Det finns stora brister i hur produktionen av rättvisemärkta varor kontrolleras. Flera av kontrollsystemen som finländska företag använder är bristfälliga, konstaterar organisationen Finnwatch i en rapport.
I rapporten jämförs 16 finländska företags certifiering eller märkning för att visa socialt ansvar.
Bäst klarar sig Rättvis handel-märkningen. Svagast är SGF-övervakningssystemet, som saftindustrin använder för sina produkter. Man har också undersökt märkningar för bland annat bomullsproduktion, trävaror, palmolja och soja.
Enligt Finnwatch har många av märkningarna problem, till exempel att arbetarna trots certifieringen inte får organisera sig fackligt eller att de inte får en lön som de kan försörja sig på.
Övervakningen av certifieringarna är ofta bristfällig, både då det gäller dess öppenhet och vilka kriterier som används.
Finnwatchs verksamhetsledare Sonja Vartiala säger att övervakningen av företagens sociala ansvar i flera år har fått kritik för att strukturerna som leder till dåliga arbetsförhållanden upprätthålls.
- Trots kritiken har man knappt alls försökt ta tag i problemen, säger Sonja Vartiala.
För lite långsiktighet
Globalt finns över 170 olika standarder för rättvise- och ansvarsmärkningar och övervakningen av dem har blivit en miljardbusiness. Det görs tusentals auditeringar eller kontroller av hur rättvisemärkta varor produceras varje år, men man följer sällan upp hur arbetarnas rättigheter förändras över en längre tid.
Finnwatch vill att myndigheterna ska göra mer för att övervaka företagens sociala ansvar. Organisationen tycker att man begär för mycket av kunderna i affären om man väntar sig att det är konsumenten som vid varje köp ska jämföra alla de olika rättvisemärkningarna och fatta sina köpbeslut utgånde från dem.
Hela rapporten (på finska) hittar du här.