Helsingfors är indelat i olika områden på två sätt, i stadsdelar och distrikt. Distrikten är bra att ha ur en administrativ synvinkel, men det är stadsdelarna som folk minns. Visst låter det naturligare att säga att man bor i Berghäll än att säga att man bor i det mellersta stordistriktet?

Men känner du till stadsdelarna? Vi bjuder på stadsdelsquiz- nu kan du äntligen visa vad du kan!

1. Hur många stadsdelar finns det i Helsingfors?

 59 

 54 

 40 

2. Vilken är den till ytan minsta stadsdelen?

 Gardesstaden och Gammelstaden är lika stora- eller i det här fallet lika små. 

 Eira 

 Tammelund 

3. Hur många stadsdelar sträcker sig in över Tölöviken?

 5 

 3 

 4 

4. Nu vet du vilken som är den minsta stadsdelen, vilken är den till ytan största stadsdelen?

 Nordsjö 

 Östersundom 

 Utöarna 

5. Många helsingforsare har under åren fötts på Barnmorskeinstitutets sjukhus som ska stängas i år. Vilken stadsdel ligger sjukhuset i?

 Gumtäkt 

 Forsby 

 Kottby 

6. Kollektivtrafiken är i många fall det smidigaste sättet att röra sig inom Helsingfors. Vilken av de här stadsdelarna har ingen järnvägsstation?

 Sockenbacka 

 Kårböle 

 Kånala 

7. Vilken stadsdel sträcker sig längst norrut?

 Skomakarböle 

 Östersundom 

 Ultuna 

8. Om du skulle bo på Bulevarden 40, vilken stadsdel skulle du då bo i?

 Rödbergen 

 Västra Hamnen 

 Kampen 

9. Var går gränsen mellan Främre Tölö och Bortre Tölö?

 Södra Hesperiagatan 

 Norra Hesperiagatan 

 Gränsen följer rutten Norra Hesperiagatan - Runebergsgatan - Helsingegatan 

10. Guggenheimmuseets vara eller inte vara blev en långkörare- men i vilken stadsdel skulle museet ha byggts om det ersatt magasinterminalen i Södra hamnen?

 Ulrikasborg 

 Gardestaden 

 Brunnsparken 

11. Snabbare än ett Guggis-beslut gick det att få ett svenskspråkigt namn för det nya centrumbiblioteket. Men i vilken stadsdel byggs Ode?

 Gloet 

 Främre Tölö 

 Kampen 

12. Semesterns största snackis som fick det att skvalpa till i ankdammen- det var nog när Stockmann meddelade att Delikatessen säljs till S-gruppen. Men i vilken stadsdel ligger varuhusbyggnaden som är ritad av Sigurd Frosterus?

 Gardesstaden 

 Gloet 

 Kampen 

När tiderna är sämre och vi känner oss pressade söker vi trygghet i det bekanta, till exempel husmanskost. När vi är tillfreds kräver vi nya, spektakulära matupplevelser. Den brittiske framtidsforskaren Morgaine Gaye försöker skapa prognoser för vad vi kommer att äta och hur vi vill uppleva ätandet på basis av en människa och ett samhälle i ständig förändring.

- Människan är konstig. Det är som om vi aldrig lärde oss av det förflutna, menar doktor Morgaine Gaye. Vi ser det med krig, Vi upprepar samma misstag, om och om igen.

- När vi är i nuet känns det som sanningen med stort S. Det känns bra och vi tror att nuet pågår för evigt. Vi vet att vi tror att det pågår för evigt, för vi inreder våra hem därefter och tycker att det är det coolaste som finns.

- Men tittar du på ett gammalt fotografi från 1970-talet så kan du inte tro att du en gång hade ett grönt badrum med röda virvlar och en knallorange matta på golvet.

- Vi ser en viss typ av estetik, till exempel vitt badrumskakel i ett café och glödlampor i taket och skrattar, åh så 2017. Till sist når vi en kritisk vändpunkt och styr i på nästa grej.

Flera möjliga framtidsscenarier

Doktor Morgaine Gaye som är matfuturolog. Hon använder sig av moderna, vetenskapliga metoder inom bland annat historia, kulturvetenskaper, marknadsföring och konsumentbeteenden för att upptäcka en eller flera möjliga eller förväntade framtidsscenarier och hur de i sin tur kan påverka vår upplevelse av mat.

Hur kan vi då förstå och förutspå framtiden om vi bara kan uppfatta nuet och det som har varit? Vi måste först studera och förstå människan i sin omgivning.

- Det börjar med en föraning. Jag är naturligt mottaglig och använder en stor del av min tid till att betrakta mat, människors beteenden, mode, nyanser och detaljer. Jag reser mycket omkring i olika länder.

Spontan sång i metron. Flashmob med hurriksi.fi i metron Bild: YLE/Janne Lindberg hurriksi

- Jag har en katalog i huvudet av sådant som jag sett förut och försöker para ihop liknande upplevelser från en annan kategori. Jag kan till exempel märka att människor i tunnelbanan i London inte bär armbandsur och tycka att det är intressant.

- Jag kan samtidigt notera att folk inte längre äter frukost, lunch eller middag, men istället har mera sex och undra vad det här betyder om till exempel begreppet tid.

- Jag försöker sedan bevisa eller motbevisa en tes som jag har lagt upp. Tesen blir tills sist en idé som jag försöker bevisa om jag tycker att den är tillräckligt solid.

Vilken roll spelar maten i den här processen?

- Maten spelar en stor roll, men jag tror faktiskt att den kommer sist eftersom jag inte tror att mat existerar i ett vakuum. Maten är en del av allt annat. Den definierar vem vi är. Den är en del av den kulturella diskursen tillsammans med kläderna vi bär samt hur vi tänker och lever.

Kroppkakor med lingonsylt och grädde Öländska kroppkakor med lingon och grädde Bild: Leo Gammals Kroppkakor,lingon,Lingonsylt,grädde,husmanskost,mattradition,Landskapsrätter,Öland,potatis

Prestation, rädsla och perfektion

Trender kommer och går, vissa är flyktiga, andra består. Men vad händer just nu och vart tror doktor Morgaine Gaye att vi är på väg?

- Vi har levt i en tid av perfektion och upplevt att vi har behövt vara perfekta. Det har också inneburit krav på att prestera, att vara tillräckligt bra och bli ännu bättre. I synnerhet 20-30-åringar, till och med tonåringar, känner sig pressade att prestera. Höga förväntningar ställs också via sociala medier.

- De är rädda att misslyckas och känner en rädsla inför världen. Det här leder till människan börjar bete sig och sträva efter att uppnå sina mål på ett särskilt sätt. Ofta leva mera inrutat och tryggt.

Estetisk nostalgi i gatubilden

När världsläget är omtumlande söker människan trygghet i sin vardag, lever så att säga mindre, som Morgaine Gaye uttrycker det. Det tar sig bland annat uttryck i trender som pockar på nostalgi och en glorifiering av tidigare epoker.

- I tider när vi inte känner oss riktigt trygga och säkra, till exempel vid ekonomisk depression, vill vi hoppa tillbaka till en tid vi upplever bekymmerlös. Det kan vara 1970-60-50-talet med olika referenser som får oss att känna oss trygga och må bra. Men vi kan inte fly nuet, inte helt och hållet i alla fall.

Interiör från ett steampunkkafé i Kapstaden. Bardisken i Truth Café i Kapstaden Bild: Public domain / Shanna Jones pub,kaféer,maskiner,Kugghjul,industriella revolutionen,1800-talet,Kapstaden,Sydafrika,Steampunk,science fiction-litteratur,Truth Café

Idag är det till exempel inne med cocktailbarer med spion- och krigstema. Vi leds in i andra världskrigets och det kalla krigets miljöer där vi iklär oss rollen som spion eller agent, medan vi läppjar på en cocktail som en professionell mixolog har skapat efter eget recept.

Öl från ett lokalt mikrobryggeri dricker vi i en pub med inredning från 1800-talets industrialism. Stilen kallas steampunk. Vi omges av kugghjul och stora maskindelar som kan ha tillhört en oceanångare eller ett gammalt lokomotiv. Det doftar brännolja och tjära. Sherlock Holmes kan dyka upp precis när som helst.

Vuxna som vill vara barn

Från Japan kommer trenden med unga vuxna som inte vill växa upp. Den kallas för kiddult, där 20-30-åringar klamrar sig fast vid barndomen genom att köpa leksaker, spela spel och titta på tecknade serier.

På menyn hittar vi bland annat efterrätter och bakverk med mycket socker i, till exempel färgglada mjukglassar med sockervadd och enhörningsmat med pastellfärgade cupcakes, maränger, sushi och smoothie bowls i regnbågens alla färger.

Den japanska bentolådan, som mödrar uppfann för att barnens skulle äta mera hälsosamt passar också bra in i stilen.

Japansk bentolåda med seitan, rotfrukter och frukt. En japansk bentolåda med seitan, rotfrukter och frukter. Bild: Public domain / gamene Japanska köket,grönsaker,Seitan,frukt,Bento

Leken, rollspelen, nostalgin är också tecken på ett visst mått av välstånd, men som i längden leder till tristess och en jakt efter nya upplevelser.

Från hipster till grå mus

Morgaine Gaye tror inte att dagens perfekta människa med sin prestaionsångest och weltschmerz kommer att bestå. Inte heller de vuxna barnen, den urbana hipstern eller den motionsivrige maratonlöparen som betonar ett hälsosamt leverne,

- Jag upplever att vissa har fått nog och börjat revoltera mot den här livsstilen. Det är en ny form av självaktning och självacceptans som omvärderar våra nuvarande ideal och vår uppfattning om det perfekta.

