I Lojo planerar staden att de äldre ska få grädde och smör i maten. På det sättet hoppas man att kunna minska på användandet av näringstillskott och samtidigt få de äldre att må bättre.

En arbetsgrupp har utarbetat en rapport om kosthållet i Lojo. Kosthålls- och städservicechef Jere Jantunen är en av dem som varit med i gruppen. Jantunen säger att den som äter bra, också mår bra.

- Bra mat gör bland annat att de äldre sover bättre och de behöver inte använda lika mycket mediciner. Vårdarna får på det sättet mera tid för det arbete de egentligen ska göra.

Maten ska smaka bättre

Arbetsgruppen vill att maten ska smaka bättre med hjälp av grädde och smör, maten ska påminna om den traditionella mat som de äldre är vana vid.

Markus Holmberg i skolköket i Perttilän koulu. Markus Holmberg jobbar i köket i Perttilän koulu i Lojo. Bild: Yle/Marica Hildén

Det handlar inte om att truga på de äldre grädde och smör i maten, utan grädde kan också finns på efterrätterna, som smörklick på gröten och att man använder smör i stället för margarin, säger områdeschef Nina Virta.

Maj-Lis Pajunen bor på ett servicehem i centrum av Lojo. Hon är nöjd med maten och konstaterar att äldre ju använder grädde, så det har hon inget emot.

Mera pengar behövs

Det här ärendet ska ännu diskuteras i tekniska nämnden eftersom det kräver mera pengar. Man räknar med att anskaffningen av livsmedel ökar med 9000 euro om året.

- Visst är det mycket pengar, säger Jantunen, men samtidigt kan staden spara genom att näringstillskott och mediciner minskar och då de äldre är lugnare så behövs kanske inte lika stor personal på kvällarna som sköter dem.

Varför har man då inte gjort det här förut?

- Kanske vi tänker på ett nytt sätt nu, vi ser mera på helheten och tänker på människans bästa. Det märks om maten inte smakar bra, säger Jere Jantunen.

Oro för dem som bor hemma

Taina Hammarén är överläkare i geriatri och säger att hon har haft en biroll i arbetet med kosthållsrapporten.

- Det är bra att man ser över maten så man inte behöver ge näringstillskott, men jag oroar mig för om de som bor hemma äter eller inte.

Hemvården testar hur mycket de äldre äter och kollar vikten i förhållande till längden. Hemvården har extra noga koll på dem som klarar testet dåligt. Då ser personalen till att de äldre äter den hemkörda maten eller menumaten och dessutom litet extra till.

Många diskussioner om menumat

I rapporten till stadsstyrelsen i Lojo skrivs det också om menumat, som alltså betyder att de äldre har nedfryst mat hemma som räcker i ett par veckor. De värmer själva upp maten. Lojoåldringarna kan också välja att få sin mat transporterad hem från något av centralköken.

I rapporten sägs det att stadens egen mat är förmånligare och mångsidigare än den som åldringarna får via menumat.

I Lojo har politikerna fört många diskussioner om menumatens vara eller inte vara. Många föredrar att de äldre får maten transporterad hem med motiveringen att någon då ser till de äldre.

Praktiskt med menumat

Taina Hammarén ser annorlunda på saken, hon tycker att systemet med menumat är bra.

- Det är mera praktiskt med menumat eftersom hemvårdens personal då kan kontrollera att de äldre äter upp maten. Vi har sådana åldringar som får maten hemkörd från något centralkök, men då kan hemvården inte vara med och se till att maten äts upp eftersom personalen måste köra vidare.

Taina Hammarén tror inte att det är stor skillnad i näringsvärdena i Lojo stads egen mat och i menumaten.

- Det kan till och med vara större variation i menumaten. Menumaten är dessutom varm, men den hemkörda maten hinner ofta svalna eftersom sträckorna kan vara långa.

Maten i Lojo

Rysslands importstopp gör att Valio nu börjar tillverka mjölk och grädde i ett mejeri strax utanför S:t Petersburg.

Valios ryska produktion inleds redan nu i oktober. Företaget börjar tillverka tre olika sorters mjölk och en gräddsort under det egna namnet. Produktionen sker i mejeriet i Gattjina utanför S:t Petersburg. Valio producerar sedan tidigare yoghurt här.

I ett pressmeddelande säger företaget att produkterna ska tillverkas av ”den bästa ryska mjölken”. Hur stor investeringen är meddelar bolaget inte.

– För den ryska konsumenten har Valios produkter alltid stått för den högsta av kvalitet, säger Mika Koskinen som är vd för Valio i Ryssland. Ett förtroende vi har fått tack vare många år av ett ärligt och kompromisslöst arbete. Vår kvalitetsstandard är likadan för alla våra producenter oberoende land.

Tidigare har företaget haft svårt att hitta ryska mjölkgårdar som motsvarar de kvalitetskrav som Valio ställer.

Den nya tillverkningen ska se till att öka Valios ryska produktion trefalt. När Ryssland införde sitt importstopp av vissa livsmedel i början av augusti försvann 90 procent av Valios utbud på den ryska marknaden. Ifjol kom en femtedel av Valios omsättning från exporten till Ryssland.

Företaget konstaterar att det är omöjligt att ersätta hela Valios sortiment med en lokal produktion. Den laktosfria mjölken kan av tekniska skäl tillverkas endast i Finland.
Exporten av den laktosfria mjölken står fortfarande still. Den första lasten av Valios laktosfria mjölk analyseras för närvarande av den ryska tullen. En process som kan ta två veckor för varje last.

Valio har också en egen fabrik i Moskva sedan 2009 där företaget tillverkar smältost.

Korrigering: Valio har inte ett samägt mejeri i Gattjina. Galaktika-mejeriet är Valios underleverantör, Valio äger det inte. Felet har korrigerats i artikeln.

De kallas ”Roskisdykare”. De dyker i soptunnor efter till exempel mat och kläder. Jag skall träffa Nina, som skall ta med mig på mitt första roskisdyk någonsin.

Lite nervös är jag när vi närmar oss den förutbestämda mötesplatsen. Jag har läst en hel del om det här med soptunnedyk. Det lär vara olagligt, eller åtminstone i den så kallade gråzonen. Vissa påstår att polisen jagar soptunnedykare. Andra säger att den stora faran ligger i de som jobbar i butikerna. Många butiksägare riktigt hatar de som dyker i deras soptunnor. Jag undrar hur detta skall gå? Är jag tillräckligt förberedd?

Ninas val

Fynd efter sopdykning. Bortkastad ätbar mat Bild: Yle/Parad Media

Vi träffas i en park någonstans i Helsingfors. Nina Nordström tar mot mig med ett leende. Morgonen har börjat upp och ned. Dagislämningen drog ut på tiden. Jag är mycket nyfiken på vad som fick Nina att börja med det här.

– Det var en kombination. Dels handlar det om att jag vill återvinna så mycket som möjligt och dels om att visa en ståndpunkt. En slags aktivism.

