Enligt Norrmejeriers egen webbplats kom Västerbottensosten till av en slump i slutet av 1872. Mejerskan Ulrika Eleonora Lindström hade ensam ansvar för ystningen i Gammelbyns mejeri i Burträsk.
Hon var tvungen att avbryta arbetet med västgötaosten för andra sysslor, och på byn ryktades det att drängen som levererade mjölken till gården hade uppvaktat Lindström och distraherat henne.
Det ledde till att ostmassan svalnade och värmdes i flera omgångar, ystningsprocessen drog ut på tiden och resultatet blev inte som det var tänkt. Osten lämnades åt sitt öde och avsmakades först långt senare. Trots misstaget blev osten stark, aromatisk och pikant.
Å andra sidan var mejerskan högt ansedd i bygden, hon var utbildad i mejeriskola, skicklig och mycket intresserad av yrket. Det är inte troligt att någon karlslok skulle ha kunnat störa henne i arbetet. På ostens egen webbplats spekuleras också i om osten blivit sådan den är tack vare ett meteoritnedslag, midnattssolen eller husfloran. Då är nog historien om mejerskan den (t)roligaste.
Källor:
En passionerad historia om ost (hämtat 12.3.2013).