Fyra väggar gör inget hem, säger man. Men vad är det då som gör ett hem till ett hem och inte bara ett tak över huvudet?
I ett skede i mitt liv bodde jag ganska bra men kände mig inte hemma. Bostaden var närmast ett ställe att sova och förvara mina saker i. Ändå var det en ganska fin bostad med tillräckligt med utrymme och nära till allt. Sen bodde jag några år i ett litet obekvämt torp som den första tiden var en konstant byggplats med utetupp och utan rinnande vatten. Och där trivdes både jag och mina vänner. Vad behövs det för att ett hem skall kännas bra?
Hemmet som platsen för social aktivitet
Pia Ingström skrev boken "Känslor äger rum" för att undersöka förhållandet mellan människan och rummet. I essän " Riktiga hem, riktiga liv" tar hon upp många hem; söndagshemmet, kvällshemmet, skiljsmässohemmet, hemmet på äldreboendet med flera.
Hemmet är ett ställe där man tar emot gäster och äter familjemiddagar men det är också det stället dit man kan dra sig tillbaka när man känner sig liten och ledsen och ful, vilket man ju ofrånkomligen ibland gör.
Hemmet kan vara föränderligt, man flyttar, skiljer sig, flyttar ihop, växer ur barndomshemmet och kanske slutligen flyttar in på ett äldreboende. Men det kan också vara det beständiga, tryggheten, stället där man vet var allting finns. På bilden ser du Pia Ingströms pappa i sitt, kanske lite sjabbiga, gamla kök. Där visste den synskadade gamle mannen precis var allting fanns och det sista han önskade var någon storstädning eller renovering.
Hemmet som ett uttryck för den inre självbilden
För Kim Svennblad, inredare och globetrotter, är hemmet ett ställe där man kan leka med utrymmet i sig.
Många människor kanske kan också kan känna sig förvirrade och vilse i att skapa sitt hem för att de inte är du med sig själva. De lever kanske inte sina egna liv utan försöker uppfylla omgivningens krav.
Kim själv är en utpräglad estet och konstaterar att det ibland kan hjälpa med att bara flytta om möbler som man kanske inte kan byta ut, och på så sätt skapa ett hem som känns eget. Efter att ha haft sitt hem på otaliga ställen, från Buenos Aires till en ö mitt i en åker i Kuusijoki så håller Kim Svennblad återigen på med att renovera ett gammalt hus, denna gång i Lojotrakten. Där har han byggt sitt gula rum med inspiration av minnet av sin farbrors sal. Där gjordes det inte så mycket, i bland var det kalas och någongång tog farbrodern en tupplur där.
- Jag ville att det samtidigt skulle kännas lite festligt och samtidigt vara ett ställe där man kan vara helt sig själv och där ingenting stör en. Man är du med sig själv och med tiden och stunden som man befinner sig i.