
Solen står i zenit och värmer trädgårdslandet där olika stjälkar och blast strider om utrymme och strålarna från himlen. En bänkrad med röda betor, en med gula och en med vita. Midsommaren närmar sig och de runda kulorna på tre centimeter kan redan plockas för att kokas och ätas med smör.
Rödbetan (Beta vulgaris var. vulgaris) är lättodlad och kan skördas längs med sommaren och hösten. Du kan äta både rot och blast. Det finns dessutom sorter som är anpassade för lagring och som du kan skörda ända tills frosten kommer. Förvara sedan rödbetorna i ett svalt skafferi eller i en jordkällare om du inte t ex lägger in dem i ättikslag.
Det finns många olika sorters rödbetor och underarter, t ex gulbeta (Beta vulgaris var. conditiva), vitbeta (Beta vulgaris var. conditiva) och polkabeta, (polkagrisrödbeta, chioggia) (Beta vulgaris var. esculenta). Formen varierar från avlång till rund, t ex Cylindra påminner om en lila zucchini, Bulls blood har en kraftigt röd beta med söta, mörkvioletta blad och Touchstone Gold är rund och gulorange med ett sött och milt kött.
Rödbetan hör till mållefamiljen och är släkt med bl a sockerbetan, foderbetan, mangold och spenat.
Många rätter små
Rödbetan är rolig på det sättet, att den genast blir god när roten har bildats. Den är dessutom extra god som nyskördad, kokt och serverad t ex med smör och grovt salt. Den är också en central ingrediens i Biff á la Lindström och huvudingrediens i den ukrainska soppan som i Finland kallas borsjtj, men i Ryssland går under namnet rassolnik. Till jul ingår den i rosollen och till lunch som inlagd till pyttipannan. Rödbetan uppskattas också som ugnsrostad eller grovt riven i råkost.
Det är inte bara till utseendet betorna skiljer sig. I regel är polkabetan mildare i smaken än rödbetan, medan vit- och gulbetan är sötare. Gulbetan fungerar också bra som gratinerad eller mixad till puré.
Här hittar du Sara Begners recept på Biff á la Lindström med cole slaw.
Här bjuder Carina Wikman från Aspegrens trädgårdsförening i Jakobstad på två av sina bästa rödbetsrecept: rostade rödbetor med vitlök och örter och ugnsbakade rödbetor med fetaost och honung.
Romarna gör rödbetan känd
Mathistoriker tror att rödbetan härstammar från den nordafrikanska strandbetan (Beta vulgaris subsp. maritima) som också växer vilt i Europa.
Rester av rödbeta har hittats i en av pyramiderna i Sakkara utanför Kairo i Egypten. De dateras till den tredje dynastin, omkring 2600 f.Kr, och enligt forskarna i fornhistorisk odling, botanikerna Maria Hopf och Daniel Zohary, kommer de första skriftliga bevisen på rödbetor från Mesopotamien på 800-talet f.Kr.
Romarna var de första som systematiskt började odla rödbeta och bidrog till att den spred sig till resten av Europa och världen. Antikens romare och greker uppskattade betor, men i första hand som läkeväxt. I t ex Apicius kokbok De re coquinaria finns fem recept på rätter av rödbetor mot hård mage.
Rödbetorna kokades med rot, blad och stam, så att bladen och stammen ångkokades ovanför vattenytan. Apicius serverade dem vanligtvis med en vinägrett av senap, olivolja och vinäger, men i kokboken finns också ett recept på rödbetssoppa enligt Marcus Terentius Varro:
Aliter betacios Varronis: betacios, sed nigros, quorum detersas radices et mulsa decoctas cum sale modico et oleo vel sale, aqua et oleo in se coctas iusculum facere et potari, melius etiam si in eo pulus sit decoctus.
(Ta röda betor, rengör dem genom att skrapa dem och koka dem i mulsum (vitt vin med honung) med litet salt eller olja. Byt mulsum mot vatten om så önskas. Drick soppan som sådan, men den är bättre om en höna har fått koka med den).
Rödbetan började odlas i större utsträckning runtom Europa under medeltiden, men främst som djurfoder. De första rödbetorna som nådde Norden (Danmark) på 1400-talet var gul- och vitbetor, eftersom den röda rödbetan kultiverades först på 1600-talet. Vid samma tider etablerades den vid det svenska hovet och serverades redan då inlagd i ättika med smak av bl a pepparrot.
Rödbetan anlände till Finland på 1800-talet och via prästgårdarnas och skolornas trädgårdar spred den sig även till gemene mans trädgårdar och odlingar.
Idrottarens trolldryck
Våra rotfrukter är goda källor till både vitaminer och mineraler. Rödbetan utgör inget undantag. Den innehåller goda mängder mineraler, bl a kalium, magnesium, natrium, fosfor, järn och zink. Den är rik på vitaminerna A och E, samt B-gruppens vitaminer, speciellt folater, som det inte är så lätt att få i sig via kosten. Folater förebygger bildandet av röda blodceller och motverkar förträngningar i blodkärlen.
Spenat och rödbetor, men även sallad och gröna bladväxter innehåller oorganiska nitrater. Nitraterna gör att, du bl a kan förbättra din prestationsförmåga vid fysiskt arbete. Rödbetan är särskilt uppskattad av löpare, cyklister och andra uthållighetsidrottare. Många löpare dricker därför rödbetsjuice inför tävlingar för att öka uthålligheten. När man tränar omvandlas nämligen nitrat till kväveoxid. Kväveoxiden sänker blodtrycket och gör att syrebehovet till musklerna minskar.
Det var läkaren Filip Larsen och hans forskarkollegor på Karolinska Institutet i Stockholm som 2007 upptäckte sambandet mellan nitrater och positiva effekter vid fysiskt arbete. Efter det har forskarteam vid bl a Queen Mary University i London och Washington University School of Medicine i USA kommit till samma slutsatser.
På senare tid har forskare i St Louis och North Carolina i USA också konstaterat, att rödbetsjuice hjälper patienter med hjärtsvikt och att nitrater ökar blodflödet till hjärnan, vilket i sin tur minskar risken för demens och åderförkalkning. Nitrat håller också blodkärlens väggar friska, motverkar proppbildning och minskar det totala kolesterolet.
OBS! Råpressad röbetsjuice är väldigt koncentrerad och näringsexperter rekommenderar nybörjare att börja med små doser. Ett glas röbetsjuice om dagen räcker väl för god effekt. Späd dessutom ut rödbetsjuicen med t ex morotsjuice.
För mera information och fördjupning:
Föreningen Inhemska trädgårdsprodukters hemsida, en förening som befrämjar kvaliteten och odling av trädgårdsprodukter bl a grönsaker, rotfrukter, bär, frukt, potatis, odlade svampar och blommor.
Artikeln med läkaren Filip Larsen om Karolinska institutets forskningsresultat om rödbetans prestationsförhöjande egenskaper, 2015.
Tidskriften Kureras hemsida för information om forskning kring rödbeta och rödbetsjuice.
Virpi Raipala-Cormiers bok: Luontoäidin kotiapteekki, WSOY, 2004. Virpi Raipala-Cormier grundade Frantsila ekologiska örtagård i Hämeenkyrö och är specialiserad på örter som medicinalväxter.
Ultraloppslöparen med tvärvetenskaplig utbildning, Johan Renströms blogg om hjärnfysik och rödbetsjuice.
Det öländska mångsysslarparet Malin och Joakim Fredrikssons blogg om rödbeta och rödbetsjuice.