En dörr är inte endast en passage, den är också en perfekt målarduk!

Nu har vi en fantastiskt port med tillhörande dörr här på Strömsö. Den tronar i trädgården, mitt emellan två olika växtvärldar, som en väg mellan den österbottniska myllan rakt in i Marocko! Marrakech kakel låter kanske bekant. Det är kakel med fantastiska geometriska former och med färger som passar perfekt in i Owes färgvärld. De blir också min inspirationskälla till de mönster jag vill skapa på dörren.

Vare sig du har en dörr mitt i trädgården eller på ett växthus eller en uthuslänga så är den en perfekt yta att måla på. Förr var man frimodigare att använda just dörrar för fantastiska dekorationsmålningar, nu har vi nästan glömt bort det helt. Eller så har vi blivit fegare?

Att måla en dörr

Dörren jag målade har fyra speglar och alla fick varsitt mönster som ändå passade ihop med varandra. Jag hade skissat upp mina mönster på förhand och gjort en variation i formerna, storleksmässigt och färgmässigt.

Du behöver:

• penslar
• akrylfärg (eller färg för utomhusbruk om du inte vill att den ska påverkas av väder och vind)
• blyerts
• linjal
• passare
• former utklippta i papper

Jag använder mig av akrylfärg som blir vattenfast när den torkat. Dörren och färgen får åldras och förändras tillsammans med trädgården och det är klart att de kommer att påverkas av väder och vind men för mig är det ok. Självklart håller färg för utomhusbruk bättre.

Alla speglar får en basfärg, ett lager vitt. Därefter håller jag mig till en färgskala i blått, grönt, gult, okra och brunt. Till den översta spegeln använder jag mig av en form som jag har klippt ut i papper. Då är det enklare att få till ett fortlöpande mönster. Rita av den med blyerts och sedan är det bara att fylla i färg.

Den andra och tredje spegeln får ett rutmönster med hjälp av linjal och till det fjärdje mönstret använder jag passare. Passare och linjal är bra att ha när det är geometriska regelbundna mönster som är målet. Inspirationen till mönstren är från kakel ifrån Marocko, där just geometrin är ständigt återkommande. Låt dig inspireras av andras arbeten och skapa egna mönster som passar just din dörr!

Den enklaste av former blir magnifik när den upprepas!

Trädgårdsdörr

De flesta gräsarter är lättskötta och klarar sig i torra och karga lägen. Det gör också ett par andra av våra mest kända växter, lingon och vide. Lingonens popularitet som trädgårdsväxt har ökat under de senaste åren. De lämpar sej utmärkt som häck så de får rama in vår grästrädgård.

Gör så här

• Gräv ur rabatten och lägg rotduk för att försäkra dig om att inga rotogräs invaderar trädgården.
• Fyll med färdigt gödslad och kalkad trädgårdsjord.
• Gräv ner stegplattorn i rabatten.
• Täck marken med markduk.
• Skär kryss i markduken för stegplattor och plantor.
• Plantera.
• Täck markduken med valfri marktäckare, t.ex. tegelkross, sten eller träflis.
• Vattna.

Owes växtval till grästrädgården

Gräsarter som klarar nordiskt klimat

• Miscanthus sinensis `Malepartus’ - Japanskt gräs
• Panicum virgatum `Heavy metal’ - Jungfruhirs
• Helictotrichon sempervivens - Silverhavre
• Festuca glauca - Blåsvingel
• Salix x Aurora `Tuhkimo’ - Auroravide
• Koleria glauca - Tofsäxing
• Carex flacca - Slankstarr
• Vaccinium vitis-idea Òtson karkki’ - Lingon

Materiallista:

• Växter
• Växtunderlag
• Rotduk (tjock fiberduk)
• Markduk (tunnare fiberduk)
• Marktäckare, t.ex. flis, bark, sten eller tegelkross
• 2 mm järntråd
• Glasflaskor
• Rostig taggtråd

Stegplattor av glasflaskor

Strampsten av sju flaskor som är nergrävda som en bunt med bottnarna upp Bild: Yle/Strömsö/Monica Storm flaskbottnar,stegplattor,trampstenar

Gör stegplattorna så här:

• Välj ut glasflaskor i färger du vill använda. Välj flaskor i samma storlek och form för att resultatet ska bli så jämnt som möjligt.
• Börja i mitten och placera sedan flaskor i ring runtom tills omkretsen är den du tänkt.
• Bind ihop buteljbunten med en järntråd på två ställen. Tjockleken på järntråden får gärna vara 2-3 mm.
• Gräv lämpligt djupa gropar och placera buteljbuntarna upp och ner i dem.
• Fyll med jord runtomkring och trampa till.

Boll av rostig taggtråd

Ett klot av taggtråd i en gräsrabatt med tegelkross som marktäckning Bild: Yle/Strömsö/Monica Storm strömsö,Strömsö (tv-program),taggtråd,taggtrådsboll,trädgård,trädgårdar,Trädgårdskonst

Vegorätt är Sveriges första helvegetariska matprogram. Karoline Jönsson och Elenore Bendel-Zahn guidar oss bland hemodlade grödor, i skogens skafferi och lagar 100 procent vegetariska smakexplosioner.

Programledarna har ofta fått höra att man inte blir mätt på vegetarisk mat, eller att det aldrig blir lika gott som kött. I den här programserien vill de utmana de fördomarna.

Seriens första program börjar ute i hästhagen där man startar med dagens vikigaste måltid - frukosten. En supersmoothie skall de bli och ner i blendern åker förutom bär och frukter också grönkål. Ett hemgjort och lättbakat knäckebröd gräddas och till det ett bredbart pålägg gjort på bland annat vitlök, bönor och soltorkade tomater. I första avsnittet tillreds också vegetariskt burgarrecept och hemmagjord ketchup och majonnäs.

En stor del av råvarorna kommer från den egna trädgården men det finns också plats för mer exotiska grödor. Serien är inspelad på Karolines gård och mellan rätterna utlovas en stor dos med vackra vyer, strandpromenader och yoga. Mindfulness fullt ut!

Produktion: SVT / Nordvision

Ett plock från veckans nyhetsskörd: terror i London, flyktingar drunknar i Medelhavet, Palmyra förstört av IS, metankratrar i Sibirien ... och så vidare.

Lägg till känslan av att världen är osäkrare än på länge i kombination med de miljoner människor som lider av psykisk ohälsa, jobbstress och penningproblem.

Inte så konstigt då om en och annan funderar på att bli ... eremit.

Efter att ha läst den här fascinerande artikeln i The Guardian om Christopher Knight som drog till skogs som tjugoåring, börjar det ju onekligen rassla till i huvudet.

Inte för att livet som ensam tjuv i skogen i 27 år – utan att tala med en enda person – känns speciellt lockande.

Nej, verkligen inte. Men som tankelek är Knights historia fängslande.

Själv har jag till exempel för länge sedan bestämt att när sista barnet flyttar hemifrån tänker jag leva ett år på vår lilla holme i Savolax. Men inte som eremit. Vem som helst får komma på besök (framför allt min sambo). Men där tänker jag alltså bo, mestadels ensam, för att studera årstiderna och tidens och livets gång.

Låter det romantiskt?

Eller introvert och egoistiskt?

Ärligt talat struntar jag i hur det låter. Jag bara måste göra det. Så på ett litet, alldeles litet, plan begriper jag Knights val, även om det han gjorde låter just introvert och ansvarslöst. Å andra sidan kan vi vara säkra på att Knight verkligen struntar i vad andra tycker.

Men betänk hur vi – mänskligheten – alltid fascinerats av eremittanken. Vi har läst Henry David Thoreaus Walden (även om han faktiskt umgicks med folk), och vi har hyllat visdomarna i Tao te ching som i princip säger att bara genom att inte agera fixar allt sig till det bästa.

Och i ovannämnda artikel i Guardian hänvisas till de uppskattningsvis fyra miljoner ”heliga män” som i Indien lever frikopplade från alla familjeband och allt materialistiskt – de bara vandrar och lever på allmosor.

Det finns naturligtvis exempel också i Norden, som svenska Markus som bodde fem år i skogen.

Ok, det här låter kanske aningen överraskande: Men i dagens Eftersnack ska vi bolla kring tanken att bli en heltidseremit, eller varför inte en helig vandrande person?

Tyck till i kommentarsfältet och rösta i vår gallup, så spinner vi sedan vidare i programmet!

Eftersnack
Yle Vega
Fre kl. 15.03
Repris: Lör kl. 20.03.
Podden finns på Arenan

Kolonialism, fredskämpe och vansinnigt vackra byar - vart man sig än i världen vänder känner man igen sig och tar selfies. Kaj Arnö besöker Burma och i den här kolumnen funderar han på hur hemma man kan känna sig överallt i världen nuförtiden:

När jag för trettio år sedan var lite på tjugo år gammal, var det enkelt att resa till orter som kändes så avlägsna som vore de på en annan planet. När jag i år ville dela planetupplevelsen med min lite på tjugo år gamla dotter tog vi oss så långt som till Burma, men tyckte oss ha mer gemensamt med de lokala än jag hade 1985 i Sri Lanka eller rentav 1988 i Leningrad.

Också själva logistiken var bra mycket enklare, med e-flygbiljetter som inte behövde reconfirmas, med på förhand bokade hotell vi hade realistiska förväntningar på, med enkelt val av goda restauranger via den ständigt internetkopplade mobilen och med de valda hotellen och sevärdheterna färdigt inprickade på kartan i en app – enkla att navigera till på ort och ställe.

Äventyrskänslan var inte lika utpräglad som på 1980-talet, men i stället hade vi en problemlös resa, fick tid med fler upplevelser i vår smak, och bar omkring på lättare och ljuskänsligare kameror med högre upplösning.

Två människor i buss i Burma Bild: Kaj Arnö Burma

Världen har krympt

Den mest slående olikheten var att det var mycket enklare att känna sig som en besökare hos gelikar, en känsla jag också hade året innan i Pakistan.

