Hösten svampskörd börjar växa fram i de östnyländska skogarna. Känner du dig osäker på hur du ska gå till väga? Här ger svampexperten sina tips för en lyckad skogsutfärd.

Solveig Backström är hushållsrådgivare på Marthaförbundet och svamprådgivare. Varje höst fyller hon sin korg med färsk svamp från skogen bakom hemmet i södra Sibbo.

Hennes första råd ligger i utrustningen.

Svamp ska inte sättas i plastpåse eftersom de då kan mögla eller ruttna. En korg är därför bäst. Korg med kantareller, svampbok och händer som putsar svamp. Bild: Yle / Petter Blomqvist matsvampar,svampar,kantarell

– Det är inte bara giftiga svampar man ska akta sig för. En kanske ännu större fara är fästingar. Jag tar alltid på mig gummistövlar och heltäckande kläder innan jag beger mig ut, säger Backström.

Med sig har hon också en korg för den plockade svampen. En plastpåse duger inte eftersom den fukt och värme som bildas i den snabbt kan förstöra dina fynd.

I korgen finns en liten kniv för snabbrensning samt en svampbok.

– Kniven används för att göra en grovrensning så att man minskar mängden jobb när man kommit hem, och det är alltid bra att ha boken med sig som referens.

Solveig Backström Solveig Backström står i lätt skymundan bakom ett träd. Bild: Yle / Petter Blomqvist svampar,matsvampar,kantarell

Hon säger ändå att någon som är kunnig om svamp är det bästa alternativet.

– Om du är oerfaren, så ta med en vän som åtminstone vet lite mer än du. Eftersom svamparna ute i naturen alla kan se lite olika ut är det ibland svårt att helt förlita sig på böcker.

Den här skogsriskan är aningen för gammal för att längre vara god att äta. Det ser man på den brunaktiga färgen på undersidan. Hand som plockar upp och visar undersidan av en skogsriska. Bild: Yle / Petter Blomqvist svampar,matsvampar

Hon rekommenderar också att man ska börja med att bara plocka ett par sorter man är säker på att man känner igen.

– Kantareller känner de flesta igen, och så är soppar som karljohanssvamp ganska enkla att identifiera. När man sen känner sig säker på dessa kan man börja lägga till nya sorter.

Det är vanligt att de som har sina egna kantarellgömmor håller platsen hemlig för att andra giriga svampplockare inte ska hinna fara i väg med delikatesserna.

Solveig Backström ger ändå några tips på var man har störst chans att stöta på kantarellerna.

Leta efter fuktiga ställen mellan kullar när du vill hitta kantareller. En grupp kantareller. Bild: Yle / Petter Blomqvist kantarell,svampar,matsvampar

– Kantareller vill växa fuktigt så leta efter sådana platser där vatten naturligt samlas, som nedanför en kulle. De växer också i närheten av träd. Speciellt enar har ofta kantareller nära sig, säger Backström.

Ofta växer det kantareller på samma plats som tidigare år.

På väg till kantarellerna hittar vi en kantkremla. Solveig Backström håller upp en kantkremla. Bild: Yle / Petter Blomqvist svampar,matsvampar

Solveig Backström poängterar ändå en sista gång att man ska vara försiktig.

– Det viktigaste är att att inte äta en svamp som man är osäker på. Om du inte är helt övertygad att svampen är ätlig så är det bättre att slänga bort den.

Borgåbon Maria Paavola är en av Finlands få sadelmakare. Hon reparerar trasiga och opassande sadlar så de är bekväma för både häst och ryttare.

En stor del av Maria Paavolas jobb utspelar sig i olika stall i Östnyland.

I dag besöker hon hästen Basse som bor på Borgå Ridstall. Han har byggt upp så mycket muskler att hans sadel har blivit för liten.

Med den här manicken får Maria Paavola hästryggens exakta form fångad. Kvinna håller upp mått Bild: Yle/ Mira Bäck Maria Paavola

Paavola börjar med att mäta hästens rygg för att få de rätta måtten. Hon använder ett verktyg som formar sig efter hästens rygg: En läderstav med metallkulor inuti.

Hästen Basse väntar lugnt på att hon ska bli färdig så att han kommer ut på bete igen. Paavola lyfter upp sadeln på ryggen och konstaterar att den behöver justeras.

- Nu är sadeln lös bak och klämmer fram. Den här ska vi fixa, utbrister Paavola och klappar Basse på halsen.

Kvinna sadlar häst Bild: Yle/ Mira Bäck häst,Maria Paavola

En livsstil

Maria Paavolas sadelmakeri finns i Östermalm i Borgå. Det stora rummet är alldeles fullt med prydligt uppradade sadlar.

I ett hörn står ett arbetsbord med en massa redskap, en gammaldags symaskin i metall samt stora korgar och påsar med olika sorters ull.

Paavola började reparera sadlar på heltid för tre år sedan men hon har varit hästflicka ända sedan barnsben. Hon grundade hästavdelningen på en lokal affär som säljer jordbruksmaskiner. Där började hon också passa sadlar på hästar.

Hon började gå olika kurser och den vägen gick det.

- Nu har jag intresserat mig mer för att göra någonting bra för hästarna. Man ser så många hästar som mår dåligt på grund av opassande sadlar.

Att reparera sadlar kräver tålamod och starka fingrar. Kvinna i mitten av sadelmakeri reparerar sadel Bild: Yle/ Mira Bäck Maria Paavola

Paavola beskriver sitt arbete som ett 24/7 jobb. Dagarna kan bli långa.

- Jag kan inte tänka mig att gå tillbaka till ett vanligt nio till fem-jobb.

Ibland kan hon behöva göra akuta besök för att fixa en trasig sadel åt en ridskola. Utan utrustning kan ridskoleföretagarna inte driva sin verksamhet.

Finns få kunniga

Å andra sidan kan Paavola i ganska hög utsträckning själv bestämma sina arbetstider. Just nu har hon mycket att göra.

- Det finns få sadelmakare eller -reparatörer eftersom det inte finns någon enhetlig utbildning till yrket i Finland.

Paavola har lärt sig yrket delvis på egen hand, delvis genom olika kurser i Finland och studier i Tyskland.

- Om man är intresserad av att arbeta med händerna, hjälpa hästar och få resultat så trivs man i yrket. Det här är ett hantverk.

Basse är en snäll pojke. Häst med ögonen fast och hand på nosen Bild: Yle/ Mira Bäck häst,Maria Paavola

Det gäller att lyssna på både kunden och hästen. Paavola har kunder från Lovisa till Helsingfors och Kyrkslätt men mest verkar hon i Borgåtrakten.

- Det minsta jobbet jag gör är att reparera sömmar. Ofta stoppar jag om sadlarna och fixar om dem så de passar bättre på hästen. Jag tar måtten av hästen, kommer till mitt sadelmakeri och stoppar om sadeln. Sedan åker jag ut och prövar hur den sitter på hästen.

Kniv och klubba

Hästen Basses sadel blev ännu på stallet. Paavola hämtar den efter några dagar. För tillfället ligger en annan sadel på hennes arbetsbord; en ny svart version.

- Den är jättehård och det vill vi ju inte. Sadeln ska vara mjukare än hästens muskler. Fabriksgjorda sadlar måste oftast stoppas om, om de inte är måttbeställda förstås.

Maria Paavola öppnar undersidan på sadeln för att komma åt fyllningen. Sadel i bitar Bild: Yle/ Mira Bäck Maria Paavola

Stoppningen sitter på den undre delen av sadeln. Paavola börjar sprätta upp sadeln med en kniv.

Snart kommer hon åt att dra ut en del av fyllningen av konstfiber som ska bytas ut mot fårull.

Sedan ska stoppningen formas. Paavola tar fram en träklubba i björk och börjar banka på undersidan av sadeln. Slagen ljuder högt.

- Här får man ta i riktigt ordentligt, säger hon.

Hästvän

En bra sadel är ofta dyrare än en förmånlig häst men en dålig sadel som inte passar kan ge både hästen och ryttaren ont i ryggen om den används en längre tid.

- Om sadeln är av bra kvalitet och den sköts bra så kan den hålla nästan livet ut. Sedan kan förstås hästens former ändra och då måste sadeln kanske passas om eller bytas ut.

Olika verktyg. De olika stängerna används till att dra ut eller sätta in ull i sadeln och med träklubban till vänster bankas fodret i form. Olika verktyg Bild: Yle/ Mira Bäck Maria Paavola

Enligt Maria Paavola finns det endast en sadelmakare som tillverkar sadlar i Finland. Han gör militärsadlar. Vanliga sadlar importeras från andra länder.

De finländska hantverkarna koncentrerar sig främst på att reparera och stoppa om.

Paavola tar fram en gammal brun ridskolesadel som ska servas. Lädret har spruckit och behöver oljas. På sittdelen syns skråmor som kommit av att någon häst smakat på den.

Paavola använder oljad lintråd och en krokig nål och börjar sy ihop en spricka i sadeln. Det ser tungt ut att dra den tjocka nålen igenom det hårda lädret.

- I början blev fingrarna sjuka men nu har jag vant mig. Det här kräver styrka i fingrarna och armarna.

Det bästa med yrket är att få träffa så många olika hästar.

Hästen Basse i sitt esse. häst visar tungan Bild: Yle/ Mira Bäck Maria Paavola

- Vissa hästar är helt främmande, men då jag kommer in i stallet får jag en otrolig kontakt med dem. Det är sådant man lever länge på.

Överblivna råvaror blir till lunch och nya butiker säljer svinn billigt: Både företag och organisationer vill minska på svinnet i Finland som årligen uppgår till hundratals miljoner kilogram.

Mängden matsvinn i Finland är årligen 400-500 miljoner kilo, enligt Naturresursinstitutet Luke. Samtidigt ökar mängden företag och organisationer som vill minska på mängden svinn på nya sätt: Loop bjuder på svinnlunch, Wefood ska öppna en matsvinnsbutik och Fiksuruoka samt Matsmart säljer svinnvaror på nätet.

Helsingforsrestaurangen Loop, Kyrkans utlandshjälps matbutik Wefood samt nätbutikerna Fiksuruoka och Matsmart är en del av den trend som vill minska på mängden matsvinn i Finland.

I Lappviken i Helsingfors har Loop, Finlands första matsvinnsrestaurang, bjudit på lunch, brunch och middag sedan 2016. Framtiden för den icke-vinstdrivna restaurangen är ändå osäker eftersom Helsingfors stad försöker sälja lokalerna där restaurangen finns i dag.

Loop tar dagligen in cirka 500-600 kilogram livsmedel, vilket motsvarar vikten på en vuxen isbjörn.― Johanna Kohvakka, projektchef på restaurangen Loop.

– Loop tar dagligen in cirka 500-600 kilogram livsmedel, vilket motsvarar vikten på en vuxen isbjörn. Årligen handlar det om cirka 70 000 kilogram livsmedel som Loop tar emot för att tillaga maten av.

Under restaurangens första verksamhetsår räknar Kohvakka att man sparat in 150 000 kilogram koldioxid, vilket motsvarar 930 000 kilometer körda med bil – eller två och en halv gång till månen och tillbaka om man kunde ta bilen till månen.

Wefood ska sälja varor 30-50 procent billigare än i butikerna

En annan organisation som vill vara med och minska på matsvinnet är Kyrkans utlandshjälp, som kommer att starta matsvinnsbutiken Wefood.

Konceptet kommer från danska DanChurchAid som startade butiken år 2016 i Köpenhamn. Enligt planerna ska butiken öppnas i Helsingforsregionen ännu i år.

– För tillfället söker vi lokaler och förhandlar med olika butikskedjor och restauranger för att kartlägga samarbetsmöjligheter. Vi har också en gräsrotsfinansiering på gång där vi säljer virtuella aktier som stöder projektet. Hittills har vi sålt sammanlagt 1243 stycken, säger projektchef Else Hukkanen.

