I flygbranschen cirkulerar legendariska anekdoter om flygvärdinnan som än sa det ena, än gjorde det andra. Ann-Sophie Sandström skriver om vad hon inte gjorde - och gjorde - då hon jobbade i den spanska flygbranschen på 1980-talet:
En sommarkväll år 1989 träffade jag Elena på en uteservering i Palma de Mallorca. Vintern innan, när vi båda var stationerade på Gran Canaria, hade vi gjort många flygningar tillsammans - oftast till Helsingfors. Elena var en av de kabinchefer jag tyckte bäst om. Hon hade humor, och så var hon inte så där överdrivet petig när det gällde småsaker - som hårtofsar som inte hölls i styr eller bristfällig sminkning. Nu hade vi inte setts på ett par månader, och jag jobbade inte längre kvar i samma flygbolag.
- Stämmer det att du fick sparken för att du hade sagt go to fucking hell till en passagerare på en flygning till England...? För det har jag hört av en som sa att hon hade hört det av nån som var med på flygningen.
- Nej, sa jag. Och varför sku jag ha gjort en flygning till England? Du vet ju att jag nästan alltid hamnade på de skitjobbiga finlandsflygningarna...
- Men svor du åt en passagerare?
- Nej, faktiskt inte.
- Äsch, nu kan jag int berätta det här vidare... Jag borde aldrig ha frågat! Men skål i alla fall. Och så övergick vi till att skvallra om gemensamma bekanta.
Jag var långt ifrån den perfekta flygvärdinnan, men strängt taget hade jag inte fått sparken, utan man hade bara låtit bli att förnya mitt kontrakt. Det spanska flygbolaget behövde inte så många som talade finska - eller påstod sig tala finska - under sommarsäsongen, så man hade tänkt låta mig vara arbetslös ett halvår och sedan anställa mig på nytt till hösten när behovet av personal som talade finska var större.
Jag hade ingen lust att vänta på att eventuellt bli anställd på nytt, och jag ville gärna bo kvar i Spanien, så när jag fick veta att mitt kontrakt inte skulle förnyas gick jag genast och erbjöd mina tjänster till ett annat spanskt charterbolag som snart skulle börja flyga till Finland.
Anställningsintervjun var mycket kort:
- Har du jobbat som flygvärdinna?
- Jo, i nästan två år.
- Talar du finska?
- Pués, sí...
- Ok, vi ska se till att du får ett kontrakt så att du kan förnya ditt arbetstillstånd.
För det här hände sig på den tiden då Finland ännu inte var en del av EU.
Ett par år senare, när jag än en gång skulle förnya mitt arbetstillstånd, stod jag i en olidligt långsam kö tillsammans med andra utlänningar. Jag hade hamnat bakom en pratsam svensk flygvärdinna som hade erfarenhet av tre olika charterbolag. Medan vi köade underhöll hon mig med anekdoter från flygvärlden.
- Hörde du om den där piloten som under en lugn nattflygning gick till bakre köket och tafsade på en av de svenska flygvärdinnorna och frågade om hon hade lust att bli medlem i tiotusenmetersklubben?
- Nähä? Vilken gris! Ville hon det då?
- Det vet jag faktiskt inte...
- Och så var det en flygvärdinna, jag tror hon var från Norge, som i slutet av en lång flygning fick nån sorts kortslutning i hjärnan och gick fram och tillbaka i gången och slog till de passagerare som satt närmast...
- Ja, men det kan jag förstå! Vem har int ha haft lust att göra det?
- Ibland under säkerhetsdemonstrationen, när jag står mitt i planet och ska visa hur många nödutgångar det finns och var de befinner sig, så då får jag en nästan oemotståndlig lust att göra fula gester med händerna och visa båda långfingren... Och jag hörde förresten att det var en finsk flygvärdinna som faktiskt gjorde så på sin sista flygning för något år sedan!
I det skedet börjar jag fnittra hysteriskt...
Svenskan tittade frågande på mig, för så roligt var det där väl ändå inte...?
- Men det var ju jag! Det var jag som visade långfingret med båda händerna på en kort flygning mellan Teneriffa och Gran Canaria! Kaptenen visste att det var min sista arbetsdag, och han sa att jag kunde göra precis vad jag ville, så tillsammans med de andra flygvärdinnorna gjorde vi hela säkerhetsdemonstrationen till en absurd show. Det kändes desstuom helt ok att sluta, för i det skedet visste jag redan att jag skulle få jobb på ett annat flygbolag...
Jag hade nog också hört talas om piloten som erbjöd en flygvärdinna sex under en nattflygning, och en kompis påstod att hon hade varit med när den norska flygvärdinnan fick fnatt och började slå vilt omkring sig.
Men vad vet jag? Jag var inte där - så det kanske inte alls var så som det berättades.
Det jag däremot är helt säker på är att jag aldrig nånsin under mina fem år som flygvärdinna bad en passagerare go to fucking hell.
Åtminstone inte på engelska.
Ann-Sophie och Peter Sandström gör podden Sandström, lyssna på senaste avsnittet med flera anekdoter och minnen här: