The Founder bjuder på en smaklig portion fiktionaliserade fakta. Välspelad, underhållande och tankeväckande fungerar den som en spegelbild av dagens globala marknad där det inte räcker att bara gå på vinst – det gäller att mångdubbla sin insats.
Men låt oss börja från början.
Det var en gång två bröder som drev en liten hamburgerkiosk i en liten stad. De hade provat olika koncept och kommit fram till att nyckeln till framgång ligger i att så snabbt som möjligt kunna betjäna sina kunder.
För att lyckas med detta hade de utvecklat ett eget system i enlighet med löpandebandprincipen. En kedja av funktioner där varje person bara fokuserar på sitt område av expertis: att klicka ut ketchup, steka biffar eller sälja.
Kunderna var nöjda - framgång följde.
Men så fick de besök av den kringresande försäljaren Ray Kroc (Michael Keaton) som blivit nyfiken på vad det kunde vara för ett ställe som beställde sex milkshakemaskiner på en och samma gång.
Och efter den dagen var ingenting som förr. Herr Kroc visade sig nämligen vara något av en "crook" - en skurk.
En berättelse - många dimensioner
The Founder är en film som fungerar på flera plan. Till sin form är den ett klassiskt drama med nostalgiska vibbar av ett 1950-tal vars idylliska pastelldrömmar utmanas av en framväxande ungdomskultur och dess behov av vidgade vyer.
När det gäller tonfallet spelar regissören John Le Hancock med en blandning av ironi, humor och tragik i kombination med en distanserande metanivå. I såväl inledningen som slutet talar Ray Kroc till oss i närbild - med blicken rakt in i kameran.
Sådant kan ibland vara störande, men här fungerar det utmärkt. Ray Kroc försöker sälja sina argument och bevekelsegrunder till oss på samma sätt som vi inför oss själva förklarar varför vi gör val som inte alltid är etiskt försvarbara.
Poängen med filmen är inte att kritisera snabbmatskulturen i allmänhet eller McDonald´s i synnerhet - men skildringen av Ray Krocs agerande fångar en central tanke i vårt konsumtionssamhälle: det gäller att skapa största möjliga vinst - med minsta möjliga insats.
Till vilket pris som helst.
Stark Keaton i komplex roll
Det som bidrar till att göra The Founder till en njutbar upplevelse är Michael Keatons tolkning av Ray Kroc. De senaste årens framgångar med Birdman (2014) och Spotlight (2015) verkar ha gett Keaton en nystart som gör att han med kraft vågar - och ges möjlighet att - slänga sig in i komplexa karaktärer.
I filmens inledning lever vi oss in i den förnedring Kroc gång efter annan genomgår då han kammar noll under sina försäljningsresor land och rike runt. Vi inser att han haft drömmar som med stigande ålder hotar gå upp i rök.
Det är föga charmigt med en femtioplussare som lever på lån och vars hustru kämpar för att hålla skenet uppe på den lokala golfklubben. Han har våra sympatier. Åtminstone nästan.
Vi förstår hans passion och imponeras av att han genast inser potentialen i bröderna McDonalds företag. Och just därför gör det så ont att se honom strunta i deras önskemål om att gå varligt fram, slå ner på expansionstakten, värna om de anställda och fundera på produkternas kvalitet. För att sådant tjafs inte lönar sig.
Den amerikanska drömmen
"The Founder" är inte bara en bra film med potential att underhålla den breda publiken utan fungerar också som en perfekt gestaltning av den amerikanska drömmen - och dess baksida.
Ray satsar fullt ut, tror på sina drömmar, tänker stort. Lever upp till tanken om att bara man tror tillräckligt starkt och jobbar tillräckligt hårt så är allt möjligt.
Men hur är det då med bröderna McDonald? Är deras drömmar för små och anspråkslösa? Är det rentav bäst att någon med visioner tar över?
För Ray är minsann beredd att ta över allt. Allt.
"McDonalds - det låter så rejält, som en familjerestaurang" säger Kroc innan han berövar bröderna rätten att använda det egna namnet i restaurangsammanhang.
Och deras gyllene bågar uppfattar han genast som en genialisk bild för något som kunde komma att fungera som den nya amerikanska kyrkan. En som inte är öppen bara på söndagar.
Historien har visat att Ray Kroc hade rätt. Samtidigt som det är lätt att tycka att han agerade fel.
På många sätt. 