Wefood planerar att öppna en matsvinnsbutik i Helsingforsregionen i år. Den före detta löparen Wilson Kirwa fungerar som ett av projektets ansikten utåt. Före detta löparen Wilson Kirwa håller i en trälåda med apelsiner i. I bakgrunder står det Wefood. Bild: Copyright © 2017 Finn Church Aid/Tatu Blomqvist Wilson Kirwa,Wefood

– Det är väldigt många som är intresserade av att köpa svinnprodukter. I Danmark har till exempel studerande, låginkomsttagare och miljömedvetna personer hittat till butiken, men jag tror att konceptet tilltalar ännu fler.

I Köpenhamn har Wefood blivit en succé och kommer inom kort att öppna en tredje butik i Århus. I Köpenhamn finns redan två butiker och cirka 50 000 personer har besökt dem under det senaste året.

I Danmark har till exempel studerande, låginkomsttagare och miljömedvetna personer hittat till butiken, men jag tror att konceptet tilltalar ännu fler.― Else Hukkanen, projektchef på Wefood.

– Vi tror också att de kunder som handlar hos oss inte kommer till Wefood för att köpa allt de behöver, utan att de köper vissa produkter hos oss för att sedan gå till en vanlig butik för att köpa resten.

Finlands och EU-kommissionens mål är att matsvinnet ska minskas med hälften fram till år 2030, och Hukkanen tror att matsvinnsbutiker kommer att bli allt vanligare i Finland i framtiden.

– Det är bra om det kommer flera aktörer och olika alternativ. De behövs i Finland för att minska på den stora mängden matsvinn vi har i dag.

De vinster som butiken gör kommer att gå till att finansiera verksamheten hos Kyrkans utlandshjälp.

Svinnbutikerna öppnar sina virtuella dörrar i Finland

Under sommaren har även den svenska nätbutiken Matsmart lanserats i Finland. Butikens affärsidé är att minska på matsvinnet genom att köpa upp partier av torrvaror och hygienprodukter som blivit kvar i lagren eller som närmar sig bäst före-datumet för att sedan sälja dem billigt till konsumenter.

Nätvaruhandlarna Fiksuruoka och Matsmart köper upp överblivna partier från producenter, importörer och partihandeln för att sedan sälja varorna billigare till konsumenter på nätet. Lagerlokal med varor förpackade i pappkartonger på olika hyllplan ovanför varandra. Bild: Mostphotos/Jose Angel Astor lagerutrymmen,lager (byggnader)

– Vår affärsidé grundar sig på att köpa upp överblivna partier torrvaror som inte annars skulle bli sålda och sedan sälja dem till konsumenter i vår nätbutik. Vi köper upp partier från många olika leverantörer och hittills har vi sålt allt som vi köpt upp, säger vd:n Juhani Järvensivu som tillsammans med grundaren Richard Lindroos sköter företaget.

Järvensivu studerar industriell ekonomi vid Aalto-universitetet och Lindroos är diplomingenjör.

Både Wefood och svinnbutikerna på nätet kommer att sälja hygienprodukter. De sålda hygienprodukterna som hamnar i svinnbutiker kan till exempel vara partier som inte blivit sålda eller att tillverkaren bytt förpackningen och inte längre vill sälja varorna i en vanlig butik. Omärkta tvål- och schampoflaskor i olika färger står radade på hyllor. Bild: Mostphotos/ttatty minuthandel,varuhus,butik,kosmetiska produkter,hygien (renlighet),tvål,Schampo,hygienprodukter

– Dels handlar det om att leverantören blir av med överblivna produkter och dels om att konsumenter kan köpa billiga varor och samtidigt minska på svinnet.

Efterfrågan har också varit stor och enligt Järvensivu har företaget tredubblat sin försäljning under sommaren.

Om man slänger användbara produkter har en enorm energimängd använts helt i onödan.
― Juhani Järvensivu, vd på Fiksuruoka.

– En annan orsak är att konsumtionsprognosen slagit fel och att butikerna köpt upp ett stort parti som sedan inte säljer.

Järvensivu anser att det är viktigt att minska på svinnet och tror att det inte enbart räcker med att välgörenhetsorganisationer tar hand om svinnet.

– För att minska på svinnet i samhället behövs också företag. Det är jätteviktigt att minska på svinnet med tanke på hur mycket energi som används och den mängd utsläpp som tillkommer när man framställer livsmedel och andra varor. Om man slänger användbara produkter har en enorm energimängd använts helt i onödan.

För att minska på svinnet i samhället behövs också företag.― Juhani Järvensivu, vd på Fiksuruoka.

– Vi arbetar båda för samma sak och det är bra att matsvinn får synlighet. Det blir också lättare då vi inte är en ensamma om att försöka ändra på konsumtionsvanorna.

Även Johanna Kohvakka på restaurangen Loop har märkt att finländarna blivit mer uppmärksamma på
att produkter som passerat bäst före-datumet ofta går att äta och att det gäller att lukta och smaka på produkterna.

– Finländarna litar på auktoriteter, men har också börjat inse att bäst före inte är samma sak som sista förbrukningsdag, då man ska vara mer uppmärksam.

Skönhetsskadade morötter serveras på Loop

Maten på Loop görs av till exempel skönhetsskadade grönsaker eller tofu av B-kvalitet som inte kan säljas i butiker till fullt pris på grund av sitt utseende.

Maten på Loop är till största delen växtbaserad.

– De produkter som vi använder är sådana som butikerna inte får sålda, till exempel fula morötter eller sallad med ett brunt blad. Men de funkar alldeles utmärkt till matlagning.

Skönhetsskadade morötter kan vara en ingrediens i Loops mat. Morötter Bild: YLE Bildtjänst Arja Lento. smältpunkt

Hon har även själv funderat på mängden mat som slängs.

– Jag har även själv blivit förvånad över mängden mat som slängs och går till spillo. Om man hemma har sallad med ett brunt blad tar man bara bort det ruttna bladet och använder resten, men i butiken tänker vi på ett annat sätt och låter bli att köpa grönsaker som inte är helt perfekta.

Fula frukter tilltalar inte alla butikskunder. Kantstötta äppel i en låda. Bild: Yle/Smältpunkt/Louise Bergman frukt

– Det blir en utmaning för kockarna varje dag, eftersom man inte i förväg vet vilka produkter vi får in och vår köksmästare Pauli Hakala har gjort ett jättebra jobb. Vi har bra kockar som kan ta utmaningen och framställa god och vacker mat av svinnprodukter.

70 procent av de livsmedel som Loop dagligen får in ges vidare till välgörenhet efter att kockarna valt ut de ingredienser de vill använda. Sammanlagt samarbetar Loop med ett tjugotal organisationer, som jobbar med bland annat bostadslösa och personer som rehabiliteras efter rusmedelsmissbruk.

Förra året fick vi stöd av EU:s socialfond för att sysselsätta personer som har svårt att hitta jobb, till exempel arbetslösa ungdomar och personer med invandrarbakgrund.― Johanna Kohvakka, projektchef på restaurangen Loop.

– Förra året fick vi stöd av EU:s socialfond för att sysselsätta personer som har svårt att hitta jobb, till exempel arbetslösa ungdomar och personer med invandrarbakgrund. För dem är det största hindret oftast att hitta ett första jobb, och det har vi kunnat erbjuda. Nu får vi inte längre EU-stödet men vi kommer fortfarande att försöka anställa dessa personer.

En lunchtallrik på Loop. En portion mat i matsvinnsrestaurangen Loop. Bild: Hävikkiravintola Loop. svinnrestaurang

Verksamheten har enligt Kohvakka gått bra, speciellt eftersom Lappviken är ett populärt friluftsområde. Restaurangen bedriver även en cateringservice, där kunderna består av företag som vill profilera sig inom hållbar utveckling.

Även om matbutiker har ett stort matsvinn är det ändå i hemmen som problemet är störst.

– Jag har själv ändrat mina konsumtionsvanor och har exempelvis börjat med att frysa bröd och bara tina upp det jag använder och givetvis tänka på att inte köpa för mycket. Några gånger per år följer jag kampanjen #kaapittyhjäksi och låter bli att gå till butiken under en vecka. Då äter jag den mat som jag redan har i skåpen och i frysen.

Läs mera:

Rödmärkta varor och välgörenhet minskar mängden svinn i finländska matbutiker

De två stora dagligvarukedjorna i Finland, S-gruppen och Kesko, har ett årligt livsmedelssvinn på tiotusentals ton och kedjorna har tagit till olika åtgärder för att minska svinnet. Men jämfört med de två stora kedjorna sticker den lilla ekokedjan Ruohonjuuri ut med sitt nollsvinn.

Antalet ekofrisörer blir fler och fler i Österbotten. I våras utexaminerades de första i Vasa vid Yrkesakademin i Österbotten och det finns nu över 300 ekofrisörer i Finland. Också i Jakobstad finns det en svag positiv trend om man ser tillbaka på de fem senaste åren.

Peter Bergfeldt, som driver Salon Peter & Jina, var en av deltagarna i den nya tilläggsutbildningen för ekofrisörer vid Yrkesakademin (YA) i Österbotten och kan nu titulera sig ekofrisör. Han har jobbat som frisör i 33 år och blev nyfiken på vad en ekofrisörutbildning kunde erbjuda.

- Det här är ju en bransch som utvecklas hela tiden och när jag fick höra att det skulle börja en utbildning inom ekologisk hårvård så tyckte jag att det efter 30 år skulle vara roligt att sätta sig på skolbänken igen och lära sig någonting helt nytt.

Bergfeldt har märkt att speciellt unga efterfrågar mer ekologiska metoder, men även kunderna vid deras salong, som har en något högre medelålder, har öppnat upp ögonen för ekologisk hårvård.

- Med åren har man nog märkt på kunderna att folk blir mer och mer känsliga mot de här syntetiska färgerna och folk klagar på att det har kliat i hårbotten och de har haft problem.

- Så jag tycker ju att det här är helt toppen att kunna ha och erbjuda ekologisk hårvård som ett alternativ och ha det som en service på salongen. Det är nog nästan varje vecka någon som kommer in och vill ha en ekologisk behandling hos oss.

Olika växtfärger som används inom ekologisk hårvård. ett utbud av växtfärger som används inom ekologisk hårvård Bild: Yle/Jasmine Nedergård Henna,lera,Indigo,växtfärger,växtfärgning,havsalger,peter bergfeldt

Bara tio procent av salongerna är helt ekologiska

Av dem som utbildar sig till ekofrisörer jobbar majoriteten fortfarande som vanliga frisörer men väljer att erbjuda ekologisk hårvård som en extra service. Det är ett koncept som också fungerar bäst vid peters salong.

- Det finns många kunder som aldrig testat ekologisk hårvård tidigare men som blivit jätteintresserade när man berättat om det.

- Ifall de vill testa att färga håret med växtfärg brukar jag säga att man ju kan pröva det en eller två gånger och ifall man inte är nöjd kan man återgå till den vanliga färgen senare.

Skiftningar i grönt var en utmaning i början

Hårfärgning med ekologiska växtfärger är den vanligaste behandlingen en ekofrisör gör, åtminstone hos Bergfeldts salong. Men i början fanns det många utmaningar med växtfärgerna.

- Med vanliga syntetiska växtfärger kan man ta fram en färgkarta och tillsammans med frisören fundera exakt vilken färg man vill ha.

- Men med växtfärg blir resultatet ofta en överraskning både för kunden och frisören. Man kan veta färgen ditåt, men allt beror på hårets tidigare egenskaper.

Grått hår, berättar Bergfeldt, har en tendens att i början skifta i grönt vid en ekologisk hårfärgning eftersom det oxideras ännu några dagar efter färgningen. För Bergfelt kändes det i början hemskt att ta betalt av en kund då man som frisör inte såg det slutgiltiga resultatet.

- De första gångerna jag färgade med växtfärg sa jag åt kunderna att de skulle vara snälla och komma in efter två dagar så jag skulle få se hur det såg ut. Men alla gånger har det varit perfekt.

