Finländarna är mera intresserade av naturen, men kunnandet försvagas. Liksom andra delar av vardagen blir friluftslivet mera organiserat. Vad betyder det för vårt förhållande till naturen?
Natten till söndag drar många ut i skogen för att sova i tält. Det är friluftsorganisationen Suomen Latu som inbjuder till organiserad gruppövernattning. I dag ordnas en av jubileumsårets fyra naturdagar.
- Intresset för naturen har vuxit, men samtidigt försvagas människors kunnande om naturen och de vill ha mera guidade naturerfarenheter, ofta i grupp, säger Sirpa Kärkkäinen på Finska forstföreningen.
Traditionellt har finländarna rört sig i naturen i lugn och ro, men nu vill man ha guidade besök i nationalparker, med färdigt utmärkta rutter så att man inte tappar bort sig.
Om sommaren flänger föräldrar omkring på happenings och barnen tittar på sina paddor.
Enligt Madeleine Nyman på Forststyrelsen genomsyrar samma trend hela vårt liv. Vardagen byggs upp till ett schema av hobbyer.
- Barn har massor med hobbyer, men de relaterar inte till naturen. Föräldrarna prioriterar annat.
- Också om somrarna flänger föräldrar omkring på happenings och på stugan tittar barnen på sina paddor, i stället för att gå ut i skogen, säger Nyman.
Kunskapen byts ut till känslor
Nyman är biolog och arbetar med jakt- och fiskefrågor. Hon uppmuntrar också barn och lärare ut i naturen. Många aktiva barn och unga intresserar sig för naturen i scouterna eller via orientering, medan andra helt saknar en kontaktyta till naturen.
Det här oroar forskare.
Urbaniseringstakten tilltar och stadsmänniskan fjärmas allt mer från naturen. Kunnandet om naturen försvagas också för att skolelever inte längre går ut i naturen utan man tyr sig till böcker.
Enligt Nyman handlar undervisningen mycket om stora globala processer, som klimatförändringen, men mindre om vår flora och fauna. Man förstår inte längre enskilda arters funktion i ekosystemet, utan ser på djuren ur ett känslomässigt eller estetiskt perspektiv.
När känslorna tar över, betyder det att det lättare uppstår konflikter, säger Nyman, liksom i vargfrågan.
Känslostormen kring vargen syns bland annat i kommentarerna till artikeln om Karisbon som försvarade sig mot en varg med en vedklabb.
När vi ordnar skogsvecka i skolor frågar lärare om där finns ormar och getingar. När de hör att det är möjligt, vill de inte delta.
Det finns också mycket rädsla för naturen.
- Lärare är rädda för naturen och barn tycker lätt att skogen är skrämmande eftersom deras föräldrar fokuserar på att varna dem om alla möjliga faror, säger Nyman.
Sirpa Kärkkäinen på Forstföreningen får samma signaler.
- När vi i september ordnar en årlig skogsvecka frågar läraren om där finns ormar och getingar. När de hör att det är möjligt, vill de inte delta, berättar Kärkkäinen.
Kärkkäinen ser ändå att den nya undervisningsplanen kan vara en möjlighet att svänga den nedåtgående trenden. I den ligger fokus på att undervisa om fenomen.
Nyman igen ser det som positivt att det idag finns många intressegrupper som arbetar aktivt med att förstärka just ungas kontakt till naturen. Happenings där man sover i skogen är också exempel på initiativ med syfte att skapa just den här kontakten.
Själviskt naturintresse
Det stora naturintresset syns bland annat i nationalparkernas besökssiffror. Nya nationalparker har invigts och den nyaste, Hossa i Kajanaland, invigs i dag. På drygt 15 år har vistelserna tredubblats från knappt en miljon till nästan tre miljoner besök per år.
Madeleine Nyman förklarar det med vårt stora hälsointresse. Man har tagit till sig tanken om att själen vilar i naturen - i Sverige skriver till och med läkare ut recept med vistelse i naturen.
- Det handlar inte så mycket om att lära sig om naturen utan mer om själviska intressen, om att man själv ska må bättre. Där finns en stor skillnad, säger Nyman.
Till samma trend räknar hon intresset för ekologisk mat, vilda örter och stadsodlingar.
Allt mer tudelad natursyn
Finländarnas förhållningssätt till naturen blir allt mer tudelat, säger Madeleine Nyman.
- Vissa vurmar för naturen - för en pärluggla eller en utfärd i nationalparken - medan andra inte bryr sig alls. Vi har tappat respekten för naturen och ser inte längre dess värde, säger hon.
Hur polariseringen utvecklas och vad den får för följder återstår att se.
Både Madeleine Nyman och Sirpa Kärkkäinen säger att det är viktigt att värna om vår relation till naturen för den återspeglas i möjligheter att fatta beslut om vår omgivning - om gröna oaser i allt tätare städer och användandet av hektarvis av Finlands gröna guld.