Förra vintern var snöfattig. Februari 2014 var mild och sportlovet mer grönt än vitt. Vintern 2014 var helt i min smak. Jag skidar inte. Jag skrinnar inte. Jag skottar den inte ens. Personligen behöver jag inte snö.
MEN jag är ingen ogin typ - jag respekterar den som är sugen på snö. Jag förstår att det kan kännas lite bra i kroppen att sprätta runt med armar och ben i ett skidspår eller att man gärna upprätthåller kroppens minne av en piruett i rinken om man någon gång lärde sig att göra en.
Jag var ett starkt och friskt barn, kanske för att jag skidade så förskräckligt mycket - till och från skolan i ett halvt decennium och runt, runt i elljusspåret i Kvevlax tills det smakade blod i munnen och vantarna frös fast i stavarna.
Jag skrinnade, på skolgården, i rinken, på träsket i kylan och mörkret. Piruetter lärde jag mig aldrig, men jag var så snabb i vändningarna som det bara är möjligt i vita flickskridskor med klackar bak och taggar fram.
Jag blev naturligtvis frisk och stark, men jag frös och jag frös, tårna domnade, skridskorna var kalla och hårda. Jag växte ur dem och upp och i tonåren gjorde jag slut med både snön och isen.
Nu som vuxen klarar jag mig fortfarande utmärkt utan snö, men jag tycker att den kan vara vacker att titta på och absolut bäst gör den sig på TV. Strömsö bjuder på ett riktigt vintrigt och frisksportigt program på söndag - en repriskavalkad med vinterbad, långfärdsskrinning och en skidtur i Pallas.
Strömsö gillar snö
Trygg på isen - med eller utan skridskor
Vaklucka - lucka till isvak
Elisabeth i Pallas-Ylläs nationalpark
Programmet sänds söndagen den 18 januari kl. 17.15 och i repris måndagen den 19 januari kl. 22.00