Nina berättar att i hennes familj är ungefär hälften av maten sådan som är dykt. Resten kompletteras genom att det jagas, fiskas och samlas. Slutligen är också en liten del köpt. Dessutom, innebär dykandet lite av en guldkant i vardagen för Nina.

Återvinningstro

Bortkastad men ätbar mat Bild: Yle/Parad Media

– För mig är det viktigt att tänka återvinning gällande allt. Mat är bara en del. Jag handlar, t.ex, många saker på loppmarknader också.

Nina vill försöka återvinna så mycket som det bara går i vardagen. Hon berättar skrämmande historier när vi sitter där i parken. Hon berättar om när en affärs frys gick sönder och allting i frysen slängdes. De slängda sakerna hade inte ens börjat smälta men slängdes ändå.

Vid ett annat tillfälle hittades så mycket färska grönsaker att hon inte ens kunde bära hem sakerna. Anledningen var att butiken hade räknat med att det skulle gå åt x antal tomater innan nästa last med tomater skulle komma till butiken. Konsekvensen blev att kilovis med fullt ätbara tomater slängdes.

Utmaningar

– Det går inte att dyka till sig en lägenhet, säger Nina och skrattar.

Vissa människor ägnar sig åt att ockupera bostäder som skall rivas. En slags ”dykningsform” det också. För Nina är det inte ett alternativ eftersom att hon har barn. Samtidigt så vill hon försöka att leva så alternativt som möjligt.

– Sedan är det klart att vissa saker är bara svårare att hitta. Främst kanske torrvaror som kaffe, pasta och mjöl.

Jag kan inte låta bli att fundera över lagligheten i det här med att dyka i soptunnor. Hamnar Nina någonsin i klammeri med rättvisan? Eller med butiksägare?

– Vanligtvis bryr sig folk inte om oss som dyker. De som oftast har åsikter är människor som bor i fastigheter, alltså husbolag. De vill inte ha dykare i sina soprum då de ses som ett slags inkräktare.

Mitt livs första soptunnedyk

Efter att ha talat med Nina om hennes val och hur hon ser på vår konsumtionskultur gör vi oss i ordning för vårt första gemensamma dyk. Nina har för dagen valt ett soprum som hon själv är bekant med och som vanligtvis innehåller stora mängder slängd mat.

– Det här är olagligt. Men, jag har valt att sätta min egen moral över juridiken i det här fallet, säger Nina.

Det är inte sällan som hon stöter på människor som jobbar i butikerna där hon dyker. I början sprang hon av rädsla. Men nu, har hon intagit en helt annan inställning.

– Jag står kvar, andas, ler och ger alltid samma förklaring. Men det är ju synd att så mycket går till spillo.

Folk håller med henne. Det är hennes förhoppning att väcka debatt och tankar. Förhoppningsvis, menar Nina, kommer folk i framtiden att se på de här reglerna och bara tycka att det var otroligt att det en gång var olagligt att dyka efter slängda saker i soptunnor. Det handlar om att återvinna så mycket som möjligt och ta sitt ansvar för en hållbar utveckling.

Dyket

Till en början är jag mycket avvaktande när vi ska inleda dykningen. Nina är snabb och vet precis vilka soptunnor som skall prioriteras. Det tar inte lång tid förrän hon visar mig ett intressant fynd. I en av tunnorna hittar hon massvis av oanvända, nya, barnblöjor. Snabbt inser vi att blöjförpackningen skadats, förmodligen när någon i butiken öppnat den på lastpallen. Lösningen: alla blöjor slängs.

I en tunna för bioavfall visar Nina mig en massa bananer. Bananerna är ännu gröna till färgen. De har helt enkelt inte hunnit mogna.

– Många butiker köper in bananer men kunderna vill inte köpa bananer som inte mognat eller som är aningen för mogna. Allt det här slängs.

En snabb titt ger vid lag att det säkert finns mellan 10-15 kilo banan i soptunnan. Alla omogna. Alla slängda. I tunnan sidan om bananerna finns sallad. Jag räknar till 10 stycken salladshuvuden. Alla ser helt okej ut. Åtminstone är inga ruttna.

En vaktmästare står och tittar irriterat på oss. Nina ler och vi lämnar soprummet. Kvar i soprummet fanns kilovis med ätbar mat. Bortslängt, kasserat, förmodligen bara för att. Vi skiljs åt efter en intressant morgon. Nina cyklar iväg till jobbet och jag har fått en ökad förståelse för hur stort matsvinnet faktiskt är.

– Det är faktiskt så att i princip hälften av det som produceras i matväg slängs, säger Nina innan hon skall cykla iväg.

Hälften av det som produceras. Det handlar om otroliga mängder mat. Direkt drabbas jag av dåligt samvete då jag igår kväll slängde lite matrester från våra tallrikar där hemma. Så här kan vi inte fortsätta. Det är helt klart. Nu har jag sett det med egna ögon, vår konsumtionsmani. Jag hoppas att jag är tillräckligt mogen för att förstå att jag måste tänka om.

Läs också:
Skräpdesign räddar världen

Mera ekologiskt tänkande i Efter Nio, torsdagen den 16 oktober kl. 21.00 i Yle Fem och på Arenan.

Hommage kommer från franskan och är en hyllning, en akt av vördnad. Termen används ofta inom konsten när man hyllar en annan konstnär genom sitt verk. Inspirerad av den färgstarka och dramatiska Frida Kahlo gör Camilla en stor tavla i blandteknik

För att göra en tavla i blandteknik eller ett kollage behöver du en massa små beståndsdelar:

Camilla som Frida Camilla som Frida Bild: YLE/Strömsö

- kartong eller skiva som bas
- färg
- penslar
- blyertspennor
- tuschpennor
- lim
- sax
- foton
- teckningar
- affischer och tidningar

Jag utgick från mitt favoritfoto av Frida, ett porträtt av fotografen Nickolas Murray, taget 1939. Det finns så många fantastiskt fina foton av henne, för att inte tala om alla hennes självporträtt.

Förutom att det skulle bli en bild av Frida plockade jag in mina egna favoriter från hennes liv och situationer runt henne, d v s hennes kärlek till djur, den mexikanska folkonsten med Mexican heart halsbandet och de mexikanska skallarna sugar sculls och det kända citatet Viva la vida som finns i en av hennes målningar. Det var de olika delarna och sen satte jag ihop dem.

Började med att skissa upp huuvd och kropp och placerade den rätt i bilden på den grundmålade skivan. Grovt skissade jag ungefär hur baneret skulle finnas plus storleken på skallarna.

Camillas hyllning till Frida Kahlo

7 minuter

Spela upp klipp på Arenan: Camillas hyllning till Frida Kahlo

Målade den gröna basen, det svart håret och klänningen. Då hann det torka medan jag klippte ut blommor som jag sedan limmade fast i hennes hår med hjälp av decoupage (funkar också med vanligt lim). Klippte ut mina tecknade fåglar och annat som skulle limmas fast.