För 30 år sedan kunde jag inte hjälpa tanken att på något sätt vara bättre än de lokala; nu känns det mest som om jag är mer lyckligt lottad, och har fått växa upp under gynnsamma förhållanden. Hade världen sett lite annorlunda ut, hade kanske burmeserna varit de som ackumulerat tillräckligt med andligt och finansiellt kapital för att resa till det fattiga Tyskland och träffat på mig, en stackars migrant som för att överleva flyttat från det ännu fattigare Finland.

Arnö och burmes foto Bild: Kaj Arnö Burma

Selfies och porträtt

Tydligast symboliserades vår likhet med burmeserna av vårt ömsesidiga intresse att ta porträttbilder med varandra. Det låg ganska jämnt mellan antalet gånger vi ville ta foton av de lokala (med eller utan oss själva med på bilden), och antalet gånger de lokala ville ta foton av oss (med eller utan sig själva med på bilden).

Våra nationer har delvis gemensamma idoler, med planscher av CR7 (Cristiano Ronaldo), och hotbilder, med planscher av Trump.

Burmeserna var ena hejare på att spela fotboll, utan att fördenskull glömma sin nationalsport ching loong (internationellt: sepak takraw), mest att förlikna vid volleyboll med fötterna, med en boll gjord av rotting.

Dotter och far i selfie Dotter tar selfie av sig och far Bild: Sophia Arnö Selfie

Far, dotter och Aung Sang Suu Kyi

Resans ändamål var att umgås mellan far och dotter, i en miljö rik på nya impulser, skönhet, äventyr och möten med både ortsbor och medresenärer. Och visst fick vi dela nya gemensamma upplevelser av alla de slag under våra fjorton dygn i Burma.

Först gällde det att bli klok på hur man disponerar tiden, vilket försvårades av våra skrala förhandskunskaper. "On the way to Mandalay" var en fras jag hört, men att författaren var Rudyard Kipling visste jag ej.

Att någon i Burma velat byta landets namn till Myanmar visste jag också, men inte varför.

Böcker om Suu Kui i bokhandel Bild: Kaj Arnö Aung San Suu Kyi

Statdsvy från Burma. tempel och trafik Bild: Kaj Arnö Burma

Och att Aung Sang Suu Kyi fick Nobels fredspris (1991) visste jag, och att hon nu som statschef tolererar förföljelser av muslimer i norr hade också nått mina öron; däremot hade det undgått mig att hennes far Aung Sang var frihetskämpe mot både britter och japaner, och ses som landsfader efter att han mördades ett halvår före självständigheten 1948.

Och så mindes jag att jag som småbarn roades av att FN:s dåvarande generalsekreterare var burmes och hette U Thant, fastän han var en farbror.

Berg och byar i oändlig skönhet

Rutten blev Yangon - Kalaw - Inle - Mandalay - Bagan - Ngapali - Yangon, efter dotterns och mina idoga studier av en tysk reseguide. Yangon är huvudstaden (tidigare känd som Rangoon).

Kalaw ligger 500 km norrut och är en bra utgångspunkt för vandring bland Shan-folkets bergsbyar. Inle är en 116 km2 stor insjö med pittoreska enbenta fiskare. Mandalay är en gammal huvudstad med massor av pagoder.

Gatuvy och förnsterluckor i Burma Bild: Kaj Arnö Burma

mÄNNISKOR OCH BOSKAP PÅ LANDSBYGDEN I bURMA Bild: Kaj Arnö Burma

Bagan är en ännu äldre huvudstad med ännu fler pagoder, och dagliga ballongresor. Ngapali är en strandort som när som helst kan mäta sig med Sydostasiens vackraste stränder, men betydligt mindre exploaterad än Kuta på Bali.

Skickliga fiskare

Burmas överväldigande skönhet gör landet idealiskt för fotografer. De klassiska målen – fiskarna på Inlesjön och ballongerna över Bagan – stöter man på i diverse sammanhang, och av goda skäl.

Ta de enbenta fiskarna. De hör till folkgruppen intha, ordagrant "sjöfolk", och gripna av den allmänna "jag vill också"-sjukan hos turister suktade vi efter egna fotografier av sjöfolket som griper tag i åran med ena foten, balanserar på aktern med andra foten och håller i sitt enorma trattliknande fiskeredskap med händerna.

Alltså steg vi upp långt före soluppgången och satt oss i en av de lokala smala långa träbåtarna, drivna av ett mellanting mellan inom- och utombordare, vanliga i hela Sydostasien. Först undrade jag om vi alls skulle ha tur nog att stöta på någon av dessa kantänka folkskygga fiskare. Så naivt av mig!

Framför varje fiskare fanns det två mega-aktersnurror med fotograferande turister. Ju närmare jag kom, dess mer ifrågasatte jag autenticiteten av upplevelsen, och dess mer skämdes jag för hur vi turister exploaterar de lokala fiskarna.

Fisken han håller upp för kamerorna, tänk om han har plockat med sig den ur frysen därhemma?

Burmesisk fiskare står i fören på båt Bild: Kaj Arno Burma

Finurlig försörjning

Men sedan nådde jag fotografens nirvana. Förstås förtjänar en fiskare mer på turisterna än på försäljning av fisk. Också vi gav ett antal dollar, men med fullständig själsfrid. Harmoni rådde.

Varje fiskare var en mästare inte bara i att ro sin båt med ena foten och balansera med den andra, utan i att posera.

De flesta fotomodeller jag jobbat med behöver instruktioner i hur de ska posera, de behöver påminnas om att stå stilla tillräckligt länge, och många känner sig lätt osäkra om de inte får rätt entydiga anvisningar om nästa posering. Så inte intha-fiskarna. De är akrobater, mannekänger, fotomodeller, sjöfolk och fiskare i ett.

Om vår fotosession vid soluppgången dessutom bidrar att upprätthålla intha-sjöfolkets lokala traditioner och fiskekonst, ser jag då inget som helst problem i att vi underförstått kommit överens om en fotosession i svinottan. Det var renodlad estetik och ömsesidigt respektfull livsnjutning.

Burmesisk fiskare balanserar i båt Bild: Kaj Arnö Burma

Kvällsol över tempel och djungel Bild: Kaj Arno Burma

Ballonger över djungeln

Eller ta de drygt tjugo varmluftsballongerna som varje morgon under säsongen åker över de tusentals pagoderna i Bagan, en ort som kan tävla med Angkor Wat i Kambodja då det gäller både skönheten och antalet av religiösa monument.

Jag hade en gång i livet åkt ballong från Drumsö till Sibbo, och att åka ballong över bekanta områden är förstås givande. Men visst var det överväldigande att majestätiskt få sväva över samma dimmiga pagoder från vilka vi dagen innan fotograferat de många ballongerna mot soluppgången.

Stillhet och tystnad varvades med hetta och dån från brännarens låga.

varmluftsballonger i motljus Bild: Sophia Arnö varmluftsballonger

Fotograferingen blev central också under vår tre dagars vandring från Kalaw till Inlesjön. Ballongåkningen tog 49 minuter och kostade över 600 € för två personer; vandringen tog tre dagar och kostade under en femtedel därav, trots att kost och logi ingick.

Vi fick alltså flera tillfällen till nya besök i Burma. Bergsfolket shan odlade chili, ris och boskap. Vi fick vandra knappa 50 km, längs järnvägen, på stigar, genom byar, i landskap som påminde om Lappland eller Toscana.

Att övernatta i en "home stay" hemma hos byborna krävde förstås att man gav lite avkall på hygienen och låg på hårda britsar under tjocka filtar den kalla natten igenom (fem grader, förkyld dotter), men i gengäld fick man uppleva byns morgonbestyr på ett sätt som inte var tillrättalagt för oss turister.

Och ljuset kring soluppgången var minnesvärt också för de få av oss som inte fotograferade.

Turistande kvinna fotas med lokal burmes. Bild: Kaj Arnö Burma

Eftermiddagsté utan Kipling

Man behöver alltså inte vara fotograf för att uppskatta Burma. Maten är en fullgod källa till njutning. Höjdaren bland rätterna var tebladssalladen, med jordnötter, bönor, sesamfrön, vitlök och så förstås inlagda teblad.

Vad den pompösa stämningen beträffar gick inte The Strand Hotel av för hackor; där drack vi Afternoon Tea i kolonial stil, dock utan att råkas med vare sig Rudyard Kipling eller George Orwell.

Själva anrättningen serverades på en etagär, alltså en ställning av tallrikar i våningar ovanpå varandra. Munsbitarna var en visuell fröjd, men alldeles för söta för att falla oss på läppen.

I övrigt var maten ett medeltal av grannländernas (Indien, Thailand, Laos), med nudlar och ris som stapelvara.

Far & dotter & barn

Socialt sett var konstellationen far och dotter ypperlig för att få kontakt både med lokala och medresenärer.

Ett otal småbarn blev föremål för vår uppmärksamhet, i lokaltåget runt Yangon, under vandringen i Kalaw, på marknaderna, i den fattiga muslimska fiskarbyn söder om Yangon-floden – som sades fortsättningsvis lida av 2004 års tsunami.

Burmesiska barn Bild: Sophia Arnö Burma

Munkarna var lätta att umgås med och vänliga. Munken: "Where do you come from?". Vi: "Finland!". Munken: "Pinglan? Nice to meet you too!". Vad svarar man riktigt på det?

Medresenärerna vi stötte på var företrädesvis tyskar, även om fransoserna inte låg långt efter. Europén i mig gladde sig åt att vi flere gånger blev tilltalade bums på franska, som om det vore klart att första bästa viting man stöter på i morgonskymningen bland Bagans tempel givetvis talar franska. Bien sûr försökte vi låta bli att göra dem besvikna.

Fäder och vuxna döttrar tycks dock inte resa så ofta på egen hand. För två år sedan i Bali togs min dotter för min unga fru; trevligare var det att denna gång bli misstagen för hennes storebror. Klart, det är svårt att åldersbestämma folk av annan ras – och det gäller förstås också mig. Men för vår egen del var det viktiga att vi delar intressen och inställningar.

