Vasa övningsskola försöker motverka matsvinnet genom att sälja överbliven skolmat till elever, personal och seniorer. Det har minskat på bioavfallet och har en positiv effekt på de unga som lär sig att inte slösa, menar prorektor Ulla Granfors.

För ett par år sedan erhöll Vasa övningsskola Eco School-status. Det innebär att man tagit fram arbetsmetoder och aktiviteter i skolan som skall väcka och upprätthålla intresset för miljöfrågor bland eleverna. Och det har haft positiva följder.

Skolan erbjuder också möjligheten att köpa lunch till seniorer.

Ulla Granfors Ulla Granfors, prorektor vid Vasa övningsskola. Bild: Yle/Kati Enkvist

Utnyttjar eleverna möjligheten att köpa hem lunch?

- Inte så mycket som jag har hoppats. Men jag brukar alltid framhålla att de ska bjuda familjen på mat, ingen behöver ju veta vem det är som har kokat den, säger Granfors och skrattar.

- Mest är det lärarna som köper hem mat. Vi tycker att det är en alldeles fantastisk möjlighet.

Vasa övningsskola vill minska på matsvinnet Vasa övningsskola vill minska matsvinnet. Bild: Yle/Kati Enkvist

Karleby vill också minska matsvinnet

I Karleby håller man nu på att utreda vad man ska göra med skolmaten som går till bioavfall. Senare i höst avgör politikerna om det är någon vits att försöka sälja överbliven skolmat.

Skolmaten i Karleby kokas i stadens egna kök medan Vasa övningsskola har en privat matleverantör.

Läs också:
Skolmaten påverkas av transport
Nu ska matsvinnet minskas
Karleby överväger att sälja skolmat till utomstående

Borgå är en av städerna som står på tröskeln till att fatta beslut om att inrätta ett centralkök som skulle servera omkring 11 000 portioner dagligen.

- Ekonomin väger mycket tungt i det här skedet när läget är ganska dåligt, säger stadsstyrelsens ordförande Matti Nuutti (Sdp), men näringsvärdet och smaken är också viktiga och måste beaktas när besluten fattas.

Annika Malms-Tepponen, Matti Nuutti, Rebecca Olin, Laura Karén smakar på skolmaten. Debatt och smaktest kring skolmat Bild: Yle/Berislav Jurisic

- Vad händer om portionerna inte blir uppätna, undrar Rebecca Olin som sitter i ungdomsfullmäktige. Om inte maten smakar så gott som eleverna förväntar sig är det många som hellre väljer att köpa ett mellanmål från butiken. Att laga mat som kastas bort är inte riktigt smart.

Eleverna i Cygnaeus skola gillar centralkökets mat

Helsingfors har redan länge haft centralkök. I köket i Backas i Vanda lagas 50 000 portioner dagligen. Maten kritiseras ofta för att vara smaklös, men det är avsiktligt. Tanken är att mottagarköket ska salta eller krydda efter egen smak.

Maten från centralköket levereras till omkring 400 adresser varje vardag.

I Cygnaeus skola är fiskpinnar och makaronilåda de populäraste maträtterna. De kokas i sin helhet i centralköket i Backas.

Finland först i världen med skolmat för alla

I över 65 år har vi kunnat skryta med gratis skolmat i vårt land. Visserligen fick mindre bemedlade elever gratis måltider redan i början av 1900-talet, men det var under krigsåren som man insåg skolmatens betydelse. 1943 stiftade Riksdagen en lag om avgiftsfri skolmat, som skulle tillämpas över hela landet senast 1948.

Ebba Lindroth och Maija Lönnroth minns skolmaten i Kimito Ebba Lindroth (t.v.) och Maija Lönnroth

- Då hade vi haft den där smällkalla vintern som var minus 40 grader och nästan alla rotfrukter frös. Då fick vi ju frusen kålrot i soppan och frusna potatisar och det var ju inte så särledes gott det inte. Men det fanns ingenting annat så det var bara äta vad man bjöds, minns hon.

Bra skolmat ser god ut

Skoleleverna borde få ungefär en tredjedel av sitt dagliga näringsintag från den mat de äter i skolan. I verkligheten utgör skollunchen bara en femtedel av elevernas kaloriintag.

Näringsterapeut Henna Karvonen Bild: Yle/Sakari Luhtala

Hon betonar vikten av grönsaker, men hoppas också att eleverna äter potatisen.

Restauranginnehavaren Björn Helsing ledder för några år sedan Marthaförbundets kampanj för en bättre skolmat. Enligt honom spelar egentligen inte portionens pris så stor roll.

Björn Helsing, restauranginnehavare. Bild: Yle

Närbild 27.10, kl 20.00 i Yle Fem

Vad gör en vedeldad bastu bättre än en lägenhetsbastu? Vad som skiljer finlandssvensk och finsk bastukultur åt? Elisabeth Morney tar en djupare titt på vår nationalhelgedom i programmet Rivet ur Arkivet.

Jag är uppväxt på en skola på landet i Österbotten. Under hela barndomen på 60-talet var alternativen till tvättmöjligheter den vedeldade bastun i gårdsbyggnaden eller lavoaren bredvid vattenklosetten. Vi hade ju ändå innetoalett. Det var inte alla förunnat på 60-talet. Den moderna radikala förändringen kom 1970 jämt. Då byggde kommunen en elbastu med dusch i skolans källare och sen dess har mina tvättbehov främst tillfredsställts av duschen.

Att bada vedeldad bastu i gårdsbyggnaden var inte roligt. Det gjorde man för att hålla sig ren. Föreställ dig en kall vinterdag. Själva basturummet är varmt och mysigt, men kläderna ligger på bänken i ett kallt och fuktigt omklädningsrum. Det finns inte en chans att kunna klä på sig där även om man står ut med kylan. Luften är så fuktig så kläderna sitter som limmade korvar längs vaderna. På med vinterskorna, kläderna i ett bylte i famnen, handduken runt kroppen och språngmarsch över gården.

Varför badar jag inte i min lägenhetsbastu i stan, men när jag ser en vedeldad bastu ligga naturskönt vid havet får jag en oemotståndlig lust att krypa in i den fuktiga värmen? De här tankarna slog mig för några år sen när jag hämtade en wc-pappersrulle från bastulaven i min lägenhetsbastu där jag har ett förråd av wc-papper och hushållspapper. Lägenhetsbastun kommer i användning främst när jag får gäster från utlandet som förundras över hur många bastur det finns i Finland - till och med i höghuslägenheter. ”Vill du bada?” är den enda rätta frågan i det läget.

Nyfikenheten på svaret till min egen inställning drev mig att göra en reportageserie om bastur och som kronan på verket en bastudokumentär som gör en djupdykning i den finska bastuns kultur. Vad är en optimal bastu-upplevelse? Är bastun egentligen finsk? Vad är det för skillnad mellan den finlandssvenska bastukulturen och den finska? Varför är bastun inte lika populär i Sverige som i Finland? Hur gammal är bastun? Vilken är den rätta bastutemperaturen?

Alla finländare har en relation till bastun, antingen varm eller sval. Det finns mer än tre miljoner bastur i Finland, så konstigt skulle det ju vara om vi inte hade en åsikt.