Ritade sen tre mexikanska skallar under baneret. Ju fler skallar jag ritar desto roligare blir det, de är så fantastiskt detaljerade och man hittar bara på flera sätt att göra dem på. Riktigt roligt!

Sen fortsatte jag med att måla svart runt skallarna och limma fast blommor, småfåglar och gröna blad runt baneret och skallarna. Textade sen Viva la vida på baneret. De stora fåglarna limmades fast vid axlarna.

Jag suddade inte bort ett enda blyertsstreck, tycker att det ger en djupare friare känsla när man ser linjerna bredvid tuschstrecken. Ritade in tuschkonturer runt fåglar, skallar, blommor och hennes ögon, det kännspaka ögonbrynet och läpparna blev djupt röda och det sista jag gjorde var att måla den gula blusen plus smycket.

Camillas hyllning till Frida Kahlo

Camilla målar ett portträtt av Frida Kahlo med blandteknik.

Nu har de hundra åren i Helsingfors Arbis historia samlats i en festskrift. Boken är full av bilder och bekanta ansikten syns på var och varannan sida. Kanske du hittar en bild av dig själv där?

Ylva Larsdotter, huvudredaktör för festskriften Delad glädje Helsingfors arbis 1914 – 2014, har lockat en imponerade mängd skribenter att beskriva hurdan andan och stämningen i ett hus där nästan allt är möjligt. Vill du lära dig att dansa, klä möbler eller ett nytt språk? Allt är möjligt på Arbis.

Men när det hela började det ödesdigra året 1914, under de första veckorna av första världskriget, var det skralt med bildningen och möjligheterna för stora delar av den arbetande befolkningen. Världskriget sågs som en möjlighet. Kanske skulle det innebära större friheter för den nationella autonomin, eller till och med självständighet som de mesta radikala drömde om?

Men hur skulle de olika grupperna i det finländska lantbrukssamhället bli medborgare i en modern nationalstat? Det behövdes kunskaper, färdigheter och framförallt bildning. Hittills var det kyrkan som hade lärt ut de färdigheter som krävdes. Folkskolan hade övertagit den uppgiften för de yngre generationerna, men fortfarande hade en tredjedel av alla helsingforsare ingen som helst grundutbildning . Behovet av bildning för vuxna personer var stort.

Hundra år av kurser och föreläsningar

1914 grundades ett arbetarinstitut som bestod av två avdelningar - en svensk och en finsk med syfte ”att förnämligast bland arbetarbefolkningen sprida allmän upplysning samt väcka intresse för frågor angående socialt framåtskridande och ekonomisk förkofran”. Undervisningen skulle stå på vetenskaplig grund och vara samhälleligt och religiöst obunden. Och det gäller än i dag.

Arbistanten gör som hen vill

Ända från början var kvinnorna i majoritet. Två tredjedelar var kvinnor och en tredjedel män - de flesta unga vuxna. Under en lång tid hölls kurserna och föreläsningarna i olika lokaler untomkring i Helsingfors. Men år 1958 stod huset på Dagmarsgatan 3, ritat av Woldemar Baeckman, klart. Även idag kan man känna av den omhuldade 50-talsatmosfären. Snart står huset inför renovering, men tanken är att andan och atmosfären så långt det går ska bevaras.

Numera är pensionärerna i majoritet i kaféet och i biblioteket dagtid. Men på kvällarna fylls huset av folk från alla håll i livet. Så om du inte hittat till Arbis förut - känn efter. Finns det någonting du skulle vilja vara med om, lära dig eller pröva på? Det är högt i tak och låga trösklar i det här svenska rummet i centrala Helsingfors.

Mer om Arbisjubileet hör ni i Radiohuset i Radio Vega på onsdag 15.10.

Vad betyder Arbis för dig, eller har du minnen från kurser du deltagit i? Skriv i kommentarsfältet här under.

- This is a historic moment, säger tv-kommentatorn strax innan Fredrik Smulter gör sitt lyft på världsrekordvikten 400 kg.

FredrikSmulter vinner VM i Danmark Fredrik Smulter på VM i Danmark Bild: Ida Kronqvist

25 sekunder senare står Smulter uppe på bänken med händerna i luften. Han har slagit nytt världsrekord och han har vunnit sin tredje VM-titel i bänkpress. Det är maj 2014 och en varm och hektisk sommar väntar. Alla vill snacka med mästaren från Malax.

- Jag har väl alltid varit en halvkändis, men jag var nog en helkändis åtminstone i juni. Det har varit tungt att återhämta sig, också mentalt. Jag borde ha vilat lite, men jag har haft mycket media på besök och det blev lite många uppvisningar, säger Smulter.

Smulter är den första dopingtestade bänkpressaren som lyfter 400kg. I och med lyftet på 400kg förbättrade han sitt tidigare personbästa med hela 39kg.

- Jag visste på basis av träning att jag var i god form och att jag borde klara 380kg. Men vi behövde lägga 400kg för att jag skulle vinna. Det är smått otroligt, men någonstans ifrån kom krafterna, säger Smulter.

Smulter som idag är 31 år har tränat bänkpress sedan han var 14 år. Även om han har satt världsrekord och vunnit flera VM brinner han fortfarande för sin sport och viljan att utvecklas är stark.

- Bänkpress har gett mej en identitet, jag har gjort det i hela mitt vuxna liv.

Tävlandet i bänkpress har tagit Smulter ut i världen, men bäst trivs kan hemma i Malax.

- Det låter kanske konstigt, men jag tycker inte om att resa.

Mat är en viktig del av Smulters uppladdning, kaloriintaget ligger på 5000 vilket är ungefär det dubbla intaget gemfört med en normalstor vuxen. I Strömsö gjorde Smulter ”Freddis rågburgare” tillsammans med Anne. Och så visade han vad man kan göra med en stekpanna om man är tillräckligt stark!

En del människor tror att de kan äta vad som helst utan att gå upp i vikt. Enligt expertisen är det ändå inte så här enkelt: De här människorna rör kanske på sig mer, och äter mindre.

De kan också ha en snabb ämnesomsättning, säger Kirsi Pietiläinen, som forskar i fetma.

Hon intervjuades i morse i Yles Morgon-tv.

Aptiten är en ärftlig egenskap,konstaterar Pietiläinen. En del har av naturen sämre aptit, och äter följaktligen mindre.

Att röra på sig behöver inte nödvändigtvis betyda att man går på gym och gör löprundor - det kan enligt Pietiläinen handla om att man håller sig i rörelse. För en del människor är det här ett naturligt tillstånd - det vill säga att vara aktiv och syssla med någonting hela tiden.

Den här formen av "smygmotion" kan variera så pass mycket från person till person att det påverkar anlagen för fetma, säger hon.

Smygmotionen påverkar också ämnesomsättningen. Att sitta stilla både på jobbet och hemma, och alltid tar bilen, leder lätt till fetma.

Det lönar sig alltså att hålla igång, påminner Kirsi Pietiläinen.