Paradisstrand i Burma Bild: Kaj Arnö badstränder

tempel och turister i Burma Bild: Kaj Arno Burma

Visst fotograferar dottern också då hon reser med sin pojkvän, men vi, med var sin spegelreflexkamera, eggade upp varandra till den grad att resan urartade i en enda fotografisk orgie med en skörd om 2642 tagna bilder efter att flopparna rensats bort.

Framför allt gav två hela veckor mycket tid till diskussioner, om europeiskt och burmesiskt mode, om dotterns studier och faderns arbete, om mat, hälsa, astronomi, barn, burmeser, rasism och buddhism.

Att dottern är en generation yngre förändrar inte faktum: vad den vuxna dottern behöver är inte en beskyddande far, utan en reskamrat med gemensamma intressen och värderingar.

Grönsaksmarknad i Burma. Lökar och potatis. Bild: Kaj Arnö Burma

MAn på båt i bakgrunden skylt -foreigner only Bild: Sophia Arnö Burma

Munk och turist i Burma Bild: Kaj Arnö Burma

Av samma skrot och korn

De två veckorna förblev givetvis ett skrap på ytan. Men ett skönt skrap. För fem euro utanför Ananda-pagoden i Bagan köpte jag Tage in Burma, den tyska översättningen av Orwells Burmese Days, och slås av hur Orwell lyckas porträttera burmeser och britter som lika värda på ett sätt som säkert väldigt få delade på 1920-talet.

Vårt ytskrap, 30 år efter mina första besök i Sydostasien, gav mig en tydligare känsla än någonsin förr att vi är av samma skrot och korn, vi människor.

Klart att jag läst på sedan 1980-talet och nu vet vad en mudra är och har en bättre basuppfattning om buddhismen. Men att vi alla är rätt lika syns mest på ett vardagligt, emotionellt plan.

Selfiesar knipsas lika mycket av dem som av oss. Och, något som jag speciellt gladde mig åt för burmesernas del: Papporna verkar ha det väldigt bra i Burma. Mängden småbarn i pappas famn var påfallande hög, och morfar/farfar verkade vara en central figur under barnens uppväxt.

Om just denna kulturyttring är förbunden med buddhismen vet jag inte, men i varje fall är mitt spontana lekmannaintryck av vårt besök i Burma att buddhismen skapat en grogrund för ett mycket mindre antagonistiskt och mer harmoniskt samhälle än många andra religioner lyckats med.

Mingalaba!

Luftballonger över tempel och djungel Bild: Kaj Arno Burma

Text: Kaj Arnö, it-entrepenör, Nagutysk och skribent.

Tvåbarnsmamman Pia Lehtinen är en av 350 människor som i modern tid har avverkat den historiska rutten i krigaren San Martins fotspår mellan Chile och Argentina - ridandes på en mula.

De flesta som planerar sin semester bläddrar i glassiga resebroschyrer som frestar med spännande stadssemestrar eller bekväma all inclusive-hotell. Pia Lehtinen valde istället det ultimata äventyret, en ridtur som går längs slingriga bergsstigar och branta stup mellan Chile och Argentina.

- Jag var egentligen inte speciellt nervös innan. Jag har lång riderfarenhet och ingen akut höjdskräck. Mitt största orosmoment var nog själva campinglivet då jag inte är någon friluftsmänniska. Jag kunde ju knappt sätta upp ett tält före resan, skrattar Pia.

Pia Lehtinen förverkligade det ultimata äventyret. Pia Lehtinen Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos pia lehtinen

Historisk rutt med tragiska följder

Den 200 kilometer långa rutten över Anderna härstammar från krigaren San Martíns beslut att 1817 ta sina trupper över bergen från Argentina till Chile för att befria chilenarna från det spanska väldet. Då tog etappen 21 dagar och endast två tredjedelar av krigarna klarade sig med livhanken i behåll.

Pias grupp avverkade en del av rutten på en vecka men i omvänd riktning för att undvika att nå den högsta punkten på 4500 meter över havet redan den andra dagen och eventuellt drabbas av höjdsjuka. Noggranna förberedelser och rätt packning var avgörande och erfarna gauchon, det vill säga sydamerikanska cowboys, hjälpte till och ledde vägen.

- Jag visste nog inte riktigt vad som väntade. Ridandet kändes som den lättaste delen. Mest oroade jag mig för terrängen och eftersom jag inte annars är någon friluftsmänniska så var campandet ett frågetecken.

Pia Lehtinen med sin mula på Anderna. Pia Lehtinen red över anderna med mulor och hästar Bild: Pia Lehtinen Anderna (Bergen),Mulåsna

- Efter åtta timmar i en svettig sadel inser man tjusningen i att tvätta håret i nollgradigt vatten.

Mulan säkrast på fötterna

Ryttarna fick själva välja om de ville rida på en häst eller en mula - korsning mellan häst och åsna - och eftersom Pia inte tidigare ridit en mula valde hon en sådan.

- De är mer säkra på fötterna än hästar. De sätter bakhoven exakt där framhoven stigit och på slingriga, steniga stigar uppe i bergen är precision såklart inte att förakta. Hästarna snubblade mer.

Med stupande branter vid sidan av stigen är höjdskräck inget att föredra. Pia berättar att en tysk medresenär upplevde ett nära ögat-ögonblick då hästen slant en bit över kanten, men som tur klarade ekipaget sig med blotta förskräckelsen.

- Jag valde att inte tänka på riskerna utan fokuserade mer framåt och vad som fanns bakom nästa krök. Dessutom var det så gudomligt vackert att man inte hann tänka på det farliga. Men visst höll både folk och fä i sig lite extra då det kom en vindpust på 35 meter per sekund.

Stup på anderna, mulåsnor Bild: Pia Lehtinen Anderna (Bergen)

Kargt men hisnande vackert

Efter sju dagar i sadeln och 200 avverkade kilometrar bakom sig med kan Pia se tillbaka på sitt stora äventyr med stolthet och lycka. En och annan insikt fick hon också med sig från Anderna.

- Vi var ju totalt avskärmade från resten av världen med ingen annan utväg än helikopterskjuts vid eventuellt olycksfall. Det var på ett sätt skönt att inte vara tillgänglig utan bara leva här och nu. Det är något jag försöker påminna mig själv om att göra även här hemma.

Kargt men hisnande vackert. Anderna, himmel och berg Bild: Pia Lehtinen Anderna (Bergen)

Burkarna med kosttillskott upptar allt fler hyllmeter i hälsokostaffärerna, apoteken och matbutikerna. Här trängs vitaminer med mineraler, fettsyror, växtextrakt och proteinpulver. Marknaden har vuxit enormt, men hur mycket av det här behöver vi på riktigt?

Behöver kvinnor och män olika vitaminburkar? Javisst om man får tro reklammakarna. Enligt samma tankesätt och marknadsföring är det också viktigt att kvinnor köper kosttillskott ämnade för just sin åldersgrupp. Hur går det sedan om en kvinna på 32 år köper piller som är ämnade för kvinnor + 50? Det har ingen ännu vågat berätta, men vänder man på burkarna ser man att de i stort sett innehåller samma vitaminer och mineraler. Variationerna är väldigt, väldigt små.

Du kan inte gissa dig fram till vad du behöver i vitaminväg.

Enligt Mikael Fogelholm som är professor i näringslära vid Helsingfors universitet behöver vi finländare inga andra kosttillskott än vitamin D under vinterhalvåret.

- Det räcker dessutom med 20 mikrogram, säger Fogelholm, som själv inte äter några vitaminer eller andra kosttillskott på burk.

Förutom D-vitamin säger Mikael Fogelholm att veganer bör äta B12 och gärna också extra kalcium. Veganer ska ta tillskott året runt. För alla andra räcker det i princip med en mångsidig kost.

Mikael Fogelholm äter inga vitaminer på burk. Mikael Fogelholm i universitetets utrymmen i Vik. Bild: Yle/ Ulrica Fagerström Helsingfors universitet,mikael fogelholm

- En mångsidig kost är avgörande, maten innehåller dessutom sådant som inte finns i pillerburkarna, säger Fogelholm och nämner bland annat polyfenoler eller hälsofrämjande antioxidanter. Det är sådant som finns i bland annat grönsaker och mörk choklad.

- Det är sällan vi finländare får några bristsymptom, inte ens fast vi slarvar med maten. Du kan alltså inte gissa dig fram till vad du behöver i vitaminväg. Så om du vill äta kosttillskott så är multivitamintabletter att föredra framom enskilda vitaminer, säger Mikael Fogelholm.

Det att kvinnor och män skulle behöva olika pillerburkar är något som professor Mikael Fogelholm småler åt.

- Folsyra och järn är förstås sådant som kvinnor kan behöva mera än män. Folsyra är bra för för gravida eller om man vill bli gravid och många kvinnor kan behöva extra tillskott av järn om de har rikliga menstruationer. Vitaminer i sin tur är viktigare för män eftersom de omsätter mera energi. Men karlar äter ju också mera, så de får ändå sina vitaminer via kosten.

Muskelbyggare och proteintillskott

Karlar vill gärna ha muskler och här kommer vi in på proteintillskott och kreatin, något som människokroppen bildar varje dag med vanlig kosthållning, men som styrkelyftare och muskelbyggare tar som kosttillskott.

Thomas Salin får sina muskler av vanlig mat och många timmar på gym. porträtt på Thomas Salin, taget utomhus med granar och tallar i bakgrunden Bild: Yle/ Tiina Grönroos Kosttillskott,Kreatin,proteinpulver,styrkelyft,styrkelyftare,thomas salin

Thomas Salin har tränat och tävlat inom styrkelyft i drygt 30 år. I dag är styrkelyft närmast en hobby för Thomas och han tar inte längre några kosttillskott.

- Jag har tidigare tagit proteinpulver och kreatin, men de smakar illa. Dessutom glömde jag oftast bort att ta dem. De blev på hyllan. Egentligen klarade jag mig utan dem, säger Salin.

Kreatin tas en tid före tävlingar, men man ska inte tanka för mycket.

- Det är ett tillåtet kostpreparat som får användas i tävlingssammanhang. Man orkar träna lite hårdare och vikten ökar, förklarar Salin.