- Det verkliga jaget får mera plats, med större betoning på essensen och relevansen i det liv vi lever och äktheten i den mat vi äter.

- Det är en övergång från ett inrutat liv till ett större liv, mera frigjort och otvunget. Det är en flykt från behovet av att vara perfekt och att leva i rädsla och ångest Vi är inte där ännu, men kanske 2050, säger Morgaine Gaye med ett leende.

Framtidens människa är en vanlig, intetsägande och tråkig person som är omöjlig att skilja från mängden.

Men framtidens människa är inte en färgglad och flummig relik från 1960-talet, snarare en grå mus.

- Det är en typ som inte är upptagen med att ta hand om sig själv, som inte är upptagen med att vårda sig och trimma sitt skägg. Det är en vanlig, intetsägande och tråkig person som är omöjlig att skilja från mängden.

- En person som bara finns ibland oss och som inte väcker uppmärksamhet. För i en grupp av människor där alla vill sticka ut är det hen som sticker ut. Personen som saknar definition, alltså inte är en subkultur och just därför blir en subkultur.

folksamling Bild: YLE epidemiologi

Morgaine Gaye pratar om en så kallad ful estetik, med sloganer som Ugly is the new beautiful.

- Jag tror också på ett antimode-mode. där man kombinerar allt med allt och där folk ger fan i hälsa och välmående. Man klär sig i mormors kläder och en genderneutral stil där han och hon suddas ut. Man är politiskt inkorrekt och bryr sig inte om sådant man borde bry sig om.

Svart estetik och växtproteiner

Just nu pågår en trend som för oss tillbaka till Moder jord. Morgaine Gaye kallar den för Back to the land. Det är fråga om en svart estetik med bland annat ätbar mull, alger och aktivt kol.

Det är nu inne med att lägga till litet aktivt kol i till exempel bröddegen och baka svarta hamburgarbröd.

Trenden går lätt att sammanföra med den globala jakten efter nya källor till växtproteiner, men också till nya upplevelser. Människan är nyfiken av naturen och det har aldrig funnits så många sätt att bli underhållen på när det gäller matupplevelser som idag.

Dr Morgaine Gaye Doktor Morgaine Gaye Bild: morgaine gaye / bellwheater framtid,prognos,maträtter,Storbritannien,futurolog,Framtidsstudier,framtidsforskning,Morgaine Gaye

Oändliga valmöjligheter

- Nutidens valmöjligheter och frigjordhet är ett relativt nytt fenomen, som en del av våra föräldrar inte har upplevt, konstaterar Morgaine Gaye. Vi kan mycket långt välja vad vi vill äta, vilket också har lett till att vi har blivit uttråkade.

- Tidigare gick folk på teater och sedan på middag. Idag är middagen teatern. Om man tänker på förväntningarna vid matbordet så känns fine dining redan föråldrat. Det räcker inte längre med vitklädd personal som svävar ovanför dig med vita dukar och servetter.

Fine dining

- Folk vill ha nya upplevelser. De vill känna sig bekväma och ha möjligheten att välja mat som någon lagar mycket bättre än de själva kan, plus teater, plus det sociala. Den upplevelsen skall finnas från första stund kunden stiger in tills hen lämnar lokalen, menar Morgaine Gaye.

När det gäller upplevelser av mat så håller dofter och texturer eller konsistenser på att utmana smakerna. Det skall inte bara smaka gott utan du skall också få en doftupplevelse. Det kan vara luktsignaler som förs in i näsan så att du tror att du äter det du känner doften av, fast det i verkligheten kan vara något helt annat.

Doftforskning vid Stockholms universitet Doftforskningen storsatsar i Sverige. Bild: Stockholms universitet. doftforskning

Måltidsdrycken kan matcha parfymen du bär, men nu är parfymen drickbar. Kaffet till efterrätten serveras i koppar som du kan äta upp tillsammans med teskedarna av choklad, utskrivna med en 3D-printer. Knäckebrödet serveras slemmigt och avokadon är fluffig och knaprig.

När varmrätten dukas fram och paketeras upp avslöjas en självlysande och vandrande överraskning som ögongodis. Mat som rör på sig, det vill säga en till synes levande konsistens är snart här, tror Morgaine Gaye.

Teater vid matbordet roade redan romarna och medeltidens högre stånd runt om Europa. Påfåglar som sprutade eld och duvor som flög ur ett enormt pajskal var två uppskattade konststycken.

Pop-up restaurang i en grotta. Kökspersonal i Tytyri Bild: Yle/Sofia Ekblom muru

Idag använder vi tekniker och metoder från molekylärgastronomin och fine dining. Vissa har redan överförts till vardagen, till exempel att tillaga mat vakuumförpackad, så kallat sous vide.

Luft blir en viktig ingrediens

- Luft blir en betydande ingrediens i framtiden för den är gratis! Den påverkar både produktens konsistens och pris. Vi kommer att se mat som folk inte tycker om, på grund av dess konsistens eller höga pris, pumpade med luft. Till exempel en avokado som är fylld med luft förlorar sin slemmighet och kan omvandlas till något krispigt. Du får näringen, men luften gör produkten billigare.

Tänk dig avokadon som knaprig. Fleara avokado halverade och upplagda. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press avokado,avokado,Avokadosläktet

- Vi kommer också att få se mycket vegetariskt baserade mellanmål och tilltugg i det sötare segmentet, till exempel glass av gröna ärter, morotssorbet samt en mängd nya, söta produkter av kikärter. Kikärter som hummus med choklad och apelsinsmak, kikärter i olika knapriga format, mjuka och flytande, till exempel som glasyr, skrattar doktor Gaye.

Råvaror och koncept kommer alltså att omvandlas radikalt och segla fritt mellan olika segment och kategorier. Salt blir sött och sött blir salt eller kanske umami.

Och när 3D-printern blir en artikel i varje hushåll kommer även du att kunna massproducera mästerverk som bara den skickligaste konditorn kunde skapa för hand på 1700-talet.

I Finland råder det brist på inhemskt nötkött samtidigt som efterfrågan fortsättningsvis är stor. Därför blir köttet dyrare och risken finns att importerat nötkött tar över.

I Finland går nötköttsproduktionen hand i hand med mjölkproduktionen.

Mer än 80 procent av det inhemska nötköttet härstammar från mjölkgårdarna som det nu finns allt färre av.

Samtidigt producerar mjölkkorna allt större mängder mjölk årligen. Därför behövs färre enskilda mjölkkor, vilket leder till att det föds färre kalvar.

Vi har alltså brist på inhemskt nötkött i Finland - och har redan haft det en god stund.

Om konsumenten väljer att betala ett högre pris för inhemskt nötkött så kommer det att finnas i fortsättningen.― Jari Latvanen, VD för HKScan

Senast år 2003 har Finland varit självförsörjande på nötkött. Sedan dess har finländare konsumerat över 100 miljoner kilogram nöt årligen.

Samtidigt har köttproduktionen sakta men säkert gått nedåt, och ligger idag på ungefär 85 miljoner kilogram.

- Dessutom finns en prognos om att köttproduktionen ytterligare ska sjunka med 6 miljoner kilogram fram till år 2022, berättar Kim Tarvonen, nötanskaffningschef vid Österbottens kött.

- Enligt den har vi år 2022 åtminstone 25 000 färre mjölkkor än idag. Det betyder att köttproduktionen sjunker från dagens 85 miljoner till ungefär 79 miljoner kilogram, säger Tarvonen.

I Finland är efterfrågan på inhemskt nötkött ändå fortfarande stor. För att den ska kunna mötas måste allt mer kött importeras från utlandet.

Samtidigt blir det inhemska nötköttet dyrare.

"Rätt pris för köttproducenterna"

För livsmedelsföretaget HKScan är situationen problematisk.

Företaget är bundet till 100 procent inhemskt nötkött och får nu inte in den mängd kött som de behöver.

- Vi har varit tvungna att ställa in leveranser. Vi kan inte erbjuda kött då det inte finns, säger Jari Latvanen, VD för HKScan till Aamulehti.

Finländare köper ofta sitt nötkött i form av malet kött. På grund av råvarubrist tvingas HKScan att dra sig ur den hårda priskonkurrensen.

Latvanen konstaterar dock att prisnivån på nötköttet nu är alldeles för låg, vilket också bidrar till köttbristen.

- Då är det inte lönsamt för köttproducenten att investera eller öka produktionen.

- För att trygga den inhemska köttproduktionen är det oerhört viktigt att producenten, och hela värdekedjan, får rätt pris för sitt arbete, poängterar Latvanen.

Konsumenterna måste börja beakta köttets ursprung, tycker Jari Latvanen. Jari Latvanen, VD för livsmedelsföretaget HKScan. Bild: HKScan / Joel Forsman HKScan Oyj,livsmedelsbranschen,Jari Latvanen

Plan behövs från gård till gaffel

När kalven föds tar det cirka ett och ett halvt år innan den blir färdig att slaktas.

I köttbranschen behövs nu långsiktigt tänkande, säger Latvanen.

- Vi på HK måste börja samarbeta med våra köttproducenter. När kalven föds måste vi planera hela processen från gård till gaffel och jobba tillsammans, säger Latvanen.

På Österbottens kött jobbar man aktivt för att få i gång dikoinvesteringar i Finland för att få upp nötköttsproduktionen.

- Tillsammans med Atria nöt har vi ett uttalat mål om att få minst 10 000 nya dikoplatser i Finland.

- Den målsättningen kommer vi nog att uppnå, men behovet är förstås ännu större än det, säger Tarvonen.

"Finland har världens bästa kött"

Enligt färsk statistik har slakterimängden av nötkreatur i Finland rört sig om dryga 20 000 djur per månad.

Ännu i början av 1990-talet var den månatliga siffran dubbelt högre, alltså cirka 40 000 slaktade djur.

