Åvägen i Närpes har många namn. Mammas gata. Allas gata. Vissa har också kallat gatan för sitt ghetto, då det samlats folk från så många olika länder där. Oneil Walker kommer från Jamaica och hans närmaste grannar är hemma från Holland, Bosnien och Vietnam. Men just han har ändå aldrig kallat gatan för ett ghetto.
- Vi har ju mat och klarar av att betala våra räkningar, säger han.
- Vi hjälper gärna varann, men behöver inte göra det för att överleva.
Det behövde man i ghettot i Kingston i Jamaica, där han växte upp.
- Där hade vi inte ens mat alla dagar. Så vi klarade oss inte utan våra grannars hjälp, och fick ofta hjälpa tillbaka.
Jag lärde mig kärlek och respekt där.
Oneil säger att det krävdes en viss mentalitet för att komma sig därifrån också, och för att överleva överhuvudtaget.
- Jag måste ha ett fokus och veta vad jag ville. Och redan som barn fick jag ta stora, egna beslut.
Men även om han kom sig ut ur ghettot, så drömde han aldrig om att komma sig så långt som till Närpes.
- Nej, för att vara ärlig gjorde jag nog aldrig det. Men det är bra här. Och jag vill vara vän med alla.
Jag vet inte vad man säger bakom ryggen på mig. Men det spelar ingen roll. För jag vill ändå vara vän med alla. Sån är min stil. Så är mitt liv.
Familjen Walker är med i Svenska Yles dokumentärserie Bakom parabolen.
Läs mer om produktionen här.