Thomas Salin säger att det inte finns några genvägar, åtminstone inga lagliga. Ska man nå goda resultat inom styrkelyft är det många års träning och en mångsidig kost som gäller.

-Det lönar sig att träna först och äta ordentligt. Om man inte tycker att träningen ger några resultat kan man pröva på kreatin. I bästa fall kan kreatinet ge den här extra skjutsen, men kom ihåg att man ska vara fullständigt frisk. Njurarna tar lätt stryk, säger Thomas Salin.

Den största faran med alla kosttillskott är om du tror att du lever hälsosamt på grund av de här pillren.

Enligt professor Mikael Fogelholm finns det inga vetenskapliga bevis på att det skulle behövas proteintillskott bara för att proteinbehovet ökar.

Piller för både insidan och utsidan av kroppen. hylla med pillerburkar och förpackningar med kosttillskott. Bild: Yle/ Tiina Grönroos Kosttillskott,Pillerburk

- När man tränar mera, äter man också mera. I och med det får man i sig mera proteiner. Men det finns vissa forskningsrön som pekar på att idrottare som vill bygga upp sina muskler borde få ett extra tillskott på 20-25 gram protein strax efter träningen Det här är jämförbart med uthållighetsidrottare som borde få kolhydrater omedelbart efter en hård och ansträngande träning, säger Fogelholm.

- Den största faran med alla kosttillskott är om du tror att du lever hälsosamt på grund av de här pillren. Det är den mångsidiga maten som är avgörande, säger Mikael Fogelholm.

Läs mera:

Ät dig till en minskad cancerrisk - vart fjärde cancerfall kunde undvikas med en hälsosam kost

Kaffe och grönsaker mot bröstcancer, soja mot prostatacancer. Näringsexperterna ger råd om hur man minska cancerrisken genom rätt slags kost.

Det finns en överhängande risk för att en stor del av kaffeplantagerna i världen måste läggas ner inom några decennier. För konsumenten kan det innebära både sämre och dyrare kaffe.

Kaffebusken härstammar från Etiopien och människor lär ha tuggat på delar av busken i tusentals år. Det är lite oklart exakt när kaffedrycken började tillverkas, men enligt Kaffe- och rosteriförbundet i Finland torde det ha hänt på 1200-talet.

Efter det har drycken spridit sig via Arabiska halvön till stora delar av världen. I dag dricker människor världen över sammanlagt 2,25 miljarder koppar kaffe dagligen.

Men enligt forskning som Helsingin Sanomat rapporterar om finns farhågor om att drycken inte kommer att förgylla våra liv så länge till.

Kaffebönor i Etiopien. Kaffebönan är egentligen ett bär. Kaffebuske i Etiopien. Bild: Yle / Liselott Lindström etiopien,kaffe,kaffebuske,kaffebönor

Enligt Climate Institute i Australien kan ytan på kaffeplantagerna i världen halveras fram till år 2050 om klimatet utvecklas som befarat. Varmare väder och större regnmängder ser ut att bli förödande för kaffebusken.

Kristoffer Hylander vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet bekräftar att stigande temperaturer och förändrade regnmängder gör livet surt för världens kaffeodlare, men han är inte så säker på att verkligheten är så katastrofal som Climate Institute målar upp.

- Jag vet inte hur de här beräkningarna har gjorts, det låter lite väl drastiskt kan jag tycka. Men det är helt klart att man måste börja odla på nya platser, och på en del platser kanske man inte kan odla alls, säger Hylander.

Stora förändringar för finländare

Klimatförändringen kan visserligen också göra det möjligt att odla kaffe på nya ställen i världen, men den nya odlingsytan är inte tillräcklig för att täcka bortfallet.

Enligt Climate Institutes rapport påverkas kaffeplantagerna redan nu. Skörden är mindre, kvaliteten sämre och kaffebuskarna lider av svårbotade sjukdomar.

Kaffe. Bild: EPA/Oscar Rivera barista,cappucino,espresso,kaffe

En eventuell kaffebrist kan innebära stora förändringar i det finländska samhället, finländarna hör nämligen till de glupskaste kaffedrickarna i världen.

Enligt Statistikcentralen använder en finländare i medeltal 8,6 kilo rostat kaffe per år, och Kaffe- och rosteriförbundets siffror visar på nästan 10 kilo råkaffe per person och år.

Med de här siffrorna är finländarna de ”bästa” kaffedrickarna i världen.

Bara några decennier till katastrofen

Det är naturligtvis inte bara kaffedrickarna som det är synd om, ifall det går så att kaffeodlingarna försvinner.

Det finns över 25 miljoner kaffeodlare i världen, de flesta av dem är beroende av odlingarna för att försörja sig själva och sina familjer. Man räknar med att 120 miljoner människor i över 70 länder är direkt beroende av inkomsterna från kaffet.

Största delen av dessa människor bor i fattiga länder där möjligheten att byta bransch är liten.

- Det är många kaffeodlare som är småbönder, och de är väldigt beroende av sin kaffeskörd för ekonomins skull. I till exempel Etiopien är en väldigt hög andel av kaffeodlarna småbrukare. Blir det dåliga skördar, är det klart att de drabbas väldigt hårt, oavsett om det är på grund av klimatförändringar eller annat, säger Hylander.

Kaffe på lägerelden. Kaffepanna på lägereld. Bild: All Over Press/Ismo Pekkarinen kaffe,kaffepanna,lägereld,lägereldar

Det så kallade ”kaffebönsbältet” finns kring ekvatorn. Brasilien är det land i världen som exporterar mest kaffe, exporten är värd över fem miljarder dollar årligen. Men redan år 2014 drabbades Brasilien av svår torka, och fram till år 2050 beräknas landet lida av minskande kaffearealer.

Nicaragua och Tanzania kan lida stora förluster om tre eller fyra decennier, för Mexikos del kan katastrofen vara framme redan på 2020-talet befarar Climate Institute.

Växtvärk och sjukdomar drabbar kaffebusken

Det som kan hända med kaffebusken i och med klimatförändringen är att den börjar växa för snabbt när klimatet blir varmare. Busken trivs på höga höjder, och den populäraste kaffebusken, Coffea Arabica, växer bäst i temperaturer mellan 18 och 21 grader.

Växer busken för snabbt uppstår brister i kvaliteten.

Då vädret blir varmare flyttas odlingarna högre upp i bergen. Kristoffer Hylander konstaterar att odlingarna inte kan flyttas hur högt som helst, förr eller senare tar berget slut.

Men det kan finnas en tänkbar lösning, åtminstone på kort sikt.

- Man kan ju fundera på om det går att jobba mera med skuggkaffe. Där man kan behålla ett lite kallare klimat under skuggträd, jämfört med solplantagerna som finns på många håll, säger Hylander.

Den här kaffebusken har drabbats av kaffebladsrost. Kaffebuske med svampsjukdomen kaffebladsrost. Bild: All Over Press/Nigel Cattlin/Alamy kaffe,kaffeblad,kaffebladsrost,kaffebuske

Samtidigt medför högre temperaturer bättre levnadsförhållanden för sjukdomar som kan drabba kaffebusken.

Från Colombia rapporteras om kaffebladsrost, en svampsjukdom som tidigare inte klarade sig i de alltför kalla temperaturerna. I Guatemala lade sjukdomen beslag på hela 85 procent av skördarna år 2012.

En guldkant för Etiopier?

Även om en klimatförändring kan innebära negativa följder för kaffeodlingarna som helhet, så kan det föra med sig något positivt.

- Om det blir dyrare kaffe kan det ju vara positivt för odlarna om de får bättre betalt, säger Kristoffer Hylander.

Det finns också hopp om att vissa områden till och med kan gynnas av varmare klimat.

Enligt klimatmodeller som Svenska Yle tidigare rapporterat om kan till exempel kaffeodlingarna Etiopien gynnas av klimatförändringar.

Det beror på att det blir svårare att odla kaffe i Sydamerika, som i sin tur innebär en konkurrensfördel för Etiopien i Afrika.

Ska cirkeln alltså slutas? Som det nämndes tidigare i texten härstammar kaffebusken från Etiopien, och frågan är om den ädla bönbuskens historia också slutar där.

kaffekopp i handen Bild: Magnus Fröderberg/norden.org arbetare,arbete,arbetspaus,händer,kaffe,kaffepaus,män

Finlands hundra år firas med en internationell matsedel i Helsingforsskolorna den här veckan. Till självständighetsdagen lovas något riktigt extra.

Tisdag: hamburgare med antingen mört griskött eller biff gjord på bondböna. Onsdag: äggnudlar med blomkålsbullar, falafelbullar och majssalsa med tomat. Torsdag: fisksoppa i medelhavsstil, och till efterrätt pannkaka med jordgubbssylt.

Det är vad elever i Helsingfors skolor får äta när det är internationell matvecka i skolorna.

I skolorna syns olika nationaliteter. Det är naturligt att komma ihåg våra invandrare genom att bjuda på smaker från andra kulturer.
― Mikael Neuvonen, Helsingfors stads servicecentral

- Visst är dagens skolmat mer mångsidig och internationell än tidigare. Hamburgare, pizza och lasagne syns också på de vanliga matsedlarna. Men de internationella inslagen syns mer i den här veckans matsedel. Kanske man kan tala om cross kitchen-känsla, hamburgare med pulled pork eller bondböna speglar också dagens finska kök, säger enhetsdirektör Mikael Neuvonen på Helsingfors stads servicecentral, och konstaterar att torsdagens pannkaka säkert blir populär.

En del av Finland 100-jubileet

Den internationella matveckan är en del av det nationella "Vi äter tillsammans"-projektet, som ordnas för att fira Finlands hundra år som självständig nation.

- I Helsingfors bor många invandrare, och i skolorna syns olika nationaliteter. Det är naturligt att komma ihåg våra invandrare genom att bjuda på smaker från andra kulturer.

På självständighetsdagen ska vi ha en riktig festmeny i skolorna.

