som innehåller kött. Kötträtter äter hon ändå allt mer sällan, eftersom hon inte riktigt tycker om det längre.

- Det går att leva helt normalt, absolut. Det som det handlar om är de små valen, de vi gör varje dag. När andra tar sin kaffekopp häller jag i lite svamp i mitt heta vatten, säger hon.

När andra bakar en sockerkaka bakar hon en råchokladbakelse eller något annat mer hälsosamt.

- Det handlar inte om att man lämnar bort en massa saker. Man byter ut till något bättre. Det där blir som ett spel eller en lek i sig själv, att göra bättre och bättre val.

Att plastbanta

Ett av de senaste årens trendord måste väl vara plastbanta, alltså att göra sig av med plast vi har i hemmet. Ila har självklart plastbantat och nu har hon extremt lite plast i sitt hem. Att göra sig av med i princip all plast låter kanske lätt överdrivet. Hur mycket skada kan en liten plastlåda egentligen göra?

Ila Nordman har plastbantat sitt hem i omgångar. Ila Nordman Bild: Yle/Petter Sandelin

- En plastburk gör inte så mycket skada, men vad gör du med den? Har du mat i den? Äter du maten från den? Värmer du till och med maten i den? I så fall har du en hel hop med kemikalier där.

Ila berättar att plasten kan innehålla ftalater och bisfenoler – ämnen som kan gå in och störa dina hormoner och vara potentiellt cancerframkallande på sikt.

- Och är det något som är vanligt i dag så är de ju cancer, och det är inte alls något konstigt.

Ila har plastbantat sitt hem i omgångar. Vill du plastbanta måste du alltså inte genast gå hem och slänga all plast. I stället kan du tänka efter en gång extra varje gång du ska köpa något nytt.

- Ska jag ha något att förvara min mat i köper jag glas eller rostfritt stål. Plast är dessutom oftast en förbrukningsvara. Du kanske använder det en gång eller några gånger. Men köper du något i glas eller rostfritt så håller det i evigheter.

En djungel av information

Nästan varje dag slängs ny information i ansiktet på oss: Choklad är nyttigt! Nej, choklad ger dig cancer! Nej visst är choklad nyttigt! Men bara mörk sådan. Och så fortsätter det. Ila tycker om att samla på sig ny kunskap och säger att man absolut inte kan bli fullärd över en natt.

Hon tycker det är väldigt intressant med forskning och letar ofta efter nya råd och rön.

Forskningsfusket i dag är skrämmande. Det är skrämmande hur företag kan köpa forskning för att säga något som ska hjälpa dem att sälja mera produkter.

- Jag brukar titta på många läkarkonferenser och annat där det händer mycket och presenteras mycket ny forskning. Jag läser mycket böcker och på hemsidor där jag vet att det finns bra information.

Men hur vet man vad man kan lita på?

- Man väljer och sållar och man ska vara kritisk. Det är kanske det allra viktigaste. Man ska inte köpa något bara för att det står så, utan tänk själv – låter det här logiskt? Och fram för allt – vem har köpt det här? Vem är det som tjänar pengar på den här informationen?

När det kommer fram ny forskning brukar Ila alltid försöka ta reda på ifall det handlar om pengar eller fakta.

- Forskningsfusket i dag är skrämmande. Det är skrämmande hur företag kan köpa forskning för att säga något som ska hjälpa dem att sälja mera produkter. Det är hemskt.

Tar kritiken med ro

Det mesta som kan anses lite ovanligt brukar få kritik. Ila har också fått kritik på sin blogg, men hon tar det med ro. Hon tycker det hör till.

- Det är okej, man måste få tycka och tänka. Att överhuvudtaget reagera är det viktigaste. Det spelar inte så stor roll ifall du reagerar positivt eller negativt, för det betyder ändå att du har tänkt till.

Ila tycker inte att alla ska göra precis som hon, men hon hoppas att hon kan vara en inspirationskälla för folk.

Sari Nordlin vid Gästgiveri Martha i Nagu tycker att hon nu har gjort sitt och hoppas att någon annan tar över.

Sari Nordlin har ägt Gästgiveri Martha i Nagu i sju år. Nu vill hon gå vidare med något annat och hoppas att någon vill ta över.

Hon anser att hon har arbetat fram ett välfungerande koncept och kunderna brukar vara nöjda.

En hel del bussgrupper har besökt gästgiveriet under åren och för dem har hon tyckt om att berätta om husets historia och sin verksamhet.

Trots att det idag finns ganska många näringsställen i centrum av Nagu, anser Sari Nordlin att kunderna nog har räckt till.

Under den senaste tiden har det i all fall börjat kännas ganska tungt att driva både gästgiveriet i Nagu och Café Hallonblad i Pargas och hon har kommit fram till att det är bäst att sälja verksamheten i Nagu.

Trots det här håller hon hela tiden på att boka grupper för nästa sommar, så för den som eventuellt tar över borde det vara lätt att följa ungefär samma koncept som redan existerar.

Att hänga upp sig på saker är ingen idé men hänga upp saker - det är smart.

Ett sätt att hålla ordning på sina grejer är att hänga upp dem på väggen i krokar och på galgar. Då hålls arbetsytan fri och ger plats för nya projekt. Kommer röjarandan på plötsligt är det bra att använda sig av material man har sin närhet, som t.ex. en gammal gardinstång eller grenar och kvistar från trädgården.

gardinstångsknoppar Bild: YLE Strömsö

Jag ville inte använda gardinstången i fönstret längre, inte heller låta den avmattade furun komma fram i ljuset igen så jag spraymålade gardinstången och upphängningen svart. Då färgen hade torkat fäste jag gardinstången mitt på väggen och lät ett vackert grafiskt plagg bli som en tavla istället.

Rå obehandlad träyta är riktigt fint så jag yxade bort barken från grenen och sandpapprade bort de värsta flisorna. Till upphängning klippte jag läderremsor i två olika längder. Endel fick tryckknappsfunktion som passar perfekt för verktyg. Grenen hängde jag upp i längre läderremsor med nitar.

Mycket enkelt men effektfullt och praktiskt på samma gång.

Att hänga upp grejer är smart

I stolen framför Strömsövillan handlar samtalet om imitationer och kroppshållning. En imitatör återvinner karaktärer och försöker uppfylla de förväntningar och föreställningar publiken har om personen ifråga.

Christoffer som primadonna i Outi Pyys klänning. Christoffer Strandberg som primadonna i Outi Pyys klänning. Bild: Siv Wester

När en imitatör återvinner karaktärer börjar hen ofta med det fysiska: rösten, kroppshållningen och känslan av människan ifråga. Sedan kommer kläder och utseende. Det gäller att kunna återvinna såväl föreställningar som eventuella fördomar andra har om denna person.

Christoffer Strandberg är kanske mest känd för sin imitation av president Tarja Halonen, en karaktär han redan började med vid 12 års ålder.

- Hon har funnits med länge och är samtidigt en roll som är lätt att hoppa in i och ut från, säger Christoffer.

I besöket på Strömsö ger han också exempel på Arja Saijonmaa och Jörn Donner. Till sist visar Christoffer hur man tar kontroll över sin kropp och med stolthet vandrar ut på en catwalk.

