Igår var det fastlagssöndag och vi är nu inne i den tredagarsperiod som kallas fastlag. Fastlagsbullar har bakats och sålts redan i flera veckor - i Sverige kallas de ju semlor, vilket är en källa till ofta återkommande förvirring.. Fastlagen är en festperiod innan fastan inleds. Speciellt i katolska och ortodoxa kyrkorna är fastan en tid av avstående och kontemplation, men också i de reformerta kyrkorna har man i allmänhet högtidlighållit fastan på något sätt.
Så det har ju gällt att äta, dricka och ha roligt innan fastetiden kom. Enligt mycket gammal kyrklig tradition börjar fastetiden 40 dagar (plus periodens söndagar som inte är fastedagar) före påsk. Men före fastan ställde sina krav på försiktighet med mat och dryck och allmän stillhet fick man alltså förr i världen leva om rejält och fira s.k. fasteafton i dagarna tre. Vastelavent är det gamla tyska ord som vårt svenska fastlag kommer från. Fastlagen består av söndagen, som förr också kallades köttsöndagen, blåmåndagen (också det av tyskans blauer Montag, vilket troligen syftade på att tyska kyrkor pryddes med blå textiler under fastan) och fettisdagen, dvs dagen då det fick ätas mycket fet och kraftig mat, som t.ex. ärtsoppa med fläsk, lyxmat för allmogen förr.
Det finns en del variationer på namnen – i Österbotten och Åboland t.ex. talas det också om mulimåndag, i Österbotten dessutom om kråkmåndag. Korvmåndag är ganska vanligt i Sverige. Fastlagstisdag talar vi om i Svenskfinland, medan man i Sverige kallar den fettisdag eller vita tisdagen – vit därför att man då åt bulle bakat på vitt mjöl, vilket var en sällsynthet före 1900-talet.
Den protestantiska kyrkan satte i tiden stopp för mera seriöst festande under fastlagen, men i katolska länder är det ju verklig karneval inför fastan, speciellt karnevalerna i Rio och Venedig är storslagna tillställningar som involverar hela staden och en mängd tillresta turister. Själva ordet karneval kommer av latinets carne vale - farväl till köttet. På onsdag, askonsdagen, är fastlagen över och fastan börjar.
I kyrkorna är fastlagssöndagen en vändpunkt – julglädjen lämnas och uppmärksamheten vänds mot fastan, den tid som förbereder församlingsmedlemmarna för påskens lidande och fröjd. Den liturgiska texten talar om hur Jesus säger till sina lärjungar att det är dags för honom att gå till Jerusalem och fullborda det han kommit för att göra.
"..allt som profeterna har sagt om Människosonen skall gå i uppfyllelse. Han skall utlämnas åt hedningarna och de skall håna och skymfa honom , och de skall prygla och döda honom, och på den tredje dagen skall han uppstå". (Lukasevangeliet kapitel 18)