Ett utbud av ekologiska hårfärger. ett utbud av ekologiska hårfärger som används inom ekologisk hårvård Bild: Yle/Jasmine Nedergård ekofrisör

Växtfärg fungerar också för gravida

Bergfelt berättar att eftersom växtfärger är mycket vänligare för både hår och hud är det också ett bra alternativ för de som är lite känsligare, har allergier eller bara vill ha en jämnare utväxt, vilket växtfärger erbjuder. Också gravida kan färga håret med växtfärg.

- Förra veckan hade jag en kund som ville boka tid och frågade ifall hon vågar sätta färg i håret då hon är gravid. Och jag svarade att det absolut är möjligt och 100 procent säkert. Hon blev jätteglad och bokade en tid för det. Det blir då första gången hon provar växtfärg.

Första gången ekofrisörer utbildats i Vasa

Förra hösten startade den första utbildningen av ekofrisörer i Vasa. Då var det Mona Mether som höll i trådarna och utbildningen var ett samarbete med yrkesinstitutet Practicum i Helsingfors.

Det var meningen att ungefär tolv personer skulle få plats, men det blev 15 stycken som till slut utexaminerades. Chatrine Antell var själv med på utbildningen och är den som i höst kommer att hålla i trådarna för ett nytt gäng blivande ekofrisörer.

Ekofrisörutbildare vid YA i Österbotten, Chatrine Antell. ekofrisörutbildare chatrine antell står vid yrkesakademin i österbotten Bild: Yle/Jasmine Nedergård frisör,frisörutbildare

Vad var orsaken till att ni valde att starta en ekofrisörutbildning i Vasa?
- Först och främst har frisörer tidigare rest ända till Helsingfors om de velat utbilda sig till ekofrisörer. Här vid YA har vi ju ändå ett stort campus med bra möjligheter och i Österbotten finns många frisörer och egenföretagare. Det var klart att vi då också måste ta steget till att utbilda svenskspråkiga ekofrisörer.

Vad var orsaken till att folk sökte till utbildningen?
- Många frisörer är allergiska och märker att de inte kommer att kunna jobba med de här kemikalierna [i syntetiska hårfärger, red.anm.]. Det leder till att de kanske måste byta jobb eller bara göra klippningar.

Genom att utbilda sig till ekofrisör så kan man i så fall fortsätta som frisör, menar Antell.

- Allt går egentligen att göra också som ekofrisör, förutom permanent.

YA fortsätter med en ny utbildning i höst

Ännu några veckor, fram till den 28 augusti, kan man anmäla sig till ekofrisörutbildningen vid YA i Österbotten. Antells utvecklingsarbete under förra kursen gick ut på att planera årets nya kurs och hon är tacksam över den respons hon fick av deltagarna.

- Planen är nog att utbildningens innehåll kommer se ut ungefär som tidigare enligt den respons jag fått.

Antell säger att planen inte är att hålla ekofrisörutbildningen varje år vid YA, men att man också kunde tänka sig att i framtiden ordna kurser för redan utbildade ekofrisörer.

- Responsen var jättepositiv för den här kursen som varit och många ville inte heller avsluta den efter de här nio månaderna. Genom att ordna vidare kurser så finns det ju också ett utbud för dem som redan blivit ekofrisörer så det finns nog som förslag hos oss.

Heidi Stenberg blandar till hårfärg av växter, örter och te. Bild: Yle/Mikaela Löv-Aldén ekologisk hårvård

Fler ekofrisörer i Österbotten

Vid Vasek i Vasa säger företagsrådgivare Sari Saarikoski att utbudet av ekologisk hårvård ökat i Vasaregionen och att den nya utbildningen troligtvis kommer leda till att utbudet ökar ytterligare inom de närmaste åren.

Vid Concordia i Jakobstad säger vd Jarl Sunqvist att det nog finns ett bättre utbud av ekofrisörer än för fem år sedan, även om det inte är någon stor ökning.

I Närpes berättar VD Håkan Westermark vid Dynamo att man inte sett någon märkbar ökning av ekofrisörer.

- Trenden har nog ännu inte kommit till Närpes, men det brukar ju komma hitåt också med några års fördröjning.

Ekofrisörutbildare Mona Mether. ekofrisörutbildaren mona mether står vid havet lutad mot ett brostaket med vass i bakgrunden i en grön skarf och svart klänning Bild: Jeanette Harf frisör,frisörutbildare

År 2003 började första ekofrisörsutbildningen i Finland

Det var över tio år sedan, år 2001, som Mona Mether åkte till Sverige för att gå en ekofrisörsutbildning. Då jobbade hon vid Practicum som hon ännu jobbar vid och eftersom hon fick stöd via dem började hon också efter utbildningen planera en ekofrisörutbildning i Finland via Practicum.

Två år senare, 2003, startades den första ekofrisörsutbildningen i Helsingfors i hennes ledning och i dagens läge finns det över 300 utbildade ekofrisörer i Finland och årligen examineras ungefär 50 stycken nya ekofrisörer.

Enligt Mether har intresset för att bli ekofrisör ökat enormt.

- När vi började fick vi just och just ihop en grupp på tolv personer i Helsingfors. Då började vi sedan med en ny grupp vartannat år.

- Idag har vi två grupper per år, en som startas i augusti och en i januari. I Kuopio och Tammerfors startar de årligen en grupp och i Vasa hade vi just en ny utbildning. I Lappland finns det också intresse och även nere i Estland har vi fått förfrågningar.

Det är medvetenheten bland människorna som har ökat enligt Mether, som också själv jobbar som ekofrisör några gånger i veckan.

- Ungdomar idag är jättemedvetna och funderar och frågar mycket. Det börjar vanligen med vad du sätter i munnen, sedan vad du sätter på kroppen och sedan vad du sätter i håret.

Växter och örter istället för kemikalier hos ekofrisören. Bild: Yle/Mikaela Löv-Aldén hårfärgning,örter

"Ekologisk hårvård är inte för alla"

Mether vill betona att inte alla frisörer vill bli ekofrisörer och att det också behöver vara okej.

- En del tycker inte om att jobba såhär med lera, torv och växtfärger. Det är lite flottigare och man måste tänka på ett annorlunda sätt. Man kan till exempel inte få en exakt hårfärg som man kanske önskar och det krävs att man är lite öppnare.

Men framtiden för ekologisk hårvård ser ljus ut enligt Mether.

- Jag tror att det i framtiden kommer fram en blandning av mer ekofrisörer och bättre tankesätt hur vi kan jobba tryggare som frisörer genom att kunna undvika de starka kemikalierna och kunna skydda frisörer redan i förebyggande syfte.

Ny specialutbildning diskuteras

Ekofrisörutbildningen är än så länge enbart en tilläggsutbildning för färdiga frisörer, men Mether säger att hon har hört att det kan vara på kommande en förändring.

- I fem år har vi jobbat för att göra ekofrisörsutbildningen till en helt egen examensdel. Nu har jag sett att det finns som förslag till en specialexamen, så vi får hoppas på det bästa. Det skulle säkert leda till ett ännu större intresse.

En restaurang och en pintxo var sjätte minut för att hinna smaka på alla tävlingsbidrag i årets Tamperrada. Så såg tidtabellen när domartrion besökte 42 utvalda restauranger för att kora årets vinnare i landets största matfestival i Tammerfors. Svenska Yle fick följa med.

Tamperradan ordnas i år för femte gången av det gastronomiska sällskapet Chaîne des Rôtisseurs.

Domarna i tävlingsmomentet är Mikko Reinikka, Marko Aurelius och Anette Mellin. De representerar den lokala avdelningens högsta ledning i Tammerfors.

Domarna provsmakar pintxos i saluhallen. Mikko Reinikka, Marko Aurelius och Anette Mellin provsmakar pintxos. Bild: Leo Gammals tapas,Tammerfors,tävling,festivaler,pincho,Tapas,tamperrada

Publiken får också rösta fram sin favorit. Kocken bakom den gastronomiskt mest intressanta pintxon vinner en resa till San Sebastian i nordöstra Spanien den 18 januari 2018. Denne får samtidigt delta i den lokala festivalen Tamborradan.

Kl. 15.00 - Rundan inleds

I Tammerfors saluhall sitter domarna vid ett bord och gör upp rutten. I samma veva serveras tre små smakbitar som är restaurangerna 4 Vuodenaikaas, Kalaherkut Nygréns och Ohana Grilles tävlingsbidrag i år.

Personalen dukar upp en liten strut mousse av kungskrabba, caviart och alger. Följande rätt är en minihamburgare, så kallad slider, fylld med cheddar. Den tredje är ett friterat ostron med tomat och majonnäs.

Friterat ostron och en strut med kungskrabba och caviart. Bild: Leo Gammals tapas,Tammerfors,tävling,festivaler,pincho,Tapas,ostron,tamperrada

Provsmakningen tar ett par minuter. Domarna betygsätter snabbt rätterna för smak, presentation och innovation. Och så bär det av.

Pintxos och txakoli

Tamperradan är en rolig omskrivning på Tamborrada de Donostia. Det är en traditionell slagverksfestival i San Sebastian den 20 januari. Då tävlar också lokala kockar om vem som lagar den bästa pintxon.

Pintxos är den basiska motsvarigheten till tapas. Ordet kan härledas till verbet pinchar som betyder att peta eller hugga. De är alltså små rätter med en tandpetare stucken rakt genom.

Restaurang Tuhtos kockar lagar pintxos. Kockar tillreder pintxos. Bild: Leo Gammals tapas,Tammerfors,tävling,festivaler,pincho,Tapas,Tammerforshuset,tuhto

En typisk pintxo har en bit baguette som bas. Toppingen varierar stort, men anklever, ansjovis, bläckfisk, skaldjur och marinerad paprika förekommer ofta.

Smakupplevelsen bygger på en fin balans mellan de fem smakerna i en enda tugga.

I basiska barer och restauranger står munsbitarna vanligtvis uppradade på fat på bardisken.

Flera ställen serverar också större portioner som beställs separat. Pintxos serveras både kalla eller varma.

Pintxos på serveringsfat i Tammerfors. Bild: Leo Gammals tapas,Tammerfors,tävling,festivaler,pincho,Tapas,ostron,tamperrada

Till pintxos dricks vanligtvis txakoli, som är ett är vitt vin med hög syra och låg alkoholhalt. Vinet görs huvudsakligen på den lokala gröna druvan hondarribi zuria.

Restaurangerna och barerna i Tammerfors listar ett syrligt vitt vin eller rosé till sina pintxos.

Kl. 17.00 - Jubileumsåret syns tydligt

Sami Lappalainen hälsar domartrion välkommen till gastropuben Bookers med att skära upp tunna skivor iberikoskinka. Han pratar varmt för sin rökta mört med kummingurka.med sidfläsk.

- Hur smakade det? Vad de gott? undrar Lappalainen. I år har jag inspirerats av temat Finland 100.

- Vi har kommit överens om att inte säga någonting till någon medan vi går runt, svarar Mikko Reinikka med ett leende.

Dekalen för tävlingen Tamperrada år 2017 Bild: Leo Gammals tapas,Tammerfors,tävling,festivaler,pincho,Tapas,tamperrada

Utanför diskuteras rätterna desto mer. Det finska jubileumsåret syns tydligt i flera av tävlingsbidragen.

- Det är inte nödvändigtvis helt fel, menar Reinikka. Vi uppskattar innovationer och reglerna är så pass fria att kockarna har stort utrymme att leka med lokala råvaror och smaker.

Pintxo med rökt siklöja och ginmarinerad gris. Servitör med en pintxo på tallriken. Bild: Leo Gammals tapas,Tammerfors,tävling,festivaler,pincho,Tapas,tuulensuu

Domartrion har redan ett tiotal restauranger och barer bakom sig. De har provsmakat en salt kanelbulle med friterat grisöra och mandelkräm, sherryglaserad vaktelvinge och en bulle friterad bondböna med barkbröd och libbsticka.

Köksmästare på hotell Rosendahl försöker locka domarna med en strut av gyozadeg med rökt renmousse och pärlor med tranbärsvodka.

- För mycket deg. Den sitter kvar i tänderna, är den gemensamma bedömningen av pintxon.