Outi Les Pyy Outi Les Pyy nålar tyg på provdocka. Bild: Outi Pyy

Outi Pyys kapsylklänning

Klänningen Christoffer bar på catwalken i slutet av programmet är formgiven av fashionistan Outi Les Pyy. Den går under namnet Nespresso-klänningen eftersom den är gjord av 5000 kaffekapslar. Kapslarna klipptes till 14 000 paljetter, en process som tog ett team på 20 personer 150 timmar att utföra. Klänningen bars för första gången av politikern Satu Taiveaho på slottsbalen på självständighetsdagen 2014.

Vårt land behöver 100 000 invandrare, sades det tidigare i veckan. Vi tittar på exemplet Närpes.

Finland kan komma att få och behöva 100 000 flyktingar de närmaste åren, skrev Jaakko Kiander på pensionsbolaget Ilmarinen i sin blogg tidigare i veckan.
Han syftar då på att befolkningspyramiden kan vändas med hjälp av en mängd nya invånare.

I Närpes har precis det här skett - i liten skala.

- Det började med mottagning av flyktingar för drygt 25 år sen. Det ledde till en arbetskraftinvandring som varit mycket naturlig.

Hans-Erik Lindqvist är stadsdirektör i Närpes. Han har sett hur ett litet samhälle kan må bra av invandring.

Stadsdirektör Hans-Erik Lindqvist i Närpes. Stadsdirektör Hans-Erik Lindqvist, stadsdirektör i Närpes ser positiva följder av en ursprunglig flyktinginvandring. Bild: Yle/Markku Hautala

Det har varit som en injektion då det kommit unga familjer.

De kom. Under 2000-talet både från Bosnien och Vietnam.

Idag är ca 1000 av totalt 9400 invånare i Närpes sådana som invandrat.

- Ålderstrukturen har varit snäv och vi har inte haft tillräckligt med unga människor. Det har därför varit som en injektion för oss då det kommit unga familjer där föräldrarna jobbat och barnen gått i dagis och skola, säger Lindqvist.

Inverkan på flera plan

Efterhand har de nya invånarna i Närpes köpt och renoverat bostäder vilket gagnat såväl bostadsmarknaden som de småföretag som förmedlat t.ex. byggnadsmaterial och –tjänster.

- Det blir ett flyt i hela samhället på det sättet och t.ex. äldre som vill flytta in till centrum får sina hus sålda, säger Lindqvist.

Traditionella högtrycksnatriumlampor och moderna LED-lampor i ett växthus Bild: Yle/Roger Källman

Arbetet centralt

I Närpes fall har den senare arbetskraftsinvandringen varit betydande. Folk har kommit uttryckligen för att arbeta.

Det har samtidigt betytt att de nyanlända naturligt kommit in i samhället via sina jobb och sina tidigare sociala kontakter.

- När man har jobb så trivs man, barnen trivs och är med i idrott, kulturverksamhet, musik mm. Kontakter till dagis, skola och fritidssysselsättningar är väldigt viktiga, säger Hans-Erik Lindqvist.

Bk-46 mot Närpes IF Kraft 26.7.2015. Kalle Tallqvist mot Kraftare Bild: Yle/ Patric Westerlund

Staden har också bl.a. tillsammans med grannkommunerna haft flyktingkoordinatorer, projektledare och vänfamiljer.

- Men de är enbart extra stöd. Det vanliga samhället är ytterst viktigt. Det att man möter en människa som en människa. Att man inte tänker i grupper.

Vad kan då erfarenheterna i Närpes resultera i för allmänna råd t.ex. då det gäller sysselsättningen?

- Att man ger möjlighet att studera språk.

- Och så har vi märkt att man kan ha en bra, lång utbildning men ändå ha svårt att få jobb p.g.a. behörighetskrav. I Finland borde vi kunna öppna oss för olika bakgrunder vad gäller kompetens.

Lyssna till intervjun i veckans Kvanthopp.

Hela programmet Kvanthopp.

Läs också:

Borgåföretagare: Se invandrarna och flyktingarna som en resurs

Det är en stor skillnad mellan att ha klädkrokar eller att inte ha klädkrokar när man vill hänga upp sin jacka. Klädkrokarna i björk är enkla men har en riktig funktion.

Dethär är träsnickeri i sin enklaste form. För att göra en klädkrok behöver du en 15 cm lång bit av stammen på tex en liten björk.

• Såga av stammen så att du också får med en kvist som sticker ut (från en liten björk får man oftast många krokar). Du behöver också en hyvel, en såg, skruvar och en borrmaskin med 4mm borr.
• Låt trästammen (ca 3-4 cm i diameter) torka några veckor innan du börjar på.
• För att få den lilla klädkroken att sitta stadigt på väggen måste baksidan hyvlas.
• Borra hål uppe och nere i stammen.

Skruva upp krokarna lite här och där i ditt hem. Krokarna fylls snabbt av alla möjliga saker som kan hängas upp.

Klädkrokar av kvistar

Hushållsrådgivare Elisabeth Eriksson, Paul och Elin förädlar råvaror till en festbuffé samtidigt som de ger tips på hur man kan ta tillvara rester. Till sitt förfogande har de råvaror som plockats ur butikshyllorna för att slängas - frukter och grönsaker som på grund av någon skavank inte kan säljas eller mjölk- och köttprodukter som datumet går ut på.

- Var inte rädd för bäst före-datumet utan gå efter dina sinnen. Titta, dofta, smaka och känn efter om produkten fortfarande går att användas eller äta, uppmanar Elisabeth Eriksson. Var kreativ för det mesta kan användas åtminstone några dagar efter datumstämpeln, så slipper du samtidigt ränna till butiken en extra gång.

OBS! Eftersom hela matlagningen i programmet Rester och gäster på Strömsö var improviserad från början till slut ger vi i första hand anvisningar än noggranna recept från sessionen i köket. Idén var att inspirera dig till att ta vara på sådant som börjar bli gammalt och ge förslag på vad du kan laga av det.

Det här ingick i festbuffén:

Mjölksyrad squash. Fyll en stor burk med riven squash, vatten och 2% salt. Redan efter en vecka kan squashen eller zucchinin användas som tillbehör till t ex en kötträtt, men den blir mustigare och godare med tiden. En mjölksyrad produkt håller i flera månader bara burken är rätt tillsluten och förvaras i kylskåp. Syrade produkter kan göras av vilka grönsaker som helst. Läs även artiklen om Alexandra de Paolis mjölksyrade grönsaker från Trädgården på Strömsö.

Gazpacho, d v s en kall soppa baserad på tomater och gurka. En enkel rätt där man i praktiken kör allt i en mixer, ringlar lite olivolja över och serverar tillsammans med t ex krutonger eller surdegsbröd. Här är Niklas Ekstedts recept på röd gazpacho.

Laxceviche och grillad sallad på festbuffén. Laxceviche och grillad sallad på buffébordet. Bild: Svenska Yle/Strömsö

Ceviche med lax, citron, citronskal, paprika, gurka, chili, salt och peppar. Till cevichen gjordes en avokadokräm. En avokadokräm gör du lätt genom att mixa ihop avokado, citron och créme fraiche till en slät kräm. I Mat & Fritids receptbank finns flera recept på ceviche av olika fiskar. Här är ett recept på laxceviche av Kim Heiniö och Andrew Ayre.

Stekt grönkål och mangold samt kebab med chorizo. Stekt grönkål och mangold samt kebab med chorizo. Bild: Svenska Yle / Strömsö

Kebab med chorizo. Blanda ihop malet kött, ägg, finhackad chorizo och torkat bröd till en fin smet. Krydda efter smak med torra kryddor, peppar, salt och örter. Forma köttet till smala järpar på blöta träpinnar och grilla dem i ca 8 minuter eller stek kebaberna i ugn på 200 grader i ca 15 minuter. Här är Niklas Ekstedts recept på shish kebab.

