Marc Aulén är en välkänd Helsingforsprofil: kock, restaurangägare, kokboksförfattare, fotograf, keramiker och musiker. En riktig stadin kundi, fastän han är född i Belgien.
Nu har han skrivit en bok till. Den här gången ingen kokbok utan en mycket personligt hållen bok om hemstaden Helsingfors: The Helsinki Book.
Sipilä ringde
Egentligen var det meningen att boken skulle ges ut i dessa dagar. Men så ringde statsrådets kansli till honom. Och vad gör du när statsministern vill tala med dig? Du går dit så klart.
Marc Auléns Helsingfors
Väl där fick han veta att hans bok är utvald för att representera landet som en del i Finland 100-års firande nästa år. Och om han kunde tänka sig att vänta med publiceringen tills nästa år. Svaret var givet. Vilken start för en bok som han valt att publicera själv.
På cruise genom stan
Så i stället för att presentera hans pinfärska och färdiga bok tar vi till en plan B. Vi bestämde oss för att ta oss en tur med hans stora scooter genom hans Helsingfors och titta på ett par av hans absoluta smultronställen.
Han hämtade mig och så var det bara på med hjälmarna och i väg. Redan på den första sträckan blev vi påminda om hur förfärligt det är att bege sig ut i Helsingforstrafiken med en tvåhjuling: cykel, mopo, scooter, motorcykel ... ingen skillnad. Titta själv:
Första anhalt: Brunakärr
Marc berättade inte för mig vart vi var på väg. Vi körde längs med Mannerheimvägen norrut. Och så vek vi av till höger och kom till en grind med texten: Brunakärr Koloniträdgård.
Okej, tänkte jag, en koloniträdgård. Förvisso är jag mycket intresserad av trädgårdar, men vad är så speciellt med den? Mycket, skulle det snart visa sig. För det första är den en svensk oas, ett svenskt rum, i storstaden Helsingfors. Man måste faktiskt kunna svenska för att få en trädgård här.
För det andra är den gammal (den firar sina första 100 år om ett par år) och många trädgårdar är otroligt vackra. Rena rama konstverk som skapats över årtionden och av generationer.
För det tredje skall vi hälsa på Marcs mamma som har sin trädgård här. Också den är otroligt fin. Och efter att jag nu har träffat Gun vet jag varifrån Marc har fått sitt välsmorda munläder.
Efter trädgårdshugget hos Marcs mamma vandrar vi en god tid genom koloniträdgården. Den är som ett lilleputtland med gästvänliga invånare, omgärdat av höga industri- och kontorsbyggnader. Hit skall jag komma tillbaka, tänker jag i mitt stilla sinne.
Brunakärrs koloniträdgård
Vill du bli lycklig för en dag - skaffa dig en flaska vin.
Vill du bli lycklig för en månad - skaffa dig en kvinna.
Vill du bli lycklig för hela livet - skaffa dig en trädgård.
Från dåtid till nutid på nolltid
Efter idyllen i Brunakärr cruisar vi vidare genom den sommarfagra huvudstaden. Vi åker rakt söderut. Till stadens centrum. Och till koloniträdgårdens raka motsats, nämligen ett gigantiskt pågående nybygge: Busholmen. Det blir en förflyttning i tid och rum som heter duga.
Marc säger till mig att han älskar det här stället, eftersom det skiftar utseende i rasande takt. Hus ploppar upp som de berömda svamparna ur jorden. Och så finns här, enligt honom, Helsingfors fulaste skulptur: Tommi Toijas Bad bad boy.
Jag kan inte helt hålla med honom. Jag tyckte faktiskt om den, när den för två år sedan stod vi salutorget och kissade i kolerabassängen. Den där fula treenigheten bestående av Alva Aaltos vita marmorkub, det på något sätt krympta pariserhjulet och så den där kissande pojkjätten.
Ful eller inte ful, sak samma. Sommaren i city hade en otroligt fin dag i staden Helsingfors med en otroligt bra ciceron. Tack, Marc, för att du tog mig med till ditt Helsingfors. På en av sommarns absolut vackraste och varmaste dagar. Vi skall hålla utkik efter din bok, när statsrådets kansli tillåter att du släpper den.
Marc Auléns webbplats, där du kan se allt han håller på med, hittar du här: marcaulén.com.