Det jag kom fram till var att en vedeldad bastu är fuktigare och mera syrerik än en elbastu. Jag kom fram till att idealtemperaturen för mig ligger på ungefär 75 grader. Men framförallt förstod jag själens rening medan jag undersökte fenomenet. Bastun har haft olika funktioner under olika århundraden. Under 1900-talet har bastukulturen förändrats radikalt flera gånger. Ännu på 1930-talet stod rökbastun för hälften av alla bastur i Finland. Det fanns kvartersbastur i städerna för arbetare som inte hade tvättmöjlighet hemma.

Svettält i Klövskog

Så vad är det då som gör att bastubadet känns så njutningsfullt i dag? Jag fick en aha-upplevelse när jag träffade en lakota indian i Klövskog och badade en inipiceremoni i ett svettält. Ett svettält fungerar på samma sätt som en vedeldad bastu. Man hettar upp stenar och häller vatten på dem så att det bildas ånga. Men en inipiceremoni har ingenting att göra med kroppslig rening, utan enbart med den själsliga.

Då förstod jag bastuns transformativa funktion. Ofta fungerar bastun som en vattendelare mellan vardag och vila. För att kunna slappna av fullt ut behövs en ritual och tid. Det hjälper också om bastun ligger naturskönt. Med det här förstod jag min inre längtan till den vedeldade strandbastun. Som stadssekreterare Kaj Björni säger i dokumentären: ”Det föddes ett nytt bastukoncept i och med sommarstugorna. Bastun blir också en själslig vila och en njutning.”

Rivet ur Arkivet inleder sin nya säsong med Bastun måndagen den 27.10 klockan 22.00 på Yle Fem.

Rysslands importförbud på kött har ökat matturismen från Ryssland till Finland.

Ryska konsumenter reser till Finland för att köpa kött de inte får tag på hemma.

Det är tillåtet att importera kött till Ryssland för eget bruk om köttet är vakuumförpackat.

Flera ryska resebyråer planerar nu resor för våren och sommaren där man besöker olika producenters gårdsbutiker och bekantar sig med den finländska matkulturen.

Förutom gruppresor utvecklar man också nya rutter för ryska familjer som reser med bil.

Roger Tullgren i Hässleholm, Sverige kunde helt enkelt inte låta bli att lyssna på hårdrock under dagarna. Staden klassade ärendet som funktionsnedsättning och betalade en del av Tullgrens lön.
- Jag bad om en kopia av beslutet bara för säkerhets skull, berättar Tullgren.

Redan ute på gården känns basgångarna i magen. Inne hos Tullgrens på tredje våningen i höghuset i Hässleholm dånar Black Sabbath ur högtalarna. Väggarna är tapetserade med vinyler, konsertbiljetter, festivalarmband, trumpinnnar, plektrum, setlistor, backstagepass, gitarrer och autografer. I hörnet står hushållets egna rökmaskin.

- Jag lyssnar på hårdrock från morgon till kväll, varje dag och genom hela året, intygar Tullgren som till vardags jobbar som gårdskarl.

Rock går alltid före jobb

Tullgren avverkade flera anställningar i snabb takt under 2000-talet.

Hans hårdrockskläder och -stil vållade problem för vissa medan andra inte fixade det att han lyssnade på musik från arla morgonsstund. Rätt så högt dessutom.
Så efter samtal med oberoende psykologer på arbetsförmedlingen i Hässleholm fick Tullgren sitt intresse klassat som en sorts funktionsnedsättning. Staden gick alltså med på att betala en del av Tullgrens lön, förutsatt att nån anställde honom.

Så skedde och Tullgren började jobba i restaurangkök. Med rätt att lyssna på musik efter behag. Rätt att prioritera en bra konsert framför kvällsjobb om dessa två skulle kollidera med varandra.

Så jobbade Tullgren i några år tills han och staden kom överens om att avsluta arrangemanget.

Skulle finnas behov i Japan också

Eri Tsutsumi jobbar inom reklambranschen i Tokyo och har många vänner med lika fanatiskt hobbyintresse som Tullgren. När Yle Fems program "The Norden" sammanför henne med Roger Tullgren tror hon först inte sina öron.

- Är nån som tycker väldigt mycket om fisk så är den då fiskhandikappad? kommenterar hon fundersamt.

I Japan är det väldigt vanligt att en person går in i sitt intresse till den milda grad att resten kan bli lidande. Ett liknande ekonomiskt arrangemang skulle i och för sig ruinera Japan, resonerar hon skämtsamt.

Se Eri Tsutsumis möte med Roger Tullgren och mycket mer i "The Norden" om arbete och fritid i Yle Fem ikväll kl 19.00 och på Arenan.

De starka chilifrukterna har många hälsoeffekter. De värmer kroppen, motverkar inflammationer och lär ska stärka sexlusten. Alexandra har testat både beprövade och obeprövade chilirecept, varav ett var riktigt märkligt.

Liniment av chili

5 minuter

Spela upp klipp på Arenan: Liniment av chili

Chili har använts som krydda och medicinalväxt i åtminstone 8000 år, de senaste 7000 åren har man odlat den. Växten kommer troligtvis från Bolivia, varifrån den har spritt sig med fåglar till hela Latinamerika. Det var Columbus som tog med sig chilin till Europa och här blev den snabbt populär och spreds på bara några år till Indien, Kina och Afrika.

Mayaindianerna använde chili i en ceremoniell dryck med kakao och honung – alltså varm choklad spetsad med chili. Mayakvinnorna använde chili som skönhetsmedel. Först tvättade de sig med urin och sedan baddade de chili på kroppen. Men chilin fungerade också som bestraffningsmedel för kvinnor som kastat alltför närgångna blickar på andras män eller varit otrogna. Då gned man in ögonen respektive underlivet på kvinnan i fråga med chili.

Hettan i chili kommer från ett ämne som heter capsaicin. Det stimulerar både blodcirkulationen och endorfinproduktionen. Endorfin är kroppens eget morfin, men det är 30 gånger starkare. Så chili är en bra smärtlindrare och har länge använts i smärtstillande mediciner.
Det mesta av hettan i frukten sitter inte som många tror i fröna, utan i mellanväggarna. Dem kan man skrapa ur om man vill ha chilismaken men inte så mycket styrka. Men då får man förstås också mindre verkan av chilin.

I Indien anser man att chili stödjer i stort sett alla våra inre organ, framförallt är den välgörande för matsmältningen. Chili är faktiskt den enda växt som dokumenterat ökar ämnesomsättningen. Indierna säger att chili håller elden i våra magar brinnande. Men i Indien pratas också mycket om chilins inverkan på sexlusten. Växten anses vara ett afrodisiakum och är förbjuden för unga munkar som ska hålla sig kyska.