Bakat äppelmos. Lägg äpplen med skal på in i ugnen på en plåt i 200 graders värme tills de spricker. Ta ut och låt svalna. Sedan mixar du dem grovt och passerar dem genom en bredmaskig sil. Krydda moset med t ex kanel.

Karamelliserad äppelmarmelad Karamelliserad äppelsylt Bild: Svenska Yle / Strömsö

Karamelliserad äppelmarmelad. Riv ca 25 äpplen med skalen på. Koka upp 5 dl vatten och 500 gram socker. När lagen kokat till karamell lägger du i äppel och kanel och låter koka tills marmeladen fått fin färg. Häll upp på burk och servera till ostar, efterrätter eller som pålägg på ljust bröd eller kex.

Ugnsbakad vitkål. Lägg ett helt huvud vitkål i ugnen på 200 grader och låt det bakas i ca 1 1/2 - 2 timmar eller tills de yttersta bladen är alldeles mörka och kan du lätt kan sticka in en kniv i den mjuka stocken är kålen färdig. Skala av de översta bladen och gör en varm sallad av kålhuvudet som kan kryddas med t ex krasseblomma, riven pepparrot, valda örter, olivolja eller litet brynt smör. Du vill ha en balans mellan pepprighet och den söta, friska kålen.

Brödpudding. Elisabeth lagar en klassisk brödpudding på bröd, ägg och mjölk. En brödpudding är ju egentligen ugnsbakade fattiga riddare så krydda t ex med kanel, kardemumma och socker. Ett standradrecept på 600 gram vitt bröd utgår ifrån ca en halv liter mjölk och fyra ägg. Gör en äggstanning, krydda och häll över bröden i formen. Låt puttra i ugnen ca 30 minuter på 200 grader.Ta alltså vara på litern mjölk som har stått en extra dag i kylskåpet. Den blir en god brödpudding, pannkaka eller plättar.

Isté med litet socker i botten, mängder av citron och vinbärsblad samt litet mynta och kyndel. Lägg ingredienserna i ett stort kärl, häll över uppkokat vatten. Låt dra och svalna. Häll mängder med isbitar i kärlet och servera.

Scoutbananer. Det här är troligen världens enklaste dessert, vid sidan om nyplockade bär med mjölk eller grädde. Ta en banan, gör ett snitt i den och fyll den med mörk chocklad. Rulla in bananen i aluminiumfolie och in i ugnen på 200 grader i ca 15 minuter.

BUU-klubbisens fattiga riddare. Blanda en burk kvarg med honung. Har du inte kvarg kan du använda en tjockare, naturell yoghurt. Rosta bröd, bred ut av kvargblandningen på brödet. Rada upp äppelskivor och ringla litet extra honung på. Dekorera med krossade nötter och blad av färsk mynta.

Visa mera respekt för råvaran

I de finländska hushållen slänger vi i snitt 24 kg råvaror och mat per person varje år. Den totala mängden grönsaker och rotfrukter som slängs är 22 miljoner kg/år. Vissa är bättre på att ta hand om rester och planera sina uppköp än andra.

- Enligt den undersökning Marthaförbundet utgår ifrån slänger unga kvinnor bort mest, medan de äldre, som kanske upplevt sämre tider och lärt sig ta vara på mat, fortfarande är de som slänger bort minst, säger Elisabeth Eriksson som efterlyser en attitydförändring i hemmen, ökade livsmedelskunskaper och bättre färdigheter i matlagning.

Så smakade buffén

Modellerna Rebecka Sjöblom och Kalle Halmén som deltog i modeshowen kommenterar Pauls och Elisabeths buffé. Primadonnan Christoffer Strandberg har en avvikande åsikt när det kommer till förtäring.

Accessoarer i papper är en annorlunda och festlig detalj som ger det enklaste plagg en wow-effekt. I vårt fall var det en loppisfyndad 1940-tals klänning som fick en löstagbar krage.

Papper är skört och behöver oftast någon slags förstärkning och vi använde oss en tillklippt kragform av gammalt jeans- och lakanstyg.

Du behöver:

papper
cirkelstans
sax
nål
tråd
universallim
knytband

Gör så här:

Du behöver böcker. Många böcker och många sidor som rivs ut. Gärna böcker med några år på nacken så sidorna har fått en mörkare patina eller färgning i kanten. Använd gärna sidor från olika böcker så blir det en bra blandning av papperstoner och olika fonter som i sig skapar ett mönster.

Haute couture av gamla boksidor. Haute couture av gamla boksidor. Bild: Siv Wester

En cirkelstans är nästan ett måste, men har du en ängels tålamod så är det bara att klippa!

Stansa stansa stansa. Vi använde oss ca 600 cirklar.

Sen satte vi ihop dem sex stycken i varje hög och sydde raksöm rakt över. Knyt trådändarna och klipp bort trådändorna.

För att få volym i de ihopsydda papperscirklarna så fluffa upp dem genom att vika upp flikarna mot mittsömmen.

Och sen är det att limma. Vi använde vanligt universallim på tub men där är det att testa sig fram.

Vi fäste kragen på klänningen med hjälp av nålar och knytband vid kragöppningen.

Voila, festklänning redo!

/ Camilla & Johanna

Humorgruppen KAJ stod för musik, show och flera kortare inslag under sändningen Rester och gäster på Strömsö. Här har vi samlat de bästa bitarna och en intervju med trion.

KAJ är Kevin Holmström: leadgitarr och sång, Axel Åhman: bas, munspel och sång och Jakob Norrgård, leadsång och konstiga soloinstrument till husbehov.

Bröd som blivit hårda i kanterna kan mjukas upp i brödrosten eller med litet smör och 10 sekunder i mikron, men vad rekommenderar Jakob för munkar och sockergrisar som fyller ett år?

Varje lantbrukare och skogsolle följer Bondepraktikan till punkt och pricka, men denna väderspända skrift har dock sina svagheter. Axel uppgraderar den medeltida folkboken.

Har ni någonsin besökt famo eller mommo och lyckats gå hem utan att ha magen full av pastejer, småbröd, bullalängder och gräddtårtor. Svaret är klart: Nej!

Hur gör humorgruppen KAJ på bjudning där kakfaten bågnar och släkten undrar hur det står till? Vad händer i Kaj-land?

Året var 1980 då två små flickor, Sabina som var ett år gammal och Belinda som var några månader, adopterades från Taiwan till en familj i Jakobstad.

De flesta börjar intressera sig för sitt eget ursprung först i det skedet de får barn. Men för Sabina var det annorlunda, redan i tonåren började hon fundera på sina biologiska rötter, vem hennes ursprungliga föräldrar var och om hon kanske hade några biologiska syskon någonstans i världen.

Den första resan till Taiwan

Chansen att börja leta på allvar kom när hon år 1999 i samband med sina studier fick en möjlighet att åka som utbytesstuderande till Shanghai för några månader. I slutet av den vistelsen åkte hon också till Taiwan för att besöka sitt födelseland för första gången, och hennes syster och föräldrar från Jakobstad mötte upp med henne i Taipei.

- Vi fick hjälp av en taiwanesisk bekant som vi träffat i Jakobstad, som vi visat våra adoptionshandlingar för och som visade oss runt i Taiwan, berättar Sabina.