I fjol minskade mängden mjölkproducenter med 7 procent från föregående år.

Vi såg hur det gick med köttet från Brasilien, och den kvaliteten vill vi inte se i framtiden.― Jari Latvanen

Latvanen påminner om att det finländska nötköttet faktiskt är värt att uppskatta.

- I Finland har vi världens bästa kvalitet på köttet. Vi använder ingen antibiotika, våra djur mår bra och vi har en djuromsorg på toppnivå.

Men ifall producenterna fortsättningsvis får ett alltför lågt pris för nötköttet kommer importen att öka, menar Latvanen.

Han hänvisar till Sverige, där redan mer än 60 procent av allt nötkött kommer från utlandet.

- Då har man inte längre kontroll över hur djuren tas hand om eller hur mycket antibiotika som pumpas i dem.

- Under vårens lopp har vi dessutom sett hur det gick med köttet från Brasilien. En sådan kvalitet vill vi inte se i framtiden, säger Latvanen.

Konsumenten i nyckelposition

För att inte göra "samma misstag" som i Sverige har den finländska konsumenten en avgörande roll, menar både Latvanen och Tarvonen.

- Om konsumenten väljer att betala ett högre pris för inhemskt nötkött så kommer det att finnas i fortsättningen.

- Bryr man sig däremot inte om köttets ursprung utan är beredd att köpa importkött - då är det kött från Nya Zeeland och Brasilien som vi har på affärshyllorna, konstaterar Kim Tarvonen.

- Jag hoppas att den finländska konsumenten börjar värdera det inhemska köttet, tillägger Latvanen.

Det kalla vädret ställer till det för honungsskörden, som inte varit bra på flera år. Fjolårets skörd tog slut för tidigt och det är bara enstaka producenter som har kvar honung i sina lager. Ännu kan det bli god skörd, men det krävs åtminstone fem dagars värme och sol.

I Övermalax i Österbotten har biodlaren Christian Storm just fått ett parti drottningar på posten. Han sysslar med småskalig biodling och har lite över 40 samhällen just nu.

På grund av förra årets svala sommar dog lite fler bin över vintern och ännu har de vindstilla soliga dagarna lyst med sin frånvaro. Men ännu är inte hoppet ute, säger Storm.

- Det räcker att det är bra väder i fem dagar för att få en väldigt stor skörd. Men med 12 grader och regn kommer det ingen honung.

Cristian Storm. biodlaren christian storm står inomhus bredvid lådor till biodlingen Bild: Yle/Jasmine Nedergård biodlare,biodling (arbete),Österbotten,Malax,övermalax

Inhemska honungen kan ta slut

Storm började som biodlare 1996 och har då hållit på i över 20 år. Enligt honom har inte mycket ändrats, förutom att det blivit mer direktförsäljning.

- Men det kräver mycket tid, speciellt om man själv ska åka till olika ställen. Där är Reko-ringarna nog bra, även om det förstås också finns konkurrens där.

Eftersom somrarna de senaste två åren varit svala och regniga finns det stor risk för att den inhemska honungen tar slut. Enligt Storm är den redan nu slut.

- Fjolårets skörd tog slut alldeles för tidigt. De största producenternas honung tog slut redan vid nyår. Enbart några enstaka producenter har kvar honung i lager. Mera honung borde det komma för att lagren ska bli fyllda igen, men inte ser sommaren så bra ut nu heller.

Plastlådor med bidrottningarna som nyss kom på posten. små plastlådor med levande bin och bidrottningar Bild: Yle/Jasmine Nedergård biodling (arbete),Honungsbin,bin,förflyttning av bin

Samma pris

Priset på honung har däremot ändå inte höjts enligt Storm. Det tycker han är märkligt.

- Man brukar säga att det handlar om utbud och efterfrågan, men jag har inte märkt av att priset skulle ha höjts även om det finns brist på inhemsk honung. Varför, det vet jag inte.

Biramar med bivax. biodlaren tar bort bivax och honung från en biram Bild: Yle/Jasmine Nedergård honung,Bivax,Skörd,biodling (arbete),Biramar,honungsskörd

Matproduktion är i fokus när Maria Ehrnström-Fuentes, som är doktor i ekonomi, reflekterar över världens gång. Från sina fältstudier som doktorand drar hon paralleller mellan bönder i Sydamerika och hos oss i Finland.

- Rent vatten är viktigare än ekonomisk tillväxt. Vi människor är en del av en större helhet, och den helheten kan inte pressas in i en lönsamhetskalkyl eller en affärsplan.

Maria Ehrnström-Fuentes i Vasa har doktorerat i ekonomi och anser att konstant ekonomisk tillväxt inom jordbruk inte är hållbart. Det leder till stora monokulturer som utarmar jorden. Hennes fältstudier i Sydamerika fick henne att se likheterna hemma i Finland.

- Om människorna på den här planeten ska ha en chans att överleva måste vi gå från att tänka profit till att tänka på lokalsamhället som en plats som möjlliggör liv och återskapandet av liv.

Maria anser att vi inte kan kompromissa med naturen utan måste hitta lösningar som är hållbara.

Ladda ner programmet som musikfri podcast, eller lyssna till musiken i sommarpratet här.

Blåbärsplockaren Lena Puranen från Svartså i Borgå säger att största delen av blåbären ännu är på kommande – men skörden ser ut att bli riktigt skaplig.

Under de senaste två åren har blåbärsskörden varit riktigt fin, men i år ser det ut att bli färre blåbär.

– Jag började egentligen plocka först i går för jag har flera gånger varit ute på rundor och tittat och bären är ganska ojämnt mogna, säger Lena Puranen.

Omogna bär på skuggiga ställen

På söndagen plockade Puranen fyra liter blåbär, så visst finns det bär åtminstone i Svartsåskogarna.

– Bären är ännu på kommande och på skuggiga ställen är de ännu inte mogna. De har egentligen först börjat bli färdiga på soliga och öppna ställen.

Alldeles snart är det säsong för bakverk med blåbär! Rawkaka av blåbär Bild: YLE/Strömsö rawkaka

– I år blir det inte riktigt lika mycket som i fjol. Men nog finns det ganska bussigt med bär. Det ser ut att bli ganska bra.

Varm väder ger söta bär

Puranen bor i Svartså och där finns det gott om både skog och bär. Också andra än hon själv är ute efter blåbären, men hittills har det räckt till åt alla plockare.

Nu hoppas Lena Puranen på varmt väder och sparsamt med regn. Skogen är ännu inte alltför våt så någon regnskur nu och då är inte hela världen.

– Men gärna varmt och lite sol så för då mognar blåbären bättre och blir sötare och godare.

Kantarellerna är små

När hon promenerat i skogen har hon också sett en del kantareller. Men de som finns är små.

– De är nog små, som en tumnagel. Man ska ha tur för att hitta lite större.

Kantarellerna vill ha mer regn. Kantareller i korg. Bild: Leena Stolzmann kantarellkorg

Kantarellerna lär ta lite mer tid på sig innan de hinner bli stora och fina. Om det kommer mer regn frodas kantarellerna.

– De är först på kommande nu. Men det kan bli massor om det inte blir för torrt.

Några andra svampar har Puranen inte sett ännu, förutom en och annan kremla.

Borgå har flera aktiva jaktföreningar och jaktlag, och ett flertal av medlemmarna är unga. Det svåra jaktkortet och missförstånd om hobbyn gör ändå att många inte börjar.

– Det var nog mycket svårt att ta jaktkortet. Jag gick bland annat på en veckas lång kurs för att förbereda mig, säger Nicke Blomqvist.

Han är 12 år gammal och har varit aktiv inom jakten i flera år redan. Oftast är han ute och jagar med sin farbror. Jaktkortet tog han för omkring ett år sedan.

Han tycker att jakten är en lärorik hobby.

– Man får lära sig om djurens olika beteenden och om naturen i allmänhet. Dessutom lär vi oss vapenvett och varför det finns behov för jakt, säger Nicke Blomqvist.

Börjar ofta via föräldrarna

Oftast är det föräldrarna som lockar med sina barn på jakthobbyn.

– Jag har själv jagat när jag var i tonåren. Nu är det mest med min bror som han rör sig i skogen, men det är en fin hobby, säger pappa Markus Blomqvist.

Nickes mamma Carina Blomqvist är av samma åsikt.

– Han har också lärt mig så mycket som jag inte hade någon aning om, säger hon.

– Det är så mycket lättare att sitta med sina telefoner än att ge sig ut i skogen. Kanske det är därför det inte är så många unga som direkt lockas till det, säger Markus Blomqvist.

Den nya vapenlagen som träder i kraft vid årsskiftet kommer att göra det lättare att skaffa skjutvapen för jakt eller sportskytte. Det tror många att kommer göra det lättare för personer att söka sig till jakt.

– Det är klart att det är ett hinder när det är svårt att få tag på utrustningen, säger Knut Nyholm vid Vessö norras älgjaktlag.

Han tror ändå att de som är tillräckligt intresserade nog klarar av de höga kraven som finns.

– Det är svårt att ta jaktkort med de som är ivriga så klarar nog av det, säger Nyholm.

Missuppfattningar vanliga

Nicke Blomqvist säger att många av hans skolkompisar inte förstår sig på hobbyn.

– De förstår inte varför man måste jaga. De tycker att det är lite äckligt att skjuta djur. Men det är klart att om man inte jagar så blir det för många djur, säger han.

Enligt Knut Nyholm finns det bland annat ovanligt mycket hjort i år.

– Vid det här laget börjar det nästan bli frågan om en invasion, säger han.

Svampsäsongen är några veckor sen på grund av det kalla och torra vädret i juni, uppger Naturresursinstitutet.