Påtning är en teknik som går att göra i många olika variationer och storlekar. Det enda som behövs är någon typ av ring med taggar och något att lyfta garnet med.

Instruktionsvideo för påtning

2 min 1 s

Spela upp klipp på Arenan: Instruktionsvideo för påtning

Det kan vara allt från gem fastsatta på en wc-pappersrulle, där man sedan lyfter maskorna med en virknål, eller en stor så med utsågad botten och utsågade taggar där du lyfter garn eller rep med händerna. Färdiga stickringar finns att köpas i olika former och storlekar, bara att anpassa efter det du vill göra. Med en rund ring kan man t ex göra en mössa, benvärmare, halstub eller handledsvärmare. Testa dig fram med olika garn till olika resultat.

Du behöver:

- stickring i passlig storlek för det du vill göra
- garn (Lee använder här ett akrylgarn som är tänkt för stickor i stl 8)
- påtningsverktyg (följer med ringarna)

Sticka med stickring 1

3 min 54 s

Spela upp klipp på Arenan: Sticka med stickring 1

Gör så här:

1. Lägg upp maskor genom att lämna en ca 10 cm lång startända (som kan knytas fast i tappen på utsidan av påtringen) och sedan dra garnet runt varje tagg medurs två varv. Obs! garnet ska läggas ganska löst!
2. Lyft den undre maskan över den övre med hjälp av påtningsverktyget. Arbeta på detta sätt runt hela ringen.
3. Lägg upp ett varv nya maskor ovanpå de som ännu finns kvar och lyft dem på samma sätt. Upprepa detta tills du nått önskad längd. Vill du byta färg är det bara att knyta fast den nya ändan på insidan i föregående färg och lämna en bit av den på insidan och så lägger du upp maskor i den nya färgen.

Sticka med stickring 2

3 min 17 s

Spela upp klipp på Arenan: Sticka med stickring 2

4. Avmaskningen kan göras på flera sätt. Ett sätt är att lyfta den första maskan till vänster. Lyft den undre maskan över den. Lägg upp en ny maska ovanpå (löst!) och lyft den undre över den. Flytta nu den maska som finns kvar till pinnen till höger. Och ta nästa maska och gör samma sak igen. Upprepa tills du kommit varvet runt. Klipp av tråden och dra den genom sista maskan.
5. Fäst trådändarna.

Se här du kan göra egna snoddar genom påtning med trådrulle.

Det finns olika sätt att fira allhelgona. I Finland är vi vana att fira mera stillsamt med tända ljus, men på andra ställen i världen är helgen ett tillfälle för släkten att samlas.

De dödas dag

6 minuter

Spela upp klipp på Arenan: De dödas dag

I Mexico är allhelgona en av årets största högtider. Egentligen går den under namnet Día de los muertos, alltså De dödas dag. Långt före spanjorerna landsteg i Mexico hyllade indianerna sina döda vid flera tillfällen under året. På den tiden hyllades barnens själar skilt och under en annan månad hyllades de avlidna vuxna. Man tänkte sig att det fanns fyra dödsriken. Härskare över alla var gudinnan Mictecacíhuatl och hennes make Mictlantecuhtli. Gudinnan omnämns numera som La Catrina och finns ofta avbildad som en dödskalle med någon feminin symbol.

När Mexico blev spanskt fusionerades de dödas högtidsdag med allhelgona. Men fortfarande ser man spår av de gamla traditionerna. På vissa begravningsplatser samlas släkten vid sina anhörigas gravar och har släktkalas. Mest utbrett är ändå att fira i hemmen.

Firas i två dagar

I Mexico firas allhelgona under två dagar. Den första dagen förbereder man ett altare för sin avlidna släkting. På bordet ställs fram mat och andra saker som den bortgångna har tyckt om. Det kan vara frukt, godis eller till och med cigarrer. Viss symbolik hör också till. Man tänker sig att den bortgångnes ande kommer på besök under natten. Därför görs en stig av blommor och silkespapper från ytterdörren som leder fram till altaret.

Fyra ljus sätts ut som en kompass. Salt och vatten symboliserar själens renhet, men man tänker sig också att anden som har rest under natten behöver vatten för att släcka törsten. Gula blommor symboliserar ljuset och solen.

Maten lämnas fram och ljusen är tända under natten då den dödas själ besöker altaret. Följande dag samlas släkten i hemmet och man har en familjefest. Itzel Ruiz som numera bor i Helsingfors firar de dödas dag tillsammans med mexicanska vänner. Syftet med festen är att hylla och komma ihåg sina avlidna. Hon berättar att medan hon förbereder altaret minns hon olika saker om sin mormor, som anekdoter eller olika saker hon har gillat och på så sätt har mormodern varit närvarande. Ett talesätt i Mexico lyder; att minnas är att leva. På så sätt går också traditionerna i arv.

De dödas dag

Elisabeth Morney firar de dödas dag eller allhelgona på mexiaknskt vis tillsammans med Irma och Itzel i Helsingfors

Då kylan och de allt mörkare dagarna börjar smyga sig på är det få saker som piggar upp humöret lika effektivt som ett tillskott i garderoben. Ibland kan det dock vara svårt att orientera rätt i kläddjungeln och hitta den stil som passar en bäst. Stylisten Susanna Högström som till vardags arbetar som stylist för programmet Efter Nio gästade Lördax-studion för att dela med sig av sina tankar kring höstens modetrender.

- Hösten är min absoluta favoritsäsong. Det är i år en ganska diskret höst på gång med mycket enfärgat, klassiska och enkla plagg i murriga färger som burgundi och skogsgrönt men även klassikerna svart, grått och vitt. Vill man vara modig kanske man satsar på något av karamellfärgat läder eller köper ett par rutiga byxor i rött eller svart. Gubbstilen är het och den gäller alla – inte bara gubbar.

Är du osäker på vilken typ av modell du ska välja kan det vara säkrast att satsa på just klassiska modeller som sitter bra, det funkar alltid. Då man blint börjar svälja alla trender som kommer och går kan det gå fel.

Susanna Högström är stylist Bild: Susanna Högström

Höstsäsongen präglas också av plagg som passar ypperligt för våra breddgrader där inte bara utseendet spelar roll utan även funktionen och värmen är en viktig faktor.

- Modet är som tur nu varmt, skönt och sportigt med vandringslika skor, stora och vintäta jackor och varma ylletröjor. Sportmodet ses även i det klassiska. Är du osäker på vilken typ av modell du ska välja kan det vara säkrast att satsa på just klassiska modeller som sitter bra, det funkar alltid. Då man blint börjar svälja alla trender som kommer och går kan det gå fel.

Enfärgat före mönstrat

Simpelt och enkelt är alltså höstens ledord och det gäller både för dam- och herrkläder. Kvinnomodet just nu är androgynt och det är ganska långt samma färgpaletter som gäller för kvinnor och män. Vill man ha mönstrat så menar Susanna att det nog går att hitta t.ex. blommigt, grafiskt och tyger med småprint trots att det enkla dominerar. Är detta månne en motreaktion mot se senaste årens glittervåg som sköljt över oss?