Flickorna hörde sig för om hur man borde gå till väga för att ta reda på sina biologiska rötter i Taiwan, men redan då blev de upplysta om att det inte gick att hitta de biologiska föräldrarna.

- Den gången lämnade jag letandet vid det, säger Sabina.

Sabina, som hade funderat mycket på sitt ursprung, var först lite orolig för vad hennes föräldrar hemma i Jakobstad skulle tycka om att hon börjat rota i sitt eget biologiska ursprung.

- Till en början gjorde jag det i hemlighet, jag var inte säker på vad de skulle tycka, säger hon. Men nu känner de förstås till allt om mitt letande och tycker att det är helt okej.

Falska id-handlingar

Det skulle ta närmare sex år innan Sabina nästa gång beslöt sig för att ta tag i letandet efter sina biologiska rötter. År 2005 väcktes tanken på nytt och Sabina började leta med större allvar. Hon skickade in sina gamla id-handlingar och adoptionsdokument till Taipei representative office i Helsingfors, som vidarebefordrade uppgifterna till polisen i Taiwan.

- Efter en tid kontaktade dom mig och meddelade att alla mina handlingar var förfalskade. Det vill säga inte ens mitt namn eller födelsedatumet i passet stämde, berättar hon. Det kändes som om luften gick ur mej, när det lilla jag trott mej veta om vem jag egentligen var inte ens stämde.

När Sabina insåg att allt hon visste om sig själv var förfalskat dök också tankarna på vad som kunde varit orsaken till hennes egen adoption upp.

- Bortsett från det värsta tänkbara scenariet, att jag skulle ha blivit bortrövad som liten, så är det värsta för mej nu rädslan för att faktiskt hitta mina biologiska föräldrar och bli bortvisad. Om de då inte skulle vilja ha någon kontakt med mej, skulle det kännas jättesvårt, funderar Sabina.

Träffade de "biologiska" föräldrarna

I det här skedet hade Sabina redan hunnit planera en resa till Kina och Taiwan. Hon beslöt sig för att åka dit trots det negativa beskedet om id- och adoptionshandlingarna. Under resan fick hon möjlighet att träffa de personer som felaktigt fanns registrerade som hennes biologiska föräldrar i adoptionshandlingarna, samt en av personerna som var inblandade i själva adoptionen.

- Hela situationen var lite underlig, vi fick poliseskort dit och myndigheterna närvarade under hela mötet, berättar Sabina. Paret hade ett eget biologiskt barn som de levt med helatiden och de hade adopterat en flicka till, som de av olika anledningar lämnat tillbaka. Hennes personuppgifter hade jag sedan fått. Jag tror att de hade gått med på att sätta sina namn på mina papper för pengarnas skull. Annars hade de inget med min bakgrund att göra.

Som en sista utväg för att hitta sina biologiska rötter uppmanade myndigheterna i Taiwan Sabina att gå ut med sin berättelse i taiwanesisk media, för att eventuellt få hjälp av allmänheten.

- I det skedet var jag inte alls själv redo att gå ut i media, säger Sabina. Dessutom är adoption ett ganska tabubelagt ämne i Taiwan och det skulle också kunna dra skam över de eventuella inblandade. Så jag valde att låta det vara och försökte acceptera situationen i många år.

Adoptioner ordnas bättre nu

Nu för tiden är det organistationer som Interpedia och Rädda Barnen som tillsammans med myndigheterna sköter alla internationella adoptioner. Men år 1980, när Sabina och Belinda adopterades, sköttes de allra flesta adoptionerna privat. I Sabinas och Belindas fall ordnades det via en advokatbyrå stationerad i Thailand. Sabina hade lyckats få kontakt med en person vars namn förekom i adoptionshandlingarna.

- Hon berättade för mig att hon kanske anat att allt inte stod rätt till, men att hennes chef tyckte att han gjorde en väldigt god gärning, säger Sabina. En talesman för advokatbyrån har senare också meddelat att de nog har gjort allting rätt, och om det förekommer några oegentligheter så har dessa i så fall skett på den taiwanesiska sidan.

Kvinnan som skötte adoptionerna i Taiwan, Julie Chu, har suttit flera år i fängelse för just det här. Enligt kvinnans egen utsago hade hon ombesörjt adoptionerna enbart för att alla barnen skulle få ett lyckligare liv.

- Men det är förstås så som hon själv säger. På den tiden talade man inte ännu om människohandel på samma sätt som man gör idag, säger Sabina. Julie blev fälld för att ha förfalskat handlingar, och vad jag vet så gjorde hon nog ekonomisk vinning på det också. Hon skötte även om adoptionerna på sammanlagt upp till hundra taiwanesiska barn som adopterats både utomlands och inom Taiwans gränser. Alla de här barnen adopterades med dels eller helt förfalskade dokument.

- De här barnen adopterades bl.a. till Australien, USA, Sverige och Finland, berättar Sabina.

Ett sista försök

Ytterligare några år gick och 2013 ville Sabina trots allt försöka komma vidare i letandet med hjälp av taiwanesisk media.

- Jag kontaktade min syster Belinda och vår bekant Conny Wiik, som också han blivit adopterad från Taiwan via samma advokatbyrå och precis som vi vuxit upp i Österbotten, berättar Sabina. Jag frågade om de ville göra det här tillsammans och det ville dom.

Både Belindas och Connys papper skickades in för granskning via Taipei representative office i Helsingfors, precis som Sabina hade gjort med sina papper åtta år tidigare. Också den här gången kom beskedet om att pappren troligen var förfalskade.

- De hjälpte oss också att komma i kontakt med en taiwanesisk reporter, som kom till Finland och gjorde tv-intervjuer med oss allihop, berättar Sabina. Om det var tv-reportaget eller polisutredningen som bar frukt vet jag inte, men en kort tid efter det här fick Conny goda nyheter. Hans biologiska föräldrar hade hittats. Nyligen gjordes det också en radiodokumentär på Radio Vega om Connys berättelse.

Nätverk med andra adopterade

Numera har Sabina, Belinda och Conny kontakt via Facebook med många andra som delar deras historia. De kallar sig "Julies barn" och har alla blivit adopterade på samma sätt från Taiwan i början av 80-talet och finns utspridda i många olika länder. Via den här gruppen har de både stöd och hjälp av varandra i letandet. Sabina har också kommit i kontakt med flera andra adoptivbarn från Taiwan som blivit adopterade genom andra organisationer.

- Min senaste resa till Taiwan gjorde jag i januari i år, berättar Sabina. Då var jag redan gravid med min dotter Louisa, som nu är tre månader gammal. Också med tanke på henne ville jag göra ett sista försök att ta reda på mitt ursprung.

Sabina deltog i en presskonferens som ordnades i Taiwan, för att hon själv och fyra andra med liknande berättelser skulle få en chans att få hjälp av allmänheten.

- Tanken är att man kan vända sig till taiwanesisk polis med tips om man känner igen oss på våra babyfoton eller nu som vuxna, eller om man vet något som kan hjälpa oss i letandet. Man kan också lämna in sitt DNA till polisen, då kan de se om det finns någon match med någon av oss. Än har det inte hänt något, så det är bara att vänta och se, och hoppas på det bästa.

Sabina Söderlund-Myllyharju är gäst Efter Nio om rötter på måndag 14.9 kl. 21.00

Hör också Connys historia i månadens dokumentär:

Med en robotgräsklippare köper du mer fritid. Roboten friserar din gräsmatta och du kan koncentrera dig på andra saker.