Juli har däremot, med temperaturer mellan 15-20 grader och rikliga regn, varit bra för svamparna.

Forskaren Kauko Salo vid Naturresursinstitutet säger att man redan kunnat plocka tegelröd björksopp och grönkremla. Små kantareller har även förekommit.

Salo säger att svampsäsongen sannolikt kommer igång på allvar i början av augusti om det varma vädret håller i sig länge.

Text: FNB

Nyby gård i Karis efterlyser mera investeringar i köttbranschen för att råda bot på nötköttsbristen. I dag är konsumenten dessutom allt mer intresserad av etiskt producerat kött - något som Finland borde ha som exportvara.

I Nyby gårds hage har en del av korna lagt sig till rätta i gräset. Flera av dem har samlats med sina kalvar kring hagens tjur och tuggar förnöjt på grästuvorna utan att låta något störa. Den yngre tjuren sjunger ut i en hage en liten bit bort.

- Det är Nestor, en yngre tjur som lite vill mopsa upp sig mot den äldre tjuren, säger Ann Storsjö på Nyby gård.

Nestor kan råma i trygghet på andra sidan stängslet och möts enbart av ett morrande ljud som kommer ur den äldre, ändå ganska rofulla, tjurens strupe.

Bättre pris vid direktförsäljning

Tidigare i veckan rapporterade Yle att det råder brist på inhemskt nötkött. Det här är något som märks av också i Västnyland.

Nyby gård har flera hagar med djur, både i Nyby och i Fiskars. Kor betar i en hage Bild: Yle/ Anna Björkqvist kor,Karis,Västnyland,Gård,naturen,landsbygd,kohage

Ann Storsjö tror att bristen delvis kan bero på att många gårdar vill sälja direkt från gården.

- Priset är bättre i direktförsäljning, säger hon.

Nyby gård säljer bara de djur som inte klassas som biffdjur till kedjorna. Det är till exempel djur som är yngre än cirka tre år.

Mycket säljer de ändå direkt till kunden.

Köttet säljs slut snabbt

Nyby gård är en dikogård och de säljer därför vidare kalvar till andra gårdar. Efterfrågan på kalvar till andra gårdar har varit god under alla år som hon har arbetat i branschen.

- Men det är klart att det har varit stort intresse för våra kalvar speciellt det senaste året, säger Storsjö.

Hur tungt är det att vara köttproducent i dagens läge?

- Det är klart att vissa producenter, om jag har förstått det rätt, känner att det är betungande att sköta djurhållning, byråkrati, försäljning och marknadsföring. Alla är inte så glada, men för vår del tycker vi att det är trevligt att se våra kunder.

Ann Storsjö med katten Pippi. Ann Storsjö med katten Pippi i famnen. Bild: Yle/ Anna Björkqvist bondgårdar,katt,Västnyland,Karis,ann storsjö

Gården säljer ofta slut på kött bara ett par dagar efter att djuret har slaktats. Därför händer det allt oftare att hugade kunder får vänta på nästa leverans. För många kunder är det viktigt att veta varifrån köttet kommer.

- Allt fler kunder vill köpa etiskt producerat kött och man vill känna till dess ursprung, säger Storsjö.

Bättre köttkontroll i Finland

I Finland är köttet av bra kvalitet och gräset växer bättre än i andra länder tack vare de ljusa sommarnätterna, säger Storsjö. Hon skulle därför gärna se att vi även exporterade köttprodukter.

- Vår ambitionsnivå borde snarare vara att vi exporterar kött och inte importerar, så borde trenden vara, säger hon.

Det är ändå svårt att vända trenden. Det beror på att avkastningen på nya investeringar i produktionsanläggningar inte upplevs vara tillräckliga fastän driftsresultatet skulle vara tillfredsställande.

– Då blir det inga nya investeringar. Det leder till färre djur och mindre inhemskt kött, säger Storsjö.

Nyby gård är en ekogård. Kor betar i en hage med skog i bakgrunden. Bild: Yle/ Anna Björkqvist kor,Västnyland,Karis,köttindustri,nyby gård

Om efterfrågan ökar och producenterna inte är villiga att investera så leder det till import, säger hon. I dag importeras utländskt kött till Finland.

- Det är beklagligt eftersom man då inte kan ha samma kontroll när det gäller köttets kvalitet. Det är egentligen en ganska allvarlig fråga eftersom vi här är otroligt noggranna med användningen av antibiotika och övrig kontroll av djurens välbefinnande och sjukdomar. Det tror jag inte vi kan följa upp på samma sätt med det importerade köttet, säger hon.

Slaktar söder om Lahtis

Nyby gårds kött slaktas i Orimattila och styckas i Helsingfors innan det återvänder till Västnyland där köttet sedan säljs. I framtiden ska däremot processen skötas på närmare håll.

fodersilo på Västankvarn gård Bild: Yle/Maria Wasström västankvarn gård

Storsjö är styrelsemedlem i det västnyländska aktiebolaget Meatgard som jobbar för ett västnyländskt slakteri till Västankvarn.

- Tanken är att slippa de långa djurtransporterna och ha koll på hela produktionskedjan, säger hon.

De planerna rullar sakta framåt och är fortfarande aktuella, säger Storsjö.

- Jag har rotat i minnenas skrymslen för att dela med mig av exempel på hur barn i en viss ålder tolkar tillvaron.

Skådespelaren Dick Idman sommarpratar om smått och gott som hörts ur barns munnar. Exemplen är hämtade ur hans egen barndom, hans egna barns och andra barns barndom.

- Det är ju så att barn inte äger maktmedel som politiskt inflytande, ekonomi och allmän beslutsrätt, så de får jobba hårt för sina “mänskliga rättigheter” och ofta gäller det att hämta näring och hjälp i fantasins värld för att kunna förstå vuxenvärlden.

Fantasifigurer

Vi får bland annat träffa Idmans egna fantasikompisar, två fullvuxna män vid namn Carl Berton Sexton och Johan Billy.

- Kanske var de surrogat för en far som mest höll till i stan under sommarmånaderna, funderar Idman.

Men också lite närhistoria och -politik ryms med i dråpligheterna - ja, till och med lite genusdebatt, sådär ur en femårings synvinkel.

Spela barnteater

När Idman trivs som bäst på scenen är det då han ensam turnerar på olika dagisar och spelar barnteater.

- Det känns inte alls som jobb!

Han beskriver hur underbart det är att ibland bli bjuden på lunch och sitta vid pyttesmå bord och äta köttbullar med barnen och få höra på deras diskussioner om vardagsutmaningar.

Dick Idman sommarpratar i Yle Vega klockan 10:03 och 18:03.

Ladda ner en musikfri podcast eller lyssna på musiken i Idmans sommarprat.

Vi har alla ett ansvar för att försöka påverka det samhälle vi lever i och människorna runt omkring oss på ett positivt sätt. Så kan man sammanfatta den holländska formgivaren Marije Vogelzangs installationer och performancer kring ätandet som handling och ritual.

- Det som gör människan jämlik är att vi alla äter, alla behöver gå på toaletten och att vi sover. Ätandet som sådant är så fascinerande, att maten ibland bara är en ursäkt för att skapa samspel mellan människor, säger Marije Vogelzang.

- Om man använder maten som ett verktyg eller som ett material att förminska klyftor mellan människor och få folk att dela mat med varandra, så är mat ett underbart verktyg för en formgivare.

Marije Vogelzang är formgivare utbildad vid Design Academy Eindhoven i Holland. Hon arbetar utifrån verbet att äta och har alltså specialiserat sig på ätandet som handling och ritual istället för bara mat. Marije Vogelzang är världens första eating designer.

Hon skiljer därför från en traditionell matformgivare (food designer) eller kulinarisk artist som fokuserar på rätters kompositioner, där varje maträtt är små konstverk som är estetiskt vackra, överraskande och läckra.

Ritualer ger mening

Ett återkommande tema i Marije Vogelzangs arbeten är gemenskap och akten i att dela mat med varandra.

Hon funderade bland annat på julens mening och arrangerade en något annorlunda julmiddag för 40 personer.

Bordsduken hängde ner från taket, med hål för huvud och händer. När bordsgästerna slog sig ner kunde de bara se varandras ansikten. Med kroppen och kläderna gömda bakom bordsduken, försvann också identitetsmarkörer, klasskillnader och sociala hierarkier.

Den ena bordshalvan hade melon på sina tallrikar, den andra lufttorkad skinka. Det tog inte många sekunder innan gästerna förstod att de kompletterade varandra och började dela mat med varandra tvärs över bordet.

- När jag betraktar världen eller oss européer, så kan man säga att vi är rika, men väldigt fattiga när det gäller ceremonier eller ritualer kring mat eller ätande. I till exempel Indien ser du att människor använder maten till att skapa ritualer.

- Ritualer ger dig olika perspektiv på ditt eget liv eller ger ditt liv mening eller värde. Många gånger handlar maten om att skapa eller förstärka banden mellan människor, berättar Marije Vogelzang.

Maten är viktig vid bröllop i Indien. Brudparet vid en tamilbrahmanskt bröllop Bild: Public domain / Karthikeyan.pandian hinduism,bröllop,ritualer,tamiler,brahmanism

- När du gifter dig i Indien ger man varandra något sött att äta. Det är små gester där mat fungerar som verktyg för att understryka meningen med livet. Det saknar vi i vår världsända, men formgivning är en bra metod för att utveckla det vidare.

Att dela bröd med varandra är en stark symbol inom till exempel kristendomen. Hur har Marijes holländska uppväxt påverkat hennes syn på detta?

