Redan under medeltiden anlades trädgårdar i Norden. Det var främst klostren som var kända för sina odlingar. På 1300-hundratalet var kålgården, eller köksträdgården, den vanligaste men det fanns också örtagårdar, fruktträdgårdar och humlegårdar. På den tiden var örter en viktig del av läkekonsten och nunnorna och munkarna odlade örter i medicinskt syfte.
I Finland finns det ett ortodoxt munkkloster, Valamo och ett nunnekloster, Lintula i närheten av Heinävesi. I nunneklostret Lintula odlas trädgården för att nunnorna ska kunna vara självförsörjande under största delen av året. Kosten är främst vegetarisk, men under högtider bjuds det även på fisk.
Traditionellt odlas också örter som säljs som örtte i den lilla klosterbutiken. En ört som moder Nektaria tycker om att lyfta fram är kvanne. Den anses ofta vara ett ogräs, men nunnorna tar den gärna tillvara eftersom den är mycket näringsrik och har höga halter av C-vitamin. Förövrigt är mynta hennes favorit. Den är uppiggande och renande för kroppen.
Nässlor används både i te och i soppa, men också som bekämpningsmedel och gödsling. Nässlor sätts i en behållare med vatten. Då nässelvattnet har stått i tre till fyra dagar kan man vattna trädgården och nässelvattnet fungerar då som bekämpningsmedel mot skadedjur. Då nässelvattnet har stått i ungefär två veckor fungerar det som gödsling i örtagården, säger moder Nektaria.
Både nunneklostret Lintula och munkklostret Valamo evakuerades under kriget från Ladogatrakten till sina nuvarande platser. Det var fattiga tider och båda klostren odlade sin egen mat i självförsörjningssyfte. Under 2000-talet har Valamo kloster blivit ett populärt besöksmål och det är inte längre hållbart att vara självförsörjande. Som kuriositet kan nämnas att Valamo har Finlands största vinbärsodling och gör sitt eget klostervin.
Lintula klosterträdgård