Kungskonsumenten testade robotgräsklippare i prisklassen 1 500 euro och med cirka 1 000 kvadratmeters klippyta. Testmaskinerna var Bosch Indego, Robomow TS10000, Gardena R70Li och Husqvarna Automover 308. En sak som dock inte uppskattades av testpersonerna var robotlik systematik.

Med i testgruppen är Antti Kanes från Imatra, Pipsa Rippon från Lahtis och Mika Papunen från Villmanstrand.

Inför testet var de tre testpersonerna tveksamma till hur robotgräsklipparna skulle klara av att ta hand om gräsmattan på egen hand. Testet utvärderade hur enkla robotarna är att använda och hur effektiva de är. Testpersonerna ska ta reda på huruvida man med en robotgräsklippare kan få en perfekt gräsmatta, utan att själv göra något.

Reservera tid för att ta i bruk gräsklipparen

Robotgräsklipparen är inte färdig att tas i bruk direkt, jämfört med en som man skjuter framför sig eller kör själv. En basstation måste installeras och klippytan avgränsas med hjälp av avgränsningsslingor. Att lägga ut avgränsningsslingorna var enligt testgruppen den jobbigaste fasen, när roboten skulle tas i bruk.

- Bosch var lättast tack vare snabbkopplingen och att inget annat än avgränsningsslingorna behövde installeras. För Husqvarna och Gardena måste man dra en guidekabel separat och då blev det jobb med kabeln i båda ändorna av basstationen. De var därför lite svårare att ta i bruk, säger Antti Kanes.

Antti Kanes och Mika Papunen installerar avgränsningsslingan. Robotgräsklippare i test i Kungskonsumenten. Bild: Yle / Kuningaskuluttaja

Överraskande självständiga

Robotarna fungerade överraskande självmant. De klippte gräset alltid när batteriet var laddat eller enligt timerns inställningar.

- Det vore fantastiskt om våra barn lydde oss lika väl, anser min man och jag. En sympatisk sida har vaknat hos roboten, den lyder och slutresultatet är bra, och inte ett ljud hörs, säger Pipsa Rippon.

Men alltid gick klippandet inte friktionsfritt. Ojämnheter liksom rötter eller lutande underlag var krävande speciellt för Husqvarna och Gardena.

- Gräsklipparen stannade och på rutan kom ett meddelande om att den lyfts upp eller ställts på lut, säger Antti Kanes. Robomow gnagde i sin tur till och med ner trädrötterna.

Pipsa Rippon forskar i Gardenans inställningar. Pipsa Rippon forskar i Gardenians inställningar. Bild: Yle / Kuningaskuluttaja

Bosch lämnade tydliga fåror

Testpersonerna föredrog de andra robotarnas slumpmässiga bana på gräsmattan framom Boschens systematiska, parallella fåror.

- Boschen lämnade tydligare spår, säge Antti Kanes.

Boschen röjde inte heller undan grästottar som den gamla gräsklipparen lämnat efter sig lika effektivt som de andra robotarna. Det fastnade också gräs i gräsklipparens botten i större utsträckning än för de andra robotarna.

Pipsa överraskades av att gräsklipparna också skötte om gräsmattan. Det började växa gräs på den mosstäckta gården.

- När roboten klipper gräset tillräckligt kort, torkar mossan och då kan gräset växa bättre.

Robotgräsklipparnas rester, ett fint gräshack, förmultnade och gav näring åt gräsmattan. Gardena och Husqvarna röjde undan gamla grästottar och gav det bästa slutresultatet. Robomow var den snabbaste och effektivaste maskinen tack vare sin stora klippbredd.

Robomow vinnare

Men trots att robotgräsklipparna underlättade gräsklippandet, kom de inte åt varje plats. Exempelvis blev det kvar en remsa kring blomrabatterna, där den gamla gräsklipparen tidigare hade klippt gräset.

- Det blir mer att trimma, säger Mika Papunen.

Robusta Robomow, som också klarade sig bra på ett lutande underlag, körde förbi de andra gräsklipparna i testet.

Kompakta och lätta Husqvarna, som klippte snyggt och prydligt, blev tvåa i testet.

Den systematiska och mest högljudda Bosch kammade hem en fjärde plats, trots den lovordade installeringen.

Robomow kämpar i en uppförsbacke. Robomow i en uppförsbacke. Bild: Yle / Kuningaskuluttaja

Plus och minus

Testets vinnare: Robomow TS1000 (ca-pris 1 699 €)

Maxyta 1 000 kvadratmeter. Maxlutning 36 procent. Klippbredd 56 cm, klipphöjd 20-80 mm. Ljudnivå 74 dB. Vikt 20 kg.
Litium-batteri, laddningstid 60-90 minuter.
PIN-kod. Kommunicerbar med mobiltelefon eller pekplatta.

Robomow robotgräsklippare Bild: Yle / Kuningaskuluttaja

- högljudd vid start, piper en hel del
- små hörn kan vålla problem på grund av maskinens storlek
- tung; gled ner i diket ett antal gånger eftersom den körde förbi slingan och inte klarade av att vända om
- tapparna som fäster basstationen är svåra att köra ner i marken samt få upp igen
- utgående från instruktionerna verkar installationen svår

Andra plats: Husqvarna Automover 308 (ca-pris 1 690 €)

Maxyta 800 kvadratmeter. Maxlutning 25 procent. Klippbredd 17 cm, klipphöjd 20-50 mm. Ljudnivå 63 dB. Vikt 6,8 kg.
Litium-batteri, laddningstid 60-80 minuter.
PIN-kod. Väderbeständig.

Husqvarna Automover. Bild: Yle / Kuningaskuluttaja

- extra arbete med att installera guidekabeln
- installationen förutsätter att gården är i gott skick
- gräsmattans ojämnheter vållade problem, maskinen trodde att den stött på ett hinder och vände om eller stannade
- hade problem med att navigera hem till basstationen
- skaplig arbetskapacitet på en större gård, tidsödande

Tredje plats: Gardena R70Li (ca-pris 1 490 €)

Maxyta 700 kvadratmeter. Maxlutning 25 procent. Klippbredd 17 cm, klipphöjd 20-50 mm. Ljudnivå 60 dB. Vikt 7,4 kg.
Li-Ion-batteri, laddningstid 60-80 minuter.
PIN-kod. Väderbeständig.

gardena robotgräsklippare Bild: Yle / Kuningaskuluttaja

+ Auto-funktion: snabb att starta och få i arbete
+ prydligt resultat
+ lämnar inga rester
+ tystast
+ överraskande effektiv
+ tydlig programdisplay

- extra arbete med att installera guidekabeln
- svår terminologi i instruktionshäftet vid installeringsfasen
- installeringen förutsätter en gård i gott skick
- hade också problem med gräsmattans ojämnheter, stannade eller vände om
- kapar lätt sina guidekablar
- arbetskapaciteten lämnar en del att önska på en större gård
- lämpar sig inte som enda gräsklippare, kanter får klippas för hand

Fjärde plats: Bosch Indego (ca-pris 1 690 €)
Maxyta 1 000 kvadratmeter. Maxlutning 35 procent. Klippbredd 26 cm, klipphöjd 20-60 mm. Ljudnivå 85 dB. Vikt 11,1 kg.
Li-Ion-batteri, laddningstid 50 minuter.
PIN-kod. Logicut-navigatorsystem.