Det gamla indiska verket om kärlekskonsten, Kama Sutra, innehåller många recept som ska öka lusten och uthålligheten. Ett av de märkligaste är en blandning av chili, svartpeppar och honung som mannen ska gnida in sitt organ med. När han sedan älskar med kvinnan lär han ska kunna föra henne till oanade höjder, varvid kvinnan efteråt ska vara beredd att göra precis vad som helst för mannen.
Jag testade receptet, men gned bara in lite av blandningen i armvecket där vi har extra känslig hud. Efter några sekunder kändes det som om huden brann, en inte alltigenom skön känsla. Ungefär tolv timmar satt effekten i. Det här receptet är inget jag rekommenderar, förmodligen gör det riktigt ont på känsliga slemhinnor och supertunn hud.

Däremot var chilioljan, som jag också testade, riktigt behaglig. Den ger en varm känsla på huden som liknar solvärme och hjälper mot inflammationer och muskelvärk.
Den som lider av reumatism kan må bra av att äta chili regelbundet. Den svettning som uppstår när man äter mycket chili – den Gustatoriska svettningen – är väldigt välgörande för hud-, led- och muskelinflammationer.

Själv äter jag gärna chili när jag är trött, frusen eller har ont i kroppen. Och glöm för all del inte att testa en nypa chilipulver i den varma chokladen i vinter.

Chililiniment:

Skär färska chilifrukter i centimeterstora bitar.
Lägg dem i en ren glasburk och häll på olivolja så att det täcker ordentligt.
Sätt oljan i ett varmt vattenbad på spisen i fem minuter.
Lyft av från spisen och låt den sedan dra i en vecka i rumstemperatur.

Ska du använda oljan som liniment silar du bort frukterna och häller upp den orangeröda oljan i en glasflaska. Smörj på onda leder och värkande muskler vid behov.
Det går också bra att använda oljan och de inlagda chilifrukterna i matlagning. Ta 1 tsk-1 msk av blandningen till en gryta, marinad eller grönsaksfräs, eller använd lite av oljan till stekning eller marinad.

Chililiniment

Alexandra gör en kräm och en olja för att stimulera huden och kanske det erotiska livet.

Hans steg är försiktiga, men säkra. Blicken vandrar över stranden. Den söker grönt bland grönt, brunt bland brunt och svart bland svart. Skyddsfärgade fågelägg är inte lätta att hitta, men tyvärr lätta att trampa på – i misstag.

Dokumentärfilmaren Jari Salonen kan sin strand. Då häckningsplatserna är lokaliserade placerar han varsamt ut små kameror precis intill fågelbona.

Vid lägerelden Bild: Susanne Skata

Mycket teknik, mycket material

Vid lägerelden Bild: Jari Salonen

Det bästa med produktionssättet Jari valt är att det kommer mycket material. Det sämsta är att det kommer otroligt mycket material. Under en dag kan han samla in 30-40 timmar inspelad video på 15-20 kameror. Under två somrar är han ute i Bottenhavet och filmar för serien som ska bli 3 x 50 minuter och sändas år 2016. De många, långa vinterdagarna är ”räddade”. En hel del av det inspelade materialet är förstås ”tomt” och händelselöst, men allt ska gås igenom för att ge tittaren den mest spännande berättelsen om livet i Bottenhavet.

Djuren och naturen har huvudrollen

Jari har valt att inte ha några människor med i dokumentären. Ett tjugotal fiskar, fåglar och växter spelar huvudrollerna och naturen för själv berättelsen framåt. Serien kommer att visa bland annat hur knölsvan och måsar beter sig i sina bon, hur skarvarna inreder, hur blommorna knoppas, hur grodorna simmar och hur spiggarna äter.

Vid lägerelden Bild: Jari Salonen

Djuren är hans vänner, allt bärande hans ovänn

En inspelningsdag blir lätt över 10-12 timmar lång. Det livliga djurlivet och den fantastiska tekniken till trots är det något annat som styr om serien blir bra: hur klarar filmaren av alla ensamma timmar ute i yttersta havsbandet? Jari menar att det hittills gått bra, det enda han tröttnar på ibland är allt bärande. Fåglarna blir hans vänner, det hör till jobbets natur att man får byta några ord med tärnorna och namnge knölsvanen som blivit ens vän. Tokig har han inte blivit, Jari njuter av dagarna ute i Bottenhavet.

Text: Susanne Skata

Mies ja meri

9 minuter

Spela upp klipp på Arenan: Mies ja meri

Satsningarna på mat fortsätter i Lojo. Det ska bli mera närproducerat, matportionerna till de äldre ska bli hälsosammare och matsalarna ska bli trivsammare.

Tanken är att för nästa konkurrensutsättning satsa lite mera pengar så att 10-20 procent av livsmedlen som staden köper kan vara närproducerade. Stadsstyrelsen remitterade frågan för att få noggrannare kalkyler.

Redan tidigare har Lojopolitikerna beslutat att skolorna i Lojo ska få trivsammare matsalar. Bland annat ska oljudet minska då platserna där eleverna ställer tillbaka sina kärl ses över.

Skolorna ska också ha temadagar med kändiskockar.

Smör och grädde

De äldres mat ska också få mera smör och grädde i sin mat.

Lojo testar i höst också att sälja överloppsmat från skolkök. Som pilotkök fungerar köket i Mäntynummiskolan.

Stadsstyrelsen i Lojo behandlade resultaten av den stora köksarbetsgruppens rapport på sitt möte på måndagen (27.10).

Initiativet till matreformen kom från ordförandena i Lojo stadsstyrelse med sannfinländaren Riikka Slunga-Poutsalo i spetsen.

Prislistor som grävs fram under en tidningshög, otydlig prissättning och brister i prismärkningen av varor. Bland annat det här kom fram när myndigheterna granskade hur väl frisörsalongerna anger priser på varor och tjänster.

Det är regionförvaltningsverken runt om i landet som har granskat hur frisörsalongerna lägger fram prisinformationen. Enligt lagen måste salongernas prislistor finnas synliga i affärslokalen. Helst ska konsumenten också kunna se prislistan från utsidan av lokalen, i praktiken genom skyltfönstret.

Dessutom ska de varor som säljs i salongerna prismärkas tydligt.

Varierande resultat

Granskningen gav ett brokigt resultat. Utgående från de anmärkningar som frisörsalongerna fick är läget sämst i norr. I Kemi-Torneå fick nästan 70 procent av salongerna en anmärkning på grund av bristfälliga prisangivelser, mot bara 20 procent av salongerna i Sydvästra finland. I hela landet varierade andelen salonger som fick en anmärkning mellan 20 och 50 procent.

Bild: yle

I vissa fall saknades prislistorna helt eller togs fram enbart på begäran. I en del salonger plockades prislistorna fram under tidningshögar eller från skåp och lådor. I regel sköttes prisinformationen bättre i större städer, åtminstone i södra Finland.

Mer information behövs

Det förekom en hel del oklarheter kring reglerna för prissättning i frisörsalongerna. En del företagare trodde att det räcker om det finns en prislista någonstans i salongen. Andra hade för sig att prisinfo på företagets nätsidor är nog. Speciellt bristfälliga var kunskaperna hos frisörer som var nya i branschen.

Regionförvaltningsverken informerade frisörsalongerna om reglerna i samband med granskningsbesöken. Sammanlagt granskades närmare 2 500 frisörsalonger runt om i landet.