- Att dela bröd eller mat är inte bara en symbol i kristendomen utan finns också i andra religioner. Vi har en rätt fattig matkultur i Holland och den beror till stora delar på kalvinismen, anser Marije Vogelzang. Inom kalvinismen var det inte tillåtet att roa sig, så man skulle inte äta mera mat än den som fick dig mätt. Jag tror att den förstörde en hel del av vår matkultur.

- När man delar mat med varandra i ett religiöst sammanhang, så stiger också matens värde. Du ser Jesu kropp i brödet, du delar det och den upplevelsen är så mycket intensivare än om man bara delade bröd från en plastpåse.

Fresk från Kremitovski kloster Bild: Yle/Public domain nattvard,Bulgarien,Kremikovtsi Monastery,Jesus,Kristi Lärjungar,lärjungar,Jesu sista måltid,måltider,fresker,väggmålningar,1500-talet

Inspireras av barnens fantasi

Marije har tre barn och när ena dottern vägrade äta grönsaker och rotfrukter hittade Marije på att de skulle skapa ätbara smycken av dem, med tänderna som verktyg.

- Barn är väldigt haptika. De behöver röra vid saker. Det är viktigt att använda alla sinnen, att känna, dofta samt att äta utan att använda händerna.

- Jag blir ibland avundsjuk på hur barn omedelbart kan se någonting i ett föremål genom att släppa fri sin fantasi. När man en gång förlorat den förmågan är den svår att få tillbaka.

Som formgivare kan jag inte rädda världen, men nog påverka strukturerna.

Marije Vogelzang kombinerar ofta konstindustriell formgivning med performance. Vid första ögonkastet kan hennes arbeten verka lustiga och till och med något osmakliga, men det finns allting en seriös tanke bakom.

- Det sätt vi äter på just nu kan vi inte upprätthålla en hållbar utveckling. Vårt matsystem är rätt sjukt. Som formgivare kan jag inte rädda världen, men nog påverka strukturerna.

- När man tänker kreativt inom ett stelt system kan man lösa upp och rucka på strukturerna på ett positivt sätt för att förebygga ett mer sunt matsystem och en mer sund matkultur.

- För det handlar också hur vi som konsumenter handskas med mat och matens verkliga värde. Jag tycker att vi har stora problem med det nu för tiden.

Familjen Hassels hönor producerar ljusbruna ägg med tjockt skal Bild: Yle/Sune Bergström svartbäck,hönsäggsproduktion

Självförsörjande äggonomi

The Eggchange var ett projekt som karikerade det engelska ordet exchange, alltså att växla pengar.

The Eggchange är en självförsörjande mikroekonomi med befruktade ägg som startpeng. Valutan är alltså ägg.

Istället för att köpa ägg och en färdigt slaktad höna från butiken köper du istället befruktade ägg och föder upp egna höns. Räntan får du i värpta ägg.

Kort sagt. De befruktade äggen ger kycklingar och höns, som i sin tur ger fler ägg och tillsammans med en tupp fler kycklingar och höns.

En tupp och fyra hönor har fyra hönsgenerationer senare blivit 46 miljoner hönor eller 65 miljoner ton kött.

Den holländska formgivaren Marije Vogelzang Bild: Marije Vogelzang formgivare,industriell formgivare,grafisk formgivare,designer,maträtter,ätande,Nederländerna,marije vogelzang

- Jag är mycket intresserad av varifrån maten kommer ifrån. Min generation är inte van vid att se vad som händer med djuren, till exempel slakten. Det är så enkelt att gå till affären och köpa ett färdigslaktat djur billigt.

- Om du inte själv har upplevt hela processen med att föda upp en höna och se vad den behöver för att växa upp och sedan själv slakta den, så förstår du inte köttets riktiga värde när du äter det, betonar Marije Vogelzang.

Vi tror att marknaden följer någon sorts naturlag. Men vi har skapat den och kan därför påverka den.

- Jag menar inte att alla ska gå omkring med ägg i fickorna som betalningsmedel, men jag uppmanar alla att titta närmare på djuruppfödning, på hur vi äter djur och de ekonomiska aspekterna.

- Vi tror att marknaden följer någon sorts naturlag. Du kan till exempel inte påverka vädret eftersom det följer naturens lagar, utan måste bara acceptera att det regnar. Vi behandlar marknaden på samma sätt, men det är ju vi som har skapat den. Och inte för så värst länge sen, så därför kan vi också förändra och påverka den, tror Marije Vogelzang.

Oumphbugare med tillbehör Oumphburgare med tillbehör Bild: Leo Gammals oumphburgare,sojaprodukter,hamburgare,hummus,Granatäpplen,majonnäs,rödlök,vegetariska rätter,vegan

Projektet Faked meat uppstod efter att Marije Vogelzang blivit upprörd av att alla vegetariska alternativ till köttprodukter bara var sämre kopior av originalen.

- Till exempel soja eller sojaprotein kan du använda i vilket format eller vilken form som helst och inte nödvändigtvis i samma form som burgarbiffen av kött, menar Marije Vogelzang.

- Korven ser ut som den gör för att du har fyllningen i en gristarm. Jag tycker att det är lustigt att en vegetarisk korv fortfarande har formen av en korv, fast där varken finns något djur eller någon tarm kvar. Det är förbryllande att vi har dessa arketyper i våra sinnen, ler Vogelzang.

Korvar i Chef Wotkin's fabriksaffär Bild: Yle/Helena von Alfthan chef wotkins

Därför skapade Marije Vogelzang och en växtslaktare fyra nya vegetariska djur, som en kommentar till utbudet av vegetarisk färdigmat, men också dagens intensiva köttproduktion.

Vegetariska djur för grillen

Herbasten bor i Albaniens södra del. Den påminner om ett får, fast kroppen är fyrkantig. För att skydda sig mot rovdjur har den ett naturligt kamouflage av örter som päls. Eftersom örterna växer ut ur pälsen är den vid slakt färdigt marinerad för grillen.

Pontin är en gnagare som lever i slocknade vulkaner på Hawaij. Den livnär sig på vad den hittar i en miljö av lava och stelnad magma. Köttet har därför en naturlig rökt smak.

Biccion är en japansk plattfisk med vitt och rosa fiskkött samt starka mörkblå och gröna ränder från sjögräset som den så gärna tuggar i sig.

Fågeln Sapicu från Kanada bygger sina bon i lönnträd och konsumerar lönnsirap. Därför är sapicun en söt fågel som fungerar utmärkt som dessert.

Den holländska formgivaren Marije Vogelzang Bild: Marije Vogelzang formgivare,industriell formgivare,grafisk formgivare,designer,maträtter,ätande,Nederländerna,marije vogelzang

Tillbaka till våra rötter

Roots var ett projekt med stark symbolik. Marije höll då en workshop i Sydafrika som kombinerade historia, vetenskap och kultur. Rotfrukter i bakades i lera över öppen eld, efter en uråldrig, kinesisk metod, nu utförd i världsdelen där människan kommer ifrån.

- Metoden med att laga mat i lera finns i många kulturer. Folk täckte in hela djur i lera, med päls och allt, stekte dem över öppen eller på en kolbädd.

- När djuret var färdigt och leran krossades hade pälsen fastnat i leran och det var enkelt att skrapa ur köttet. Leran gör att köttet behåller alla safter, inget rinner ut. Det är mycket gott och smakfullt, bekräftar Vogelzang.

Efter valet 1994 myntade ärkesbiskop Desmond Tutu uttrycket Regnbågsnationen för Sydafrika på basis av den stora variationen av hudfärger som finns där.

Ärkebiskop Desmond Tutu Desmond Tutu Bild: EPA afrika

- Jag såg ett samband mellan hudfärgerna och leran som fanns i samma nyanser, eller världens alla nyanser, från riktigt vit, till olika gula, bruna och svarta färger, mycket lika våra hudfärger.

- Så valde jag rotfrukter för de är tacksamma att tillaga i lera och mänsklighetens rötter finns ju i Afrika.

- Vi gjorde också ansikten i leran, så att du täckte in en rotfrukt i lera och gjorde ett ansikte, som symboliserar den antropomorfiska gestalten Golem, som skapades av lera.

- När rotfrukten var klar och du lyfte den ur eldstaden hade du ett dilemma för du hade en vacker lerstaty som du i normala fall skulle sätta på hyllan där hemma och beundra, men nu var det mat innanför, visserligen anspråkslös, men i alla fall. Efter litet eftertanke söndrade nog alla sin skulptur med en hammare och åt upp innehållet.

Medan de romska kvinnorna matar besökarna berättar de historier ur sina liv. Liv som ofta är fyllda av förtryck och fördomar.

Humor, satir och samhällskritik genomsyrar flera av Vogelzangs arbeten, men minst lika ofta söker hon former där människor får motta kärlek, värme och omsorg.

I performancen Eat Love Budapest möter besökare romska kvinnor, men inte ansikte mot ansikte. Ett vitt skynke skiljer dem åt. Medan de romska kvinnorna moderligt matar besökarna berättar de historier ur sina liv. Liv som ofta är fyllda av förtryck och fördomar.

När besöket är över får gästen en ballong med sig där Vogelzang har fäst en lapp med den romska kvinnans namn.

Hon har också jobbat med projekt inom vården, särskilt med patienter som lider av ätstörningar.

Tillsammans med vårdpersonalen har de försökt ändra namn på rätter och menyer, få föräldrar och närstående att hjälpa personer att äta mera hälsosamt samt skriva och skicka kort till omvärlden för att be folk komma och hälsa på.

Plastmojäng för att magra

Professor i psykologi, Brian Wansink vid Cornell University i New York, har bland annat studerat varför vi ofta lägger upp mera mat på tallriken än vi tänkt oss eller orkar äta upp.

Han har bland annat kommit fram till att vi äter med ögonen för att vår mage inte kan räkna hur mycket vi har ätit.