Bosch robotgräsklippare Bild: Yle / Kuningaskuluttaja

+ simpel design, inte för många extra delar
+ enkel att installera
+ enkel, tydlig programdisplay och instruktioner
+ laddar snabbt
+ återvänder rappt till basstationen
+ lämnar inga rester
+ lämnar kvar jämna spår och klipper logiskt

- backar inte tillräckligt innan den vänder, vilket kan resultera i att roboten slirar när det är vått
- körde fast i en trädrot; roten fastnade mellan två hjul
- körde upp i ett lutande träd; behövdes ett stängsel runt trädet för att hålla roboten borta
- lär sig nya saker långsamt
- otydlig meny - svårt att ställa in timern

Tiina Lappalainen
Originaltexten på Kungskonsumentens sidor.

Med en elrökugn lyckas också nybörjaren röka läcker fisk. En dyr elrökugn kan på sätt och vis vara mer praktisk än en förmånligare variant, men smaken på fisken blir lika oberoende av ugnens pris.

Kungskonsumenten testade fyra elrökugnar: Två modeller av Muurikka, som är betydligt dyrare än de andra testugnarna med priser på 99 respektive 129 euro. Elrökugnarna Prego och Easy Cooking kostar båda 49 euro.

Kungskonsumenten testar elrökugnar Bild: YLE

Prego- och Easy Cooking-ugnarna säljs i delar. Man får alltså börja med att skruva fast handtag och ben på de här två rökugnarna en god stund.

"Låt fisken torka innan rökningen"

En som inte är någon nybörjare när det kommer till att röka fisk är Börje Öhman, som driver Börjes fisk i Nagu. Öhman har rökt fisk i Nagu gästhamn i 28 år och har ett och annat tips gällande fiskrökning.

- Till exempel abborre är ju populärt bland fritidsfiskare och passar till elrökugnar. Forellfilé är också populärt, den kastar man bara in i lådan och så är det klart på en halv timme. Strömming fungerar kanske inte, det behövs nog större ugnar för det.

När man röker fisk är det några saker man ska tänka på, säger Börje Öhman.

Börje Öhman har rökt fisk i Nagu i 28 år. Börje Öhman Bild: Yle/Ylva Vikström

Att varmrökt fisk är populärt i Finland håller Börje Öhman med om.

- Visst är det populärt, kallrökt är inte lika populärt. Det är nog för att det är enkelt att sätta på bordet, det är en helstekt fisk. Kallrökt är sen kanske mer som uppskärning.

En enkel konstruktion

En elrökugn är en enkel konstruktion. På insidan av det halvmeterlånga röret finns värmeslingor. Rökspånen läggs på en plåt. Utöver den finns ett grillgaller för maten och en dropplåt.

Muurikka, mindre modell Kungskonsumenten testar elrökugnar Bild: YLE

I Muurikkas större elrökugnsmodell finns två grillgaller och därmed mer kapacitet att tillreda mat än i de andra ugnarna.

Muurikka, större modell. Kungskonsumenten testar elrökugnar Bild: YLE

Under Kungskonsumentens test sipprade en liten mängd rök ut ur alla ugnar under rökprocessen. Men när man väl öppnade locket kunde det komma ut ett större rökmoln.

Prego. Kungskonsumenten testar elrökugnar Bild: YLE

Kungskonsumentens testgrupp ansåg ändå att man bra kan använda elrökugnen på ett radhus eller egnahemshus gård - röken stör inte omgivningen. På ett höghus balkong skulle testpersonerna ändå låta bli att använda rökugnen.

Easy cooking. Kungskonsumenten testar elrökugnar Bild: YLE

God fisksmak

Efter testet var juryn delad. Muurikka-ugnarna var så gott som jämngoda och bäst, efter dem kom Prego och Easy Cooking på delad andra plats.

Det tog ungefär lika länge att röka fisken med alla ugnar och slutresultaten blev väldigt lika. Testgruppen tyckte att fisken var lika god om inte godare än den färdigrökta som man får köpa i matbutikens fiskdisk.

Rökugnarna skiljde sig främst i hur praktiska de var att använda: jämfört med de andra var Muurikka-ugnarna stadigare och dels mer praktiska.

De förmånligare elrökugnarnas botten läckte, så önskar man tvätta dem med rikliga mängder vatten gäller att göra det på gården eller i badrummet. Det var också svårare att stänga locket på Prego- och Easy Cooking-ugnen.

Juryn tyckte att den sporadiska fiskrökaren gott klarar sig med de billigare rökugnarna. Det rådde enighet om att elrökugnen är lättare att använda och mindre stökig än öppen eld. Men det kan ju vara en smaksak.

Något sotiga händer får man ändå också med en elrökugn. Det lönar sig att rengöra ugnen med jämna mellanrum. Det är inte alldeles enkelt, speciellt inte om man tar loss delen med värmeslingorna för att underlätta städningen.

Plus och minus

Delad förstaplats: Muurikka, modell mindre (99 €, 1100 W)

+ känns stadig, lätt att stänga locken
+ praktiskt handtag för att ta ut det heta gallret
+ mångsidiga rökningsinstruktioner

Delad förstaplats: Muurikka, modell större (129 €, 1200 W)

+ stadig, lätt att stänga locken
+ praktiskt handtag för att ta ut det heta gallret
+ större kapacitet, bra rökningsinstruktioner
- priset

Delad andraplats: Prego (49 €, 1100 W)

+ priset
+ tillreder likadan fisk som de andra ugnarna
- måste monteras ihop
- svårare att stänga locket

Delad andraplats: Easy Cooking (49 €, 1100 W)

+ priset
+ tillreder likadan fisk som de andra modellerna
- måste monteras ihop
- svårare att stänga locket

Kungskonsumentens ursprungstext: Lauri Miettinen
Test-texten på Kungskonsumentens sidor.

I somras utnämndes Kyrö Distillerys gin till den bästa gin&tonic-drycken på en internationell vin- och sprittävling i Storbritannien och det tre år gamla företaget fick sitt genombrott. Nu har arbetstakten skruvats upp i det gamla mejeriet och mer personal har anställts.

Marianne Aheinen och Juulia Rinta sätter korkar på flaskorna. Marianne Aheinen och Juulia Rinta sätter korkar på flaskorna. Bild: Yle

- En av oss är hemma härifrån Storkyro och han visste om att mejeriet stod tomt. Vi kom hit för att titta på stället och vi förälskade oss direkt, säger en av ägarna, Kalle Valkonen.

Allt började under en bastukväll år 2012. De fem kamraterna funderade på varför det inte tillverkas whisky av råg i Finland. Ett halvt år senare hade de grundat företaget, men den kommersiella tillverkningen inleddes för ett år sedan. Den här sommaren har Kyrö Distillerys Napue-gin valts till världens bästa i en brittisk tävlings gin&tonic-serie. I tävlingen deltog 150 olika giner och efter tävlingen blev ginen från Storkyro efterfrågad.

Ginflaskorna fylls. Ginflaskorna fylls. Bild: Yle

Nya arbetsplatser

Kyrö Distillery har uppmärksammats både i Finland och utomlands. Ginen har exporterats till Tyskland, Frankrike, Italien, Belgien, Nederländerna och Storbritannien. Förra veckan åkte en lastpall med gin till Japan.

- Efter vinsten har vi anställt fyra personer för att hinna med allt. Vi har blivit förvånade över den stora efterfrågan, det här kunde vi inte vänta oss. Nu tillverkar vi så mycket vi hinner.