Wistub Alsace tävlar med ett surdegsrågbröd med jallumarinerad kalvlever och tranbär.

Renmousse och pärlor av transbärsvodka i en strut. Pintxo med renmousse i en gyozastrut. Bild: Leo Gammals tapas,Tammerfors,tävling,festivaler,pincho,Tapas,hotell rosendahl

Medan stegmätaren tickar på utsätter Reinikka, Aurelius och Mellin flera rätter för hård kritik.

En mousse är för vattnig. Ett bröd är för salt, ett annat för degigt. Någon rätt är för ensidig eller för komplex.

- Jag har en hinna av fett uppe i gommen som är svår att bli av med, skrattar Mikko Reinikka när vi promenerar vidare från Bistro Julienne där tävlingsbidraget var en lammkebab med lök och kål.

- Det är väldigt mycket mörkt bröd som dominerar och där smakerna från de andra ingredienserna lätt försvinner, konstaterar Mellin. Och vissa rätter har inget med pintxos att göra överhuvudtaget.

Efter vårt besök i Tammerforshuset hade jag en eftersmak av gammal fisk i munnen som hängde sig kvar i ungefär en kvart.

Andra krögare lyckas överraska med autentisk smak och goda råvaror.

Domarna är något uppjagade efter den friterade arancinin, alltså risottobullen av kalvbräss och jordärtskocka med dragonkräm hos Dining 26.

Gravlaxen med rökt smak som serverades tillsammans med en utsökt spansk vermouth hos Sasor fick samtligas ögonbryn att lyftas.

Närbild av Marko Aurelius torso och kockjacka. Bild: Leo Gammals tapas,Tammerfors,tävling,festivaler,pincho,Tapas,tamperrada

- Det blir svårare att hitta en vinnare i år än ifjol. Tävlingsbidragen har en mycket jämnare kvalitet, säger Marko Aurelius.

Kl. 19.00 - En kulinarisk orientering

En pintxosrunda är en sällskapsform där man träffas över ett glas vin och delar några små rätter mellan varandra. En pintxo är mer än en smörgås, men inte en måltid.

Om restaurangerna och barerna ligger nära varandra besöker man några stycken under ett par timmars tid.

Sedan fortsätter färden vanligtvis till en restaurang för en riktig måltid eller hem för att avsluta kvällen med familj och vänner.

Besökare förser sig med mat vid disken. Bild: Leo Gammals tapas,Tammerfors,tävling,festivaler,pincho,Tapas,ostron,tamperrada

Under Tamperradan serveras pintxos mellan kl 16 och 21. Det är också domarnas tidtabell. Dagens pintxosrunda har därför fått dragen av ett kulinariskt pokemon go-spel.

Domarna träffar kollegor på vägen och i Tammerfors-huset ser jag en familj som jag känner igen från tidigare under eftermiddagen.

- Det här är vårt femte ställe. Här verkar det finnas flera rätter som vi vill smaka på, säger pappan med dottern på armen.

Medan jag fotograferar Tuhtos kockar och köksmästare Heikki Kärkkäinen har domarna redan ätit upp och bedömt sina portioner av gravlaxtartar med knäckebröd av torkat laxskinn.

Domarna på väg till nästa provsmakning. Tamperradans domare på väg till en restaurang. Bild: Leo Gammals tapas,Tammerfors,tävling,festivaler,pincho,Tapas,tamperrada

Vägen upp till Tampella och hotell Tammer känns lång.

- Tampellas rätt har blåmögelost från Ahlmans. Jag jobbade där ett tag förut, berättar Anette Mellin. Ahlmans har en gård strax utanför Tammerfors där de gör fina ostar av komjölk från finska allmogeraser.

Dessvärre imponeras domarna inte särskilt av restaurangens mörka bröd med blåmögelost, rödbeta, rosmarin och linfrön.

Kl. 21.00 - Byxknappen öppnas

Pintxosrundan har nått sitt slut. 42 restauranger har avverkats. Domarna sitter tysta runt bordet på Santé där personalen glad och förväntansfull har bjudit på en bulle med karamelliserad salmiakskalkon.

Mikko Reinikkas affisch med bilder på alla 55 rätter som deltar i år är full med kryss och små anteckningar.

Anette Mellin har öppnat byxknappen och hävt en shot grappa för att smälta maten. Marko Aurelius har gjort sina anteckningar till en solfjäder och svalkar sig.

Reinikkas stegmätare visar nästan 9000 steg, men pärsen känns som en halv maraton.

Domartrion är mätt och nöjd. Anette Mellin, Marko Aurelius och Mikko Reinikkia poserar. Bild: Leo Gammals tapas,Tammerfors,tävling,festivaler,pincho,Tapas,tamperrada

Det är dags att sammanfatta dagens upplevelse, men den görs utan redaktör på plats.

Om ett knappt dygn skall de återstående 12 restaurangerna som domarna inte hann med idag provsmakas och få sin bedömning.

I skrivande stund har 35 pintxos godkänts för bedömning och domarna är enhälliga om de fem bästa portionerna.

Tamperradan avslutas fredagen den 18 augusti, men vinnaren offentliggörs först på söndag när också publikens röster har tagit i betaktande.

Biff tartar med laxrom. Biff tartar i restaurang Huber i Tasmmerfors. Bild: Leo Gammals tapas,Tammerfors,tävling,festivaler,pincho,Tapas,Råbiff,huber

Tävlingsresor till Baskien

Du som är intresserad av att veta mer om pintxos kan boka en resa till Baskien och till exempel uppleva the Euskal Herria Pintxo Contest i Hondarribia i oktober.

Tamborradan hålls den 20 januari 2018 i San Sebastian då staden fylls med trumslagare, sång och pintxos.

Rafael Donner sköt två lamm i pannan med bultpistol, slaktade dem, och skrev ett facebookinlägg om frågan det väckte i hans huvud: Vad är priset för att äta kött?

Med Facebookinlägget ville Helsingforsbon Rafael väcka diskussion om vad vår köttkonsumtion och köttproduktion riktigt är värd.

- Det finns säkert många som tycker att jag talar skit, det är helt okej. Jag är en människa fylld av brister, jag har gjort mina misstag. Först talar jag om problemen med vår köttkonsumtion i dag, sedan slaktar jag två lamm. Det är helt okej att ifrågasätta det, men jag står för det.

Att slakta lammen och tänka högt på vilka politiska, ekologiska och etiska problem som vilar i världens köttproduktion var inte ett spontant infall.

- Jag har länge tänkt på mitt köttätande och ifrågasatt det allt mer. Jag har insett att jag har ätit kött i 27 år av mitt liv.

Rafael säger att han tidigare alltid har tänkt att djur måste dö för att vi ska få mat, att det är en naturlig del av livet.

- Men tänk hur mycket kött vi äter - överkonsumtionen av kött i dag är på helt obegripliga nivåer i hela världen, ur ett ekologiskt, etiskt och hälsoperspektiv.

Här hänger nötkreaturen på rad. Nötkött i en produktionshall. Bild: BELGA/OLIVIER HOSLET/hh djuruppfödning,kött,Köttproduktion,livsmedelsindustri,nötkreatur

"Vet du hur det låter när ett lamm dör? Nu vet jag, efter i dag".

Rafael hade tidigare endast fiskat och dödat möss med musfälla. Någon hare hade han också varit med och jagat trots att han inte är jägare. Han menar att det var en fördel att han vuxit upp på landet när han väl stod där med bultpistolen i handen.

Jag slaktade två lamm i dag. Jag dödade dem. Jag sköt dem i pannan med en bultpistol, jag skar ett snitt i halsen och lät dem dö. Vet du hur det låter när ett lamm dör? Nu vet jag, efter i dag. Det låter som en sprinkler. En blodig sprinkler. Lammen sprattlar också, som hundar som drömmer att de springer, men då är de redan döda. Sedan är det bara tyst, andra sinnen tar över, och det luktar blod, kött, avföring och ull.― Citat ur Rafael Donners facebookinlägg.

- Jag är van vid tanken av att ta livet av något, men det är ändå en annan sak att gå fram till ett lamm och bestämma sig för att ta livet av det, att se det i ögonen och veta att ”nu lever du, snart lever du inte mer”.

I den stunden finns ännu valet att backa ur, att inte döda djuret. Men för Rafael finns det en större värdefråga i just den stunden, öga mot öga med djuret.

- Hur skulle jag kunna gå tillbaka och motivera mitt köttätande om jag inte ens klarar av att slakta ett lamm?

Till vilket pris?

Tanken med det uppmärksammade inlägget var aldrig att peka finger eller hetsa till vegetarianism. Rafael diskuterar priset vi betalar för att äta kött och skriver bland annat: ”Prislapparna i butikerna ljuger. Du ska inte tro att broilerfiléernas värde går att mäta i pengar, det kan det inte”.

- Jag säger inte åt någon att man ska minska på köttkonsumtionen för min eller någon annans skull. Man måste känna sig bekväm. Det värsta som kunde hända nu är att diskussionen skulle polariseras till moralpredikan mellan den ena som aldrig skulle kunna tänka sig att minska på sin köttkonsumtion och den andra som tycker att man måste göra det.

Pizza utan kött

- Jag hoppas att det finns någon som börjar fundera om det måste finnas skinka på varje bröd vid frukosten, eller om en pizza faktiskt måste ha kött på sig? Man kan göra små val och så märker man rätt snabbt att det är ganska lätt att minska på köttätandet.

Rafael blev inte vegetarian efter att han slaktade lamm första gången. Han äter kött en gång i veckan och menar att han nu också vet bättre vad priset för kött är.

- Jag ska slakta lamm imorgon igen. Det är inte så att jag jättegärna vill göra det, men om någon behöver hjälp med slakten så tänker jag inte säga nej.

På lördag är det dags för Matglädje i Houtskär. Det är tredje gången evenemanget ordnas och i år ska gästerna bland annat få smaka på sälkött.

- Det är meningen att alla som vill ska få provsmaka. Sälen var lite svårfångad då det blåst mycket men i helgen blev den skjuten och den är nu rensad och färdig i kylskåpet, berättar arrangör Therese Skaag.

Sälköttet måste testas för att det ska vara tillåtet att bjuda på det.

- Jag fick just reda på att allting är okej med de här proverna man måste ta, så nu vet vi med säkerhet att vi kan bjuda på sälkött i helgen.

Folkvimmel på evenemanget Matglädje i Houtskär. Bild: Matglädje matglädje

På smakgatan hittas närproducerade läckerheter och också hantverkare är på plats med sina alster.

Traktorkavalkad i Houtskär i samband med matglädje. Bild: Matglädje matglädje

Programmet kör i gång klockan 11 på lördag. Busstransport ordnas från Åbo och Pargas.

Som konsument kan det vara svårt att i dag förstå sig på alla begrepp inom odling och näring. Ekolammköttsproducenten Anders Norrback reder ut begreppen.

Vad är till exempel skillnaden mellan ekologisk och konventionell odling? Vad betyder det om en produkt är miljövänlig och vem bestämmer om någonting är närproducerat?

Yle Österbotten har ringt upp sakkunniga Anders Norrback, ordförande för fårproducentutskottet i Österbottens Svenska Producentförbund (ÖSP) och ekolammköttsproducent, för att reda ut begreppen.

Ekologiskt betyder certifierat

Ekologisk produktion är en certifierad och lagstadgad produktionsmetod.

Om den är ekologisk inom EU så följer produkten EU:s lagstiftning som har definierat vad en ekologisk produkt är.

Symbolen för ekologisk mat inom EU är det gröna Europalövet.

Anders Norrback Anders Norrback. Bild: Yle/Malin Valtonen norrback anders

- Man kan certifiera växtproduktion, djurproduktion och till och med viltproduktion. Även skog och till exempel bär och svamp går att certifiera, säger Norrback.

- I Österbotten finns det de som har certifierat björksav och det har blivit en väldigt stor produktion som även exporteras.