För frisörer gäller samma regler om marknadsföring av konsumentvaror som i andra branscher.

Mer information om bestämmelserna finns på Konkurrens- och konsumentverkets sidor.

Läs också nyheten från Åboland:
Bristfälliga prislistor vid många frisörsalonger

Enligt en svensk undersökning är mjölk inte alls så hälsosamt som många tror. I stället för att stärka skelettet och förbättra hälsan, ökar rikligt mjölkdrickande risken för benfrakturer och en alltför tidig död, visar undersökningen.

Vuxna som dricker mer än tre glas mjölk per dag har ingen nytta av det, snarare tvärtom. Det visar studien som gjorts vid Uppsala kliniska forskningscentrum och som presenteras i den medicinska tidskriften British Medical Journal.

I undersökningen deltog 110 000 vuxna svenskar, både män och kvinnor. Det här är den största studien som gjorts på det här området.

Det är speciellt hos kvinnorna som bilden av mjölk som en hälsodryck ifrågasätts. Forskarna noterade ett samband mellan hög mjölkkonsumtion och ökad dödlighet. De kvinnor som drack minst tre glas mjölk hade en nästan fördubblad dödlighet jämfört med dem som drack högst ett glas.

Det är oklart exakt vad som är farligt i mjölken. Forskarna i Uppsala tror ändå att mjölksockret spelar en roll i sammanhanget.

Inget skydd mot benbrott

En allmän uppfattning är att de höga halterna av D-vitamin och kalcium i mjölken stärker skelettet och skyddar mot frakturer. Verkligheten är en helt annan om man får tro den här studien.

Kvinnor som drack mycket mjölk drabbades oftare av frakturer än de kvinnor som drack högst ett glas. Hos männen märktes ingen skillnad i tendensen att drabbas av frakturer mellan dem som drack mycket och dem som drack lite mjölk.

De hälsorisker som kopplades ihop med mjölkdrickandet gällde inte andra mjölkprodukter, som yoghurt och ost.

Nya rekommendationer?

Professor Karl Michaëlsson är en av krafterna bakom undersökningen. Han säger i svenska medier att han själv minskat på sitt mjölkdrickande, men att det behövs fler studier innan man kan ändra kostrekommendationerna.

I Sverige är rekommendationen att man ska dricka ungefär en halv liter mjölk per dag, i den här mängden räknas också exempelvis fil och yoghurt med, liksom ost. I Finland rekommenderar statens näringsdelegation att man konsumerar 5-6 deciliter flytande mjölkprodukter samt 2-3 skivor ost varje dag. De flytande mjölkprodukterna kan också bytas ut mot exempelvis soja- och havredrycker, ifall de är berikade med kalcium och D-vitamin.

Läs också:

Näringsexpert: Lagom mängder mjölk okej

Bokklubben är tillbaka. Den här gången har vi läst ”Steglitsan” av Donna Tartt. En tegelsten till bok (784 sidor) som är värd att läsa, men som kräver tålamod hos läsaren och lätt kan uppfattas som svår litteratur. Det här är några av åsikterna hos recensenterna.

Kia Svaetichin gästas denna gång av webbredaktören Catariina Salo och kulturredaktören Ida Henriksson. Steglitsan är Donna Tartts tredje roman ("Den hemliga historien" från år 1992 och "Den lille vännen" från 2002) och det tog tio år för henne att fullborda verket. Steglitsan handlar om 13-åriga Theo. Hans mamma dödas när de är med om ett bombdåd på ett museum. I tumultet som uppstår lyckas Theo få med sig en extremt värdefull målning från museet. En målning han bär med sig upp i vuxen ålder och som hela romanen kretsar kring.

Var boken läsvärd?

Ida: Om man bortser från att boken var ungefär 500 sidor för lång så är den absolut läsvärd. Det är en fascinerande berättelse om en pojkes liv, skriven på ett vackert språk.

Catzo: Jag tycker absolut att den är läsvärd och jag tycker inte ens att den var för lång, däremot borde jag kanske ha haft ett år på mig att läsa den. Man måste ha tid på sig att ta in den här boken. Man ska inte hetsa sig igenom den utan se den som slow reading.

Vad var bokens budskap?

Catzo: Boken handlar mycket om att kunna handskas med sin ensamhet och förmågan att kunna vända dåliga perioder i livet till något bra.

Ida: Helt i slutet av boken kom jag till insikt med en skön stämning, trots all ångest och ensamhet så finns det något fint med livets alla lidanden.

Åt vem rekommenderar ni boken?

Catzo: Jag skulle rekommendera den åt till exempel dig, Kia. Och till personer som läser mycket eller allmänt kulturintresserade människor.

Ida: Även om boken är tjock och det tar länge att läsa den är den inte svårläst, så jag skulle rekommendera den åt någon som ska på resa. Kanske ändå inte för någon som backpackar, för boken väger så mycket så det blir onödigt tungt att släpa den i sin ryggsäck.

Vad ger ni för vitsord?

Ida: Jag ger en svag 7 av 10.

Catzo: Jag är lite mer positiv och ger 8 av 10.

En öppen eld i vardagsrummet är så säker, trygg och mysig som du gör den. Använder du granved kan det vara på sin palst med ett gnistskydd. Jim gör ett präktigt sådant i plåt med målade höghus.

Stad i plåt

4 min 36 s

Spela upp klipp på Arenan: Stad i plåt

Material:

3 st plåtar 250 x 900mm.

Takplåt fungerar fint, använd en plåtmodell som går att måla på direkt. Galvaniserad plåt har en legering på ytan, den måste behandlas före det går att måla på vilket gör den ganska krånglig. En alu-sinkad plåt eller en färgad plåt kan man måla på direkt.

Takplåt är ganska tunn, ca 0,6 mm. För att få stadga i plåten kan man bocka och klämma ihop 1 cm av kanterna.

Jag beställde plåtarna av en plåtslagare som har maskiner för att göra falsar och att få plåtarna med hopviken kant kostade inte många euron till.

Man kan också bocka kanten själv med att t ex klämma fast plåten mellan två ribbor så att 1 cm av plåten sticker ut. Sen slår man ner kanten längs ribban med en hammare, tar bort ribborna, lägger plåtarna på en jämn yta och slår ner kanten. Använd gummihammare, den är skonsammare för plåten.

2 cm bred remsa av samma plåt som ovan. Plåtremsan klipps i ca 80mm långa bitar och blir gångjärn. Det behövs 12 bitar för att göra gångjärn till ett tre delat gnistskydd.

4 st spikar (ca 75 mm långa/ 3 tums spik) Spikarna är en del av gångjärnet

12 st spikar (ca 75 mm långa/ 3 tums spik som klipps av så att de är ca 8 mm långa)

Målfärg

En svart och en vit permanent tusch är bra att göra konturer och husdetaljer med.

Gnistskydd i plåt

Jim gör ett gnistskydd av plåt och målar höghus på det.