- Det kan hända men vi måste komma ihåg att det ännu är först början av hösten och då lillajul närmar sig så glittrar det nog i butikerna igen. Olika djurmönster är också fortfarande en säker vinnare, har du inte nappat på dessa tidigare är det nu dags att våga. Personligen älskar jag glittriga djurmönster.

Klädbranschen kritiseras ofta för att uppmana folket till en slit- och släng-attityd som inte är ekologiskt hållbar och i vissa fall strider tillverkningsmaskineriet t.o.m. mot mänskliga rättigheter. Finns det känningar om att det blivit ett mer ekologiskt tänk i klädbranschen?

- De stora och riktigt kommersiella kedjorna har under de senaste åren synats hårt och fått mycket kritik både av ekologiska och etiska skäl, därför har många av de stora kedjorna startat egen återvinning av kläder som de gör nya plagg av. Det är en trend som säkert är välkommen på många plan.

Accessoarer för en ny look

Om man inte har råd att skaffa sig en ny höstgarderob finns det knep för att för en billig peng pigga upp de plagg och kombinationer man redan äger. Enklast gör man det genom att satsa på accessoarer.

- Då det gäller accessoarer satsar man på material, en lyxig sjal i alpacka, ylle eller kashmir i en jordnära färg fungerar i alla sammanhang och är alltid värd pengarna. Stora smycken till enkla plagg är också alltid snyggt. För män är det främst halsdukar och mössor man har att leka med. Visst finns det väskor även för män men det är få män som på riktigt använder sig av dem.

Välj kläder som framhäver det du är mest nöjd med. Ytterst sällan är det någon annan än du själv som märker dina defekter.

- Välj kläder som framhäver det du är mest nöjd med. Ytterst sällan är det någon annan än du själv som märker dina defekter. Bälten kan vara bra för att framhäva midjan och vill man dölja mittpartiet kanske man istället väljer en stor tröja till smala jeans.

Hur ser då det festligare modet ut?

- Även inom festklädseln är det den mer diskreta linjen som dominerar. Det har varit glittrigt och lättklätt men nu är det mer svarta klassiska klänningar som inte är för urringade som gäller. Vi har gått från sexiga och avslöjande plagg till att vara mer påklädda. Är något bart är det inte längre urringningen som ska visas utan istället t.ex. ryggen och då har man som motvikt långa ärmar. Har du en minikjol väljer du en ylletröja till den. Det är överlag en mer diskret sexighet som funkar för alla åldrar.

Susanna Högström gästade Lördax-studion 18 oktober 2014 och intervjuades av Hannah Norrena och Jukka Isojoki.

Papparollen har genomgått stora förändringar under de senaste femtio åren. Papporna har blivit mera närvarandet i hemmen och i barnens liv.

Alla har vi en pappa. På ett eller annat sätt har vi det. Vår relation till vår pappa varierar. Själv hade jag en typisk, ja jag vågar kalla det typisk, 70-tals pappa som jobbade mycket och sällan var hemma. Han i sin tur hade haft en pappa som var sjökapten. Mycket frånvaro där.

Mina barn har en pappa som är närvarande. Han leker och spelar spel med dem. Det att han är aktiv underlättar mitt liv. Men utöver att han underlättar för mig som mamma så har han en egen relation till sina barn som inte går via eller genom mig. Det här är kanske kärnan i förändringen som ägt rum. Från frånvaro till större närvaro. Samvaro.

Faderskap i förändring

I Finland har det skett stora samhällsförändringar under de femtio senaste åren. Vårt land har gått från att vara ett fattigt agrarsamhälle till att vara ett högteknologiskt urbant industrisamhälle. Omvälvande processer som påverkat individerna i samhället.

I Rivet ur arkivet om pappa får vi ta del av Hyrräs fina upplysningsprogram från 70-talet med goda och handfasta råd till papporna. Vi träffar Johannes Runeberg som har perspektiv på faderskapet. Han var hemmapappa med sina barn när det ännu inte alls var vanligt. Hans fru var aktiv feminist.

Aktuella samhällsfrågor dryftar Väestöliittos forskare Anna Rotkirch. Hon kan bland annat berätta att det finns grupper av unga män som blir barnlösa mot sin vilja för att de inte upplevs duga som pappor. Anna tycker att vi behöver en aktivare familjebildningspolitik i Finland.

Författaren Matthias Rosenlund å sin sida berättar bland annat om känslan av jämlikhet och om sin babyfeber. Räcker det i dag med närvaro för att bli en hjältepappa?

Måndag 20.10.2014 kl. 22.00/Yle Fem. Repris fredag 24.10.2014 kl.18.30/Yle Fem

Gör dina egna inredningstyger med egna mönster i valfria färger och geometriska former. Svart-vit inredning med gul accent är populärt men det är förstås lätt att välja färger som passar den inredningsstil man har. En halverad potatis kan skäras till vilken form som helst och användas som stämpel i bästa 70-80-tals anda.

Komplettera med hushållspappersrulle och en helt vanlig penna med suddgummi i toppen så kan du själv enkelt göra fler stämplar och former. Tryck med tygfärger på tyg eller vanliga hobbyfärger på papper och kartong. Här sydde Lee kuddar till soffan men man kan ju även göra eget presentpapper, kort eller egna lakan och gardiner!

Geometriska former

6 minuter

Spela upp klipp på Arenan: Geometriska former

Du behöver:

potatis
tom pappersrulle
penna med suddgummi i ändan
pensel
tygfärger
tyg
gamla tidningar
eventuellt snygga band att göra egna textilmärken till kuddarna med
Innerkuddar/vadd

Gör så här:

Nya tyger ska gärna tvättas och strykas före tygtryck så håller trycket bättre, men här valde Lee att inte tvätta linnetyget eftersom det blir en annan struktur då.

1. Planera dina mönster, vad du vill trycka och hur.
2. Klipp till önskade bitar tyg.
3. Placera det släta tyget på en gammal tidning så att inte trycket lämnar färg på bordet.
4. Skär till en halverad potatis till önskad form och måla färg på den
5. Tryck figuren på önskad plats. Måla ny färg på för varje tryck och upprepa till du fått önskat resultat. Ta hjälp av linjal för att få raka linjer om du tycker det behövs.
6. Låt torka.
7. Fixera färgen enligt anvisningarna på färgburken, oftast genom att stryka med strykjärn på baksidan av tyget i fem minuter.
8. Sy önskad produkt. Om du syr kuddar är det extra snyggt att klippa en liten bit av ett textilt band, som ett vanligt sidenband, och vika in det och sy fast i sidsömmen så får du egna ”etiketter” på kuddarna så att det ser extra lyxigt ut.

Med pappersrullen får du enkelt cirkelmönster eller varför inte en mån-form om du böjer till öppningen på rullen. Suddgummiändan på en vanlig blyerts kan även skäras till önskad form, som en liten vimpel t ex eller användas som sådan för att få fina prickar.