- På självständighetsdagen ska vi ha en riktig festmeny i skolorna. Målet är att eleverna ska ordna ett riktigt fint evenemang kring det. Det ska bli en festmåltid med förrätt, huvudrätt och efterrätt. Men så långt har vi inte ännu planerat matsedlarna, säger Mikael Neuvonen på Servicecentralen.

Årets temadagar förverkligas inom den gängse budgeten. Enligt Neuvonen går det att ibland satsa lite extra på skolmaten genom att planera matlistorna.

Läs mera:

Vegedagen har kommit för att stanna - partierna vill ha mera vegetariskt

Kandidaterna i kommunalvalet ställer sig positiva till att skolorna i huvudstadsregionen ska servera endast vegetarisk mat minst en gång per vecka. Sannfinländarna är mest tveksamma.

Sticka handledsvärmare med det här mönstret som Lee gjort med utgångspunkt i de bidrag som skickades in i efterlysningen "Hjälp oss förena Finland i ett stickmönster".

Läs mer om alla bidrag som kom in här..

Vill du göra halsvärmaren hittar du mönstret här..

Här kan du läsa mer om efterlysningen och bakgrunden till projektet.

Lee med halsvärmare och pulsvärmare i matchande Finland 100 år mönster Kvinna med stickad halsvärmare och stickade handledsvärmare. Bild: Yle/Carina Ahlskog Lee Esselström,stickning,Strömsö (tv-program)

• Garn i vitt, grönt, blått. Jag använde ett New Merino (mulesingfri uppfödning) med sträckning 166m/100g Aran weight.
• Stickor som passar till garnet. Jag använde 5 strumpstickor 4,0 mm.
• Stoppnål
• Sax

Stickfasthet:
Kontrollera din stickfasthet och anpassa efter behov. Obsververa att arbetet alltid krymper ihop mera när man använder två eller flera färger samtidigt.

Min stickfasthet här är 18 m på 10 cm. Den färdiga handledsvärmaren är 21 cm i omkrets och 20 cm hög. Den är ganska stor för mig som har storlek S och handledsomkrets 12 cm så har du tätare stickfasthet så kommer de säkert att passa även om du är större.

Gör så här:
1. Lägg upp 40 m med blått garn.
2. Börja med en pilrand, sk lettisk fläta. Den görs så här:
Varv 1. Sticka ett varv räta maskor med varannan maska blå och varannan vit utan att tvinna tråden på baksidan.
Varv 2. Lägg nu båda garnen framför arbetet. Sticka aviga maskor med samma färg på tråden som maskan under. När du byter färg tvinnar du alltid tråden åt samma håll. Lyft alltså alltid nya färgen över den du nyss stickat.
Varv 3. Sticka på samma sätt med aviga maskor - med samma färg på tråden som maskan under och med trådarna fortfarande framför arbetet. Tvinna dock trådarna åt motsatt håll. Nu tar du alltså alltid garnet under föregående färg.

Pilarna kommer nu att peka åt vänster. Vill du att pilarna pekar åt höger så svänger du på varv 3 och 2 så att du tvinnar åt motsatt håll.

Här kan du se video på hur pilranden stickas:

Mönster till pulsvärmaren. Upprepa 4 ggr efter varandra på bredden. Stickmönster med färgade rutor Bild: Yle/Lee Esselström stickning,Strömsö (tv-program)

4. Avsluta med ett pilvarv stickat som ovan.
5. Avmaska med vitt garn.
6. Fäst garnändorna.
7. Sticka en till likadan.
8. Fukta arbetet och lägg det plant att torka.

Vi efterlyste bidrag till ett stickprojekt som skulle förena och samtidigt hylla vårt land som fyller 100 år. Tidtabellen var knapp och uppdraget krävande men trots det fick vi in ett trettiotal mönster.

Du kan läsa mer om efterlysningen i artikeln Vill du hjälpa oss förena Finland i ett stickmönster. Genom uppropet önskade vi få in stickmönster som kunde upprepas flera gånger efter varandra och skapa en mönsterrand. Vi hoppades få in både historiska mönster och nyskapade mönster och det fick vi också!

Närmare 30 personer bidrog med ett trettiotal mönster på bland annat björkstammar, lador, badhus och renar. Mönster på granar och svanar förekom i flera varianter och därför valde jag dem till halsvärmaren och pulsvärmarna. Elin valde att göra ett pannband med österbottniska lador.

Alla inkomna bidrag kommer att publiceras i original här på vår webbplats, så fort jag hunnit sammanställa dem till en mönsterbank. Därifrån kan man sedan välja ut vilka mönster man vill använda till sina egna produkter.

För att få ihop snygga helheter omarbetade och justerade vi mönstren vi använde som utgångspunkt till de här tre produkterna. Det måste man göra för att få korrekt antal maskor anpassat efter garn och produkter.

Jag gjorde en kombination av fyra olika bidrag som skickades in. Pilrand av Marianne Wasberg, blomma av Solveig Holm, svanar av Eva-Maria Oksman och granar av Katri Mustonen.

Marianne Wasberg är stickningsmästare i hantverkaregillet Björken och expert på tvåändsstickning. Hennes bidrag är ett så kallat "pilvarv" som består av tre stickade varv som går endera åt höger eller vänster beroende på åt vilket håll man tvinnar trådarna.

Pilvarvet kan stickas på flera olika sätt och omnämns även som "kierreraita" i Laplandsvantarna och karelska vantar. Pilvarvet kan också kallas "Lettisk fläta". Det är ett snyggt sätt att sticka kant på t. ex. vantar eller mössor istället för en mudd.

Både Elin och jag började och avslutade våra arbeten med detta pilvarv. Hur man stickar ett pilvarv kan du läsa om i i artikeln här.

Marianne Wasbergs stickade pilvarv Stickade pilränder Bild: Marianne Wasberg stickning,Strömsö (tv-program)

Jag tog mig friheten att modifiera blomman lite så att den mer ser ut som en näckros för att passa bättre in i helheten i Finland 100 år-mönstret, dock med Solveigs bidrag som utgångspunkt.

Solveig Holms bidrag. Blommönster ritat på rutigt papper Bild: Yle/Lee Esselström stickning,Strömsö (tv-program)

Eva-Maria Oksmans svanmönster Svanar ritade som mönster med kryss Bild: Eva-Maria Oksman stickning,Strömsö (tv-program)

Katri Mustonen från Ii i kajanaland skickade in ett bidrag med en bård av granar med inspiration från landskapsvapnet där hon bor.

Granmönster ritat på rutor Bild: Yle/Lee Esselström stickning,Strömsö (tv-program)

Vill du sticka halsvärmaren som jag skapade med utgångspunkt från dessa fyra bidrag hittar du mönstret häroch vill du sticka pulsvärmarna som matchar till halsvärmaren så hittar du det mönstret här..

Elin valde att sticka en lada från bidraget som skickades in av Marina Haapaniemi i Pörtom. Marina älskar slätterna i österbotten med lador i långa rader och gjorde en mönsterrand med olika stora lador i grått på orange botten. Elin förenklade bidraget något till sitt pannband.

Marina Haapaniemis mönster med lador Stickmönster med lador Bild: Marina Haapaniemi stickning,Strömsö (tv-program)

Vill du sticka Elins pannband med en kombination av Mariannes och Marinas bidrag hittar du mönstret här.

Inspirationen till det här projektet fick jag när jag tänkte på alla vackra tröjor som stickats på olika orter runtom i vårt land och på landskapsvantarna som likaså representerar olika delar av vårt land. Jag ville göra något som förenar hela Finland och önskade därför höra era åsikter och förslag.

Det är svårt att skapa fungerande stickmönster så det var ingen lätt uppgift ni fick. Mångfalden och färgrikedomen i bidragen ni skickade in överraskade positivt och alla mönster kändes verkligen relevanta och representativa. Vi önskar att allas bidrag hade fått plats i en och samma produkt. Det kunde ha gått att ordna om jag stickat med mycket smala stickor och riktigt tunnt garn men här kom tidsaspekten emot. Det tar länge att sticka mönster och ju tunnare garn och ju fler maskor desto mer tidskrävande. Tack vare era bidrag blev det ändå bra slutprodukter. Vi kommer säkert att göra fler samarbeten i framtiden!

Tillsammans med er har vi nu skapat ett nytt unikt mönster som förenar vårt land. Det blev en känsla av vatten och skog, med svanar och näckrosor som samtidigt kan associeras till Finlands flagga. Här hittar du mönstret till hur man kan sticka en halstub med denna hyllning.

Läs mer om bidragen i artikeln här..

Du behöver:

• Garn i vitt, grönt, blått. Jag använde ett New Merino (mulesingfri uppfödning) med sträckning 166m/100g Aran weight.
• Stickor som passar till garnet. Jag använde 60 cm rundsticka 4,0 mm.
• Stoppnål
• Sax

Stickfasthet:
Kontrollera din stickfasthet och anpassa efter behov. Obsververa att arbetet alltid krymper ihop mera när man använder två eller flera färger samtidigt.

Min stickfasthet här är 18 m på 10 cm. Den färdiga halsvärmaren är 66 cm i omkrets och 20 cm hög. Den är ganska stor för mig som har storlek S så har du tätare stickfasthet kommer halstuben säkert att passa ändå.

Lee med halsvärmare och pulsvärmare i matchande Finland 100 år-mönster Kvinna med stickad halsvärmare och stickade handledsvärmare. Bild: Yle/Carina Ahlskog Lee Esselström,stickning,Strömsö (tv-program)

Gör så här
1. Lägg upp 120 m med blått garn.
2. Börja med en pilrand, sk lettisk fläta. Den görs så här:
Varv 1. Sticka ett varv räta maskor med varannan maska blå och varannan vit utan att tvinna tråden på baksidan.
Varv 2. Lägg nu båda garnen framför arbetet. Sticka aviga maskor med samma färg på tråden som maskan under. När du byter färg tvinnar du alltid tråden åt samma håll. Lyft alltså alltid nya färgen över den du nyss stickat.
Varv 3. Sticka på samma sätt med aviga maskor - med samma färg på tråden som maskan under och med trådarna fortfarande framför arbetet. Tvinna dock trådarna åt motsatt håll. Nu tar du alltså alltid garnet under föregående färg.