Björksav. En slang från en bjök till ett uppsamlingskärl Bild: Yle/Anne Teir-Siltanen Björksav

Certifierad betyder att produkten övervakas. I de flesta EU-länder sköts övervakningen av privata bolag, men i Finland är det statlig övervakning via livsmedelssäkerhetsverket Evira som gäller.

Livsmedelssäkerhetsverket Evira i Vik i Helsingfors. Bild: Niklas Evers evira,livsmedelssäkerhet

Det betyder i praktiken att en producent som producerar ekologiskt besöks en till två gånger per år av en kontrollant.

- Kontrollanten går igenom dokumentationen, vilket foder som används, hur man gödslar åkrarna, hur man odlar med mera. Det görs också en uppföljning av vad djuren äter om man har djur.

Register över alla som har certifiering

Ifall man är osäker på om en produkt är ekologisk kan man på Eviras webbplats söka efter producenten och se det senaste certifieringsintyget.

Morötter, purjolök, zucchini och vitlök på ett bord. Bild: Public domain morot,Purjolök,vitlök,zucchini,gurka,grönsaker

På Eviras webbplats finns det information om vad ekologisk produktion är och också annan information som gäller livsmedelsproduktion, djurproduktion med mera.

Ekologisk växtodling och djurproduktion

Inom ekologisk växtodling används inte konstgödsel eller kemiska och syntetiska bekämpningsmedel. Istället ska allt härstamma eller komma direkt från naturen.

- Då blir odlingsmetoderna mycket viktigare. Hur man odlar, hur växtföljden är och i vilken ordning man lägger olika växter.

En höbal och flera höbalar i bakgrund i Maren i Borgå. Bild: Yle/Jonas Blomqvist maren

Inom ekologisk djurproduktion äter djuren enbart ekologiskt foder. Då måste 60 procent av fodret vara gräs, eller mera kallat grovfoder och 40 procent får vara kraftfoder.

- Men det får ju vara mer. På vår egen gård är över 90 procent av fodret gräs och under 10 procent kraftfoder.

En grisfamilj på en ekologisk svingård i Övermark. Bild: Yle/Juho Karlsson grisar,svinskötsel (ekonomi),ekologisk odling,Övermark,Österbotten,Närpes

Karenstiderna är också de dubbla jämfört med en konventionell gård och mediciner får inte heller användas utan veterinärutlåtande.

Biodynamisk odling går steget längre

Inom ekologisk odling finns det också de som går ett steg längre genom att syssla med biodynamisk odling. Då följer de en Steinerideologi som utgår från en antroposofisk världsbild.

Ideologin kommer från filosofen Rudolf Steiner och då har produktionen, förutom ekologisk certifiering, också ett eget Demeter-märke.

Konventionell är "allt annat"

Om man ser det ur lagstiftarens och övervakarens synvinkel så är allt som inte är certifierat konventionell odling, säger Anders Norrback.

Konventionell betyder ändå inte oövervakad.

- Vi har en väldigt sträng övervakning på konventionell produktion här i Finland. Dels på EU-nivå men i viss mån har vi också strängare regler här i Finland, framförallt på miljösidan och när det gäller djurens välfärd.

Suomalaisia varhaisperunoita Bild: Henrietta Hassinen / Yle potatis,föda,inhemska produkter,skörd,sommar

Förutom övervakningen finns det många frivilliga tilläggsåtgärder i Finland inom inhemsk produktion. Norrback berättar att det finns ett omfattande program som gäller djurens välfärd.

- Den går längre än vad djurskyddslagen säger och till den är många anslutna. Inte alla, men många. Därifrån får också många producenter stöd vid behov.

Biologisk, miljövänlig, obesprutad…

Många producenter försöker också marknadsföra sina produkter med ord som biologisk, grön, miljövänlig eller obesprutad.

Det är ändå enbart den ekologiska odlingen som har bestämmelser utöver den vanliga konventionella odlingen.

Det här betyder att om en producent marknadsför sin produkt med något annat ord än ekologisk, så finns det ingen övervakning gjord för att kontrollera påståendet.

- Då bygger allt på förtroendet mellan konsumenten och producenten. Litar jag på producenten eller inte?

"Konsumenten har rätt att veta"

Gällande exempelvis bekämpningsmedel så finns det ingen myndighet som kontrollerar om en viss icke-ekologisk producent besprutat sina grödor eller inte.

Däremot kontrollerar myndigheterna att odlare som använder besprutningsmedel följer reglerna.

- På ett sätt är det problematiskt när en producent gärna vill berätta att man inte har använt bekämpningsmedel. För visst är många producenter hederliga, men konsumenten har ju rätt att veta och här finns det inga övervakningar.

"Stor skillnad mellan inhemsk och utländsk produktion"

- För konsumenten är ju nog alla dessa begrepp en enda stor soppa, säger Norrback.

För mig betyder närproducerat att konsumenten som äter mitt kött har träffat mig och kan besöka min gård när som helst.― Anders Norrback, ekolammköttsproducent

Själv försöker han vara öppen och även fast han själv sysslar med ekologisk lammproduktion så vill han inte hacka ner på konventionella odlare.

- Jag berättar gärna vad som är bra med ekologisk produktion, men samtidigt vill jag betona att vi har en väldigt trygg och övervakad konventionell produktion i Finland. Det är svårare med den utländska produktionen.

ett gäng med kossor som mumsar på mat Bild: Mostphotos djur,lantgårdar,Kossa,nötkreatur,Ko

- Till exempel har vi väldigt låg användning av antibiotika i finländsk djurproduktion.

Det är svårt att klassa vad som är närproducerat eftersom avstånd är relativa. Det här betyder, enligt Norrback, att vad som kan vara långt avstånd för en människa kan vara kort avstånd för en annan.

- Bor du i Enare i Lappland så är 500 kilometer ingenting, men bor du i centrala Helsingfors så är 500 kilometer ett ljusår.

Definition av närproducerat saknas

Därför finns det ingen enhetlig definition av vad närproducerat är. Det betyder enligt Norrback att konsumenten själv får bestämma vad hen anser vara närproducerat.

Själv har Norrback en egen definition.

- För mig är det inte det geografiska som är det viktiga, utan min definition på närproducerat är att konsument och producent har direkt kontakt. Att konsumenten som äter mitt kött har träffat mig och kan komma och besöka min gård när som helst.

Tycker du att det är svårt att förstå alla begrepp inom livsmedelsproduktionen eller missade vi något viktigt begrepp? Kommentera gärna.

Benämningen landets första dam används sällan i Finland. Likafullt är Pentti Arajärvi för alltid landets första första gentleman.

Året var 2000. Det finska folket välkomnade det nya millenniet genom att välja en kvinna till sin president, nämligen den dåvarande utrikesministern Tarja Halonen. För presidentens partner, riksdagstjänstemannen Pentti Arajärvi, förändrades livet i ett slag.

Fram till dess hade paret bott i varsin lägenhet och presidentbostaden Talludden blev deras första gemensamma hem.

– Vi flyttade, jag slutade jobba i riksdagen, inledde mina doktorsstudier och vi gifte oss. Var och en av de här sakerna är nog för att ge en hjärtslag. För mig hände allt på samma gång.

Vänner slutade ringa

Pentti Arajärvi myser vid minnet av hur alla vardagliga fenomen som tvätthögar och matinköp plötsligt försvann. Smutsvätten togs om hand och dök upp ren i skåpet igen. Men det fanns också mindre trevliga sidor av det nya livet.

– En del av mina vänner slutade ringa. Jag undrade varför – vi var ju fortfarande vänner. Samtidigt hade jag själv ibland svårt att kontakta mina vänner, eftersom vi ändå inte kunde göra samma saker som förut. Att ta några öl på en restaurang var otänkbart.

Han tillägger att man visserligen kunde dricka öl på Talludden, men det kändes ganska underligt.

– På sätt och vis var det jobbigt.

Är det då nödvändigt att ta den offentliga rollen som presidentgemål?

– Ja och nej. På statsbesök måste jag absolut åka med, jag var med på samtliga utom ett då jag var sjuk. Men när presidenten åker på arbetsresor till olika ställen är det onödigt, man sitter mest ensam på hotellet och ställer till med besvär för värdfolket som förväntas hitta på program.

Självständighetsmottagningen 2009. President Tarja Halonen, doktor Pentti Arajärvi Bild: YLE/Jyrki Lyytikkä självständighetsbalen 2009

Internationellt väckte det en del uppmärksamhet att den finska presidentgemålen var en man. Hur skulle han tituleras, till exempel? Make gick ju inte, eftersom de till en början inte var gifta. På presidentparets begäran användes titeln “utskottsråd Arajärvi” fram till dess att han erhöll doktorstiteln år 2003. Efter det sa man “doktor Arajärvi”.

– Ibland hörde jag hur folk utbrast “Åhå, där kommer en man”, i sammanhang med idel presidentfruar. Men jag försökte hantera situationen så smidigt som möjligt.

Intressant att vara först

Både här hemma och utomlands har människor ändå oftast tyckt att det är tufft med en first gentleman. Till exempel Hillary Clinton lär ha blivit imponerad när hon träffade Finlands nya presidentpar. Pentti Arajärvi har fått vänja sig vid att bli ett slags symbol för jämställdhet – och det har han ingenting emot.

– Det där är intressant. Det är mycket sällan man får vara den första mannen eller första kvinnan i en viss position. Det gäller att sköta den rollen på ett bra sätt.

Pentti Arajärvi, som har jobbat inom politiken i tiotals år, suttit som ordförande för en mängd organisationer och för tillfället är vice ordförande i Helsingfors stadsfullmäktige, har också ägnat många arbetstimmar åt att kämpa för ett mera jämställt Finland. Till exempel var han ordförande för en arbetsgrupp som ville förminska löneglappet mellan kvinnor och män.

Själv säger han att han alltid varit omgiven av starka kvinnor.

– Tarja är stark, men det var också min mamma. Och mina båda döttrar visade sig bli det. Det är min lott i livet. Men ibland måste man säga emot, skrattar han.

Många speciella möten

Trots att han erkänner att det var tungt ibland, gav de 12 åren som presidentgemål Pentti Arajärvi väldigt viktiga erfarenheter och fina minnen.

– Knappast hade jag annars träffat tre amerikanska presidenter, två ryska och två kinesiska. Och två av FN:s generalsektreterare.

Hur vet man vad man ska tala om när man träffar sådana högdjur?

– De är oftast väldigt sociala människor som är bra på att diskutera. Vid middagarna pratar man sällan politik utan det är small talk som gäller.

Djurvännen Pentti Arajärvi talar till exempel gärna om sin katt Meggi, som han och Tarja Halonen fick i gåva av Rysslands dåvarande statsminister Dmitrij Medvedev. Man kan också diskutera vädret.

– Av drottning Silvia fick jag höra en historia om hur det var att åka på fisketur med president Kekkonen.

Men skämt åsido: Det är viktigt att skaffa en del kunskap om det land som man kommer att besöka. Annars framstår man som helt stupid, säger Pentti Arajärvi som tyckte om att prata om ekonomi med sina värdar.

Aktiva pensionsdagar

När den långa presidentperioden var över tog plötsligt vardagen vid igen, och tvätthögarna kom tillbaka. Paret flyttade till en lägenhet i Hagnäs och de första månaderna var ett virrvarr av packlådor.

– Det var helt omöjligt att hitta en osthyvel, fast vi hade tre. Vi måste köpa en ny.

Idag lever Pentti Arajärvi och Tarja Halonen ett ovanligt aktivt pensionärsliv som fylls av uppdrag och åtaganden – mycket vila blir det inte. Kanske det är därför som en av packlådorna ännu står ouppackad från tiden på Talludden.

Efter Nio om "första", måndagen den 21 augusti i Yle Fem samt på Arenan.

Efter Nio är tillbaka i rutan efter sommarpausen. Måndagen den 21 augusti inleder TV-programmet sin sjunde säsong, klockan 21 i Yle Fem. Den här hösten bjuds det också på något alldeles nytt, nämligen Efter Nio i radio.

– Nu är det bara att ta sig i kragen igen, säger programledaren Mårten Svartström, tillbaka efter semestern.