Dynor med geometriska mönster

Lee gör tygtryck med hjälp av potatis, pappersrulle och penna.

Nästan alla tjejer som jag känner går periodvis omkring med en tung grå sten i magen för att de inte får ihop det här med barn och jobb, familj och karriär. Nu handlar det sällan i mina kretsar om att det är några toppjobb i Bryssel eller NY som utmanar familjepusslet utan bara detta när barnen ska börja på dagis får kvinnor att älta och väga.

Men detta vägande och pusslande tar inte slut med att barnen får en egen krok med en igelkotte på utan då försöker vi ändå kanske göra deras dagisdagar eller dagisvecka så korta som vi bara kan. Nästan inga killar som jag känner håller på så här: struntar i lunchen för att kunna gå vid fyra, jobbar 80% för att få en ledig fredag som man ändå jobbar in gratis på torsdag kväll, går ner i arbetstid när barnen börjar skolan...Om jag får tillåta mig lite fler generaliseringar;) så är många barn sällan ett hinder för en man för att söka ett chefsjobb men för en kvinna känns det många gånger som ett val. Mellan barnen och sin egen yrkeskarriär.

Barn är sällan ett hinder för en man för att söka ett chefsjobb men för en kvinna känns det många gånger som ett val.

Är kvinnor för ängsliga för sina ungar eller är män för okänsliga för vad små barn klarar av? Är kvinnor självutplånande för sina avkommor medan män tänker att "mår jag bra så mår barnen bra" och tar en runda via gymet innan de hämtar halv sex? Och finns det utrymme för omvända roller? Ses kvinnor som får mer ut av att jobba än att hänga med sina ungar som känslokalla och män som tar ut oavlönad ledighet för barnets skolstart som oambitiösa? För trots många möjligheter, i jämförelse med resten av världen, så tar väldigt få finländska män ut sin föräldraledighet och gör de det så är det ofta runt semestern när även frun är hemma.

Delat ansvar bra för parförhållandet

Trots hänsyn till allas olikhet, kapacitet och olika ekonomiska förutsättningar så tror jag ändå massor på delat ansvar för barnen för att både barnen och parrelationen mår kanon av det. Kan man dessutom karriärplanera så att båda inte hoppar på pendolinon samtidigt utan åker snabbtåget turvis så gör det familjelivet betydligt mera skonsamt. Att växeldra i vardagen är bättre än viagra.

Det här är upplägget i de bästa av världar men verkligheten ser förstås lite mer kompromissgrå ut. Vardagen med barn är givande men handlar också mycket om att avstå. Jag är självklart feminist men fick för länge sen lägga undan linjalen och vågen i fighten mellan mitt jobb-ditt jobb och min tur-din tur. Barnen är tyvärr de enda förlorarna i det vardagskriget men vi borde se till att vi aldrig hamnar i fronten och gör vi det ändå så borde vi bara snabbt därifrån. Den bästa vägen bort är att aldrig tystna, alltid diskutera, kompromissa och ge det du själv önskar att du fick.

Jag kräver inget 50-50 när det gäller föräldraledigheten men skulle vi ens hamna på 40-60 skulle jag vara nöjd, på nationellt plan. Nu var siffrorna under 10% för män som tar ut föräldraledighet i Finland och sämst i Norden. Livet går inte i repris och jag har aldrig hört att någon på dödsbädden har ångrat att den varit för mycket med barnen. Tvärtom är det däremot nästan regel.

Text: Maria Sundblom-Lindberg
präst, parterapeut och programledare för Cirkus Familj onsdagar och söndagar i Yle Fem eller på Arenan.

Läs fler artiklar ur programserien:
Att förlora ett barn
Saknar sprallismorsan och skrattmamman
Fem tips för bättre parförhållande

Mellan den 23 och 26 oktober fylls Mässhallen i Helsingfors av böcker när den 14:e upplagan av bokmässan slår upp sina dörrar. Temaland i år är Italien, men på plats finns givetvis en hel del finlandssvenska och nordiska författare.

De finlandssvenska scenerna

Enligt programchef Agneta Rahikainen avspeglar programmet på Edith Södergran -scenen och Totti -scenen givetvis utbudet på de finlandssvenska bokförlagen, men vid sidan av aktuell bokutgivning strävar man också efter att ta fasta på aktuella debattämnen såsom Ukraina-konflikten, om feminism som ett verktyg mot fascism och kulturjournalistikens roll i dagens samhälle.

Bokmässan i Helsingfors är utan tvekan årets största litterära evenemang också på svenska i vårt land, och i år uppträder 180 författare, redaktörer, forskare, illustratörer, skådespelare, kulturarbetare, journalister och andra experter i 117 svenska programpunkter på de två s.k. finlandssvenska scenerna.

Programmet på Edith Södergran-scenen streamas live på Yles Arena under alla mässdagar.

Allt som allt arrangeras program på 13 scener och listan över uppträdanden uppgår till 1 100. Vid sidan av de inhemska författarna gästar drygt 60 utländska författare mässan, bland dem kommer många från Sverige.

Italien bjuder på serier och historia

Årets temaland Italien bjuder på en djupdykning i de italienska seriernas historia, ungdomsböcker, matlitteratur och antikens historia. En stark betoning läggs även på skönlitteratur och facklitteratur.

Cristina De Stefano, italiensk författare bosatt i Paris, ordinarie kolumnist på italienska Elle och proffs inom förlagsbranschen, kommer till Helsingfors Bokmässa för att berätta om sin biografi över Oriana Fallaci, en av de mest framstående journalisterna under 1900-talet. Boken toppade hösten 2013 statistiken över antalet sålda böcker i Italien.

På bokmässan kan man också bekanta sig med allt från antikens Rom till moderna landskap och från den italienska kokkonstens klassiker ”La scienza in cucina e l’Arte di mangiare bene” av Pellegrino Artusi, utgiven på 1800-talet, till dagens kokböcker. I fokus står växelverkan mellan italiensk och finsk litteratur, som ett exempel kan nämnas Kalevala och översättningen av den till italienska.

Experter från Italien och Finland leder mässbesökarna in på en av de viktigaste representanterna för italiensk seriekultur, den nyligen bortgångne Sergio Bonelli och hans legendariska seriefigur Tex Willer.

På mässan presenteras även en annan favorit bland finska läsare, nämligen Corto Maltese och figurens skapare, Hugo Pratt.

Gamla böcker lockar samlare

Mer än 50 bokhandlare deltar i avdelningen för antikvariska böcker. Den antikvariatiska mässavdelningen har ökat i popularitet år för år, och i år kan mässbesökarna också ta med egna böcker för gratis utvärdering på Finska Antikvariatsföreningens monter på lördag och söndag.

I samband med bokmässan arrangeras dessutom Vin, mat & ett gott liv-mässan och Helsingfors Musikmässa.

