Varje vågrät yta fylls med saker, heter det. Och följdsatsen är förstås då att om man får mera ytor så blir det mera saker.
Det här tycks vara ett problem som gäller speciellt medelålders människor. I det livsskedet har barnen ofta flyttat ut men har kanske inte ännu så stora lägenheter att de kan ta med sig sina prylar, möbler och minnessaker hemifrån.Det är kanske också en trygghet att veta att en del av en ännu har en plats hemma. Men ibland kan det också gå så att barnen fortsätter att använda föräldrarnas hem som en förvaringsdepå.
Samtidigt blir de egna föräldrarna äldre, de flyttar kanske till mindre bostäder eller servicelägenheter. Möblerna är för stora och skrymmande, det finns för mycket linne och skåpen är för små för alla kärl man samlat på sig under tiotals år. Förr eller senare går de också bort och en mängd saker skall tas om hand av de efterlevande. Saker som bär med sig minnen och känslor.
Anci Varoma har tömt flera hushåll. Först mera avlägsna släktingars, sedan de egna föräldrarnas efter faderns död, då modern måste flytta till ett serviceboende. Och nu slutligen moderns, efter att hon gick bort i våras. Det har inneburit många, många timmars arbete att gå igenom alla saker och besluta vad som skall sparas, vad som kan säljas, vad som kan föras till återvinning och vad som måste kastas bort. Ett arbete som är både fysiskt och emotionellt tungt. Samtidigt innebär det ett ställningstagande; skall man fylla sitt hem med sådant man själv valt eller med sådant som varit viktigt för andra? I dag hyr Anci ett förråd för de sista viktiga sakerna i väntan på att få dem placerade.
- Och dessutom så inverkar tiden, ju längre det går desto lättare är det att avstå, säger Anci Varoma.
Maria Lindell lever i en annan livssituation med tre små barn och det kaos i hemmet som det innebär med leksaker, tvätt och annat som hör småbarnsåren till. Ännu för något år sedan var lösningen dörrar som man kunde stänga om kaoset för att slippa se det. Men i dag kan man öppna vilka dörrar som helst hos Maria. Under ett par år har hon nämligen gått igenom varje sak i hushållet och frågat sig om den behövs. Det som inte behövs har hon gjort sig av med och det som behövs har sin egen givna plats.
- Det sparar en massa energi att veta var allt finns och dessutom ökar det kontrollen över vardagen, säger Maria som också utbildat sig till ” professional organizer”, en ordningskonsult som hjälper människor att reda upp bland sina saker.
Det här är en ny tjänst i Finland, men enligt Maria Lindell kan många upptagna människor ha nytta av att en utomstående person hjälper till med att reda upp det där ena förrådet, eller det där skåpet som hela tiden gnagar på samvetet och energin.
Anci Varoma och Maria Lindell diskuterade om sakerPia & Peter Yle/PiaAbrahamsson
Det är heller inte så lätt att bli av med överlopps saker. I vårt välfärdssamhälle råder det överutbud på t.ex. möbler. Återvinningscentralerna och lopptorgen har begränsat med förvaringsutrymme och kan därför inte ta emot mer än en bråkdel av vad människor vill bli av med. Och det att föra helt användbara saker till avstjälpningen är enligt många både omoraliskt och dyrt. En del människor har goda erfarenheter av de firmor som annonserar i tidningarna om att de köper och städar t.ex. dödsbon, medan andra har blivit grundlurade. Det gäller att noga ta reda på villkoren. Men i dag kommer också internet in som en ny aktör, många orter och stadsdelar har skapat egna bytes- och loppissidor där man med god tur kan få se sin soffa, barnets för små skridskor eller föräldrarnas uppslagsverk hitta nya goda hem.