Verktyg:

Plåtsax
En bit 4 mm tjock järntråd (att bocka gångjärnsdelarna runt)
Hammare
Skruvstäd i metall eller annat hårt underrede.
Bultsax (att klippa av spikar med)
Borrmaskin
Metall borr (3 mm diameter)
Penslar

Arbetet med plåtarna:

Plåtarna sitter ihop med varandra med hjälp av gångjärn. Gnistskyddet är stort när det är utvikt och med gångjärnen är det möjligt att vika ihop gnistskyddet när man vill ställa undan det.

Den mittersta plåten skall ha gångjärn i båda kanterna, de två andra plåtarna bara i den ena kanten.

Börja med att bocka till gångjärnsdelarna:
- vik 80mm långa plåtbiten runt den 4 mm tjocka järntråden.
- knip fast plåtbiten i ett skruvstäd (använd skruvstödet för att riktigt knipa fast plåten runt järntråden)
- bulta plåtbiten med järntråden så att den blir lite förskjuten åt ena sidan (det här gör man för att få gångjärnen att fungera , den ena sidoplåten kommer nämligen framför mittenplåten och den andra sidoplåten bakom när gnistskyddet är hopvikt).
- dra ur järntråden
- gör 12 liknande gångjärnsdelar.

Borra 3 mm stora hål rakt genom plåt och gångjärnsdel. Jag mätte 150 mm från plåtens övre och nedre kant och där lade jag den första gångjärns delen. Det behövs tre plåtar/gångjärnsdelar för att göra ett fungerande gångjärn.

Gångjärnsdelen nitas (med en av de avklippta spikarna) fast i plåten. Sätt i spiken i hålet. Vänd plåten, gångjärnsdelen och spikens huvud så att den ligger mot ett hårt material, te x slägga, städ eller annat större metallföremål. Platta till spiken med en hammare.
Du kan också använda fabrikstillverkade gångjärn, nita dem på samma sätt eller skruva fast dem. Egenhändigt gjorda gångjärn ser trevliga ut speciellt med spiken som nit.

Skissa upp husfasaderna med blyertspenna. Klipp ut takformen med plåtsax eller skär ut det med vinkelkap.

Gnistskyddet kan också användas som t ex insynsskydd vid ett fönster.

När det gäller pumpor så finns det en grundläggande linje, ju fler desto bättre! Mängden pumpor skapar det dramatiskt vackra och när det naturliga är nog, man behöver inte göra så mycket mer än att rada dem i olika höjder med hjälp av trappsteg eller lådor!

Dekorera din pumpa 1

2 min 28 s

Spela upp klipp på Arenan: Dekorera din pumpa 1

Men de flesta av oss nöjer oss med en eller två oranga pumpor och kanske några mindre dekorationspumpor och det blir till ett vackert stilleben som passar vilken entre, balkong eller veranda som helst.

Pumpor är tacksamma att måla på. Använd de färger ni har hemma, eftersom pumpan är ett naturligt material håller det inte hur länge som helst så ytan kommer att ändra med tiden och pga av temperatur och väder. Det går också alldeles ypperligt att spraymåla pumpor! Lek med matta färger kontra metalliska, krittavelfärg kontra målade mönster.

Pumpor blir fina som lyktor. Då gäller det att först skära ett lock som man lossar från toppen och sen skrapa bort innandömet. En klassisk ljuslykta undre hösten är ju att göra det som ett ”skrämselansikte” alltså ögon och mun i olika versioner ifall man vill skapa den stämningen.

Vill du endast ha mys, kan du skära ut grafiska mönster i pumpan. Runda hål skapas bäst med en ”kärnhus” kniv. Tjockleken på pumpornas skal varierar så testa er fram och kniven orkar igenom. Annars är raka vassa knivar perfekta verktyg. Anpassa ljusets storlek efter pumpans storlek!

Te bland pumpor. Johanna och Camilla dricker te bland pumpor.

Lycka till!

Camilla

Man är inte en erkänd designer om man inte har blivit plagierad, lyder ett ordspråk inom formgivarbranschen.

Formgivaren Johanna Högväg gästade Strömsö och fick det stora nöjet att göra mönster i och dekorera pumpor. På Strömsövillans veranda började Johanna och Camilla med att måla pumporna. Johanna målade med vanlig vit färg, Camilla med svart krittavelfärg. Färgerna var matta. Johanna och Camilla fortsatte med att gröpa ur två pumpor och skapa runda och triangelformade mönster. Först skars locket bort, sedan gröptes innehållet ur och till sist gjordes mönstren.

Dekorera din pumpa 2

4 min 10 s

Spela upp klipp på Arenan: Dekorera din pumpa 2

Ett verktyg som fungerar bra till att göra runda, fina hål med är det du använder till gröpa ur kärnhus ur äpplen.

För Johanna innebär mönster glädje och lek, känslan kommer först. Det skall kännas äkta. Färgvalen kommer på vägen. Till vardags jobbar Johanna med formgivning och vid arbetsplatsen jobbar man som ett kollektiv. En person påbörjar en skiss för att ge den vidare till följande person. Sammanlagt fyra formgivare arbetar på samma skiss. Arbetet är mönsterorienterat, i första hand applicerar kollektivet sina mönster på egna produkter.

Trianglar och cirklar är klassiska och tidlösa mönster. En svårighet som formgivaren alltid står inför är hur eget mönstret egentligen är och varifrån inspirationen kommer. Allting är egentligen redan gjort, menar Johanna och man löper viss risk att anklagas för plagiat, något som t ex uppmärksammades i designersammanhang året 2013. Men en bra formgivare försöker inte medvetet plagiera en annan formgivares mönster. Vissa mönster blir trendiga, och då handlar det främst om att lägga sin egen prägel på mönstret eller produkten.

Min äldsta son föddes 1978, då jag var 22 år och studerade på Helsingfors universitet. Jag hade tänkt på att bli forskare eller lärare eller jobba inom näringslivet och så blev jag mamma. Jag blev överraskad av mina känslor.- Min! Och sin! En helt ny människa som jag ville vara nära.

Så det att föra honom på dagvård fanns inte på min karta. Jag brukade skoja om att om någon skall hjärntvätta honom är det jag själv. Stora ord jo, men stora människor är viktiga för ett litet barn. Jag ville själv förklara om hurdant livet är, vad som är rätt och vad som är fel. Jag ville lyssna på just honom, vem han är och vad han behöver. Jag ville bestämma vad han skall äta och när han skall sova. Jag ville berätta sagorna, sjunga sångerna, blåsa på såren och skratta med i glädjen. Och jag ville höra de första orden och se de första stegen. Och jag ville själv svara på alla frågorna.

Sen när systern föddes 1981 och lillebror 1984 var det samma sak. Jag bara ville sköta dem själv hemma i deras egen miljö. Nå "hemma" var ett relativt begrepp. Jag insåg ganska snart att minst tre dagar i veckan måste mitt vuxna jag ha program. Annars tappade jag perspektivet. Så barnen lärdes att rita, läsa och hänga i famnen då mamma var på möten, på kaffe, och på föreläsningar. Det gick på mina villkor men barnen var med mig.

