Det var inte endast missväxt som orsakade den stora hungersnöden i Finland på 1860-talet, utan den skeva förmögenhetsfördelningen bidrog på ett avgörande sätt, visar en ny doktorsavhandling i ekonomisk historia.
Förutom väderleksförhållanden pekar man i avhandlingen också på sociala och samhälleliga förhållanden som skäl till att så många dog av svält.
Stora inkomstskillnader och skeva jordägoförhållanden bidrog på ett avgörande sätt till att Finland miste 10-12 procent av sin befolkning under decenniets senare hälft, slås det fast i fil.mag och ekon.mag Miikka Voutilainens doktorsavhandling vid Jyväskylä universitet.
Tidigare har man förklarat den stora dödsiffran främst med att frosten tog skörden flera år i följd och att produktionen av grödor minskade.
Många jobbade men få fick njuta av skörden
Voutilainen fann inte bevis för att produktionen minskade, tvärtom slår han fast att den ökade under 1800-talet. På 1850-och 60-talet minskade skördarna däremot tillfälligt på grund av det bistra klimatet - då nattfrosten slog till i september 1867 förstördes spannmål på många håll i landet.
– Finland befann sig på 1860-talet i en liknande situation som många utvecklingsländer i dag. Enbart väderfenomen kan inte driva ett samhälle in i en dylik kris utan att det finns djupa politiska och ekonomiska problem i bakgrunden. På den tiden betydde det ojämlikhet inom jordägandet, enorma inkomstskillnader och ojämbördiga villkor för dem som deltog i arbetslivet, säger Voutilainen i en intervju för Yle Uutiset .
Enligt Voutilainen har dödssiffran räknats i underkant hittills; han räknar med att 180 000 - 220 000 människor fick sätta livet till under nödåren.
De regionala skillnaderna i dödlighet var enorma. Särskilt hårt drabbades Östra och Mellersta Finland.
Ursprunglig artikel Antti Seppälä