För att förhindra överätande eller rent matmissbruk gjorde Marije Vogelzang figurer av plast som fyller 20 procent av tallrikens utrymme.

När du lägger upp mat kan du fylla tallriken normalt, men du kommer automatiskt att äta mindre eftersom den oätliga figuren som upptog plats blir kvar.

Inspirerad av finska krigsbarn

Vid sitt föregående besök i Finland ifjol ordnade Marije Vogelzang en sensorisk resa för alla sinnen, A couple of little things.

Den var inspirerad av de finska krigsbarn som fick lämna landet och tillbringa en tid i ovisshet i Sverige under andra världskriget. resan tog vara på känslor av otrygghet, ensamhet samt erfarenheten att bli övergiven och omplacerad.

Krigsbarn reser iväg med tåg. Barn evakueras med tåg 1939 Bild: YLE/Eino Nurmi krigsbarn

Deltagarna blev matade och varsamt smekta över huvudet och ryggen. samtidigt som de fick höra uppläsning ur Topelius Björken och stjärnan och höra sånger om barn som söker efter sina hem.

Ingredienserna till maten som serverades var immigranter från olika delar av världen, men som vi tagit till oss och som så småningom blivit naturliga ingredienser i det finländska köket.

En stor del av maten som när oss varje dag är faktiskt en blandning av ingredienser från hela världen, till exempel potatis från Peru eller smör från Indien.

I år firar vi Finland100 och genom kampanjen Vi äter tillsammans - Syödään yhdessä strävar ett stort antal finländska samfund, företag, föreningar, förbund, fonder, byar och städer att skapa förutsättningar för så många som möjligt att oftare kunna äta tillsammans.

Även du kan vara med och återuppväcka besökskulturen med gamla seder och traditioner eller delta i ett mindre och större evenemang där vänner, grannar, samfundsmedlemmar, by- och stadsbor äter tillsammans.

För mera läsning och fördjupning:

Formgivaren Marije Vogelzangs hemsida med presentation av henne och hennes arbete.

Michael Vuojärvi och Jaana Kolu-Vuojärvi har renoverat Villa Elma på Pernågatan i Lovisa redan i ett år, och en hel del arbete kvarstår. I samband med evenemanget Lovisa historiska hus i slutet av augusti kan allmänheten kika in i huset som renoveras med omsorg.

– Målet är att huset inte ska kännas för nytt efter renoveringen. Det ska fortfarande vara genuint, säger Jaana Kolu-Vuojärvi.

Man ska kunna gå omkring i Villa Elma och känna det gamla husets själ; det är målet.

Murket trä

Efter ett år av mestadels rivningsarbeten ska paret snart börja bygga nytt och fixa golv och tapeter.

Hallen revs ner eftersom träet hade murknat, och på en hel del andra ställen har de gått loss med kofoten. Det är främst Michael som har rivit och byggt, medan Jaana har valt alla färger och tapeter.

Hallen var murken och byggdes om. Michael Vuojärvi och Jaana Kolu-Vuojärvi. Bild: Yle/Sofia Strömgård lovisa historiska hus

Innan paret köpte huset och började renovera det för ungefär ett år sedan var Villa Elma i dåligt skick. Golven var mjuka och täckta av plastmattor. Det såg ut som om tiden stannat någon gång på 70-talet.

– Vi har rivit bort allt gammalt så att vi kunde göra i ordning huset så som vi hade tänkt att det ska se ut.

Bra stämning

Michael Vuojärvi och Jaana Kolu-Vuojärvi var inte oroliga inför renoveringen eftersom huset hade en frisk och ren doft. Ett mögelhus hade haft en annan lukt.

Innan köpet hade paret kört förbi huset tidigare och tänkt att det skulle vara en mysig plats att bo på och de var båda överens efter att de tittat sig omkring. De ville ha Villa Elma.

– Huset gav oss en bra stämning, säger Michael Vuojärvi.

Från sovrummet kan man se kyrkan. Lovisa kyrka sedd från sovrummet. Bild: Yle/Sofia Strömgård lovisa historiska hus

En orsak till att de inte backade för den omfattande renoveringen som väntade var att de redan renoverat andra hus, och de visste vad de gav sig in på.

– Vi kom in på gamla hus lite av misstag. Av någon orsak har det blivit så att jag tycker om att renovera gamla hus, säger Michael Vuojärvi.

– Vi tycker bara om gamla hus, inflikar Jaana Kolu-Vuojärvi.

Arbetet tar inte slut

Att göra en omfattande renovering kräver tid och en rejäl dos tålamod. Husprojektet är heltidssysselsättning och Michael Vuojärvi tillbringar så gott som alla kvällar och veckoslut i huset.

Paret hoppas på att kunna flytta in i september efter att de fått golven och väggarna klara i köket.

Väggarna och golven ska nu fixas. Villa Elma. Bild: Yle/Sofia Strömgård lovisa historiska hus

Men arbetet tar knappast slut i och med att de flyttar in. Det finns en hel del kvar att fixa.

– Det här arbetet räcker nog hela livet. Men det här är inte bara ett hus, det är vårt hem, säger Jaana Kolu-Vuojärvi.

Det är andan i gamla hus som är speciell, poängterar Michael Vuojärvi.

– Jag skulle inte vilja bo i ett helt nytt hus. Och någon måste ju bo i de gamla husen också.

Snöbollseffekt

Att renovera ett gammalt hus kan innebära oväntade överraskningar. Michael Vuojärvi och Jaana Kolu-Vuojärvi hade känt en stickande lukt i huset men trott att det bara var de gamla plastmattorna som orsakade lukten.

När de började riva såg det att det hade brunnit. Brandskadan på väggen hade bara täckts av skivor och tapet.

Då man renoverar kan det också hända att man blir extra ivrig och river ner mer än man ursprungligen tänkt sig.

– När man börjar riva någonting märker man att man måste riva lite till och sedan har man plötsligt rivit ner halva väggen. Det är en snöbollseffekt, säger Michael Vuojärvi.

Paret säger att beslutet att visa upp huset var ganska självklart.

Väggarna ska också få färg. Villa Elma. Bild: Yle/Sofia Strömgård lovisa historiska hus

– Om man har ett hus som är så gammalt som det här och det finns ett evenemang så vill man nog visa upp det.

Besökare kan förvänta sig att se sådant som är färdigt, halvfärdigt och sådant som ännu väntar på att bli halvfärdigt. Förhoppningsvis kan man inspireras av huset och se hurdana lösningar som kan fungera då man renoverar gamla hus.

Evenemanget Lovisa historiska hus ordnas under veckoslutet 26-27 augusti.

Den nya skejtparken i Lappträsk invigdes i början av juli. Det var slutet på en lång väntan för skejtaren och initiativtagaren Akseli Vuorenjuuri.

- Det känns jättebra att parken är klar. Den är väldigt bra planerad och byggd. Jag har besökt så många banor att jag tappat räkningen, och de är sällan så här bra.

Akseli Vuorenjuuri har väntat på att få en skejtpark till Lappträsk. Pojke åker rullbräda med händerna i luften i skejtpark Bild: Yle/ Mira Bäck Skateboarding,Lappträsk,Lappträsk skatepark

Vuorenjuuri och hans kompis fick vara med och påverka planeringen. Dessutom åker både planeraren och byggföretagets anställda själva skejtboard.

- Det som är särskilt bra med parken är att den är byggd av jämn betong. Oftast används asfalt och det blir jättesnabbt alltför ojämt och skrovligt. Ramperna i ändorna är bra och guppen på mitten, bumpen, är bra att ta fart från. Det finns också en cab, ett hinder man ska hoppa över.

Kommer också längre ifrån

Då Yle Östnyland besöker skejtparken en mulen eftermiddag är Vuorenjuuri den enda skejtaren på plats. Han säger ändå att det oftast brukar vara skejtentusiaster i parken och ibland är den riktigt full.

Akseli Vuorenjuuri. Skejtare åker mot kameran. I bakgrunden synns lång grå betongramp Bild: Yle/ Mira Bäck Skateboarding,Lappträsk,Lappträsk skatepark

- Att åka skejtboard ger en känsla av frihet. Det är en hobby som går att utöva när som helst nu då rampen finns. Då jag lär mig ett nytt trick känns det bra. Ibland tar det en timme, ibland en månad, ibland ett år.

Caben, alltså hindret man ska hoppa över ser ut så här. Pojke står på liten betongramp och håller i skateboard Bild: Yle/ Mira Bäck Lappträsk,Skateboarding,Lappträsk skatepark

Ska ännu förbättras

Skejtparken ser ny och fin ut, men ett glasspapper och några lemonadburkar har blivit kvarglömda vid banan trots soptunnan invid.

- De flesta städar efter sig, men vissa förstår inte att göra det. Oftast är det de som inte åker skejtboard utan bara kommer hit för att sitta som skräpar ner, säger Vuorenjuuri.

Myllan runtom skejtparken ska täckas in i grönska och några räcken att åka på ska ännu sättas upp. På bilden synns en del av skateparken, en betongramp. Dessutom mylla vid sidan om parken och en kvinna som krattar i myllan. Bild: Yle/ Mira Bäck Skateboarding,Lappträsk,Lappträsk skatepark

Bernt Olin har 55 äppelträd och 40 olika äppelsorter i sin trädgård i Sannäs i Borgå, men på de flesta träden finns inga äppelkart alls.

Odlare Bernt Olin behöver inte lägga ut texten då han får frågan om hur årets äppelskörd ser ut att bli.

– Dålig.

Det kalla vädret har ställt till det på många håll, och också äppelträden har lidit. Försommaren var alldeles för kall och pollinerarna orkade inte flyga då äppelträden blommade.