På Bokmässan delas också ut en hel del priser, bl.a. Svenska Yles litteraturpris (fredag kl. 17), Av kärlek till boken-priset och Årets kristna bok.

Följ bokmässan på Yle Arenan här - se program!

Ett hus mår bra om marken runt grunden / stenfoten hålls så torr som möjligt.

Stuprör och stuprännor

4 min 20 s

Spela upp klipp på Arenan: Stuprör och stuprännor

På sommaren när det är varmt och fint klarar marken av att suga upp och avge relativt stora mängder vatten, men när höstregnen kommer och det blir kallare är det bra att hjälpa till och få regnvatten att rinna en bit bort från huset.

Om man inte har ett dräneringssystem för ytvattnet med rör och brunnar kan man hjälpa till med att göra egna rännor eller förlängningar till stuprören.

En enkel modell gör man av två bräder som limmas och spikas / skruvas ihop.

En annan variant kan man göra av ett plåtrör. Röret behöver ha en lite större diameter än stuprörets så att det passar att sätta utanpå.

Om man klipper eller skär upp ändan på röret så att det liknar en glad mun ser stuprörsförlängaren mycket roligare och mer bearbetad ut.

Förlängda stuprör och stuprännor

Jim snickrar ihop en rejäl stupränna och stuprör av plåt för att leda regnvattnet längre bort från huset.

Jag vill slå ett slag för den gamla hederliga lödkolven! Perfekt redskap när man vill haka på etnotrenden och göra snygga grafiska mönster på olika träytor!

Mönster på trä

4 min 32 s

Spela upp klipp på Arenan: Mönster på trä

Du behöver:

- lödkolv
- alternativt brännpenna med utbytbara stift (i hobbyaffärer)
- träslevar, gamla som nya
- skärbräden i trä
- obehandlade trädockor

Gör så här:

Slevar är perfekta föremål att börja med, salladsbestick också, så länge de är i trä! Skaften är utmärkta ytor att göra de enklaste upprepade mönster som prickar linjer sicksack.

Men innan ni kör igång på sådana föremål att det bra att ha en testyta där du får pröva dig fram hur lödkolven reagerar, hur varm den bör vara innan resultatet blir som du tänkt.

Träytan har sin egen vilja så var stadig på hand när du bränner fram dina läckra linjer i ytan. För mera avancerade mönster är det bra att skissa försiktigt med blyerts först.

OBS! Var noga med att lödkolven står stadigt i sin ställning och inte kommer i kontakt med brännbart material så länge den är påkopplad!

Brända mönster på trä

Camilla bränner mönster på träslevar och gör figurer.

I över 65 år har vi kunnat skryta med gratis skolmat i vårt land.

Ebba Lindroth började skolan strax innan kriget 1939, som också satte sina spår i maten.

– Då hade vi haft den där smällkalla vintern som var 40 grader och nästan alla rotfrukter frös, så då fick vi ju frusen kålrot i soppan och frusna potatisar och det var ju inte så särledes gott det inte. Men det fanns inte annat så, det var bara äta vad man bjöds.

Många äppelträd, plommonträd och bärbuskar frös också, vilket innebar att befolkningen plötsligt också var tvungen att klara sig utan frukt åren efter kriget.

Skolmaten var i början en rätt så enkel historia.

– Vi satt i våra pulpeter och åt. Vi hade smörgås och mjölk med oss. Tant Tilda kokade gröten i lärarinnans kök och den serverades i sådana här emaljerade backar, som pojkarna har i militären nuförtiden. Då kunde man äta både soppa och gröt i samma pyts.

– För många var de nog säkert viktigt för att det var ju knappt om allting alla ställen. Att det var ju just, bönderna hade ju möjlighet på ett annat sätt, liksom att man hade kor, och man hade mjölk och man hade säd och kunde baka bröd, så det fanns inte liksom brist på det sättet. Men nog var det många ställen som den där skolmaten kanske var den enda varma mat.

Men det fanns också knep att sätta guldkant på skollunchen.

– I småskolan då, så hade vi en pojke, vars mamma hade bageri. Och han kom ofta med munkar till skolan istället för smörgås och då hittade man på att byta sina smörgåsar till en munk, och det var ju nog verkligt gott det sen, en riktig delikatess.

Ebba Lindroth (t.v.) och Maija Lönnroth Ebba Lindroth (t.v.) och Maija Lönnroth

– På höstarna att vi hämtade lingon, en liter per elev. Och sen om någon hade mycket äpplen hemma, så kunde man också hämta äpplen.

På femtiotalet började skolköket utvecklas och med det också matlistorna. Maija Lönnroth minns ännu hur matlistan såg ut.

– Vi hade alltid någon gröt på måndag. Och så var det soppa på tisdag, alltså köttsoppa eller något liknande. På onsdagarna hade vi potatis och någon sås. Sedan på torsdag, hade vi soppa igen, ofta ärtsoppa, och på fredagen var det någon sorts låda med kött eller fisk och på lördag så hade vi alltid välling.

Redan då kunde skolmatens smak och kvalitet dela åsikterna. Ebba Lönnroth åt helst inte rågmjölsgröten, medan Maija Lönnroth älskade den.

– Vi hade alltid god mat i skolan, jag har bara bra minnen, berättar Maija Lönnroth. Ja, utom en sort, det var blodpalt. Det kunde jag inte äta. Det måste jag alltid försöka stoppa i förklädesfickan, men det var nog, som tur då var det inte ofta."

Det spelar inte så stor roll om maten lagas i centralkök eller i mindre kök. Det avgörande är hur man lagar maten. Det är stor skillnad på färska råvaror och den processade mat som finns i halvfabrikat och helfabrikat.

Björn Helsing, restauranginnehavare Björn Helsing, restauranginnehavare. Bild: Yle

- Huvudsaken är att man gör maten från grunden och inte tar till processade hel- och halvfabrikat. Då blir köket bara en fabrik där man öppnar förpackningar och värmer och så ska det inte vara. Det har ingenting med matlagning att göra.

Björn Helsing betonar ändå, att ju kortare avstånd maten transporteras desto bättre är den.

Ögonfröjd också

I Gerby skola i Vasa lagas maten på plats och nästan ända från grunden. 500 portioner kokas dagligen, och en del går ut till andra skolor och daghem i samma kvarter. Här är Monika Hakala värdinna för skolköket .

- Vi i köket vill att maten ska vara god och näringsrik, säger Monika Hakala. Dessutom vill jag att den ska vara en fröjd för ögat. Barnen ska se fram emot sin skollunch.

I Gerby skola och hela Vasa är råvarorna till en portion beräknade att få kosta 1 euro. Björn Helsing tycker att man i kommunerna bland politikerna stirrar sig blind på vad tallriken får kosta, när man i stället borde fundera på andra saker.

Hurudan mat vill man ha?

- Det hjälper inte fast den får kosta 5 euro om inte personalen har stöd av ledning och politiker att de ska göra bra mat, säger Björn Helsing.