Men det betydde ju då också att jag blev en hemmafru. Ok, barnen var i parken, på kyrkans dagklubbar och lekis. Det kändes viktigt att de fick leka med andra barn och lära sig fungera i grupp. Men min tidsanvändning styrdes av deras behov och eftersom jag var hemma så var också all hemskötsel mitt ansvar. Ekonomiskt var jag helt beroende av min man. Jag trodde också väldigt mycket på kärnfamiljen, på att vara ett stöd i mannens karriär, den sammanhållande kraften o.s.v. Saker där jag kanske tänker lite annorlunda nu.

Jag jobbade för hemvårdsstöd, hade dagbarn en tid, gjorde vikariat på skolor, turades om hämta och föra med väninnor, var politiskt aktiv, sekreterare i några föreningar och började studera igen. Men hela tiden upfattade jag och familjen mig som hemmafru, hemmamamma. Och det gjorde ju samhället också. Inga pensionspoäng, minimal sjukpeng, inga semestrar, o.s.v.

Man kan säga att det var ett dumt val. Att jag var influerad av förlegade värderingar. Att jag överbetonade min roll i barnens liv och berövade dem behövliga sociala erfarenheter. Och mig själv arbetserfarenhet och social status. Vi hade det ekonomiskt rätt bökigt i många år fast det sen blev bättre då maken gjorde karriär. Sen blev jag frånskild, lämnad och insåg konsekvenserna av mina val. Situationen var ju inte särkilt munter, försök nu förklara för en hyresvärd att arbetslös ensamförsörjare är helt ok. Men jag hade min del av det vi byggt tillsammans och livet hittade nya vägar.

Nu med facit på hand så ångrar jag ingenting. I dag skulle jag kanske förvänta mig att min livspartner skulle dela allt med mig, barn, hem och jobb, på lika villkor. Men jag fick så mycket. Jag lärde mig en massa och upplevde otroliga stunder i vardagen, en vardag som aldrig kommer igen. För mig är det oersättliga år! Och nu är barnen stora och nu har jag alla möjligheter att göra annat. Jag kan utforska livet i mina radioprogram, jag kan förverkliga mig själv och leva mitt liv som jag vill. Precis som jag gjorde då.

Lena Marander-Eklund och Sissel Stenbäck gästerna poserar Bild: Yle/Pia Abrahamsson

Jag är tacksam för att ha fått välja. Det får inte alla.

Vi diskuterade det att här med att vara hemma och fru med forskaren Lena Marander-Eklund och Sissel Stenbäck som inte egentligen hade något val.

Strömsöbastun auktioneras ut i samband med näsdagen fredagen den 7 november. Nu kan du också vara med och bjuda på den. Auktionen pågår på huuto.net framtill den 17 november och utropspriset är 2 000 euro.

Storleken på bastun är ungefär 2,50x2,50 meter. Den är byggd av stock och har ett isolerat filttak. Dessutom får man en bastukamin på köpet. Vill man ta sig en närmare titt på bastun innan man börjar bjuda är man välkommen att göra så. Bastun står på Strömsös bakgård på Strömsövägen 14 i Västervik i Vasa.

Om bastuprojektet på Strömsö:
Strömsöbastun auktioneras ut
Bastukväll på Strömsö - sändningen på Yle Arenan
Det gick inte riktigt som på Strömsö
Det omöjliga bastubygget fungerar på papper

Naturliga ytor som björkved är fantastiskt fina i sig men ifall du har möjligheten att få tillsågat björk i skivor så har du ett perfekt material att använda som ramar och tavlor!

Stockramar av björk

4 min 11 s

Spela upp klipp på Arenan: Stockramar av björk

Du behöver:

- tillsågade skivor/plattor av björk
- akrylfärg
- tavelkritfärg
- krok
- penslar i olika bredd
- blyerts
- tuschpenna
- kartong
- spraylim
- skärkniv
- stämplar och stämpeldyna

Jag använde björkskivor som hade torkat långsamt i flera månader, staplade i hög. Ifall de torkar för snabbt finns det risk för att de spricker. Borsta bort allt sågspån och skräp från skivorna innan du börjar.

Gör så här:

Börja med att borra små hål på baksidan så har du upphängningen klar. Jag valde att måla tre stycken skivor i tre färger, grönt, koppar och svart tavelkritfärg och lämnade en liten omålad kant närmast barken. Låt torka.

Vill du måla ett citat så gör först en skiss i blyerts på fristående papper så du vet att din text passar björkskivan. Skissa sedan på björkskivan med blyerts och fyll i med smal pensel och färg.

En skiva använde jag till Kom ihåg tavla och skruvade in en krok som kan användas för nycklar, ficklampor eller valfria ting. Stämplade med bokstavsstämplar texten Kom ihåg.

Att använda björkskivan till fotoram går alldeles utmärkt. Det blir speciellt snyggt till svartvita foton. Mät ut en cirkel på fotot du valt och rita ut samma cirkel på en kartongbit. Klipp ut bilden och skär ur cirkeln i kartong. Sandpappra kartongkanten ifall den är flisig. Spraya lim på både kartong och foto. Foga ihop och pressa bort luftbubblor. Limma två vinkorkar bakom fotot och fäst i björkramen.

Att rita på björk går också bra, t ex direkt på ytan med tjockare, svart tusch.

Upp på väggen med dem! Använd dig också av helt naturella bitar, utan motiv eller färg.

Ha så kul!

/Camilla

Kom ihåg att våren ger möjlighet att tappa björksav ur unga träd.

Stockramar av björk

Camilla gör tavlor av tillsågade plattor av björk.

En helt vanlig höstkväll byter 4000 ägg ägare på en parkeringsplats i Jakobstad. Dessutom säljs potatis, morötter, surdegsbröd och kött ur bakluckorna. Den REKO-matring som startade i Jakobstad för ett och ett halvt år sedan har spridit sig till tjugo orter över hela landet.

Närmare 8000 konsumenter ingår i dag i REKO-nätverket (Rejäl konsumtion). Det handlar om att på ett enkelt sätt sammanföra konsumenter och producenter.

- Det är häftigt att man kan beställa direkt från odlarna. Inga mellanhänder roffar åt sig, säger Sonja Jungar-Irjala som köper potatis, ägg och morötter.

Fredrik Östman har varit med från starten. Han uppskattar att de rena och färska råvarorna.

- Vi får en mycket bättre produkt. Vi vet att det är skördat dagen före. Och fisken är dagsfärsk. I en butik vet man inte hur länge den kan ha legat på is.

Hönorna bor i Esse

Den här kvällen är drygt 80 konsumenter på plats i Jakobstad. Flera av dem säger att de gör det här för att det är bra, giftfri och hälsosam mat. Varorna är ofta ekologiska och alltid närproducerade.

- Det är trevligt att äta ägg när man vet att hönorna har bott i Esse. Det är trevligt att äta morötter som är odlade i Jeppo. Konsumenter och producenter börjar lära känna varann, det är lite som en REKO-familj här, säger Anette Bergvall-Fagerström.

Hon säljer surdegsbröd från det bageri hon är vd för, men hon är samtidigt också konsument i Jakobstads REKO-matring.

Extremt närproducerat via Facebook

Numera finns matringar längs med hela den Österbottniska kusten så det som säljs är verkligen närproducerat.