Tillsammans med radarparet Sonja Kailassaari kommer han att stå värd för Efter Nio, varje måndag i Yle Fem.

– När vi nu går in för ett TV-program i veckan, så hoppas jag kunna lova att varje avsnitt blir en riktigt slipad diamant.

Det som är nytt är att veckans andra program sänds i radio, varje lördag morgon i Yle Vega. Sonja och Mårten kommer att låta en gäst per program anta en utmaning under en veckas tid. Det kan gälla att göra en livsstilsförändring, som att sluta åka bil eller leva på grönsaker. Eller något helt annat. Sonja Kailassaari hoppas att lyssnarna ska få många aha-upplevelser under höstens lopp.

– Det är alltid bra med självreflektion. Till exempel om man äter kött varje dag, så kan man fundera över om det verkligen är nödvändigt. Små förändringar gör vardagen mindre monoton, och det i sin tur gör livet mer spännande!

Första gästen som utmanas är producenten Lotta Backlund, som provar på en vecka helt utan socker. Programmet sänds lördagen den 26 augusti klockan 9.03 i Yle Vega, och finns också som podcast på Arenan.

Ålandskocken Micke Björklund kommer till Västnyland för att hitta de bästa lokala råvarorna. I projektet Närmat är utmaningen att leva enbart på närproducerad mat i fem dagar.

Projektet startar måndagen den 28 augusti och pågår till fredagen den 1 september.

För att göra utmaningen svårare för Micke finns några regler:

• All mat - morgonmål, lunch och middag - skall vara producerad inom en radie på 30 kilometer.
• En råvara får användas endast en gång.
• En producent eller privatperson får bidra med råvaror endast en gång.
• Projektet Närmat är till 100 procent ett publikdrivet projekt. Det är du som bestämmer vilka råvaror som landar på Mickes tallrik.

Råvarorna skall vara producerade eller odlade inom 30 kilometer från Ekenäs torg Karta med en radie för projekt Närmat i Ekenäs Bild: Yle västnyland

Micke, vilka är dina förväntningar på Västnyland?

- Jag blir glad av överraskningar och utmaningar. I Österbotten fick jag bland annat tips om en grävling, den blev jäkligt god. Cikoriakaffet blev däremot mindre gott. Sen fick vi också prata finska och det var riktigt roligt. Men framför allt hoppas jag nu att det kommer in många tips. Det finns säkert massor av härliga lokala råvaror att hitta bara folk tar kontakt. Ni kan ju till exempel försöka slå Österbotten. Där fick vi in över 150 tips.

Du har länge varit en förespråkare för lokalproducerad mat. Varför?

- Det är klart bättre att handla lokalt eftersom det gynnar den lokala ekonomin. Men det viktigaste för mig då jag köper lokal mat är att det alltid finns en människa och en historia bakom råvaran.

För mig är lokalmat mat från hela Norden. Men det roliga med det här projektet är att jag får tänja gränserna för min egen matlagningskunskap, säger Micke.

- Jag hoppas ju på att få använda råvaror som jag aldrig har jobbat med tidigare. Om jag är osäker på om något går att äta kan jag ju alltid låta Matias smaka först.

I Österbotten fick jag bland annat tips om en grävling, den blev jäkligt god.

Med sig på resan har Micke Björklund alltså sin gamla parhäst Matias Jungar.

Micke och Matias åker runt och sätter sig vid första bästa matbord varje gång de skrapat ihop tillräckligt mycket råvaror för en måltid.

Fredag är festdag

Fredag den 1 september blir det fest i Stallörsparken. Från och med klockan 16.30 kan du komma och handla lokala produkter av producenterna i Ekenäs rekoring.

På rekoringens Facebook-sida kan du se vilka producenter som kommer att vara på plats.

Klockan 17.30 kockar Micke live och berättar om de råvaror han hittat under veckan. Inspiration och matglädje utlovas åt alla intresserade.

Hur tipsar jag om råvaror, mina egna eller andras?

Du kan delta genom att skriva in dina tips i kommentarsfältet, ringa Micke direkt (0408772429 från och med måndagen 28.8) eller gå in på Yle Västnylands FB-sida där Närmat kommer att vara aktivt.

Eventuellt dyker vi upp på din gård!

Det finns en skillnad på bäst före-datum och sista användningsdag. Vilka produkter ska du vara försiktig med? Solveig Backström från Finlands svenska Marthaförbundet berättar.

Kött

Var försiktig med köttet. Kött har ofta en sista användningsdag på paketet. Spelar det någon roll om man stiger upp fem på morgonen och köttet gick ut för några timmar sedan?

Nej, använd ögonen och näsan. Ser köttet bra ut? Luktar köttet som vanligt? Då ska det gå att äta. Men var försiktig.

Det är också skillnad på ett stycke kött och maletkött. Det finns fibrer i kött som håller det i gott skick och om köttet är malet så har fibrerna brutits ner. Då blir det dåligt snabbare.

Maletköttets färg blir mer brunaktigt när det blir dåligt.

Kyckling och fisk följer samma regler.

Mjöl och flingor

De kanske tappar smak och börjar smaka skåp, men det är inte farligt att äta dem.

Mjölkprodukter

Vanlig mjölk har ett bäst före-datum. Det betyder att du kan dricka mjölken också efter datumet gått ut.

I något skede blir mjölken sur och då kanske man inte ska dricka mjölken längre. Men man blir inte sjuk av den.

Gammal mjölk kan också användas i matlagning, då spelar smaken inte så stor roll.

När det kommer till mjölkprodukter som redan är syrliga, som till exempel gräddfil, går det att äta dem en längre tid efter att datumet har gått ut.

Ägg

En tid efter datumet har gått ut kan äggen få en konstig konsistens. Men förvarar man äggen i kylskåpet så kan de hålla flera veckor till.

Grönsaker och frukter

De har inte alltid ett datum. Där gäller det att känna, lukta och titta på hur produkten ser ut. Klämmer man på gurkan och den blir mos är den gammal.

Har morötterna torkat så kan man slänga dem i en skål med kallt vatten så drar de in vattnet och blir ätbara igen.

Honung

Förvara den i rumstemperatur så håller den för alltid. Honungen blir aldrig gammal.

Mögel

När det kommer till produkter som ost, bröd, sylt och majonnäs som möglar ska man vara väldigt försiktig. Mögel kan vara farligt.

På osten kan man skära bort den mögliga delen och fortsätta äta eftersom att den har en väldigt fast konsistens.

Men i bröd, sylt och majonnäs så sprids mögelsporerna enkelt och då räcker det inte med att skära bort en bit.

Använd bondförnuft

Allting varierar och en produkt håller inte alltid lika länge varje gång. Därför kommer man väldigt långt med att helt enkelt använda sinnena.

Luktar det bra, ser det bra ut, känns det bra och smakar det bra så går det troligen att äta.

Kasta inte bort mat bara för att datumet har gått ut. Oftast går det fortfarande att äta.

Rösta

Behöver du tips på en massa olika saker så kan du gå in på Marthaförbundets hemsida och läsa mera.

Hösten står för dörren nu då vi går in i september och mörknande kvällar. “Äntligen!” säger någon. “Alldeles för tidigt!” säger någon annan.

Att skörda och samla och fylla skafferiet på hösten kan vara en energigivande, nästan romantisk syssla. Men den kan också bli ett stressmoment då vardagen kräver sitt.

Ibland kan det räcka med drömmar om det som kunde bli. Idag, i höst, eller ett annat år. Tids nog.

Nytt på Arenan: Strömsö - Mycket av allt

Strömsö har genom åren samlat en hel del kunskap på webben och Arenan för den som vill följa recept och beskrivningar. Men man kan också bara låta sig inspireras och följa stundens ingivelse och se vart det leder.

På vår nya Arena, Strömsö - Mycket av allt, hittar du såväl Strömsö som våra specialserier, t.ex. Trädgården på Strömsö och Gårdshuset på Strömsö. Allt finns där för dig att återkomma till när det passar dig.

Det nya är att du också kan gå in och botanisera ämnesvis bland våra inslag.

Du kan också välja att kika in i Strömsö höst, ett säsongspaket där vi plockat ihop inslag som passar skördetider, matlagning på hösten och hemmakvällar då skymningen faller. Strömso höst tipsar om lämpligt arbete för rastlösa, kreativa händer.

Välkommen till Arenan när du vill och var du vill Arenan.yle.fi

Strömsö på Yle Arenan. Yle Arenan

Säsongstart och favoriter i repris

I fyra veckor med start den 27 augusti bjuder vi på programhelheter med våra bästa höstinslag.

Den 24 september kör sedan en ny säsong av Strömsö igång. Den innehåller en hel del tips för hemmafix och smarta, ekonomiska lösningar.

Nu vill vi också ha dig med. Har du renoverat något gammalt eller är du en sådan som gör nytt? Skicka in bilder med dina egna finurliga idéer och kreativa lösningar till stromso@yle.fi.

Vi publicerar gärna dina bilder och videoklipp på webben så att också andra kan ta del av dem.

Christina Staffans, producent

Just nu sitter hundratals passagerare ombord på Finnairs flygplan till Singapore, Chongqing, Hongkong och New York, och de äter i praktiken samma skolmat som eleverna i Cygnaeus skola i Åbo.

Cynkans elever har valt två av sina favoriter; makaronilåda samt köttbullar med potatis, som i ett halvt år serveras som flygplansmat. Dessutom får man också en skollunchsallad uppe i luften.

Satsningen är ett sätt för Finnair att uppmärksamma Finlands 100-årsjubileum. Samtidigt visar man för alla passagerare hurdan skolmat finländska skolbarn får.

Emil Kataja, Alma Wiljanen, Christian Edelman och Vendela Hagström från Cygnaeus skola valde mat för Finnairs långdistansflyg. Emil Kataja, Alma Wiljanen, Christian Edelman och Vendela Hagström från Cygnaeus skola valde mat för Finnairs långdistansflyg. Bild: Yle/Linus Hoffman Finnair,cygnaeus skola

- Och vuxna med, inflikar Christian Edelman. Alla tycker om köttbullar.

- Min favoritmat är fiskpinnar, det kunde vi ha oftare, säger Vendela Hagström, men all skolmat är god, också köttbullar.

- Förr rullade min mamma köttbullar hemma, men nuförtiden köper vi dem från butiken, för vi har hittat sådana som vi tycker om, berättar Alma Wiljanen.

- Oj, hoppas din mamma inte hör det där, märker Edelman.

- Hon vet nog om det, intygar Wiljanen.

- Fast det är roligt att göra köttbullarna då man får forma dem själv, tycker Kataja. Man kan göra dem lite roliga att se ut så också.

Potatis och köttbullar väntar på hungriga elever i skolmatsal. Bild: Yle / Hanna Othman skolmatsal,skolmat,potatis,köttbullar

Andra förslag på flygplansmat som eleverna funderade på var spaghetti, lasagne, olika pastarätter och olika sallader. Men makaronilådan och köttbullarna blev favoriter.

Positiv överraskning för flygpassagerarna

I november flögs 17 elever ur elevrådet till Finnairs provkök i Vanda, där de tillsammans med Finnairs kockar fick provsmaka maten och ge smakråd.

Nu har de färdiga måltiderna serverats på Finnairs långdistansflyg i en dryg månad.

- De allra flesta av våra kunder har blivit positivt överraskade över skolmaten ombord, och responsen på sociala medier har varit mycket positiv, säger Maarit Keränen som är chef för Finnairs kabinservice. Skolmatsprojektet har också uppmärksammats i många internationella tidningar.

Emil Kataja, Alma Wiljanen, Christian Edelman och Vendela Hagström från Cygnaeus skola valde mat för Finnairs långdistansflyg. Bild: Yle/Linus Hoffman Finnair,Vendela Hagström

- Dessutom har våra utländska kunder blivit intresserade av själva begreppet gratis måltider för skolbarn, och det är något de velat lära sig mera om, säger Keränen.

Fastän Finland haft gratis skolmat ända sedan 1948 är det fortfarande en ovanlighet i de flesta andra länder i världen.