Därför finns det få eller inga äppelkart alls i Olins äppelträdgård.

– Det var en strålande skörd i fjol, också året innan det. Men det varierar. Många äppelsorter ger skörd vartannat eller vart tredje år.

I fjol var äppelskörden verkligt fin. Äppelkart. Bild: Yle/Sofia Strömgård äppelträd,äpplen

De flesta äppelsorterna brukar ändå ge skörd varje år men då vädret sätter käppar i hjulen finns det ingenting att göra åt saken.

Beskräda träd ger fina äppel

Enligt Bernt Olin, som också är trädgårdsmästare, lönar det sig att beskära äppelträden i juli, augusti eller september eftersom träden då har den bästa förmågan att täcka såren som uppstår då man klipper dem.

– Genom att tukta äppelträden får man kraftigare grenar och färre men större och godare äpplen. Om man klipper rätt så att varje gren får sol så får man alla gånger bättre äpplen.

Gamla träd ska klippas vart annat eller vart tredje år, medan nyare träd kräver specialbehandling.

Litervis med äppelmust

Till hans favoritäpplen hör det saftiga Astrakan Gyllenkrok, som blir nästan genomskinligt av all saft. Olin har en hel del äpplen som lämpar sig väl för mos eller sylt och under ett bra äppelår brukar han få kring hundra liter äppelmust.

Eftersom både Bernt Olin och hans fru gillar äpplen är det förstås förargligt att inte få några i år, men de har fortfarande en hel del äppelmos i frysen som de kan äta av.

Dessutom rymmer den frodiga trädgården en hel del andra bär och frukter, samt 54 olika tomatsorter som paret kan njuta av.

– Vi gillar båda äpplen väldigt mycket och det är roligt att ha många sorter då de mognar i olika takt. Sorterna varierar också mycket i smak.

Rosor med historia, egen nypotatis och det sköna i att få riva upp ogräs då man har en dålig dag lockar trädgårdsentusiaster. Trädgårdsskötsel är en givande men tidskrävande hobby.

På tisdagskvällen samlades trädgårdsentusiaster från Borgå trädgårdsförening för att sköta om rosorna i rosariet vid Borgå sjukhus. Rabatterna ska rensas och rosorna klippas, något föreningsmedlemmarna gärna tar sig an.

Märtha Vesterback är välutrustad inför kvällens prövning. Hon drar på sig ett par beige tjocka handskar med rosenbroderier. Handskarna räcker henne ända upp till armbågarna.

- Jag ska ta mig an en ros som heter Juhannusmorsian (Midsommarbruden) som inte blivit omskött på länge. Den är risig och taggig och besvärlig, därför har jag de här handskarna på mig, säger Vesterback.

Handskarna kommer väl till pass. Äldre kvinna sträcker sig in i rosenbuske Bild: Yle/ Mira Bäck Rosarium,märtha vesterback

För att nå de innersta kvistarna måste Vesterback sträcka sig in i busken så att halva hon försvinner bland bladen. Handskarna kommer väl till nytta bland taggarna.

Rosor med historia

Vesterback har hållit på med trädgårdsskötsel i hela sitt liv.

- Det som växer ska skötas om, och så har man ju sådan psykisk glädje av det, säger hon.

Det är inte bara själva rensandet och planterandet som är viktigt för Vesterback. Varje blomma har sin egen historia.

Rosen Königin des Nordens, eller Nordens drottning, har ursprungligen vuxit vid ett torp på Emsalö, och moderplantan finns där fortfarande. En annan ros, Pickala, har sitt ursprung på Pickala gård.

Rosa Mundi, blomma och legend. En ljusröd ros Bild: Yle/ Mira Bäck Rosarium,rosor

- Det sägs att den är mycket gammal. Enligt en historia var det en kung i England som hade en älskarinna som hette Rosamunde. Drottningen fick reda på det och gick till den unga flickan och sa att hon har två alternativ: dolk eller gift. Vilken Rosamunde valde berättar inte historien, men det sägs att kungen varje år smyckade hennes grav med den här rosen. Därför heter den Rosa Mundi, inte Polkagrisros.

Färgkombinationer

Mia Tallsten-Lind håller också på med att klippa av gamla kvistar med utblommade knoppar.

- Trädgårdsskötsel är alldeles härligt. Det ger mening åt livet. Jag har själv en stor trädgård och varje dag går jag runt i den och tittar. Rosor är något nytt jag är här för att lära mig mer om, säger Tallsten-Lind.

Mia Tallsten-Lind klipper rosen Président de Sèze. Kvinna böjer sig vid rosenbuske Bild: Yle/ Mira Bäck Rosarium,Mia Tastell-Lind

- Jag har hållit på med min trädgård i tjugo år. Nu är det mest bara att njuta av det jag satt ner tid på.

Det finns ändå alltid någonting att göra. Tallsten-Lind funderar redan på kommande färgkombinationer.

- Jag strävar också efter att där alltid ska finnas någonting som blommar. Jag är lite inspirerad av engelska trädgårdar där man funderar på färger och höjder och blomningstider.

Kryp i busken. Nancy Lökfors hittade en nyckelpiga i rosorna. Händer som en nyckelpiga kryper på Bild: Yle/ Mira Bäck Rosarium,nyckelpiga

- Men det är ganska terapeutiskt. Man rensar då man känner för det, men cirka en skottkärra per dag blir det. När man ser att man lyckats få en planta att blomma fint känns det bra.

Djurliv och nypotatis

Djurlivet är en viktig del av trädgården. Tallsten-Lind har sett både en grävling och en lo på sin gård.

- Lon blev lika rädd för mig som jag för den!

Nancy Lökfors är sekreterare i Borgå trädgårdsförening. Äldre dam bredvid rosenbuske Bild: Yle/ Mira Bäck Rosarium,nancy lökfors

- Det är svårt att få äppelträden att växa då någon äter på dem antingen uppifrån eller nerifrån.

Det finns ändå annat ätbart i Lökfors trädgård.

- Jag åt nyligen årets första nypotatisar. Det finns inte något färskare än nypotatis från det egna landet!

I Rönnäs i Lovisa ordnar sjöscoutkårerna Seaboys och Sailors ett gemensamt läger. Men redan nu riktas blicken mot nästa år. Då ordnas Nothamn VIII, en av de största händelserna för Finlands svenska sjöscouter.

Nära Skärgårdsmuséet i Rönnäs har omkring 50 sjöscouter samlats under lägret. På programmet står bland annat segling och reparbete och i hamnen står två båtar förankrade.

Filippa Hedman och Alva Ruohtula är bland de äldre deltagarna och båda har varit aktiva scouter sedan barnsben.

Alva Ruotuhla och Filippa Hedman är två av deltagarna på lägret i Rönnäs. Alva Ruotuhla och Filippa Hedman Bild: Yle / Petter Blomqvist scouter,sjöscouting

– Det roligaste med lägren är att man får lära sig många nya saker och vara tillsammans med sina vänner, säger Hedman.

Det här är hennes fjärde scoutläger. Ruohtula är inne på sitt sjätte och lägret i Rönnäs är redan hennes andra för sommaren efter att hon varit på Jamboree i Danmark.

– Senare i dag (läs: torsdagen 3.8) ska vi ut och segla vilket alltid är roligt, säger hon.

Tusentals kommer nästa år

Nästa år ordnas lägret Nothamn VIII i Rönnäs. Då blir antalet deltagare många gånger större.

– Till Nothamn räknar vi med omkring 800 deltagare, men i år är också första gången som vi ordnar läger tillsammans med de finska sjöscouterna och deras stora läger Satahanka och därifrån kommer det kanske 2 000 till, säger Niki Hamro som kommer att vara lägerchef för Nothamn VIII.

Lägret kallas Storm och lägerporten är byggd för att återspegla namnet. Lägerporten till scoutlägret av rep och slanor. Bild: Yle / Petter Blomqvist scouter,sjöscouting

Nothamn har anor till 1964 då det första lägret ordnades. Sedan dess har lägren ordnats med några års mellanrum. Hamro har varit aktiv i scoutingen längre än han kan minnas.

– Mitt första Nothamn minns jag inte för då var jag bara ett år gammal och var med mina föräldrar.

Logistisk utmaning

Nästa år kommer området vara boplatsen för fler människor än vad det bor i en del byar. Det leder naturligtvis till vissa utmaningar.

– Vi har redan nu börjat förbereda oss. Bland annat måste vi röja ett stort område så att det ska finnas plats för alla tält och annan infrastruktur som behövs, säger Hamro.

Niki Hamro är lägerchef för Nothamn VIII nästa år. Här gör han reparbete tillsammans med sin son Dominic Hamro. Niki Hamro och Dominic Hamro gör reparbeten tillsammans. Bild: Yle / Petter Blomqvist scouter,sjöscouting

Man räknar också med att ha ungefär 60 båtar förankrade i hamnen. Hamnen ser nästan full ut med de två stora segelbåtar som nu är där, men för att åtgärda det kommer man att bygga en lång pontonbrygga.

Räknar med kulturkrockar

Att ordna lägret tillsammans med de finska scouterna för också med sig sina egna problem att lösa.

Ett tält med upphängda handdukar. Bild: Yle / Petter Blomqvist scouter,sjöscouting,Tält,läger

Hamro säger att det viktigaste ändå är att se till att alla trivs.

– Jag hoppas att alla som kommer att delta kommer få ett minne för livet att ta med sig hem!

Segelbåt på havet. Bild: Yle / Petter Blomqvist sjöscouting,segling,segelbåt

Enligt livsmedelsverket Evira är det omöjligt att med säkerhet säga om nederländska giftägg kommit in på den finländska marknaden. Sannolikheten att en liknande äggskandal som i Nederländerna skulle ske här är ändå mycket liten, enligt Evira.

