Det var en fin vägbeskrivning: När du kommer till rondellen i Pargas fortsätter du rakt fram mot Nagu. Efter ca 3 km kommer en skylt på högra sidan: Jordgubbar. Där finns också ett företag: Donner. Och så står där Skärmola, kanske.
Du svänger till höger. En slingrig landsväg. Först asfalt, sedan grus. Efter ca 7-8 km skall du vara försiktig. Det kommer en skylt på vänstra sidan: Potatis. Kort efter det svänger du till vänster. En smal väg.
Så småningom ser du en stor gul villa på vänstra sidan och många små villor. Du kan knacka på vilken dörr som helst. Alla är släkta med varandra. Alla vet att du kommer. Välkommen!
The Shire i Åboland
Jag parkerar min Vespa och letar efter den rätta stugan. Hela gyttret av mindre och lite större stugor påminner om hobbiternas hemland Fylket. Jag går genom en port och befinner mig i ett paradis.
I paradiset bor Stina Engblom Colliander och Cornelius Colliander. Och Bodengohundarna Dennis och Dora. Alla hälsar de mig välkommen. Jag skall genast komma in. Maten står på bordet.
Efter maten får jag välja en stuga åt mig. Urvalet är stort. Stället finns i släktens ägo sedan 1920. 15 (!) kusiner delar på det. 170 (!) personer tillbringer sina somrar här. I byn Seivis i Pargas.
På gården finns några tak. Under taken finns byggnader. Eller är det ugnar? Bakugnar, kanske? Nej, det visar sig vara brännugnar. Jättestora. Cornelius är nämligen keramiker. Han drejar kärl. Stora kärl.
Brännugnarna
Efter ugnesyn skall Cornelius och bada bastu. Men först måste vi gå ut med hundarna. Som vanligt vill jag delta i familjens alla vardagliga sysslor. Vi promenerar kors och tvärs över ägorna och talar om dittan och dattan.
Cornelius har sysslat med teater som ung och sitter i Pargas stadsfullmäktige och -styrelse för partiet De Gröna. Även jag har sysslat med teater och jag har alltid röstat på De Gröna så vi fattar direkt tycke för varandra.
Efter promenaden är bastun varm. Samtalen fortsätter inne i bastun. Nu handlar det mest om religion. Och om den nya påven. Hur kom vi in på det temat?
Vi badar länge och väl. Sedan blir det kvällsmat. Stina frågar mig om jag tycker om gröt till morgonmålet? Jag svarar ärligt att jag inte riktigt har vant mig vid morgongröt. Det finns inget annat, säger hon.
Cornelius tillägger att det är bra om jag äter gröt på morgonen. Vi skall nämligen på talko. Vadå för talko? Du kommer att se. Men först blir det sängdags.
Talko
Stina sover ännu när vi beger oss i väg tidigt på morgonen. Cornelius sätter en släpvagn bakom bilen. Jag kör med min Vespa efter honom. Vi far till Åbo. Till Pukkilas gamla kakelfabrik.
Väl framme får jag höra att vi skall lasta tegel som behövs för att bygga en ny brännugn på Korois udde vid Aura ån. 15 keramiker har av staden Åbo fått en plats där det skall uppstå ett keramikcentrum.
I Pukkilas gamla och fantastiska lagerbyggnad i betong från 1907 (!) är det fuktigt och dammigt. Och de eldfasta teglen är tunga som fan. De väger 5 kilo.Bra att jag åt gröten.
Pukkilas kakelfabrik som grundades 1874 skall för övrigt stängas på hösten. Jag hoppas att den gamla lagerbyggnaden är skyddad. Annars vet man hur det kommer att gå. The Åbosjukan, you know.
Åbo kakelfabrik
Från kakelfabriken fortsätter vi till Korois udden. Där är talkot i full gång. Cornelius är eldsjälen för projektet och han sätter genast i gång med arbetet. Jag är mest i vägen och säger Hejdå! Men jag lovar att återkomma när jag är i Åbo nästa gång för att se på den färdiga ugnen.
Brännugnsbygget
P.S. Om du också vill få besök av mig på min Tour de Svenskfinland får du gärna kontakta mig per telefon 040 844 2762 eller e-post peter.luttge@yle.fi. Den här veckan finns jag i Östnyland. Nästa vecka kan du bjuda mig till Västnyland och Kimitoön.
Du kan även följa med mina bravader på Twitter (@peterluttge) och på Facebook (Yle Kultur). Hashtag #tourdesvenskfinland.