- Då det gäller Jakobstad så kommer allt från en radie på ungefär 40 kilometer. Det finns åtta ringar i Österbotten, så vi har dem med några tiotal kilometers intervall, säger Thomas Snellman som var den som tog idén till Finland från Frankrike.

Karleby har varit en vit fläck på karten, men där startar nu en ring inom några veckor. Matringarna fungerar via facebook-grupper. Där lägger producenterna ut vilka varor de kan sälja, och till vilket pris. Konsumenterna lägger sin beställning i kommentarsfältet. En kväll i veckan träffas konsumenter och producenter på överenskommen plats.

Framtidstro för producenterna

Thomas Snellman tror att det är enkelheten som tilltalar konsumenterna. Inga avgifter, inget pappersarbete, inga mellanhänder.

- Tidigare fanns det matringar som fungerade lite på samma sätt. Men de krävde någon eldsjäl som tog upp beställningar, höll kontakt med producenterna, hämtade produkterna och räknade ut priserna.

I och med REKO-modellen faller det jobbet bort. Allt är en affär mellan producenten och konsumenten.

- Det bästa med det här är enkelheten. Plus att det ger framtidstro åt producenterna.

Potatisodlaren Jonas Kackur säljer 182 kg knölar den här kvällen.

- Jag tycker det är jättebra. Man får respons direkt från kunderna. Vi får ett bättre pris och ändå kan vi ha ett lägre pris än detaljhandeln. Så det är win-win både för oss och konsumenterna.

Frankrike, USA och Tyskland vill ha modellen

Modellen har förenklats under sin tid i Finland och Snellman har fått föreläsa om den i bland annat Sverige, Tyskland och Belgien.

- Det är lite kul att jag "stal" modellen från Frankrike och ett år senare får jag inbjudan dit för att berätta om den. För någon vecka sedan fick jag mejl från University of Montana i USA där de vill starta upp något motsvarande, säger Snellman.

I november startar bland annat en REKO-matring i Karleby och fyra nya ringar i Satakunta. Före nyår tänker sig Snellman att det finns 50 grupper i Finland. De största ringarna finns i dag i Vasa och Jakobstad med 1200 respektive 900 medlemmar. Det finns också ringar i till exempel Ekenäs, Pojo och Mariehamn.

Upp till 86 kilogram per år per person. Så mycket mat går till spillo i Finland. Den nya föreningen Mathjälp Vasa vill dra sitt strå till stacken för att snygga till siffrorna och för att hjälpa behövande.
Egentligen är föreningen inte ännu grundad. Det konstituerande mötet hålls idag tisdag.

En av eldsjälarna som vill hjälpa behövande och minska på matsvinnet heter John Åsvik. Tanken är att man ska ta tillvara på den mat som affärerna i dagsläget slänger bort.

John Åsvik och Tomas Träskelin. John Åsvik och Tomas Träskelin vill ta vara på maten. Bild: Yle/Joni Kyheröinen

- Butikerna har ingen möjlighet att få allting sålt eftersom sortimentet är så oerhört brett, säger Åsvik.

Han har själv varit köpman och har således koll på hur det fungerar.

Åsvik och de övriga som har förberett grundandet av föreningen har varit i kontakt med några köpmän i Vasatrakten. Intresse finns.

- Jag tror att de flesta köpmännen gärna ser att maten tas tillvara, säger Åsvik.

Vad kan då tas tillvara? I princip allt förutom färskt kött.

- Det färska köttet borde vi i så fall tillreda. Vi ska hoppas att vi i framtiden kommer att ha möjlighet till det. Men det är bättre för oss och för butikerna om vi håller oss till det förpackade sortimentet, säger Åsvik.

Man måste också se till att allt går så smidigt som möjligt. Idealet är att mathjälpen inte ska innebära extrajobb för personalen i affärerna. Det kan till exempel röra sig om en sådan sak att se till att det finns lådor dit personalen kan lägga produkterna.

Hur stort är då behovet av mathjälp i Vasatrakten?

- Det är oerhört svårt att säga. Men det rör sig kanske om ett par hundra familjer. Det kan vara avsevärt fler, bedömer Åsvik.

Men det handlar givetvis inte bara om familjer i ekonomiskt trångmål. Det är också frågan om till exempel ensamstående och missbrukare.

- När det gäller missbrukare är det inte bara frågan om alkohol- eller drogmissbruk. Det kan också röra sig om spelmissbruk, säger Åsvik.

Var man ska dela ut maten har man inte ännu slagit fast. Men Korsnäståget och Brändö är starka kandidater. Där finns en tradition i och med att församlingen i Vasa ordnat diakoniluncher där i flera års tid.

- Centrum av Vasa är också en möjlighet. Vi får se var det blir. Vi måste ju hyra utrymmen som vi kan utnyttja, säger Åsvik.

I Finland behöver man tillstånd för det mesta. Men när det gäller att dela ut mat behövs inget speciellt tillstånd.

Åsvik påpekar dock att man givetvis måste ha koll på att den mat man delar ut uppfyller vissa krav. Till exempel att mat från kyldisken inte varit i rumstemperatur för länge.

Mataffären i Sundom hakar på

Tomas Träskelin är butiksföreståndare på K-Market i Sundom. Han tycker att mathjälpen är en fantastisk idé.

Från K-Market i Sundom har man redan i några års tid hämtat bröd till diakonins arbete i Vasa och de luncher som de ordnar.

- Det är jättebra att någon tar emot de varor som vi annars svinnar bort, säger Träskelin.

Det är främst färskvaror, till exempel bröd, som i dagsläget slängs bort och hamnar på Stormossen.

Träskelin påpekar att det är väldigt viktigt att maten tas om hand på rätt sätt. Mottagarparten, i det här fallet föreningen Mathjälp Vasa, måste ha ett uttänkt system.

- Vi vill ju inte vara med i något sånt där en skämd vara delas ut. Man måste ha ett system som både vi och mottagarparten har koll på, säger Träskelin.

Hushållen ett större problem än affärerna

Motiva är ett av finska staten ägt bolag som främjar effektiv användning av energi och material. Kommunikationschef Suvi Salmela välkomnar mathjälpen.

- Det är jättebra att man tar tillvara mat som fortfarande är ätbar. All ätbar mat som slängs bort är slöseri både sett till miljön och ekonomiskt, säger Salmela.

Det stora problemet ligger givetvis i att få ner mängden mat som slängs bort. Största boven är hushållen. Där kastar man enligt en undersökning gjord av Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi, bort mellan 120 och 160 miljoner kilogram mat per år.

- Mathjälpen minskar ju egentligen inte på den mängd mat som hushållen slänger bort, även om den minskar på den mat som affärerna och till exempel skolköken annars gör sig av med, säger Salmela.

Vad kan man då göra som konsument?

Man ska ha koll på vad man har i kylskåpet och inte köpa hem onödigt. Man bör också göra skillnad på "bäst före" och "sista förbrukningsdag".

- Efter att "bäst före"-datumet passerats kan en produkt fortfarande användas. Men det lönar sig givetvis att lukta och smaka för att komma fram till om maten fortfarande är ätbar. Inte ens "sista förbrukningsdag" behöver nödvändigtvis betyda att produkten inte längre går att äta, säger Salmela.