Björn Helsing efterlyser strategitänkande i kommunerna hur man riktigt vill ha det med skolmaten. Vill man ha ett mervärde med skolmaten är det ett politiskt beslut.

- Vill man att alla elever ska äta, vill man ha noll svinn, vill man ha ekologiskt? Eller vill vi ha Svenskfinlands bästa skolmat i den här kommunen?

Soptallrik, skollunch. Bild: Yle

- Det ska vara rätter som barn förstår sig på och uppskattar. Skolmaten har vi för att barnen ska äta den, säger Björn Helsing.

Och malet kött- soppan i Gerby skola tycks vara just sådan mat. Ettorna Alexandra Öst och Eddie Knuts är överens:

- Jättegott!

Och favoritmaten?

- Köttbullar, säger tvåan Villiam Fors.

Skolmaten blev lagstadgad mitt under brinnande krig år 1943. Det ville fattiga Finland unna sina barn.

- Utan skolmat blir det kanske nån sorts smörgåspaket med sämre innehåll, kanske mera sötsaker. Utan skolmat äter folk mycket sämre och vi får
en försämring av den allmänna folkhälsan, tror Björn Helsing.

Ryssland överväger att stoppa importen av laktosfria mejeriprodukter från Finland. Orsaken är att man "har hittat antibiotika i finländsk ost" skriver nyhetsbyrån Interfax.

En representant för Rosselkhoznadzor som övervakar livsmedel i Ryssland säger att livsmedelsverket har rekommenderat att landets konsumentmyndigheter drar bort de farliga produkterna från marknaden.

Ryssland avbröt importen av mejeriprodukter från EU i början av augusti som en motsanktion till EU:s sanktioner. Senare luckrades bestämmelserna upp en aning, och Ryssland öppnade för import av laktosfria produkter igen, eftersom sådana knappt tillverkas alls i Ryssland.

Valio: Påståendet obegripligt

Valios informationschef Pia Kontunen säger att Ryssland omöjligt kan ha hittat antibiotika i Valios ost. Det tas flera prover från varje mjölkparti, och hittar man antibiotika dras partiet bort ur produktionen.

- Vi studerar antibiotika noggrant, och enligt vår uppföljning ska sådan omöjligt kunna hamna i mjölken eller osten, säger Kontunen till Yle.

Enligt Kontunen känns de ryska myndigheternas påstående obegripligt.

Valio har tidigare exporterat laktosfria produkter till Ryssland, men sedan motsanktionerna trädde i kraft har exporten i princip stått.

I början av oktober förde Valio ett provparti med laktosfria produkter över gränsen. Den ryska tullen sade sig kontrollera partiet, men Valio har inte hört någonting om resultatet.

I de ryska butikshyllorna kan det enligt informationschef Pia Kontunen bara finnas Valioprodukter som kommit till Ryssland före de ryska sanktionerna trädde i kraft, och då handlar det om smör och ost.

Yle har inte lyckats nå Valios Rysslandschef Mika Koskinen för en kommentar.

25-åriga Vasabon Camilla Back blev i oktober 2014 trea i världsmästerskapen i bikini fitness i Kanada. Vad är det som krävs för att komma upp på en sådan nivå och hur går den världen ihop med vardagen som sminkös bland annat på tv-programmet Strömsö?

- Jag är som tur en morgonmänniska som inte har något problem med att stiga upp tidigt på morgonen. Under veckorna brukar jag vakna 5-6-tiden och genast ta ett pass på crosstrainern jag har hemma. Sedan åker jag till jobbet och eftersom jag oftast har ledigt på eftermiddagen passar jag på att köra ett stryketräningspass på gymmet då.

Fitnesstrillingarna

Vill man komma till toppen gäller det att inte ligga på soffan med en påse chips utan följa en ganska specifik matplan, speciellt före tävlingarna. Camilla är inte den enda hälso- och träningsintresserade i familjen, hon är trilling och även systern Sara och brodern Robert tränar och tävlar aktivt. Hon menar att det är lättare att upprätthålla en strikt diet om man har folk i sin närhet som förstår vad det innebär.

Camilla Back blev trea i Fitness-VM 2014 Camilla Back, trea i VM i fitness bikini Bild: Camilla Back

- Jag är godisråttan av oss tre, det är nog jag som har svårast att hålla mig borta från till exempel sötsaker. Men visst händer det att jag äter godis ändå, man måste ju samtidigt njuta av livets goda.

Var och varannan dag ser man löpsedlarna skrika ut fördelarna och farorna med olika dieter och vare sig det är LCHF, 5:2 eller någon annan trend tycker Camilla att det är viktigast att lyssna på sin egen kropp.

- De här trendiga dieterna kommer och går och alla får ju pröva sig fram till det som passar en själv bäst, det som jag tycker är viktigast är att man hittar en livsstil som man trivs med och kan hålla hela livet.

Från soffpotatis till vältränad

Om man då ligger där på sin soffa och känner att det är motigt att komma igång så kan det vara svårt att motivera sig. Hur gör Camilla då det känns trögt?

Man måste inte ställa sig på vågen eller se sig själv i spegeln varje dag utan ha tålamod. Om man tar en dag i taget och lever så hälsosamt man kan och så blir det nog bra i slutändan.

- Klart man har bättre och sämre dagar. Jag har ju ett konkret mål, jag ska ju stå på scenen i bikini så jag har ju inget val, haha. Alla ska ju dock inte tävla så då är det viktigast att man inte gör för stora förändringar för snabbt. Vill man göra en förändring kan man till exempel börja med att ta bort godiset eller bara ha en godisdag i veckan. Man måste inte ställa sig på vågen eller se sig själv i spegeln varje dag utan ha tålamod. Om man tar en dag i taget och lever så hälsosamt man kan och så blir det nog bra i slutändan.

Tröskeln att gå till gymmet kan vara hög då man är otränad, man är rädd för att man inte ska passa in bland alla vältränade och snygga människor i sina coola kläder. Hur ska man våga sig till gymmet?

- Jag känner igen den känslan för jag kände likadant första gången jag gick till gymmet, det gör säkert alla. Man tror att man gör fel och att alla tittar men det är nu ingen som bryr sig om något annat än sin egen träning så kör ditt eget race. Viktigast är att man gör saker som befrämjar ens hälsa på lång sikt.

Välförtjänt paus

Fitness-branschen är hård och krävande och även Camilla känner att med ett brons från VM på spiselkransen är det dags att ta en välförtjänt paus.

- Detta är ju inte en gren som man håller på med hela livet, det handlar väl om några år till skulle jag tro. Närmaste planen är att ta åtminstone ett års paus. Jag har tävlat ganska tätt ett tag nu och visst tär det på kroppen då man går på diet och tränar hårt. Givetvis vill jag även under pausen upprätthålla en hälsosam livsstil så gott det går men jag ska nog unna mig både det ena och det andra – precis som alla andra.

Camilla Back besökte Lördax-Studion 25 oktober och intervjuades av Hannah Norrena och Jukka isojoki. Hennes blogg hittar du här.