Med skolmat tänker man bättre

- Jag äter morgonmål, men man blir ju inte helt mätt av det, så det är nog skönt att få komma och äta när det blir skollunch, säger Wiljanen.

- Det är bra att man får äta sig mätt varje dag, anser Kataja. Och maten är god. Jag har inga förslag på nya maträtter, för allt här är bra.

- Skulle man inte få äta skulle man inte kunna tänka så bra i skolan, tycker Hagström. Man skulle bara tänka på mat under lektionen.

För Finnair var det en viktig sak att slå ett slag för Finlands erkänt fina skolsystem och gratis skolmat.

Flygplansmat i förpackningar. Bild: Yle flygplan,Catering,flygplansmat

Skolmat serveras nu i ekonomiklass på Finnairs långdistansflyg under ett halvt år, 5.7.2017 - 9.1.2018.

Köttbullar en långvarig favorit

Finnair har också tidigare serverat köttbullar ombord, och de hör till favoriterna. Däremot var satsningen på memma för några år sedan inte lika omtyckt, berättar Maarit Keränen i en intervju för MTV.

Edelman, Hagström, Kataja och Wiljanen minns att de själva har ätit bagels, köttbullar, grönsaksnudlar och ris med höna då de har flugit.

- Maten var god, men inte tror jag att det lockar någon att resa med ett flyg bara på grund av maten, säger Christian Edelman. Det viktigaste är ju nog att komma fram.

Men lite stolta verkar ungdomarna ändå nog över att just deras val av skolmat nu uppskattas på 11 000 meters höjd. Alla som flyger med Finnair får nämligen i det nyaste numret av tidskriften Blue Wings läsa att maten är vald av just Åboeleverna.

Med allmänhetens hjälp ska kocken Michael "Micke" Björklund laga frukost, lunch och middag baserat på närproducerad mat från Västnyland. I den här livebloggen kan du följa med hur den fem dagar långa matresan framskrider.

Blomkål går åt som aldrig förr. Blomkålsrecept dyker upp lite varstans på sociala medier, och i butikerna tronar blomkålshuvuden på paradplats.

Finländarna äter nu blomkål i sådana mängder att butikerna har kunnat notera toppsiffror i försäljningen.

Enligt Helsingin Sanomat är det här en effekt av mediernas kampanj för blomkålen.

HS rapporterar att till exempel Keskos försäljning av blomkål ökade med 190 procent förra veckan i jämförelse med veckan innan. Också S-gruppen har noterat en klar ökning.

Blomkålen höll på att ruttna bort

I år har det rått överproduktion av blomkål.

Odlarnas problem uppmärksammades först av Vasabladet.

Den kalla våren och sommaren ledde till att blomkålen blev färdig på många ställen samtidigt. En del odlare måste lämna kvar skörden på åkrarna och en del sålde till underpris vilket ledde till att den allmänna prisnivån rasade.

Odlarna har haft problem med att få sin skörd såld. Det har varit olönsamt att satsa resurser på att skörda blomkålen.

Blomkål riskerade att ruttna bort på åkrarna i stora mängder.

Konsumenter och försäljare inledde blomkålskampanj

Då allmänheten fick reda på blomkålsodlarnas sorgliga situation inleddes det en blomkålskampanj.

Grupper som sålde närproducerad mat gjorde extra stora beställningar vilket ledde till kraftigt ökad åtgång.

Konsumenterna vaknade till och aktiverade sig. Olika medier och bloggar uppmärksammade problemet och började uppmana finländarna att flitigt äta inhemsk, god och nyttig blomkål.

Blomkålsrecept publicerades i mängder.

Den stora efterfrågan på blomkål ledde till att odlarnas blomkålslager började tömmas.

Förra veckan blev en verklig blomkålsvecka på sociala medier, skriver HS. Människor delade med sig recept, bilder och länkar.

Också butikskedjorna aktiverade sig och gick med i "blomkålstalkot"

Man satsade på effektivare marknadsföring. Priserna sänktes en aning för att produkten skulle komma i omlopp

Blomkålsodlarna jublar - men beklagar de låga priserna

- Det är alldeles klart att marknaden har reagerat. Efterfrågan har ökat betydligt, säger en glad blomkålsodlare till HS.

Han beklagar ändå att prisnivån inte är den bästa. Odlarna behöver sina inkomster för att kunna försörja sig.

- Men åtminstone hittar blomkålen sina kunder nu.

Marknaden har nu stabiliserats i en bättre riktning också tack vara det svalare vädret som har gjort att blomkålen växer lite långsammare.

Det betyder att stora mängder inte blir färdiga samtidigt och att försäljningen sprids ut över en lite längre tid.

Förundrade köpmän

Köpmän som uttalar sig i HS förundrar sig över den enorma effekt som sociala medier har och hur snabbt det syns i försäljningssiffrorna.

Man har kunnat iaktta liknande fenomen tidigare också. Till exempel avokado och tomatkross av ett visst märke hade strykande åtgång efter skriverier i olika medier. Varorna kombinerades med specifika pastarecept.

Vi efterlyste bidrag för att hylla och förena vårt hundraåriga land i stickmönster. Många fina bidrag kom in och här har vi nu samlat dem alla till en mönsterbank.

Sök bland alla bidrag och gör din egen kombination till dina egna stickalster.

Vill du läsa mer om efterlysningen av mönsterbidrag så hänvisar vi till artikeln Vill du hjälpa oss förena Finland i ett stickmönster.

Camilla Koivisto skickade in ett bidrag med renar som förslag för Lappland.

Renar Renar ritade med svarta kryss på rutigt papper Bild: Yle/Lee Esselström stickning,Strömsö (tv-program)

Monica Wallenius tyckte att Hangös badhytter borde vara med eftersom Hangö har en över hundraårig historia som badort.

Plagen, som är en del av Badhusparken, har de mest kända badhytterna. Idag kan man hitta badhus på alla stränder i Hangö.

Monica Wallenius mönster med badhytter Stickmönster på badhytter Bild: Yle/Lee Esselström Strömsö (tv-program),Mönsterstickning

Carolina Mannström ritade av mönstret på ett par vantar som hennes mormor stickat.

Vantarna är ett kärt minne efter mormodern som föddes 1928 i Pedersöre och därför ville Carolina dela med sig av de enkla figurerna.

Om man upprepar figurraderna flera gånger efter varandra, som Carolinas mormor gjorde, blir det en väldigt dekorativ yta.

Carolina Mannströms mönsterförslag ritat stickmönster på rutigt papper Bild: Yle/Lee Esselström Strömsö (tv-program),Mönsterstickning

Anna Kaisa Piispanen skickade in ett förslag med anor från tidigt 1900-tal och norra Savolax.

Hon höll på och stickade traditionella Leppävirta-vantar när efterlysningen gick ut och insåg att det skulle bli fina ränder av de två figurerna som upprepas på vantens ovansida.

Anna Kaisa Piispanens förslag Ritade kryss på rutigt papper som bildar två olika stickmönster Bild: Yle/Lee Esselström Strömsö (tv-program),Mönsterstickning

Kati Tikkanen tyckte att det borde synas i mönstret att Finland är de tusen sjöarnas och skogarnas land och önskade att vattnet skulle stickas i ett blåmelerat garn där färgen skulle skifta.

Kati Tikkanens bidrag Stickmönster föreställande granar och vatten Bild: Kati Tikkanen Strömsö (tv-program),Mönsterstickning

1952 fick Ulla Bäckström ett stickmönster till en tröja av sin mor. Mönstret är slitet men tröjan är fortfarande vacker och passar till temat.

Tröjan Ulla Bäckström fotograferat som inspiration Stickad tröja Strömsö (tv-program),stickade plagg

Tarja Majava skickade in tre olika förslag på samma tema: björkstamar i svart och vitt.

Tarja Majavas björkstammar stickmönster föreställande björkstammar Strömsö (tv-program),Mönsterstickning

Förslag nr 2 på björkstammar stickmönster föreställande björkstammar Strömsö (tv-program),Mönsterstickning

Förslag nr 3 på björkstammsmönster stickmönster föreställande björkstammar Strömsö (tv-program),Mönsterstickning

Anna-Pia Svarvar är hemma från Purmo och inspirerades av Purmo folkdräkt när hon skickade in sina två bidrag till mönsterränder.

Det ena mönstert har smala ränder i fem olika färger och det andra är komponerat utgående från ett folkdräktsband i vitt och rött.

Detalj av folkdräkt från Purmo Randigt band på folkdräkt från Purmo Bild: Anna-Pia Svarvar Strömsö (tv-program),Purmo,folkdräkter

Sticka lodräta ränder i fem olika färger med inspiration från Purmo folkdräkt Ritade färgfält på rutigt papper som symboliserar ett stickmönster med lodräta ränder i olika färger Bild: Anna-Pia Svarvar Strömsö (tv-program),Mönsterstickning

Band från Purmo folkdräkt Ett band med mönster i rött och vitt Bild: Anna-Pia Svarvar Strömsö (tv-program),folkdräkter

Mönsterdiagram inspirerat av det röd-vita bandet i Purmo folkdräkt Diagram för mönsterstickning Bild: Anna-Pia Svarvar Strömsö (tv-program),Mönsterstickning

Benita Rosenlund Skickade in två mönster som hon ritat utgående från Kimito kommuns symboler, en fågel och Kimito kommunvapen.

Fågelmönster från Kimito Mönsterstickningsdiagram föreställande en fågel från kimito Strömsö (tv-program),mönsterstickade plagg

Stickmönster för Kimitoöns kommunvapen Stickmönster för Kimito kommunvapen Strömsö (tv-program),Mönsterstickning

I Munsala samlas varje vecka ett gäng stickglada kvinnor. Gruppen tog sig an vår utmaning med stor entusiasm.

Under Solveig Sundells ledning skickade de tillsammans in 6 olika mönster som representarar hela Finland.

Båten symboliserar Ålands län. Mönsterdiagram föreställande en båt Strömsö (tv-program),Mönsterstickning

Renen symboliserar Lapplands län Stickmönster föreställande en ren Strömsö (tv-program),Mönsterstickning

Granen symboliserar mellersta Finlands län Stickmönster föreställande en gran Strömsö (tv-program),Mönsterstickning

Svanen representerar västra Finlands län stickmönsterdiagram för en svan Strömsö (tv-program),Mönsterstickning

Ett hjortron representerar Uleåborgs län Stickmönster föreställande ett hjortron Strömsö (tv-program),Mönsterstickning

Björnen representerar östra Finlands län Stickdiagram för en björn Strömsö (tv-program),Mönsterstickning

Marianne Wasberg, Solveig Holm, Eva-Maria Oksman och Katri Mustonen skickade in bidrag med svanar, granar, en blomma och ett pilvarv. De fyra kombinerade Lee till handledsvärmare och halstub.

Läs mer om de fyra bidragen i artikeln tillsammans med er hyllar vi Finland 100 år med stickmönster som förenar vårt land.

Marina Haapaniemi skickade in ett bidrag med österbottninska lador som Elin använde som utgångspunkt till ett pannband.

Marinas originalbidrag hittar ni också i samma artikellänk som nämns här ovan.

Det nuvarande avtalet med Kuntahankinnat gör det svårt för lokala aktörer att uppfylla kraven.

Kvinnoparlamentet i Borgå har i ett Facebookinlägg bett matproducenter i regionen att ta kontakt för att diskutera möjligheter att leverera råvaror till det nya centralköket.

Stadsfullmäktige i Borgå ska diskutera användningen av närproducerat i centralköket under sin aftonskola den 6 september.

Anette Karlsson (SDP) har hand om kommunikationen med producenterna.

Anette Karlsson (Arkivbild) Anette Karlsson Bild: Yle / Hanna Othman anette karlsson

– Vi har varit i kontakt via telefon och i måndags publicerade vi Facebookinlägget. Vi vill ha en klar helhetsbild över vad producenterna kan leverera och öppna en dialog mellan oss och dem.

