Här firar vi Alla helgons dag med stilla besök på gravgårdar, där stearinljusen kastas sina sken på mörka gravstenar. Några dagar före det, den första och andra november, firar mexikanerna De dödas dag under festliga former, med mat och dryck, skratt och musik.
Adriana Kaslin är uppvuxen i Mexiko City. För tjugo år sedan flyttade hon till Vasa och gifte sig med en finlandssvensk. Men hon håller liv i traditionerna kring De dödas dag och bygger ett utsmyckat altare i det viktigaste rummet hemma, till minne av sina döda släktingar.
Favoritmat åt den döde
-Åt morfar lägger jag alltid en kopp kaffe på altaret. Det ska vara riktigt varmt – och bara halva koppen. Det är så jag minns att han ville ha sitt kaffe. På altaret lägger jag också foton på honom och mina andra döda släktingar. Och så finns där alltid skallar och skelett av choklad och socker. Den traditionen är ett arv från den indianska kulturen.
Det har aldrig varit något skrämmande med döden och firandet av De dödas dag. Det är ett naturligt och fint sätt att minnas döda släktingar och man blir bekant med firandet redan som barn. Om man bor nära den gravgård där ens släktingar är begravda kan man ta med mat och musik och fira på gravgården.
För den som bor långt borta
Det goda med det här firandet är att om man har sin släkts gravar långt borta, så kan man ändå hedra släktingarnas minnen i och med att man bygger altaren hemma.
-Firandet av De dödas dag hör egentligen till min pappas traditioner, men eftersom min mammas föräldrar är begravda i södra Mexiko tog hon den här traditionen till sig. På samma sätt kommer altaret att vara en tröst för mig den dagen mina föräldrar är borta. 
Vad vill du ha när du är död?
Adriana Kaslin brukar pyssla med små godisskallar tillsammans med sina barn. Det är viktigt för henne att barnen ska känna till den mexikanska delen av sitt ursprung. Sedan får de själva välja vad de vill föra vidare.
Adriana Kaslins yngre son frågade under ett besök i Mexiko i somras vad hans morfar vill att han ska lägga på altaret sedan då morfar är död.
-Min pappa skrattade och sa att lägg någon god bakelse på bordet, kanske lite citronsaft och lite godis, då blir jag glad. 
Jag kommer till er när jag är död
På De dödas dag känner man närvaron av de döda släktingarna, säger Adriana Kaslin.
-Det är svårt att förklara. Det är något som jag bara vet. Inom mig finns känslan av att de ser efter mig och att de är nära mig. Den dagen tillåter jag mig att tillbringa en minnestund med dem, utan att behöva förklara det för någon. Jag bara veta att de kommer.
-Jag säger åt mina barn att den dagen jag är död så kommer också jag till er på De dödas dag. Jag frågar också min finlandssvenske man ”visst kommer du på De dödas dag?” och han svarar ”jo, jag kommer”, säger Adriana Kaslin leende.