Pilarna kommer nu att peka åt vänster. Vill du att pilarna pekar åt höger svänger du på varv 3 och 2 så att du tvinnar åt motsatt håll.

Här kan du se video på hur pilranden stickas:

3. Nu börjar slätstickningen. Lägg tillbaka trådarna på baksidan av arbetet och sticka alltid räta maskor. Följ mönstret på bilden här eller skriv ut mönstret i PDF form här. Mönstret visar hela slätstickningen mellan pilvarven upptill och nertill. Mönstret upprepas 6 ggr på bredden.

Ritat mönster i färg till pulsvärmaren Stickmönster ritat med färg på rutigt papper. Bild: Yle/Lee Esselström stickning,Strömsö (tv-program)

Tips för nybörjare:
Det är svårt att sticka mönster med långa färghopp, det blir lätt för spänt eller för löst. Tvinna därför garnet runt på baksidan på det varv där du använder två färger. Jag rekommenderar också att du sätter in några extra blå maskor för att markera t. ex. vingen på svanen eftersom det är svårt att sticka mer än fyra maskor på raken av samma färg. På samma sätt kan man sätta in vita maskor mitt på granens stamm, där det annars är långt samma färg.

4. Avsluta med ett pilvarv stickat som ovan.
5. Avmaska med vitt garn.
6. Fäst garnändorna.
7. Fukta arbetet och lägg det plant att torka.

Lee med halsvärmaren. Skrattande kvinna med stickad halsvärmare Bild: Yle/Carina Ahlskog Lee Esselström,stickning,Strömsö (tv-program)

Här kan du läsa mer om efterlysningen av mönsterbidrag.

Vill du göra pulsvärmarna med motsvarande mönster så hittar du det mönstret i artikeln sticka handledsvärmare med Finland 100 år - mönster
Vill du sticka pannbandet med lador så hittar du mönstret i artikeln här.

Elin och Lee med stickade Finland 100 år produkter Leende kvinnor med stickade plagg Bild: Yle/Carina Ahlskog Elin Skagersten-Ström,Lee Esselström,Strömsö (tv-program)

För ett par år sedan vandrade jag in i en spelbutik i Helsingfors och frågade försäljaren att vad är det som gäller nuförtiden, kan han rekommendera ett hitspel åt mina pojkar?

“Minecraft” sade killen bakom disken utan en sekunds tvekan. “Alla kidsen spelar Minecraft just nu, dina grabbar kommer att älska det om de inte ännu har prövat.”

Jaha, tack för det, sade jag och betalade och gick ut.

Vad är nu det här då?

Väl hemma installerade jag spelet i konsolen och insåg omedelbart att jag hade gjort en dundertabbe! Spelvärlden som öppnade sig på skärmen såg ju helt förskräcklig ut! Grov och klumpig grafik med primitiva, fyrkantiga gubbar, som från något gammalt Commodore 64-spel från min egen barndom.

Förlåt pojkar, stammade jag, pappa har klåpat, jag ska gå och byta ut det mot någonting modernare och häftigare i morgon så fort som spelbutiken öppnar.

“Är du inte klok, det här är ju det bästa någonsin!” sade de och kastade sig på konsolen och började spela, och gör det fortfarande dagligen om vi tillåter dem.

"Less is more"

För dem som mot förmodan inte är bekanta med fenomenet Minecraft, det är alltså ett spel som till dags dato har sålts i mer än 120 miljoner exemplar, vilket gör det till det mest sålda dataspelet någonsin, näst efter klassikern Tetris. Ännu ett spel där man staplar lådor på varandra, förresten.

Minecraft skapades 2009 av den svenska speldesignern Markus Persson. 2014 köpte Microsoft upp spelet för två och en halv miljarder dollar och Persson fann sig plötsligt på Forbes lista över miljardärer.

En solig (och händelselös) eftermiddag i världens näst mest sålda datorspel. En scen ur datorspelet Minecraft. Bild: Marcus Rosenlund datorspel,Minecraft

Så här beskriver Wikipedia spelet: “Minecraft fokuserar på att låta spelaren utforska, omvandla och interagera med en dynamiskt genererad spelkarta byggt av kubikmeterstora block. Förutom block innehåller spelkartan också växter, varelser och föremål.”

Låter det inte som världens häftigaste actionspel? Nej, och det är det inte heller.

Primitiv pixelgröt

Jag, som tillhörde den ursprungliga spelgenerationen, det tidiga åttiotalets Commodore 64-nördar, med actionpackade favoritspel som The Way of the Exploding Fist, Summer Games och Impossible Mission, kunde inte begripa vad dagens kids ser i den här primitiva, långsamma pixelgröten till dataspel.

Jag menar, dagens datorer och spelkonsoler, till och med vanliga smarttelefoner, de är ju bestyckade med så superstarka processorer att spelen kan bli som filmer, med perfekta 3D-effekter och trovärdiga explosioner och miljöer som skulle ha tett sig som rena rama science fiction år 1984.

Och så vill ungarna använda all den här processorkapaciteten till att spela någonting som ser ut att vara slarvigt hoplimmat av digitala kottar och stenar! Är de inte kloka, eller?

Stapla digitala kuber på varandra = högklassig underhållning Barn som spelar Minecraft. Bild: Wikimedia Commons datorspel,Minecraft

Nokiadödargenerationen

Det här är för övrigt samma generation som rynkade på näsan åt Nokias super-hitech-telefoner med alla tänkbara bokstavskombinationer och fyrtiotvå megapixlar och dual band och Micro-SD så det kom ut genom skorstenen, och valde en simpel rektangel av glas, med bara en enda knapp på fronten. Och ett äpple som nån hade tagit en tugga ur på baksidan.

Det var också de som gjorde Angry Birds till en succé, ett annat enkelt och grafiskt undermåligt spel utan vare sig 3D eller biljakter genom ett nattligt Los Angeles.

Mina barn (tio respektive sju år gamla) och deras generation får mig att tro att mänsklighetens teknologiska ambitionsnivå kanske planade ut något tag under det sena åttiotalet.

Och så var det filmerna

Se nu till exempel på deras favoritfilmer. Min äldre sons nummer ett-hitfilmer är Ghostbusters, alltså de två ursprungliga åttiotalskomedierna om spökjägarna från New York. De gamla Tillbaka till framtiden-filmerna är också en braksuccé hemma hos oss.

Mina söner hårddiggar till och med den gamla, ursprungliga Knight Rider-serien, Rättvisans riddersman hette den visst på svenska. Michael Knight och hans talande bil K.I.T.T., ni vet.

Däremot har de inte värst mycket till övers för dagens Spiderman, Transformers och Avengers, alla de där glassiga scifi/actionspektakelfilmerna. För att inte tala om de senaste Stjärnornas krig-filmerna.

Visst, de kan titta pliktskyldigt på dem när pappa säger att nu ska vi grabbar ha filmkväll, och filmerna är väl sisådär, enligt pojkarna, helt okej underhållning men de vill väldigt sällan se dem på nytt, om och om igen.

Annat är det med Ghostbusters (1984), filmen vars samtliga repliker min äldre son mer eller mindre kan utantill vid det här laget.

Kanske de har en poäng

Jag låtsas dissa mina pojkar, men jag förstår ju nog på sätt och vis vad som är på gång här (och jag gillar i smyg Minecraft också). Trots att jag själv älskade actionspel och -filmer när det begav sig så inser jag att det kom en gräns där det helt enkelt blev för mycket av det goda.

Det skedde sannolikt en bit in på 90-talet, ungefär vid tiden för den första Jurassic Park-filmen (1993) och framåt. När datorerna hade blivit så kraftfulla att Hollywoods effektmakare insåg att de kan göra vad som helst och hur mycket som helst av det utan att bränna halva Warner Brothers årsbudget i processen.

Rymd-Titanic som störtar in i Vita Huset medan femhundra meter höga Godzilla spelar baseball med Frihetsgudinnan som slagträ och pansarvagnar som bollar? No problem!

Action tills du spyr

Dagens actionfilmer för den yngre målgruppen är så sjukligt fullpackade med specialeffektdriven action, inte en minut går utan en explosion, och tempot är så uppskruvat att man blir fullkomligt andfådd.

Nyligen var jag med pojkarna på bio och såg den senaste Lego Batman-filmen, i 3D naturligtvis, och det var som en enda lång uppspeedad ADHD-sockerfylla.

Pojkarna high-fiveade i och för sig varandra efteråt och var som att yeaahhh!!, men de ångorna avdunstade innan vi steg av lokaltåget på vägen hem från stan och väl hemma satte de sig ned vid konsolen och byggde en stor hög med pixlade block i Minecraft.

Minns inte vad det föreställde, men det tog en lång stund och sedan sprängde de bygget i luften. Helt utan explosioner vill inte heller den nya generationen vara.

Vem bryr sig om megapixlar?

Men allt det där andra, all den högteknologiska blingblingen, det struntar många av dem i. De bryr sig katten i hur många gigahertz processorn i deras smarttelefon har.

De behöver inte heller en biljakt eller helikopterkrasch varannan minut när de väljer en film för söndagens far och son-filmkväll.

De älskar de gamla klassikerna som Ghostbusters, Back to the Future och gamla Doctor Who-avsnitt, sannolikt just för att de har ett makligare tempo som man inte behöver vara i konstant sockerfylla för att kunna uppskatta till fullo.

Bli vuxna? Vi? Varför det? Vuxna utklädda till Ghostbusters. Bild: Wikimedia Commons / Uniquelycat Photo Creations cosplay,Ghostbusters – Spökligan

På 80-talet var specialeffekterna så dyra på att producenten fick sälja sin ena njure och sin ranch för att bekosta en enda rymdstrid, så man fick idka lite återhållsamhet. Men till och med då såg det billigt och hemgjort ut, speciellt när jag tittar på den tidens filmer i dag.

Jag sitter ju där med händerna framför ögonen av skam och ber om ursäkt av barnen för de amatörmässiga effekterna som Spielberg och grabbarna körde med när pappa var ung.

