Vem har egentligen väjningsplikt? Petter listar tre enkla cykelregler för den okunnige och zenbuddhisten.
Allt du behöver veta
Allt du behöver veta om cykelregler finns i trafikskyddets trevliga broschyr.
Här kommer istället tre zenbuddhistiska/frikyrkliga visdomsord för cyklister.
1. Trottoaren är till för fotgängarna
I Finland är det bara barn som får cykla på trottoaren. Vi andra håller oss till cykelvägarna. Finns det ingen cykelväg så cyklar vi på vägen tillsammans med bilarna.
På samma sätt som du svär över att de stora och klumpiga bilarna inte tar hänsyn till dig svär fotgängarna över att du inte tar hänsyn till dem.
För länge sen frågade en ung cyklist den vise om vägen.
Cyklisten: Är det jag som äger vägen?
Den gamle: Vägen finns under dig och samtidigt inuti dig. Den omsluter dig, precis som din hud. Det är du som är vägen.
Cyklisten: Så jag äger den?
Den gamle: Nej.
2. Vem väjer och vem ler?
- När du cyklar med bilar följer ni samma regler.
- När du leder cykeln över ett övergångsställe är du fotgängare och alla väjer för dig.
- När du cyklar på en cykelväg som fortsätter rakt över en väg väjer du för bilar. Om bilarna svänger över övergångsstället eller om ett vägmärke markerar att de har väjningsplikt så är det bilarna som väjer.
Bilister kommer att stjäla din förkörsrätt och en del av dem har ingen aning om hur de ska behandla dig. När dina medtrafikanter bryter mot reglerna och du blir dåligt behandlad är leendet ditt bästa vapen.
Cyklisten: Varför ler du varje dag?
Den gamle: Varje gång jag ler föds en cyklist och en bilist dör.
Cyklisten: Bildligt talat?
Den gamle: Bildligt.
3. Cyklister blir aldrig arga
En gång för länge sedan körde jag en bil. Jag backade långsamt ut från en gård med god sikt, men lyckades ändå nästan backa över en cyklist. Jag tittade efter men var antagligen både trött och ouppmärksam. Av någon anledning missade jag cyklisten. Cyklisten hann väja men blev väldigt arg. I detta ögonblick hände två saker. Jag blev en idiotisk bilist. Cyklisten blev en idiotisk cyklist. Det fanns inte längre något utrymme för kramar och ursäkter. Jag ville stiga ut ur bilen och förklara att det var ett misstag och att jag också är cyklist och vet hur värdefulla och sårbara cyklister är. Eftersom jag trots situationen var tillräckligt uppmärksam för att se att cyklisten körde på fastnav ville jag också fråga om hans utväxling. Jag tänkte: den här ilskan gagnar inte någon av oss.
Jag är inte bilist. Jag är cyklist. Ett leende är mitt vapen. Vägen är en väg. Vägen är min väg. Vägen är inte min väg. Vägen är inte en väg.
Cyklisten: Tog du EPO under din karriär?
Den gamle: Inga kommentarer.