Just nu lämnar mellan 3000 och 4000 flaskor fabriken, största delen är den prisbelönta ginen. Till exempel har de korkar som skulle räcka hela året redan tagit slut.

Örter från Storkyros ängar

I stora kar bubblar den starka ginen. Tillverkningstiden för gin är mycket kortare än för whisky, bara ett par veckor. Därför kan det unga företaget möta efterfrågan. Det stora intresset för ginen kanske kommer från den lite speciella smaken som fås genom annorlunda tillverkningsteknik och från de örter som används.

- Den innehåller 16 örter. En del av dem är plockade i naturen här i närheten. Till exempel älggräset, björklöven och dillen kommer från Storkyro. Dessutom innehåller ginen bland annat tranbär och havtorn.

Framgången har kommit snabbt och lite överraskande, men företagarna har stor tro på framtiden.

- Om man gör saker rätt och har ett bra gäng är allt möjligt. Man måste också försöka sig på sådant som ingen har vågar göra förut.

Text: Elina Niemistö

Siken har fallit bort och abborren har tagit dess plats. Det säger yrkesfiskaren Tom Blom i Sundom.

I Kvarken blir abborren allt viktigare när siken trätt tillbaka. Tom Blom satsar så gott som allt på just abborren.

- Den är yrkesfiskets ryggrad i dag, säger Blom.

Siken är en bifångst för Blom. Likaså gäddan, mörten och braxen.

Framtidstro

Blom ser ljust på framtiden. Det finns färre fiskare så konkurrensen är inte lika hård längre.

Efterfrågan är större än utbudet.

- Och priserna är hyfsade jämfört med tidigare, säger Blom.

20 ton abborre

Blom har redan målet för nästa sommar uppsatt. Mellan 15 och 20 ton abborre hoppas han kunna dra upp.

Abborre i nät Bild: YLE/Arja Lento

Med en sådan fångst förväntar han sig kunna tjäna allt mellan 30 000 och 60 000 euro.

- Det beror på marknaden. Vissa vårar säger uppköparna stopp när det blivit för mycket abborrfiléer.

Därför säljer Blom också direkt till konsumenten, utan mellanhänder. Då får han också ett bättre pris för fisken.

Blom är dock lite oroad för abborrfiskets framtid. Oron har att göra med skarven.

- Skarven sprider på stimmen. Det krävs en otrolig prestation att få upp fisk. Det går åt mer bränsle och man måste sätta ut flera nät. Och det är inte ekologiskt.

Större inkomster för kustfisket

I Österbotten har antalet yrkesfiskare minskat med cirka fem procent under de senaste fem åren. Det blir ungefär 25 fiskare färre.

Guy Svanbäck på Österbottens fiskarförbund lägger skulden på sälen och skarven.

Men även om antalet yrkesfiskare minskat finns det ändå en framtidstro bland de som är kvar.

Enligt siffror från 2013 har kostnaderna för kustfisket minskat och nettoinkomsten gått upp.

- För de som är kvar inom näringen ser det relativt bra ut, säger Svanbäck.

Guy Svanbäck Guy Svanbäck Bild: Yle/Sofi Nordmyr

Efterfrågan håller priset högt

Huvudorsaken till att det sett bättre ut för kustfisket de senaste åren är klar enligt Svanbäck.

- Efterfrågan är så pass mycket större än utbudet och då hålls priset på en högre nivå.

Utöver det har fiskarna börjat satsa på flera arter. Fisket har blivit mångsidigare.

Enligt statistiken är det strömmingen och siken som är de överlägset största inkomstkällorna för de österbottniska fiskarna. Men sikfångsten har minskat drastiskt sedan mitten av 90-talet.

Abborren är ryggraden

Fångsten av abborre, mört och braxen har å sin sida blivit större.

- Abborren har räddat fisket speciellt i Kvarken och utgör nu ryggraden för fiskarna här. När det gäller sikfångsten ser det nu ut som att botten är nådd och att vi får en liten uppgång igen, säger Svanbäck.

Det finns en framtidstro bland fiskarna i regionen. Österbottens fiskarförbund har intervjuat ett 40-tal fiskare.

- De ser relativt positivt på framtiden, säger Svanbäck.

Sälen avgörande för framtiden

Svanbäck vågar dock inte säga om de kommande åren kommer att vara goda eller dåliga för fiskerinäringen.

- Det beror långt på vilka möjligheter vi har att åtgärda sälproblematiken.

Östersjövikaren har varit fridlyst sen 1988 men sen dess har beståndet stadigt ökat. Enligt Naturresursinstitutet finns det över 20 000 östersjövikare i de finska haven.

I höst har det beviljats jaktlicens på 100 östersjövikare. I år är första året det beviljas jaktlicens på vikare.

Med jakten hoppas man kunna minska på de skador sälarna orsakar för yrkesfisket.

Det mesta gick fel då Lojos nya stora centralkök Köökki började laga tusentals portioner mat. Skolbarnen satt i matsalen och väntade förgäves på sin mat samtidigt som cheferna diskade.

- Nu ser vi ljus i tunneln, säger Lojos kosthålls- och städservicechef Jere Jantunen. Saker och ting kan bara bli bättre från det här. Men man kan säga att allt som har kunnat gå fel så har gjort det.

Mycket har alltså gått snett då Lojos största och splitternya produktionskök Köökki skulle börja producera mat till daghem, skolor och äldreboende. I juni tillreddes de första portionerna och i augusti körde verksamheten igång ordentligt då skolorna började.

- Vi har nog kommit igång och fått ut mat, säger Jantunen.

Men inte så mycket mer än det tills vidare. Och att få ut maten har också hängt på skör tråd ibland.

Allt har varit nytt och ovant. Nya processer, nya maskiner och ett nytt system att laga mat genom så kallad kalltillredning.

Dessutom har maskiner inte fungerat, en del tidtabeller har inte alls hållit och viktiga saker har blivit fellevererade. Nu kommer det också en del klagomål på matens smak.

Transportvagnar ställde till det

Det har varit stora problem med att få ut maten i tid till skolorna.

Bland annat var de nya transportvagnarna som beställts fel.

- Vi skulle ha närmare 200 vagnar till vårt förfogande men fick till en början endast 95. De var dessutom felaktiga.

Den affären har nu tagits tillbaka. Nya vagnar är beställda men de har inte kommit än utan levereras i november. Om allt går enligt planerna.

Uteblivna vagnar fick ersättas av svarta styroxlådor. Men de skapade problem då maten skulle packas.

- Köökki är inte byggt för lådorna. Det finns exempelvis inga tvätt- och torkmöjligheter för lådorna, säger Jantunen som nog rivit sig i håret en och annan gång de senaste månaderna.

Ingen service i tid

Dessutom har Köökki haft problem med att få maskinerna att fungera.

- Alla maskiner har två års garanti och vi ska få service inom 24 timmar. Men trots det så tog det exempelvis fem dagar innan vi fick grytorna att fungera.

Jere Jantunen. Kosthålls- och städservicechef Jere Jantunen i Lojo. Bild: Yle/Marica Hildén

- Jag har också varit med och diskat. Från förvaltningen har vi varit så mycket med och hjälpa som det bara gått, säger Jere Jantunen.

Skolmaten försenades

Kosthållspersonalen har haft det tufft och har varit tvungna att jobba övertid.

- Det tråkiga i det hela är att skolorna delvis fått sin mat för sent på grund av alla problem.