För länge sedan i en fjärran galax

Men mina pojkar är ju bara som att “äh, kom igen nu, det här är ju helt lysande! “Star Wars - A New Hope (1977), all right pappa, mera sådant!”

Och då är det inte för att de uppfattar det som retro, de vet knappt vad retro är för någonting. För dem är det helt enkelt bra stuff. Tidlöst.

Jag för min del börjar inse att vi mer eller mindre kan slopa drömmarna om att kolonisera Mars och att erövra galaxen, om det här är vår teknologiska bekvämlighetszon: 1980-talet.

Det ska vara min generation som gör det i så fall; med våra sista krafter landar vi på Saturnus måne Titan och skickar hem tusen megapixels foton i ultraholografisk högupplösning till våra barn som inte bryr sig, för de tittar på gamla repriser av MacGyver.

Kaffe och grönsaker mot bröstcancer, soja mot prostatacancer. Näringsexperterna ger råd om hur man minska cancerrisken genom rätt slags kost.

Inget livsmedel kan ensamt orsaka cancer eller bespara någon från cancer. Många födoämnen har ändå en bevisad effekt när det gäller att minska cancerrisken.

Grafik som visar livsmedel som motverkar bröstcancer. Bild: Yle bröstcancer,dieter

En hälsosam diet uppskattas minska cancerrisken med ungefär 20-25 procent.

- Man har hittat en mängd ämnen som motverkar cancer framförallt i de födoämnen som kommer från växtriket, säger Reijo Laatikainen, legitimerad näringsterapeut på Docrates cancersjukhus.

Den västerländska kosten ökar cancerrisken

Reijo Laatikainen och Timo Joensuu, cancerforskare på Docrates cancersjukhus, har samlat en mängd pålitlig forskningsinformation i en ny bok. Det är den första inhemska boken som på ett heltäckande sätt tar sig an det här ämnet.

- Informationen om kopplingen mellan näring och cancer har ofta varit fragmenterad och av dålig kvalitet, ofta också enbart humbug. Därför fanns det ett behov för en sådan här bok, säger Laatikainen.

En allmän riktlinje som passar de flesta är de nuvarande kostrekommendationerna med tyngdpunkt på grönsaker och bär eller medelhavskost.

Däremot ökar cancerrisken om man äter mycket fett, socker, vitt spannmål, rött kött och processade produkter som ofta ingår i en västerländsk kost.

Grafik som visar livsmedel som motverkar tarmcancer. Bild: Yle dieter,tarmcancer

- Mjölkprodukter minskar risken för tarmcancer, men å andra sidan kan vissa beståndsdelar av mjölk öka risken för prostatacancer hos män, förklarar näringsterapeuten Reijo Laatikainen.

Risken för prostatacancer kan i teorin öka om man konsumerar ungefär 1,5 gånger mer mjölkprodukter än den finländska rekommendationen.

Broccoli, blåbär, bönor och fullkornsbröd är hälsobomber

En grundregel är måtta med allt. Kålväxter, mörka bladväxter, bönor, bär och fullkornsspannmål innehåller många bra näringsämnen.

Alkohol och tobak ska man undvika och vikten ska hållas på en normal nivå.

Grafik som visar livsmedel som motverkar prostatacancer. Bild: Yle dieter,prostatacancer

Vissa födoämnen brukar enligt de rådande trenderna klassas som superfood. Dem ska man ändå förhålla sig till med ett visst bondförnuft.

Om ens diet i stora drag är i skick kan man finslipa den med diverse födoämnen som kan minska cancerrisken. Näringsterapeuten kallar ändå inte de ämnena för superfood.

- Det finns inget sånt som superfood, säger Reijo Laatikainen.

I Finland upptäcks årligen ungefär 30 000 nya cancerfall. De vanligaste cancerformerna bland män är prostata- och lungcancer och bland kvinnor bröst- och livmodercancer. Cancer i tarmen är vanligt bland båda könen.

De födoämnen som finns på bilderna i artikeln är förenklade exempel. Mera information finns i Reijo Laatikainen och Timo Joensuus bok Syö hyvin, voi paremmin - Ravinto syövän ehkäisyssä ja hoidon tukena, förlag: Kirjapaja 2017.

Texten är en översättning av artikeln Syö syöpäriski pienemmäksi – Joka neljäs syöpä voitaisiin välttää terveellisellä ruokavaliolla skriven av Paula Tiessalo/Yle Uutiset.

Läs mera:

Mångsidig mat vinner ännu över alla piller

Burkarna med kosttillskott upptar allt fler hyllmeter i hälsokostaffärerna, apoteken och matbutikerna. Här trängs vitaminer med mineraler, fettsyror, växtextrakt och proteinpulver. Marknaden har vuxit enormt, men hur mycket av det här behöver vi på riktigt?

Anna Alm från Mörby gård i Raseborg slutar tillverka sin korv hos köttföretaget Perniön Liha i Salo efter köttskandalen. Jag vill inte anlita ett företag som fuskar, säger hon.

Saloföretaget Perniön Liha anklagas för marknadsförings- och hälsobrott. Företagets produkter har marknadsförts som inhemska trots att de har innehållit utländskt svinkött.

Perniön Liha åtalas också för att ha återanvänt osålda köttprodukter som råvaror i sin köttproduktion. Enligt åklagaren har det orsakat fara för liv och hälsa.

Inte okej att lura folk

Mörby gård i Raseborg producerar bland annat ekologiskt nötkött, spannmål och potatis. Gården har låtit tillverka sin korv hos Perniön Liha.

Mörby gård har sålt korv tillverkad vid Perniön liha i sin gårdsbutik. Ekologiskt kött i kyldisk på Mörby gård Bild: Yle/Monica Slotte-Wallenius ekologiskt kött,gårdsbutik,kyldisk,kött,mörby gård,västnyland

Jordbrukaren Anna Alm på Mörby gård tror inte att det har förekommit annat kött än överenskommet i gårdens korv. Men hon vill ändå göra en markering och avsluta underleverantörskontraktet med Saloföretaget.

- Jag vill inte fortsätta med ett företag som fuskar, säger hon. Ingen är felfri, men det är inte okej att lura folk.

Information i sent skede

Anna Alm fick veta om köttbedrägeriet då hon lyssnade på radio.

- Jag reagerade starkt eftersom företaget har vetat om det här i ett år men det har inte informerat mig som kund om saken.

Anna Alm är ekojordbrukare på Mörby gård. Köttproducent Anna Alm på Mörby gård i Raseborg Bild: Yle/Monica Slotte anna alm,kött,köttproducent,mörby gård,pojo,raseborg,västnyland

Hon säger att det nu är en väsentlig fråga hur kunderna ska kunna lita på de inhemska köttproducenterna.

- Man måste försöka ta reda på så mycket man kan om produkter och tillverkare. Jag tror att korta kedjor till dem som producerar är bra.

Förpackningen ska ha rätt information

Samtidigt beklagar Anna Alm att hon har litat på företaget som har tillverkar Mörby gårds korv. Hon kan inte säga om varumärket nu lider av skandalen.

- Det viktiga är inte om varumärket lider utan att det står rätt på förpackningarna.

Flera lokala köttproducenter har låtit tillverka korv hos Perniön Liha. Ko på Mörby Gård Bild: YLE/Mikaela Sonck ekologisk mat,herefordkor,kor,mörby gård,närproducerad mat,västnyland

Också Koskis gård, på gränsen mellan Raseborg och Salo, har anlitat Perniön Lihas tjänster.

- Det var en verkligt tråkig nyhet, säger Helena von Limburg Stirum.

Hon känner till flera köttproducenter som liksom Koskis och Mörby låtit göra korv av gårdens eget kött på Perniön Liha. Ironiskt nog är det de hårda livsmedelskraven som gör att Koskis gård anlitat just Perniön Liha.

- Evira har så stränga bestämmelser på oss köttproducenter att vi inte själva kan tillverka vår korv i egna lokaler, säger Helena von Limburg Stirum.

Hon misstänker att skandalen i värsta fall kastar en ofördelaktig skugga över hela näringsgrenen.

Också Helsingin Makkaratehdas stämplas

Perniön Liha köpte korvföretaget Helsingin Makkaratehdas år 2008.

Åklagaren yrkar på att företagets vd döms till villkorligt fängelse och att företaget får samfundsböter på 30 000 euro. Åklagaren anser också att företaget borde betala 40 000 euro i brottsvinning till staten.

Artikeln uppdaterades kl 11.11 med kommentarer av Helena von Limburg Stirum.

Det finns vissa läkeväxter som är sådär alldeles extra användbara. Slåttergubbe är en av dem, en växt som borde finnas i alla husapotek.

Man brukar kalla slåttergubbe (Arnica montana) för ett slags naturligt liniment eftersom den är så bra till att behandla stukningar, vrickningar och muskelskador. Men slåttergubben kan mer än så. Den får bulor att gå ner snabbare och blåmärken att dra sig tillbaka. Den motverkar svullnader och hjälper bristningar i muskler och senor att läka. Många idrottare använder arnica för att behandla idrottsskador och medicinska fotvårdare rekommenderar arnicaolja mot åderbråck.

Arnica innehåller mycket flavonoider, ett ämne som stärker blodkärlen och gör dem mer elastiska. När man råkar ut för en smäll, en stukning eller en bristning bidrar flavonoiderna till att blödningen minimeras så att blåmärken och bulor inte blir så stora. Terpener, laktoner och eterisk olja verkar inflammationshämmande och ökar genomblödningen vilket också brukar leda till snabbare läkning.

Gör olja och tinktur av slåttergubbe

Det bästa är att göra en örtolja eller tinktur av slåttergubbe. Oljan är bra att använda på stora kroppsområden, som vrickningar, stukningar, åderbråck och skadade muskler. Tinkturen är mer koncentrerad och bra att stryka på små skador som blåmärken eller små områden som fingrar och tår. Vilken beredning man väljer är egentligen en smaksak. Personligen gillar jag oljan bäst, den är också en väldigt behaglig massageolja.