Salmela tipsar också om en sökmaskin som finns på www.saasyoda.fi. Där kan man skriva in ingredienser och så ger maskinen förslag på vad man kan tillreda av dem. På det sättet kan man få till stånd en måltid av rester i stället för att slänga allt i soptunnan.

Under hela sitt liv har hon intresserat sig för människorättsfrågor. I tolv år var hon biträdande fängelsedirektör i Vasa. Numera är hon lektor i socialt arbete och där emellan åker hon på uppdrag världen runt, till krisområden och oroliga platser.

Sonja Kurtén-Vartio på Strömsö 1

4 min 28 s

Spela upp klipp på Arenan: Sonja Kurtén-Vartio på Strömsö 1

Men rädd är Sonja Kurtén-Vartio aldrig.
- Nej, det skulle inte fungera om jag var rädd, säger hon.

Sonja Kurtén-Vartio är en kvinna med många långa titlar. Hon är expert och rådgivare inom fångvården, mentor inom rättsväsendet och människorättsrapportör. De internationella uppdragen har blivit många sedan debuten år 2000 då hon jobbade som rådgivare åt generaldirektören för fångvården i Litauen. Att det skulle bli en livsstil för henne var inget hon planerade även om hon redan då var vald till poolen för civilkrishanterare.

Att vara ute på civilkrishanteringsuppdrag har blivit en livsstil för henne.
- Det krävs flexibilitet, tålamod och snabba ryck eftersom uppdragen kommer med kort varsel, säger Kurtén-Vartio.

Sonja K-V med fängelsedirektörer i Irak Sonja med fängelsedirektörer från Basraregionen i Irak. Bild: YLE/Strömsö

För några år sedan kom hon hem från sitt hittills längsta uppdrag. I två år utbildade hon ansvariga ministrar inom fångvården, fängelsedirektörer och socialarbetare i hela Irak.

Sonja Kurtén-Vartio gästar Strömsö 2

4 min 15 s

Spela upp klipp på Arenan: Sonja Kurtén-Vartio gästar Strömsö 2

- Jag blev bra bemött. Jag fick goda råd innan jag åkte, och när de märkte att jag visste vad jag talade om så lyssnade de på mej, säger Kurtén-Vartio.

Hur hanterar man att vara så långt borta så länge?
- Skype. Barnbarnen började kalla mej för ”skypefammo”, säger Kurtén-Vartio och skrattar.

Väl hemkommen från Irak var Sonja trött på att vara på resande fot.

- Under två år har jag varit hemma med maken och katten och inte känt något behov av att åka någonstans. Men nu börjar suget efter att åka iväg på ett nytt uppdrag att komma tillbaka.

Enligt planen var det tänkt att Kurtén-Vartio skulle ha återvänt till Irak i våras, men eftersom att läget där varit oroligt har resan blivit inställd.
- Jag har många kontakter där och jag hör att de fortsätter att jobba i samma stil, så det har inte runnit ut i sanden.

Sonja Kurtén-Vartio på uppdrag i Kenya. Sonja Kurtén-Vartio på uppdrag i Kenya 2007. Bild: YLE/Strömsö

Även om Kurtén-Vartio jobbat på fältet i många krisområden har hon inte några problem med att se ljust på framtiden.

- Jag tror ändå att det finns mera potential för godhet än för ondska. Och så är man ju riktigt nöjd med Finland, att vi har fred, elektricitet och vatten från kran som vi kan dricka.

När kommer du att slå dej till ro?
- Jag brukar säga att det är lite son en sjukdom, jag har svårt att sitta still. Men till riktigt farliga områden vill jag inte längre åka, livet är mig för kärt.

Sonja firar valvaka utan el i Vitryssland. Sonja K-V firar valvaka utan el i Vitryssland. Bild: YLE/Strömsö

Sonjas boktips
1. Putins Ryssland - Anna Politkovskaja
”Det är en aktuell bok även nu, fast den är skriven år 2006. Boken var egentligen före sin tid. Hon skrev den ett år innan hon blev mördad. Vid den tidpunkten beundrade världen Rysslands nye ledare, men Politkovskaja såg igenom honom och var mycket förutseende. Den handlar om inskränkning av yttrandefrihet. Hon tar också fram människorättskränkningar som inträffade i Ryssland och tar fram att folk som har en annan åsikt lever farligt, bland annat journalister, minoriteter och oliktänkare. Idag är deras situation ännu mycket värre, man har begränsat människorättsorganisationernas verksamhet..”

2. Jag är Malala – Malala Yousafzai
”Boken var bra och lättläst. Hon beskriver sitt hemland Pakistan och den kultur som där råder, hur man ser på flickor och kvinnor. Jag tycker att Malala är en bra representant för den nya generationens människorättsförespråkare och hon har gjort sig känd genom att försvara flickors rätt att gå i skola. Hon har säkert fått ett stort intryck av sin far som var väldigt angelägen om att alla skulle få gå i skola. Också hennes mamma har gjort ett stort intryck. Hon är analfabet så därför förstår Malala på ett annat sätt vad det innebär om en kvinna inte kan läsa eller skriva. Malala är en tapper ung kvinna”

Sonja Kurtén-Vartio gästar Strömsö 3

2 min 32 s

Spela upp klipp på Arenan: Sonja Kurtén-Vartio gästar Strömsö 3

3. Herrgårdsliv – Johanna Törn-Mangs och Leif Weckström
Jag brukar ibland vara ganska trött på kvällarna och inte orka läsa så mycket, men Herrgårdsliv tycker jag är en trevlig bok för där finns vackra bilder och det är korta avsnitt om herrgårdar i Svenskfinland där det faktiskt bor riktiga människor. Det handlar lite om familjerna, herrgårdarnas historia och man kan läsa några sidor och då har man fått en liten godnattsaga. Och sedan om man reser mycket tycker jag det är skojigt att vika in och titta utifrån på de här Herrgårdarna om man råkar vara i trakterna.

Stramaljbroderier kan köpas på loppis för en liten slant och återanvändas som dekoration på många olika sätt. Här dekorerar Lee en stolsits med ett begagnat broderi.

Sittdyna med stramaljbroderi

5 minuter

Spela upp klipp på Arenan: Sittdyna med stramaljbroderi

Du behöver:

en stol
en stramaljtavla
bottentyg
sammetsband
vadd
stansapparat
symaskin

Gör så här:

1. Lösgör broderiet från tavelramen.
2. Mät upp tyg till sitsen enligt dess storlek med extra sömsmån så att det går att vika in runt sitsen ca 2 cm. Klipp till.
3. Klipp till vadd enligt sitsens storlek och önskad tjocklek.
4. Sy fast broderiet med sicksack på tyget.
5. Sy fast sammetsband runt broderiet.
6. Placera vadden och tyget på sitsen och sväng den så att du kan vika in och stansa fast tyget undertill.
7. Sätt sitsen på plats.

Stolsits med stramaljbroderi

Lee återanvänder ett stramaljbroderi och tillverkar en stolsits med kyrklig vy.