I Tyskland, Nederländerna och Belgien har miljontals ägg dragits tillbaka från försäljning efter att man hittat insektgiftet fipronil i nederländska ägg.

Enligt det svenska Livsmedelsverket har ägg som innehåller giftigt bekämpningsmedel sålts i Sverige.

Enligt Evira används inte fipronil i Finland. De finländska hönsens kvalster bekämpas med ett annat medel.

Enligt Evira är det omöjligt att med säkerhet säga om kontaminerade nederländska ägg i något skede kommit in på den finländska marknaden.

– Men enligt den information som kommit från RASFF-systemet, som är EU:s system för varningar om hälsofarliga livsmedel, borde dessa ägg inte finnas i Finland, säger Eviras enhetschef Thimjos Ninios.

– Inga återkallningar gäller för Finlands del.

Sannolikheten för att en liknande äggskandal skulle hända i Finland är enligt Ninios väldigt liten eftersom läkemedelsanvändningen är mycket övervakad.

– För att ett läkemedel överlag skulle användas på ett djur behövs ett recept från en veterinär. Och att skriva recept och använda läkemedel kontrolleras mycket noga i Finland.

Fjäderfäförbundet: Upphettning av lokaler och ett godkänt preparat används på finländska gårdar

Hönskvalster finns i små mängder i Finland, men de bekämpas framförallt genom förebyggande metoder, enligt Fjäderfäförbundet.

Enligt en enkät som Fjäderfäförbundet genomförde i fjol beror den låga mängden hönskvalster på finländska hönsgårdar på att lokalerna rengörs med hett vatten efter varje hönskull. Dessutom tvättar äggpackeriet de plastiga äggkartongerna innan de transporteras tillbaka till gårdarna.

Om äggkartongerna är i papp transporteras de alltid tillbaka till ursprungsgården.

Hönsgårdarna bekämpar också kvalstren genom att hetta upp hönseribyggnaderna under produktionsuppehållet, vilket tar död på kvalster i olika utvecklingsfaser.

Enligt Fjäderfärförbundet används också växtbaserade preparat samt ett medel som godkänts för bekämpning av hönskvalster.

Redigerad version av Mikael Mikkonens artikel/ Yle uutiset

Läs mera:

Gift i nederländska hönsägg väcker rädsla i Europa: Miljontals ägg återkallas

I Tyskland, Nederländerna och Belgien har miljontals ägg dragits tillbaka från försäljning efter att man hittat insektgiftet fipronil i nederländska ägg.

Lilla Chokladfabriken i Borgå har fått en bronsmedalj i tävlingen International Chocolate Awards. Ägaren Peter Westerlund gläds över priset i företagets nya lokaler i Konstfabriken.

Tävlingen har sedan år 2012 prissatt den bästa chokladen från olika världsdelar.

Lilla Chokladfabriken vann med chokladplattan Madagascar som har en kakaohalt på fyrtio procent. Kategorin var mjölkchoklad i mikrosats, alltså en kategori för mindre tillverkare.

Prisbelönt choklad som tillverkas enligt metoden bean to bar. Lilla Chokladfabrikens Madagascarchoklad. Bild: Yle / Hanna Othman madagascar choklad

Det här är första gången som Lilla Chokladfabriken får en utmärkelse i en tävling, men ägaren Peter Westerlund säger att han inte heller aktivt deltagit i tävlingar.

- Jag hade inte förväntat mig något pris alls, nybörjare som jag är, säger företagare Peter Westerlund blygsamt trots att han i tolv år tillverkat choklad.

Bönorna till chokladen i fråga heter Trinitario och kommer från Madagascar, vilket också namnet antyder. Westerlund köper bönan direkt från bonden utan några mellanhänder.

Kakaobönor. Chokladbönor. Bild: Yle / Hanna Othman choklad,kakaoböna

Krossade kakaobönor. Krossad kakaoböna. Bild: Yle / Hanna Othman choklad,kakaoböna

- Chokladen görs på en enda sorts böna. Det är med bönorna liksom med viner, man kan känna olika smaker i dem. Allt från jord och hav till blommor och frukter.

Nästa vecka ska Westerlund beställa små klistermärken som han kan klistra på Madagascarförpackningarna för att visa att chokladen är prisbelönt.

Han hoppas att priset betyder ett ökat intresse för chokladen.

- Jag borde kanske göra lite mera av den, funderar han.

Här blandas 60 procentig Madagascar. Lilla Chokladfabriken. Bild: Yle / Hanna Othman lilla chokladfabriken

Sedan årsskiftet fungerar Lilla Chokladfabriken i nya utrymmen i Konstfabriken i Borgå. De gamla intill domkyrkan tillät inte Westerlund göra allt han ville.

I och med flytten har Lilla Chokladfabrikens verksamhet förändrats en del. Tidigare såldes produkterna endast i den egna butiken medan det nu finns återförsäljare förutom i Borgå också på olika håll i landet.

Affärsmannen har många järn i elden. I det här rummet arrangeras bland annat chokladsmakning. Lilla Chokladfabriken. Bild: Yle / Hanna Othman lilla chokladfabriken

Under sommaren har Westerlund dörren öppen för kunder endast några dagar i veckan. Han är nu den enda som jobbar för chokladfabriken och hinner inte stå och sälja choklad dagen lång.

Lilla Chokladfabriken säljer inte heller längre konfekt. Istället satsar de på en webbshop och på att arrangera fabriksbesök och chokladprovningar.

Lilla Chokladfabrikens olika choklader. Bild: Yle / Hanna Othman lilla chokladfabriken

- Jag är mycket nöjd med de nya utrymmena. Rummet som jag tillverkar chokladen i är lika stort som fabriken och affären var tillsammans på det gamla stället, säger Westerlund.

Han säger också att chokladen går åt i den takt som han hinner tillverka den. Han har funderat på att skaffa större maskiner, men det är inte aktuellt att anställa fler.

Lilla Chokladfabriken. Bild: Yle / Hanna Othman Konstfabriken,pieni suklaatehdas

I takt med att det blivit allt mer populärt att parkera en bärbar dator vid cappuccinon, har krogarna i Helsingfors börjat säga nej. Förbudsskyltar som begränsar datoranvändning har blivit vardag.

På Kallion Sävel finns en förbudsskylt på bardisken. Kunderna uppmanas att inte använda sin dator.

- Särskilt vid lunchtid stör det de andra kunderna och tar plats som behövs för matgäster. Visst får man njuta och trivas på vår restaurang. Men att under den hektiska lunchtiden bli och sitta här länge är lite dåligt, säger kocken Juhani Muukkonen.

"Vi är en datorfri restaurang, platserna är reserverade för matgäster och livsnjutare." en skylt på kallion sävel säger på finska "vi är en datorfri krog, platserna är reserverade för dem som äter och njuter" datorfri krog

- Vi har kategoriserat oss som en restaurang där man koncentrerar sig på mat och umgänge. Här i Berghäll finns många kaféer som passar bättre för dem som jobbar med datorn, säger Muukkonen som är kökets skifteschef på Kallion Sävel.

Maria Nurmela märkte inte att bordet var reserverat för lunchgäster. Dansare och koreograf Maria Nurmela sitter vid en laptop på IPI Kulmakuppila maria nurmela

Tre kvarter längre bort ligger IPI Kulmakuppila. Dansaren och koreografen Maria Nurmela har tagit med sig datorn för att jobba på en ansökan till ett konstnärsresidens.

Precis bredvid hennes dator finns en papperspyramid där det står "Kära kunder! Låt oss äta under lunchtid. Inga datorer kl. 11-14, om vi får be".

- Jag märkte den inte när jag kom hit. Kanske jag måste stänga min dator och läsa från min telefon, säger Nurmela.

Maria Nurmela jobbar inte så ofta på kaféer. Men har hon mycket jobb att sköta hemifrån tycker hon det är skönt att kunna ta datorn med sig och sitta ute bland folk.

- Här bredvid mig det finns två andra som använder dator, därför jag känner mig inte så dålig över att jag har den öppen, säger Nurmela.

Lunchen är arbetsdryg och dyr att göra, enligt restaurangchefen Jani Himonas. porträttbild på restaurangchef Jani Himonas ipi kulmakuppila

- Lunchen är arbetsdryg och dyr att göra, den binder mycket personal. Det är helt enkelt inte möjligt att folk använder det här som gratis kontor.

På IPI Kulmakuppila jobbar personer med funktionsnedsättning. Att servera lunch kräver mycket resurser. Kaféet måste av ekonomiska skäl se till att lunchgästerna ryms in.

I ett år har man försökt med artiga lappar på de platser som är reserverade för lunchgäster. På kaféets andra våning får gästerna använda dator också vid lunchtid, det är bara en del av borden på nedre våningen som reserverats för matgäster.

- Vi försöker säga till artigt. Men det kommer en punkt när man inte mera orkar säga till dem som inte ids, eller inte märker att platsen är reserverad för lunchgäster. Men oftast brukar folk ge plats åt matgästerna när här börjar bli fullt och förflytta sig till övervåningen, säger Jani Himonas.

I höst gör Strömsö program om hemmafix och inredning med återvinning, loppisfynd och smarta lösningar. Nu kan också du vara med.

Vi vill sprida dina och dina vänners bästa idéer för hemmet. Det kan vara både stort och smått. Allt som gör hemmet lite mera praktiskt eller tjusigt, med återbruk och plånbok i åtanke.

Vi kommer att göra program om vardagsrum, kök och sovrum och nu söker vi trix och idéer för dessa rum. Vad tycker du är speciellt lyckat i just ditt eller någon annans hem?

Skicka in bilder, filmer eller beskrivningar med kontaktuppgifter till oss, du når oss på stromso@yle.fi.