Arnicaolja

Plocka färska slåttergubbeblommor en torr och solig dag. Lägg dem i en ren glasburk och fyll på med raps- eller rypsolja så att blommorna är ordentligt täckta. Sätt på locket. Ställ burken i ett öster- eller västerfönster och låt blandningen dra i två veckor. Se till att inga blommor sticker upp ur oljan, för då kan de börja mögla. Sila bort blommorna och häll upp oljan i en mörk glasflaska. Den håller i ett år.

Arnicatinktur

Fyll en glasburk till hälften med torkade slåttergubbeblommor. Häll på okryddat brännvin eller vodka 35-40 % upp till kanten på burken. Ställ burken i ett öster- eller västerfönster och låt blandningen dra i fyra veckor. Sila bort blommorna och häll upp tinkturen på en mörk glasflaska. Den håller i 10-20 år.

Den vilda slåttergubben håller på att försvinna

Slåttergubbe är en ängsväxt som börjar vara ganska sällsynt nuförtiden. Den trivs i slåtterängar och på naturbeten, marker som inte är så vanliga längre. Arnica finns att köpa i hälsokostaffärer både som torkad ört, arnicaolja, arnicatinktur och i olika produkter. Men har man en trädgård eller en lämplig bit mark kan man gärna så lite slåttergubbar där för att hjälpa växten att sprida sig. Det man bör tänka på om man sår arnica i trädgården är att se till att jorden inte är för näringsrik. Ängsväxter gillar mager mark, så gödsla inte för mycket.

Det här är en bänk som man kan sitta på och odla i - allt i en förpackning. Dessutom är den lätt att bygga själv.

Material till bänken:

• 2 st plankor som är 5 cm tjocka och ca 15 cm breda
• 5 st rundstavsbitar som är 15 cm långa och ca 20 mm tjocka
• 2 stora krukor av betong eller järn, stadiga och lika höga

Gör såhär:

• Såga till plankorna i lämplig längd.

Tall planka Bild: yle/Strömsö bänkar,möbler,Strömsö (tv-program)

• Rita ut cirkeln (så att den passar till krukorna).

Ritar ut cirkel på träplanka Bild: yle/Strömsö bänkar,möbler,Strömsö (tv-program)

• Såga ut cirklarna.

Sågar med pendelsåg Bild: yle/Strömsö bänkar,möbler,Strömsö (tv-program)

Utsågad cirkel Bild: yle/Strömsö bänkar,möbler,Strömsö (tv-program)

• Borra 5 hål för tappar mellan plankorna (mät noggrant).

Borrat hål för tappar Bild: yle/Strömsö bänkar,möbler,Strömsö (tv-program)

• Limma ihop tappar och plankor.

Limmat tappar och sätter ihop plankorna Bild: yle/Strömsö bänkar,möbler,Strömsö (tv-program)

• Skruva fast små klossar under plankorna så att bänken hålls på krukorna.

Spikar stödklossar under plankor Bild: yle/Strömsö bänkar,möbler,Strömsö (tv-program)

• Odla

Jim planterar örter Bild: yle/Strömsö bänkar,möbler,Strömsö (tv-program)

• Sätt plankorna på krukorna och så är bänken klar.

Jag har byggt många bänkar genom åren, här ser du några av dem:

En grå, väderbiten och lite ihopsjunken lada är en stark symbol för Österbotten i mitt sinne. För mig symboliserar den strävsamhet och den här ladan som Marina Haapaniemi i Pörtom designat är ett lagom enkelt stickprojekt för en nybörjare i mönsterstickning. Ladan är Marinas bidrag till vårt stickprojekt för Finland 100 år.

Läs mera om vårt projekt att samla stickmönster som förenar Finland.

Lee skapade ett nytt mönster som hyllar 100-åriga Finland med blommor, granar och svanar, här hittar du mönstret till hennes halstub. Mönstret kan också stickas till handledsvärmare.

Du behöver:

• Garn i grått och orange. Jag använde ett garn med en mix av ull och alpacka.
• Stickor. Jag använde 40 cm rundstickor stl 4 (garnet var rekommenderat för stl 5 men jag ville ha ett tätare slutresultat eftersom pannbandet är enkelt och ofodrat)
• Stoppnål
• Sax

Stickfasthet:
Kontrollera din stickfasthet och anpassa efter behov. Obsververa att arbetet alltid krymper ihop mera när man använder två eller flera färger samtidigt.

Min stickfasthet här är 18 m på 10 cm. Det färdiga pannbandet är 51 cm i omkrets och 8 cm högt. Det sitter tajt utan att spänna för mycket på mig som har en huvudomkrets på 56 cm.

Gör så här

1. Lägg upp 88 m med orange garn.
2. Börja med en pilrand, sk lettisk fläta. Den görs så här:
   Varv 1. Sticka ett varv räta maskor med varannan maska orange och varannan grå utan att tvinna tråden på baksidan.
   Varv 2. Lägg nu båda garnen framför arbetet. Sticka aviga maskor med samma färg på tråden som maskan under. När du byter färg tvinnar du alltid tråden åt samma håll. Lyft alltså alltid nya färgen under den du nyss stickat.
   Varv 3. Sticka på samma sätt med aviga maskor - med samma färg på tråden som maskan under och med trådarna fortfarande framför arbetet - men tvinna trådarna nu åt motsatt håll. Ta alltså alltid garnet över föregående färg.

   Pilarna kommer nu att peka åt höger. Vill du att pilarna pekar åt vänster svänger du på varv 3 och 2 så att du tvinnar åt motsatt håll.

Nedan kan du se video på hur pilranden stickas åt vänster:


Stickdiagrammet för ladan. Ett stickmönster föreställande en grå lada mot orange botten. Bild: Yle/Elin Skagersten-Ström Finland 100,handarbetsbeskrivningar,Mönsterstickning,stickning,Strömsö (tv-program)
3. Nu börjar slätstickningen. Lägg tillbaka trådarna på baksidan av arbetet och sticka alltid räta maskor. Följ mönstret på bilden här eller skriv ut mönstret i PDF form. Mönstret visar hela slätstickningen mellan pilvarven upptill och nertill. Mönstret upprepas 8 ggr på bredden.
4. Avsluta med ett pilvarv stickat som ovan.
5. Avmaska med orange garn.
6. Fäst garnändorna.
7. Fukta arbetet och lägg det plant att torka.

Ett mönsterstickat pannband med orange botten och gråa lador. Bild: Yle/Carina Ahlskog Finland 100,handarbeten (produkt),handarbetsbeskrivningar,mönsterstickade plagg,Mönsterstickning,Pannband,stickade plagg,stickning,Strömsö (tv-program)

De som ställer sig i brödkö består inte längre bara av enskilda personer som lever på utkomststöd. Också människor i arbetslivet köar numera efter mathjälp.

Yle har gjort en runda bland personer som jobbar med matutdelning på olika håll i Finland, och budskapet är klart: Brödköerna har vuxit betydligt och i dag är det helt nya människogrupper som behöver mat.

Helsingin Sanomat har skrivit om att man i brödköer har kunnat se följderna av de problem som hopat sig på Folkpensionsanstalten (FPA) på grund av de försenade utbetalningarna av utkomststöd. Samma fenomen har iakttagits i Tammerfors och Kuopio där brödköerna uppges ha blivit nästan dubbelt längre.

Också diakonissor har iakttagit det tilltagande behovet, och har noterat att personer som väntar på beslut om utkomststöd allt oftare vänder sig till församlingarna för att få hjälp.

Många av de personer som organiserar mathjälp säger att antalet besökare har ökat oavsett FPA-förseningarna. Men FPA:s problem har bidragit till att tidigare kunder nu befinner sig i en ännu besvärligare situation.

Det handlar inte längre om ett halmstrå för enskilda personer som lever på utkomststöd.

Numera ser man också fler unga, studerande och barnfamiljer i köerna.

- En alldeles ny grupp är de som nog har ett arbete men som ändå inte får pengarna att räcka till mat, säger Ilkka Blomerus som ansvarar organiseringen av matköerna i Kuopio.

- Den vanligaste gruppen är ändå fortfarande ensamma män, säger man i Jyväskylä.

Kommunalvalskandidaterna verkar inte vara intresserade

I alla delar av landet är brödköerna för tillfället långa. I Helsingfors stod i fredags 3 128 människor i kö till den verksamhet som upprätthålls av Veikko och Lahja Hurstis förening.

Rapporter från Varkaus visar att över 52 000 människor har stått i församlingens brödkö under de senaste tre åren. Mat har delats ut till ett värde av en miljon euro.

Sinikka Backman som ansvarar för livsmedelshjälp i Kvarnbäcken i Helsingfors, konstaterar att hon har noterat att ingen av de kommunalvalskandidater som rör sig ute nämner något om hur man skulle kunna få bort brödköerna i Finland.

Texten bygger på Yle Uutisets artikel

Sydspetsens miljöhälsa och områdets hälsovårdsmyndigheter utreder ifall en grupp människor drabbades av matförgiftning i Ekenäs på lördagen (25.3). Flera personer insjuknade med magproblem efter en tillställning i Ekenäs.

- Under 100 människor har exponerats och över 10 personer har insjuknat, säger Katianna Kuula, direktör för hälsoövervakningen vid Sydspetsens miljöhälsa.

Myndigheterna är förtegna om vilken tillställning det handlar och eller var den ordnades.

- Det är inget ställe där mat kontinuerligt lagas. Det är frågan om en isolerad incident, säger Kuula.

Det har inte funnits orsak att gå in för begränsande åtgärder med anledning av händelsen, uppger myndigheterna.

Utredningar

Myndigheterna har tagit prover av maten som serverades och av patienter som insjuknade, men det är fortfarande oklart varför människorna insjuknade.

De som har berörts har också fått fylla i frågeformulär.

- Vi har inte hittat några stora fel i procedurerna eller bevis på att det skulle handla om maten. Det kan också röra sig om norovirus som är extremt smittsamt, säger Kuula.

Det innebär att en person kan ha burit på smittan och att den har spridits på tillställningen.

Myndigheterna räknar med att ha riktgivande resultat vecka 14 och lovar informera om resultaten i slutet av veckan.