En långsam process

Förhoppningen är att under en längre period kunna övergå till att åtminstone en del av de råvaror som det nya centralköket i Borgå använder ska produceras i närregionen.

– Det kommer säkert vara lite av ett evighetsprojekt eftersom man alltid kan förbättra någonting. Men första steget borde tas inom de närmaste åren så att vi vet om det finns producenter som är intresserade och har kapacitet, säger Karlsson.

Enligt Karlsson kan man senare utöka till andra råvaror om man vet att det fungerar med någon produkt.

Diskussionen om närproducerad mat i centralköket togs ursprungligen upp i en motion av Mikaela Nylander (SFP).

I den föreslogs det att staden ska utreda fördelar och nackdelar med att köpa in närproducerad mat.

Avtalet förhinder för mindre odlare

En av stötestenarna är att inköpen måste hållas inom ramarna för avtalet med Kuntahankinnat, som staden använder sig av för upphandling av livsmedel.

Roger Nyqvist som är vd för Borgå potatis säger att det är just det här avtalet som sätter käppar i hjulet för att lokala producenter ska kunna leverera till staden.

Borgå Potatis (Arkivbild) borgå potatis bil Bild: Yle/Stefan Härus porvoon peruna

– Borgå var själv med bland de kommuner som hårt förde fram ett sådant här avtal. Tanken är att alla landets kommuner ska kunna gå med i samma avtal, säger Nyqvist.

Nyqvist säger ändå att det betyder att en producent som levererar till Borgå också måste kunna leverera till Seinäjoki om de vill ha samma produkt.

– Det här avtalet har gjort att ingen ort kan få närproducerad mat till sina centralkök.

Produkter ska förädlas innan leverans

Nyqvist säger att det finns tillräckligt stor produktion bland de lokala producenterna för att täcka Borgås behov.

Avtalet och kraven på förädling från tjänstemännens sida gör det svårt att leverera.

– Det finns åsikter bland tjänstemännen om hur mycket produkterna ska vara förädlade som gör det svårt för mindre producenter. Potatisen ska till exempel vara skalad eller förkokt om den levereras till daghem eller äldreboenden.

Han tror ändå att om Borgå skulle gå in för att satsa på lokalproducerat skulle det löna sig att investera i maskineri för att exempelvis skala stora mängder potatis.

– Sådant fanns på orten på den tiden då det var lokala producenter som levererade till skolorna.

Borgå kan bli trendsättare

Anette Karlsson vill att Borgå ska vara med och starta trenden med närproducerat i många kommuner.

– Vi beslutsfattare i Borgå kan ta första steget för att få mer närproducerad mat i skolor och daghem.

Kräftsäsongen kom på vissa håll i gång senare än vanligt. Nu ser säsongen ut att fortsätta längre än normalt.

Jörgen Ölander odlar signalkräftor i konstgjorda bassänger i Västanfjärd. Han är nöjd med säsongen och tycker att den för hans del kom i gång helt normalt.

- För oss har det varit som förut. Riktigt bra nog!

Lisbeth Iltanen och Jörgen Ölander har kokat och sålt kräftor på Kimitoön i trettio år. Kvinna och man vid stor balja fylld med kokta kräftor. Bild: Yle/Monica Forssell kräftor,Lisbeth Iltanen

När säsongen kommer i gång, avgörs av när kräftorna byter skal. När kräftan byter skal gömmer den sig nämligen och går inte att fiska. När det nya skalet hårdnat kommer kräftan fram från sitt gömställe, är hungrig och lätt att fånga.

Mats Lönnfors öppnat en mjärd. Bild: Yle / Petter Blomqvist kräftor,kräftfiske

Enligt Calle Spring, ordförande för Fiskhandlarförbundet, var flodkräftan två veckor sen i år medan signalkräftor från till exempel sjön Pyhäjärvi i närheten av Säkylä, gick att få tag på genast från början av säsongen det vill säga den 21 juli.

- Just nu ser det bra ut och kräftsäsongen ser ut att pågå ännu ett tag till. I början av september brukar kräftorna börja leka men nu ser det ut som att lektiden börjar först i slutet av september, berättar Spring.

Också lektiden avgörs av vattentemperaturen.

Både god och dålig efterfrågan på kräftor

Enligt Spring finns det stor efterfrågan på inhemska kräftor och företagen satsar igen på kräftskivor.

Kräftor Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press kräftor,skaldjur,mat,kräftfiske,Kräftskiva

Lokala variationer finns ändå och till exempel Jörgen Ölander på Kimitoön, håller inte med om att företag skulle bjuda på kräftskivor eller att efterfrågan överlag skulle vara lika bra som tidigare.

- Nog har det lugnat ner sig. De äldre kunderna har försvunnit och det kommer inte nya istället. Det är den äldre generationen som äter inhemska kräftor medan den yngre köper till exempel utländska djupfrysta.

- Det är priset. Inte har de någon skillnad vad de äter bara det är kräftor, gissar Ölander att orsaken till den yngre generationens njugga inställning beror på.

Ölander berättar också att det tidigare var vanligt att stora företag köpte kräftor av dem men att det nu händer mer sällan.

- Det är plånboken som avgör, säger Ölander.

Flodkräftan vs signalkräftanr

Flodkräftan är den kräfta som hör till Finlands naturliga fauna. Sedan slutet av 1800-talet, då kräftpesten spred sig till Finland från Europa, har flodkräftan ändå varit hotad.

Flodkräftor är betydligt dyrare än signalkräftor. Flodkräfta, hanne i klart vatten. Bild: Yle/Public domain flodkräfta,kräftor,sötvatten,ädelkräfta

Kräftpest i många sjöar

I slutet av 1800-talet förstörde pesten kräftstammen i Finland så till den grad att bara en tiondedel av stammen överlevde. Sedan dess har man på olika sätt försökt återuppliva stammen av flodkräftor. Det har ändå visat sig vara svårt och på 1960-talet planterade man ut signalkräftor från Sverige och Nord-Amerika i våra sjöar. Det får man inte längre göra.

I dag finns det signalkräftor i cirka 1000 finländska sjöar. I hur många sjöar det fortfarande finns flodkräftor kan ingen svara på. Insjö i Pargas. Bild: Yle/Linus Hoffman insjö,sjöar,natur,stillhet,naturens lugn,mental hälsa,Pargas,ödemarker,naturen,Vildmark

Enligt forskare Jouni Tulonen, som vid naturresursinstitutet LUKE följer med hur kräftorna i Finland mår, finns det flodkräftor i många sjöar.

Tyvärr upptäcker forskarna kräftpest i nya sjöar med flodkräftor, varje år.

Signalkräftan kan smitta ner flodkräftan med kräftpest, som tar kål på flodkräftan. Signalkräftor. Bild: Yle/Sofia Strömgård signalkräfta,kräftor,kräfta,kräftfiske

Signalkräftan sprider pesten

Signalkräftan bär ofta på kräftpest men lider oftast inte av den lika mycket som flodkräftan. Dessvärre sprids pesten med signalkräftan och finns det både signalkräftor och flodkräftor i en sjö, överlever sällan flodkräftan.

Färsk forskning visar ändå att det finns olika slag av kräftpest och att det också finns en typ av pest som flodkräftan i viss mån klarar av.

Skulle lägga av men ...

Det ångar om kräftorna som Lisbeth och Jörgen just kokat. Händer håller upp två kokta kräftor. Bild: Yle/Monica Forssell kräftor

För ett par år sedan varnade Ölanders för att säsongen i fjol skulle bli deras sista, men det blev ändå en säsong till och nu ser man tiden an.

- Det är kunderna som inte vill att vi ska sluta. Och nog är det också en rolig och intressant tid det här, konstaterar Jörgen Ölander som gillar kontakten med glada kunder som ser fram emot kvällens kräftskivor.

Pata Degerman arbetar heltid som upptäcktsresande och föreläsare och har bland annat fått pris som årets talare i Finland. Varje vecka hälsar han på hundratals människor, men har har ett problem. Han kommer inte ihåg vad folk heter.

- Jag har mina knep, berättar Pata Degerman. På nätet är det lätt att hitta bilder på folk. Inför konferenser klipper jag ut bilder på människor vars namn jag absolut borde veta och skriver deras namn bredvid bilden. På själva tillställningen går jag sedan diskret omkring med pappret framför mig och då bilden på pappret stämmer överens med personen framför mig kan jag glatt hälsa.

Dåligt namnminne går i släkten

- Pata har lätt för allt möjligt, men han är hopplös på att komma ihåg folks namn, berättar hans hustru Katja Degerman. Det tycks dessutom gå i släkten, fortsätter hon. Speciellt roligt är det då Patas mamma ska säga någonting åt honom och hon rabblar upp alla hans bröders namn först och kommer sen sist på hans.

Det här med att inte komma ihåg namn är kanske inte så unikt, men för Pata Degerman som dagligen träffar tiotals nya människor är det en verklig utmaning.

Jag skrev upp folks namn med tusch på armarna men inte blev det någonting av det. Det var bara jättepinsamt.

- Jag har bott ett år i USA där de hela tiden använder ens förnamn. “Hi Patrick”, ropade de, men jag kunde aldrig svara annat än “hi” tillbaka. Så jag skrev upp folks namn med tusch på armarna men inte blev det någonting av det. Det var bara jättepinsamt, minns Degerman.

Pata Degerman på väg på kundträff:

Här kan du se hur det gick:

Så här får du ett bättre namnminne

Reidar Wasenius jobbar som hjärntränare , eller “personal brainer” som han själv kallar sig. Han har ordnat kurser i hur man kan träna upp bl.a. minnet och koncentrationen med hjälp av olika metoder sedan slutet av 80-talet.

De olika mentala förmågorna hänger ihop: T.ex. då man vill utveckla sin förmåga att minnas är koncentrationsförmågan helt avgörande. Om man har så mycket att tänka på att koncentrationen brister, så går det som någon säger helt förbi.

Ett vanligt misstag som leder till att man tror att man har “dåligt minne”, är att man koncentrerar sig på det som nyss hände eller på sitt förestående uppdrag. Då behöver man inte minnesträning, utan koncentrationsträning.

Ett centralt råd Reidar Wasenius ger är att småprata med personen vars namn du försöker memorera. Samtidigt som den lättsamma konversationen pågår ska du genast försöka hitta på associationer som gör att du anknyter personens namn, utseende och det han sysslar med till sådant som du redan har i hjärnan. Då skapar du förutsättningar att bättre minnas namnet.

Om namnet inte betyder nåt är det betydligt svårare att komma ihåg. Som tex Franrikes förra president Valéry Giscard d'Estaing, omöjligt att memorera om man inte hittar på någon minnesregel. Ofta fungerar absurda eller oanständiga associationer bäst, förklarar han.

Hjärnträning ger inte högre intelligens

Anna Soveri är doktor i psykologi och forskar i appar som lovar bättre hjärnkapacitet via träning. Vissa appar har marknadsförts med att man med hjälp av dem kan förbättra sin intelligens eller sina skolprestationer. Forskningen visar att så inte är fallet. Minnessjukdomar kan inte heller bromsas med hjälp av hjärnträning, menar hon.

- Mycket av det som kallas hjärngympa är bara strunt, suckar Reidar Wasenius. Det relevanta är inte att öka någon slags “hjärnkapacitet”. Det väsentliga är att utveckla sina färdigheter, d.v.s. att lära sig tekniker och metoder så att man blir skickligare på att använda sin hjärna.

- Det skulle inte falla någon in att säga att “nu går jag o gympar” då man är på väg på tennistimme eller ut för att spela golf. Exakt samma gäller hjärnträning, förklarar Reidar Wasenius.

Det är viktigt att inte tala om någon slags generell “hjärngympa” som påstås förbättra flera olika förmågor. Däremot är det möjligt att utveckla olika mycket specifika färdigheter, såsom koncentrationsförmågan och minnesförmågan.

Hör Pata Degerman testa sitt minne med hjälp av hjärntränaren Reidar Wasenius i Efter Nio radio, lördagen den 2 september kl. 09:03 i Yle Vega och på Arenan