Barnen har suttit i skolmatsalen och väntat på sin mat, men den har inte kommit i tid, vilket har påverkat skolornas arbete.

- Vi är mycket ledsna för det här och vi gör vårt bästa för att det ska fungera, säger han.

Dietmaten tog tid

Ingen hade heller räkna med hur mycket tid det tog att tillreda 500 specialmat per dag.

- Vi flyttade tillverkningen av alla skolors dieter till Köökki. Men att få det att fungera visade sig ta mycket mer tid än vi räknat med. Vi har varit tvungna att planera också det bättre och anställa mer personal.

Jere Jantunen säger att det nu fungerar bättre, så som mycket annat. Alla har vant sig en del vid nya rutiner och nya arbetssätt. Men att de sett över rutinerna för att få allt att löpa.

Efter en omfattande konkurrensutsättning valdes också nya företag som kör ut mat och också de har varit ovana.

- Vi har gått igenom de nya rutinerna med dem.

Det var tänkt att den kalltillredda maten skulle köras ut tre gånger per vecka men nu körs den fyra gånger för att lösa en del problem.

Kritik mot smaken

Kalltillredning betyder att maten rörs ihop av kalla råvaror eller halvfabrikat och förvaras sedan kallt. Det betyder att kökspersonalen också arbetar i kalla utrymmen med tjocka kläder på. Maten transporteras och värms först sedan upp och serveras.

En del har nu klagat på att maten inte är lika god som förr och matsvinnet har ökat.

- Vi reagerar på det här och försöker plocka bort de maträtter som inte är populära, säger Jantunen och medger att maten nog smakar lite annorlunda än förut.

70 procent av matlagningen är kalltillredning vilket för Köökkis del betyder cirka 6500-7000 portioner per dag då köket har full produktion.

- Men i ett annat av Lojos produktionskök, i Perttilä, har man redan under något år tillrett kallt. Förut har maten ansetts god, nu sägs den inte mer vara lika bra. Med samma recept. Här finns mycket känslor med.

Eftersom man redan testat kalltillredningen på 500 portioner dagligen i Perttilä så har kosthållet redan kunnat utveckla recepten.

All mat laboratorietestas

För tillfället återkommer samma meny efter fyra veckor, tidigare har det gått sex veckor emellan.

- Det beror på att varenda portion just nu testas i laboratorium, säger Jantunen.

Man kollar hållbarheten och alla råvaror testas skilt för sig.

- Här finns alltså ett enormt bakgrundarbete som görs vid sidan av allt annat jobb. Men på det här sättet säkerställer vi att maten är både hälsosam och trygg.

Städare blir matutdelare

Lojo har en mycket stor kosthållsreform på gång där allt organiseras om. Förändringen för personalen är stor och gränsen mellan städ- och kosthållspersonal suddas ut. Av de cirka 120 som tidigare var lokalvårdare så fick 65 personer bredare arbetsuppgifter då de blev servicearbetare.

- De hjälper till någon timme per dag med matutdelningen i skolorna, de är där då det är matrast, säger Jantunen.

Utöver den här utdelningshjälpen finns oftast en anställd per utdelningskök. Det går att jämföra med läget innan reformen då upp till fem personer kunde arbeta tillsammans i ett kök.

Organisationsförändringarna har genomförts under det här året.

Tre stora kök

Nu finns tre huvudpunkter i Lojo där maten tillverkas, så kallade produktionskök.

Köökki är det största produktionsköket. Då allt fungerar ska 8800 portioner per dag tillredas där. För tillfället är antalet 6500-7000. Fyra skolor producerar ännu sin mat själv.

Perttiläs centralkök planerades i tiderna för 2000 portioner men under fyra års tid tillreddes här hela 3700. Under sommaren då skolorna var stängda renoverades det grundligt och i det nyrenoverade köket tillverkas i dagens läge 1740 portioner per dag.

I Lojo seniorservicecenter tillreds måltider till äldrevården. Det ska renoveras genast då Köökki har startat upp ordentligt.

Från produktionsköken levereras sedan mat till 73 olika punkter där det finns någon form av utdelningskök.

- Nästan alla utdelningskök är renoverade, säger Jantunen.

Hela kosthållsreformen kostar Lojo drygt 7 miljoner euro men beräknas i längden spara in en del. Köökkis investeringar ska spara in sig på mellan 6,5 till 8 år.

- Portionspriset sänks med endast några cent, men det blir mycket eftersom antalet portioner är så många. Men vi räknar med att transporterna ska spara en hel del, upp till 300 000 per år.

Personalstyrkan ska också minska lite men det sker genom naturliga avgångar.

Hela kosthållsreformen görs för att spara och göra verksamheten effektivare. Men Jere Jantunen säger att det för Köökkis del blir troligtvis först nästa år som det blir billigare.

- Det här året går nog åt till att få rutinerna och processerna i skick. Nästa år kan vi sedan räkna med besparingar, hoppas han.

Det är tråkigt att äta ensam och maten smakar bättre om man äter den i sällskap. Nu inleds en verksamhet med matsällskap i Folkhälsanhuset Wasa.

- När vi sitter och äter ensamma så finns det ingen glädje i det, säger informationschef Camilla Westerlund. Därför startar vi nu upp matsällskapet, där vi sitter tillsammans och äter och kanske har lite teman i diskussionerna.

Idén till verksamheten fick Camilla efter Luciainsamlingen, där medlen skulle gå till ensamma äldre. Där koncentrerade man sig på just maten och den matlust man får då man umgås runt matbordet.

- Till exempel sa en tant "tänk, att knäckebröd kan vara så gott när man äter det i sällskap". Det är just det vi vill bygga vidare på.

Alla är välkomna, från nära och fjärran. I samma veva kan man passa på att delta i någon verksamhet som ordnas i den nya Folkhälsanhuset.

Folkhälsans hus i Vasa. Folkhälsans hus i Vasa Bild: Yle/Roger Källman

Ett smart sätt att både packa vattentätt och samtidigt organiserat är att använda sig av färgkodade packningsväskor.

Det här gäller inte bara under paddlingsturer eller seglatser, utan även under vandring. Börjar det ösregna under vandringen hålls all din utrustning torr, samtidigt som packningen behåller sin vikt. Det är ju dubbelt så surt om allt blir vått och samtidigt tyngre att bära på. Dessutom behöver du inte tömma hela ryggsäcken då du letar efter ett par torra strumpor.

Töm ut luften så gott det går innan du stänger påsarna, utrymme brukar vara en bristvara.

Vill du spara några slantar så använder du ju dig av vanliga plastpåsar. Genomskinliga påsar underlättar sökandet, om du inte vill använda dig av färgkodning eller små tejpremsor.

Specialfodral för smarttelefonen Vattentätt telefonfodral Bild: Yle/Jyrki Karjalainen

För den mer äventyrslystna så ger de vattentäta påsarna också en del flytkraft, om du måste simma över ett vattendrag. En stor sopsäck fungerar även det, och håller dessutom ryggsäcken torr, men om man även har innehållet packat skiljt för sig så kan man säkerställa att man har torra kläder att dra på sig då simturen är över.

Linus Söderlund packar vattentätt Linus Söderlund packar inför kajakturen Bild: Yle/Åsa Svarvar

Det enklaste sättet att hålla utrustningen torr är ju att hålla sig inomhus eller bara vistas ute om vädret är gynnsamt, men vem vill nu det?